Meant To Be - A Justin Bieber Novel

Jag satt och väntade på Jack som hämtade sin mobil i hans sovrum när jag såg fotot som satt på soffbordet, jag gick fram till det och lyfte upp det. 

Jag såg en kvinna som var blond-brunett och hade vackra ljus blå-grå ögon, hennes leende var helt perfekt och man blev nästan förvirrad när man såg på henne. 

Jack kom in i rummet och gick fram till mig, han skrattade och tog fotot ifrån mina händer. 

- Det är min mamma, visst är hon vacker?  sa han och jag tittade chockat på honom och nickade, han skrattade igen och vände sig om för att släcka i köket. 

- Innan hon fick mig och min syster Karrah var hon modell och just nu jobbar hon som fotograf, det är därför hon, pappa och Karrah åker på många affärsresor, sa Jack och jag nickade men var fortfarande ganska förvirrad. 

- Hur kan du inte vilja vara med henne hela tiden? Hon är ju... otroligt vacker, sa jag och gick till dörren och tog på mig min jacka och mina skor, det hade börjat bli kallt ute. Det var ju ändå sent i november. 

- Det är för mycket för mig, hon älskar hennes jobb men... hon tar det verkligen på allvar, jag saknar dem men jag vill ändå inte vara med dem, sa han och jag nickade och kände hur hela jag förstod vad han pratade om. 

- Mina föräldrar är sällan hemma, jag saknar dem och vill... vara med dem, sa jag och Jack tittade ledsamt på mig med en förstående blick. 

- Vi har massor av saker gemensamt, sa han och jag skrattade och ryckte på axlarna. 

- Ja... våra föräldrar men... vad mer? sa jag och hoppade in i hans bil, han satte igång den och jag kände hur hela bilden skakade av den stora och bullrande motorn. 

- Vi har inte varit i skolan efter paris, sa han och jag tittade frågande på honom, han tittade på mig men jag kunde inte läsa hans blick. 

- Jag har... också festat, sa han och jag tittade fortfarande frågande på honom.

- Du låg inte utanför huset igår, du låg på en soffa i klubbhuset, sa han och jag tappade nästan luften... I en soffa.... i klubbhuset... bland massor av... killar? 

Jag hade ringt Alexis men hon hade inte svarat, jag hade letat överallt efter henne men hittade henne inte. Varför svarar hon inte?

Jag hade gått runt i huset i minst 2 timmar och bara letat efter saker så jag skulle förstå vart hon var med det jag hittade var... inget!

Jag vet inte vad jag ska göra mer, jag kan inte göra mer...

Jag satte mig ned i soffan och suckade medans jag sakta lutade mig tillbaka, jag försökte tänka på vart hon var med det ända i mitt huvud som kom upp var glass. 

Jag är helt otrolig, det enda jag kan tänka på är chockladglass med frukt strössel och chockladsås på, jag ska tänka på Alexis och vart hon kan vara! Dumma hjärna!

Jag låg och tittade på The Switch när James ringde och frågade efter Alexis.

- Vad menar du? Har hon rymt? Hur kan hon ha rymt? skrek jag och jag hörde hur mamma och pappa började bli oroliga där nere. 

- Vart är hon? Skrek han till mig och jag började bli riktigt irriterad på honom.

- Hur ska jag kunna veta vart hon är när jag inte ens vet vad du menar! skrek jag tillbaka till hans dumma kommentar, han suckade och klickade mig. Jag skrek högt och irriterat och slängde mobilen i sängen och hoppade av ilska så golvet nästan svajade. 

Efter golvet nästan hade gått sönder la jag mig i sängen och suckade, plötsligt började jag tänka på James leende och själv började jag att le. 

Varför hade jag aldrig tänkt på att James faktiskt är ganska... snygg?

 Jag satt och tittade ut i regnet som sakta rann ned för bilglaset. 

- Jag tänkte inte på... sa Jack och jag vände mig om och såg hans ledsna min, jag skakade på huvudet och log svagt. 

- Det hände säkert inget, sa jag och tittade framåt precis som om vi rörde på oss, men egenligen satt i en en pinsam tystnad och jag kände hur nervöst det började bli mellan oss. 

- Ska jag köra dig hem eller kans...

- Nej! Inte hem! Kan vi bara inte åka till något Kafé och sitta och prata om något riktigt roligt? Det börjar bli en pinsam tystnad här... snälla? sa jag och Jack nickade och startade bilen, igen hördes ljudet som nästan gjorde så jag hoppade upp i taket. 

- Har du något favorit Kafé? frågade Jack och jag tittade frågande på honom, han skrattade och började köra i den dimmiga och regniga Stratford.

- Jag menar... har du något Kafé som du mest fikar på eller... är på? frågade han och jag skakade sakta på huvudet men fick något i mitt bakre huvud som gjorde mig riktigt varm inombords. 

- Eller...när jag var liten brukade alltid jag, mamma och James åka till ett ställe mitt i stan och fika på en glass och varm chocklad, det är ett minne jag aldrig glömmer, sa jag och Jack log mot mig och jag såg hur han förstod min glädje som kändes inuti mig just nu. 

- Vad heter Kafét? frågade han och jag började tänka bakåt i tiden. 

När jag kom tillbaka till verkligheten satt Jack och tittade in i mina ögon och jag såg på honom att han hade väntat ganska länge. 

- Ledsen... jag kom och tänka på ett minne ifrån min barndom, sa jag och log mot honom, denna gången var det riktigt och inte fejk. 

- Så, kommer du ihåg vad kafét heter? frågade han och jag log och nickade. 

- Ja... Annie's Kafe, sa jag och tittade ut i regnet igen.

- Det är min mammas kafé, sa jag och tittade ledsamt ut i regnet... men det var länge sedan...

---

 Jag vet att vissa av er tycker att det är tråkigt, men nästa ska jag försöka göra roligare! 

Dessutom kan ni gärna ge förslag på vad ni vill ska hända i novellen, det blir också lättare för mig att skriva så ni tycker om det.