Meant To Be - A Justin Bieber Novel

Chapter 19 - Bad feeling...

Previous:

- Så, kommer du ihåg vad kafét heter? frågade han och jag log och nickade. 

- Ja... Annie's Kafe, sa jag och tittade ut i regnet igen.

- Det är min mammas kafé, sa jag och tittade ledsamt ut i regnet... men det var länge sedan...

Efter en långt stund på mammas Kafé bestämde vi oss för att åka tillbaka till Jacks hus, men min magkänsla sa att jag skulle åka hem, vilket var riktigt ovanligt. 

- Du, Jack... 

Jag hann inte säga mer förrän vi hörde en röst som jag tyckte lät bekant. 

- Hej! Det är tjejen ifrån igårkväll! skrek en kille i 30 års åldern och hade flera tatueringar på kroppen, jag stelnade till och vände mig om och fick se ett helt gäng med killar med tatueringar på armarna och till och med på ansiktet. Plötsligt kände jag mig rädd och liten och ville bara springa därifrån men ju närmre dem kom ju mer slutade mina ben att fungera, jag kände mig som en liten mus när jag fick se hur stora dem var.

- Det är du, tjejen utan namn, sa en kille och log med sina bruna tänder, jag äcklades direkt och kände inte för att käfta emot.

- Festen var slut innan vi hann göra något tillsammans, men... jag har tid nu... har du? sa han och tittade på Jack som såg lika chockad ut som jag. 

Han greppade tag om min arm och jag nästan skrek av hans hårda grepp, det var mitt bland folk men ingen vågade hjälpa till. 

- Du lovade mig igår... ellerhur? sa han och kom närmre mitt ansikte medans jag försökte ta mig ur hans grepp. 

Han var bara några centimeter ifrån mitt ansikte när jag kände en tår ned för min kind, han stannade upp och började gapskratta. Jag ville bara ur hans grepp.

- Lilla flickan börjar gråta, sa han och höll hårdare om min arm, jag kämpade för att inte skrika när han tittade in i mina ögon, jag fick en kall och äcklig rysning, precis som om man tittar på en läskig skräckfilm och plötsligt kommer det fram en läskig person. 

- Så du vill int... 

Mer hann den läskiga mannen inte säga förrän jag hörde James rop ifrån ingenstans, han skrek mitt namn. Men han hade inte sett mig för att då skulle han inte skrika ut det som en fråga. 

Hela min hjärna var överhättad men jag försökte tänka på vad jag kunde göra.

- JAMES! skrek jag det högsta jag kunde och snart därefter blev allt svart. 

Justin's Perspektiv 20 minuter senare

Jag satt i min tourbuss och höll på med min mobil när den plötsligt började att ringa, det var dolt nummer så jag var osäker på om jag skulle svara. 

- Hej, det är Justin, sa jag och väntade spänt på svar.

- Detta är James, Alexis bror, sa killen i luren och jag tittade chockat på tavlan som hängde rakt framför mina ögon. 

- Ehh... hej, sa jag och var osäker om jag skulle tro på det eller om jag bara skulle klicka, men något sa till mig att detta var allvarligt. 

- Jag vet att detta måste komma som en chock för dig, men jag tror att du måste komma till stratford, sa killen i luren, jag tittade frågande på tavlan och försökte komma på vad jag skulle säga. 

- Varför? frågade jag och jag hörde hur James pratade med någon annan samtidigt som han lyssnade på mig. 

- För att Alexis är en röra utan dig, detta måste komma plötsligt för dig... men om du verkligen bryr dig så tycker jag att du ska komma till stratford och se till så hon är okej, hon har fått en rejäl blåtira och hjärnskakning på grund av att hon festade för hårt igårkväll, hon har inte gått i skolan sedan frankrike och hon är helt enkelt inte sig själv, sa James och jag fattade knappt vad han sa, det ända jag ville göra nu var att åka till Stratford och se till så Alexis var okej.

