Meant To Be - A Justin Bieber Novel

Chapter 26 - Letter...

Previous:

Jag tittade i speglen och log, jag älskade sminkningen hon hade gjort. Jag tyckte det gjorde mig vacker, hon var en duktig sminkare.

Jag tog av min kläderna och tog på mig mina egna och gick tyst ut till Justin när han blev fotograferad. Han var riktigt duktig och gjorde mycket själv. han var definitivt bättre än mig på sånt...

När vi kom hem satte jag mig tröttsamt i soffan och somnade nästan, bara nu märkte jag att jag var riktigt trött.

Justin kom mot mig och satte sig jämte mig och la sin arm om mig, han log och jag skrattade och pussade han på kinden och tog hans hand.

- Hur mycket är klockan, frågade jag han och han log större och smekte min kind.

- Klockan är 11, sa han och jag tittade chockat på han, fotograferingen tog längre tid än jag trodde. Fast vi åkte in på ett kafé påvägen hem och det tog några timmar också.

- Kom, sa Justin och ställde sig upp och drog lite i min hand, jag skrattade och ställde mig sakta upp. Justin log och tog tag om min midja, jag log svagt mot han och la mina armar på hans axlar.

- Det skulle inte vara så roligt om du somnade i mina armar.. eller jo, kanske, sa Justin och jag skrattade. Justin skrattade också och gick upp med mig till sitt rum, jag tror att han också var ganska trött ändå om han inte sa det.

*

Justin's Perspektiv

Jag vaknade innan Katie och satt och tittade på henne några minuter innan jag gick up ur sängen, hon hade haft roligt igår och det gjorde mig glad. Hon har gått igenom så mycket i sitt liv och att veta att man gör henne glad blev jag glad av, hon gör mig glad och jag gör henne glad.

Jag gick ned till köket och tänkte på vad jag skulle kunna göra till katie, jag gör alltid pannkakor till henne och nu vill jag göra något annat. Jag letade runt bland kokböcker och hittade ett recept på en våffla med blåbär, jag funderade en stund men bestämde mig för att göra det.

Jag tog fram alla ingridienserna och satte igång med smeten till våfflan, man skulle ha i frysta blåbär och som tur hade vi det hemma. Varför visste jag inte men vi hade det i alla fall.

Snart var våfflora klara och jag la upp det på 2 talrikar. Plötsligt kom mamma in i köket och log mot mig, jag log mot henne också och fortsatte att lägga upp på talrikarna.

- Vart är katie? frågade hon och jag tittade på henne.

- Hon sover fortfarande, jag väckte henne inte, sa jag och tittade ned på talrikarna igen.

- Okej, det har kommit ett brev till henne, sa mamma och jag nickade och tog fram vatten från kylskåpet och satte det på bordet och sen satte jag talrikarna på bordet.

När hela bordet var klart så satte jag mig i soffan och väntade på katie, klockan hade blivit 12 och hon borde ha vaknat nu.

Efter en stund hörde jg steg i trappan och log för mig själv, jag såg en trött Katie gå till mig med ett svagt leende på läpparna.

- Godmorgon, sa jag och gick fram till henne.

- Godmoron, du var inte där uppe, sa hon och gjorde en ledsen min, jag skrattade och pussade hennes kind och tog henne till köket där frukosten var.

- Nej, jag gjorde frukost till oss, sa jag och hon tittade tacksamt på mig och kysste mig sen mjukt, sen gick vi till bordet och satte oss på varsin stol.

hon började le när hon såg våfflan och blåbären.

- Justin, du är så söt, sa hon och jag ryckte på axlarna och log mot henne, hon skrattade och tittade ned på sin talrik igen.

- Jag hoppas att det är gott, sa jag och skrattade, hon skrattade också och tog en tugga av våfflan och tittade chockat på mig och plötsligt blev jag nervös.

- Det jag riktigt gott, Justin, sa hon och jag pustade ut. Hon skrattade och tog min hand.

- Justin, du behöver inte vara orolig om din mat är äcklig för du kan bara laga god mat, sa hon och jag skrattade och kom på brevet hon fick. Jag tittade runt mig och hittade ett där det stod katie Jackson på, jag tog upp det och gav det till henne.

Katie's Perspektiv

Justin gav mig ett brev och först tittade jag frågande på det men såg sen att det var mitt namn på, jag tog det ifrån han och tittade frågande på han.

- Kom mitt brev hit?? sa jag och han nickade, jag skrattade och öppnade sakta brevet och i stod det:

Välkommen till begravning för Tom Jackson den 20 Juni 2012.

Katie, jag är ledsen att du inte var med och bestämde för din pappas begravning men jag behövde göra något, jag älskar dig och hoppas att du snart kommer hem//Mamma

Jag skakade på huvudet och rev sönder brevet och kände tårarna ned för mina kinder, jag slängde ned det sönderrivna brevet på golvet och sprang upp till Justins rum och la mig i sängen och tittade upp i taket. Jag bryr mig inte om hon vill att jag ska komma hem, först ville hon inte ha en begravning men när jag flyttade ut behövde hon göra något för att få mig tillbaka.

Jag hörde steg i trappan och tittade på dörren och såg Justin komma in med en gitarr i handen

---

Det kom sent men jag hade inte tid innan men det kom idag!

Imorgon har jag studiedag och då kan jag skriva men jag måste träna på min läxa också...

Kommentera!

Chapter 25 - photoshoot...

Previous:

Jag skrattade och la mig jämte han, han titatde på mig och log.

- Ville titta igenom alla söta bilder vi hade tagit, sa han och jag skrattade och kröp närmre han. Justin smekte min kind och kysste mig mjukt...

Jag vaknade av Justin som började skratta hysteriskt, jag öppnade ögonen och tittade frågande och tröttsamt på han.

- Vad är det? sa jag surt och han titatde på mig och skakade på huvudet och smålog.

- Inget, sa han och gick till sängen och tog min hand, jag tittade fortfarande frågande på han och smålog jag med.

- Okej, sa jag och la mig ned på sängen igen, Justin drop upp täcket så att jag låg utan och jag suckade och satte mig upp igen.

- Jag har en överaskning till dig, sa han och log, jag tittade på han och började le. Jag älskade när han hade överaskningar till mig. Jag ställde mig upp och gick fort till min hörna med mina kläder, det kanske inte var så städat men bättre än inget.

Jag letade upp några bra kläder och satte på mig det sen gick jag in på toan och borstade håret och tänderna, när jag var klar gick jag ned med Justin till köket och satte mig nyfiket på stolen.

- Så, vad är överaskningen? sa jag och Justin satte sig jämte mig och log.

- Jag ska på photoshoot idag och dom frågade faktiskt efter dig också, sa han och jag tittade chockat på han.

- Va? varför skulle dom vlja ha mig på en photoshoot? sa jag och Justin ryckte på axlarna och log sen, jag tittade chockat ned i bordet och sen snabbt upp på Justin igen som stod och log svagt mot mig.

- Vi ska vara där klockan 1, sa han och log ännu större, jag skrattade men nickade sen och började le medans jag tog fram frukost från kylskåpet.

Jag kunde inget om sånt och vet verkligen inte varför dom vill ha mig, varför skulle dom vilja ha en model som är en vanlig tjej, jag är Justin Biebers flickvän inget mer. Bara för att vi gick ut med det i pressen betyder det inte att jag ville ha massor av fans och allt. Jag vill inte vara en artist.

Jag funderade på varför dom just ville ha mig, det fanns massor bättre än mig. Kanske en riktigt modell?

Justin kom fram till mig och tog tag om min midja.

- Om du inte vill behöver du inte, sa han och jag log mot han

- Såklart jag vill, men jag bara undrar varför dom ville ha just mig. Det finns så många andra bra modeller och varför välja en som inte ens är en? sa jag och justin skrattade och tittade mig i ögonen.

- Dom vill ha dig för att du är vacker, sa han och jag tittade generat ned i marken.

- Du är perfekt för mig och du är perfekt för alla, du är min lilla shawty, sa Justin och jag log och kysste han mjukt.

*

När vi var framme vid studion började jag le löjligt stort för att jag verkligen var uppspelt över det här, jag har aldrig velat bli artist men photoshoots är helt okej.

Justin tog min hand när vi kom ut från bilen och vi kände att massor tog foton bakom oss, det var inget farligt. Men när alla intevjuer skulle komma skulle det var svårare för mig, jag går inte in på twitter eller facebook längre.

Vi kom in i studion och jag tittade chockat runt mig, det var massor av olika kameror och man blev helt förvirrad av det. Justin skrattade.

- Kanske lite mycket förvirrad, sa han till mig och jag tittade frågande på han men började snart att skratta.

Det kom ut en man och log mot oss.

- Ni måste vara Katie och Justin, trevligt att träffas jag heter Bill Aron, sa han och vi skakade hand med han och log.

- Vi kommer att bli fotograferade en och en och ni blir sminkade och sånt där inne, sa han och pekade på en dörr, vi båda nickade och började gå till dörren där han hade pekat. Jag öppnade och där inne var 2 tjejer i 20 års åldern, runt dom var massor av kläder och smink. Jag blev ännu en gång chockad av alla grejer, Justin var säkert van vid sånt här.

Dom log mot oss och vi fick sätta oss vid varsin stol och jag började bli sminkad, Justin blev inte sminkad utan han fick vara med själv och välja kläder.

- Hur vill du ha ditt smink? frågade hon som sminkade mig jag log mot henne och ryckte på axlarna.

- Inte för mycket och naturligt, sa jag och hon nickade och började sminka mig med många olika saker. 

När hon var klar med sminket så fick jag byta om till olika kläder som var exempel på vad jag kunde ha, jag hittade en som jag tyckte om och tog på mig den och gick sen ut till Justin. Han log när han såg mig och tog min hand, jag log mot han och gick fram till han så vi var bara några centimeter ifrån oss.

- Katie, du ska in, sa tjejen som sminkade mig och jag nickade och släppte Justins hand, han log mot mig innan jag gick ut för att bli fotograferad. 

Fotografen bad mig att göra olika poser för att jag kunde inte mycket själv men lite visste jag, man hade ju sett på olika program.

När hela min fotografering var klar fick jag titta på lite bilder som han hade tagit på mig, en hade jag som favorit. Det var när jag stod och tittade in i kameran. Han tyckte själv också om den.

- Du är riktigt duktig katie, titta i tidningen och se om du är med, sa han och log, jag skrattade och skakade hans hand.

- Det ska bli roligt om jag hittar mig, sa jag och gick till rummet där jag kunde byta om, där såg jag Justin som satt och tittade på sin mobil. Han log mot mig när han såg mig och kom snabbt fram till mig.

- Hur gick det? sa han och jag log mot han.

- Det var jätte roligt, sa jag och skrattade, han skrattade också och kysste mig mjukt.

- Din tur Justin, sa den andra tjejen och jag suckade och tittade på Justin, han log mot mig och pussade min hand innan han gick ut till fotografen.

Jag tittade mig i speglen och log, jag älskade sminkningen hon hade gjort. Jag tyckte att det gjorde mig vacker, hon var riktigt duktig sminkare.

Jag tog av mig kläderna och satte på mig mina egna och gick tyst ut till Justin och tittade på han när han blev fotograferad. Han var riktigt duktig och gjorde mycket själv, han var definitivt bättre än mig på sånt.

---

Det kanske kommer upp ett till idag, tack för alla underbara kommentarer på förra. det gör mig glad, fortsätt så :)

Kommentera!

Förlåt igen!

Chapter 24 - I want to live with you

Previous:

- Du är så vacker, sa han och jag log svagt och kysste han igen.

- Kan du snälla släppa ned mig? sa jag och han skrattade och nickade, han släppte ned mig och jag rättade till klänningen och gick till stranden och la mig på sanden och tittade på himlen som var fyld med stjärnor. Justin kom snabbt och la sig jämte mig och la armen om mig, jag log mot han och tittade sen upp på himlen igen.

- Titta, sa han och pekade på en stjärna som föll, jag skrattade och tittade chockat på den...

Vi gick hand i hand på trottoaren och jag log svagt och tittade ned i marken. Vi hörde någon komma bakom oss och fotografera, jag tittade chockat bak och Justin tittade oroligt på mig men kysste mig sen. Dom som fotograderade tog mer och mer foton ju längre kyssen pågick. När vi avslutade den stod jag och log mot Justin, han skrattade och tog min hand och vi sprang den sista vägen till hem till Justin.

När vi kom in i huset skrattade jag och satte mig på soffan och väntade på att Justin skulle låsa dörren och sen komma till mig, han kom och satte sig jämte mig och tog min hand ännu en gång.

- Dom fick foton, sa jag och han nickade och tog båda mina händer.

- Jag hoppas att det var okej, sa han och log ett snett leende, jag nickade fort och log. Han skrattade och kysste mig mjukt.

Vi stördes av pattie som harklade sig och tittade på oss, jag tittade generat ned i mitt knä och Justin ställde sig upp.

- Några paparazzis fick ett foto på oss.. när vi kysstes, sa han och log svagt mot henne, hon nickade och bad Justin komma med henne in till hennes sovrum. Medans dom pratade började jag på upp till Justins rum men  stannade när jag såg en gammal bild på Justin när han var liten,  jag log och skrekv på en lapp "i love you -->" och satte det jämte fotot och gick sen upp till Justin rum, där uppe tittade ledsamt på min reväska som jag ännu en gång hade glömt av. Jag kastade ut alla saker och hängde upp dom på Justins balkong och tog på mig T-tröjan Justin hade gett mig att ha på mig medans mina andra kläder var blöta, jag tittade runt mig efter några joggingbyxor som passade mig men hittade inga, jag gick sakta fram till Justins garderob och tittade efter ett par joggingbyxor.

Tillslut hittade jag ett par som passade mig... eller inte riktigt utan lite stora men det fick bli bra, precis när jag var klar kom Justin in och tittade på hans joggingbyxor och skrattade tyst oich gick fram till mig och tog tag om min midja, jag bet min läpp och log sen mot han.

- Jag lånade dom, sa jag och han nickade och kysste mig, jag besvarade kyssen och gick fram till fönstret och balkongen och stängde allt och drog för gardinerna. Sen la jag mig i Justins säng och han kom snart och la sig jämte mig och pussade mig på kinden, han släckte och smekte min kind.

- Godnatt, Shawty, sa han och jag skrattade.

- Godnatt love, sa jag och blundade, inte långt efter somnade jag in.

*

Jag vaknade av att jag fick solen i ögonen, snabbt öppnade jag ögonen och såg Justin i min säng jämte mig och log. Jag skrattade och satte mig tröttsamt upp, jag tittade frågande på Justin som fortfarande log mot mig.

- Vad är det? sa jag, Justin skskade på huvudet och började le igen. Jag skrattade igen och ställde mig upp och tittade ut genom fönstret, Justin kom bakom mig och kramade om mig. Jag vände mig och och tittade ännu en gång frågande på han.

- Något är det, sa jag och höjde ena ögonbrynet och Justin skrattade och pussade mig på kinden.

- Nej, kan jag inte krama min flickvän? sa han och jag skrattade innan jag kysste han mjukt.

Jag gick in till mina kläder som hängde på balkongen och luktade på dom, alla luktade inte unket längre. Jag hittade ett par shorts, ett vitt linne och en kofta till, sen gick jag till Justin som väntade utanför och vi gick tillsammans ned till köket.

Där nere satt Pattie på en stol och åt frukost, hon log när hon såg oss och fortsatte sen att äta. Jag tittade på Justin som gick fram till spisen och började göra pannkakor, efter bara några minuter var allt klart och vi kunde äta.

Jag log mot Justin när han skulle sätta in allt och såg lappen jag skrev igårt, han tittade sen på mig och kom mot mig med allt i händerna och jag ställde mig upp.

- Jag älskar dig med, viskade han och satte ned allt och lyfte sen upp mig och kysste mig, jag log och satte mig sen på stolen igen och tittade på han när han satte in allt och satte sen fram min talrik med 1 pannkaka på, han visste exakt hur mycket jag ville ha.

*

När vi hade ätit klart så satte vi oss framför TVn och satte på en film, både jag och Justin kände för att ha lite mysigt tillsammans medans Pattie var på möte. Vi valde att titta på PS. I love you, jag hade inte sett den innan. Men den verkade bra, Justin satte på den och vi började titta på den. Jag la mig i Justins knä och flätade in mina fingrar i hans och han pussade min hand. Jag log mot han men började sen titta på filmen.

Mitt i filmen vaknade jag av att det knackade på dörren, jag ställde mig upp och gick sakta till dörren utan att bry mig om att det inte var mitt hus.

Jag öppnade och såg mamma och Liam utanför, jag tittade chockat på dom. Justin kom snabbt bakom mig och tittade lika chockat på dom som jag.

- Vad vill du, mamma, sa jag och hon tog ett steg fram men jag backade, jag suckade och tittade frågande på henne.

- Kan du inte komma hem? sa hon och Liam stirrade bara på mig med en ledsen min, jag skakade på huvudet.

- Jag orkar inte, sa jag och skulle stänga dörren men mamma höll för så jag kunde inte.

- Vart ska du bo? Du har ju ett hem! sa hon och jag suckade en gång till.

- Jag bor ju redan med Justin, ellerhur? Jag vill verkligen inte hem, okej? Snälla låt mig bara göra vad jag vill, sa jag och försökte låta lugn men intui mig var jag rasande.

- Men kan du inte bara..

Mer hann hon inte säga för att jag stängde dörren mitt i ansiktet på henne, jag suckade och tittade på justin som kramade om mig.

