Meant To Be - A Justin Bieber Novel

Katies ansikte blev mer och mer oroligt och jag blev mer nervös, när hennes tårar kom sprang jag fram till henne och kramade om henne. Katie stängde snabbt av samtalet och kramade om mig, hennes tårar forsade ned på hennes kinder och ned på min axel.

- Katie, vad sa dom? frågade jag henne och hon skakade på huvudet och fortsatte att gråta, jag smekte hennes rygg och pussade hennes hår.

- Katie, vem var det? frågade jag och hon tittade ledsamt på mig och torkade bort sina tårar från hennes kinder. Hon suckade och tittade ned i marken.

- Pappa... hhans hjärta.. Justin han är död, sa hon och hennes tårar började rinna ned för hennes kinder igen. Jag kramade om henne.

- Katie, jag är så ledsen, sa jag till henne och hon tittade på mig med vattniga ögon och sen ned igen.

- Jag vill... bara vara ifred, sa hon och jag nickade och gick till Liam och tittade ledsamt på han.

- Du borde gå till din syster, sa jag och gick till en bänk och la mina händer för mitt ansikte, jag kände redan massor av blickar på min rygg. Det var inte konstigt för att jag var på en flygplats med en neddragen huva och mina solglasögon hade jag tagit av. Jag suckade för mig själv och tänkte på Katie, hennes ena förälder hade precis gått bort och jag satt bara här?

Nej, jag måste göra något för att muntra upp henne, ändå om det bara var litet så behövde hon någon just nu och jag tänker inte vara den som inte hjälper till!

Jag hade inte sett Katie på 1 vecka och jag började verkligen vara orolig, jag stannade framför hennes hus och parkerade bilen på parkeringen. Snart var jag vid dörren och plingade på, det tog ganska lång tid tills någon öppnade och den jag såg blev jag chockad av. Katies mamma öppnade och tittade på mig med rödgråtna ögon med svarta ringar under ögonen. Hon tittade ledsamt mot mig men fick fram ett leende och släppte in mig.

- Katie är där uppe, hon kommer aldrig ut, sa hon och satte sig i soffan igen med en näsduk. Jag tittade ledsamt på henne men gick sakta upp till katies rum. Dörren var stängd och det var tyst där inne. Jag knackade sakta på och hörde en svag röst där inne, jag öppnade dörren sakta och såg Katie ligga på sängen och tittade upp i taket. När hon såg mig satte hon sig upp och tittade ned i hennes knä.

- Förlåt för jag inte har ringt eller SMSat.. eller alls pratat med dig, sa hon och jag hörde gråten i hennes röst. Jag satte mig jämte henne och tog hennes hand. Hon drog bort den och ställde sig upp och tittade ledsamt på mig.

- Justin, jag har inte pratat med dig på en anleding okej? sa hon och jag tittade chockat på henne.

- Vad menar du? frågade jag henne och hon suckade och tittade ned på golvet.

- Jag.. jag bara kan inte vara ihop med dig just nu, Justin! Det händer för mycket i mitt liv och... begravningen kommer snart och jag har för mycket att tänka på, sa hon tyst och svagt, jag kände tårarna bakom ögonlocken.

- Snälla Katie, sa jag men hon skakade på huvudet och jag kände tårar ned för mina kinder, jag torkade snabbt bort dom och ställde mig upp och tittade ledsamt på henne.

- Jag älskar dig Katie, jag kommer alltid att vara vid din sida! sa jag innan jag gick ut ur hennes rum med tårar på mina kinder och röda ögon.

Jag älskade henne, men hon väljer om hon vill ha sig i mitt liv. Jag kommer inte bara ge upp, jag kommer kämpa att få henne tillbaka, någon gång måste hon vilja ha mig tillbaka!

Att lämna Justin var det värsta beslutet jag någonsin hade gjort men jag hade inget val, Justin gjorde så jag hade roligt!

Om jag hade roligt nu kände jag att jag svek pappa, precis som om jag hade roligt skulle han ha tråkigt och att han.. jag bara vet att han skulle hata mig för det! Det kändes så..

Jag hörde Justins bil köra ut från parkeringen och jag höll på att springa ned till han men visste att jag inte kunde. Jag kände tårarna forsa ned för mina kinder, jag ville inte lämna han! Snälla, varför skulle just detta livet vara så svårt? Jag är en vanlig tjej som går i skolan och borde inte gå igenom att förlora sin pappa!

Jag la huvudet på kudden i sängen och grät så hela kudden blev blöt, jag hatar mitt liv! Varför kan jag inte ha egtt vanligt liv med mammor och pappor som lever med mig så länge jag är ungdom?...

---

Hoppas att det blir bra, kanske inte så mycket drama men det kommer! Jag lovar!