Meant To Be - A Justin Bieber Novel

Jag tittade frågande på Justin som nervöst titta ned på sina händer, pötsligt kom James gåendes in i rummet med en orolig men också lättnad min, det känns som om han har stått utanför mitt rum ganska länge och hört allting som jag och Justin har pratat om.

- Tack och lov att du har vaknat, sa James och lät lättnad medans han satte sig på andra sidan av sängen, jag log mot honom och glömde bort allt med Justin och fokuserade på James istället. 

- Kommer du ihåg vad som hände? frågade han, jag skakade på huvudet och tittade snabbt på Justin som såg orolig ut innan jag tittade tillbaka på James.

- Nej... eller jo, hur jag kom in och... 

Jag fick plötsligt en obehaglig känsla inom mig som gjorde att jag nervöst tittade ned på golvet, James la sin hand på min axel och log svagt mot mig.

- Du behöver inte berätta, sa han försiktigt, jag tittade på honom och skakade på huvudet innan jag ställde mig upp vilket fick mig att bli snurrig och höll på att ramla. 

- Jjag... behöver vara ifred, sa jag tyst oh gick ut ifrån mitt rum och in på toan och tittade mig i spegeln, jag tog mig för huvudet och blev mer och mer illamående. Varför kommer jag inte ihåg vad som hände efter att jag kom in?

Jag tittade på James som oroligt tittade tillbaka på mig innan han gick ut ifrån Alexis sovrum och ned för trappan, innan jag följde med honom ned stannade jag utanför toaletten och hörde hur Alexis andades djupa andetag och man kunde höra hur hon inte mådde bra. 

Jag gick sakta ned för trappan med skuldkänslor, det kändes inte bra att ljuga för Alexis dessutom kändes det inte inte bättre att vi inte vet vad som hände med henne inne på klubben. 

Jag satte mig på köksstolen jämte Becky som tittade på mig med ledsen min.

- Hur mår hon? frågade Becky, jag tittade på henne och skakade på huvudet medans jag suckade och ville gå upp till henne och krama om henne. 

- Om jag ska vara ärlig, så vet jag inte hur hon mår, sa jag och tittade ned på mina händer och tänkte på hur stel hon blev när jag rörde vid hennes kind. 

- Justin, du ser helt slut ut, gå hem och vila, sa Leila, Alexis mamma och log svagt mot mig, jag besvarade hennes leende med mitt och ställde mig upp för att gå fram till dörren och ta på mig min jacka och mina skor.

- Tack för att du hittade henne, Justin, sa Leila igen och gav mig en kram innan jag gick ut till min bil och åkte hem. 

 

Jag vet inte hur länge jag hade suttit inne på toan och bara tittat in i väggen, jag försökte komma ihåg någonting alls men det kände som om min hjärna ville hålla allt hemligt, det betyder att det måste ha varit något hemskt...

Plötsligt hördes en knack på dörren som gjorde att jag skakade bort mina tankar och lyssnade på vem som var där ute. 

- Alexis, det är Becky, hörde jag Becky säga bakom dörren, jag nästan hoppade av att höra hennes röst.

Jag öppnade sakta dören och tittade rakt in i Beckys blåa ögon och kände en lättnad igenom min kropp. 

- Hej, bästis, sa hon och log mot mig, jag skrattade och kramade om henne. 

- Hej, sa jag glatt tillbaka och log stort mot henne. 

- Ska du fortsätta sitta inne på toan? sa hon och jag skrattade och skakade på huvudet och gick till mitt rum och satte mig lugnt på sängen. 

- Justin har åkt, han behövde sova, han har varit här hela natten och suttit och tittat på dig, sa hon och log svagt mot mig, jag log nervöst tillbaka och tittade ned på mina händer. 

- Tänker du också fråga om jag kommer ihåg någonting? sa jag tyst till henne, hon la sin hand på min axel och tittade på mig med oroliga ögon. 

- Inte om du inte vill, sa hon tyst tillbaka, jag nickade och suckade så Becky tittade frågande på mig. 

- Jag kommer inte ihåg någonting, det känns som om jag inte vill att jag kommer ihåg det, sa jag och hon fick tillbaka den oroliga blicken. 

- Du kanske innerst inne inte vill veta vad som hände heller, sa hon och jag tittade på henne, efter James har hon blivit mognare, vilket fick mig att le och på något sätt bli stolt över henne.