- Du kan bo här så länge du vill, sa han och jag log svagt och kysste han mjukt.

Vi gick till soffan och fortsatte att titta på filmen som jag hade missat nästan hela av, jag kände mig riktigt trött.

*

Efter några filmersom vi hadce tittat på så blev klockan 6 på kvällen och Justin gick till telefonen för att beställa hem mat, nu började jag bli riktigt trött och visste inte ens varför. Det kanske var för mycket för mig, med allt drama som har hänt så orkar jag kanske inte mer? Min kropp kanske bara lägger av, det känns så i alla fall.

- Katie, vill du har något? sa Justin och jag skakade på huvudet och log mot han.

- Jag är bara riktigt trött, sa jag och ställd mig upp och skrattade lite åt mig själv.

- Du ser riktigt trött ut, sa han och kom fram till mig.

- Som sagt så är jag det, sa jag och log mot han, han skrattade och nickade.

- Vi kan gå och lägga oss, sa han och log mot mig och blinkade med ena ögon, jag började skratta och log mot han.

- Bra idé, sa jag och tog hans hand och vi gick båda upp till sovrummet och jag gick in på toan för att duscha, jag tyckte att jag behövde det idag.

När jag kom ut låg Justin på sängen och var helt inne i sin mobil, jag skrattade och kände mig mycket piggare. Jag kanske blev bättre av att duscha, det kan ha varit så. Jag gick fram till Justin och tittade på Justins mobil som han höll på med, förvånadsvärt tittade han på bilder på mig och han. Jag skrattade och la mig jämte han, han tittade på mig och log.

- Ville titta igenom alla söta bilder vi har tagit, sa han och jag skrattade och kröp närmre han. Justin smekte min kind och kysste mig mjukt...

---

Det kom upp idag, det har ändå varit riktigt fint väder idag och jag har varit ute nästan hela dagen men nu hade jag tid och skrev kapitel 24.

Jag vill gärna ha kommentarer och jag gillar inte att det nästan bara 1 elller 2 som kommenterar på varje kapitel när den en gång var 6 som kommenterade. Har jag börjat skriva dåligt nu eller? Snälla bara kommentera annars kommer jag sätta gränser för hur många kommentarer som det ska vara för nästan kapitel!

Kommentera!

Chapter 23 - Finally The Date

Previous:

Sarah satt bara och tittade på oss och log.

Mitt när jag och Katie hade som roligast ringde hennes mobil och hon svarade snabbt.

- Nej, jag vill inte komma hem, sa hon och jag kände på mig att den romantiska stunden verkligen var över...

Katie's Perspektiv

Mamma hade frågat mig vart jag var så hon kunde hämta mig men kunde hon inte förstå att jag inte ville hem? jag ville inte bo där längre, jag orkar inte med hennes ego hela tiden. Hon bara tror att hon äger oss, att vi måste lyssna på henne. Jag bryr mig inte, jag är tillräckligt gammal att flytta hemifrån!

När jag hade sagt till henne att jag inte ville hem sa hon att jag var tvungen, jag orkar inte att bry mig om henne längre.

- Mamma, bry dig inte. Jag orkar inte med ditt dumma ego du har inuti dig! sa jag och jag ångrade mig snabbt att jag sa det och att jag sa det så högt. Justin regarerade och tittade oroligt på mig, Sarah satt på bänken och tittade både frågande och chockat på mig.

Snabbt stängde jag av och suckade.

- Vad hände? sa Justin som var märkligt nära mig så jag blev skrämd, jag skrattade lite åt mig sjäv och tittade sen på han.

- Det var mamma, hon sa att jag var tvungen att flytta hem igen, sa jag och Justin kramade om mig. Jag pussade han på kinden och log mot han.

- Det går ju inte, vi har ju en dejt som vi ska till, sa han och log, jag skrattade och log också och tittade på Sarah som tittade på oss och log som ett fån. Jag skrattade åt hennes min och hon tittade generat ned i marken.

- Förlåt, det ändå paret som jag känner som verkligen är "in love" är ni, sa hon och jag skrattade och tittade på Justin som log mot henne.

*

När vi var vid Justins hus så gick vi ut ur bilen och kände massor av paparazzis som fotograferade oss. Jag gömde huvudet och tittade ned i marken.

Justin drog med mig snabbt in och lyfte upp mitt huvud.

- Är du okej? sa han och jag nickade och smekte hans kind, han log mot mig och kysste mig mjukt.

- Jadå, kan jag få byta om till dejten? sa jag och tittade på trappan och sen på justin, han skrattade och nickade. Jag log mot Pattie som satt i soffan och tittade på TV medans jag gick upp till justins rum och tittade i min resväska. Nej, jag hade inte packat ut det sen igår och nu luktade det inte det godaste.

- JUSTIN! skrek jag och han sprang fort upp och tittade oroligt på mig, jag log mot han och då lugnade han ned sig.

- Gud, du skrämde mig. Vad är det? sa han och gick fram till mig, jag pekade på min resväska och han tittade ledsamt på mig men log sen.

- Tur att jag har köpt en klänning till dig, sa han och jag tittade chockat på han. Han log mot mig och gick ut till hallen och in igen med en rosa kort klänning. Jag log mot Justin som gav den till mig, snabbt slängde jag mig om Justins hals och kysste hans mjuka läppar.

- Du är verkligen min ängel, sa jag och log mot han, han ryckte på axlarna och gick till sin garderob och letade efter kläder.

- Kom ned om 1 timme, okej? sa han och jag nickade och tittade på klänningen som låg på sängen. Jag hoppades att det skulle bli en bra dejt med Justin.

Snabbt gick jag till sminket och tänkte en lång stund om jag skulle ha lite smink på mig, jag visste att Justin inte gillade det. Det är därför jag verkligen tvekar om jag ska ha det ibland.

Tillsist tog jag bara på mig lite mascara och gick sen till sängen och tog på mig klänningen, jag letade efter ett par bra skor till den.

*

När hela jag var klar så hade det gått exakt 1 timme, jag log över hur jag hade lyckats göra klart mig i tid. Det var inte ofta det hände. Sakta gick jag ned till Justin med ett leende på läpparna.

Där nere stod han i kavaj och log när han såg mig, jag log mot han också och gick sakta till han. Justin tog tag om min midja och tittade mig i ögonen.

(lyssna medans ni läser under!)

- Jag hoppas att detta blir en kväll du kommer komma ihåg hela ditt liv, sa han och jag log och kysste han mjukt, han besvarade den och tog sen min hand och vi gick ut till Limousinen som stod utanför huset. Jag blev chockad och tittade på Justin, han skrattade bara och öppnade limousindörren så jag kunde gå in. Jag nickade och satte mig, snart kom Justin på andra sidan och satte sig. Många paparazzis tog foton utanför men jag och Justin brydde oss inte. Vi hade inte tittat i magazin på länge och visste inte vad som stod men ärligt så brydde vi oss inte ett dug och vad som stod om oss i tidningarna.

*

Efter 10 minuter stannade vi utanför en privat strand och vi fick gå ut ur limousinen, Justin log mot mig och tog min hand. Jag skrattade och vi gick på stranden tills jag såg ett lysande hjärta framför ett bord, jag tittade på justin och pussade han på kinden och vi började springa till bordet.

Där låg det mat på talrikarna och alkoholfri champange, jag log ännu en gång mot Justin som skrattade och drog ut stolen så jag kunde sätta mig sen satte han sig på sin mittemot mig.

- Har du gjort allt detta? sa jag till Justin och tittade runt mig, Justin nickade och tittade också runt sig.

- Inte trädet men allt annat ja, sa han och log mot mig, jag skrattade och tittade ned på min talrik som det låg spagetti och köttfärsås på, jag skrattade tyst för mig själv och tittade sen på Justin.

- Jag verkligen älskar det, sa jag och tittade på justin som log mot mig, han tog min hand och tittade mig i ögonen.

- Jag kan inte sluta säga jag älskar dig, sa han och jag skrattade och tittade generat ned på bordet, Justin skrattade och tog tag om min hand hårdare, jag tittade på han och log.

- Jag älskar dig med, Justin, sa jag och tittade på han med stora ögon, han böjde sig fram över bordet och kysste mig. Jag skrattade men besvarade kyssen.

Vi båda började att äta och jag beundrade maten, den var verkligen riktigt god. Om det var Justin som hade lagat den, var han riktigt duktig på att laga mat.

- Vad tyckte du om maten? frågade Justin.

- Det var riktigt gott, har du gjort det? frågade jag och han nickade sakta, jag tittade chockat på han.

- Då kan du allt, sa jag och han skrattade lite och tittade ut på havet, det hade börjat bli lite mörkt som gjorde så att det blev riktigt mysigt.

*

Jag gick med Justin på strand kanten och vi höll händer, det var riktigt mysigt.

Plötsligt bärde Justin upp mig och gick ut till havet med mig, jag började skratta.

- Justin, släpp ned mig! sa jag mellan mina skrattatacker, Justin skakade på huvudet som gjorde så att jag började skratta ännu mer.

- Säg att du vill sova med mig ikväll, sa han och jag slutade skratta och han slutade att gå.

- Varför skulle jag inte vilja? frågade jag han och han skrattade och tittade mig i ögonen och kysste mig, jag besvarade den långvariga kyssen och tittade sen mig i ögonen igen.

- Du är så vacker, sa han och jag log svagt och kysste han igen.

- Kan du snälla släppa ned mig? sa jag och han skrattade och nickade, han släppte ned mig och jag rättade till klänningen och gick till stranden och la mig på sanden och tittade upp på himlen som var fyld med stjärnor. Justin kom snabbt och la sig jämte mig och la armen om mig, jag log mot han och tittade sen upp på himlen igen.

- Titta, sa han och pekade på en stjärna som föll, jag skrattade och tittade chockat på den...

---

Förlåt för igår men bara för det får ni ett extra långt, jag hoppade lite emellan allt men jag ville inte att det skulle bli för långt.

Kommenter!

Svar på kommentar.

Det är jätte roligt att ni gillar novellen men 1 till idag kommer det tyvärr inte, bara 2 st har kommenterat och jag sa många. Men jag har börjat på kapitlet och är mer än halvägs så att den kommer komma tidigt imorgon :)

Hoppas att ni blir glada ändå!

Chapter 22 - I don't wanna go home!

Previous:

Där nere var inte bara Justin utan Pattie också, jag stoppade när jag såg henne och tittade chockat omkring mig.

- Katie, hörde jag Pattie säga och jag vände mig om och log...

Hon började le.

- Hhej, sa jag och tittade med stora ögon på henne, hon skrattade och gav mig en kram.

- Det var längde sen man såg dig, du har både växt och är mycket vacker, sa hon och jag kände att jag började bli varm om kinderna. Justin kom och kramade mig bakifrån och pussade mig på kinden, Pattie log mot oss men hennes min blev alvarlig lika snabbt.

- Ni måste vara försiktiga! Det är redan bilder ute, sa hon och gick till köket, Justin tittade på mig och log svagt. Jag log också och tittade på Pattie som satte stekgärnet Justin hade stekt pannkakor med i diskmaskinen.

Jag tog upp mobilen som plingade till, jag hade fått ett SMS från Sarah.

"hejsan, jag har inte varit med dig på flera år känns det som :) Hoppas att du har tid idag, tänkte att vi kunde åka upp till bergen. Såklart kan du ta med Justin, ta gärna med en gitarr ;)"

Jag skrattade åt det och såg att Justin också skrattade, han hade säkert också läst SMSet. Jag tittade på han och log. Sen skrev jag snabbt in ett svar.

"Ja, jag vet. Det skulle vara roligt, såklart vill Justin med när du vill att vi ska ta med en gitarr? ;)"

Jag skickade det och vände mig om och log mot Justin, han tog tag om min midja och log stort.

- Jag är hungrig, sa jag och han började skratta, jag skrattade också lite och gick till köksstolen där Pattie satt och tittade i ett magazin.

Jag tog en pannkaka och började äta min frukost, Justin kom och satte sig jämte mig och började också äta.

*

Vi satt i bilen till Sarah och jag var riktigt glad över att jag fick träffa henne igen, det hade hänt så mycket dom senaste dagarna som jag gärna skulle vilja berätta för henne.

- Vad tänker du på? frågade Justin och jag skakade på huvudet och tittade på han och log.

- Inget, sa jag och tittade ut genom fönstret igen.

Efter en stund var vi framme och jag gick ut ur bilen och väntade på Sarah som kom springandes ut ur huset och kramade om mig, jag skrattade.

- Det var ganska längde sen i alla fall, sa hon och vi satte oss i bilen, jag nickade och tittade på Justin som log mot mig. Jag log mot han med och tittade sen på Sarah som log mot oss.

- Jag kanske inte borde säga detta men.. ni är riktigt söta ihop, sa hon och jag tittade på Justin och log snett mot mig, jag skrattade och pussade han lätt på munnen. Han skrattade och började köra mot berget.

*

Justin's Perspektiv

Jag parkerade bilen och vi alla gick ut ur den och jag tittade på utsikten, det var riktigt vackert. Jag tittade på Katie som skrattade med Sarah lite längre bort och log för mig själv.

Sarah hade sagt att vi passar bra ihop, det gjorde mig riktigt glad.

Jag gick sakta till bilen och tog fram min gitarr som jag hade tagit med mig för att det stod i SMSet från Sarah att vi skulle det, jag började sjunga på I love you too av Usher.

(lyssna medans ni läser och tänk er att det är Justin!)

Katie tittade på mig och log svagt, sakta kom hon mot mig och satte sig jämte mig. Jag fortsatte att sjunga och spela och hon började nynna, jag visste att hon kunde sjunga men hon ville inte bli artist.

My first time i cried

You were incredible, took my breathe away I remember first time your eyes met mine.

I saw a lot of me in you.

Hon började le större och jag fortsatte, Sarah kom också och satte sig och log hon med.

Jag ställde mig upp och ställde mig framför dom och slutade spela en liten stund och tog Katies hand men fortsatte sjunga, jag ställde henne upp och smekte hennes kind.

My gift fot life is seeing the smile on your face.

That's when all of my troubles melt away.

Holding you in my arms make the world feel like a better place.

You say I love you, well I say that I love you too.

Jag släppte hennes hand och började spela igen, jag tittade henne i ögonen medans jag sjöng och jag såg att hon fick tårar i ögonen, jag började nästan gråta av att jag älskade henne.

Det kanske såg löjligt ut men det kändes speciellt och helt fantastisk att ha någon som man verkligen älskar och vill vara med hela ens liv.

Katie gick bakom mig och hjälpte mig med att spela, hon gjorde ackorden och jag spelade. Hon började skratta och började gunga till takten, jag skrattade med och gungade i hennes takt. Sarah började skratta och gjorde "aww" åt oss. Jag fortsatte att sjunga och jag och Katie fortsatte att gunga till takten, det kändes som en romantisk film. Att man var i en scen där allt var så romantiskt och att det verkligen såg ut att dom älskade varandra.

Sarah satt bara och tittade på oss och log.

Mitt när jag och Katie hade som roligast så ringde hennes mobil och hon svarade snabbt.

- Nej, jag vill inte komma hem! sa hon och jag kände att den romantiska stunden verkligen var borta...

---

Här har ni ett och det kanske kommer ett till idag, om det kommer många kommentarer så kommer det ett idag. Jag börjar skriva på ett nu! Om ni kommenterar riktigt mycket så kommer det, inte annars :)

Kommentera!

??

Chapter 21 - Pattie.

Previous:

Jag log mot henne när hon satte sig ned och log mot mig med sitt söta leende.

- Kom, sa jag och öppnade min famn igen och log svagt mot henne, hon skrattade tyst och la sig i mitt knä med huvudet mot min bröstkorg.

jag tog hennes hand medans vi började titta på Dear John...

Katie's Perspektiv

Jag tittade på Justin nästan hela tiden i filmen, jag kunde inta fatta att jag hade han som pojkvän. Att bara ha en gentleman som gör allt för en är helt otroligt men att ha han och kalla han för min blir jag varm av.

- Vad tänker du på? sa Justin och log mot mig, jag skrattade och tittade han i ögonen.

- På vilken otrolig pojkvän jag har, sa jag och Justin sken upp som en sol, jag skrattade och log mot han.

- Jag är riktigt trött, sa jag medans jag ställde mig upp och tog Justins hand, Justin log mot mig och ställde sig också upp och tog tag om min midja.

- Du är inte den enda, sa han och kysste mig mjukt, jag log mot han och gick upp till min resväska som fortfarande var blöt från allt regn innan. Jag suckade och vände mig om till Justin som skrattade och nickade.

- Jag ska se om jag hittar något, sa han och gick till sin garderob.

Han sträckte fram en till stor tröja och jag log mot han.

- Okejdå, sa jag och gick till toan och bytte om och borstade tänderna med min blöta tandborste.

När jag var klar låg Justin redan i sängen och hade all uppmärksamet på sin mobil och jag både hörde och såg att han suckade.

- Vad är det? frågade jag han och la mig jämte han i sängen, han skakade på huvudet och tittade på mig. Snabbt visade han mig en bild på mig och han när jag hade svimmat för några dagar sen. Jag tittade på Justin som tittade ned på täcket och jag kröp närmre han.

- Justin, det är okej! sa jag till han och lyfte upp hakan så han tittade på mig.

- Det är okej, sa jag och kysste han mjukt. Han besvarade den och log mot mig.

- Okej, godnatt sweatheart, sa han, jag skrattade.

- Godnatt Bieber, sa jag innan vi släckte och la oss tätt intill varandra.

