Meant To Be - A Justin Bieber Novel

Chapter 54 - I have missed you..

Previous:

- Justin... Jag kan inte fatta att jag säger detta men jag hoppas att barnet blir så begåvad som du är, sa hon och jag tittade fortfarande lika oroligt på henne. 

- Det är en pojke, sa hon och jag kände hur jag blev varm inombords. En pojke? Jag ställde mig upp och ställde mig framför henne hon log mot mig och såg nyfiket på mig. 

- Ska du inte säga något? sa hon och jag skakade på huvudet och kysste henne...

Jag avslutade kyssen och såg på hennes min,  hon tittade chockat på mig medans jag log och förväntade mig att hon också skulle det.

- Justin.. sa hon och jag skakade på huvudet och suckade. 

- Jag skulle inte förväntat mig att du skulle kyssa mig tillbaka, sa jag och backade ifrån henne, hon skakade på huvudet och började le svagt mot mig. 

- Jag tänkte säga att... jag har saknat dig, sa hon och la sina händer på mina kinder. Jag tittade chockat på henne medans hon skrattade tyst och tittade på min mun och snart möttes vi i en passionerad kyss som jag verkligen har längtat efter. 

*

Katie's Perspektiv

- Katie, hörde jag Justin viska i mitt öra, jag öppnade sakta ögonen och såg hur Justin var lutad över mig och jag log när jag såg han. 

- Vad gör du här? sa jag och han ryckte på axlarna och flyttade på sig så jag kunde sätta mig upp, jag såg att han var påklädd och satt i min säng med sina skor. Jag tittade surt på han och han tittade frågat på mig men märkte sen att jag tittade på hans skor. Han tog snabbt ned dom och log oskyldigt mot mig, jag skrattade och la mig ned igen.

- Du är för trött, sa han och la sig jämte mig, jag nickade och tittade på han när han la sig ned. Snart tittade han på mig med och våra ögon möttes. 

- Har jag någonsin sagt att jag älskar ditt hår? sa Justin och jag tittade chockat och frågande på honom, han satte sig upp och rörde mitt hår. Jag satte mig snabbt upp och tog bort hans hand från mitt hår och ställde mig upp och gick till garderoben. Jag hörde hur Justin kom bakom mig och snart kände jag ett par armar komma runt min mage och jag kände mig direkt obekväm. 

Jag blev stel och jag kände hur Justin tog bort sina armar och vände mig om, jag stirrade in i hans ögon när han tittade oroligt på mig. 

- Du behöver inte vara obekväm, sa han tyst och jag skakade på huvudet och tittade ned på mina händer innan jag vände mig om igen och tog fram ett par mamma jeans och en tunika sen gick jag och satte mig på sängen och jag tog på mig kläderna som jag hade valt. 

- Har du några planer idag? sa jag till Justin men han sa inget utan satte sig jämte mig på sängen, jag ställde mig upp och tittade mig i spegeln. 

- Katie, sa Justin och jag vände mig om och tittade på han, han tittade ledsamt på mig. Jag skakade ännu en gång på huvudet och tittade ned i golvet. 

- Jag är ledsen, Justin men.. jag är inte vad vid att någon rör min mage, sa jag och tittade upp på han med tårar bakom ögonlocken. 

- Katie, jag bryr mig inte om att du börjar bli stor. Det gör mig bara glad.. okej? sa Justin och började att le svagt, jag nickade och gick till han och kramade om han. Han besvarade kramen och rörde mitt hår. 

- Kan jag få göra din frisyr? sa han och jag slutade att krama honom och tittade frågande på han. 

- Va? sa jag... 

Jag tittade mig i spegeln och såg hur söt jag blev i frisyren Justin gjorde på mig. 

- Jag ser ut som en gravid tonåring, sa jag och gick till dörren och log mot han, han skrattade och gick fram till mig och pussade min kind. 

- Kanske för att du är det, sa han och jag skrattade och kysste han mjukt, han besvarade kyssen och tittade sen in i mina ögon.

- Jag har saknat dig också, sa han och jag log svagt mot han och pussade han på munnen och smekte hans kind.

- Jag vill defenitivt ha en till av dig, sa jag och Justin skrattade och tog min hand och vi började gå ned för trappan för att komma ned till dom andra... 

 

Där nere på bordet var det 2 tallrikar med pannkakor med hallon, jag tittade bak på Justin som tittade frågande på mig. 

- Godmorgon era sömtutor, hörde jag Sarah säga och komma fram ur vardagsrummet, jag skakade på huvudet och skrattade men kände hur min mage började att pirra. 

- Tack för frukosten, sa jag och gick till bordet och satte mig på en stol och började direkt att äta, jag hörde hur Sarah och Justin skrattade bakom mig men jag brydde mig inte. Jag var verkligen hungrig...

---

 Nu är dom tillsammans igen, många ville att dom skulle bli det så varför inte ;)

7 Kommentarer för mer!

Chapter 53 -The phone call...

Previous:

- Jag säger inte att du är tjock men vad har hänt? sa han och jag tittade chockat på han och sen på Justin som tittade argt på Ryan. Ryan tittade frågande på Justin. 

- Jag är gravid din idiot, sa jag och gick till trappan och satte mig ned, jag hörde inte ett enda ljus från Justin eller Ryan. 

- Bro.. är det sant? hörde jag Ryan säga och Justin sa inget...

Jag stirrade på Justin som tittade på Ryan och nickade, Ryan tittade chockat på både mig och Justin. Han tittade sen ned på golvet och jag suckade och gick till Justin. 

- Förlåt, sa jag och tittade oroligt på Justin, Justin skakade på huvudet och vände sig om så att vi stod några centimeter ifrån varandra. 

- Det är inte bara mitt barn, sa han och log mot mig, jag log svagt mot han också och tittade på Sarah som kom fram till Justin. 

- Katie kommer bli en bra mamma, sa hon och Justin tittade frågande på henne, hon log mot mig och backade ifrån Justin som tittade oroligt på mig. Jag skrattade och nickade. 

- Jag vet, sa jag och log stolt, Justin skrattade och samma gjorde Sarah medans Ryan stod fortfarande och tittade ned i golvet. Jag började faktiskt att bli lite orolig.

- Grattis, sa Ryan tyst och jag tittade chockat på honom men började snart att le svagt, jag fick en känsla av att alla egentligen tog det bra. Utom Scooter som bara frågade om vad vi skulle göra åt Justins karriär. Till och med jag vill att Justin ska fortsätta att sjunga, hans karriär ska inte bli bortkastad bara för att vi råkar att få ett barn. 

- Tack, sa jag och log mot han, han log mot mig med men man såg hur han egentligen vara orolig och rädd. 

- Vad ska ni göra åt erat.. förhållande, sa Sarah och tittade nyfiket på oss, jag kände hur jag blev varm om kinderna och Justin skrattade. 

- Dålig fråga, sa han och slutade att skratta, jag skrattade tyst och tittade upp på Sarah med röda kinder. Hon log mot oss båda. 

- Jag tycker att ni ska bli tillsammans och bli en lycklig familj, om det ska bli en pojke ska han heta Sam eller en tjej ska hon heta Sarah. Så bra! sa hon och jag tittade chockat på henne men började snart att skratta. 

- Det kommer aldrig att hända! sa jag kaxigt och började gå upp för trappan, jag hörde hur Justin och Ryan skrattade bakom mig medans Sarah var helt tyst. Jag skrattade också och vände mig om och tittade på dom som hade börjat gå upp för trappan dom med. Jag log åt hur bra vänner vi var allihopa. 

- Katie, vet du vilket kön det blir? jag har redan börjat tänka på namn ju! sa Sarah och jag tittade frågande på henne och skakade på huvudet. 

- Jag har inte frågat, sa jag och tittade ned på mina händer, jag kände hur allas blickar kom på mig och jag skrattade och tittade upp på alla som tittade nyfiket på mig. Jag tittade frågande på dom. 

- Ibland är du knäpp, sa Sarah och jag tittade surt på henne men skrattade efter ett tag. 

- Juste, Justin. Vet du något om barnsängen som vi gjorde åt er? sa Sarah och jag log och tittade nyfiket på Justin.

- Riktigt gulligt gjort av er, sa han och tittade på mig, jag log mot han och tittade ned på mina händer igen när telefonen plötsligt började att ringa. Jag ställde mig upp och svarade. 

- Hej, det är Katie? sa jag och väntade på svar. 

- Ja, hej Katie. Idag märkte jag att vi hade glömt att säga vilket kön det är, sa hon och jag började att le svagt och tittade nyfiket på Justin som tittade frågande på mig. 

- Vi kan inte vara mer glada när vi säger detta men... du ska få en pojke, sa hon och jag tittade chockat på Justin som började att få en orolig min. 

Justin's Perspektiv

När jag såg hur hennes min blev chockad så började jag att bli orolig, vad hade hänt? Hon sa något mer innan hon la ned telefonen och log mot mig. 

- Justin... Jag kan inte fatta att jag säger detta men jag hoppas att barnet blir så begåvad som du är, sa hon och jag tittade fortfarande lika oroligt på henne. 

- Det är en pojke, sa hon och jag kände hur jag blev varm inombords. En pojke? Jag ställde mig upp och ställde mig framför henne hon log mot mig och såg nyfiket på mig. 

- Ska du inte säga något? sa hon och jag skakade på huvudet och kysste henne...

 

---

Vad tror ni kommer hända? :)

Kort kapitel jag vet! 

7 Kommentarer för mer!

Chapter 52 - I'm pregnant you're idiot...

Previous:

- Den är bara till dig, sa Justin och visade mig halsbandet, på stod det "believe in happy endings". Jag ställde mig upp när jag kände hur jag fick en spark i magen. Jag tittade chockat ned på den och hörde hur Justin ställde sig upp och tittade också på magen. 

- Vad händer? frågade Justin och jag skrattade. 

- Bebisen sparkade, sa jag och tittade chockat på Justin, han skrattade...

- Får jag? frågade han och tittade på min mage, jag tittade på han och sen ned på min mage. Det var inte bara mitt barn. 

Jag nickade och Justin log svagt mot mig och kände på magen, när han rörde mig kände jag hur varm jag blev inombords. Först vad hans min chockad och han log inte längre men efter ett tag så tittade han på mig och log. Han skrattade igen och tittade ned i marken. 

- Jag kan inte fatta att jag ska bli pappa, sa Justin och jag tittade på han och ned i marken jag också. 

- Förlåt, sa Justin och satte sig ned på bänken. Jag satte mig jämte han och suckade, det var inte Justins fel att jag kände mig obekväm med orden pappa och mamma. Vi är bara tonåringar som ska få barn..

- Det är inte du Justin, det är jag som är obekväm i allt som händer just nu. Jag menar... jag har en stor mage och snart kommer rykterna att jag är gravid.. om dom inte redan har kommit, sa jag och tittade ned på mina händer, jag kände Justins blick på min kind. 

- Vad som än händer är jag här, även om jag inte håller dig i handen elller kysser dig, sa Justin och smekte min kind. Jag såg hur hans hand låg fri och jag kunde inte hejda mig själv. Plötsligt höll jag Justin i handen och jag märkte att jag hade saknat det. Jag tittade sen upp på Justin som log svagt mot mig...

*

- Vad hände igår? hörde jag Sarah säga, jag öppnade mina ögon och tittade tröttsamt på henne. 

- Vad menar du? frågade jag och satte mig sakta upp, hennes leende försvann och hon hoppade upp i sängen och satte sig jämte mig. 

- Jag menar det mellan dig och Justin, är ni tillsammans igen? sa hon och jag suckade och la mig ned med kudden över mitt huvud, hon tog bort den och tittade på mig med sina blågröna ögon. 

- Inget hände okej? sa jag och ställde mig upp och gick till garderoben.

- Okej han följde dig hem och stannade utanför dörren tills du hade gått in och till och med lite efter, sa Sarah och gick fram till mig. 

- Kan jag få lite privatliv i mitt sovrum? sa jag och hon suckade  och gick ut ur rummet, jag suckade också och satte mig i sängen och tänkte på vad som hände igår. 

Justin hade varit riktigt snäll mot mig, han ville inte lämna mig ensam efter att jag hade börjat hålla han i handen. Jag ville såklart hålla han i handen men... 

När jag kom på vad jag tänkte på så skakade jag av mig mina tankar och gick till garderoben igen, jag ville förlåta han men.. innerst inne så kände jag att jag inte ville bli sårad igen. 

Jag tog fram ett långt linne och en rödvit jacka, jag satte sen upp håret i en tofs och sen tittade jag mig i spegeln. 

När jag kom ned så satt alla vid bordet och åt frukost, jag kände hur det började att pirra i min mage. Jag skrattade för mig själv och satte mig vid bordet. 

- Okej, jag måste säga att du börjar bli stor, sa Liam och log svagt mot mig, jag suckade och tittade surt på han. 

- Jag vet, mina kläderpassar snart inte! sa jag och tog 2 pannkakor ifrån den stora högen som var på bordet. Mamma log mot mig och tog en bit av sin pannkaka. 

