Meant To Be - A Justin Bieber Novel

Chapter 71 - Are you okay?

Previous:

"Hej, Katie. Det är polisen som letar efter din blivande man, Justin Bieber" sa han och jag kände hur nervositeten samlades inuti mig. 

"Är något fel?" 

"Vi har hittat ett lik vid bron utanför stan och vill att du ska komma och se om det är Justin...

 (lyssna medans ni läser!)

 

Att gå igenom dörren in till sjukhuset var det värsta jag har varit med om i hela mitt liv, att veta att Justin kan vara död eller om det inte är han men att det är någon annans blivande man. 

När jag såg hur alla stirrade på mig började jag nästan att gråta, jag har aldrig velat att detta skulle hända. Detta hade jag aldrig tänkt mig, att Justin skulle försvinna. 

Sköterskan öppnade dörren och snart såg jag liket ligga där med en vit duk på sig, jag kände tårar ned för mina kinder och började gå framåt, det kändes som flera år innan jag kom fram och stod jämte liket. 

Den vita duken togs sakta bort ifrån liket och det kom en lättnad i mitt bröst. Även om det inte var Justin kände jag mig sorgsen att det var någon annan dem hade hittat. 

Sarah kramade om mig medans jag grät av lycka men också av att jag saknade Justin, hans varma kramar. Han läppar, allt med honom fanns i mitt hjärta och utan det... skulle allt vara borta. Hela mitt liv var baserat på Justin, om han inte fanns vid min sida visste jag att jag inte skulle klara det. Om jag inte träffade han snart skulle jag inte klara det, han behövde komma hem! 
(sluta lyssna på musiken!)

Vi gick ut ur bilen och jag stannade utanför dörren och tänkte på Justin, hans leende kom in till mitt huvud. Hans sköna skratt och hans underbara och otroliga hasselbruna ögon. 

Jag kände en hand på min rygg och tittade på Sarah med ledsen min och tårar ned för mina kinder. 

- Jag vet att det är jobbigt för dig men... Nate fyller år idag. Vi skulle gå på hans fest, sa Sarah tyst och jag nickade och började gå långsamt fram till dörren och öppnade den sakta. 

Jag möttes av 2 oroliga miner, mamma och Liam stod framför dörren och när de såg mig blev mammas min ifrån orolig till chockad och ledsen. 

- Det var inte Justin, sa jag tyst och började gå upp till övervåningen med 3 andra bakom mig, plötsligt hörde jag ett skrik och mamma suckade medans hon sprang före mig i trappan men jag stannade henne. 

- Jag tar honom, sa jag och gick in till mitt och Justins sovrum där Jack låg och skrek, jag gick fram till spjälsängen och tog upp honom i min famn. När han såg mig tystnade han och det kändes som om hans ögon gjorde allt lättare. Ögonen var hasselbruna som Justins och jag log svagt mot honom och kittlade hans mage medans han skrattade lite tyst. 

- Vill du hänga med till Nates fest? Vill du det? sa jag bebisaktigt till honom, han låg bara där och tittade på mig med sina hasselbruna ögon och jag skrattade och smekte hans lillla mjuka kind. 

- Men det får du inte, nej. Det får du inte, det är för mycket folk och det blir jobbigt, sa jag till honom likt som jag sa innan han skrattade. Jag skrattade också och kramade om honom. 

Om bara ett mirakel kunde hända, att Justin kom till festen så jag kunde krama om honom och kyssa hans mjuka underbara läppar. 

Ett mirakel skulle vara det enda som skulle göra mig helt glad, att hela min sorg som finns inuti mig skulle släppa och det enda jag skulle känna var stolthet, lättnad och hur mycket jag verkligen älskade Justin och min familj. 

 

Jag la ned Jake i spjälsängen igen och gick till garderoben, jag hade redan duschat idag så jag behövde inte göra det igen. 

Jag rotade igenom hela garderoben efter en klänning eller något fint att ha men det enda jag kunde hitta som jag skullle kunna tänka mig att ha på mig var ett par rosa shorts och ett beige tunika. 

Jag tittade på plaggen jag hade tagit fram innan jag snabbt satte på mig det och ett par rosa klackar. 

Sen fixade jag mitt hår, det enda som jag hade lust att göra var att platta det. Jag ville inte ha det för invecklat, vi skulle bara vara hos Nate. 

När jag var klar tog jag bara på lite mascara och lite läppglans innan jag tog Jake och gick ned till dem andra. 

    Alla satt vid bordet och åt på lite chips, när dem fick syn på mig log dem och jag tittade frågande på dem. 

