Meant To Be - A Justin Bieber Novel

Jag vaknade av Jake som började gråta, snabbt tittade jag på klockan och såg att den var kvart över 10. Jake börjar faktiskt sova bättre nu än vad han gjorde innan. 

Jag ställde mig upp och plockade upp honom, när han såg mig slutade han att gråta och tittade på mig. Han hade börjat öppna ögonen ännu mer nu men inte helt än. 

- Idag kan du åka hem, hörde jag Sarah säga bakom mig, jag vände mig om och log svagt mot henne. Hon började också att le svagt och gick fram till mig och Jake. 

- Polisen har inte kontaktat dig än, sa Sarah tyst och jag tittade på henne och sen tog jag Jakes hand och började att le åt hur han började skratta. 

- Jag vill bara tro på det bästa... men det är inte så lätt när man vet att han är populär och att han har fiender, om han åkte till killen på skolfesten vet jag inte vad jag ska göra... sa jag och Sarah la en hand på min axel och tittade ledsamt på mig. 

- Han vet inte vart killen bor eller hans namn, hur skulle han kunna veta vilken håll han skulle? sa hon och jag tittade på henne och skakade på huvudet. 

- Jag vet inte... men jag vill inte förlora honom, sa jag tyst och satte mig på sängen, Sarah kom snabbt efter mig och satte sig jämte mig. 

- Allt kommer bli okej, du kommer inte förlora honom! sa hon och jag ville tro på henne men allt jag kunde tänka på nu var ett liv utan honom...

- Katie? hörde jag Pattie säga bakom mig, jag vände mig om och tittade ledsamt på henne. 

- Vad har hänt? sa hon snabbt och jag gick fram till henne och kände hur det började samlas tårar bakom mina ögonlock. 

- Justin sprang iväg igår och han har inte kommit tillbaka, polisen vägrade att leta efter honom men idag har det gått 1 dygn och jag hoppas att dom ska försöka hitta spår eller ännu bättre... Justin, sa jag och Pattie tittade ledsamt på mig.

- Han är okej! sa hon och jag nickade och kramade  om henne. 

- Katie Angel Jackson? hörde jag polisen på polisstationen från igår säga, jag tittade oroligt och chockat på honom. 

- Ja? sa jag snabbt med gråten i rösten. 

- Vi ville att du skulle veta att vi har börjat leta efter Justin, men vi ville bara ställa några frågor till dig som ger oss ledtrådar, sa han och jag nickade och log svagt mot Pattie. 

Polismannen kom in och satte sig på fotöljen jämte sängen. 

- Har Justin några fiender? sa han plötsligt, jag tittade chockat på honom. 

- Justin är artist och har många fans men också haters, även paparazzis och kanske någon som är avensjuk på honom, sa jag och polismannen skrev upp något i sitt block och jag blev nyfiken vad men sa inget för att det skulle gå så fort som möjligt så jag kunde komma hem och hjälpa till att leta efter Justin.

- Vad hände precis innan han sprang bort ifrån sjukhuset? frågade han sen och jag tänkte på igår, jag sa till han om den killen på skoldansen...

- Att det var en kille som tryckte på min mage på skoldansen som jag och mina kompisar gick på för 1 månad sen, svarade jag honom och han tittade frågande på mig. 

- Jag var gravid, sa jag och polismannen nickade och skrev ännu en gång upp något i hans block. 

- Var det någon mer i rummet än er igår? frågande han och jag tänkte till men skakade på huvudet, jag kom inte ihåg att någon mer var med oss. Det var ju ändå en dejt och jag tror inte att paparazzis hade kommit in heller...

- Nej, inte vad jag kommer ihåg...

Jag tog på mig en vit tunn kofta utan dragkedja och sen ett par jeans, Sarah tog min väska medans jag tog Jake och snart var vi ute vid bilen och var påväg hem. 

- Jag hopps att dom hundra frågorna du sa till polisen hjälpte, sa Sarah och jag skrattade och skakade på huvudet. 

- Sarah, de behövde ha lite fakta. Dem har inte varit med i min och Justins liv! sa jag och spände fast säkerhetsbältet, Sarah gjorde samma sak innan hon började köra och jag tittade till Jake där bak. 