- Jag vet hur det är, sa hon och jag kände att jag blev äcklad av att hon visste hur det var, jag skrattade åt mig själv och tittade på mamma. 

- Säg inte så, sa jag och började att äta mina pannkakor. 

Att äta upp pannkakorna gick snabbt snart var hela tallriken tom och jag var också riktigt mätt. 

- Okej, jag är inte så glad över att du äter ihjäl dig men okej, sa Sarah och jag skrattade och slog till henne, hon tittade en oskyldig min på mig och skulle precis säga något när det plingade på dörren. Jag tittade surt på henne innan jag började gå till dörren för att se vem det var. 

Där ute stod Justin och Ryan och log mot mig, jag tittade chockat på båda men började snart att le och skrattade tyst. 

- Ska vi stå här ute hela dagen eller? det är inte sommar längre! sa Ryan och jag skrattade och öppnade dörren helt så dom kunde komma in. 

Jag tittade på Justin som log stort mot mig, jag kände på mig att han inte hade berättat om att jag var gravid till Ryan än. 

- Så, jag hörde att ni inte är tillsammans längre, sa Ryan och jag nickade och tittade ned på golvet. Justin gjorde samma sak och Ryan skrattade. 

- Det är okej, jag blir inte ledsen, sa han och log mot oss, jag skrattade och slog han på armen. Han skrattade och smällde till mig med och det gjorde ont. 

- Aj, sa jag och tog mig för armen. 

- Ta det lugnt, Bro, sa Justin och jag tittade chockat på han men log svagt åt hur beskyddande han var åt mig. Ryan tittade frågande på han men brydde sig inte mer om det. Justin tittade på mig och gav mig en kopp med starbucks chocklad, jag log tacksamt mot han.

Ryan tittade plötsligt på min mage och sen upp på mig. 

- Jag säger inte att du är tjock men vad har hänt? sa han och jag tittade chockat på han och sen på Justin som tittade argt på Ryan. Ryan tittade frågande på Justin. 

- Jag är gravid din idiot, sa jag och gick till trappan och satte mig ned, jag hörde inte ett enda ljus från Justin eller Ryan. 

- Bro.. är det sant? hörde jag Ryan säga och Justin sa inget...

---

 Kapitlet kom ganska tidigt idag, hoppas att ni tyckte om det! :D

7 Kommentarer för mer!

Chapter 51 - You had me, I was yours

Previous:

- Jag är ledsen, sa hon och jag skakade på huvudet och la handen ovanför min mage. 

- Det är inte du som ska vara det, sa jag och log svagt mot henne, hon log svagt mot mig med och kramade om mig. 

- Man ska älska den personen som gör dig glad att du lever, sa jag och tittade på henne och hon skrattade och nickade. Jag suckade och tittade på dörren, jag borde lära mig det...

Jag gick till ytterrdörren och tittade ut, jag kände mig riktigt ensam. Ändå om jag hade mamma, Liam och Sarah så hade jag ingen som gjorde mitt hjärta helt.

- Vad gör du? frågade mamma bakom mig, jag vände mig om och tittade ledsamt på henne, hon gick närmre mig och tog tag om mina axlar. 

- Justin gjorde ett litet fel, Katie. Alla gör fel, till och med Justin, sa mamma och jag tittade ned i golvet och sen upp på mamma igen som log svagt mot mig. 

- Han gjorde ett fel, jag vet... men han visste att jag var hemma och väntade på att han skulle komma hem, han visste att jag skulle sitta där hemma med ett barn i min mage och som också är hans! sa jag argt till henne, hon     suckade och tittade oroligt på mig. 

- Det är du som bestämmer, men han älskar dig. Det gör han, sa hon innan hon gick och satte sig i soffan. Jag tittade ännu en gång ned i marken och suckade. 

Jag visste hur jag kände för han, allt som han har gjort för mig och det som jag inte har gjort för honom. Jag har bara sagt att jag älskade honom och jag har också förstört hans liv med att bli gravid. 

- Jag går ut, sa jag tyst och öppnade dörren, jag tog min jacka och stängde sen dörren. Det hade börjat att bli mörkt ute, jag tittade ut på husen som var framför mig. 

Jag älskade Justin men.... allt kan inte gå lätt fram, jag ville inte förlora han men visste att jag inte heller kunde förlåta han lätt. Det han gjorde var fel, jag la min hand på min mage och tittade ned på min medelstora mage.

- Katie? hörde jag Justin säga, jag tittade upp och såg han dra ned sin huva. Jag tittade ned i marken och blundade.

- Är allt okej? frågade Justin och jag kände hur jag ville skaka på huvudet och krama om han.

- Vad gör du här, Justin? sa jag tyst och Justin suckade och gick närmre mig, jag tittade upp på han och såg hur nära han egentligen var.

- Jag.. ville vara nära dig.. om något skulle hända, sa han och jag kände hur jag blev varm inuti, jag kände hur Justin la sin hand på min axel och jag skakade på huvudet och backade. 

- Inget har förändrats, sa jag och gick förbi han, jag hörde hur Justin suckade och började gå efter mig. Jag brydde mig inte och fortsatte att gå. 

Efter en stund stannade jag och tittade bakom mig, han var fortfarande efter mig och jag suckade. Jag bet min läpp och tittade runt mig. Det var svart men med ljus i träden och lampor som lyste. Det var romantiskt. 

- Katie, hörde jag Justin säga bakom mig och jag vände mig om och tittade ledsamt på honom. Jag kände hur mina ben hade blivit svaga och trötta. Jag tog tag i Justins axel och stöttade mig. Justin tog tag i min hand och hjälpte mig att stå. 

- Vad händer? har du ont? sa han och jag släppte hans axel och tog bort hans hand från min rygg. 

- Jag är trött, sa jag och satte mig på bänken som var jämte mig. Justin pustade ut och satte sig jämte mig. Jag tittade argt på han och han suckade. 

- Hur är barnet, vet du vilket kön? frågade Justin och jag suckade och tittade i Justins hand, han hade en glassburk och han skrattade åt mig. 

-  Vadå, jag äter åt 2, sa jag och tog glassbruken ifrån honom, Justin skrattade och jag började att äta. Då insåg jag hur hungrig jag faktiskt var.

- Jag har en sak till dig, sa Justin och jag slutade att äta och tittade upp på träden framför mig och sen på Justin.

- Lägg av, sa jag och tittade argt på han, han tittade inte ens på mig innan han tog fram ett halsband ifrån hans ficka. Jag suckade och satte ned glassbruken. 

- Den är bara till dig, sa Justin och visade mig halsbandet, på stod det "believe in happy endings". Jag ställde mig upp när jag kände hur jag fick en spark i magen. Jag tittade chockat ned på den och hörde hur Justin ställde sig upp och tittade också på magen. 

- Vad händer? frågade Justin och jag skrattade. 

- Bebisen sparkade, sa jag och tittade chockat på Justin, han skrattade...

---

 Alla kapitlerna kommer sent jag vet men ni får i alla fall! :D

5 kommentarer för mer!

 

 

Chapter 50 - Everything isn't about you!

Previous:

Mer tårar rann ned för mina kinder och tillslut satt jag där och grät så mycket att jag inte kunde höra vad som var runt mig. 

Efter en stund tittade jag på pappas grav igen och torkade ännu en gång bort mina tårar ifrån mina kinder, jag skulle inte vara den tjejen som grät över en kille... även om det var ens barns pappa...

(lyssna medans ni läser!)

Sarah's Perspektiv

Jag körde runt i hela kvarteret men såg inget spår av Katie, vart hon än var visste jag att Katie inte var okej. Jag visste att hon skulle ligga någonstans och gråta eller bara stirra in i något träd. Allt var Justins fel. Tänk om Katie skulle bli skadad och hon skulle få missfall?

Även om Katie inte erkänner det så vet jag att Katie älskar barnet, inte vara för att det är hennes utan för att hon också vet att det är Justins. Katie älskar Justin och när han gör något fel skyller Katie på sig själv. 

Jag såg plötsligt en tjej sitta vid en grav inne på kyrkogården, jag tittade noga på henne innan jag gick ut ur bilen och började gå till henne. 

- Katie? sa jag och då såg jag hennes ansikte, hon hade tårar över hela ansiktet och tittade oskyldigt på mig. Jag suckade och satte mig ned jämte henne. 

- Varför gjorde han så? hörde jag henne säga med gråten i rösten, jag skakade på huvudet och kramade om henne. 

- Jag önskar att jag visste, sa jag och tittade på gravnamet. Det var hennes pappa, jag kände hur tårarna samlades under mina ögonlock. Jag ville få detta ogjort...

Justin's Perspektiv

Allt var så perfekt innan hon tittade i den tidingen, varför hade jag gjort så? Jag flörtade inte ens med Selena, vi är bra vänner. Dessutom skulle jag bli pappa om 6 månader och varför skulle jag förstöra det med att flörta med en annan tjej?

- Vad har du gjort, bro? sa Nate och jag tittade på han och skakade på huvudet. Allr var mitt fel, jag skulle inte ens pratat med Selena. Varför gjorde jag det?

- Justin, varför hörde jag skrik innan? frågade mamma argt och jag suckade och satte mig ned på soffan. Nate gick fram mamma och gav henne tidningen. När hon läste det så suckade hon och satte sig jämte mig. 

- Justin, även om det som står i tidningen inte är sant så har Katie verkligen litat på dig men du förstörde det. Justin, du måste fixa det! Om några månader kommer ni få ett barn och det är inte bara Katies! Om du verkligen är en man... uppför dig som en, sa mamma och jag visste att allt hon sa var sant. Jag behövde fixa det emellan oss!

2 månader senare

Jag stod utanför Katies dörr och plingade på, jag hörde hennes röst och hur hon skrattade. Jag log mot mig  själv men insåg sen att hon inte var min.. inte längre.

Hon öppnade dörren och när hon såg mig fick hon en ledsen och besviken min. 

Jag tittade ned på hennes mage och såg hur stor den hade blivit medans jag var i LA, jag log för mig själv men såg sen på Katies min igen.

- Hej, sa jag och hon fick tårar i ögonen, jag gick närmre henne men hon backade. 

- Vad vill du, Justin? sa hon tyst och jag tittade ned på marken och sen upp på henne igen. Hon tårkade sina ögon och tittade sen mig i ögonen. Jag möttes av en tom blick. 

- Jag ville.. förlåt, sa jag och Katie tittade lika tomt på mig som hon gjorde innan, jag kände hur jag fick en rädd känsla i kroppen. Jag var rädd att förlora henne. Även om jag redan hade gjort det.

- Efter 2 månader kommer du till mitt hus och säger.. förlåt? Justin du är inte bara självisk, du är patetisk och jag äcklas av ditt ego som är inuti dig, sa Katie och jag kände hur jag fick tårar ned för mina kinder. 

- Du väntade 2 månader i LA för att jag skulle komma och säga förlåt och nu ger du upp och kommer och säger förlåt till mig, Justin. Du har kunnat fixa mycket.. men nu är det försent.. sa Katie och stängde sakta dörren, jag fick fler och fler tårar ned för mina kinder och backade ifrån dörren och satte mig på trrappan. 

Katie's Perspektiv

Jag stängde dörren och kände hur det rann ned några tårar ned för mina kinder, jag torkade snabbt bort dom och  tittade på Sarah som stod framför mig med en ledsen min. 

- Jag är ledsen, sa hon och jag skakade på huvudet och la handen ovanför min mage. 

- Det är inte du som ska vara det, sa jag och log svagt mot henne, hon log svagt mot mig med och kramade om mig. 

- Man ska älska den personen som gör dig glad att du lever, sa jag och tittade på henne och hon skrattade och nickade. Jag suckade och tittade på dörren, jag borde lära mig det...

---

Kapitel 50 kommer sent, jag vet men ville skriva den så snabbt som möjligt till er! :)

8 Kommentarer för mer!

Tillbaka!

Chapter 49 - I trusted you...

Previous:

- Jag har saknat dig, sa jag och pussade han på munnen, Justin log mot mig. 

- Jag har saknat dig med, beautiful, sa han och kysste mig mjukt, jag besvarade kyssen och tittade sen han i ögonen när han satte ned mig. 

- Hur mår du? frågade han och jag log svagt mot han. 

- Jag mår bra och jag hoppas att barnet mår bra! sa jag och han skrattade och kramade om mig, jag pussade han på kinden och besvarade den varma kramen..

Jag och Justin satte oss i soffan med Sarah och Nate som pratade om kändisar, jag försökte hänga med i samtalet men skrattade av att jag inte förstod något alls av vad dom sa. Det enda jag kunde tänka på och fokusera på vad att Justin var tillbaka och att jag hade saknat han riktigt mycket. 

- Okej, vi åker för att köp tidningar, sa sarah och jag ittade överaskat på henne men nickade sen och tittade på när Sarah och Nate försvann ut genom dörren. Jag tittade på Justin om log mot mig, jag log mot han med och la mitt huvud på hans axel. 