- Kom, jag antar att du är hungrig, sa hon och log stort mot mig medans hon drog ned mig till köket och gav mig en ostmacka, jag log tacksamt mot henne och tittade runt mig. Mamma, pappa och James tittade på mig med glada ögon vilket fick mig att bli glad över att de inte oroade sig över mig, även om de kanske gjorde det innerst inne. 

- Är det okej om din mamma och jag åker och jobbar? frågade pappa, jag nickade snabbt och tog ett bett av min ostmacka, mamma gick fram till mig och kramade om mig och pussade min panna, samma gjorde pappa innan de hade försvunnit ut till bilen.

- Jag måste också åka iväg, sa James innan han också gick ut till sin bil, nu var det bara jag och Becky kvar. 

- Så, vad vill du göra? frågade Becky mig, jag ryckte sakta på axlarna och satte mig på soffan och satte på TVn, Becky kom och satte sig jämte mig och tittade på mig med nyfiken min. 

- Så, hur går det med Justin? frågade Becky mig, jag tittade frågande på henne och hon log svagt mot mig. 

- James sade innan att han såg dig bli helt stel när Justin rörde dig, sa hon och jag suckade och tittade tillbaka på TVn. 

- Jag kände mig... obekväm när han rörde mig, sa jag tyst och Becky tittade oroligt på mig, jag tog mig för huvudet och tittade på henne med lika orolig min som Becky hade. 

- Becky, det hände någonting på den klubben, mitt huvud vill bara inte komma ihåg det, sa jag snabbt och hon lade sin hand på min axel och rynkade ögonbrynen. 

- Men... varför käner du dig obekväm... när Justin rör dig? frågade hon mig, jag skakade på huvudet och suckade. 

- Jag vet inte...

Vad tror ni händer med Alexis och Justin?

Ingen visste vart Alexis var, James, Becky, hennes mamma och pappa, ingen. 

- Hon skulle väl till stan med Lucas, ring honom! sa James oroligt i luren, jag suckade och satte mig på soffan och mumlade ett okej till James innan vi la på och jag undrade över hur jag skulle få Lucas nummer, jag känner knappt honom och såklart har jag inte hans nummer. 

Jag tittade framåt och såg Alexis mobil ligga på soffbordet, jag tittade chockat på den medans jag öppnade den och gick in på kontakter, jag letade upp Lucas och ringde snabbt till honom. Efter ett tag svarade en orolig Lucas i luren. 

- Hallå? Vem är där? Varför har du Alexis telefon? skrek han, det hördes hög musik i bakgrunden och jag hörde någon skrika till honom.

- Det är Justin, vart är Alexis? 

- Justin? Alexis... hon... har försvunnit och vi hittar henne inte, sa han snabbt precis som om han ville att jag inte skulle höra vad han sa, jag blev plötsligt arg och irriterad på honom. 

- Vad menar du att ni inte hittar henne? Vart är ni? skrek jag till honom och ställde mig upp för att springa ut till min bil.

- Vi är på... en klubb, jag kommer inte ihåg vad den heter, sa han tyst och jag suckade irriterat och la på medans jag började köra det snabbaste jag kunde till Lucas, vart gjorde dem där? Skulle de inte bara ta en fika?

 

Jag parkerade snabbt och nästan flög ut ur bilen, Lucas stod utanför med några andra killar som jag inte kände igen. 

- Lucas, vart är hon? skrek jag till honom medans jag sprang fram till dem, Lucas tittade skuldmedvetet på mig och snabbt ned på marken. 

- Vem är du? sa en av killarna, jag tittade argt på honom och på Lucas igen som mötte min blick.

- Vi ville komma in här så vi frågade om Alelxis kunde ta oss in men hon ville inte, men gick tillslut och pratade med vakten som släppte in henne. 

Jag tittade på vakten som stod och vaktade dörren och tillbaka på Lucas. 

- Om någonting har hänt henne... sa jag och tittade på honom med stel blick innan jag sprang fram till vakten som direkt kände igen mig. 

- Justin, jag kände på mig att du skulle komma, din tjej var här innan, sa han och jag nickade och tittade nervöst runt mig medans han öppnade dörren och släppte in mig, om Alexis kom in måste hon veta att jag har varit här...

Jag skakade bort tankarna som forsade i mitt huvud och isället letade jag efter Alexis, jag kände på mig att någonting var fel, om jag inte såg Alexis här måste hon på toan eller i VIP rummet, tänkte jag för mig själv medans jag sprang till toaletterna men jag hittade henne inte där, innan jag hann tänka stod jag utanför VIP rummet och tittade på vakten som nickade och släppte in mig. 