*

Jag vaknade av att Justin pussade mig lätt på kinden, jag log och öppnade sakta mina ögon.

- Godmorgon shawty, sa han och jag skrattade och pussade han på kinden och tittade sen han i ögonen.

- Godmorgon, sa jag till han, Justin smekte min kind och log mot mig.

- Kan jag få ha en dejt med dig idag? frågade han mig och jag skrattade och nickade mot han, han började le och pussade mig på pannan innan han ställde sig upp och tog min hand. Jag skrattade åt han och ställde mig upp också.

- Kan jag få göra frukot till dig? frågade han mig och jag skrattade åt han igen.

- Såklart, sa jag och pussade han snabbt på munnen innan jag gick till min resväska och kände om den fortfarande var lika blött som igår och det var det inte riktigt längre. Jag hade varit så dum att jag inte hade hängt upp kläderna igår, såklart blev det inte torrt på en gång. Det börjar bara lukta unket men som tur hade det inte börjat göra det än.

Jag letade igenom allt efter torra kläder som jag tillsist hittade, jag tog dem i händerna och nya underkläder och tittade på Justin som stod vid sin garderob och letade efter kläder. Jag skrattade och gick fram till han.

- Kan jag få låna duschen? frågade jag han och han tittade på mig och log och nickade.

- Låna mammas shampo, balsam och duschkräm, sa han och jag nickade och gick snabbt in på toan och snabbt in i duschen.

När jag var klar satte jag på mig kläderna och borstade håret och tänderna, sen låste jag upp dörren och gick till Jusins rum och la den stora tröjan på sängen och gick sen ned till köket.

Där nere var inte bara Justin utan Pattie också, jag stannade upp när jag såg henne och tittade chockat omkring mig.

- Katie, hörde jag Pattie säga och jag tittade snabbt på henne och log...

---

Det kanske inte händer mycket nu men det kommer!

Kom igen, bara 2 kommentarer på kapitel 20? Jag vet att ni kan!

Kommentera!

Chapter 20 - I love You

Previous:

Jag kände tårarna ned för mina kinder.

- KATIE!? skrek mamma så att det ekade i hela kvarteret, jag började springa tills jag inte orkade mer och såg en bil stanna och ut kom Justin och sprang fort till mig.

- Katie, vad håller du på med? sa han oroligt och jag skakade på huvudet och kramade om han...

- Katie, varför är du här ute? sa han och besvarade kramen och pussade mig på kinden. Jag skakade på huvudet igen och tittade ned i marken. Justin lyfte sakta upp min haka och tittade mig i ögonen.

- Har något hänt? frågade han mig och jag suckade.

- Mamma, vad det enda jag sa och sen tittade jag ned i marken igen, Justin kramade om mig.

- Varför har du resväska? Ska du rymma hemifrån? sa han och skrattade lite, jag skrattade också och skakade på huvudet.

- Ja, det blev så, sa jag och suckade, Justin hjälpte mig upp och log mot mig.

- Vill du åka hem till mig? Det ser ut att det snart ska börja regna, sa han och jag nickade och log mot han. Det skulle jag gärna vilja.

*

Justin's Perspektiv

Jag gick in med Katies resväska för att det hade börjat regna och hon skulle såklart stå i regnet tills hon blev blöt, jag skrattade lite för mig själv och tittade på henne när hon stod och log mot mig i regnet.

- KOM IN NU, KATIE! skrek jag och hon suckade och kom in med plask våta kläder, jag suckade och log mot henne.

- Vad det nödvändigt? frågade jag henne och hon log och skrattade.

- Nej, men jag ville göra det ändå, sa hon jag skrattade och tog hennes hand.

- Du ska inte bli sjuk så du får låna kläder av mig, sa jag samtidigt som vi gick upp till mitt rum. Mamma skulle inte vara hemma ikväll, hon skulle gå på spa. Det var faktiskt jag som föreslog det för att hon är alltid där för mig och idag tyckte jag att jag skulle göra något för henne med.

Vi kom upp på mitt rum och Katie la sig på sängen, jag skulle precis säga till henne att den skulle bli genom blöt men hann inte. Det var redan försent.

- Du vet att det var min säng va? sa jag till henne och hon tittade chockat på mig men skrattade sen.

- Förlåt, justin, sa hon och jag kunde inte hålla mig av skratt när hon satte sig upp ur den och tittade oroligt på täcket som var blött.

- Det gör inget, sa jag innan jag gav henne en av mina stora tröjor, hon tittade på den och sen på mig.

- Inga byxor? frågade hon, jag gick fram till henne.

- Tror du att mina passar dig? sa jag till henne och hon skakade på huvudet och skrattade. Jag log mot henne och pussade henne lätt på munnen och gick sen ned till köket.

Jag satte mig på soffan och satte igång TVn, eftersom det regnade ute hade jag inget annat val än att sätta mig framför TVn med Katie och mysa.

Tillslut kom Katie ned med min stora tröja och satte sig jämte mig i soffan och log.

- Hej gumman, sa jag och log mot henne, hon började le större och pussade mig lätt på munnen. Jag skrattade och höll ut mina armar så hon skulle förstå att jag ville ha en kram av henne. Hon log mot mig och kom sakta till mig och kramade mig.

- Jag älsar dina varma kramar, sa hon och kysste mig mjukt, jag log stort mot henne och kysste henne en gång till.

- Jag älskar dig, sa jag och hon log svagt mot mig innan hon ställde sig upp och gick till filmhyllan, jag tittade på varje rörelse hon gjorde och jag log av att jag hade henne som flickvän. Jag kunde inte ha någon bättre än henne, hon var perfekt för mig.

- Hittar du någon bra? frågade jag henne och hon tittade på mig och visade upp Dear John, jag nickade sakta och log mot henne. Hon tittade chockat på mig.

- Jag trodde inte killar gillade sånna filmer? sa hon och log mot mig, jag ryckte på axlarna.

- Jag är ovanligt otrolig, sa jag till henne, hon skrattade och gick till bluerayn och satte in filmen. Jag log mot henne när hon satte sig jämte mig och log sitt söta leende.

- Kom, sa jag och öppnade min famn igen och log svagt mot henne, hon skrattade tyst och la sig i mitt knä med huvudet mot min bröstkorg.

Jag tog hennes hand medans vi började titta på Dear John...

---

Bara 2 kommentarer på kapitel 19, kom igen. Jag vet att ni kan det!

Glöm inte att gilla facebook sidan Klicka här om ni vill gilla den!

Kommentera!

Chapter 19 - Run away from home...

Previous:

Det kändes som evigheter innan dom kom ut, den ena polisen hade en tjej i armarna. Hon var medvetslös. Innan jag hann reagera sprang jag till dom och kände tårarna forsa ned för mina kinder. Jag sprang det fortaste jag kunde men det kändes som jag sprang i slowmotion. Jag fokuserade på Katie och tog henne från polismannens armar in till mina.

- Katie! skrek jag och kramade henne, hon öppnade sakta ögonen.

- Jjustin...

Jag tittade henne i ögonen och hon började plötsligt le, jag skrattade lite och log mot henne. Jag kramade om henne löst och pussade henne på kinden.

- Jag har saknat dig, sa jag till henne och hon satte sig sakta upp och log mot mig.

- Jag har saknat dig med.. men kan jag få lite vatten? sa hon till mig och jag skrattade och ställde mig upp och hjälpte henne upp.

- Såklart gumman, sa jag och la min arm på hennes axlar och pussade henne ännu en gång på kinden.

- Katie, vad hände? frågade hennes mamma men Katie brydde sig inte om henne, jag stannade Katie och tittade frågande på henne.

- Vad har hänt mellan dig och din mamma? frågade jag henne, hon skakade på huvudet och fortsatte gå till köket. Jag stannade henne igen och tittade oroligt på henne. Hon suckade och vände sig om.

Katie's Perspektiv

Justin visste inte att mamma hade skrikit att hon inte ville ha en begravning till pappa, jag blev ledsen på henne pågrund av det.

- Hon skrek bara att...

Jag hann inte säga mer föränn en sjukskjöterska bad mig hänga med henne, jag nickade åt henne och tittade sen på justin som stog och tittade frågande på mig.

- Jag berättar sen, sa jag innan jag var ute vid ambulansen och dom undersökte mig.

*

Jag låg på min säng inne i mitt rum och tittade upp i taket när jag plötsligt hörde dörren öppnas och Justin kom in till mig och satte sig jämte mig i sängen.

- Vad tittar du på? frågade han och log mot mig, jag skrattade och pekade på taket, han skrattade och pussade mig lätt på munnen och log mot mig. Jag satte mig upp och tittade frågande på han.

- Varför så glad? frågade jag han och han log större och tog mina händer.

- Skulle du vilja gå på en dejt med mig? frågade han och jag skrattade och log.

- Såklart, sa jag och Justin kysste mig mjukt, jag hade saknat hans läppar. Jag hade saknat hela han, att vara med han gjorde mig lycklig.

- Jag kommer och hämtar dig om 1 timme okej? sa han och jag log och nickade.

- Ta på dig något bara, du är perfekt i allt. Jag älskar dig, sa han och jag kände hur det brände på mina kinder, han skrattade sitt söta skratt och pussade mig på munnen och tittade mig i ögonen.

- Jag älskar verkligen dig, sa han och jag log mot han och kysste han igen, han skrattade och smekte min kind innan han gick ut från mitt rum. Jag log för mig själv och gick till min garderob och rotade runt tills jag hittade den perfekta klänningen. Jag la den på sängen och gick och tog en snabb dusch.

När jag var klar tog jag på mig klänningen och en sjal och borstade håret och tittade mig sen i speglen. Jag log mot klänningen som jag hade köpt på min 16 årsdag.

- Katie, mamma vill prata med dig, hörde jag Liam säga i dörren, jag vände mig snabbt om och suckade.

- Okejdå, sa jag tyst och gick med Liam ned till mamma som satt i soffan, jag ställde mig intill väggen och lutade mig mot den och tittade ned på golvet.

- Katie, varför är du sur? sa mamma och jag suckade för mig själv.

- Mamma, du ville inte ha en begravning för pappa, sa jag surt. Hon suckade och tittade ned.

- Gumman, han var min man. Du kan inte tro..

- Jo, det kan jag! han var också min pappa och inte bara din MAN! skrek jag snabbt och högt, jag hörde snyftningar från mamma och tittade på Liam som stod vid dörren och tittade ledsamt på oss.

- Jag orkar inte mer! varför ska allt handla om dig? sa jag till mamma som satt med ansiktet i händerna och grät tyst.

Snabbt sprang jag upp på rummet och tog alla mina kläder från garderoben och la i min resväska, jag hämtade alla mina saker och la i den också och stängde den. Jag kände tårarna rinna ned för mina kinder men brydde mig inte. Jag ville inte leva med mamma, det var inte bara hon som hade förlorat någon. Jag och Liam hade förlorat våran pappa också. Hon tror att allt handlar om henne!

Jag sprang ned med min resväska till hallen och tittade på mamma och Liam som tittade frågande och oroligt på mig.

- Vart ska du Katie? sa mamma argt, jag suckade och vände mig om.

- Jag ska iväg från dig! sa jag till mamma och gick ut från huset och gick det snabbaste jag kunde tills jag hörde dörren öppnas och stängas och jag hörde mamma skrika mitt namn. Jag kände tårarna ned för mina kinder.

- KATIE!? skrek mamma så det ekade i hela kvarteret, jag började springa tills jag inte orkade mer och såg en bil stannas och ut kom Justin och sprang fort till mig.

- Katie, vad håller du på med? sa han oroligt, jag skakade på huvudet och kramade om han...

---

Är det för mycket drama eller ingen drama alls?

Glöm inte att gilla facebook sidan här: http://www.facebook.com/Justindbstoriees

Kommentera!

Chapter 18 - The Police

Previous:

- Justin, om hon inte vill träffa någon nu så får du acceptera det, sa mamma och jag nickade och tittade på mobilen som rignde i min hand. jag svarade uppspelt.

- Det är Justin, sa jag snabbt och hörde någon andas stressat.

- Justin, har du sett Katie? hörde jag Katies mamma säga.

- Eh..nej, vadå? sa jag oroligt, hon började andas ännu mer stressat.

- Hon är borta, sa hon och jag kände oron växa inuti mig, borta?

Justin's Perspektiv

Jag hörde polisen stanna med polisbilen på parkeringen och gick upp för trappan utanför ytterdörren, jag kände oron växa mer och mer för varje liten sak som hände.

Det knackade hårt på dörren och jag sprang snabbt och öppnade, där ute stod 2 polismän och tittade alvarligt på mig.

- Är det ni som letar efter Katie Jackson? frågade en av dom och jag nickade snabbt och tittade oroligt på dom.

- Hennes mamma är här inne, sa jag och pekade på soffan där hon satt och tittade in i väggen med ett vitt ansikte. Polismännen nickade och gick till henne, jag stängde sakta dörren och tittade på trappan upp.

Om jag bara visste vart Katie var skulle jag åkt till henne för att hämta hem henne, vart hon än var kände jag på mig var inte i ett paradis.

Poliserna började prata med Katies mamma, säkert om vad Katie hade på sig och om hon hade några fiender till kompisar.

Jag tog snabbt fram min mobil och tittade på klockan halv 12 på kvällen, om Katie inte skulle hittas snart så går jag själv ut och letar efter henne, dom gör ingenting för att hitta henne. Dom bara frågar vilka kläder hon hade och hur hon ser ut!

- LETA EFTER HENNE ISTÄLLET! skrek jag utan att veta det själv, alla tittade på mig chockat men jag brydde mig inte, jag lutade mitt ansikte mot väggen och började gråta, tårarna forsade ned för mina kinder. Tänk om dom inte skulle hitta henne? Att hon bara skulle dö ut för att  ingen letade efter henne?

Liam's Perspektiv

Jag tittade ledsamt mot Justin som grät hysteriskt för att Katie var borta. Jag sprang ut för att mamma hade gjort mig ledsen och då följde Katie efter mig, när jag kom hem var hon helt borta. Det var mitt fel att Katie var borta!

- Liam, kan du hämta ett foto på Katie? frågade mamma mig med gråt i rösten, jag nickade sakta och gick upp på hennes rum och tittade runt.

Jag hittade ett foto på henne när vi var i grekland förra året, snabbt gick jag ned igen och gav fotot till polismännen som nickade och la blocket dom hade skrivit i i fickan och nickade mot mig och mamma.

- Vi ska verkligen försöka hitta henne, sa en av dom. Mamma vände sig om mot mig och kramade om mig.

- Jag kan inre förlora en dotter också, sa hon och började gråta, jag kände tårarna bakom mina ögonlock. Jag ville verkligen inte förlora en till i min familj.

Katie's Perspektiv

Jag satt i mörkret och funderade på om det verkligen var Ted som hade mig inlåst här inne, jag visste inte ens var vi var.

Sakta gick jag till det igenhammrade fönstret och försökte dra bort trät, det gick inte. Jag var för svag, det kändes som om jag inte hade fått vatten på flera år, varför skulle någon göra så här mot mig? Vad hade jag gjort?

Jag kände tårarna ned för mina kinder, om bara någon kunde hitta mig och hjälpa mig här ifrån. Jag hörde dörren öppnas och stängas där uppe och han hade gått ut från huset, jag slutade genast att gråta och tänkte. Nu hade jag min chans, jag kunde rymma om jag bara kunde komma ut härifrån.

Jag gick till dörren in hit och försökte öppna den men det gick inte, snabbt letade jag efter föremål som jag kunde ta sönder dörren med.

Jag försvagades av varje steg jag tog, jag kände igen känslan. Den känslan hade jag i regnet, jag svimmade när jag kände denna innan. Snabbt gick jag till sängen och satte mig, jag kände mig trött och ville att någon skulla höra mig. Jag skrek det högsta jag kunde innan jag somnade.

Justin's Perspektiv

(lyssna medans ni läser)

Jag tittade ned i golvet när jag hörde ett skrik, ett skrik som jag kände igen.. Katies. Jag tittade snabbt upp och sprang ut, skriket hördes från något hus i närheten.

Skriket var plågsamt och tröttsamt, inte som hennes skrik när hon var glad.

Liam kom jämte mig.

- Hhörde du ddet? Justin? sa han och jag nickade sakta och tittade runt mig. Polismännen tittade på mig och Liam. Jag kände tårarna ned för mina kinder igen.

- HJÄLP HENNE DÅ! skrek jag igen och torkade mina tårar. polismännen sprang snabbt till huset jämte och knackade på dörren, ingen öppnade. Dom knackade hårt igen innan dom slog in dörren och gick in. Det kändes som evigheter innan dom kom ut, den ena polisen hade en tjej i armarna. Hon var medvetslös. Innan jag reagerade sprang jag till dom och kände tårarna forsa ned för mina kinder. Jag sprang det fortaste jag kunde men det kändes som om jag sprang i slowmotion. Jag fokuserade på Katie och tog henne ur polismännens armar in i mina.

- Katie! skrek jag och kramade om henne. Hon öppnade sakta ögonen.

- Jjustin...

---

Förlåt för ni inte fick det igår.. men ni fick det idag ellerhur?

Kommentera!

Vi får se!

Chapter 17 - What are you doing?

Previous:

Snälla, varför skulle just detta livet vara så svårt? Jag är en vanlig tjej som går i skolan och borde inte gå igenom att förlora sin pappa!

Jag la huvudet på kudden och grät så hela kussen blev blöt, jag hatar mitt liv! Varför kan jag inte bara ha ett vanligt liv med mammor och pappor som lever med mig hela min ungdom?...