- Är du nervös över att bli pappa? frågade jag Justin och tittade frågande på han, Justin tittade på mig och sen in i väggen. 

- Ja, ibland. Speciellt när jag ser föräldrar som är dåliga föräldrar, sa Justin och tittade på mig igen, jag nickade och la mitt huvud på hans axel igen. 

- Jag med, alla dom föräldrarna som inte bryr sig om deras barn, jag vill inte bli sån. Jag vill älska mitt barn och bli världens bästa förälder, även om det är en tjej eller kille, sa jag och Justin pussade mitt huvud och nickade. 

- Du kommer bli världens bästa mamma, sa Justin och jag suckade och tittade upp på Justin. 

- Jag hoppas det, sa jag och pussade han på kinden och satte på TVn.

Dörren öppnades och in kom Sarah och Nate med flera tidningar i deras händer, jag skrattade och satte mig upp   och tittade på deras nyfika miner. 

- Vilka tidningar har ni köpt? frågade jag och Sarah tittade på mig och ryckte på hennes axlar, jag skrattade och tittade på Justin som log. 

- Om ni har köpt Seventeen vill jag titta i den! skrek jag och sprang till dom, Sarah tittade på mig och gav mig Seventeen med Justins ansikte på. Jag skrattade och satte mig i fotöljen och började titta i den, det stod mest om band som har splittrats och gamla artister som blir kända igen. Inte så intressant till jag kom till en sida med Justin och Selena gomez på. 

Jag började läsa och chockades av orden.

Även om Justin Bieber har sin skönhet så kan han inte hålla sig från att flirta lite med stjärnan Selena Gomez, Justin har setts gå på en gala med Selena, dom sitter tillsammans och Justin till och med pussar henne på kinden. Är inte det lite taskigt av Justin som redan har sin flickvän Katie Jackson? 

Selena Gomez är riktigt söt men Katie Jackson kan man inte heller hålla sig ifrån. Är detta Justins nya flickvän eller har han till och med 2 otroligt mjuka och riktigt söta flickvänner?

När jag läste sista ordet så tittade jag upp på Justin som läste sitt eget magazin, jag kände mig besviken och riktigt ledsen. Varför hade Justin gjort så? Han hade flirtat med Selena men också gått på en gala med henne och inte sagt något till mig om det?

Jag ställde mig upp och slängde tidningen på Justin, han tittade frågande på mig och tittade på sidan jag hade läst i, han suckade och tittade oskyldigt på mig. 

- Katie, det är inget, sa han och jag skakade på huvudet och backade ifrån han. 

- Det räcker inte att göra mig med barn, ska du göra det men henne också? Justin, jag litade på dig. Jag trodde att du var snäll och var inte som alla andra killar som jag har träffat. Jag förstår att du inte kan motstå att titta lite på henne men ärligt? DU har en flickvän med DITT barn och du ska flirta med andra och gå på en gala med dom och inte ens säga till mig om den idiotiska galan som du var TVUNGEN att gå på med.. HENNE? skrek jag till han och jag tittade ned i golvet. 

- Jag kan inte fatta att jag har gått igenom allt detta och gjort saker för dig när du är som alla andra som jag har dejtat, sa jag och sprang till dörren och tog min väska och sprang så fort jag kunde bort ifrån det huset. 

Sarah's Perspektiv

Jag såg henne springa ut ifrån huset och sen tittade jag på Justin besviket, han tittae ledsamt på mig men jag bara suckade. 

- Jag visste att detta skulle hända.. igen! sa jag och gick ut efter Katie, Justin stoppade mig och skulle precis säga något när jag smälde till han på kinden.Han tog sig för kinden och tittade oroligt på mig, jag skakade på huvudet. 

- Du var och är inte rätt för henne, jag gav dig en chans och du får verkligen inte en till...inte av mig, sa jag och gick ut ur huset och tittade mig runt. Jag såg inte Katie någonstans, jag suckade och tog fram min mobil ur min ficka och ringde till Katie. Hon svarade inte och då tog jag fram mina nycklar till bilen och hoppade in, och började köra runt kvarteret, jag hoppas att hon skulle finnas här någonstans. 

Katie's Perspektiv

Jag stannade utanför kyrkogården och tittade in, där inne var min pappas grav. Jag öppnade grinden och började leta efter min pappa, jag såg namnet Stefan Jackson och tittade på den. Graven var ganska stor och på den stod det: Älskade man och pappa, vi älskar dig. Nu och förevigt.

Jag kände att jag började få vattniga ögon och gick fram till den och satte mig framför den. 

- Hej, pappa, sa jag och log svagt, jag drog min hand över hans namn och kände hur tårarna rann ned för min kind. Jag torkade snabbt bort dom och tittde runt mig. Det fanns blommor på alla gravar utom pappas, jag suckade och ställde mig upp och satte mig på en bänk som var i närheten av pappa grav och la mina händer för mitt ansikte. Mer tårar rann ned för mina kinder och tillslut satt jag där och grät så mycket att jag inte kunde höra vad som var runt mig. 

Efter en stund tittade jag på pappas grav igen och torkade ännu en gång bort mina tårar ifrån mina kinder, jag skulle inte vara den tjejen som grät över en kille... även om det var ens barns pappa...

---

Jag hoppas att ni tycker om bråket emellan dom, detta är ännu ett tidsinställt! ;)

Ingen gräns när jag har ett tidsinställt inlägg!

 

Chapter 48 - I've missed you

Previous:

Dom slutade att prata direkt och tittade på mig, jag skrattade hysteriskt när jag såg Sarahs min. Inte långt efter så fick jag en pannkaka i huvudet och då slutade jag att skratta. 

- Okej, pannkakskrig! skrek Nate coh tog upp några pannkakor och hälde sipar på och kaste på mig och Sarah. jag gjorde likadant och kaste på Sarah och Nate. 

Det skulle inte bli så gott med sirap i hela håret och på kläderna...

Nästa Dag

Jag vaknade av att jag fick en hand i ansiktet, jag öppnade snabbt ögonen och såg att Sarah ännu en gång snarkade och hade en arm över mig. Jag suckade och ställde mig upp och tittade på Nate och Sarah som låg och sov, jag skrattade lite för mig själv när jag tänkte på vad vi gjorde igår. Igår var nog den barnsligaste dagen jag har haft i hela mitt liv. Men den var ändå riktigt rolig och jag skulle lätt kunna göra om den! 

Jag gick till garderoben och letade efter kläder, jag hittade ett lila stort linne och ett par svarat jeans. Jag gick ut till toanletten och bytte om snabbt sen gick jag tillbaka in i sovrummet. 

Sarah och Nate låg fortfarande och sov, jag skakade på huvudet och drog upp persiennerna och öppnade fönstret, jag kände hur det kom kallluft utifrån och kom på att det var september. Jag suckade ännu en gång och vände mig om och skakade på Nate och Sarah. 

- Idag kommer Justin och Pattie hem, vakna! skrek jag innan jag gick ned till nedervåningen. 

Jag möttes inte av ett fint hem utan mer som ett sirapshem, det var pannkakor med sirap på golvet och på bordet, jag tittade chockat runt omkring mig och när jag gick till vardagsrummet möttes jag av fjädrar som var överallt. Jag tittade ännu en gång chockat. 

- SARAH! NATE! skrek jag och jag hörde steg ifrån trappan, Sarah och Nate såg riktigt trötta ut och när dom såg vad som väntade dom här nere så blev dom ännu tröttare. 

- Vi ska städa upp detta, nu! sa jag och började plocka upp kuddrester och suckade. 

- Kan någon åka och köpa nya kuddar? frågade jag och sarah nickade och sprang upp för trappan och bytte om, jag tittade på Nate som hade en orolig min. 

- Jag börjar plocka upp pannkakor, sa han och gick till köket, jag skrattade och fortsatte att fixa i vardagsrummet. Det skulle säkert ta hela dagen att få detta rent och Justin och Pattie kommer hem vid middag, hur ska detta gå?
Jag såg Sarah springa ut genom ytterdörren och då suckade jag igen, jag hoppas det skulle ta mindre än 9 timmar för att få detta rent.. 

Jag tog dammsugaren och började att dammsuga upp alla fjädrar, det var verkligen alla i varenda kudde. Det fanns inga mer kuddar kvar i soffan utan dom man sitter på och luta sig på. 

- Katie, är du snart klar där? sa Nate ifrån köket och jag tittade på han och tittade sen runt mig. 

- Jag behöver bara dammsuga upp alla fjädrar och plocka upp pannkakorna och tvätta bort sirapen som borde vara riktigt svårt och ja.. sen är jag klar, sa jag och Nate suckade och fortsatte att tvätta upp all sirapen med diskmedel och en borste. 

Jag hörde en bil stanna utanför huset och stelnade till, jag hörde stegen stanna utanför dörren och det knackade. Jag blev lättad, om det skulle varit Justin och Pattie skulle dom inte ha knackat. 

Jag gick fram till dörren och öppnade den försiktigt och såg min mamma le, jag log mot henne och släppte in henne. När hon såg hur allt så tittade hon frågande på mig och jag skrattade. 

- Vi hade tre dagars barnslighet och idag kommer Justin och Pattie hem, sa jag och hon skrattade och nickade. 

- Kan jag hjälpa till med något? frågade hn och jag log mot henne och nickade, hon log också och gick efter mig till Nate. 

- Vi har problem med att få bort sirap fläckarna, sa jag och hon skrattade och gick ifrån oss och kom tillbaka med ett medel. 

- Detta borde funka, sa hon och började att hjälpa Nate, jag log åt hur min mamma verkligen hade förbättrat sig sen förra gången jag var här i stratford. 

Jag gick tillbaka till dammsugaren och fortsatte att dammsuga upp alla fjädrar...

När hela huset var klart så satte vi oss i soffan och pustade ut, det var verkligen riktigt jobbigt att städa bort allt som vi hade gjort igår. 

Jag tittade på barnsängen och tittade på Nate osm tittade på mig. 

- Där uppe, sa jag och flög upp ur soffan, samma gjorde Nate och vi försökte att bära upp barnsängen. Mamma kom fram till mig och tittade oroligt. 

- Du ska inte bära sånt, det är ändå du som bär på barnet, sa hon och jag log tacksamt mot henne och såg hur dom började att bära den. 

Det gick ganska sakta upp för trappan men sen på övervåningen gick det snabbt, jag hade bestämt att den skulle vara i mitt och Justins somrum. 

När barnsängen var på plats så hörde i hur sarah ropade på oss där nere, jag sprang ned till henne och såg hur hon hade likadana kuddar i hennes händer. Jag log mot henne och hjälpet till med att sätta alla kuddar till rätta i soffan.

När vi precis hade satt oss ned så öppnades dörren och Justin och pattie kom in, när jag såg Justin så sken jag upp som en sol och ställde mig upp och sprang fram till han och hoppade upp i hans famn. 

- Jag har saknat dig, sa jag och pussade han på munnen, Justin log mot mig. 

- Jag har saknat dig med, beautiful, sa han och kysste mig mjukt, jag besvarade kyssen och tittade sen han i ögonen när han satte ned mig. 

- Hur mår du? frågade han och jag log svagt mot han. 

- Jag mår bra och jag hoppas att barnet mår bra! sa jag och han skrattade och kramade om mig, jag pussade han på kinden och besvarade den varma kramen..

---

 Detta är ett tidsinställt inlägg, jag hoppas i alla fall att ni tycker om det :)

Om det inte är 6 kommentarer på förra avsnittet så får det vara! ;)

Ingen gräns när det är ett tidsinställt inlägg!

 

Tidsinställda inlägg..

Chapter 47 - Pancakes...

Previous:

- Okej, kan man inte ha hela vit men den madrassen som bebisen ska ligga på babyblå eller babyrosa? sa jag och Sarah log mot mig och nickade. Hon tog den vita färgenoch 3 penslar. Hon gav mig en pensel och Nate en och sen satte hon ned färgen på golvet och öppnade burken. 

Jag doppade penslen i färgen och började sen måla på sängen som redan såg ut som en bebis säng fast den var träfärgad...

Nästa Dag

Jag vaknade av att Sarah la sin arm på mig, jag suckade och tog bort armen och satte mig upp. Nate stodSoch tittade på oss och skrattade. Jag tittade frågande på han och tittade sen på Sarah som snarkade, jag skrattade också och ställde mig upp. 

Jag gick till garderoben och tog fram en tunika och ett par shorts, jag log mot Sarah innan jag gick ut till toan och bytte om. 

När jag kom in i sovrummet igen så var Sarah klar men det såg ut som om hon skulle somna, jag skrattade ännu en gång åt hennes sätt att sova och att vakna. Hon har aldrig varit en morgonmänniska. 

- Vad vill ni ha till frukost då? frågade jag Nate och Sarah som satte sig i soffan och jag ställde mig i köket, Sarah rykte på axlarna och la sig ned i soffan. Nate ryckte också på axlarna och jag suckade. 

- Då får ni bara flingor, sa jag och gick till kylskåpet och tog fram mjölk och  flingor, Nate om fram till köket och tog men Sarah låg kvar på soffan. 