- Var är problemet, ser jag ful ut? sa jag snabbt och alla skrattade men skakade på huvudet. 

- Du ser fräsch ut, det har du inte gjort på länge, sa mamma och jag tittade ned på Jake som låg i min famn innan jag la ned han i spjälsängen där nere. 

Ja, vi hade 2 olika spjälsängar men det är bara för att Jake inte skulle ligga själv där uppe hela dagarna, han behöver ha lite att höra istället för det tomma och mörka rummet som bara var tyst hela dagarna.

- Jag har sagt till Nate att vi inte stannar så länge, vi behöver bara säga grattis till honom, sa Sarah och jag tittade på henne och nickade medans jag satte mig på stolen jämte Liam, han tittade på mig som om jag precis hade förlorat min hund. Jag tittade ned på mina händer medans jag kände hur alla blickar drogs till mig. 

- Nu åker vi, sa jag snabbt och började gå till dörren, Sarah kom efter mig och tog på sig sin jacka medans jag gjorde samma sak. 

- Vi vill inte komma försent, sa jag innan vi var ute i bilen och Sarah började köra till Nate...

Inne hos Nate var det massor av människor, mest klädda i klänningar eller kostymer medans jag gick här med ett par shorts och en tunika som om det var en vanlig dag. Men jag orkade inte bry mig om vad alla andra tyckte nu. 

- Grattis, hörde jag Sarah plötsligt säga, jag tittade up och såg en lång blondhårig kille i blå shorta och ett par jeans. Var det verkligen Nate? 

- Hur gammal blir du egentligen? sa jag chockat och han skrattade  och tittade ned på sig själv innan vi möttes i en kram. 

- 19, sa han och jag skrattade och tittade lika chockat på honom. 

- Jag trodde du var... 17, sa jag och han skakade på huvudet och skrattade medans vi möttes i ännu en kram, jag log mot honom men nickade. 

- Grattis, sa jag och han nickade och vände sig om för att titta på alla andra runt om. 

- Har ni hittat något om Justin? frågade han tyst och jag tittade på Sarah och skakade på huvudet, han suckade och jag kunde se sorgen i hans ögon. 

- Poliserna letar för fullt, vi kan inte göra mer, sa jag tyst med gråten i rösten. Nate kramade om mig och tittade sedan ledsamt på mig. 

- Det kommer bli okej, de kommer hitta honom, sa han och jag nickade. 

- Det är din fest, vi borde ha kul, sa jag och tvingade mig att få fram ett ganska verkligt leende, Nate log tacksamt mot mig medans vi gick till baren. 

Även om, jag hade sorg i mig betydde inte det att jag behövde ta ut det på andra, Nate fyller år. han borde inte vara ledsen eller vara orolig om Justin. Han borde bara ha roligt. 

- Jag tar en sprite, sa jag snabbt när vi stod vid baren, Sarah tittade frågande på mig men jag mötte inte hennes blick. 

- Jag också, sa hon snabbt och jag tittade på henne och lyckades le tacksamt mot henne innan jag fick en sprite som jag direkt började dricka av. 

Plötsligt hörde jag att musiken ändrades från lugn till upphetsad och jobbig, alla började dansa som galningar och jag satt och höll för öronen. 

Medans Sarah gick ut och dansade med Nate gick jag ifrån ljudet och ut genom bakdörren och satte mig på trappan, jag kände hur alla mina känslor exploderade igen och snart rann det ner flera tårar ned för mina kinder. 

Jag torkade snabbt bort dem när jag hörde en bekant röst. 

- Ä-r... d-u... o-okej? hörde jag en svag och orolig röst, jag kände direkt igen den och tittade chockat åt vänster...

---

Vem är det som är svag och orolig?

Det kom upp snabbt och det är ganska långt, vad tycker ni om det? :)

5 Kommentarer för mer!

 

Skiiit braaaaaaaaa meraaaaaa

Omggg shiiiieeet vad braaaa!!! Var kan Justin vara? :O

Awesome! :D Hoppas att det är Justin! MEERRRAA! :)

Nu måste det vara Justin jättebra vill ha meeeer

Ååååååh super bra, hoppas det är justin! Mer mer mer! ❤

Der måste vara Justin

Mer nu!!! :)<3

OMFG!!!! Det kan vara JUSTIN!!!! SNÄLLA MEEEEEEEEEEEER!! Omg snälla eeeeettt tiiiiill!!!

Bra :)

skit bra :)

gör du designer? :)

När kommer kapitlet, längtar sönder! <3