Jag gick sakta ned till mamma som satt i soffan och hade händerna för ansiktet, jag hörde snyftningar och började andas långa andetag så att jag skulle slippa allt mitt gråt.

Jag gick till mamma och satte mig jämte henne, hon tittade på mig med vattniga ögon och tittade sen ned igen och torkade bort sina tårar.

- Hej, gumman, sa hon tyst och torkade bort ännu en tår som hade runnti ned för hennes kind, jag ställde mig upp och tittade på henne med en ledsen min.

- Mamma, vi måste ha en begrav..

- NEJ, VARFÖR SÄGER DU SÅ?! JAG VILL INTE, OKEJ?! skrek hon och jag tog ett steg bak, första gången i mitt liv blev jag rädd för min mamma. Hennes skrik fick jag rysningar av, jag hade aldrig hört min mamma skrika så innan.

Jag hörde steg från trappan, Liam kom ned med tårar i ögonen och tittade frågande på oss.

- Vad har hänt? sa han tyst och jag titatde oroligt på han och sen på mamma som hade händerna för ansiktet igen och grät.

- Inget, sa jag tyst och gick ut genom dörren och satte mig på gräset utanför vårat hus, jag kände en regndroppe på min axel och tittade upp och fick massor av droppar på mig och tillslut blev det spöregn och jag stod bar i regnet och tittade upp på himlen.

Att känna regndroppas på min kalla hud var precis som att släppa ut sina känslor, man kunde bara stå och tittade upp och få vatten på sig. Jag kände mig fri men ändå tom i mig, det kändes som om jag hade en del av mig som inte fanns kvar. Jag tror jag visste svaret.. Justin.

Jag hörde en dörr smällas igen och såg Liam komma ut med tårar i ögonen och titatde sorgset på mig, jag titatde frågande på han men hann inte säga någotning för att han sprang iväg. Jag sprang fort efter han, vatten skvätte upp på mina ben och jag fick ont i fötterna av alla stenarna som var på vägen.

- LIAM! skrek jag men hittade han ingen stans, jag tittade oroligt runt mig. Allt var dimmigt och jag kunde knappt se något alls, snabbt tittade jag runt mig och såg en svart skugga av något i regnet. Jag försökte se vem det var men det var för dimmigt, det var omöjligt att se vem det var i detta regnet.

- HALLÅ? skrek jag och den svarta skuggan vände sig om och stod och stirrade på sig, mitt hjärta hoppade flera slag när jag såg skuggan komma närmreoch närmre mig och jag var bara några meter ifrån den nu.

Jag kände mig helt plötsligt svimfärdig och kände mig trött i benen, mina ögon blev mer och mer trötta och tillslut så ramlade jag..

*

Jag vaknade upp i ett rum som jag inte kände igen, jag tittade tröttsamt run mig och såg en svart klädd man sitta på en stol framför mig. Jag skrek till lite som fick han att le.

- Vem är du? sa jag oroligt, han ställde sig upp och satte sig jämte sängen och jag såg hans leende, det liknade Teds. Min granne, han var bara 22 år och var helt ensam. Jag tittade nogrant på detaljerna han hade på sitt leende, det var precis som Teds. Jag blev mer och mer orolig varje detalj jag såg på hans haka och leende, om det var Ted skulle han inte göra något. Jag hade känt han i hela mitt liv, han hade alltid varit snäll mot mig.

Samtidigt hos Justin.

Jag gick fram och tillbaka undrandes om jag skulle ta och ringa Katie, jag ville bara höra hennes röst och höra hon säga att hon var okej.

Mamma kom in genom min dörr och tittade frågande på mig.

- Justin, är du okej? frågade hon mig och jag nickade och tittade på mobilen, jag kunde inte hjälpa att fantisera om att Katie snart skulle ringa och skulle säga att hon ville bli ihop igen.

Jag ville inte vara ifrån henne, att inte se henne varje dag gjorde ont i hela mig.

- Justin, lugna ned dig. Vad är fel? sa mamma och jag tittade på henne och sen ned.

- Jag vill ringa Katie men vet inte om.. det är bra att jag gör det, hon har precis förlorat sin pappa, sa jag till mamma och hon kom fram till mig.

- Justin, om hon inte vill träffa något nu så får du axeptera det, sa mamma och jag nickade och tittade på mobilen som ringde i min hand. Jag svarade uppspelt.

- Det är Justin, sa jag snabbt och jag hörde någon andas stressat.

- Justin, har du sett Katie? hörde jag Katies mamma säga.

- Eh.. nej, vadå? sa jag oroligt, hon började andas ännu mer stressat.

- Hon är borta! sa hon och jag kände oron växa inom mig, borta?

---

Det kanske kom lite sent men bättre än inget!

Blev det spännande? :)

Kommentera!

Chapter 16 - I can't okey?

Previous:

Han skulle precis säga något men stördes igen av min mobil som ringde, jag tittade snabbt på skärmen och det var okänd nummer.

- Hej, det är Katie, sa jag och tittade ned i golvet.

- Jag är ledsen att säga detta men...

(lyssna medans ni läser!)

Justin's Perspektiv

Katies ansikte blev mer och mer oroligt och jag blev mer nervös, när hennes tårar kom sprang jag fram till henne och kramade om henne. Katie stängde snabbt av samtalet och kramade om mig, hennes tårar forsade ned på hennes kinder och ned på min axel.

- Katie, vad sa dom? frågade jag henne och hon skakade på huvudet och fortsatte att gråta, jag smekte hennes rygg och pussade hennes hår.

- Katie, vem var det? frågade jag och hon tittade ledsamt på mig och torkade bort sina tårar från hennes kinder. Hon suckade och tittade ned i marken.

- Pappa... hhans hjärta.. Justin han är död, sa hon och hennes tårar började rinna ned för hennes kinder igen. Jag kramade om henne.

- Katie, jag är så ledsen, sa jag till henne och hon tittade på mig med vattniga ögon och sen ned igen.

- Jag vill... bara vara ifred, sa hon och jag nickade och gick till Liam och tittade ledsamt på han.

- Du borde gå till din syster, sa jag och gick till en bänk och la mina händer för mitt ansikte, jag kände redan massor av blickar på min rygg. Det var inte konstigt för att jag var på en flygplats med en neddragen huva och mina solglasögon hade jag tagit av. Jag suckade för mig själv och tänkte på Katie, hennes ena förälder hade precis gått bort och jag satt bara här?

Nej, jag måste göra något för att muntra upp henne, ändå om det bara var litet så behövde hon någon just nu och jag tänker inte vara den som inte hjälper till!

1 Vecka senare

Jag hade inte sett Katie på 1 vecka och jag började verkligen vara orolig, jag stannade framför hennes hus och parkerade bilen på parkeringen. Snart var jag vid dörren och plingade på, det tog ganska lång tid tills någon öppnade och den jag såg blev jag chockad av. Katies mamma öppnade och tittade på mig med rödgråtna ögon med svarta ringar under ögonen. Hon tittade ledsamt mot mig men fick fram ett leende och släppte in mig.

- Katie är där uppe, hon kommer aldrig ut, sa hon och satte sig i soffan igen med en näsduk. Jag tittade ledsamt på henne men gick sakta upp till katies rum. Dörren var stängd och det var tyst där inne. Jag knackade sakta på och hörde en svag röst där inne, jag öppnade dörren sakta och såg Katie ligga på sängen och tittade upp i taket. När hon såg mig satte hon sig upp och tittade ned i hennes knä.

- Förlåt för jag inte har ringt eller SMSat.. eller alls pratat med dig, sa hon och jag hörde gråten i hennes röst. Jag satte mig jämte henne och tog hennes hand. Hon drog bort den och ställde sig upp och tittade ledsamt på mig.

- Justin, jag har inte pratat med dig på en anleding okej? sa hon och jag tittade chockat på henne.

- Vad menar du? frågade jag henne och hon suckade och tittade ned på golvet.

- Jag.. jag bara kan inte vara ihop med dig just nu, Justin! Det händer för mycket i mitt liv och... begravningen kommer snart och jag har för mycket att tänka på, sa hon tyst och svagt, jag kände tårarna bakom ögonlocken.

- Snälla Katie, sa jag men hon skakade på huvudet och jag kände tårar ned för mina kinder, jag torkade snabbt bort dom och ställde mig upp och tittade ledsamt på henne.

- Jag älskar dig Katie, jag kommer alltid att vara vid din sida! sa jag innan jag gick ut ur hennes rum med tårar på mina kinder och röda ögon.

Jag älskade henne, men hon väljer om hon vill ha sig i mitt liv. Jag kommer inte bara ge upp, jag kommer kämpa att få henne tillbaka, någon gång måste hon vilja ha mig tillbaka!

Katie's Perspektiv

Att lämna Justin var det värsta beslutet jag någonsin hade gjort men jag hade inget val, Justin gjorde så jag hade roligt!

Om jag hade roligt nu kände jag att jag svek pappa, precis som om jag hade roligt skulle han ha tråkigt och att han.. jag bara vet att han skulle hata mig för det! Det kändes så..

Jag hörde Justins bil köra ut från parkeringen och jag höll på att springa ned till han men visste att jag inte kunde. Jag kände tårarna forsa ned för mina kinder, jag ville inte lämna han! Snälla, varför skulle just detta livet vara så svårt? Jag är en vanlig tjej som går i skolan och borde inte gå igenom att förlora sin pappa!

Jag la huvudet på kudden i sängen och grät så hela kudden blev blöt, jag hatar mitt liv! Varför kan jag inte ha egtt vanligt liv med mammor och pappor som lever med mig så länge jag är ungdom?...

---

Hoppas att det blir bra, kanske inte så mycket drama men det kommer! Jag lovar!

Kommentera!

jag försöker!

Kommer ganska sent...

Chapter 15 - The Call...

Previous:

- Jag älskar dig också, Justin, viskade Katie i mitt öra så jag rös, jag log för mig själv. Att höra henne säga det och verkligen mena det gjorde mig så glad, att bara veta att hon gör det även om det har gått 4 år så älskar hon mig fortfaranade. Jag har alltid älskat henne, att se henne glad gjorde min dag men att se henne ledsen.. det skulle jag aldrig kunna vänja mig vid...

Katie's Perspektiv

Jag vaknade av att någon skrek på TVn, då märkte jag att jag låg i Justins knä sovit. Jag satte mig sakta upp och råkade väcka Justin. Jag log mot han. Han var så snäll och gjorde detta för mig, allt han hade gjort idag var helt fakastiskt.

- Tack för att du gjorde detta för mig, Justin. Jag vet inte hur jag skulle kunna göra mig själv glad, sa jag till Justin som satte sig närmre mig och tittade på mig med sina gulliga ögon.

- Jag skulle kunna göra allt för min prinsessa, sa han och jag log, i Justins närhet kände jag mig som en prinsessa, han var så gullig mot mig och behandlade mig som en.

Jag kysste han mjukt och log sen mot han och han skrattade och log mot mig med.

- Du är mitt allt, sa han och kysste mig igen, jag log.

- Jag älskar dig också Justin, sa jag och log mot han, han skrattade och smekte min kind.

Vi stördes av min mobil som började ringa, jag hoppade till men tog snabbt upp den från bordet och tittade på skärmen. Det var Liam.

- Skulle inte ni vänta vid flygplatsen? var det första jag hörde och jag tittade på klockan och sen på Justin.

- Jag trodde du inte hade kommit än?

- Jag kom för några minuter sen bara, jag glömde att ringa dig, sa han och jag log lite och tittade på Justin som hade en nyfiken min.

- Vi kommer på direkten!

- Okej, sa han och vi la på, jag tittade på Justin och log lite.

- Liam har kommit till flygplatsen och väntar på oss där, sa jag till Justin, han började le och ställde sig upp och tog min hand och hjälpte mig upp.

Jag tittade ned på klänningen jag hade på mig och sen på Justin.

- Jag kankse borde by..

- Neej, du är vacker som du är nu, sa Justin och tog min hand och gick ut med mig till hans bil och hoppade in.

Det tog inte så långt tid till flygplatsen, bara en kvart eller 10 minuter, jag var riktigt uppspelt för att träffa min bror igen men också för jag var nervös över vad som kunde hända bara idag eller imorgon med mamma elller pappa.

- Hur är det? frågade justin i bilen och tittade oroligt på mig, jag tittade ned i mitt knä.

- Jag är okej, sa jag och fakelog mot han, såklart märkte han det och tog min hand och tittade ledsamt på mig men snabbt på vägen igen.

- Katie, allt kommer gå bra! sa han och jag nickade och log mot han och tittade sen snabbt ut på vägen och såg flygplatsen komma närmre och närmre. Ju närmre den kom steg nervositeten, jag hade en nervös känsla i magen att något skulle hända men jag visste inte vad...

*

Vi gick sakta in på flygplatsen och jag tittade runt mig och såg Liam några meter bort, jag log och sprang fram till han och kramade om han. Han besvarade kramen och släppte sin resväska och kramade om mig ordentligt. Att ha min bror nära mig gjorde mig glad och att se att han var okej.

Jag släppte han och log mot han men när jag såg hans min blev jag ledsen igen, den var inte speciellt glad utan mer ledsen.

- Hur mår dom? frågade Liam och tittade oroligt på mig, jag tittade ned på golvet.

- Jag vet inte, båda ligger i koma och jag kan inte direkt ta kontakt med dom. Jag får bara be och hoppas att allt kommer bli okej, sa jag till Liam och han nickade sakta och tittade ned på golvet. Jag kramade om han, Liam var bara 14 år. han är inte så stor och får gå igenom detta, vi båda är för unga för att förlora någon!

Jag tittade bak på Justin som hade huva på sig och solglasögon, han kunde inte visa sig här inne. Det är massor av olika ungdommar som man inte vet om dom är "Beliebers".

Han kom gåendes mot oss och ställde sig jämte mig och log mot Liam som log tillbaka. Han skulle precis säga något men stördes igen av min mobil som ringde, jag tittade snabbt på skärmen och det var okänt nummer.

- Hej, det är Katie, sa jag och tittade ned på golvet.

- Jag är ledsen att säga detta men...

---

Var det bra slut?

Jag har planer men vill ni att det ska vara mycket drama nu eller vill ni bara ha lite?

Kommentera!

Vi får se...

Kom igen

Chapter 14 - My princess

Previous:

- Jag.. kommer hem idag, sa han och jag började andas ugnt så jag kunde hålla inne gråten.

- Vi väntar vid flygplatsen.. ta.. det första flyget som du kan nå, sa jag och tog Justins hand.

- Ja.. okej, vi ses om några timmar, sa han innan vi la på och jag tittade på telefonen. jag vände mig om och Justin pussade mig på pannan.

- Allt kommer bli bra, Katie, sa han och jag visste att det kanske inte var sant...

Vi var på sjukhuset hela natten och Liam hade inte SMSat eller ringt att han hade kommit fram hit, jag började bli oroligt men visste att han kanske inte hann med flyget. Justin kom gåendes mot mig och ställde sig framför stolen jag satt på.

- Sjuksköterskan sa att dom skulle ringa dig när dina föräldrar har vaknat, sa han och tittade ledsamt på mig, jag suckade och tittade ned på mitt knä.

- Justin, jag vill inte lämna sjukhuset. Inte när jag vet vad som kan hända, sa jag och han nickade och satte sig på huk framför mig.

- Katie, du måste sova, sa Justin och jag tittade upp på han, jag log lite när jag såg han men leendet försvan lika snabbt. Jag ville inte gå ifrån mamma och pappa.

- Katie, jag kan hänga med dig om du vill, sa Justin och pussade min hand, jag skakade på huvudet och log svagt mot han.

- Jag måste nog vara själv lite, sa jag och ställde mig upp och tog min väska och började gå ut från sjukhuset. Jag ville vara stark men det var inte lätt för att jag visste vad som skulle kunna hända dom. Jag hoppade in i bilen och började köra hem till mig.

*

När jag var hemma låste jag upp dörren och tittade rakt in i hallen, det var tyst och tomt utan föräldrar. Jag gick sakta till köket och la min väska på bordet och satte mig på stolen och kände tårarna bakom ögonlocken. Varför skulle just detta hända mig? Jag ville inte förlora mina föräldrar, inte nu när jag är så ung. Tårarna rann ned för mina kinder och jag torkade snabbt bort dom och tittade in i den vita väggen. Jag behövde något annat att tänka på, jag ville inte tänka på att mamma och pappa låg i koma just nu. Jag ställde mig upp och gick upp till mitt rum och bytade om till pjamasbyxor och en stor tröja och la mig i sängen, jag blundade och inte långt efter somnade jag.

Jag vaknade av att dörren öppnades och stängdes där nere och steg kom upp för trappan och in klev Justin och log lite mot mig.

- Katie, kom, sa han och tog min hand, jag tittade frågande på han men hängde efter han ned och till soffan. Han gick till hallen och kom till soffan igen med en röd klänning, jag tittade frågande på han.

- Justin, vad är detta? frågade jag han och han satte sig jämte mig i soffan och log mot mig.

- Nu, Katie Angel Jackson ska du vara min prinsessa, sa han och gav mig klänningen. Jag log lite mot han och skrattade.

- Ta på dig den, sa han och jag log och tog den från hans händer och gick in på toan och tog på mig den snabbt. Sen gick jag ut och visade Justin.

Han kom gåendes mot mig och log.

- Jag kan inte hjälpa att tycka att du är vacker, sa han och jag log mot han och fnittrade. Han skrattade och kom fram till mig och tog fram en tiara och satte den på mitt hår.