Den ända jag såg var soffor som var fyllda av människor som skrattade och pratade högt med varandra, jag suckade och blev mer och mer irriterad över varje sekund som gick. Var är hon? 

Jag gick fram till baren och väntade på att någon skulle komma så jag kunde fråga om de hade sett henne. 

- Ja, hon var här med någon kille, jag såg dem inte mer efter det, sa han och jag nickade och tittade på alla som dansade. 

- Hur många olika rum finns det på denna klubben? frågade jag honom, först såg han förvirrad ut men snart hade han förstått frågan. 

- Det finns några stora rum en våning upp som man kan hyra om man ska ha en personlig fest, sa han, jag nickade och letade efter en trappa som jag efter ett tag såg bakom baren.

Efter någon minut stod jag utanför en låst dörr, jag försökte hitta saker att låsa upp den med men inget funkade, plötsligt kom en vakt upp och tittade frågande på mig när jag stod lutad mot dörren och såg orolig och rädd ut. 

- Är det något fel? frågade han, jag tittade snabbt upp på honom och pekade på dörren. 

- Jag måste komma in här, sa jag och han tittade frågande på mig. 

- Dem dörrarna brukar vara låsta av en anledning, sa han och jag suckade och gick fram till honom. 

- Min flickvän är där inne, men någon... man, hon är 17, sa jag sakta och försökte låta lugn men det funkade inte så bra som jag ville att det skulle göra, han tittade chockat på mig och tog fram nycklar och låste upp dörren, jag öppnade dörren snabbt och såg Alexis ligga medvetslös i soffan, jag sprang snabbt fram till henne och la min hand på hennes kind. 

- Alexis, gumman, snälla vakna, sa jag tyst till henne medans jag löst smekte hennes kind, jag såg hennes ögonlock rycka till och fick en lättnad igenom min kropp. 

- Är du säker att hon var med en man? frågade vakten och jag tittade bak på honom och på Alexis igen, Alexis dricker knappt någonting alls, det är inte likt henne att bli full. Hon måste ha blivit drogad. 

- Hon måste ha blivit drogad, sa jag snabbt till honom, han nickade en snabb nick innan han sa att han skulle gå och hämta en läkare. 

Alexis kunde inte hålla sig vaken, hon kunde inte ställa sig upp eller prata, vad kan han hänt med henne? Medans alla mina tankar spred sig i mitt huvud kom en läkare in och började undersöka Alexis.

- Hon kommer bli okej men hon måste få sova ut det, sa läkarn, jag nickade och tittade på Alexis som sov som en stock. 

 

Jag öppnade sakta ögonen och tittade upp på ett tak, snabbt satte jag mig upp och tittade vart jag var någonstans, jag blev chockad över att jag var i mitt sovrum, plötsligt kände jag mig illamående och fick en otrolig huvudvärk. 

- Alexis? hörde jag Justin säga i dörren, jag tittade chockat på honom och såg på när han snabbt kom fram till mig med ett leende på hans läppar. 

- Vad har hänt? frågade jag honom tyst och tog mig för huvudet, han satte sig på sängen och satte ned en kopp te på mitt nattduksbord. 

- Jag vet inte, jag hoppades på att du kunde berätta för mig, sa han och smekte min kind, jag rös av hans beröring men kände mig plötsligt orolig när han rörde mig, Justin kände att jag blev stel så han tog bort sin hand ifrån min kind och tittade oroligt på mig. 

- Det ända jag kommer ihåg är att jag åkte med Lucas och hans vänner till en klubb... vilket jag inte först ville men han låste mig ute så jag åkte med ändå, sa jag och tog luft innan jag fortsatte.

- Sedan ville dem att jag skulle flirta mig in men när jag kom fram till vakten sa han att han... 

Jag tittade på Justin som tittade frågande och nyfiket på mig, varför har Justin som ett VIP kort in till den klubben?

- Han sa att du har som ett VIP kort in till klubben med ditt crew, sa jag tyst och han tittade ned på sina händer och sakta upp på mig igen. 

- Justin, du får inte ens vara där inne, varför får du komma in där? sa jag oroligt, han öppnade munnen men stängde den lika snabbt. 

- Det är... komplicerat...

Nästa vecka kommer jag inte att vara hemma, men jag kommer tidsinställa ett inlägg på onsdagen så ni har någonting att läsa, jag hoppas att det är okej!