- Varför skulle polisen fråga om när ni träffades? sa hon plötsligt och jag rykte på axlarna och tittade ned på mina händer. 

- De ville säkert bara ha lite information, som dem alltid vill ha! sa jag och tittade på henne, hon hade en orolig min och man såg på henne att hon var spänd för att åka hem. Att ha mig hemma igen och nu med ett litet barn skulle säkert vara jobbigt för både mamma och Sarah, jag menar... Jake kommer inte att vara tyst och ha mig hemma som är riktigt orolig över Justin skulle nog inte heller vara så lätt. 

Vi stannade utanför huset och jag kände hur längtan inuti mig kom ut och jag hoppade nästan av glädje, jag var hemma igen efter ungefär 3 veckor och jag längtade efter att få känna lukten av min säng och inte sjukhus varje kväll.

- Är du spänd över att få träffa din mamma och Liam? sa Sarah och jag tittade på henne och ryxte på axlarna. 

- Jag har ju träffat dem när jag var inne på sjukhuset men det mesta jag längtar efter är att få känna mig som hemm igen. Om Justin skulle varit här skulle allt vara perfekt men det är han inte... sa jag med gråten i rösten, Sarah la sin hand på min axel och tittade ledsamt och oroligt på mig. 

- Allt kommer fixa sig, sa hon innan vi började gå in till huset, jag hoppades på det bästa men jag visste också att Justin hade många fiender ändå om han hade väldigt många fans...

---

Det tog tid jag vet! 

Jag har tänkt så att ffter denna helgen så kommer jag att sakta ned lite precis som en "bloggpaus" jag skriver inte hela tiden men ni får kanske 1-4 kapitel i veckan?

Ni måste verkligen förstå mig! Jag har annat att göra än sitta vid min dator och skriva hela dagarna!

Jag satt och väntade inne i mitt rum i flera timmar men Justin kom inte, jag började bli orolig att något hade hänt. Han skulle aldrig bara lämna mig såhär. 

- Jag hoppas att ni har haft... hörde jag Sarah säga men hon hann inte säga klart allt innan hon såg mig ligga på sängen med en orolig blick. 

- Vad har hänt? frågade hon oroligt, jag skakade på huvudet och tittade oroligt på henne. 

- Justin har inte varit här på flera timmar, sa jag snabbt och hon satte sig jämte mig och började le svagt. 

- Han kanske fixar en till överaskning till dig? sa Sarah och jag skakade på huvudet, han var arg när han gick ut ifrån rummet. Det kunde man se. 

Något hade hänt, jag har en känsla av att det inte är bra...
- Nej, det var olikt nu. Han verkade väldigt arg när han gick och jag vet inte... men det känns som något har hänt med honom, sa jag och ställde mig upp för att titta till Jake.

- Om du är så säker kanske du borde ringa polisen, sa hon och jag tittade på henne och sen på Jake. 

- Dom kommer bara börja leta efter 1 dygn och det har gått... 5 timmar, sa jag och Sarah suckade och gick fram till mig.

- Jag ringer din mamma, hon kan ta hand om Jake medans vi åker runt och letar efter Justin, sa Sarah och tog upp hennes mobil ocj slog in mammas nummer.

Jag nickade och bar upp Jake i min famn, han började röra på hans hand och jag log, om bara Justin kunde vara här nu...

Efter flera timmars letande behövde vi åka tillbaka till sjukhuset, jag fick knappt åka ut hit. Varför jag var kvar på sjukhuset visste jag inte. Jag mådde bra och allt var okej med Jake också. 

- Vi kommer hitta honom, sa Sarah tyst och jag tittade på henne och suckade medans jag tittade ut genom fönstret. 

- Jag är bara orolig att han är kidnappad eller något, ja menar... han är ändå Justin Bieber och jag är helt säker på att han inte hade en livakt med sig när han sprang ut. 

- Vi måste berätta för polisen! sa Sarah och jag tittade på henne och suckade ännu en gång. 

- Jag vet vad dom kommer säga, sa jag tyst och tittade ned på mina händer, Sarah la en hand på min axel och suckade hon med. 