- Du är bara min prinsessa, sa han och kysste mig mjukt, jag besvarade kyssen och log sen mot han.

- Du är bara min prins, sa jag och skrattade och log, han log också och satte på musik.

(Lyssna medans ni läser)

Han tog min hand och log.

- Katie, vill du dansa med mig? frågade han och jag nickade och log.

- Såklart, sa jag och han började dansa lugnt med mig, jag log mot han och kysste han. Han besvarade den och log mot mig.

- Jag älskar dig så mycket Katie, sa han och jag log mot han och vilade mitt huvud på Justins axel.

- Jag älskar dig också Justin, viskade jag i hans öra och log för mig själv. Det var sant, jag älskade Justin så mycket så man inte kunde beskriva det. Han är det bästa som hade hänt mig i hela mitt liv, jag tänker aldrig lämna han igen. Han betyder för mycket för mig, att släppa han skulle vara som att släppa halva mitt hjärta som äntligen har kommit tillbaka.

Justin's Perspektiv

- Jag älskar dig också Justin, viskade Katie i mitt öra så jag rös, jag log för mig själv. Att höra henne säga det och verkligen mena det gjorde mig så glad, att bara veta att hon gör det även om det har gått 4 år så älskar hon mig fortfaranade. Jag har alltid älskat henne, att se henne gjorde min dag men att se henne ledsen. Det skulle jag aldrig kunna vänja mig vid...

---

Var det sött som jag tror det är?

Kommentera!

Tror jag..

Chapter 13 - Dead or Alive

Previous:

Hon stelnade till och tittade chockat på oss, jag tittade oroligt på henne. Hon kom sakta gåendes mot oss med en chockad min.

- Det var verkligen alvarligt, sa hon och jag tittade på Katie och sen på henne.

- Hur alvarligt? sa jag och tittade oroligt på henne...

Sarah tittade oroligt på mig och sen på dom andra.

- Det var inte bara några brutna ben, när dom vaknar eller om dom vaknar... kanske dom inte ens kommer ihåg deras liv. Tänk om dom helt har glömt bort deras liv, Katie och Liam? sa hon och jag stelnade till, det kunde inte hända. Dom kunde inte glömma bort henne, dom kunde inte glömma bort något. Då skulle Katie vara ensam med hennes bror med föräldrar som inte kommer ihåg dom? Dom kanske inte ens vaknar, tänk om dom dör?

Katie skruvade sakta på sig och hennes ögon öppnades snabbt och tittade oroligt runt sig, jag kramade om henne och hon vände sig om och tittade oroligt på mig.

- Har ni fått några svar? frågade hon oroligt och jag tittade på mina händer, jag ville inte säga till henne att hennes föräldrar kanske inte kommer ihåg henne, eller att dom kanske inte vaknar.

- Ja, det har vi, sa Sarah och tittade ned på hennes händer.

Katie's Perspektiv

Jag tittade frågande på Sarah som sa att dom hade fått svar, hon tittade ned på sina händer och då ställde jag mig upp och tittade oroligt på dom alla.

- Vad har dom sagt? sa jag tyst och dom gjorde inte ens ett ljud, Justin ställde sig upp och gick fram till mig.

- Katie...om dina föräldrar vaknar... Kanske doms minnen är borta.. Dom kanske inte kommer ihåg dig och Liam, sa Justin och jag stod och tittade chockat på justin och kände tårarna komma.

- Vvaa? sa jag och tittade på Sarah som kom mot mig och kramade om mig.

dom måste väl komma ihåg sina egna barn.. Eller?

- Det är inte säkert att dim glömmer, sa Sarah och tittade ledsamt på mig, jag släppte Sarah och gick till väggen där jag satt innan, jag satte mig ned på golvet och tittade in i väggen. Jag kände mig tom, om mina föräldrar inte skulle komma ihåg oss.. jag vet inte vad som skulle hända. Vi skulle säkert få dom att komma ihåg oss...

Justin kom och satte sig framför mig och kramade om mig.

- Katie, allt kommer bli okej, sa han och pussade min panna och tittade mig i ögonen.

- Katie, jag älskar dig. Jag täker inte låta dig leva ett liv utan föräldrar okej?... Gumman, jag älskar dig, sa Justin. Mina ögon blev fyllda med tårar, Justin är det bästa som har hänt mig i hela mitt liv. Det kan inte hända något hemskt som det här i mitt liv, när jag har fått tillbaka Justin kan jag inte förlora mina föräldrar!

Jag kramade om Justin hårt, han pussade mig på kinden och smekte mitt hår.

- Jag älskar dig med Justin, viskade jag i hans öra och släppte han. Sarah kom till mig och tittade ledsamt på mig.

- Du kan träffa dina föräldrar, även om dom inte är vakna så får du gå in, sa hon och jag nickade och släppte Justin. Han tog min hand och gick med mig in i mammas och pappas rum.

Jag såg dom ligga stilla och blev stressad av pipet från maskinerna, det var inte rättvist. Att se dom ligga tyst och stilla gjorde mig att börja gråta ännu mer. Hur kan detta hända mig?

Jag satte mig på stolen jämte mamma och tog hennes hand.

- Jag kan lämna er ifred, sa Justin men jag tog hans hand och gjorde en min att han skulle stanna, han stannade och satte sig på huk jämte mig och pussade min hand.

- Vill du inte ringa Liam? frågade han mig och jag nickade.

- Jo, sa jag och släppte mammas hand och tittade ledsamt på henne innan jag gick ut med Justin till receptionen och frågade efter en telefon.

Jag fick låna en och ringde snabbt Liams nummer, efter 3 signaler svarade han.

- Hej, det är Liam, sa han och skrattade åt en av hans kompisar som hade gjort något roligt.

- Liam, det har hänt en sak, sa jag till han.

- Okej, sa han oroligt.

- Det är mamma och pappa, dom har varit med om en bilolycka. Båda ligger i koma, sa jag och hörde hur han började andas snabbare och oroligare.

- Va? När, hur ska jag komma hem? sa han och jag kunde knappt hålla mig för att gråta.

- Det var idag, dom skulle åka hem och dom.. jag kunde inte säga mer, jag började gråta hysteriskt och kände att Justin kramade om mig.

- Jag.. kommer hem idag, sa han och jag började andas lugnt så jag kunde hålla inne gråten.

- Vi väntar vid flygplatsen... ta. det första flyget som du kan nå, sa jag och tog Justins hand.

- Ja.. okej, vi ses om några timmar, sa han innan vi la på och jag tittade på telefonen. Jag vände mig om och Justin pussade mig på pannan.

- Allt kommer bli bra, Katie, sa han och jag visste att det kanske inte var sant...

---

Hoppas att ni tycker om det!

Kommentera!

Chapter 12 - Accident

Previous:

- Akta så du inte bryter bena, sa jag och han skrattade och pussade mig på kinden.

- Nejdå, du är min lilla prinsessa, sa han och jag log för mig själv och tittade på medans Sarah satte på filmen och när dom andra klagade på att det var en kärleksfilm, Justin klagade inte. Men jag visste att han gillade sånna filmer, vi brukade titta på The Notebook när vi var små. Filmen sattes igång ochj vi alla började titta, Justin tittade inte så mycket på filmen för jag kände hans blick på min nacke och ibland lutade han sig mot min axel och pussade mig på kinden. det var precis som förr...

När filmen var slut så satt jag och Sarah och grät åt vad som hände, men Chaz och Ryan tittade frågande på oss medans Justin kramade om mig bakifrån. Killar förstod inte kärleksfilmer. Bara skräckisar.

Jag kände att Justin pussade mig på kinden och jag vände mig om och tittade han i ögonen och log svagt, han log också och pussade mig lätt på munnen.

Plötsligt började det ringa och jag hoppade till men började skratta att jag hade blivit skrämd av en ringsingnal. Jag gick fort fram till telefonen och svarade.

- Hej, det är Katie, sa jag och jag hörde att den i andra luren var stressad.

- Är det Katie Jackson? frågade han.

- Ehh, Ja, sa jag och tittade frågande på alla andra som tittade nyfiket på mig.

- Du behöver komma till sjukhuset snabbt, dina föräldrar har varit med om en bilolycka, sa han i andra luren och jag blev chockad och kände stressen samlades inuti mig. Jag tittade på Chaz, Ryan, Sarah och Justin och kände tårarna bakom ögonlocken.

- Ja.. jag kommer direkt, sa jag innan jag snabbt stängde av och sprang till dom andra och bar upp Lilly.

- Mamma och pappa har varit med om en bilolycka, sa jag snabbt innan jag sprang till dörren och tog snabbt på mig mina skor med Lilly i mina armar. Jag hörde att alla började springa till dörren efter mig. Jag gick snabbt ut till bilen och satt Lilly i baksätet och skulle precis hoppa in i förarsätet innan Justin hindrade mig och hoppade in själv.

- Jag kör, sa han och jag nickade och hoppade snabbt in på andra sidan och la mitt ansikte i mina händer. Vad skulle hända? Om jag skulle förlora mina föräldrar så har jag ingen kvar, Liam är på läger och vet inget om vad som hade hänt mamma och pappa.

Tårarna rann ned för mina kinder och jag kände flera händer på mina axlar, tänk om jag skulle förlora mina föräldrar? Det skulle inte funka, jag.. jag skulle inte kunna leva utan dom!

- Katie, det kommer bli bra, hörde jag Justins röst säga. Jag lutade mig mot fönstret och tittade ut när vi åkte förbi massor av träd och hus.

*

Jag sprang snabbt till receptionen med tårarna som åkte ned som regn från mina kinder, Justin och alla andra var bakom mig.

- Varr äär mamma occh pppappa, stammade jag fram och hon tittade oroligt och frågandes på mig. Justin sprang snabbt fram till henne och sa vad jag hette och vilka som var mina föräldrar. Mina tårar forsade ned för mina kinder och jag satte mig sakta ned på golvet och började gråta ännu mer, Sarah kom och satte sig jämte mig och kramade om mig.

- Katie, det kommer bli bra, sa hon.

Efter en stund kom Justin och satte sig jämte mig också och pussade mig i pannan och kramade om mig.

- Gumman, viskade han i mitt öra och jag tittade på han ledsamt och la mitt huvud på hans axel.

- Dina föräldrar är på operation, dom krockade med en lastbil. Sa han och det kändes i mitt hjärta, jag började plötsligt att gråta hysteriskt igen och Justin kramade hårt om mig.

- Gumman, jag är så ledsen, sa han och pussade mig på håret och lyfte upp mig i hans knä, jag grät på hans axel och kände hur hela den började bli blöt. Han smekte mitt håret och inte långt efter hade jag somnat.

*

Justins Perspektiv

Jag såg hur hennes ögon blev mer och mer tyngre och tillslut somnade hon, jag tyckte så synd om henne. Vi hade haft så roligt tills sjukhuset ringde och sa att hennes mamma och pappa hade varit med om en olycka.

- Har hon somnat? frågade Sarah och jag nickade och tittade på alla sjuksköterskor som sprang runt med sprutor och sängar.

Chaz och Ryan kom gåendes mot mig och satte sig jämte mig och log lite mot mig, jag log svagt tillbaka.

- Du har fått tillbaka henne va? frågade Chaz och jag nickade och tittade på Katie som sov sött.

- Vi såg det på er hos Katie, du pussade henne hela tiden på kinden, sa Ryan och log, jag slog till han på armen och han skrattade.

- Ni är.. gulliga, sa han sen och då skrattade jag lite och tittade på Katie igen.

- Jag vet hur jag känner och jag hoppas att Katie känner samma sak, jag dras till henne, sa jag och Ryan och Chaz nickade och tittade på Sarah som gick till receptionen och frågade om Katies föräldrar. Hon stelnade till och tittade chockat på oss, jag tittade oroligt på henne. Hon kom sakta gåendes mot oss med en chockad min.

- Det var verkligen alvarligt, sa hon och jag tittade på Katie och sen på henne.

- Hur alvarligt? sa jag och tittade oroligt på henne....

---

Hoppas att den blev bättre än den förra :)

Kommentera!

Kom igen!

Chapter 11 - I kissed him...

Previous:

Kyssen avslutades och jag tittade Justin i ögonen och log, han tittade mig i ögonen och log också. Jag älskar han med hela mitt liv, hela mitt hjärta. Hur kunde jag släppa han?

Jag tittade runt mig och fastnade på Sarah som stod i dörröppningen och tittade chockat på mig och Justin. Jag släppte Justin och sprang till henne, hur skulle detta gå?...

- Det var inte meningen att det skulle hända, sa jag och tittade ned i marken.

- Men det gjorde det, ellerhur? sa hon och tittade surt på mig.

- Jag kunde inte hjälpa det! Jag... Jag..

- Du älskar han fortfarande, sa hon och jag tittade ned i marken igen och suckade.

- Jag förstår att du är villig att ta denna chansen, men vill du förlora han igen? frågade hon och jag skakade på huvudet och tittade på henne.

- Jag vill inte förlora han igen, men om jag inte försöker. Kanske jag aldrig får chansen att få han tillbaka! sa jag och satte mig på min säng och tittade på mina händer.

- Du vet hur jag känner med allt det med Justin, men om du är villig att ta den chansen. Ska jag vara med dig, sa sarah och jag log mot henne och kramade om henne.

- Tack, viskade jag i hennes öra innan jag gick ut till Justin som lekte med Lilly på golvet. Jag gick fram till han och log åt hur gullig han var när han lekte med små barn.

- Kan jag få prata med dig? sa jag och han vände sig om och nickade och log. Han ställde sig upp och gick med min upp till mitt rum.

Jag stängde dörren och log mot han.

- Justin, sa jag och tittade på han, han började le stort som gjorde mig att le också.

- Ja, sa han och jag skrattade lite men fortsatte.

- Det som hände innan, jag.. liksom! mina ord kunde inte komma ur min mun, det var som om jag hade tejp och kunde inte prata alls. Jag satte mig på min säng och tittade på mina händer, Justin kom och tog mina händer och log mot mig, det pirrade i min mage.

- Vad ville du säga, Katie? sa han och jag suckade och jag visste att jag var tvungen någon gång.

- Justin, det är så att. Även om du har varit försvunnen i mitt liv dom senaste 4 åren så har inte mina känslor försvunnit, sa jag och tittade ned, Justin lyfte upp min haka och tittade mig i ögonen. Och kysste mig mjukt, jag besvarade den och började le så den avslutades. Justin skrattade och smekte min kind.

- Tror du att jag skulle glömma den tjejen som klarade att lämna mig på flygplatsen? sa han och jag slog till han löst på armen och log. Han log också och ställde sig upp och tog min hand. Jag ställde mig upp också, vi gick båda ut till dom andra som vi trodde bara var Lilly och Sarah men tydligen var det Chaz, Ryan, Lilly och Sarah som satt och pratade i soffan. Jag skrattade och tittade på Justin som såg chockad ut.

- Hallå, alla. Klockan är 10 på kvällen! sa jag och tittade frågande på dom, alla log när dom såg oss och Ryan ställde sig upp.

- Ja, vi vet men Sarah sa att ni skulle sova över? Kanske kan två killar också vara med? frågade Ryan och log, jag skrattade och nickade. Han tittade på Chaz började le.

Jag bärde upp Lilly och gick upp med henne till mitt rum, hon fick sova i min säng med mig i natt. Klockan var redan mycket, hon borde ha lagt sig för några timmar sen!

*

Jag vaknade av att jag kände en lätt puss på kinden, jag satte mig chockat upp i sängen och möttes av Justin som log mot mig, jag skrattade och la mig ner igen.

- Det var faktiskt meningen att du skulle vakna, sa han och jag log.

- Okejdå, sa jag och gick upp från sängen till min garderob och tog fram ett pösigt vitt linne och ett par shorts, jag tittade på Justin och han gick ut så jag kunde byta om.

När jag var klar gick jag ned till dom andra, alla var vakna som gjorde mig chockad. Justin hade till och med hjälpt Lilly upp. Han var så gullig.

Jag satte mig jämte Justin och tog frukost från bordet.

- Justin, tack för att du tog hand om Lilly. Jag hade inte kunnat göra det utan dig, sa jag till Justin som tittade på mig och log.

- Varsågod.

Vi fortsatte äta våran frukost och pratade med varandra, vi visste inte vad vi skulle göra idag men vi fick komma på något. Jag ville inte ut och bada eller så, kanske bara titta på film med mina bästa kompisar.

*

- Okej, vi.. bakar cupcakes, sa jag och dom andra tittade uttråkat mot mig utom Justin som log stort mot mig.

- Jag tyckte det var en bra idé men jag vill hellre titta på film, sa han och jag log och gick fram till han och pussade han på kinden och gick sen till filmhyllan. Det var inga nya filmer men några gamla skräckisar fanns.

- Okej, då tar vi denna, sa jag och visade dom The Grudge. Sarah tittade frågande på mig och gick fram och tog filmen ifrån mina händer.

- Nej, jag tänker inte kissa på mig av en film, sa hon och ställde den på filmhyllan igen och tog fram The Notebook istället, jag skrattade och nickade.

- Okej, jag älskar den filmen, sa jag och satte mig i soffan. Justin kom snabbare fram till soffan och slog på hans knä för att visa att jag skulle sätta mig, jag log mot han och satte mig försiktigt.

- Akta så du inte bryter benen, sa jag och han skrattade och pussade mig på kinden.