- Kan ni inte hämta till mig? sa hon och jag skrattade och tittade på Nate som också skrattade.

- Hur väckte du henne? frågade jag han och han log svagt mot mig, jag log och tittade på Sarah som nästan somnade i soffan. 

- Jag hoppade på sängen så hon ramlade ned på golvet, sa Nate och jag tittade chockat på han men började att skratta. 

- Hon har aldrig kommit upp så snabbt innan, sa jag och fortsatte att äta frukosten. 

Jag tittade på bebissängen och märkte att det saknades någonting, den var bara vit och med babyblå madrass i den, vi hade gjort en babyrosa också men vi hade i den babyblå för att jag kände på mig att det skulle bli en kille. 

- Vänta, sa jag och gick fram till den och satte mig på huk, jag tog den rosa färgen och doppade hela handen i den och sen satte jag ett märke av min hand på sidan av den. Jag log åt min idé och tittade sen på Sarah och Nate som också log. 

- Nu fattas det bara Justins handavtryck som ska vara blått, sa Sarah och jag nickade och gick till toan och tvättade mina händer. Sen tittade jag på Sarah och Nate som ännu en gång pratade i soffan. Jag börjar tänka att det är något pågång emellan dom, dom titter alltid i soffan och pratar och skrattar i nästan hela samtalet och det är bara Nate som kan väcka Sarah om man inte häller vatten på henne...

- Vad ska vi göra nu då? frågade jag Nate och Sarah och satte mig på fotöljen som var jämte soffan, dom tittade på mig och ryckte på axlarna. Jag skrattade och tittade runt mig.

Jag såg bara massor av målar saker som vi inte hade plockat bort från igår, jag suckade och tittade på Sarah och Nate som också suckade. 

- Dags att städa, sa jag och ställde mig upp och började ta alla penslar från golvet och gick in på toan för att skölja av dom. 

Det var inte det lättaste för att färgen hade fastnat på penslarna, jag suckade och försökte ta bort så mycket färg som möjligt. 

Efter några timmars städning så satte vi oss i soffan igen, vi var trötta och orkade inte att göra någon mat. Jag tittade på Sarah och sen på Nate och började skratta för ingenting. Båda tittade frågande på mig och då slutade jag att skratta. 

- Okej, det där var inte normalt, sa Sarah och jag tittade överaskat på henne och slog till henne med en kudde, hon tog också upp en kudde och slog till mig. 

Efter några slag på varandra så började Nate också att slå på oss, tillslut hade vi alla kuddkrig och kuddarna gick sönder så det låg fjädrar på golvet och på soffan, dessutom hade alla fjädrar i håret och det flög fjädrar i hela vardagsrummet. 

Vi började att jaga varandra runt i hela huset, man kunde knappt gömma sig för att det fanns alltid någon som hittade en. 

- Saarah! skrek jag när hon tömde hela kudden med fjädrar, jag tittade surt på henne men började snart att skratta hysteriskt över att vi var så barnsliga. 

Tillslut låg vi alla på golvet och skrattade hysteriskt, jag skulle inte bli förvånad om grannarna skulle höra vårat skratt. Det var nästan så att det ekade i hela huset. 

När jag hade lugnat ned mig så satte jag mig i soffan och hörde hur min mage kurrade, jag tittade på Sarah och Nate som satt på golvet och när dom hörde min mage skrattade dom och ställde sig upp. 

- Okej, jag är verkligen sugen på pannkakor, sa Sarah och jag nickade och gick till köket och tog fram ingredienser till pannkakor. 

Sarah la ett pannkaksrecpet framför mig och jag tittade frågande på henne men förstod sen att hon trodde att jag inte kunde göra pannkakor som var sant... 

- Tack, jag jag och tittade surt på henne, hon skrattade och satte sig på stolen vid bordet som Nate också gjorde och sen började dom prata igen som dom alltid gör. Jag suckade och började att göra smeten till pannkakorna, jag läste så noggrant jag kunde för att jag inte ville göra fel. Om jag skulle råka göra fel så skulle Sarah skratta ihjäl sig för att jag hade ett recpet framför mig..

När sista pannkakan var klar så satte jag dom på bordet och log mot Nate och Sarah ,dom log mot mig och tog en pannkaka. 

- Riktigt goda, Katie, sa Sarah och jag log stolt och båda skrattade, jag satte mig på stolen jämte Sarah och försökte hänga med vad Sarah och Nate sa. 

Jag tog upp en pannkaka och skulle äta den när jag kom på en bra idé för att göra så att Sarah och Nate slutar prata. Jag log för mig själv och hällde sirap på pannkakan och slängde den på Sarah så sirapen fastnade i hennes hår. Dom slutade att prata direkt och tittade på mig, jag skrattade hysteriskt när jag såg Sarahs min. Inte långt efter så fick jag en pannkaka i huvudet och då slutade jag att skratta. 

- Okej, pannkakskrig! skrek Nate och tog upp några pannkakor och hällde sirap på och kaste på mig och Sarah. jag gjorde likadant och kaste på Sarah och Nate. 

Det skulle inte bli så gott sirap i hela håret och på kläderna...

---

Kapitel 47 klart, hoppas att ni tyckte om det! Det kommer inte spännande än men när Justin har kommit hem som är i kapitel 49 så kommer det hända något! :)

6 Kommentarer för mer!

 

 

 

 

3 eller 2?

Jag har en fråga till er som jag hoppas att ni svarar på. 

Vill ni ha 2 kapitel nästa vecka och få ett imorgon eller vill ni ha 3 nästa vecka och inte få ett imorgon?

Jag vet inte..

Chapter 46 - Goodbye...

Previous:

- Är du okej? frågade jag henne och hon nickade och tog min hand, jag pussade henned panna och kramade om henne. 

- Är barnet okej? frågade Sarah och jag och Katie tittade bak på doktorn som log mot oss. 

- Barnet är helt okej, Katie är väldigt ung och det är hennes första barn. Hon är inte van vid vad graviditeten gör med henne kropp. sa han och jag tittade på Katie som log, jag skrattade och kramade om Katie igen...

Katie's Perspektiv

2 dagar senare

- Katie, viskade Justin i mitt öra, jag sträckte på mig och öppnade sakta ögonen. Jag möttes av ett par hasselbruna ögon som tittade på mig. Justin skrattade och kysste mig mjukt, jag log mot han och smekte hans kind. 

- Hur länge ska du vara borta? frågade jag Justin och han gjorde en ledsen min och kramade om mig, jag pussade hans kind. 

- I 3 dagar, du ska inte vara ensam hemma! sa han och jag log åt hur överbeskyddande han är, det är faktiskt riktigt gulligt att han är det. 

- Nej, jag ska ringa Nate och Sarah, sa jag och då såg Justin glad ut och tittade in i mina ögon och log, jag skrattade. 

- Bra, men jag kommer att sakna dig, sa han och la sig på mig. Jag skrattade och log. 

- Jag kommer sakna dig mer, sa jag och han skakade på huvudet och då skrattade jag igen,  jag ville inte lämna Justin. 

- Upp med dig, jag kan inte andas, sa jag och han rullade runt och kom på sin sida av sängen, jag log mot han och satte mig upp. 

- Jag kan inte lämna sängen, sa jag och Justin skrattade och satte sig upp han också. 

- Jag vet hur det känns, sa han och pussade mig på kinden innan han gick upp ur sängen och gick till garderoben, jag suckade och gick också upp ur sängen och till garderoben. Jag ställde mig framför Justin och tittade bak på han, han log mot mig och så vände jag mig om och la mina armar på hans axlar.

- Min vackra flickvän, sa han och jag nickade och pussade han på munnen, han skrattade och kramade om mig.    Jag vände mig om igen och tog fram shorts och en mörkblå tröja som det stod New York på, jag vände mig om och Justin log mot mig. 

- Shorts och jag som inte kan vara hemma med dig, sa han och log mot mig, jag skrattade och nickade. 

- Livet är inte alltid rättvist, sa jag och gick ut ifrån rummet och in på toan, jag bytte snabbt om och gick sen tillbaka till vårat sovrum. Justin satt på sängen helt klar och log mot mig. 

- Det syns att du är min tjej, sa han och jag skrattade och satte mig i hans knä. 

- Är det inte meningen då? frågade jag och kysste han mjukt, Justin nickade och besvarade kyssen innan jag ställde mig upp igen. Justin skrattade och ställde sig också upp. 

Jag tog Justins hand och gick ned till nedervåningen. 

Där nere satt Nate, Sarah och Pattie vid bordet och åt frukost, jag blev chockad och tittade bak på Justin som skrattade. 
- Du slipper ringa dom själv och du slipper vara ensam hemma tills dom kommer, sa han och jag skrattade och skakade på huvudet.  

Vi gick till bordet och satte ss på varsin stol, Sarah och Nate log mot oss och sen log dom åt varandra. 

- Okej, ni har alla mina nummer där och Scooters och Alfredos om ni inte får tag på mig, sa Justin och pekade på kylskåpet, jag skakade på huvudet och tittade på Pattie somskrattade åt Justin. 

- Okej, barnvakt, sa jag och Justin tittade alvarligt på mig, jag vände mig om och tittade han i ögonen. 

- Det kommer inte hända något! sa jag och han kramade om mig, jag pussade han sen på kinden och tittade alvarligt på han. 

- Vi kommer bli okej, sa jag och började äta min frukost igen. 

- Vi åker om 10, skrek Pattie uppifrån och Justin tittade ledsamt på mig. Jag satte mig jämte han i soffan och la mitt huvud i hans knä. 

- Jag älskar dig, så mycket, sa jag och Justin smekte mitt hår. 

- Jag älskar dig med, Katie, sa han och kysste mig mjukt, jag besvarade kyssen och tittade in i hans ögon. Jag ville inte lämna han men ville ändå att han skulle sjunga och vara med sina fans. 

- Om jag lovar dig att inte råka ut för någonting så lovar du mig, sa jag och Justin log mot mig och nickade, jag log svagt mot han och hörde hur Pattie började gå ned för trappan.

Jag satte mig upp och tittade ledsamt på Justin som ställde sig upp, han tog min hand och hjälpte mig upp. Jag gick till dörren där Pattie stod och log mot oss, jag log mot henne med och tittade på Justin. 

- Hejdå, sa jag och kramade om Justin, han besvarade kramen och pussade mig på pannan.

- Hejdå, Shawty, sa han och rufsade till mitt hår, jag skrattade och log mot Justin som bärde upp sin väska och var påväg ut ur huset. Jag vinkade sakta när dom var ute och stängde sen dörren. 

När dörren var stängd så vände jag mig om till Nate och Sarah i soffan och började gå till dom, jag visste inte vad dom pratade om men det verkade roligt för att dom skrattade hela tiden. 

- Vad pratar ni om egentligen, sa jag och satte mig emellan dom, Sarah skrattade och tittade på Nate som också började skratta. 

Hon ryckte på axlarna och då skrattade jag och la upp mina ben på soffbordet. 

- Okej, men vad tycker ni att vi ska göra i 3 dagar? frågade jag dom och Nate ryckte på axlarna medans Sarah började att le. Jag tittade frågande på henne. 

- Nate, du tog med saker va? frågade hon och Nate log och nickade, jag slog till Nate på armen och tittade frågande på han. Han skrattade och ställde sig upp. Jag vände mig om till Sarah som jag tittade oroligt på henne. 

- Okej, vad har ni planerat? frågade jag henne och hon satte sig närmre mig och log. 

- Vi ska göra en barnsäng till bebisen du har i magen! sa hon och jag blev chockad, vi visste inte ens könet av bebisen och dom ville göra en säng till den?

Nate kom fram med en färdig säng men kom sen fram med färger, jag skrattade och skakade på huvudet. 

- Okej, jag bestämmer färg! skrek jag och sprang till Nate, det fanns många olika färger. Jag ville välja en färg som passade med både tjejer och killar. 

- Okej, kan man inte ha hela vit men den madrassen som bebisen ska ligga på babyblå eller babyrosa? sa jag och Sarah log mot mig och nickade. Hon tog den vita färgenoch 3 penslar. Hon gav mig en pensel och Nate en och sen satte hon ned färgen på golvet och öppnade burken. 

Jag doppade penslen i färgen och började sen måla på sängen som redan såg ut som en bebis säng fast den var träfärgad...

---

 Det kanske blir 3 kapitel nästa vecka, sen kommer det inte komma upp något på måndag eller tisdag för då sitter jag på flygplanet! :)

6 Kommentarer för mer!

Chapter 45 - Is the baby okey?

Previous:

- Vad är det? frågade hon och jag hoppade upp på kanten och ställde mig upp när jag plötsligt kände hur min mage började att göra riktigt ont, jag började mig ned och la mig på marken, det kändes som om magen skulle explodera. Jag tog mig för magen och kände hur jag knappt kunde andas, Sarah sprang snabbt in och sen ut igen med sin mobil i handen. Hon fick panik och råkade tappa mobilen i marken, jag kände hur jag började bli snurrig och min mage gjorde så ont att jag knappt kunde röra på mig. 