- Vi måste försöka, sa hon och svängde in på polistationen, jag tittade ut och såg alla polisbilar och några polismän som gick jämte varandra och skrattade. Om dom säger att vi får vänta tills imorgon vet jag inte vad jag ska göra. Jag kommer nog att flippa ut och slänga min mobil i väggen eller något. Man vet aldrig vad jag kan göra när jag verkligen är sur på någon. 

- Okej, sa jag tyst och gick ut ur bilen och in på polisstationen med Sarah efter mig, jag hoppades på att dom skulle leta efter Justin. Eller i alla fall efterlysa honom...

Vi ställde oss i receptionen och väntade på att han bakom bordet skulle säga något, allt blev tyst med tillslut tittade han upp på oss med en frågande min. 

- Vad kan jag hjälpa er med? sa han och jag tittade på Sarah som nickade, jag tog ett djupt andetag innan jag började prata. 

- Min blivande man är försvunnen, sa jag snabbt och han tittade fortfarande lika frågande på mig. 

- Okej, jag skulle gärna vilja veta hans namn och hu länge han har varit försvunnen. 

- Justin... Justin Bieber, han har varit försvunnen i ungefär 10 timmar, sa jag till honom och han tittade snabbt upp på mig när jag sa 10 timmar. 

- Vi kan bara börja leta efter honom efter 1 dygn, sa han och jag suckade och tittade ned i golvet. 

- Han är Justin Bieber... altså popsensationen Justin Bieber! sa jag irriterat, han i kassan suckade. 

- Det är väldigt vanligt att män bara lämnar sådär, det har bara gått 10 timmar. Även om ni snart är gifta så kan han säkert inte vara vid din sida hela tiden, sa han och jag kände hur jag började bli riktigt arg på honom. 

- Är Justin försvunnen? hörde jag Nate säga bakom mig, jag vände mig om och möttes av Nate som satt på en stol och det såg ut som han väntade på något. 

- Nate, vad gör du här? sa Sarah och han ställde sig upp och gav oss en lapp, det stod att en hund var försvunnen. 

- Jag hittade hunden, sa han stolt, jag log och Sarah skrattade. 

- Är Justin försvunnen? sa han igen och jag tittade på Sarah och sen nickade jag. 

- Ja, jag berättade en sak för honom och då sprang han ifrån mig och säkert ut ifrån sjukhuset, sa jag tyst och tittade ned på golvet. Nate tittade fortfarande lika frågande på mig. 

- Sjukhuset? sa han och jag började att le svagt och nickade. 

- Jake Noah Bieber, sa jag stolt och han skrattade och kramade om mig, jag besvarade kramen och log mot honom.

- Grattis, hur gammal är han? sa han och jag skrattade.

- Han är 2 veckor, sa jag och Nate började le lika stort igen, han skrattade och tittade ned på golvet och snabbt upp på mig och Sarah igen. 

- Jag vill hjälpa er leta efter Justin, viskade han plötsligt och jag tittade frågand på honom...

---

Vart kan Justin vara?

Vi satt och pratade om allt som hade hänt medans jag låg i koma dom senaste 2 veckorna, att missa 2 veckor var som att missa 2 år i mitt liv.

- Okej, det roligaste var nog när Jake började att gråta och Justin kom upp med världens fulaste frisyr, sa Sarah och jag skrattade och tittade på Justin som tog min hand och log mot mig. 

- Jag skulle vilja se den frisyren, sa jag och han skrattade och Sarah skakade på huvudet. 

- Jag kan inte fatta att ni är föräldrar, sa Sarah och jag tittade på spjälsängen och skakade på huvudet. 

- Kommer du ihåg när jag var liten och när jag verkligen ville gifta mig och skaffa familj med en riktigt gullig kille? sa jag till Sarah som nickade och började le svagt mot mig. Jag tittade på Justin som tittade på mig med ett stort och stolt leende på hans läppar.

- Jag tror att jag har hittat han, sa jag och tittade på Sarah igen som såg ut att hon snart skulle börja gråta, jag skrattade och tittade ned i mitt knä...

Efter några timmars pratande behövde Sarah gå hem, jag gick till spjälsängen och tittade ned på Jake som låg och sov. Jag log för mig själv när jag kände ett par armar krama om mig bakifrån Jag skrattade och vände mig om och möttes av Justins stora hasselbruna ögon. 