- Nejdå, du är min lilla prinsessa, sa han och jag log för mig själv och tittade på medans Sarah satte på filmen och när dom andra klagade på att det var en kärleksfilm, Justin klagade inte. Men jag visste att han gillade sånna filmer, vi brukade titta på The Notebook när vi var små.

Filmen sattes igång och vi alla började titta, justin tittade inte så mycket på filmen för jag kände hans blick på min nacke och iblad lutade han sig mot min axel och pussade mig på kinden. Detta var som förr...

---

Jag vet att den inte blev så intressant eller rolig att läsa men jag lovar att nästa blir det, jag har en liten idé för den och ni får bara hålla ut :)

Jag hoppas att det blir mer kommentarer på denna än på förra!

Kommentera!

Jag jobbar med det!

Kommentarerna!

Facebook sida.

Chapter 10 - Babysitter part 2

Previous:

- Det förstör allt, sa Justin och jag tittade ledsamt på han.

- Nej, vi kan fortsätta i min trädgård och där har vi en pool? sa jag och Lilly sken upp som en sol. jag skrattade och ställade mig upp, Justin började le och ställde sig upp också.

- Bra idé, sa han och vi började plocka ihop alla våra saker och gick till hans bil och åkte hem till mig igen...

När vi kom hem till mig så tog jag fram min mobil och skrev ett SMS till Sarah att vi inte var i parken längre.

"Vi åkte hem till mig, det kom paparazzis :("

Jag skickade det och tittade på Lilly och Justin som bärde in våra saker, jag log åt dom. Det kanske lät dumt men på något sätt kändes det roligt att vara med Justin, även vad han hade gjort så.. jag tror inte jag hade kommit över han.

- Varför står du där och tänker? sa Justin och gick fram till mig och log, jag tittade ned på golvet och log.

Justin's Perspektiv

Jag gick fram till henne och log, hon tittade ned på golvet och log, jag skrattade och tittade på Lilly som tittade på oss.

- Jag vet inte varför jag står här, vi ska ju ut till poolen, sa Katie, jag skrattade men tittade ledsamt på henne.

- Jag har inte badbyxor med mig, sa jag och hon log och tog min hand snabbt men släppte den lika snabbt. Jag tittade ned på min hand som precis hade rört hennes. Jag fick ett pirr i magen varje gång hon rörde mig.

- Ehm, du kan låna pappas, sa hon och gick upp till hennes föräldras rum och tog fram ett par badbyxor och gick sen in till sig och tog en bikini och stängde dörren så jag inte kunde se in.

Jag gick ned till Lilly och log mot henne, hon log mot mig också och jag gick in på toan och byttade till Katies pappas badbyxor. Jag tog snabbt på mig dom och gick ut till Lilly och satte mig på soffan och väntade på att Katie skulle komma ned. Några sekunder senare hörde jag steg i trappan och Katie kom fram till mig och log. Jag inspekterade henne från topp till tå och log för mig själv. Det var ingen tvekan om att hon var vacker.

- Okej, jag går i först och sen du med Lilly, sa jag till Katie och hon log mot mig och nickade. Jag log också och började gå ut till poolen. Jag kände Katies blick på min rygg och log svagt för mig själv, jag hoppade snabbt i och sen kom Katie med Lilly i armarna men gick ned för trappan som var inbyggd i poolen och gav mig Lilly snabbt och doppade hela sig, jag kunde inte sluta titta på varje rörelse hon gjorde. Lilly började skvätta med vattnet på mig och jag tittade chockat på henne men log sen.

- Lilly älskar vatten, hörde jag Katie säga, jag tittade på henne och doppade Lilly lite mer i vattnet så hon började skvätta ännu mer. Jag skrattade åt hur gullig hon var, jag älskade barn. och dom som är busiga och riktigt roliga att leka med, som Jazzy. Min lillasyster.

- Vad tänker du på? frågade Katie och tog Lilly, jag tittade på henne och log.

- Min lillasyster, sa jag och hon tittade ned i vattnet men snabbt upp på mig igen.

- Jag har alltid velat ha en lillasyster men jag har en lillebror istället som är riktigt jobbig, sa hon och jag skrattade och doppade mig snabbt.

- Det är riktigt roligt att ha små syskon, man kan lära dom saker. Det är det bästa med det, sa jag och Katie log och tittade mig i ögonen. jag mötte hennes vackra ögon, jag älskade dom bruna underbara ögonen som gjorde att man fastnade med blicken vad man än gjorde.

- Jag är törstig, sa Katie och gav mig Lilly och gick upp ur vattnet, jag gick snabbt upp efter Katie med Lilly i famnen och satte ned henne på golvet där inne.

Katie ställde sig i köket och suckade och tittade ned i marken, jag gick närmre henne och när hon märkte det så tog hon fram saft och hällde upp i ett glas. Jag tittade på henne.

(Lyssna medans ni läser)

Jag gick närmre henne och stod plötsligt bara några centimeter ifrån hennes rygg. Hon vände sig snabbt om och krockade med mig, jag tittade henne i ögonen och hon ställde sakta ned hennes glas på bordet och tittade på min mun. Vi kom närmre varandra och plötsligt möttes våra läppar och vi kysstes.

Det känslan hade jag inte känt på länge men jag älskade den, jag har inte fattat det innan men nu gör jag. Jag har alltid älskat henne, även om vi har bråkat. Även om vi inte har sett varandra på 4 år så har mina känslor inte förändrats. Jag har alltid älskat henne och kommer alltid att göra det!

Katie's Perspektiv

plötsligt möttes våra läppar och jag blev chockat men ändå lättat på samma gång, det pirrade i min mage. Denna känslan har jag inte haft sen jag kysste... Justin för 4 år sen. Det har gått 4 år och det pirrar fortfarande i min mage när jag rör vid han, det pirrar när jag kramar han. Mina känslor har inte förändrats, mina känslor som jag har haft för Justin hade inte förändrats på 4 år och om det inte har gjort det nu... Kommer dom aldrig försvinna. Jag älskar Justin med hela mitt hjärta och jag vet inte hur jag kunde släppa han för jag kan inte göra det nu!

*

Kyssen avslutades och jag tittade Justin i ögonen och log, han tittade mig i ögonen och log också. Jag älskar han med hela mitt liv, hela mitt hjärta. Hur kunde jag släppa han?

Jag tittade runt mig och fastnade på Sarah som stod i dörröppningen och tittade chockat på mig och Justin. Jag släppte Justin och sprang till henne, hur skulle detta gå?...

---

Var det för tidigt för dom att kyssas, jag vill inte att det ska gå flera kapitel innan dom blir tillsammans men vad tycker ni?

Jag älskar era kommentarer på part 1, fortsätt så :)

Kommentera!

Chapter 10 - Babysitter part 1

Previous:

- Hejsan, sa jag och log mot henne.

- Heeejj, sa hon tyst och skrattade, jag log. Det skulle inte bli jobbigt i alla fall, jag hade faktiskt saknat henne...

- Klarar ni er ensamma nu? frågade pappa oss när han var påväg ut genom dörren. Jag nickade och tittade på Lilly som också nickade. Precis när pappa skulle gå ut så kom Justin och krockade med han. Justin log mot han och tittade på mig och Lilly och log.

- Förlåt, sa han sen till pappa och pappa skrattade och nickade. Sen gick han ut och stängde dörren efter sig. Justin kom fram till oss och presenterade sig för Lilly.

- Hej, jag är Justin, sa han och log mot henne, hon tittade blygsamt på mig men log mot han sen också. Jag skrattade.

- Jag tänkte att vi kunde ha en picknick? sa jag och Lilly skrattade och kramade om mitt ben, jag skrattade åt henne och tittade på Justin som också log mot henne.

- Visst, tur att jag tog med jordgubbar, sa han och tog fram en skål med massor av jordbubbar och log, jag skrattade och tog en och smakade.

- Mmm, dom var riktigt goda!

- Vad bra för att jag köpte dom påväg hit, sa Justin och log, jag log också mot han och gav Lilly en. Hon åt upp hela snabbt och log jätte stort efter. Jag skrattade och gick till köket och tog fram saft och melon som vi hade i kylen. Sen tog jag fram en picknick korg och tittade frågande på Justin som följde varje steg jag tog. Han log ett oskyldigt leende.

- Kan du kanske hjälpa till? frågade jag han och han skrattade och gick fram till mig och skulle ta saften samtidigt som jag skulle det och våra händer nuddade varandra. Jag tittade på han och mötte hans ögon men tittade snabbt bort och gick och tog fram plastglas och tallrikar och la i picknickkorgen. Sen tittade jag på Lilly som satt i soffan och lekte med fjärkontrollen. Jag gick fram till henne och log.

- Kom, sa jag och bärde upp henne och gick till Justin och log.

- Är vi klara? frågade Justin och jag tittade runt mig och nickade. Lilly nickade också och vi gick ut till Justins bil.

- Är det okej om jag sitter fram med Justin?, Frågade jag Lilly och hon nickade och log, jag satt på säkerhetsbältet på Lilly och gick fram och satte mig jämte Justin där fram. Han log mot mig och satte på radion och vi körde iväg.

*

Efter 5 minuter var vi framme vid parken och gick ut ur bilen och jag tittade oroligt runt mig och tittade sen på justin.

- Har du din livakt med dig? frågade jag han och han nickade och pekade på Kenny som kom bakom oss med hans bil. Jag nickade och tog Lillys hand och gick ut på gräset och la ut den filten som vi hade tagit med.

Vi satte oss ned och jag tittade ut på den fina utsikten.

- Visst är det fint? frågade Justin och satte sig jämte mig, jag log mot han. Våra ögon möttes och det var som jag aldrig kunde sluta titta på dom.

- Ehm, ja, sa jag och tittade ned i mitt knä, jag kände att Justin stirrade på mig och jag log lite. Men tittade sen på Lilly som sprang runt och plockade olika blommor, jag skrattade lite och tittade snabbt på Justin som fortfarande tittade på mig.

- Vad är det? frågade jag Justin.

- Va? Åh, nej inget, sa han och tittade ned i marken. Jag skrattade och tog fram min mobil och tittade på skärmen. Jag hade fått SMS från Sarah.

"Kan jag komma över om typ 10 minuter?"

"Jag passar Lilly och är i parken med Justin :)"

Jag skickade det och tittade på Justin som hade gått till Lilly och börjat leta blommor med henne, jag log mot dom båda. Varför log jag åt Justin? Jag borde inte göra det, jag visste vad det skulle leda till!

- Katie, Kom! Skrek Lilly och jag log mot henne och gick till dom båda. Dom hade jättemånga blommor i händerna när jag kom fram och Justin gick fram till mig och gav mig hans blommor. Jag tittade generat ned i marken och då skrattade han lite och tittade på Lilly som kom fram till mig och gav mig hennes blommor också. Jag satt mig ned på huk och kramade om henne och tittade på justin, han såg ledsen ut. Jag ställde mig upp och gick fram till han också och kramade om han.

- Varsågod, viskade jag till han och släppte han och gick till filten igen och satte mig ned och tog fram saften, melonen och jordgubbarna. Lilly och Justin kom snabbt efter mig och satte sig jämte mig. Jag såg en paparazzi komma mot oss och jag suckade och tittade på Justin som tittade ned i marken.

- Det förstör allt, sa han och jag tittade ledsamt på han.

- Nej, vi kan fortsätta i min trädgård och där har vi en pool, sa jag och log, Lilly sken upp som en sol. Jag skrattade och ställde mig upp, Justin började le och ställde sig upp också.

- Bra idé, sa han och vi började plocka ihop alla våra saker och gick til hans bil och åkte hem till mig igen...

---

Det blev 5 kommentarer på kapitel 9 och det var mycket bätter än 2 på kapitel 8, fortsätt så! :)

Kommentera!

Chapter 9 - Lilly Hawkens

Previous:

- Vi åker denna! sa jag och pekade på den största som fanns, Katie suckade och vände sig om och skulle gå till den lilla karuselen jämte för hon var rädd för att åka alla dom stora. Det hade hon varit sen hon var liten, det kommer jag ihåg..

Katie's Perspektiv

Vi hade gått på tivolit i någon timme och jag kände mig ganska trött, men såklart ville Justin att vi skulle åka parishjulet. Jag ville säga emot men Sarah och Chaz höll med han och började gå till karuselen medans Justin kom till mig och log.

- Var du tvungen att ta parishjulet? frågade jag han och han nickade och log, jag bara suckade och satte mig på en bänk och tittade på han surt. han gick till karuselen och ställde sig i kön med Chaz och Sarah som pratade med varandra.

*

Tillslut hade vi åkt alla karuselerna på hela tivolit och jag mådde nästan illa av att titta på alla som åkte upp och ned, ned och upp hela tiden. Jag skulle inte klarat det!

- Jag tror detta var den roligaste dagen jag någonsin har varit med om, sa Sarah och jag skrattade åt henne. Vi hörde ett högt "Aj" bakom oss och vi tittade fort på Justin som hade snubblat på en stor sten. Jag började gap flabba och det gjorde alla andra också utom Justin som tittade surt på oss men kunde inte hålla sig för skratt heller tillsist. Han var för rolig, att snubbla på en stor sten som var lätt att se skulle vara ganska svårt men inte för Justin.

När alla hade lugnat ned sig så fortsatte vi gå till bilen, vi hoppade in och körde iväg mot våra hus. Först skulle vi lämna av mig för jag var närmst sen Sarah, Justin och sen Chaz för det var han som körde bilen.

*

10 minuter senare kom vi till mig och jag sa hejdå till alla och kramade dom och gick in.

- Hade du roligt? frågade pappa mig när jag hade kommit in och satt mig vid köksbordet.

- Ja, faktiskt men att åka dom lilla karuselerna själv är inte det roligaste, sa jag och mamma och pappa skrattade och log mot mig.

- Dina kusiner kommer imorgon.Kommer du ihåg Lilly? hon är 2 år. Du brukade alltid passa henne, sa pappa och jag tänkte till och nickade sen. Jag kom ihåg henne, hon är riktigt rolig för att hon älskar att leka kurragömma.

- Bra för vi tänkte fråga dig om du kunde passa henne, det är bara i 2 dagar för att Liam är på läger i 1 vecka och vi kommer att vara på hotell med Lillys föräldrar, sa han och jag tittade chockat på han. Jag passade henne aldrig själv. Hennes mamma var alltid vid oss hela tiden, jag har aldrig tagit hand om ett sånt barn själv!

- Va? Men tänk om hon vaknat mitt i natten och vill ha mat eller vilja leka kurragömma? sa jag och Pappa skrattade och kom fram till mig.

- Det är bara i 2 dagar, det går fort. dessutom har du Justin som har en lillasyster, du kan fråga han att komma hit och kanske ni kan passa henne tillsammans. Vi har två stora sovrum lediga, han kan säkert låna något, sa pappa och jag blev ännu mer chockad. sen gick han upp med mamma. Jag satt där med öppen mun och bara tittade in i väggen, Justin kan jag väll inte sova över med... eller?

Jag gick sakta upp på mitt rum och satte på mig pyjamasbyxor och ett linne och borstade tänderna. Sen gick jag till sängen och släckte lampan. jag orkar inte passa ett barn imorgon, det skulle bli ännu värre om Justin skulle komma hit.

*

- Katie, hörde jag pappa säga och jag öppnade sakta ögonen och tittade frågande på han.

- Mmm?

- Lilly är här om en kvart! sa pappa och jag flög upp ur sängen och tittade chockat på han och han skrattade åt mig och gick ut ur mitt rum. Jag tittade runt mig och tittade sen på klockan. Den var 12 och hon skulle komma halv 1? Varför kunde han inte väckt mig lite tidigare? Jag gick snabbt till min garderob och tog fram en tunika och ett par shorts och gick in i duschen.

När jag var klar tog jag på mig mina kläder och borstade mitt hår, sen gick jag till mitt rum och tittade ut genom förnstret. Jag kunde se en bil parkera och ut kom Lilly och hennes föräldrar. Jag log och nervositeten släppte. Varför var jag ens orolig över att passa henne? jag älskade att passa henne för något år senoch varför skulle jag inte göra det nu?

Jag tog min mobil och ringde Justin, jag visste att jag skulle ångra detta men jag ville inte ta några chanser. Det gick några signaler innan han svarade.

- Hej, det är Justin?

- Hej, Justin. Kan du hjälpa mig med en sak?

- Hej Katie, visst vadå?

- Jag har en kusin som kommer hit och hon är 2 år och jag är tvungen att passa henne i 2 dagar och tyvärr kan jag inte så mycket om 2 åringar men du har ju en lillasyster och du kanske vet lite mer än mig?

- Visst, jag kommer över om 10 minuter en kvart?

- tack, jag är skyldig sig en tjänst! Hejdå.

- Nejdå, hejdå..

Jag la på och log lite för mig själv innan jag gick ut till mamma och pappa. Liam hade åkt igår till sitt sommarläger, han och någon kompis åkte dit för att ha roligt. Jag hade inget emot det, då kunde jag slippa han i 1 vecka.

Jag log när jag såg mina kusiner, Lilly sprang fram till mig och kramade om mig. Jag bärde upp henne och log.

- Hejsan, sa jag och log mot henne.

- Heeeejj. sa hon tyst och skrattade, jag log. Det skulle inte bli så jobbigt i alla fall, jag hade faktiskt saknat henne...

---

Ni har kommenterat 2 kommentarer på kapitel 8 och jag hoppas det blir mer här!

Kommentera!

Pågång!

haha, jag skriver på! Just nu är jag förkyld :( men såklart gör jag allt för mina läsare!