- Justin! skrek Sarah i telefonen....

Justin's Perspektiv

Jag satt mitt i mötet när min telefon ringde, jag tittade på skärmen och såg att det var Sarah. Snabbt svarade jag och hörde hur hon andades stressat. 

- Justin, det är Katie! skrek hon och jag blev stel i hela kroppen, man hörde hur Sarah sprang ocvh stannade. Sen hörde jag hur Sarah sa "Ta det lugnt katie". Jag ställde mig upp och sprang ut ur dörren. 

- Sarah, vad har hänt med Katie!? skrek jag. 

- Jag vet inte, hon bara ställde sig upp och sen fick hon ont i magen. Hon kan inte ens stå själv, snälla Justin. Kom! skrek hon och jag hoppade in i bilen och startade bilen och körde iväg till huset så snabbt som möjligt. 

- Jag är påväg, hur mår hon? sa jag oroligt och jag hörde hur Sarah pratade med Katie men jag hörde aldrig Katie säga något.

- Jag vet inte, hon pratar inte med mig.. Hon har bara en panik blick, sa hon och jag fick panik, jag måste få henne till sjukhuset så snabbt som möjligt. 

Jag såg huset och stannade bilen mitt ute i vägen och sprang in, Katie låg på soffan och höll sig för magen. Jag visste att något var fel imorse, hon åt ju inget och hon var riktigt trött! 

- Katie! skrek jag och sprang fram till henne, när jag såg hennes blick blev jag rädd, det såg ut som hon hade riktigt ont. 

- Sarah, ta bil nycklarna. Jag kommer ut med Katie! skrek jag och bärde upp Katie i min famn, jag pussade hennes panna.

- Allt kommer bli okej, viskade jag till henne, jag gick ut till bilen med Katie och la henne i baksätet och satte mig jämte henne.

Sarah började köra bilen, om något skulle hända med Katie eller barnet skulle jag ha skuldkänslor för att jag lämnade Katie. Jag skulle inte gått på mötet, jag skulle stannat hemma! 

*

Sarah stannade precis utanför ingången till sjukhuset. 

- Gå in, jag kommer sen, sa Sarah och jag nickade och gick ut ur bilen och bärde Katie in till sjukhuset, det var mycket folk  där och då skulle det vara mycket kö.

Jag gick till receptionen och tittade på sköterskan som tittade alvarligt på Katie men skakade på huvudet. 

- Snälla ta en kölapp , sa hon och jag kände hur adrelnalinet forsade genom mig, jag suckade och skakade på huvudet. 

- Hon är gravid och har riktigt ont i sin mage, kan du inte hjälpa till lite? sa jag till hon i receotionen men hon skakade på huvudet. 

- Det finns andra som också har ont i magen, sa hon och jag tittade på Katie som blundade av att hon hade ont, jag kände att jag började bli vattnig i ögonen och såg Sarah springa in genom ingången och tittade frågande på mig. Jag skakade på huvudet och hon suckade. 

- Vi betalar extra, sa hon och sköterskan log svagt mot henne och skulle precis säga något när det kom en doktor och tittade på Katie. 

- Ni kan komma här, sa han och jag kände hur lättad jag blev av att det fanns några på sjukhuset som var snälla. 

Jag la Katie på en säng och tittade på doktorn. 

- Hur länge har hon varit gravid? frågade han och jag tittade på Sarah som tittade på mig. 

- Hon själv tror att hon har varit det i 6 snart 7 veckor, sa Sarah och han nickade och undersökte Katie lite. Jag tittade spänt på han och när han tittade på mig så blev jag ännu en gång stel i hela min kropp. 

- Ni kan gå ut lite så undersöker jag henne ensam, sa han och jag ville säga emot men visste att det inte gjorde någon nytta. 

Jag och Sarah gick ut och satte oss på stolarna som var utanför rummet, jag tittade oroligt på Sarah som tittade oroligt på mig. 

- Tror du att barnet är okej? frågade Sarah och jag tittade ned på golvet och sen på henne igen. 

- Jag vet inte, sa jag och hon suckade och tittade ned på sina händer...

Efter en stund kom doktorn ut igen och log mot oss. 

- Katie är okej, sa han och jag ställde mig upp och tittade in och såg hur Katie satt upp och tittade ned i golvet. 

- Katie, sa jag tyst och gick fram till henne, Katie vände sig om och tittade på mig och log. Jag log också och satte mig jämte henne. 

- Är du okej? frågade jag henne och hon nickade och tog min hand, jag pussade henned panna och kramade om henne. 

- Är barnet okej? frågade Sarah och jag och Katie tittade bak på doktorn som log mot oss. 

- Barnet är helt okej, Katie är väldigt ung och det är hennes första barn. Hon är inte van vid vad graviditeten gör med henne kropp. sa han och jag tittade på Katie som log, jag skrattade och kramade om Katie igen...

---

 Kapitel 45 klart, vad tycker ni om det? 

6 Kommentarer för mer!

 

 

 

Chapter 44 - Best friends forever

Previous:

Jag log mot han och kände en hand på min axel, jag tittade bak och såg Sarah som tittade frågande på mig. Jag kände hur det inte skulle bli världens bästa samtal..

- Sarah, jag fattar om du är besviken eller arg, sa jag oroligt och hon log svagt mot mig.

- Hur länge har du varit gravid? frågade hon och jag blev lättad att hon inte var arg på mig, jag tittade på Justin och sen på Sarah igen. 

- Idag på sjukhuset, hon sa att jag var gravid, sa jag och Sarah kramade om mig och skrattade. 

- Grattis, sa hon och jag tittade frågande på henne men började skratta när jag hade fattat att hon tog det bra, jag som trodde att det skulle bli ett långt och argt samtal..

4 veckor senare

- Justin, kan du komma? skrek jag ifrån toan och jag hörde att Justin rusade till toadörren och jag öppnade försiktigtdörren och såg att Justin hade en oroad och frågande min, jag skrattade. 

- Kan du hämta en handduk till mig? frågade jag han och han lugnade ned sig och gick till vårt rum och tog en handduk och kom sen tillbaka till mig. Jag tittade tacksamt på han och log. 

- Tack, men du kan ta det lugnt, sa jag och han skrattade, jag virade runt handduken om mig och öppnade sen dörren helt och gick närmre Justin. 

- Men jag gillar att du är med mig överallt, sa jag och la mina händer om hans nacke och kysste han mjukt, Justin besvarade kyssen och log sen mot mig.

- Jag gillar att du är så himla vacker, sa han och jag log svagt mot han och pussade han snabbt på munnen innan jag började gå till vårat sovrum. 

- Snart börjar humörsvängningarna, sa jag och tittade bak på han, Justin ryckte på axlarna och gick efter mig. Jag skrattade och gick till garderoben och letade efter en klänning att ha, jag hittade en som var perfekt och tittade på Justin som satt på sängen och tittade på mig. 

- Jag måste byta om, sa jag och gick fram till sängen och la klänningen där, Justin suckade och gick fram till mig. 

- Du har haft klänning i 4 veckor nu, du har aldrig shorts eller tajt linne som du hade innan. Katie, du är gravid, sa Justin och jag tittade ned på golvet och suckade. 

- Jag vet, men... jag känner mig inte bekväm i tajt linne just nu, sa jag och Justin la sina händer på min höft och tittade in i mina ögon. 

-  Ta din tid, sa han och kysste mig innan han gick ut ur rummet och stängde dörren, jag log åt hur gullig han var. Han tar både hand om mig men gör mycket för Pattie också, som att laga mat. Tvätta och allt som Pattie inte alltid hinner med. 

Jag tog på mig klänningen och tittade mig i spegeln, jag smekte min mage och tänkte mig när den skulle bli riktigt stor. Hur pressen skulle fråga en massa frågor, bara tanken av det gör mig rädd. 

Jag gick ut ifrån rummet och ned till Pattie och Justin som satt vid bordet och åt frukost, jag kände mig inte hungrig så jag satte mig på soffan och tittade ut. Snart var det september, allt har gått så fort och jag har knappt badat i sommar.

- Ska du inte äta, Katie? frågade Pattie och jag tittade på henne och skakade på huvudet, hon satte sig upp från stolen och gick fram till mig. 

- Jag förstår om du inte är hungrig, men du måste mata 2 personer, sa hon och jag suckade och tittade på justin som tittade oroligt på mig. 

- Är allt okej, katie? sa han och jag tittade ut igen, och på Pattie som såg lika orolig som Justin. Jag log mot dom och ställde mig upp. 

- Jag är okej, jag är bara inte hungrig, sa jag och gick till kylskåpet och hällde upp vatten i ett glas, plötsligt plingade det på dörren och jag log och satte ned glaset och gick till dörren. 

- Är du redo för en tjejdag? frågade Sarah och jag skrattade och nickade, hon skrattade också och gick in och hälsade på Pattie och Justin som snart skulle ut för att åka på ett möte, hon satte sig sen på soffan.

- Okej, ring mig om det är något, direkt! sa Justin och jag log mot han och skrattade. 

- Mm, jag är okej! sa jag och han skrattade och skakade på huvudet och kramade om mig. 

- Jag älskar dig, sa han och jag pussade han på kinden. 

. Jag älskar dig med, sa jag innan dom gick ut och stängde dörren efter sig, jag tittade på Sarah och log mot henne. 

- Okej, först ska du visa vad du har gjort med dom här noterna, sa hon och visade ett papper, jag satte mig på soffan och tittade på lappen. 

- Börja spela, sa hon och gav mig en gitarr, jag suckade och började spela det som jag hade gjort, det var bara något som jag hade gjort hemma när jag var själv. Inte jätte bra var det heller. 

- Du är som din pojkvän, sa hon och jag skrattade och la ned gitarren och log mot henne...

*

- Katie, din mage är inte så stor än, vilken vecka är du i? frågade Sarah, jag ryckte på axlarna och började tänka på när sjuksköterskan sa till mig att jag var gravid, det hade inte gått så länge där för att det syntes inte ens på min mage. 

- Jag kanske är i vecka 6, sa jag och hoppade ned i vattnet, Sarah nickade och hoppade ned hon med. 

- Jag är ledsen att ni inte kunde åka till stranden, men jag känner inte för att gå, sa jag och Sarah tittade oroligt på mig. 

- Katie, är du säker på att du är okej? frågade hon och jag suckade och nickade. 

- Jag är bara trött, sa jag och doppade mitt huvud, Sarah tittade på mig och sen hoppade hon upp på kanten igen, plötsligt kände jag att jag verkligen behövde gå på toa, jag skrattade för mig själv och tittade på Sarah som tittade frågande på mig. 

- Vad är det? frågade hon och jag hoppade upp på kanten och ställde mig upp när jag plötsligt kände hur min mage började att göra riktigt ont, jag började mig ned och la mig på marken, det kändes som om magen skulle explodera. Jag tog mig för magen och kände hur jag knappt kunde andas, Sarah sprang snabbt in och sen ut igen med sin mobil i handen. Hon fick panik och råkade tappa mobilen i marken, jag kände hur jag började bli snurrig och min mage gjorde så ont att jag knappt kunde röra på mig. 

- Justin! skrek Sarah i telefonen....

---

Vad kommer att hända?

6 Kommentarer för mer!

 

 

Chapter 43 - We can't have the baby!

Previous:

Jag tittade mig i spegeln och gick sen till balkongen och tittade ut på vattnet, jag hade aldrig varit på denna balkongen förut. Men det var riktigt vackert, vattnet och lukten av hav. 

- Vi måste åka nu, sa Justin och kramade om mig bakifrån, jag vände mig om och la mina armar om Justins nacke och kysste han mjukt. 

- Okej, sa jag och log mot han och tog hans hand, vi gick ned till Pattie som satt på köksstolen och väntade på oss. När hon såg oss log hon. 

- Om ni är klara nu så åker vi, sa hon och jag log mot henne, jag hoppas att alla skulle ta det bra...

Justin's Perspektiv

Jag gick ut ur bilen och gick till Katie, jag log svagt mot henne. 

- Jag har en överaskning till dig sen, sa jag och hon log mot mig men fick en oroad min, jag smekte hennes kind och suckade. 

- Katie, oroa dig inte, sa jag och kramade om henne, hon suckade. 

- Det är inte så lätt, sa hon och gick ifrån mig, jag tittade frågande på henne när hon var påväg in i restaurangen. Hade jag gjort något fel? 

- Justin, kom! skrek Mamma ifrån dörren in till restaurangen, jag skakade av mig mina tankar och började springa till dörren. 

Jag hade bokat hela restaurangen men hade valt ett bord på balkongen så man fick en fin utsikt, jag hoppades på att alla skulle ha roligt. Även om det kanske skulle bli lite pinsam tystnad när vi berättar att Katie är gravid. 

- Försenade? skrek Alfredo till oss när vi hade kommit till balkongen, jag skrattade och tittade på Katie som såg ut att vara riktigt obekväm med att vara här. 