-  Jag har saknat dig, viskade han och pussade min kind jag log mot honom och kramade om honom. 

- Jag har saknat dig med, sa jag och tittade in i hans hasselbruna ögon och kysste han mjukt. 

- Jag har en överaskning till dig, sa Justin efter han hade avslutat kyssen, jag himlade med ögonen och började att le svagt. 

- Jaså? sa jag nyfiket och han nickade och gick och hämtade ett blått stort paket, jag nästan hoppade av glädje och tog det ifrån honom och satte mig snabbt på sängen innan jag tog bort locket och såg en svart klänning. Jag log svagt och tittade fort på Justin som satte sig jämte mig och tittade på klänningen. 

- Är den okej? frågade han och jag skrattade och nickade innan jag kramade om honom hårt, han besvarade kramen och kysste mig mjukt. 

- Ta på dig den så jag kan få se den på dig, sa han och jag skrattade och nickade innan jag gick in på toaletten med klänningen i mina händer. Justin var för gullig. 

När jag kom ut ifrån toaletten stod det ett bord mitt i rummet, det var fint dukat och allt var så romantiskt. Jag kunde inte fatta att Justin hade gjort detta när jag var inne och bytte om på toan, så långt tid tog det väl inte? 

- Justin? sa jag och tittade runt mig, jag hörde steg utifrån och tittade snabbt på dörren när den öppnades och in kom Justin med Jake i sina händer. 

När han såg mig började han att le och la ned Jake i sin spjälsäng innan han kom fram till mig och smekte min kind. 

- Du är så vacker, sa han och jag log svagt och kysste han mjukt, Justin besvarade kyssen innan han tittade mig i ögonen och log. 

- Jag hoppas att detta är bättre än sjukhusmat, sa han plötsligt och tittade ned på bordet, jag tittade frågande på honom. Han skrattade och tog bort dom silvriga locken på talrikarna och då såg jag att det var lasange. Jag log mot Justin och nickade. 

- Jag älskar dig, vet du det? sa jag och log mot honom, han bet sig i läppen och nickade och snart började han att le svagt och drog mig intill sig. 

- Jag älskar dig mer, sa han och kysste mig innan vi satte oss vid bordet och började äta, det var riktigt gott. Det var verkligen länge sedan jag åt Lasange eller någon annan riktig mat. Det märkte jag nu och det kändes skönt att äntligen vara vaken och vara med sin familj. 

De var något som jag kände på mig skulle göra mig att må mycket bättre. Jag har fortfarande skuldkänslor av att jag inte berättade om den killen på skoldansen för Justin...

När vi båda hade ätit upp började det att spela en låt, vart det kom ifrån visste jag inte men jag visste att det var Justin som hade planerat det. 

- Skulle du vilja dansa med mig, Mrs Bieber? sa han och jag började le stolt och nickade, han log också och ställde sig upp snart var han framme vid mig och pussade min hand. jag ställde mig upp och bugade för honom, jag kunde inte hjälpa att skratta. 

Vi gick till en öppen yta och jag la mina armar på Justins axlar och lutade mitt huvud mot hans axel. 

- Utan dig skulle jag inte kunna leva, viskade jag till honom, han pussade min kind och log svagt. 

- Utan dig skulle jag inte kunna andas, jag skulle inte kunna leva mitt liv. Jag skulle inte kunna tänka mig mitt liv utan dig, sa han, jag kände hur tårarna samlades bakom mina ögonlock. 

Jag skulle aldrig kunna lämna Justin, allt han gör för mig är helt fantastiskt. Nu fattas bara bröllopet och vårat hus i Tailand. 

- Justin... sa jag tyst och tittade upp på honom, han tittade frågande på mig och jag skakade på huvudet och skrattade. 

- Vad ville du säga? frågade han och jag skakade ännu en gång på huvudet och log svagt mot honom. 

- Inget, sa jag och Justin tittade på mig med sin oroliga blick, jag skakade på huvudet och skrattade åt honom.

- Var inte orolig, Jag lever fortfarande, sa jag och han skakade på huvudet och skrattade. Jag skrattade också och lutade mitt huvud mot hans axel igen. 