Jo, FB sidan är pågång :) jag har inte gjort denna designen så att jag måste fråga henne och det har jag gjort och hon skulle såklart göra det till mig (en sån rubrik då) och ja, snart kommer FB sidan :) Jag lovar!

Vart är alla kommentarerna?

Chapter 8 - You have to try.

Previous:

Jag torkade bort tårar från mina kinder och tittade på Chaz som tittade chockat på mig och ställde sig upp.

- Bro, du sårade henne rejält, sa han och jag tittader på han och sen dit där hon hade sprungit. Jag visste att jag hade sårat henne... rejält!

Katie's Perspektiv

Jag tvättade mitt ansikte med vatten för att man inte skulle se hur mycket jag egentligen hade gråtit, jag ville inte vara den tjejen som gråter över en kille men jag kan inte ändra mig själv! Jag är inte den starka typen, jag är den som gråter och gråter flera år efter att en kille har lämnat mig och jag verkligen älskade han. Justin lämnade mig men jag satt och tänkte varje dag att han skulle ringa eller SMSa mig. Men det hände aldrig, jag visste inte varför men jag kände på mig att det inte var för han bytade mobil...

- Kan jag få komma in? hörde jag Sarah säga utanför.

- Ja, sa jag och öppnade dörren och hon tittade ledsamt på mig och kramade om mig. Jag besvarade den varma och långa kramen och log sen ett litet leende mot henne. Hon log också. Någon ropade på henne där ute och hon gick ut och pratade med någon. Jag ville inte bara sitta på toalocket hela dagen så jag gick ut efter henne och såg vem det var som hade ropat på henne. Det var Chaz som gick och pratade med Sarah i ett hörn och hon tittade ned i golvet men nickade sen och tittade på mig. Jag tittade runt mig men hittade inte Justin någonstans. Jag gick sakta till henne och tittade på Chaz och han log lite mot mig.

- Justin vill prata med dig, sa han och pekade på dörren in till hans sovrum, jag tittade på dörren och sen på Sarah som tittade ledsamt på mig men jag nickade sakta och gick till dörren och öppnade den försiktigt. Där inne såg jag Justin sitta och titta ut genom fönstret. Jag gick och satte mig på sängen och då märkte han att jag hade kommit och tittade på mig och log lite, jag tittade ned i mitt knä.

- Vad vill du? frågade jag han och han suckade.

- Jag vill verkligen säga förlåt, jag vet inte vad du har gjort dom senaste 4 åren men jag har levt min dröm. Min dröm som du lät mig leva även om du visste att du inte skulle träffa mig så mycket eller kunna ringa mig varje morgon för att säga godmorgon för att jag var i olika länder hela tiden och det var tidsskillnad. Du riskerade våran relation och vänskap för att låta mig leva min dröm och jag vill ärligt inte ge upp. Jag vill inte ge upp för att få dig som min vän för jag vet vad vi hade och jag vill ha det nu också! sa han och jag var påväg att gråta men höll det inne, jag tittade på han med en ledsen min.

- Justin, det vi hade innan var något speciellt för att det hade varit vi sen dagis! Vi hade lekt varje dag på dagis och haft kul men vet du vad? Vi har växt upp, vi är inte dom vi var när vi var små. Såklart vill jag inte förlora dig, jag ville det inte innan heller men jag gjorde det ändå. Jag vet att det inte var för att du bytade mobil för att du slutade SMSa mig, det var något annat som jag inte vet men jag vill inte veta heller för jag vet att jag skulle bli riktigt sårad! sa jag och han tittade ned i golvet precis som om han skämdes när jag sa så. Jag suckade och var påväg att gå ut genom dörren men Justin stoppade mig.

- Snälla Katie, du måste försöka, sa han och jag tittade på han och sen ned i golvet.

- Om jag försöker, lovar du att inte såra mig precis som du gjorde innan? frågade jag han och han tittade ned i golvet och nickade.

- Ja, sa han och jag tog väck hans hand från min axel och nickade.

- Okej, men så du vet. Om du sårar mig igen får du inte tillbaka mig men det viktigaste... jag tänker inte säga hejdå till dig igen! sa jag och gick ut till dom andra och Sarah tittade nervöst på mig men jag tittade på henne och log ett litet svagt leende som gjorde henne att skina upp som en sol.

Jag tittade på Chaz som titatde chockat på mig men skrattade sen.

- Vill ni gå ut och bara.. hänga? frågade han och jag ryckte på axlarna.

- Varför inte? sa jag och log mot Chaz som kom till mig och kramade om mig, jag skrattade och besvarade kramen och tittade sen på Justin som kom ut genom dörren och log.

- Vart vill ni då? frågade Sarah och log, Chaz ryckte på axlarna.

- Jag har hört att det är ett tivoli bara 10 minuter härifrån, sa Justin och vi alla tittade på han och log. Jag tittade på alla som nickade och jag skrattade.

- Varför är vi inte redan påväg? frågade jag och dom alla skrattade och gick till dörren och gick ut till Chazs bil och hoppade in.

*

Justin's Perspektiv

När vi var framme kunde jag inte vara gladare än vad jag var nu, jag hade äntligen fått Katie tillbaka. Jag har alltid velat det men jag har haft mycket att göra nu dom senaste 4 åren och om jag ska vara ärlig så tänkte jag inte så mycket på henne.

Vi gick till kassan där man kunde köpa biljetter för att kunna åka alla karuselerna, tivolit var på den gamla platsen där dom hade rivit ned skolan. Nu hade dom skolan på en ny plats, där Katie, Chaz, Sarah och Ryan går nu.

Vi köpte våra biljetter och gick in på tivolit, det var ganska mycket folk där men klockan var 5 så många hade gått hem men jag var ändå orolig att jag inte hade Kenny här!

- Hey, Justin, sa Chaz och stoppade mig. Jag log mot han och han log tillbaka.

- Du fick henne tillbaka, sa Chaz och jag nickade och skrattade lite.

- Ändå om hon bara vill vara vänner räcker det för mig, sa jag och han log och nickade.

Vi gick vidare och jag ville åka den största först men jag visste vem som skulle kommentera det, Katie.

- Vi åker denna! sa jag och pekade på den största som fanns, Katie suckade och vände om och skulle gå till den lilla karuselen jämte för hon var rädd för att åka alla dom stora. Det hade hon varit sen hon var liten, det kommer jag ihåg...

---

Jag har tänkt på det och kanske, det beror på om jag har idéer. Jag kan se om jag börjar med den om 2 timmar eller så då kan den komma upp idag. Vill någon mer det?

Tack, jag blev faktiskt glad ändå om det bara var trea :)

Kommentera!

Det kommer idag!

Ikväll eller imorgon

Svar på kommentar.

Det var faktiskt en bra idé :)

Jag ska fundera på det och skriver här när jag har bestämt mig. Vad roligt att du gillar novellen :) Jag blir glad av alla era kommentarer jag blir pushad av dom :)

Kapitel 7 under detta!

Chapter 7 - Why?

Previous:

Jag tog fram ett par shorts och ett linne sen en tunn kofta över. Sen gick jag tyst ned och satte mig på köksstolen och tog fram min mobil. Jag hade fått ett SMS från Chaz.

"Vi måste träffas! det är viktigt!"

"Vad är det?"

skrev jag tillbaka till han och skickade det, jag tror jag visste vad det var men jag var inte säker.

- Vad gör du? hörde jag Sarah säga bakom mig, jag vände mig snabbt om och log mot henne. Hon kom till mig och satte sig jämte mig.

- Chaz SMSade mig, sa jag och tittade på henne, hon tittade ledsamt på mig.

- Vad ville han? frågade hon och jag suckade och visade henne min mobil. Hon suckade också och tittade på Liam som satt och tittade på oss. Han log mot henne och gick sen upp till sitt rum. Jag gick till sofffan och satte mig och tittade på SMSet. Jag läste om det flera gånger och la sen ifrån mig mobilen och tittade på Sarah som bredde sin macka. Hon visste vart precis allt var här hemma, från handdukar till lampor. Det plingade i min mobil och jag läste SMSet som hade kommit till mig.

"Vi behöver prata, alla!"

jag suckade och ringde upp han, efter 3 singnaler svarade han.

- Katie, sa han.

- Vem ska jag prata med? frågade jag han och han suckade.

- Justin, sa han och jag suckade.

- Du vet inte hur det är Chaz, snälla! Om jag pratar med han igen så... då kommer jag falla för han igen och.. jag vill inte att han sårar mig igen. Det räckte med en gång! sa jag

- Justin vill säga något till dig, snälla kom hit. Jag vet Katie, att träffa någon som har sårat en är inte roligt men du måste försöka att träffa han. Det är det bästa du kan göra nu! sa han och jag suckade och nickade.

Okej, jag kommer om en kvart, sa jag innan jag la på och tittade på Sarah som tittade på mig med en frågande min.

- Vi åker till Chaz om en kvart, sa jag och hon nickade och gick upp och bytte om. Jag gick ut till poolen och doppade mina ben igen. Det var riktigt varmt idag.

*

Efter några minuter kom Sarah ned och vi åkte till Chaz.

Efter 5 minuter var vi framme vid hans hus och ville knappt gå in. Jag var osäker på att träffa Justin igen. Jag stördes i mina tankar av att jag hörde en bil parkera på parkeringen jämte min bil och i satt Justin med sina solglasögon och tog av dom när han såg mig. Jag tittade bort och gick och knackade på hos Chaz. Det tog inte långtid innan han öppnade dörren och vi fick komma in.

Vi satte oss i soffan och väntade på att Chaz skulle komma med Justin, jag tittade på Saraha som tittade intressant runt sig och log sen mot mig. Jag skrattade lite och tittade på Chaz och Justin som satte sig i soffan mittemot. Jag och Sarah tittade frågande på dom, jag tittade bara på Chaz. Jag kände att justin tittade på mig men jag tittade inte på han, jag ville inte ens prata med han!

- Varför kom vi hit? frågade jag dom och Justin ställde sig upp.

- Jag vill säga förlåt, Katie. Jag vet inte varför jag slutade SMSa. Jag hade inte tid och jag.. jag vet inte okej? Snälla var inte arg! Jag vill vara din vän, snälla Katie förlåt mig! sa han och jag tittade ned i mitt knä men ställde mig sen upp och tittade i hans ögon.

- Vet du hur svårt det var att släppa dig? Att låta dig leva din dröm och låta dig GLÖMMA mig? Jag grät varje dag för att du inte SMSade mig tillbaka. Du förstår inte hur mycket jag led pågrund av att jag släppte dig. Ena dagen kändes det som det allitd skulle vara vi två Justin, men sen kändes det som om jag var en smula för dig! Du fattade inte hur många bilder jag hade på dig, jag tittade på dom varje minut nästan för att jag saknade dig! Jag tittade på nyheterna varje dag för att titta så du inte var död! Ja, jag trodde ärligt att du dog. Jag trodde det var anledningen för att du slutade SMSa mig! Justin, JAG ÄLSKADE DIG! skrek jag, jag kände tårarna ned för mina kinder.

- Du förstörde mitt liv! Varför, varför Justin. Varför skulle jag vara den tjej som fick gå igenom det? Du vet inte hur mycket känslor jag hade för dig! Jag var alltid där för dig men när du åkte iväg var du aldrig där för mig! skrek jag till han och det rann ned tårar för hans kinder, jag torkade snabbt av mina tårar och sprang in på toan och låste dörren. Jag började gråta ännu mer och jag hade så många känslor i kroppen att jag knappt kunde ställa mig upp.

Justin's Perspektiv

När hon sa dom orden kändes det i hjärtat, jag hade verkligen sårat henne. Varför hade jag gjort så?

Jag kunde inte ens förklara varför jag hade slutat SMSa henne för att jag visste att det skulle såra henne mer. Jag träffade en annan tjej, det var därför jag slutade SMSa henne. Varför kunde jag inte bara fortsatt att SMSa med henne? Det skulle varit mycket bättre än detta! Hon skulle aldrig förlåta mig.

Jag torkade bort tårar från mina kinder och tittade på Chaz som tittade chockat på mig och ställde sig upp.

- Bro, du sårade henne rejält, sa han och jag tittade på han och sen dit där hon hade sprungit. Jag visste att jag hade sårat henne.. rejält!

---

Imorgon kan kapitlet komma ganska sent eller inte alls för jag ska knappt vara hemma då. Men vi får se.

Kommentera!

Nu kan ni rösta.

Chapter 6 - What happened?

Previous:

- Bara lämna mig ifred! sa jag och stängde dörren sakta.

Jag satte mig på golvet vid dörren och började gråta ännu mer, jag ville inte såra han men han sårade mig. Någon gång måste han lära sig att det inte är okej att såra andra...

Justin's Perspektiv

Jag såg henne stänga dörren sakta, jag ville stoppa henne men jag ville inte såra henne mer. jag har aldrig velat såra henne.

Mina tårar rann ned för min kinder, jag hade gjort fel. varför lämnade jag henne?

Jag gick sakta ned för trappan i mörkret och märkte att en bil kom och Katies familj hoppade ut ur bilen och tittade frågande på mig. Jag tittade ned i marken medans jag gick iväg ifrån deras hus. Jag ville inte ställa till med mer problem än vad det redan är.

Katie förkänar inte mig, men nu när jag har sett henne.. kan jag inte låta henne gå. Jag måste kämpa för att hon ska förlåta mig och jag ska kämpa, jag ska kämpa tills jag har gjort allt jag kan för att få henne att förlåta mig. Annars kan jag aldrig titta på henne eller hennes familj utan att få skuldkänslor.

Katies Perspektiv

Jag hörde en bil utanför och tittade fort ut från fönstret med mina kinder torra av alla min tårar. Jag såg mamma, pappa och Liam tittade frågande på Justin när han gick ifrån dom med ansiktet ned mot marken. Jag sprang fort upp på mitt rum och stängde dörren och satte mig på sängen med mina händer för ansiktet och började gråta.

Varför skulle detta hända mig?

*

Jag hörde dörren öppnas och in kom Sarah som kom springandes mot mig och kramade om mig, jag satt i sängen och tittade in i väggen.

- Katie, jag är så ledsen, sa hon och kramade om mig igen. Jag tittade ledsamt på henne och kramade om henne också och snyftade.

- Din mamma ringde, sa hon och jag nickade och andades lungt så jag skulle kunna slippa tårarna om det fanns några kvar.

- Katie, vad hände? frågade hon och jag tittade på henne och tog ett ljupt andetag och började berätta allt som hände.

- Jag sa till han att han han hade mig en gång och kommer aldrig att få mig tillbaka, sa jag och hon kramade om mig en gång till.

- Det är bäst så Katie, sa hon och jag nickade och tittade in i väggen.

Tillbaka i tiden

- Okej, om jag skriver här skriver du under det okej? sa Justin och jag skrattade och nickade. Han log och skrev sitt namn det bästa han kunde på väggen. Jag gick fram till han och tog pennan och gjorde ett hjärta under det och sen skrev jag mitt namn under hjärtat. Sen pussade jag det och log mot Justin som också log och tog pennan och ritade på mitt ansikte. Jag tittade chockat på han och tog den och började jaga han runt i hela huset...

Nutid

Jag tittade ned på mina händer och tittade sen på Sarah som tittade ned i golvet.

- Jag hämtar en madrass, sa Sarah och jag skrattade lite åt henne. Hon visste precis när vi skulle sova över.

Jag bytte om till pyamas byxor och en stor tröja och satte mig på sängen och väntade på henne. Det tog inte långt tid innan vi var klara för att lägga oss.

Vi sa godnatt och jag släckte lampan, jag hade svårt för att sova för jag tänkte bara på Justin hela tiden men jag visste att jag behövde glömma han ändå om han var här!

*

Jag vaknade innan Sarah, hon sov som en stock och jag ville inte väcka henne.

Jag gick ned och satte mig i soffa och suckade och strök mina händer genom mitt hår och tittade ned. Liam kom gåendes mot mig och satte sig i soffan jämte mig. Det var chockerande att han var vaken nu klockan 8 första sommarlovsdagen.

- Är du ledsen? frågade han och tittade på mig, jag tittade på han och sen ned.

- Lite, sa jag och han kramade om mig, jag blev chockad igen. Jag hade aldrig kramat min bror, inte när han ville.

- Han gjorde fel, du förkänar inte han! sa Liam och jag log mot han och kramade om han igen. Han skrattade tyst och gick till köket och tog fram bröd och smör och bredde sin macka.

Jag gick ut till poolen och satte mig och doppade mina ben och lekte med vattnet med min hand. Jag tittade på min egen spegelbild och ställde mig upp och torkade av mina ben med min hand och gick in och upp på mitt rum. Jag tog fram ett par shorts och ett linne sen en tunn kofta över. Sen gick jag tyst ned och satte mig på köksstolen och tog fram min mobil. Jag hade fått ett SMS från Chaz.

"Vi måste träffas! det är viktigt!"

---

Kommentera!

Chapter 5 - You can't get me back!

Previous:

Jag tittade runt mig och såg märkte en bekant rygg som stod i ett hörn med Chaz och Ryan. Jag stod och tittade länge tills han vände sig om och tittade rakt på mig. Våra ögon möttes på lång håll och det var då jag märkte, det var Justin...

Justin's Perspektiv

Jag tittade henne rakt i ögonen, jag hade inte glömt henne men jag hade inte tänkt på henne på länge. Det var inte pågrund av henne jag kom tillbaka hit, jag kom tillbaka pågrund av att jag skulle sjunga på dansen ikväll.

Jag var påväg och springa till henne men en annan tjej drog bort henne och sprang in till skolan.

