Meant To Be - A Justin Bieber Novel

Kapitel 46 hade jag tänkt komma upp imorgon men jag tror inte att jag hinner lägga upp det imorgon, hela dagen ska jag vara upptagen och kommer tyvärr inte ha tillgång till en dator, jag är ledsen för det men som sagt, jag tror inte jag hinner, man vet aldrig!

Jag tittade på Justin som snabbt tog på sig sina byxor och sin tröja, jag har inte berättat för honom om att jag ska träffa Lucas senare idag. Undra hur han tar det. 

- Justin? sa jag snabbt innan jag hann tänka på vad jag skulle säga till honom, han vände sig om och tittade på mig med nyfikna ögon. 

- Lucas frågade mig igår om jag skulle vilja träffa honom idag, bara som vänner såklart,  jag sa ja... sa jag och tittade på hur han skulle reagera, han nickade sakta och började gå fram till mig och vilade sina armar runt mn midja. 

- Okej, jag har en intervju idag ändå, du vet hur tråkiga dem är... så jag antar att du kommer ha det roligare med Lucas än med mig... Just idag, sa Justin och log stort, jag tittade tveksamt på honom men besvarade hans leende med mitt och tittade in i hans ögon medans jag smekte hans kind. 

- Hur kan jag ha fått en pojkvän som är så perfekt och omtänksam som du är? frågade jag honom, han skrattade och ryckte på axlarna.

- Av en toa, sa han och jag skrattade och kysste honom lätt innan jag tog min mobil som låg på nattusbordet och gick ned till alla andra hand i hand med Justin.

 

Justin hade åkt till intervjun och nu var det bara jag kvar i hela huset, James och Becky har åkt till stan och mamma och pappa var tvungna att jobba. 

Jag gick rastlöst runt och visste inte vad jag skule göra, jag oroade mig samtidigt om träffen med Lucas idag. Det känns som om han tar det som en dejt och inte som en "vänskaplig träff", dessutom känns han mycket mer tillbakadragen nu än vad han gjorde innan. Det känns helt enkelt konstigt att veta att jag ska tillbringa en eftermiddag med en som känns som en främling för mig, jag har en dåligt magkänsla om det. 

- Du oroar dig för mycket, hördes en röst ifrån dörren, jag tittade snabbt dit och såg Lucas stå i dörröppningen, jag tittade chockat på honom medans jag skakade på huvudet. 

- Varför är du här? Klockan är knappt 12, sa jag och rynkade pannan av oro och nervositet.

- Ledsen, jag såg att du var ensam och tänkte att du kanske ville ha sällskap, sa han och jag skakade på huvudet och suckade. 

- Tack, men nej tack, jag oroar mig inte alls för mycket, sa jag och satte mig på soffan, jag hörde hur Lucas kom närmre mig med varje steg han tog vilket gjorde att jag skakade på huvudet, vad gjorde han här? Jag har inte lust att prata med honom just nu.

- Så du oroar inte dig över att jag tror att detta är en dejt och ingen träff mellan två vänner? frågade han innan han satt sig ned jämte mig, för nära mig, våra höfter nuddade varandra vilket jag inte alls tyckte om. 

- Varför knackade du inte? Du bara steg rakt in i mitt hus! sa jag irriterat, han lutade sig fram och vilade sina armbågar mot hans lår och tittade rakt på mig med en stel blick.

- Dörren var öppen, jag gick in för att jag inte är en seriemördare och du känner mig, sa han och jag himlade med ögonen och tittade på honom, han ryckte på axlarna som gjorde att jag ställde mig snabbt upp och gick till köket för att ta fram lite vatten till mig, han kom bara in för att han tyckte att jag kände mig ensam, inget att oroa mig för, intalade jag mig själv medans jag snabbt drack upp vattnet ur glaset. 

Plötsligt kände jag hur hans hand nuddade vid min midja och jag stelnade till, snabbt väde jag mig om och såg Lucas le svagt mot mig. 

- Vad gör du? sa jag tyst och såg hur han undersökte mig uppifrån och ned vilket gjorde mig rädd och nervös över vad han ville göra. 

- Jag tror du måste gå, sa jag lika tyst och gick fram till dörren för att öppna den och låsa när han hade gått ut, han kom sakta fram till mig och la sin hand på min kind, jag backade ett steg och tittade på dörren, jag såg i ögonvrån att han tittade på mig med en delvis ledsen blick men också irriterad och arg. Han har verkligen förändrats, vad hände med honom?

- Jag vill att du går ut, sa jag högre och tydligare men han brydde sig inte, jag vände mitt huvud mot hans och tittade in i hans ögon.

- Gå ut! sa jag och han suckade och gick fram till dörren och tittade sedan tillbaka på mig. 

- Jag ger inte upp, sa han innan han lämnade mitt hus och jag äntligen kunde låsa dörren, jag suckade och satte mig på golvet vid dörren och kramade om mina ben, jag vill inte träffa honom igen, varför smekte han min kind och la sin hand på min midja och han bara vill vara vän med mig? Jag är inte dum, varför sa jag ja till honom i första början när jag visste att han tar det som en dejt?