Plötsligt såg jag att det stod en skål med jordgubbar på bordet och jag tittade upp på Justin och han skrattade åt mig och slutade att dansa. 

- Är du alltid såhär hungrig? Jag trodde det var för att du var garvid men nu? sa han och jag skrattade och skakade på huvudet. 

- Jag älskar verkligen jordgubbar, det är inte så att jag är hungrig men jag är verkligen sugen på det nu! sa jag och tittade på Justin med min hundvalpsmin. Han skrattade och nickade innan vi satte oss på sängen med jordgubbarna emella oss. 

- Vad var det du ville säga? sa han och jag tittade på han och sen ned på mina händer. 

- Jag vet inte om det var därför men på skoldansen kom det upp en kille och viskade till mig att... jag inte var bra för dig och att du förstörde mitt liv. Samtidigt tryckte han på magen och jag verklige kände hur allt trycktes ned, men det var 1 månad sen så det kan inte ha varit därför, sa jag och tittade på Justin, han tittade oroligt på mig.

- Varför sa du inget... innan? sa han och jag skakade på huvudet. 

- Det var inget, allt har blivit okej. Ellerhur? sa jag och Justin ställde sig upp och sa inget mer utan gick ut genom dörren. Jag ställde mig upp och sprang efter han men när jag väl kom ut från mitt rum var han borta...

---

Det kom sent jag vet men jag har inte hunnit idag, det kom i alla fall upp ett och jag hoppas att ni tycker om det! 

Vad kommer Justin att göra?

Det hade gått 2 långa veckor, Jake hade fått komma hem men jag ville inte lämna Katie själv på sjukhuset så jag och Jake sov med Katie i hennes rum. 

Jag var orolig hur jag skulle kunna ta hand om Jake ensam när Katie inte var vaken men nu inser jag att det är inte så svårt. Bara att han vaknar varje dag klockan 2 eller 4 på morgonen eller snarare på natten...

Jag hade bara önskat att Katie skulle vakna så vi kunde vara en hel familj, utan Katie är det bara jag och Jake och utan Katie kommer jag knappt att klara av att leva...

- Justin, din mamma är här, sa sköterskan och jag nickade och tittade ned på Jake i mina armar Just nu kände jag mig riktigt vuxen. Jag hade vant mig vid att ha en liten bebis i mina händer varje dag. Men även om jag är van betyder det inte att jag inte är försiktig. 

- Justin! sa mamma och gick fram till mig, när hon såg Jake la hon handen för munnen och tittade chockat på mig. Jag log mot henne. 

- Vad tycker du? Liknar han oss? sa jag och tittade på Katie som låg på sängen och sov som hon hade gjort nu dom senaste 2 veckorna. 

- Han är... Fantastisk, sa mamma och gick fram till mig med ett stort leende på hennes läppar. Jag log mot henne med och ställde mig upp och tittade ned på jake som sov. 

Mamma sträckte ut sina armar och log mot mig. 

- Kan jag få äran att hålla honom? sa hon och jag nickade och gav henne Jake, jag log åt hur hon var så försiktig med honom. 

Mamma log och tittade ned på Jake inna hon  gav honom till mig igen. 

- Han är väldigt vacker, sa hon och jag skrattade och tog hans hand medans jag la ned han i spjälsängen som Sarah hade hämtat hemifrån. 

- Vill du ha någonting? sa mamma och tittade frågande på mig, jag skakade på huvudet och satte mig på stolen jämte Katie. 

- Nej, det är bra, sa jag tyst och tittade på Katie som var lika vacker som hon alltid hade varit, om hon bara kunde vakna nu skulle jag hoppa av glädje. 

Jag saknade henne, jag saknade hennes kramar och jag saknade hennes sätt att skoja. Jag skulle göra vad som helst för att få henne att vakna och bara känna hennes varma kramar. 

Jag tog hennes hand och smekte hennes kind när jag pötsligt såg hennes ögonlock röra på sig, jag tittade chockat på hennes ögon när hon tillslut hade öppnat dom. 

- Katie? sa jag tyst och hon tittade på mig och log svagt. 

- Hej, sa hon och jag skrattade och skakade på huvudet. 