Jag sprang efter dom och letade efter henne men jag hittade henne inte, jag letade i alla klassrum som var öppna. Det kändes som jag letade i timmar men jag hittade henne inte.

Chaz och Ryan kom efter mig och tittade frågande på mig, jag bara tittade runt mig.

- Hey, bro. Vad är det? frågade Ryan och tog tag i min axel. Jag tittade på han och han tittade chockat på mig.

- Vad har hän... Katie?

Jag tittade på han ledsamt och gick ut på parkeringen, jag hoppas på att se henne igen. Jag ville verkligen säga förlåt, det var inte meningen det som hände.

*

Vi gick in i gympasalen där Chaz och Ryan och hela skolan hade gjort fint till dansen. Jag tittade runt mig, jag kunde inte glömma Katie. Jag var verkligen ledsen, jag hoppas att hon förstod det.

Rekotn kom fram till mig och log.

- Vad roligt att du kunde sjunga här ikväll, sa hon och log, jag log mot henne med men tittade runt mig samtidigt och hoppades på att se en skymt av Katie.

- Du ska börja sjunga om 2 timmar, mitt i dansen, sa hon och jag nickade och log, hon log en sista gång innan hon gick bort till dom andra lärarna och alla gick ut.

Musiken sattes igång och alla började dansa, jag tittade på Chaz och Ryan som också började dansa och skrek till mig att släppa loss. Jag skakade på huvudet och kände att jag stöttade till någon och vände mig om.

Lyssna medans ni läser allt under!

Jag mötte Katies bruna ögon och tittade rakt in i henne kändes det som, jag skulle säga något men hon sprang iväg igen.

Jag ville inte förlora henne igen, jag sprang snabbt efter henne. Jag sprang det fortaste jag kunde och när jag såg att hon hoppade in i sin bil och körde iväg trodde jag att jag inte hade en chans att träffa henne igen men jag ville inte ge upp.

Jag sprang det snabbaste jag kunde efter hennes bil men hann inte, bilen körde iväg i mörkret. Jag försökte minnas var hon bodde men det var så länge sen.

Tillbaka i tiden

- Haha, Justin sluta! skrek Katie och sprang iväg, jag skrattade och sprang efter henne.

- Nej, du tog min sista godis! skek jag mot henne och hon skrattade högt, att höra det fina skrattade gjorde mig riktigt lycklig. Vi sprang in i hennes hus och ut genom ytterdörren och ut på gatan. Jag såg massor av olika hus och bilar som stod parkerade vid husen.

Hon stannade och tittade på mig och log.

- Vad ska du göra? frågade hon och jag log och sprang fram till henne och pussade henne lätt på munnen. Hon skrattade och log...

Nutid

Jag var påväg till det huset jag kom ihåg, ett stenhus med en pool och ett garage som var ganska litet. Jag sprang omkring på gatan och letade och när jag såg huset hoppade mitt hjärta 1000 slag. Jag gick sakta till dörren och knackade på hennes dörr.

Katie's Perspektiv

Jag var så nära Justin så jag kunde höra hans andetag, jag tittade han i ögonen och kunde knappt släppa dom men jag visste att jag måste, jag kan inte göra så mot mig själv.

Jag sprang snabbt därifrån och kände tårarna bakom mina ögonlock, jag bara sprang ut från gympa salen och in i min bil det fortaste jag kunde. Jag körde hem till mig och sprang upp på mitt rum och la mig på sängen och tårarna rann ned för mina kinder. Jag kunde inte hålla dom inne, det var för jobbigt att bara titta på Chaz och Ryan efter att dom träffade han men nu är det värre. Det var verkligen Justin!

Jag grät och grät, det kände som om jag aldrig kunde sluta. Plötsligt plingade det på dörren och jag grät fortfarande när jag kom ned till den och funderade över om jag skulle öppna den. Det var säkert Sarah som ville undra vart jag tog vägen. Jag öppnade den sakta och möttes av ett ansikte jag inte ville träffa Just nu.

Justin tittade chockat på mig och tog ett steg närmre men jag backade.

- Vad vill du? sa jag tyst och tittade ned.

- Jag är ledsen men..

- Justin, vad vill du? Vill du att jag ska komma tillbaka? Varför kom du ens? Säkert för att träffa Chaz och Ryan och inte bry dig om mig. Jag bryr mig inte Justin, jag bryr mig inte! Bara lämna mig ifred!

- Katie Jag är så ledsen kan du inte bara..

- JUSTIN, du hade mig en gång och du kommer aldrig att få mig tillbaka. Skrek jag till han och jag såg hur det rann ned tårar nedför hans kinder. jag började också gråta och tittade ledsamt på han.

- Bara lämna mig ifred! sa jag och stängde dörren sakta.

Jag satte mig på golvet vid dörren och började gråta ännu mer, jag ville inte såra han men han sårade mig. Någon gång måste han lära sig att det inte är okej att såra andra...

---

Jag försökte göra det spännande, ledsamt och allt, hoppas att ni tyckte om det.

Kommentera!

Chapter 4 - The eye moment

Previous:

- Vi fikar nu, sa Sarah och jag nickade och log, vi kom fram till starbucks och satte oss vid ett ledigt bord och väntade på att servitrisen skulle komma.

Det tog inte långt tid innan en tjej kom och tog våra beställningar.

- Sarah och Katie! skrek Chaz och Ryan samtidigt...

Jag vände mig om och såg att dom stod och log mot oss, jag suckade och tittade på Sarah som också suckade. Jag tittade sen på Chaz och Ryan igen och nickade och dom kom snabbt och satte sig jämte oss och började prata jätte mycket så man fick ont i huvudet! Jag ville gå nu men jag kom på att vi inte hade en bil utan vi var tvugna att åka med Chaz och Ryan, jag tittade uttråkat på Sarah som åt upp den sista biten av sin muffins och ställde sig upp.

- Okej, tänker ni skjutsa hem oss eller ska vi ta din bil Ryan? sa hon och han tittade argt på henne och då ställde dom  sig upp, äntligen. Klockan var redan 7 på kvällen, jag behövde verkligen sova. Jag var verkligen trött, dessutom skulle jag upp klockan 6 imorgon för att jag och Sarah ska fixa oss till skolavslutningen.

*

När jag var hemma gick jag snabbt in till köket och tittade surt på pappa som satt och åt kvällsmat med resten av familjen.

- Du tog min bil och vi var tvugna att åka med Chaz och Ryan! sa jag argt och han tittade chockat på mig och skrattade sen.

- Det var väll inte farligt! sa pappa och jag tittade chockat på han men sprang sen upp på mitt rum, jag kände mig som en 5 åring som inte fick sin nalle.

Timmarna gick fort och klockan blev 10 på kvällen, jag var inte trött men jag behövde sova så jag fick tvinga mig själv till det.

Jag borstade tänderna, bytte om och sen la jag mig i sängen och skickade snabbt ett SMS till Sarah.

"Upp klockan 6 imorgon, kom du kvart över. jag vet inte om jag har vaknat prick 6 ;)"

Jag skickade det och släckte lampan och förvånads vis så somnade jag snabbt idag, ändå längtade jag tills imorgon.

*

Väckarklockan ringde och jag vred snabbt på mig för att vakna snabbare men visste att det inte funkade. Men idag blev det bättre för att jag visste att vi skulle sluta skolan så det tog bara 10 minuter innan jag var fullt vaken och påväg in i duschen.

När jag var klar i duschen gick jag till mitt rum och Sarah satt på sängen och log.

- Du är vaken, sa sarah och jag skrattade och nickade.

- Jag kan vakna om jag verkligen vill! sa jag och hon skrattade och tog fram alla hennes grejer som vi skulle ha på oss. Smink, platttång och sånt som man behövde på en skolavslutning.

Tillsist tog hon fram sin klänning som jag verkligen tyckte om, den var färgglad och passade henne pefrekt. Hon gillade den också, det såg man.

Jag tog fram min som hängde i garderoben och la den på sängen, Sarah la sin på sängen och vi tittade på varandra och log.

- Jag vill börja med dig! sa Sarah och jag skrattade.

- Okej, om du måste så, sa jag och satte mig på stolen vid mitt sminkbord, jag brukade aldrig använda sminkbordet men ibland behövde man ha lite smink på sig för att vara fin.

Jag förklarade för henne hur jag ville ha mitt hår och hon nickade och började borsta det och sen föna det och sen fixade hon med frisyren.

När frisyren var klar så sminkade hon mig, hon visste precis hur jag ville ha det.

Nu var det min tur att fixa hennes hår och smink, jag tyckte att Sarah var bättre än mig på sånt men hon sa att vi var lika duktiga.

Jag började med att sätta upp hennes hår och lockade håret som var kvar på sidoran av hennes ansikte, hon ville ha det så. Det hade hon sagt för flera veckor sen att hon ville.

När det var klart så sminkade jag henne och sen tog vi på oss våra klänningar och satte på oss våra klackarskor som vi skulle ha, jag hade ett par rosa. Sen tittade vi oss i speglen, vi båda log och tittade på varandra.

- Vi är helt klar snyggast! sa Sarah och jag skakade på huvudet och skrattade, typiskt henne att vara lite egoistisk. Jag tyckte inte jag var vackrast, bara lite ibland tyckte jag att jag var vacker.

Vi gick ned och satte oss vid bordet jämte dom andra som åt frukost, Liam var knappt uppklädd bara ett par nya jeans och en skjorta. Killar bryr sig inte mycket om sånt, bara hur dom har sitt hår!

- Ni är riktigt vackra, sa mamma och jag skrattade och tittade på pappa som också log.

- Idag har du din bil, sa han och jag skrattade och tittade på klockan. Den var redan kvar i 8 och vi skulle börja kvart över. Liam reagerade också och sa skynda till mamma och pappa för han brukade åka med dom på skolavlsutningen. Sarah tittade chockat på mig och vi sa snabbt hejdå och gick ut till min bil och körde till skolan.

*

Det var många bilar vid skolan idag, vi skulle samlas utomhus och rektorn skulle säga sitt tal om hur terminen hade gått. Det brukade vara "Ja, nu var en till termin klar. Alla har varit så duktiga och vi vill bara säga tack..."

Det brukade vara den tråkigaste kvatren i hela mitt liv, att bara lyssna och titta.

Vi gick ut på baksidan av skolan och där var det redan massor av folk som hade satt sig ned. Många elever var också där men inte alla.

Vi gick snabbt och satte oss och väntade på att alla andra skulle komma, det tog inte långtid innan alla var samlade och rektorn började...

"Jag vill bara säga ha ett bra sommarlov till alla elever och säga hejdå till denna terminen"

Så slutade hennes långa tal och många började klappa utom jag och Sarah som tittade uttråkat på rektorn som gick ned från scenen. Jag och Sarah skyndade oss till parkeringen och väntade på våra föräldrar.

Jag tittade runt mig och märkte en bekant rygg som stod i ett hörn med Chaz och Ryan. Jag stod och tittade länge tills han vände sig om och tittade rakt på mig.

Våra ögon möttes på långt håll och det var då jag märkte, det var Justin...

---

Jag vet att denna delen blev lite tråkig med men det brukar vara så i början!

Kommentera!

Chapter 3 - Not You Guys...

Previous:

"Jag är verkligen ledsen men Justin är våran vän, snälla var inte arga på oss. Du borde inte vara arg på justin heller, han har inte glömt dig! Jag lovar, jag kan visa dig när han kommer hit! Han kommer ihåg dig!"

Jag suckade och skrev snabbt in ett svar till han.

"Chaz, det var han som lämnade mig, det var han som slutade SMSa mig! Kan du förklara det? Nej, jag vill inte träffa han okej? Jag vill inte påminna mig själv om han! Sluta prata om han, snälla!

Jag skickade det och ställde mig upp och gick till min bärbara dator och surfade runt, jag hade inget nu ändå!

Jag vaknade av att jag hörde en dörr smällas igen, jag hoppade nästan ur sängen och tittade oroligt runt mig i mitt rum. Jag såg inga där och jag lugnade ned mig, istället tittade jag snabbt på klockan. Den var 06.30, jag suckade. Ännu en tråkig skoldag, idag skulle vi göra det sista. Imorgon skulle vi sluta, det kändes som år tills imorgon. Det brukade vara så, när man längtar till något så mycket så tar det åratal att komma till just den dagen!

Jag gick upp ur sängen och till min garderob, det var inte den renaste garderoben men om man inte ser det så spelar det igen roll. Mamma har inte sett det än och det är jag glad för, annars skulle hon be mig att städa hela mitt rum, det skulle ta en hel dag!

Tillslut hittade jag en långärmad röd vit randig tröja och ett par shorts, det fick bli bra idag.

Jag tog på mig det och gick in på toan och borstade håret och tänderna. Nästan samtidigt som jag kom Liam in på toan och skulle borsta tänderna, jag skrattade åt han när jag såg att han hade vitt runt hela munnen. Han tittade frågande på mig men brydde sig inte så mycket mer om det.

När mitt hår var lent och mina tänder klar borstade gick jag till mitt rum och tog min mobil och gick sen ned till köket.

Det var två klara mackor på bordet på en talrik, typiskt mamma att se till så vi inte kommer försent. Nu när hon inte var hemma så behövde hon veta så allt gick bra här hemma, det var faktiskt lite irriterade med henne.

Snabbt åt jag upp mackan och skulle precis ta mina nycklar när jag märkte att dom inte var där, vem hade tagit min bil?

Liam kom ned för trappan och log mot mig.

- Pappa tog din bil idag, mamma kunde inte sammaåka med han idag. Hon skulle på möte! sa Liam och jag suckade, nu var min dag förstörd!

Jag tog fram min mobil och skickade snabbt ett SMS till Sarah.

"Du behöver inte komma hit idag! Pappa tog min bil så jag måste gå :("

Jag skickade det och tog på mig mina skor och gick ut från huset.

*

När jag var framme mötte jag Sarah på vägen som log mot mig.

- Varför tog din pappa din bil idag då? frågade hon och jag tittade på henne och skrattade.

- Mamma skulle på möte, sa jag och hon skrattade och vi gick in i gympasalen.

Alla var redan där och det ekade i hela salen pågrund av alla som skrek och skrattade. Det var ganska jobbigt faktiskt.

Rektorn kom upp på scenen och jag trodde hon skulle göra sitt "Långa prat" igen men hon skulle bara säga att vi skulle fortsätta med det vi gjorde igår.

Alla gick och fortsatte utom jag och Sarah. Vi stod fortfarande i mitten av salen och tittade på scenen.

- Bäst att vi gör något, sa hon och tittade på mig, jag log och nickade.

- Ja, sa jag och vi gick till stereon och gjorde det vi egentligen skulle göra igår. Att hitta bra dans låtar, det var inte lätt för att det var skolans skivor, i dom var det bara 75 åringar som sjöng. Idag längtade jag verkligen tills vi skulle sluta, jag och sarah skulle in till stan och köpa våra avslutningsklänningar. Vi kanske är lite för sent men vi hittar säkert något, det ända som oroar mig är vad vi ska åka i!

*

Dagen tog slut tillslut och jag och Sarah hoppade nästan av glädje, allt var klart tills imorgon utom våra klänningar som vi skulle hitta idag. Min oro över vad vi skulle åka in till stan med var värre nu för jag hade inte tagit med mitt busskort och Sarah hade inget.

- Hur ska vi göra? frågade jag henne och hon ryckte på axlarna och tittade omkring sig.

- Hej, ska ni in till stan? hörde vi Ryan ropa, jag suckade och tittade på han och Chaz som satt i Ryans bil och var påväg. Jag tittade på Sarah som suckade.

- Katie, vi har inget val! sa hon och vi började gå till deras bil, dom satt och log mot oss. Vi satte oss bakom dom och vi började åka till stan.

Det tog 10 minuter in till stan och dom minuterna var pinsamma och riktigt tysta, men som tur var så kunde vi gå ifrån dom när vi hade kommit fram till stan. jag pustade ut när vi var långt ifrån dom och tittade på Sarah som log mot mig.

- Vilken klädaffär? frågade hon och jag pekade på forever 21 och vi gick snabbt in dit och försökte hitta Bra klänningar. Jag var inte sån som älskade att shoppa, jag har aldrig varit det och vill inte bli heller. Man slösar bara pengar!

Vi tittade runt en liten stund och plötsligt ropade Sarah mitt namn så jag hoppade till, hon kom springandes mot mig med en klänning med hål i ryggen.

- Denna skulle passa så bra på dig! sa hon och jag log mot henne, den var riktigt fin.

- Okejdå, sa jag och gick in i provrummet och provade den på mig.

När jag tittade mig i speglen så blev jag nästan chokad när jag såg den på mig, jag blev faktiskt riktigt vacker i den. Sarah drog bort tyget så hon kunde se mig och tittade chockat på mig när hon såg den.

- Den ska du ha! Jag har redan bestämt det, sa hon och jag skrattade åt henne men jag ville gärna ha den! Jag älskade den.

*

Efter 2 timmars letade så hade jag och Sarah hittat varsin klänning och några smycken, mer ville vi inte ha!

- Vi fikar nu. sa Sarah och jag nickade och log, vi kom fram till stackbucks och satte oss vid ett ledigt bord och väntade på att servitrisen skulle komma.

Det tog inte långt tid innan en tjej kom och tog våra beställningar.

- Sarah och Katie! skrek Chaz och Ryan samtidigt...

---

Tack för era kommentarer igår :)

Jag har en fråga till er, i vilket kapitel tycker ni att justin ska träffa Katie och Sarah? Jag behöver hjälp för jag vet inte!

Kommentera!