- Okej, jag kommer om några timmar, sa jag utan att tänka, jag hörde ett snabbt "Tack" och sedan klickade han mig, vad ska jag säga till Scooter... eller mamma?

Alexis Perspektiv

Jag öppnade sakta ögonen och möttes av en smärta i mitt ena öga, jag satte handen för mitt öga men då gjorde det ännu mer ont. Jag gjorde ett gnälligt ljud innan jag märkte att James satt och sov i stolen jämte sängen, jag skrattade och märkte bara då att jag var på sjukhuset, jag tittade frågande runt mig men kom på vad som hade hänt innan allt blev svart... hur länge sedan var det? Tänk om jag har legat i koma?

Jag satte mig snabbt upp och kände att jag blev yr och la mig ned igen, vad har hänt med mig? Jag tror att jag har en stor blåtira på mitt högra öga men... jag är inte säker och jag tror också att jag kan ha ramlat och slått i huvudet av något slag. 

Plötsligt vaknade James till och såg mig, han sken upp som en sol medans jag satt och tittade frågande på honom. 

-Vad hände? frågade jag honom och han satte sig upp rakt och la händerna på sängen. 

- Den... där... mannen slog till dig riktigt hårt och som tur var är jag stor och stark så jag slog ned honom, sa James och jag tystnade helt, det kändes som om hela rummet var tyst. Han skrattade och skakade på huvudet. 

- Polisen kom för att de såg vad som hade hänt, sedan kom ambulansen för att du hade fått hjärnskakning och... du har en stooor blåtira på ditt högra öga, sa han och jag nickade och satte mig sakta upp denna gången.

- Jag... ringde till Justin, sa James och jag tittade chockat på honom och han tittade allvarligt på mig.

- Du vet inte vad som hände med oss... sa jag och tittade ned på mina händer, James suckade och flyttade sig närmre mig. 

- Jag vet inte vad som hände mellan er men det jag vet är att du inte är dig själv nu, du är ute och festar och är aldrig i skolan? Alexis! Sista gången du var sån här var när... mamma och pappa var borta i 1 år, sa James och jag tittade på honom och mindes dagen då Justin gav mig valet mellan James eller honom.

- Han tvingade att välja mellan dig eller honom, sa jag och tittade på James som suckade igen och tittade ned men lika snabbt upp igen. 

- Det jag vet är att du verkligen gillar Justin, inte för att han är en artist utan för att han är en en snäll och omtänksam person, du har aldrig känt såhär för en annan kille, sa James och jag tittade upp på honom och jag visste att han hade rätt. 

Jag hade aldrig känt mig levande med en annan kille förut, men med Justin känner jag mig hel. Jag vet att det låter knäppt... men det är så svårt att förklara. 

- Jag vet inte hur länge han kan stanna... men det jag vet är när han väl åker... kommer jag vara här för dig, sa James och tog min hand, jag log mot honom innan jag kände hur hela jag började skaka och snart så var allt svart... igen.

 

---

 Det kommer hända något som jag tror att ni kommer gilla i nästa kapitel, ni får vänta och se!

Kommentera!

 

Meeeeeer :)

Super bra!

meeeeer!♥♥
när kommer nästa?

Meeeeer

meeeeer! super bra novell

mer nu! du är bäst på att skriva men lite långa mellanrum mellan kapitlena, men den som väntar på något bra väntar aldrig för länge♥

du skrev ett svar till mig innan den 28 och där stod imorgon kommer nästa, nu e det den 30:(
hoppas den kommer upp snart för du är BÄST på att skriva noveller, din novell är den BÄSTA jag har läst!!!♥♥♥

när kommer nästa?♥

Hade du tänkt att göra en ny design åt mig? :)

när kommer nästa?
du är BÄST på att skriva♥

Mera mera mera!! Den börjar bli spännande!

du skrev till någon innan att den skulle komma upp imorgon och det var för 10 dagar sedan...??!?! what?
lite besviken men hoppas du inte slutar skriva för du är BÄST!♥
hoppas på svar:)

Åh, super!!