Meant To Be - A Justin Bieber Novel

 - Vem tror ni artisten är? frågade James mig och Becky, jag ryckte på axlarna men Becky lutade sig fram för att viska vem hon trodde.

- Justin Bieber, viskade hon och jag tittade frågande på henne, hon nickade och log stort. 

- Ja, vi träffade han ju här och jag tror inte att han skulle missa att uppträda här i frankrike, sa hon och blinkade med ena ögon. Jag skrattade och skakade på huvudet. 

- Men han sa att han skulle ta en semester här i 1 månad, inte att han skulle sjunga och uppträda här i frankrike, sa jag men Becky slutade inte tro att han skulle uppträda här ikväll. Jag skulle trott på det om jag inte visste att han egentligen skulle haft en "träff" med mig ikväll. Inte uppträda på någon konstig konsert. 

 

Vi skulle precis kliva på bussen när min mobil började att ringa, jag tittade snabbt på skärmen men la ned den i min väska igen när jag såg att det var Justin. Jag ville verkligen prata med honom men jag ville glömma bort att han var ledsen och ha roligt med mina vänner bara för ikväll. 

- Okej, det är inte Justin Bieber. Han sågs precis på flygplatsen, han kommer åka hem idag, sa Becky och tittade ledsamt på mig och James. 

Jag tittade chockat på Becky och förstod inte alls vad som hände, han kan inte åka hem. Jag skulle ju prata med honom imorgon. Nej, detta kan inte hända. 

- Alexis, är du okej? frågade James och jag tittade på honom och log svagt och nickade sakta på huvudet. 

- Varför skulle jag inte vara, nu slipper vi bli räddade av Justin när vi blir inlåsta på toan, sa jag och skrattade men inners inne kände jag skuldkänsor och ville bara åka till flygplatsen och träffa honom innan han åker hem.

- Kan vi inte bara åka hem? frågade Becky och lutade sig tillbaka, hon såg väldigt ledsen ut. Stackars Becky, jag vet att hon blir beroende av artister jätte snabbt om hon bara ser en bild på dem. 

- Se det posivitv, nu kan ju jag vara eran räddare i nöden, vem vill inte ha mig som en "hero"? sa James och jag skrattade och slog han på armen. 

- Gubben, du är för gammal, sa jag och log retsamt mot honom, han tittade chockat på mig och skrattade sen. 

- Jag är inte gammal, jag är bara 2 år äldre än er. Att kalla mig gammal är att kalla er själva det, sa han och tittade surt framåt. Jag skrattade innan jag satte på lite musik i öronen och plötsligt kände jag hur hela bussen bromsade så hårt att man fort åkte framåt, jag tittade chockat på chauffören som tittade frågande på ratten.

Annie gick fram till chauffören och började prata med honom, det var säkert ett motorstopp så vi blir 2 timmar sena till konserten. Jag gav upp Justins och min "träff" för detta, verkligen min turdag.

- Okej, ta det lugnt allihopa, det är bara ett motorstopp. Det kan ta några minuter... sa Annie och jag suckade och tittade ut genom fönstret. Det var ingen idé att gå, det hade pötsligt börjat regna.

Detta skulle ju bli roligt....

Jag visste att Scooter inte skulle låta mig ha 1 månads semester, jag skulle ha en intervju redan imorgon i L.A.  

Jag vill verkligen inte lämna Frankrike, inte nu... 

Jag vill lära känna Alexis, men hon gör det så svårt. Jag fattar att hon ville spendera tid med sina vänner ikväll, men... jag antar att det också är mitt fel. Jag ringde henne inte på 2 dagar? Detta är inget spel, jag vill lära känna henne, och jag är seriös med det också!

Jag tog upp min mobil och tittade om jag hade fått något SMS eller om någon hade ringt men det ända som jag såg var Scooter som hade SMsat mig. 

"Detta är för ditt eget bästa, du och den tjejen är överallt i tidningen"

Jag suckade och lutade mig tillbaka, jag och Alexis skulle det aldrig bli något med. Inte om jag inte gör något åt det nu. Jag vet inte, jag kanske ska springa ut i sista minuten och när jag efter några minuter är hos henne kyssa henne. och vi lever lyckliga i alla våra dagar? 

Detta är ingen film, om jag vill lära känna henne vill jag det. Men det är försent nu, hon är säkert bland alla andra människor som tittar på den "mystiska artisten". 

Varför ska det vara så svårt?

Efter flera minuter satt vi fortfarande där och tittade ut i spöregnet, Justin var säkert uppe i luften nu och slappade bland sina vänner. Man kan inte kalla det slappa för mig...

- Jag lovar att konserten kommer vara slut när vi kommer dit, sa James och jag suckade och kände hur sårad jag var inuti. Nej, det var inte på grund av konserten jag var sårad.. det var på grund av något annat...

- Vad är problemet, Alexis? frågade James och jag skakade på huvudet och tittade på honom, han tittade oroligt på mig men jag tittade ut i regnet igen. 

- Alexis, jag ser på dig att det är något fel, vad är det? sa han och jag hörde hur orolig han var, jag skakade på huvudet och tittade ned på mina händer. 

- Inget, jag längtar bara tills vi kommer hem, sa jag och log mot honom, det var då jag såg hur Becky sov med öppen mun. Jag skrattade och tittade på James som fortfarande inte var helt övertygad att jag var okej.

- James, jag längtar hem, sa jag och gav honom ett leende, han suckade och nickade. Vi möttes i en kram samtidigt som han viskade till mig. 

- Jag ser när du längtar efter... någon, Alexis, sa han innan han slutade krama mig och tittade ledsamt på mig innan han tittade framåt igen. 

 Vad tycker ni? 

Snart kommer något hända som jag vet ni kommer gilla! Vänta och se!