 

Jag satt mig i bilen och började köra hem till Alexis och se om hon fortfarande var kvar hemma eller om hon redan har åkt in till stan för att träffa Lucas, intervjun gick bra men jag kunde inte sluta tänka på Alexis och Lucas och deras träff, även om jag sa till Alexis att jag var okej med det så har jag en dålig magkänsla om det, Lucas känns dålig på något sätt, inte bara med hur han tittar på Alexis utan hur han pratar med henne och tanken att se Alexis med honom ensam gjorde mig nervös och arg. Jag känner mig som en svartsjuk pojkvän men... någonting är fel...

Jag tog snabbt upp min mobil och ringde till Alexis men fick inget svar, hon duschade säkert.... eller var på toa så hon inte kunde svara, jag började köra fortare och blev lättad över att jag såg deras hus mitt framför mina ögon, hennes bil var fortfarande kvar så jag antar att hon är hemma och duscar eller går på toa, precis som jag tänkte. 

Jag parkerade och hoppade snabbt ut ur bilen med mobilen i handen och plingade på men fick inget svar, som sagt, hon kanske duschade, då kan hon inte öppna. 

Jag öppnade dörren och klev in försiktigt innan jag tog av mig mina skor och jacka för att gå in och se vart hon var, men jag hittade henne inte, inte på toan eller i hela huset, vart var hon? Varför är hennes bil hemma? De skulle ju åka för sig till stan..

---

 Vart tror ni att Alexis är?

Klicka på bilden för att komma till bloggen!

 

Previous:

 

- Hej, sa Lucas och tittade på Justin och på mig igen, jag tittade förvirrat runt mig. 

- Vad gör du här? frågade jag Lucas och han gick ett steg framåt och jag backade ett steg för att inte komma för nära honom, Justin backade inte utan tittade frågande på oss båda. 

- Ehm... jag ville bara veta om du var okej, jag hörde att du blev slagen... av några killar och såg att din bil var hemma nu... så... ja, sa han och jag nickade sakta och tittde runt mig på alla som pratade och hade roligt. 

Justin tittade på mig och jag tittade snabbt bort ifrån hans ögon, han visste inte vem Lucas var och jag har inget att dölja men det känns som om Lucas inte är här för att titta så att jag är okej. 

- Har du något mer att säga? frågade jag Lucas och han tittade upp på mig och skakade på huvudet, jag nickade glatt och vinkade till honom innan jag stängde dörren och pustade ut. 

- Vem var det? frågade Justin och jag tittade på honom och suckade. 

- När du var ute på tour så ville Becky att jag skulle komma över dig och hon började leta efter nya pojkvänner till  mig, en dag kom hon till mig och sa att jag hade en snygg kille som granne, Lucas, som han heter, sa jag och Justin nickade och tog min hand som gjorde så jag stannade. 

- Jag vill visa dig en sak, sa Justin och jag tittade frågande på honom innan vi sprang upp till övervåningen och Justin satte mig i soffan innan han satte sig vid pianot och tog fram en lapp ifrån hans ficka. 

 

Jag satt och lyssnade på pianot och hans unika röst, jag fick en känsla av sorg och massor av minnen som passerade förbi mina ögon.

När jag kom ut ifrån mina tankar märkte jag att jag hade tårar på kinderna, snabbt torkade jag mina blöta kinder och fortsatte att titta på Justin som sjöng så fantastiskt att jag fick rysningar.

Hur han sjöng ut orden och fick mig att förstå hur han kände, jag ställde mig upp och gick fram till honom och satte mig jämte honom på pianostolen. 

Han tittade på mig med tårar på kinderna, jag torkade sakta bort hans tårar och la mitt huvud på hans axel. Jag kunde höra hur hans röst sakta började bli mer sårbar och ledsam, jag kände hur mina kinder blev mer och mer våta men jag brydde mig inte. Jag behövde känna att jag hade Justin igen, jag behövde känna mig svag för att släppa alla känslorna jag har inuti mig. 

Jag tittade upp på Justins vackra ansikte och följde sedan hans fingrar lätt spela på pianot med mina röda och blöta ögon. 

Jag la min hand på Justins våta kind och han tittade ned på mig som gjorde att han sluta spela och istället satt vi och tittade in i varandras ögon, det kändes som om han rörde min själ, jag kunde se oroligheten i hans ögon och hela hans kroppspråk sa att han inte ville förlora mig igen, jag skakade på huvudet och smekte Justins kind sakta. 

- Jag lovar att det kommer aldrig att hända igen, sa jag tyst och Justin kysste mig mjukt och kramade om mig hårt. 

- Jag älskar dig, viskade han i mitt öra och jag nickade och log svagt. 

- Jag älskar dig med...

 Jag har någon idé om vad som ska hända men vill gärna ha fler, så var inte rädd att säga vad ni tycker!

- Vad hände med dig? skrek en reporter på andra sidan av parkeringen medans hon sprang emot mig och Justin, vi hoppade snabbt in i bilen och brydde oss inte mer om henne. 