Jag ställde mig upp ifrån golvet och suckade medans jag sakta gick upp till mitt rum och satte mig på sängen och tog upp min mobil ifrån min ficka, snabbt tryckte jag in Justins nummer och var påväg att ringa när jag tvekade, vad skulle jag säga till honom? Det är bara onödigt att oroa honom i onödan, jag skulle inte träffa Lucas igen... Då är det ingenting att oroa sig för...

Innan jag hann tänka mer la jag min mobil i min ficka igen och kände mig nervös och ensam, efter vad som hände med Lucas känner jag inte för att vara ensam hemma.... Varför är jag så barnslig? Inget kommer att hända, ingen kommer att komma, det är bara onödigt att oroa sig i onödan!

 Istället för att gå runt på mitt rum och försöka lugna ned mig gick jag ned och satte mig i soffan för att titta på något program som gör att tiden går snabbare, plötsligt plingade dörren och jag hoppade av det höga ljudet ifrån dörren, min oro växte och jag ställde mig upp och gick sakta fram till dörren för att kika ut genom fönstret och se vem det var men innan jag hann komma halvägs plingade det igen och jag stannade och stod helt stilla.

Jag är så barnslig, tänkte jag för mig själv när jag gick fram till dörren och öppnade den, utanför stod Lucas med ett leende på hans läppar, jag tittade chockat på honom och höll på att stänga dörren mitt framför ögonen på honom när han klev in och tittade på mig uppifrån och ned. 

- Är det så du vill se ut i stan? frågade han och jag tittade ned på mig själv och upp på honom med en frågande min.

- Är det så du vill se ut när du går ut ifrån mitt hus? Okej, bra, sa jag och puttade honom tillbaka till dörren och hann stänga halva när han stoppade mig genom att trycka sin hand mot dörren. 

- Vad är det? frågade han och jag tittade chockat på honom igen fast denna gången med iska och oro. 

- Vi ska inte åka in till stan idag, vi ska inte träffas eller någonsin gå på dejt, sa jag snabbt och tittade bort ifrån hans ögon, hans leende blev stelt och snart hade hela hans ansikte bytat humör, istället för att vara glad var han chockad och irriterad, jag suckade och tittade in i hans ögon för att säga till honom att han borde gå och att jag inte kommer åka med honom in till stan men Lucas hann först. 

- Jag vet att vi egentligen skulle åka seperat men jag tänkte att du kanske ville åka med mig ändå, så...

- Nej, Lucas, vi ska inte åka in till stan idag, även om vi skulle göra det så skulle jag inte åka med dig, sa jag och han tittade på mig med en blick som jag inte kunde läsa.

- Om vi åker med mina vänner? Jag hämtade mina vänner innan jag åkte hit och skulle hämta dig, sa han och jag skrattade och skakade på huvudet.

- Okej, jag känner knappt dig och det som hände innan gör så att jag inte vill lära känna dig, om dina vänner är med så ska ni antagligen inte till Starbucks och fika, sa jag och gjorde mig beredd på att stänga dörren rakt framför ögonen på honom när han vände sig om och gjorde en rörelse som sa att jag skulle komma ut, jag tvekade men gick sakta ut ifrån mitt hus och tittade runt mig. Innan jag visste ordet av det så hade Lucas stängt och låst dörren.

- Vad gör du? Hur fick du mina nycklar, släpp in mig i mitt egna hus! sa jag argt och han vände sig om och log svagt mot mig.

- Ta det lugnt, jag ger dig dem igen när vi åker hem, sa han och gick till hans bil, jag satte mig ned på trappen och suckade högt och tydligt. 

- Du tog mina nycklar innan, det var därför du kom hit! nästan skrek jag till honom, han vände sig om när han hade öppnat bildörren och tittade på mig.

- Jag tänker inte åka med dig, sa jag och letade fter min mobil när jag kom ihåg, jag la den på soffbordet där inne, jag suckade igen och gömde mitt ansikte i mina händer. 

- Kom igen, nu är det du som är utelåst, sa Lucas och jag ställde mig upp och gick fram till honom med små steg, när han hade släppt in mig gick han till dörren och låste upp den igen, innan jag hann springa ut hade han kommit in i bilen och börjat köra. 

- Någon kan komma in i mitt hus nu! Varför låste du upp? frågade jag honom, han tittade på mig och tillbaka på vägen.