- Katie, är allt okej? frågade Sarah henne och Katie nickade sakta men man såg hennes ledsna min, Sarah kramade om katie och viskade något till henne. Jag tittade ned i marken och suckade, mamma kom fram till mig och tittade oroligt på mig. 

- Är allt okej med dig och Katie? frågade hon och jag tittade på Katie och Sarah som pratade vid bordet sen tittade jag på mamma igen. 

- Jag vet inte, sa jag och började gå till Katie och Sarah, när Sarah såg mig log hon och sa något till Katie som vände sig om och tittade på mig och hade ett svagt leende på sina läppar. Jag tittade frågande på henne när jag satte mig ned jämte henne. 

- Kan jag prata med dig? frågade jag och Katie skulle precis säga något när Scooter började prata om min karriär och min framtid. Jag suckade för mig själv och tittade på han, han log mot mig. och började gå mot mig. Jag tittade på Katie som ställde sig upp och gick iväg, jag tittade ledsamt på hennes rygg när hon gick ifrån mig. Jag ville veta som var fel, hade jag gjort något? 

Jag sprang efter henne och stoppade henne när jag var framme vid henne, hon tittade ledsamt på mig och sen ned i marken. 

- Katie, vad är fel? sa jag och hon skakade på huvudet och tittade på mig med vattniga ögon. 

- Justin, vi kan inte ha barnet! Scooter pratar om din framtid och hur tror du att han tar det? Din framtid är förstörd pågrund av mig och jag vill inte att du ska sluta sjunga för att ta hand om din familj! Du älskar att sjunga och jag vill inte förstöra det för dig, din karriär är allt för dig, dina fans och bara att stå på scen! sa hon och det rann tårar ned för hennes kinder, jag kände hur mina ögon började bli vattniga. Jag smekte hennes kind och skakade på huvudet. 

- Katie, du förstör inte min framtid, dessutom var det inte bara ditt fel att du blev gravid! Jag älskar min karriär men det betyder inte att jag inte kommer att älska min familj! Snälla, förstå att du inte förstör min framtid, du gör den bara ljusare! Jag kommer att ha mer som jag kommer älska i min framtid, dig, barnet och min karriär! sa jag. 

- Katie, jag kommer inte lämna dig för min karriär, sa jag och kramade om henne, hon skakade på huvudet och började att gråta ännu mer. 

- Allt kommer bli okej! sa jag och kysste hennes mjuka läppar, hon besvarade kyssen och tittade sen in i mina ögon.

- Vill du ha din överaskning? frågade jag henne och hon tittade frågande på mig, jag log mot henne och började gå tillbaka till alla andra. 

Katie's Perspektiv

Jag gick efter justin till alla andra men jag kunde inte se Sarah där, jag tittade runt mig men hittade henne inte. 

- Stanna här, sa Justin och jag tittade frågande på honom igen. Han gick upp till scenen och satte sig på en stol vid mikrofonen. 

- Okej, som sagt ville jag och Katie hylla att hennes hennes mamma vaknade idag men också för att berätta en sak för er, sa han i mikrofonen och jag kände hur jag fick ont i min mage av nervositeten. 

- Katie, vill du komma upp? frågade Justin och jag började gå upp till han på scenen och stannade och stod jämte han. 

- Det är dags att dom får veta, viskade Justin till mig och jag nickade sakta och väntade på att han skulle säga att jag var med barn. 

- Jag vet att ni kommer bli chockade, arga eller något sånt nu men.. mamma, du kommer bli farmor, sa han och jag kunde inte titta på allas miner så jag tittade på Justin som började le och tittade på mig och pussade mig på pannan. 

Jag tittade på allas miner och såg att Pattie blev chockad. 

- Katie, nu kommer din överaskning, viskade han och jag nickade och gick ned till dom andra, jag vågade inte titta i någons ögon just nu.

- Detta är till dig, katie, sa han och började sjunga. 

Jag log mot han och kände en hand på min axel, jag tittade bak och såg Sarah som tittade frågande på mig. Jag kände hur det inte skulle bli världens bästa samtal..

---

Jag tog med Justin's Perspektiv i detta kapitlet, hoppas att ni tyckte om det. Kanske inte världens bästa kapitel menmen! :)

6 Kommenater för mer!

 

 

Chapter 42 - Is she awake?

Previous:

- Detta är Jazon och Jazmyn, sa han och jag skrattade och log mot dom, Jeremy kom fram till mig och log. 

- Du har växt, sa han och jag skrattade och han kramade om mig, jag besvarade kramen och log mot han.

- Förra gången var jag 13, sa jag och snurrade runt, han skrattade och tittade på Justin som tittade på mig och log sitt speciella leende. Han kom fram till mig och pussade mig på kinden. 

- Vi väntar tills ikväll, sa han och jag tittade på han och kände känslan som jag kände innan också, jag kände mig rädd...

- Katie! skrek Liam, jag tittade chockat bak och såg han stå i dörröppningen till mammas rum och tittade chockat på mig, jag började springa fram till han och tittade in på mamma som hade sina ögon öppna. 

- Liam? viskade hon, Liam började gå fram till henne och när hon såg han log hon. 

- Vad hände? sa hon och Liam tog hennes hand, jag vågade inte gå in till henne. När hon skulle se mig skulle hon säkert få en till hjärtattack. 

Mamma började titta runt sig och stannade med blicken på mig. 

- Katie? sa hon och jag log svagt mot henne, hon började också att le. 

- Kom, sa hon och jag skrattade och började gå till henne, hon tog min hand och skrattade tyst. Jag tittade på Liam som log mot mig och mamma och gick ifrån mamma lite så jag kunde stå jämte henne. 

- Jag är ledsen, Katie! För allt jag har gjort, jag är så ledsen, sa mamma och jag skakade på huvudet och blev vattnig om ögonen. 

- Mamma, det var länge sen, sa jag och hon log mot mig och tog tag hårdare om min hand, jag kände att jag fick skuldkänslor igen. Även om det kanske inte var mitt fel av det som hände med henne kände jag ändå att jag hade med det att göra. Jag lämnade ju henne med pappas begravning och jag lämnade henne när hon var ledsen och hon fick aldrig chansen att säga förlåt till mig för att jag bara rymde till LA. 

Jag tittade bak på dörren och såg Justin och alla andra titta nyfiket på oss, jag log för mig själv och tittade sen på mamma igen som skrattade åt alla som hon knappt kände igen. 

- Kan ni inte komma och hälsa? sa hon och alla skrattade och började gå fram till mamma, Justin stannade vid mig och kramade om mig bakifrån, jag log mot han och tittade ned på min mage. 

Jag hade aldrig tänkt på att jag någonsin skulle bilda familj, men nu när jag tänker på det så får jag känslan av att det kommer bli okej. Justin är ändå riktigt bra med barn..

- Vad tänker du på? frågade Justin och jag skakade på huvudet och tittade på han och log. Han tittade mig i ögonen och skrattade tyst. 

- Jag med, sa han och jag skrattade också och vände mig om och kysste han mjukt och kramade sen om han, Justin är den som jag litar mest på i hela mitt liv. Till och med mer än Liam och mamma. 

- Mrs Jackson, sa en sjuksköterska som hade kommit in i rummet, alla tittade på henne och backade ifrån mamma som var hur glad som helst av alla som hälsade på henne. 

- Det ser ut som om du redan har blivit bättre, sa hon och mamma skrattade och tittade på alla runt om kring henne, många hade gått ut ur rummet för att det hade börjat bli ganska varm av alla som hade varit här inne innan...

*

- När kan hon åka hem? frågade jag sköterskan, hon tittade på mamma och sen på mig igen. 

- Hon verkar bra så det borde vara om några dagar, kanske till och med imorgon, sa hon och jag blev lättat men ändå besviken för att vi kunde inte berätta för henne om min graviditet ikväll, antingen fick vi göra det nu eller imorgon. 

- Okej, sa jag och log mot sköterskan innan hon försvann till ett annat rum, jag tittade bak på Liam och mamma som skrattade. Det var skönt att vara en hel familj igen. 

- Katie, kan vi prata ensamma? frågade Justin och jag nickade och började gå ifrån alla andra som stod utanför mammas rum. 

Jag stannade några meter ifrån där vi stod innan och tittade frågande på Justin. 

- Jag har bokat en restaurang till oss ikväll för att berätta, men jag tänkte att vi kanske skulle säga att vi är där för att din mamma har vaknat? sa han och jag nickade sakta och log svagt mot han. 

- Tack för att du gör detta Justin, jag vet hur svårt det är för dig. Din karriär och hur unga vi är, sa jag och Justin smekte min kind och tittade mig i ögonen. 

- Katie, även om min karriär inte kommer vara som den var innan så kommer jag fortfarande att sjunga, men jag kommer också att ta hand om min familj, sa han och jag kysste han mjukt, han besvarade kyssen och log mot mig. 

- Jag älskar dig, katie, sa han, jag log mot han och tog hans hand. 

- Jag älskar dig med, Justin, sa jag och pussade han på kinden och tittade på alla andra som pratade med varandra, Sarah pratade med Nate och dom verkade komma bra överens, jag log åt alla och tittade sen på Justin. 

- Men min mamma, sa jag och han tittade på dörren till mammas rum och sen på mig igen. 

- När du vill, sa han och pussade mig snabbt, jag började att tänka på när vi skulle berätta för mamma. Jag visste hur hon skulle reagera, hon skulle vara besviken men ändå glad att hon skulle få ett barnbarn. 

Justin log mot mig innan han började gå till dom andra. 

- Justin! sa jag och han vände sig om och tittade frågande på mig, jag log svagt mot han. 

- Nu? sa jag och han gick fram till mig och log mot mig, jag tittade tveksamt på han men började att le när jag tittade in i hans ögon. 

- Okej, sa han och tog min hand, jag pussade han på kinden innan vi började gå in till mammas rum och stängde dörren. Där inne var bara mamma och Liam som satt på sängen och pratade med varandra, jag tror att Liam var riktigt orolig över mamma när hon låg i koma. 

- Mamma, vi måste berätta en sak för dig, sa jag och tittade snabbt på Justin och såg hur han log svagt mot mig  och då lugnade jag ned mig. 

- Okej, sa hon oroligt och tveksamt, jag satte mig på stolen jämte hennes säng men höll fortfarande Justin i handen när jag öppnade munnen för att berätta för henne.

- Okej, få inte en hjärtattack till nu men... du ska få ett barnbarn, sa jag tyst och hennes min förvandlades från tveksam till glad och överaskad. 

- Åh, är det sant? Har ni berättat för dom andra? sa hon och jag log mot henne coh skrattade medans jag skakade på huvudet och tittade på Justin som också log. 

- Nej, vi ska göra det ikväll, sa jag och hon tog min hand och skrattade. 

- Jag är riktigt glad för er, att bilda familj nu när ni är unga är ett bra val, sa hon och jag blev förvånad men ändå glad, jag log för mig själv och tittade på Liam som log mot oss...

*

- Jag är snart klar, skrek jag till Justin som var utanför toan. 

- Katie, vad gör du där inne? frågade han och jag skrattade och öppnade dörren, Justin log mot mig när han såg mig och kom närmre mig. 

- Du är riktigt vacker, sa han och jag tittade generat ned i golvet men log åt hur gullig han var. Han lyfte upp min haka och kysste mig mjukt, jag besvarade kyssen och gick sen till vårat rum. Vi bodde fortfarande ihop, i Justins och Patties hus. 

Jag tittade mig i spegeln och gick sen till balkongen och tittade ut på vattnet, jag hade aldrig varit på denna balkongen förut. Men det var riktigt vackert, vattnet och lukten av hav. 

- Vi måste åka nu, sa Justin och kramade om mig bakifrån, jag vände mig om och la mina armar om Justins nacke och kysste han mjukt. 

- Okej, sa jag och log mot han och tog hans hand, vi gick ned till Pattie som satt på köksstolen och väntade på oss. När hon såg oss log hon. 

- Om ni är klara nu så åker vi, sa hon och jag log mot henne, jag hoppas att alla skulle ta det bra...

---

Hann ett idag också, hoppas att ni tycker om det. 

Nästa vecka ska jag på semester så då kan jag inte skriva men jag ska försöka göra 2 kapitel som ni kommer få i veckan. Dessutom kan jag skriva på flygplanet så det kommer komma upp nästa vecka. Hoppas att det blir bra! :)

6 Kommentarer för mer!

Chapter 41 - I am here for you

Previous:

Jag satte mig ned på golvet och lutade mig mot väggen, jag hörde fotsteg komma närmre mig men var för rädd för att titta vem det var. 

- Katie? hörde jag Justin säga och jag kunde inte hjälpa att börja gråta ännu mer. Han satte sig jämte mig och kramade om mig och pussade mig på pannan. 

- Jag är här för dig, sa han och jag tittade på han med mina ledsna ögon och såg tårar rinna ned för hans kinder, han tog min hand och tittade på våra händer innan han tittade upp på mig igen. 

- Allt kommer bli okej...