- Jag har saknat dig, sa jag och kramade om henne, hon besvarade kramen och tittade sen på mig med trötta ögon. Jag började le och tittade runt mig efter vatten eller något som hon kunde dricka. 

- Hur mår du? sa Katie plötsligt och jag tittade på henne med en frågande min. 

- Va? sa jag och hon skrattade och rykte på axlarna och log svagt. Jag skrattade och tog vattnet som stod på bordet jämte Katie säng. 

- Vänta, sa Katie och jag tittade ännu en gång frågande på henne, hon tittade frågande runt sig och sen på mig igen. 

- Vart är Jake? sa hon oroligt och jag började att le och släppte hennes hand medans jag gick till spjälsängen och bärde upp Jake i mina armar sen tittade jag på Katie som såg ut att hon hade sett ett spöke. 

- Han är lik dig, sa jag till henne och satte mig på stolen igen...

Jag tittade på Jake som låg i Justins armar, jag kunde inte fatta att det var mitt och Justins barn... Vi hade blivit föräldrar.

Justin gav Jake till mig och när jag höll i honom kändes det rätt, allt kändes rätt. Mig och Justin, Jake och det huset i Tailand som vi skulle köpa. 

- Hur blir det med det huset i Tailand? sa jag och Justin skrattade och nickade. 

- Defenitivt, sa han och jag skrattade också och tog Jakes hand när Jake plötsligt började öppna ögonen lite. Det såg ut som han kisade, jag skrattade och tittade på Justin som log. 

- Det tar tid innan dom öppnar ögonen helt, sa Justin och tittade på Jake innan han tittade upp på mig igen. 

- Katie? hörde jag Sarah säga i dörren, jag tittade upp och såg Sarah stå där med kaffe i hennes händer. 

- Ja, det är jag, vaken och glad, sa jag och Sarah skrattade och satte kaffet på bordet innan hon kom fram till mig och skulle krama om mig när hon jag stoppade henne och gav Jake till Justin. 

- Nu kan vi kramas, sa jag och kramade om Sarah...

---

 Nu har hon vaknat... hur kommer det bli med Jake, Katie och Justin? Kommer dom bli en lycklig familj?

 

Jag satt inne på hotellrummet och tänkte på Katie när min mobil plötsligt började att ringa, jag tittade på skärmen och såg att det var Sarah. 

- Hej, det är Justin? sa jag och väntade på svar från Sarah som andades stressat, jag började bli orolig att något hade hänt. 

- Justin... sa hon, jag hörde att hon var både orolig och chockad, jag ställde mig upp och väntade oroligt på att hon skulle säga något mer. 

- Justin... du måste komma hem till Katie, sa Sarah och jag kände hur oron samlades inuti mig. 

- Vad menar du? sa jag oroligt och jag hörde hur Sarah snyftade. 

- Katie ställde sig upp och hon svimmade och sen kom det blod, sa Sarah förvirrat och jag skakade på huvudet och kände att en tår rann ned för min kind. 

Jag slängde mobilen på golvet och sprang ut ifrån hotellet, snart var jag inne i en taxi och var påväg mot flygplatsen. 

Jag hörde inte Justin längre och snart hörde jag en dörr smällas igen, jag tittade på mobilen innan jag stängde av och tittade tomt på Katie som snart var inne i sjukhuset. 

Jag tittade förvirrat runt mig och såg att Liam och Katies mamma sprang fram till Katie och grät, jag kände hur alla började bli rädda över vad som skulle hända. 

Dom tog in henne i ett operationsrum och stängde sen dörren, vi stod och tittade på när dom tvättade händerna och snart stod alla runt henne och man såg inget alls. 

Jag ville springa in och skrika på dom, jag vill veta vad som händer med henne. 

- Sarah, hörde jag Susie säga bakom mg och jag vände mig om och skakade på huvudet och kände hur alla tårar forsade ned för mina kinder. 

- Det kommer ta tid för dem att ta ur hennes bebis, barnet är inte så stort än att den skulle komma ut men nu har vi ingen annan väg att få Katie att överleva, hörde jag att en sköterska sa och det började rinna fler och fler tårar ned för mina kinder. 

- Ni kan sitta i väntrummet sålänge, sa hon och jag ville inte titta på henne utan tittade ned på golvet medans vi började gå in till väntrummet. 