 

Efter ungefär 10 minuter stannade Lucas utanför en klubb i stan, jag tittade argt på Lucas som pratade med sina vänner i baksätet. De pratade om hur de skulle kunna smyga in i klubben, eftersom alla är under 21 så måste de klura ut en plan till hur de ska kunna komma in.

Ju längre jag lyssnade på deras samtal ju mer oro växte i min mage, varför klev jag in i denna dumma bilen egentligen? Jag kunde stannat och väntat tills Justin kom, vilket han borde har gjort nu.

- Alexis, kan du... flirta dig in? frågade en kille som jag antar är Lucas "kompis", jag har sett honom i skolan, men det förklarar inte varför han vet mitt namn...

- Nej, jag tänker inte smyga in på en klubb, jag vill inte ens vara här! sa jag surt och tittade framåt och utforskade alla personer som skrattade åt varandra och ställde sig i kön in till klubben.

- Hon är vår enda chans, sa den blonda killen och jag tittade snabbt på honom med en orolig min, det finns inte en chans att jag kommer flirta mig in på den klubben, jag är ingen bra flirtare och det blir värre utan ett fixat hår och smink.

- Kom igen, Alexis, de blir roligt, sa Lucas och jag suckade och tänkte för mig själv hur dålig idé det var att säga ja till Lucas från första början och att kliva in i hans fula bil. 

- Jag tar det som ett ja, sa den blonda igen och gick ut och öppnade min bildörr och höjde ögonbynen, jag suckade och gick ut ur bilen medans jag tänkte på hur dålig dag denna är. 

Innan jag hann säga ordet av det så stod jag framför vakten som tittade frågande på mig. 

- Så, jag behöver verkligen gå på toa, sa jag tyst och tittade upp på honom, han log och såg ut att skratta inombords. 

- Jag känner igen dig, du är Justin Biebers flickvän va? sa han sedan och jag tittade chockat på honom och nickade sakta. 

- Ehm, ja, sa jag och log svagt, han nickade och tittade på den ganska korta kön och på mig igen medans han log stort. 

- Justin har varit här många gånger, tillsammans med hans Crew, han har nästan som ett VIP kort in hit, du är också välkommen, sa han och gav mig ett ännu större leende innan han släppte in mig, jag kunde kanppt andas av min chock som jag fick av att han sa att Justin hade varit här många gånger, Justin är inte över 21 och han har nästan som ett VIP kort in hit? 

Jag hörde hög musik som dunkade ifrån högtalarna och gick nästan runt i ringar för att jag inte visste vad jag skulle göra, jag kände många blickar på mig men det värsta var att jag kände mig liten och sårbar här inne. Jag känner igen denna känslan.

- Hej, hörde jag någon säga bakom mig, jag vände mig om och såg en kille som såg väldigt ung men vuxen ut, jag log mot honom.

- Hej, sa jag och tittade runt mig efter någon jag kände igen, någon ifrån Justins Crew eller... bara någon som jag kände igen men jag såg bara främlingar. 

- Kan jag bjuda dig på en drink, du ser förvirrad ut, sa han och jag skulle precis säga att jag bara var 17 när han började gå och drog mig med sig till baren och beställde någon drink som jag inte kände igen, min blick drogs ifrån honom till alla som dansade och jag gillade inte känslan att detta har hänt förut, när jag sist gick på en klubb var när jag och Justin bråkade och då gick det inte så bra. 

- Här, sa han och gav mig drinken, jag tittade på honom när han höll upp sitt glas som att han ville skåla, jag skrattade och tog upp glaset och skålade med honom innan jag drack en klunk och jag höll på att spotta ut den, den var riktigt stark och gjorde så min hals brann. 

Bara efter den klunken kände jag mig illamående och snurrig, efter varje sekund som gick såg jag mer och mer suddigt. 

- Kom, sa han och drog med mig till ett stort rum bakom baren, det måste vara VIP rummet, jag satte mig ned på en av många soffor och tog mig för huvudet. 

- Är du okej? sa killen men jag hörde nöjet i hans röst, jag suckade och tittade upp för att försöka se en utväg men den ända utvägen var där han stod och log svagt. 

- Va-dd la du i mi-n... dri-nnk, sa jag tyst och lutade mig tillbaka på soffan och kände en hand på min kind och lukten av alkohol.

- Ta det lugnt, sa han och smekte min kind innan han kysste mig och jag puttade bort honom.

- N-ej, vad allt jag sa innan allt blev svart...

 Det är inte mitt bästa skrivna kapitel, men jag hoppas ändå att ni inte tycker att det är för dåligt...