Meant To Be - A Justin Bieber Novel

Jag vände mig om och gav ifrån mig en djup suck, jag kände mig svag. Jag såg fortfarande besvikelsen i hennes ögon av mina ord, varför tillät jag mig själv säga så? Varför är jag tvungen att visas i centrum? När jag åkte iväg för att börja min turne fick jag två val, stanna kvar med Alexis, eller vara på hela turnen, utan stopp för att hälsa på Alexis eller någon annan. Eftersom jag och Alexis inte var i det bästa tillståndet då så valde jag fel. Varför valde jag inte den jag älskar mest i världen? Min karriär hade inte slutat även om jag försvann från turnen då och då, mina beliebers hade funnits kvar för att stötta mig och visa mig vägen tillbaka. 

Men jag var dum, jag var lika dum som jag alltid har varit när det gällde Alexis, jag har alltid valt fel. Vad jag än gjort. 

Jag kom tillbaka till verkligheten när jag hörde skrik, det hade precis blivit mål. Jag lutade mig tillbaka och tog mig för huvudet, jag tänker för mycket. 

- Vi åker tillbaka imorgon klockan 09.00, exakt, vi kan inte missa flyget, då missar vi hela konserten, sa Scooter jämte mig, jag tittade på honom och tillbaka på matchen som för första gången var ganska tråkig. 

- Jag måste gå på toa, sa jag tyst och ställde mig upp för att gå till toan och vara ifred, jag orkar inte med allt ljud och allt skrik, speciellt inte när jag behöver utrymme för att tänka.

Jag tog upp min mobil och stirrade på klockan, det var för tidigt och jag var för trött, snabbt försvann jag in på toan och satte mig på golvet precis vid dörren så ingen skulle kunna komma in, innan jag blev för deprimerad klickade jag  in på twitter för att försöka göra mig gladare av mina fans, jag hade fått många nya kommentarer vilket fick mig att direkt bli på bättre humör. "I love the smile on your face, don't you let it go",  "This is forever, we all love you, I love you babe, don't forget that"

 

Jag satte mig upp i sängen och tittade ned i min mobil där jag hade massor av missade samtal ifrån mamma, Scooter och alla andra i mitt crew. De ringer mig nästan jämt, lite irriternade är det faktiskt. Snabbt klickade jag på mamma och snart svarade hon med en trött morgonröst. 

- Du vet väl att klockan är... 5 på morgonen? sa hon och jag skrattade och nickade precis som att hon skulle kunna se mig, hon gäspade och jag kunde höra hur hon lutade sig tillbaka. 

- Är du okej? Du har varit nere på sistonde, speciellt igår, har något hänt? frågade hon och jag blundade och såg bilden av Alexis igår, jag suckade och drog min hand genom mitt hår. 

- Jag träffade Alexis igår, hon var både irriterad och ledsen på mig. Hon nästan skrek till mig varför jag hade varit i rampljuset så mycket, att jag kunde vänta lite längre än några dagar på att vara i tidningarna eller på Tv:n. Jag kunde nästan se alla hennes frågor i hennes ögon, jag pausade och tog ett djupt andetag för att lugna ned mig och invänta svar från mamma. 

- Justin, man gör fel ibland. Det är misstag alla människor gör, man kan inte sluta försöka om man har gjort fel en gång, man måste försöka igen och se om man gör rätt denna gången. Jag vet att det är svårt för dig, jag vet också hur mycket du älskar Alexis. Du måste bara tillåta dig själv känna så och sluta göra val som är rätt för alla andra utan göra val som är rätt för dig, sa mamma och jag log svagt av hur hon alltid ger bra tips. 

- Jag kan inte precis gå till hennes hus och knacka på dörren, sa jag och kände mig på bättre humör, mamma skrattade och gav ifrån sig en till lång gäspning.

- Jag vet att du har gjort värre saker, varför inte bara våga? Du vågar göra allt annat, uppträda inför massvis av människor och vara i Live sändningar, då allt kan gå fel, du vet hur du tycker och jag lovar att Scooter kommer skratta åt dig istället för att skälla på dig, du vet hur han är, sa hon och jag skrattade åt synen av när Scooter inser att jag återigen har brutit mot hans regler. 

 

Jag tog en klunk av mitt ljumna te och tittade på Tv:n där Grey's Anatomy hade börjat, egentligen ska jag träna inför provet till på fredag men det enda jag orkade med just nu var att sitta och slappa framför Tv:n med något varmt att dricka. 

- Jag tyckte väl att jag hörde något, hörde jag mamma säga medans hon kom ned ifrån trappan, hon log mot mig och satte sig ned jämte mig. 

- Jag hörde från James vad som hände igår, är du okej? sa hon och jag tittade på henne och ryckte på axlarna. 

- Jag antar att jag visste svaret, jag hade bara inte förstått det förrän han sa det själv, sa jag och tittade tillbaka på Tv:n där dem hade fullt upp med att rädda en patient, jag såg i ögonvrån hur mamma rynkade ögonbrynen och fick sin ledsna min på ansiktet. 

- Jag ser att du umgås med Lucas mycket nu, är det något pågång? frågade hon och jag tittade chockat på henne med ett flin på mina läppar, hon log stort mot mig medans hon höjde ena ögonbrynet. 

- Vi är vänner, är det inte okej att ha en kille som en vän? Han är där för mig när jag verkligen behöver honom, jag vet inte om jag skulle klara av att gå till skolan utan honom, sa jag och mamma nickade och lade en hårslinga bakom mitt öra. 

- Jag vet, jag vill bara att du ska vara lycklig, och när du är med Lucas känns du mycket tryggare, precis som du gjorde med Justin, det känns bra för mig med, sa hon och gav mig en puss på pannan innan hon gick upp på övervåningen igen för att duscha och fixa sig inför dagen. 

När jag var som mest uppsluken i mina tankar plingade det överraskat på dörren, jag ryckte till och tittade chockat runt mig, Vem ringer på såhär tidigt på morgonen? 

Jag ställde mig snabbt upp med filten runt mig och gick sakta mot dörren, jag kunde höra mina egna hjärtslag när jag väl var framme och skulle öppna, varför har vi inte ett kikhål ut så man kan titta vem det är innan man öppnar dörren? 

För att inte göra mig mer uppskrämd än vad jag redan var brydde jag mig inte om mina tankar utan låste upp och öppnade dörren lite så jag kunde se vem det var, först kunde jag inte se klart av hur kallt det var ute så jag var tvungen att blinka flera gånger för att få en klar syn av vem som stod och plingade på dörren klockan 6 på morgonen, resultatet gjorde mig skraj och jag blev helt stel i hela kroppen. 

- Jag vet att jag gjorde fel...

 Bara för att detta kapitlet kommer ut så snabbt betyder inte att jag kommer lägga upp varannan dag igen, utan jag måste hinna med min fritid och skola också. Jag hoppas ni förstår det. 

I alla fall, jag vet att detta kapitlet inte var det bästa, men ni får stå ut. Jag håller på och planerar lite om vad som ska hända och jag har några idéer som jag ska klämma in, det är därför detta kapitlet inte blev så himla intressant.