- Katie, du kommer få medicin. Ditt liv kommer inte att förändras av hjärtskujdomen, sa Justin och jag tittade chockat och frågande på honom. 

- Justin, jag är frisk! viskade jag och han tittade frågande på mig, jag skakade på huvudet och ställde mig upp framför han.

- Katie, vad är det då? frågade han och jag torkade bort mina tårar men det hjälpte inte så mycket, det rann fortfarande ned tårar på mina kinder. Justin ställde sig upp och smekte min kind. 

- Jag klarar inte av att se dig gråta, snälla. Vad är det? sa han och jag tittade ned i golvet innan Justin lyfte upp min haka. Jag tittade in i hans fantastiska ögon när jag öppnade munnen för att säga dom orden som skulle förändra våran framtid. 

- Justin.... Jag är gravid, sa jag så tyst så jag knappt kunde höra vad jag själv sa, Justins ansiktsuttryck förändrades helt. Han började bli blek och tittade på mig med tårar i ögonen. 

- Va? sa han och jag tittade ned i golvet, Justin backade ifrån mig och satte sig på golvet. 

- Jag är så ledsen, Justin, sa jag och tittade på alla som tittade spänt på oss som om det var en drama film. Jag suckade för mig själv och började gå ifrån Justin. 

- Katie! sa Justin tyst och jag vände mig om och tittade chockat på Justin som satt på golvet och tittade in i den vita tråkiga väggen. Det kändes som om det tog en evighet innan Justin sa något till mig. 

- Vi ska gå igenom detta tillsammans, sa han och jag kände hur en skuldkänsla for igenom mig. Justin ställde sig upp och gick fram till mig. 

- Katie, jag älskar dig. Jag skulle aldrig lämna dig ensam i något som detta, jag har aldrig riktigt tänkt på våran framtid men.. även om det har med ett barn att göra så älskar jag dig och jag kommer defenitivt att älska det barnet, sa Justin och kramade om mig, jag besvarade kramen och pussade han på kinden. 

- Jag älskar dig, Justin, viskade jag i hans öra, han log mot mig och tittade mig i ögonen. Han skulle precis säga något när vi höde någon skrika bakom oss. Jag tittade fort bak och så sjuksköterskan titta på oss och skrika mitt namn. 

Justin tog min hand och vi började gå till sjuksköterskan som log svagt mot oss. 

- Är allt okej? frågade Pattie och jag tittade på Justin och jag smekte min kind. 

- Vi måste göra något, vi berättar för er sen, sa Justin och vi började gå efter sjuksköterskan som stod och väntade på oss vid ett rum. Jag tittade på Justin som höll hårt i min hand. 

Vi kom in i ett rum och sköterskan stängde dörren, hon log mot oss. 

- Jag ska göra ett graviditetstest på dig Katie, sa hon och jag nickade sakta och höll hårdare om Justins hand. 

- Jag göra ett ultraljud på dig, sa hon och jag tittade ned i golvet och försökte gömma min nervositet, Justin kramade om mig och pussade mig på kinden. 

- Jag är här med dig, sa han och jag tittade på han och sen på sköterskan som gjorde iordning ultraljudet. Jag gick fram till sängen och la mig försiktigt. 

Justin kom till mig och höll mig i handen, att ha han här gjorde mig trygg. 

- Okej, det kommer bli lite kallt nu, sa hon och drog upp min tröja så man såg magen och la på något som såg ut som smörja. Sen tog hon ultraljudet och gjorde cirklar på min mage och stannade och log mot skärmen som var framför henne. Justin tittade nyfiket på det och fick en glad min. 

- Man ser inte så mycket men man ser att du definitifvt har en bebis i magen, sa hon och visade mig skärmen, det visade bara något svart men jag fick ett leende på mina läppar ändå. 

- Hur gamla är ni? frågade sköterskan och jag tittade på Justin som fortfarande hade den glada minen, jag tittade tveksamt på henne. 

- Justin är 18 och jag 17, sa jag och log svagt mot henne, hon tittade chockat på oss men log sen. 

- Unga blivande föräldrar, sa hon och tog bort ultraljudet från min mage och sen fick jag torka av smörjan som låg på min mage. 

- Mer kan jag inte göra nu, ni måste komma tillbaka om 4 veckor, sa hon och jag tittade på Justin som nickade och sen nickade jag. 

- Okej, sa jag och sen började vi gå ut. 

- Även hur dom andra tar det.. kommer jag alltid att vara vid din sida, sa Justin och stannade, jag stannade också och tittade han i ögonen och log. 

Justin la sina händer på mina höfter och kysste mig mjukt, jag besvarade kyssen och kände hur han började att lyfta mig. Jag skrattade och la mina armar om Justins nacke och log mot han. 

- Är detta Katie? hördes en röst som jag inte kände igen bakom oss, jag tittade snabbt bak och såg Justins pappa och Justins småsyskon. 

Justin började gå till Jaxon och Jazmyn och kramade om dom båda, han tittade sen på mig och log. 

- Detta är Jazon och Jazmyn, sa han och jag skrattade och log mot dom, Jeremy kom fram till mig och log. 

- Du har växt, sa han och jag skrattade och han kramade om mig, jag besvarade kramen och log mot han.

- Förra gången var jag 13, sa jag och snurrade runt, han skrattade och tittade på Justin som tittade på mig och log sitt speciella leende. Han kom fram till mig och pussade mig på kinden. 

- Vi väntar tills ikväll, sa han och jag tittade på han och kände känslan som jag kände innan också, jag kände mig rädd...

---

 Vad tycker ni om hela graviditets grejen? Det kom lite sent idag men nu har jag verkligen skrivlust så jag tror att det kommer komma ett nytt imorgon men lovar inget! ;)

6 Kommentarer för mer!

 

Chapter 40 -it's my fault...

 

- Katie? hörde jag Justin säga, jag öppnade ögonen snabbt och tittade på Justin som satt jämte mig. Han tittade på mig med oroliga ögon, jag tittade frågande på han men istället för att fråga vad han gjorde här möttes vi i en lång och varm kram.

- Jag är ledsen, Justin, sa jag och tittade han i ögonen, Justin log svagt mot mig och smekte min kind. 

- Du ska inte vara ledsen, Katie! Det var inte ditt fel att detta hände din mamma, Jag kommer vara här för dig, precis som Sarah och alla andra! sa Justin och jag log svagt mot han och kysste han mjukt, Justin besvarade kyssen och kramade sen om mig. 

- Jag älskar dig, katie, Jag kommer aldrig att sluta älska dig, sa han och jag log mot han. 

- Jag älskar dig med, sa jag och pussade han lätt på munnen och sen tittade jag på Liam som låg i fotöljen och sov, det såg inte ut att vara så skönt.. 

- Vart är Sarah? frågade jag Justin och han pekade på dörren och jag nickade och ställde mig upp och gick fram till dörren, jag öppnade den och där utanför stod Sarah, Pattie, Alfredo, kenny, Scooter och Nate. Jag log mot alla och tittade på Sarah som tittade oroligt på mig. 

- Hur mår du? frågade Sarah och gick fram till mig, jag tittade ned i marken och sen upp på Sarah igen. 

- Okej, jag är orolig över allt! Mamma, Liam och mig själv. Men mest mamma, hon har en ärftlig hjärtsjukdom, sa jag.

- Har du och Liam testat er? frågade hon och jag nickade. Jag tittade bak på Justin som tittade chockat på mig. 

- Jag kommer bli okej! sa jag och såg Liam ställa sig upp och komma fram bakom Justin som stod i dörröppningen. 

- Vi kommer bli okej, sa jag och tittade på Sarah som tittade ned i golvet men snabbt upp på mig. 

- När kommer provsvaren? frågade hon. Direkt när jag skulle säga "idag" så kom det en sjuksköterska med papper i händerna. 

Nervositeten forsade genom mig. 

 

(lyssna medans ni läser!)

- Nu, sa jag och tittade på Sarah som tittade på sköterskan som stod och log mot oss. 

- Jag vill gärna prata med er, sa hon och gick in till mammas rum och jag tittade på Liam och han log svagt mot mig. Jag log mot han med och gick fram till han och tog hans hand och sen gick vi in i rummet och stängde dörren. 

Vi satte oss på stolarna som var vid mammas säng och tittade nervöst på sköterskan som satt framför oss. 

- Era provsvar är helt okej, ni har inte hjärtsjukdomen som er mamma har, men Katie. Du berättade inte att du var med barn, sa hon och jag tittade frågande på henne. Va? 

- Va? Vad menar du? sa jag chockat, hon tittade ned på sina papper igen och sen upp på mig. 

- Ja, du är helt klart gravid! visste du inte om det? sa hon och jag skakade på huvudet, Sjuksköterskan tittade oroligt på mig. 

- Vi måste göra några tester på dig, är det okej? sa hon och jag kunde inte tänka på annat att jag hade en person inuti mig eller rättare sagt bebis... 

Liam tog tag om min hand hårdare och kramade om mig. 

- Är det okej? frågade sköterskan och jag nickade sakta och ställde mig upp, jag släppte inte Liams hand. Sköterskan ställde sig också upp och gick till dörren och öppnade den. Alla stod där ute nervösa och tittade på oss.

- Är ni okej? frågade Justin och gick fram till mig, jag tittade han i ögonen och kände tårarna bakom mina ögonlock. 

- Jag är ledsen, Justin, fick jag bara ut och kände en tår ned för min kind. Justin tittade oroligt på mig, jag skakade på huvudet. 

- Jag.. förlåt! sa jag och släppte Liams hand och började gå ifrån alla som stod och tittade frågande på mig. 

Jag kan inte fatta vad jag hade gjort, allt är mitt fel. Justin kommer aldrig att förlåta mig! vad har jag gjort? 

Jag hörde sköterskan börja prata bakom mig och mer tårar forsade ned för mina kinder, allt som vi har gått igenom slog inte detta. 

Varför skulle detta just detta hända nu? Jag är 17 och har en framtid som mamma, som en person som tar sitt barn framför allt. 

Jag satte mig ned på golvet och lutade mig mot väggen, jag hörde fotsteg komma närmre mig men var för rädd för att titta vem det var. 

- Katie? hörde jag Justin säga och jag kunde inte hjälpa att börja gråta ännu mer. Han satte sig jämte mig och kramade om mig och pussade mig på pannan. 

- Jag är här för dig, sa han och jag tittade på han med mina ledsna ögon och såg tårar rinna ned för hans kinder, han tog min hand och tittade på våra händer innan han tittade upp på mig igen. 

- Allt kommer bli okej...

---

 Jag vet inte om ni gillar överraskningen, men något måste ju hända. Ellerhur? 

6 Kommentarer för mer!

Svar på kommentar!

Ärligt så har jag snart det kapitlet klart också, om det inte kommer idag kommer det definitivt imorgon! :D

Jag hoppas verkligen att ni tycker om det!

Svar på kommentarer...

Katie ska snart träffa justin, i nästa kapitel faktiskt...

Jag ska börja med den nu, det är inte så fint väder ute heller så jag har en skrivdag idag.

Jag har en liten överaskning som ni kommer få veta i nästa kapitel! ;)

 

Chapter 39 - I can't lose her!

Previous:

- Rum 209, sa hon och jag nickade och tittade på Nate igen.

- Kan du stanna här? frågade jag han och han nickade och jag började gå till rummet där mamma låg, min nervositet höjdes av varje steg jag gick. Jag hoppades att min familj skulle vara okej. 

När jag var utanför rummet stannade jag och andades ut och blundade, det kommer bli okej. 

Jag öppnade dörren och där inne satt Liam i en stol med händerna för ansiktet, jag kände hur tårarna rann ned för mina kinder....

(lyssna medans ni läser!)

- Liam, sa jag tyst och Liam tittade på mig med röda ögon och tårar på kinderna.

- Katie, sa han och sprang fram till mig och kramade om mig, jag besvarade kramen och tittade sen han i ögonen. 

- Vad hände? frågade jag han och han tittade ned i golvet och sen upp på mig med ännu mer tårar som rann ned för hans kinder.

- Jag var... i skolan och sen när jag kom hem.. låg hon där på golvet, sa han och jag kände ännu mer tårar ned för mina kinder.

- Jag är så ledsen för att jag inte var där, sa jag och kramade om Liam igen, han besvarade kramen och skakade på huvudet. 

Han öppnade munnen och skulle precis säga något när han blev avbruten av en maskin som började pipa i rummet, jag tittade runt och såg massor av sjuksköterskor komma in i rummet och försökte få mammas hjärta att pumpa igen. 

- Det har hänt.. innan, sa Liam och jag tittade frågande på han och tittade sen oroligt på mamma som dom höll på med. 

- Hur många gånger innan? frågade jag Liam och han ryckte på axlarna och tittade på mig med en ledsen min. 

- Många, sa han och gick och satte sig där han satt innan och la händerna för huvudet som han gjorde innan. Jag gick fram till han och satte mig på huk framför honom. 

- Liam, allt kommer bli okej, du kommer inte att vara ensam igen, jag lovar! sa jag och han tittade på mig och skakade på huvudet. 