- Så, hur känns det att äntligen få komma hem? frågade Justin och jag log stort mot honom och skrattade. 

- Det känns fantastiskt, efter en lång flygresa som denna hoppas jag att få komma hem till ett tyst hus, sa jag och Justin log och kysste mig mjukt, jag hade saknat hans mjuka läppar. 

- Okej, då åker vi hem till ditt... tysta hus, sa Justin och jag tittade frågande på honom, han såg ut att dölja någonting, jag kan se det på honom för att han biter sig i kinden så han inte säger hemligheten rakt ut. Jag hoppas att det är något roligt han döljer i alla fall...

 

Justin parkerade utanför mitt hus och jag hoppade snabbt ur för att ta en titta hur det såg ut, det var länge sedan jag såg mitt hus, det känns helt annorlunda men ändå är det helt samma hus som jag har växt upp i, jag antar att det händer när man är borta för länge. 

Justin ställde ned mina väskor på marken och jag tog så många som jag orkade... 2 stycken, bättre än inga alls. 

- Jag vet att du... ville ha det tyst hemma hos dig, men tyvärr sa du det försent, sa Justin och öppnade dörren in till mitt hem med massor av människor i. 

- VÄLKOMMEN HEM! skrek alla och jag tittade chockat runt mig, jag visste inte att det fanns så här många i mitt kvarter, mamma kom snabbt fram till mig och kramade om mig hårt. 

- Vi är så glada att du äntligen är hemma, alla här har saknat dig, sa mamma och tittade omkring mig, jag tittade frågande runt och sedan på mamma. 

- Vilka är dem? frågade jag och mamma skattade. 

- De är dina släktingar och dina vänner, sa mamma och jag nickade sakta och tittade bak på Justin som fortfaranade jobbade hårt med att få in alla våra väskor, jag skrattade åt honom medans jag sprang ut och hjälpte till för att det skulle gå snabbare. 

- Alexis, gå in och hälsa på sin släkt, jag kan göra det, sa Justin och jag tittade på honom och höjde ena ögonbrynet. 

- Justin... du kommer inte orka bära alla väskorna, sa jag och tog ena, Justin tittade chockat och lite surt på mig. 

- Du får ta en, bara en, sa han och ställde ned väskan han hade i sina armar och kramade om mig bakifrån, jag log och satte ned väskan innan jag vände mig om. 

- Eller så får de stå här ute tills... imorgon, sa han och jag skrattade ch kysste Justin mjukt. 

- Jag ber James ta in dem, sa jag och Justin skrattade medans vi gick in och glömde bort alla väskorna. 

 

Efter någon minut av allt prat såg jag mormor och morfar sitta i soffan, jag log stort och tittade på Justin som stod och pratade med James och Becky, snabbt sprang jag fram till honom. 

- Jag vill att du träffar någon, sa jag och tog tag i hans hand mitt i hans samtal med James och drog med honom  till soffan. 

Jag mötte mormors blick och hon log lika stort som jag gjorde. 

- Alexis, vad roligt att se dig, var stor du har blivit, sa mormor och fortsatte med alla "mormor" kommentarer, plötsligt såg hon upp på Justin som delvis log men han såg också ut att vara ganska förvirrad. 

- Vem är detta? frågade mormor och höjde ögonbrynen och tittade på mig, jag skrattade.

- Mormor, detta är Justin, Justin, detta är min Mormor, sa jag och de skakade hand och Justin kunde äntligen slappna av och log svagt mot henne. 

- Jag antar att detta är din pojkvän, sa morfar och satte sig upp och skakade hårt om Justins hand, jag kunde inte hjälp att skratta av Justins min när han kände hur stark morfar egentligen var. 

- Trevligt att träffas, sa Justin och log sitt gulliga leende, morfar skrattade och tittade på mig innan han kramade om mig hårt men ändå på något sett mjukt, innan jag visste ordet av det så hade han lyft upp mig i luften precis som han gjorde när jag var liten.

- Pappa, ta det lugnt med Alexis, hon har precis kommit hem ifrån sjukhuset, sa mamma och morfar satte ned mig och log mot mamma som log mot oss. 

- Alexis, du har besök av din... gamla vän tror jag att han kallade sig, sa mamma och ryckte på axlarna, jag tittade frågande på mamma som fortsatte att prata med mormor och morfar innan jag och Justin gick till dörren och möttes av Lucas, jag tittade chockat på honom när han stod där i rutig skjorta och jeans... Vad gör han här?

 Jag ska bli bättre med uppdateringen men annars, vad tycker ni ska hända i novellen? Jag har bara någon idé och skulle behöva inspiration...

Jag är ledsen över hur sakta det går, jag kommer bli bättre!

 

Jag ska titta på film för att få inspiration och göra allt möjligt för att vilja skriva igen, jag lovar. Nu när det är sommar så hoppas jag kunna skriva mer än vad jag brukar göra men ändå inte för mycket så jag slutar igen. 

Kapitel 40 börjar sakta bli klart och jag lovar att jobba på det riktigt hårt tills det blir klart! Jag är riktigt ledsen men är tacksam om ni har tålamod!!