- Jag... kan inte förlora mamma också, sa han och jag skakade på huvudet och smekte hans kind. 

- Liam, vi kommer inte förlora mamma! sa jag och han tittade på mig med sin tomma blick som gjorde mig  rädd, jag kände rädslan forsa genom min kropp. 

- Jag kommer att vara här för dig, nu och föraltid, Liam, sa jag och tittade på han, han tittade ned på sina händer och sen upp på mig igen. 

- Katie  och Liam? hörde vi en röst bakom oss, vi tittade på sjuksköterskan som stod bakom oss. Vad hade hänt?

- Ja? sa jag och ställde mig upp, samma gjorde Liam och han tog min hand. 

- Er mamma har en ärftlig hjärtsjukdom, är det första gången som hon har fått en hjärtattck?sa hon och jag blev chockad, va? 

Jag tittade på Liam som såg lika chockad ut som jag var. 

- Nej, varför får hon det nu och inte innan? sa jag oroligt och tittade bak på mamma. 

- Hjärtat stoppar när man blir stressad, det är en ganska vanlig sjukdom, sa hon och jag tittade ned på golvet och upp på sköterskan igen.

- Okej, om det är en ärftlig sjukdom borde inte vi testa oss? sa jag och tittade frågande på sjuksköterskan, hon nickade.

- Det är bäst om ni gör det, vi förbereder en sal där dom kommer att testa er, sa hon och jag nickade och tittade på Liam som tittade ned i golvet och såg rädd ut.

- Liam, allt kommer bli okej, sa jag och kramade om han, Liam besvarade kramen och tittade sen på mig igen. 

Jag gick till mamma som fortfarade låg i koma, om hon inte skulle vakna skulle jag inte förlåta mig själv för att jag åkte med Justin till LA. All stress som hon fick gå igenom, det var mitt fel att hon låg här just nu! 

- Katie? hörde jag Nate säga bakom mig, jag tittade på han och sen på mamma igen. 

- Jag hörde det sjuksköterskan sa, jag är verkligen ledsen! sa han och jag tittade på han och nickade, han gick in i rummet och hälsade på Liam och gick sen fram till mig. 

*

Efter några minuter kom en sköterska in i mammas rum och log mot oss. 

- Ni kan testa er nu! sa hon och jag och Liam nickade och gick efter henne, det kändes som timmar innan vi var framme vid salen där vi skulle testas en och en. 

- Ska jag börja Liam? frågade jag han och Liam nickade och jag satte mig på stolen...

Efter mig var det Liam som skulle testas, dom gjorde exakt samma sak på han som dom gjorde på mig och sen fick vi gå till mamma igen. 

Vi skulle få provsvaren någon gång imorgon. 

*

Liam satte sig på fotöljen och jag på stolen jämte mamma, klockan var halv 10 på kvällen och jag kände mig riktigt trött. Vi hade ändå åkt i en bil i många timmar, inte undra på att jag är trött. 

- Katie, kan du stanna här? frågade Liam mig och jag tittade frågande på han. 

- Va? sa jag. 

- Kan du stanna här i Stratford? frågade han och jag log svagt mot han och nickade. 

- Jag kommer stanna här! Jag lovar! sa jag och Liam log och sen blundade han, jag tror att han nog var lika trött som mig. 

Jag kunde inte heller hålla mina ögon öppna, efter några sekunder sov vi alla. 

---

 Kapitel 39! Vad tycker ni om hela novellen? Är det något som är knäppt eller är hela okej eller till och med helt awsome? :) 

6 Kommentarer för mer!

Kapitel 39 kommer upp idag!

Chapter 38 - You Again...

Previous:

Jag kan inte förlora en till förälder! Innan trodde jag att allt skulle vara helt perfekt här i LA men nu vill jag hem, hem till Liam och min mamma som har fått en hjärtattack.

Jag öppnade mig inte för Justin, jag bara körde därifrån och lät han vara själv ute i skogen. Vad var det för fel på mig? 

- Hey, hur är det? frågade någon bakom mig...

Jag vände mig om och tittade frågande på han som stod bakom mig, jag kunde inte se ansiktet och jag började bli nervös.

- Katie? sa han och gick närmre mig och då såg jag att det var Nate som stod framför mig, jag suckade och vände mig om. 

- Varför skulle du bry dig, sa jag och tittade ned på marken och försökte ta bort tårarna som rann ned för mina kinder. 

- Du vet att jag bryr mig, sa han och jag skrattade och skakade på huvudet. 

- I alla fall inte om min relation med Justin, sa jag och tittade snabbt på han men lika snabbt ned för att han inte skulle se mina tårar, Jag kände en arm på min axel och suckade tyst för mig själv. 

- Jag är ledsen att jag var en besvikelse för  dig, Katie. Men jag bryr mig om min bästa vän, sa han och jag tittade fotfarande ned i marken för att inte han skulle märka tårarna som fortfarande rann ned för mina kinder. 

- Nate, du förstörde nästan min relation med Justin bara för att du var för omogen att fatta att jag faktiskt har växt upp, sa jag och började gå ifrån han. Nate stoppade mig och ställde sig framför mig och lyfte upp mitt huvud. 

- Varför gråter du? frågade han och tittade oroligt på mig, jag skakade på huvudet och skrattade. 

- Jag kan inte fatta att jag säger detta men.. mamma ar fått en hjärtattack. Jag måste hem, Nate, sa jag och  tittade han i ögonen inna jag gick runt han och började att gå. Vart visste jag inte men jag kunde inte stanna kvar här och prata ut med Nate. Den ända jag borde göra den med är Justin...,

- Jag kan köra dig, sa Nate och jag vände mig om och tittade chockat på han, han ryckte på axlarna och log svagt mot mig. 

- Okej, men jag bara åker med dig! sa jag och tittade alvarligt på Nate när han nickade och la sin arm på mina axlar. Jag skrattade tyst och tog ned den och tittade på han. 

- Lägg av, sa jag och började att gå ut i ingenstans, jag hörde Nate skratta och jag suckade och vände mig om och tittade frågande på han. 

- Min bil är där, sa han och pekade på det hållet jag inte gick, jag tittade chockat på han och skrattade tyst för mig själv. 

- Det visste jag, sa jag och började gå det hållet, Nate skrattade och började gå bakom mig. 

Jag tittade runt mig och såg bara en bil, jag gick närmre den och väntade sen på Nate som snart kom fram till mig. 

- Vill du ha nya kläder, kanske? frågade han och jag tittade ned i golvet och skrattade tyst.

- Nej, sa jag och tittade på han med en irriterad min, han tog upp sina händer och skrattade. 

- Förlåt för att jag frågade, sa han och började gå till sin sida av bilen, jag skrattade irriterat och öppnade dörren. 

- Det borde du vara, sa jag och satte mig sen i bilen och skulle ta upp min mobil när jag märkte att jag lämnade den där ute med Justin. Jag fick skuldkänslor och suckade för mig själv, allt ska hända mig. 

Jag tittade på Nate som startade bilen och började köra, jag visste inte ens vilket håll vi skulle. Det skulle säkert ta några timmar att åka till stratford, jag hade redan tröttnat...

*

- Katie, är du vaken?  vaknade jag av och öppnade sakta ögonen och tittade surt på Nate som tittade frågande på mig. 

- Nej, jag är vaken men vilar mina ögon, sa jag och tittade ut, Nate skrattade och öppnade bildörren. 

- Vi ska äta här, sa han medans han gick ut ur bilen, jag suckade och öppnade bildörren och gick ut. Vi hade stannat vid McDonald's, jag tittade fortfarande surt på Nate som tittade på mig och log. 

- Jag hatar McDonald's, sa jag och började gå till ingången med Nate bakom mig. 

Där inne var alla bordet fulla av folk som pratade högt så jag fick ont i huvudet, jag suckade för mig själv och tittade på Nate som stod bakom mig. 

- Jag går till bilen, vi äter medans du kör! Beställ till mig, sa jag och började gå ut när det blev tyst, alla började viska till varandra och jag blundade. 

- Hoppas inte det är un ungdomar som är ett fan av Justin, viskade jag till mig själv och jag tittade bak och såg alla titta på mig, vissa log och vissa såg arga ut. Jag började le ett svagt leende och började att gå ut, Nate skrattade och kom efter mig. 

- Dom bara tittade på dig, det är väl ingen... Åh, sa han och jag tittade ned i marken och suckade. 

- Kan du bara köpa mat till oss nu? Och skynda dig! sa jag innan jag satte mig i bilen igen och väntade på att Nate skulle komma. 

*

Efter några minuter satt vi båda i bilen och åt våran mat. 

- Kan du inte bara köra? sa jag och tittade frågande på Nate som skakade på huvudet och bet av en bit från sin hamburgare. 

- Okej... då får jag gå själv, sa jag och öppnade dörren och kastade ut maten och gick ut ur bilen och började gå. Jag brydde mig inte om hur långt det var hem, jag ville hem och ingen kunde stoppa mig från att åka eller gå dit! 

- Katie! Kom igen, hoppa in! skrek Nate bakom mig och jag skrattade och vände mig om och stannade. 

- Som om du bryr dig, det är ju synd att du måste göra dig tjock istället för att köra mig hem och göra lite nytta! skrek jag tillbaka till han och började gå igen, jag hörde bilen bakom mig och några sekunder senare stod den framför mig så jag inte kunde gå vidare. 

- Du kan inte hindra mig från att gå hem! sa jag och tittade argt på han genom bilfönstret som han hade öppnat. han ryckte på axlarna och hoppade ut ur bilen och gick fram till mig. 

- Nej, men jag kan hindra dig från att gå, sa han och lyfte upp mig och la mig på hans axel, jag blev förvånad av hur stark han var. 

- SLÄPP NED MIG! skrek jag i hans öra men han brydde sig inte utan gick vidare till bilen och satte mig i sätet och spände fast mig. Allt hände på bara någon sekund och jag hann inte reagera. 

- Du ska åka till Stratford som kommer ta hela natten, sa han och stängde dörren och hoppade snabbt in på hans sida. Jag suckade och tittade ut medans jag surade, jag visste att jag inte kunde komma ifrån detta.. 

 *

- Katie, viskade Nate i mitt öra och jag öppnade snabbt ögonen och tittade på Nate som var bara några centimeter ifrån mitt huvud. 

- Bort med ditt huvud, sa jag och puttade ifrån mig det och jag hörde hur Nate skrattade tyst, jag suckade och tittade ut. Det var ljust och jag tyckte att jag kände igen området. 

- Vart är vi? frågade jag tyst och Nate log.

- Vi är i stratford, sa han och tittade själv ut, jag satt som förstelnad när jag hörde att vi var hemma. Nu var det dags att möta Nate och mamma som ligger nedsövd för att inte ha vaknat upp när dom opererade henne. Jag har väntat på detta men det känns fel att komma tillbaka, jag sa inte ens något till Justin!

- Vill du gå in på sjukhuset finns det här, sa han och pekade framför bilen och jag tittade snabbt fram och suckade. Dags att gå in. 

Jag gick ut ur bilen och började gå till sjukhuset när Nate kom bakom mig. 

- Nate, bara gå. Det är min familj, inte din! sa jag och tittade på han, han suckade och tittade på mig. 

- Faktiskt har jag min familj där också, sa han och jag stannade och tittade frågande på han. 

- Va? sa jag och han tittade ned i marken och sen upp på mig igen. 

- Ja, jag var i LA för att hälsa på min gamlamormor som bor där, mamma, pappa och min lillasyster ligger därinne av en brand som hände när inte jag var hemma, sa han och jag tittade fortfarande frågande på han, han började le svagt. 

- Okej, förlåt. Jag ville inte.. sa jag och började att gå vidare in till sjukhuset...

Inne på sjukhuset började jag bli riktigt orolig, jag gick till receptionen och möttes av ett stort leende. 

-  Susie Jackson? frågade jag henne och hon nickade och skrev in något på datorn och tittade sen på mig igen. 

- Den personen är privat, sa hon och jag nickade och tittade på Nate som stod jämte mig och jag suckade igen. 

- ..Jag är hennes dotter, sa jag och jag kände hur min röst blev svag, det var länge sen jag sa det..

Hon nickade. 

- Rum 209, sa hon och jag nickade och tittade på Nate igen.

- Kan du stanna här? frågade jag han och han nickade och jag började gå till rummet där mamma låg, min nervositet höjdes av varje steg jag gick. Jag hoppades att min familj skulle vara okej. 

När jag var utanför rummet stannade jag och andades ut och blundade, det kommer bli okej. 

Jag öppnade dörren och där inne satt Liam i en stol med händerna för ansiktet, jag kände hur tårarna rann ned för mina kinder....

---

 Äntligen kom det ut, jag är riktigt ledsen för att det har tagit långt tid men jag har inte hunnit!  

Någon som ska till Justins konsert den 22 april 2013? Jag är bara nyfiken, ni behöver inte svara på frågan! :)

7 Kommentarer för mer! 

Jag ändrar för att jag redan har kapitel 39 klart!