Varför skulle detta hända just nu? Det kommer ta tid för Justin att komma hit, minst 5 timmar och vi vet inte ens om Katie överlever... 

Vad hände med henne? Inget var fel med henne, hon åt. Hon drack, vad är felet? 

Jag kände en hand på min axel och såg att sköterskan tittade ledsamt på mig. Jag hörde hur alla snyftade runt mig och visste att det inte bara var jag som grät. 

Ingen vill förlora Katie!
5 timmar senare

Ingen hade hört något ifrån sköterskan eller ifrån doktorn som opererade Katie. Vi visste inte om bebisen var ute eller om dom fortfarande försökte få ut han. Han var ändå ganska stor, hon var i 7 månaden! 

Jag såg hur en sköterska kom in i väntrummet och tittade på oss med en alvarlig min, man kunde inte se om Katie levde eller om hon var... eller om hon inte levde längre. 

- Barnet är ute och Katie... hon ligger i koma och det kan ta dagar eller veckor för att hon ska vakna, hon är inte stabil. Hn andas inte själv. Det är kritiskt för henne, sa sköterskan och jag tittade ned på golvet och kände att tårarna började rinna igen. 

Jag kundeinte förlora Katie! 

Jag hörde hur någon stannade utanför väntrummet, snabbt tittade jag upp och möttes av Justin som hade tårar rinnande ned för hans kinder och jag såg hur han var utmattad. 

- Vad.. vad händer? sa han och jag skakade på huvudet och ställde mig upp och gick fram till honom. Han tittade frågande på mig. 

- Bebisen är frisk och ute men Katie... hon kanske överlever, sa jag och gick förbi honom och satte mig på golvet några dörrar ifrån väntrummet och grät ut alla mina tårar. 

Jag hörde Sarah säga att Katie kanske överlever om och om igen nu, om Katie inte överlever visste inte vad jag skulle göra. 

Jag ställde mig upp och gick fram till sköterskan och tittade henne i ögonen. 

- Kan jag få se honom? sa jag och hon nickade och började gå, jag gick efter henne och kom in till ett rum och såg honom ligga i e låda. Jag la min hand för min mun och skakade på huvudet. 

- Jake... viskade jag för mig själv och kände hur tårarna rann ned för mina kinder, om Katie skulle varit här nu skulle mitt hjärta vara helt. Men nu är det bara halvt. 

Jag skulle inte klara ta hand om Jake själv, Katie behöver vara med honom hela hans liv. 

- Vill du se Katie? sa sköterskan och jag tittade på henne och nickade jag hängde ännu en gång med henne in till ett rum men nu såg jag Katie ligga där med stängda ögon. 

När jag såg henne fick jag nästan panik. 

- Jag lämnar er ensamma, sa sköterskan och jag nickade och satte mig på stolen jämte Katies säng och tog henne hand. 

- Katie, älskling. Du måste vakna... Jake... vi behöver dig, jag klarar inte att ta hans om Jake själv. Snälla Katie, vakna! sa jag och kände hur det forsade ned tårar för mina kinder. 

- Jag älskar dig! sa jag och la huvudet på sängen och grät ut alla mina tårar...

---

 Okej, Jake är där men Katie? 

Jag vaknade av att jag hörde en smäll nedifrån, jag satte mig snabbt upp och tittade chockat runt mig. Snart hörde jag hur det skrek någon där nere och jag ställde mig upp och kände hur det började göra ont i min mage. Jag kände igen den känslan... 

Jag satte mig på sängen igen och tittade ned på min mage som kändes väldigt svullen, men jag vet att den växet fort nu den sista månaden. 

- Katie, sa Liam i dörren och jag tittade på honom och nickade, han gick fram till mig och satte sig på sängen jämte mig. 

- Hur mår du? sa han och jag tittade frågande på honom och log svagt. 

- Jag mår bra, varför undrade du? sa jag till honom och han skakade på huvudet och började att le innan han ställde sig upp och gick till dörren igen. 

- Inget, du åt knappt något igår bara, sa han och jag log tacksamt mot honom innan han gick ned för trappan. Jag skrattade och ställde mig upp och gick till garderoben. Jag var verkligen glad att alla var så oroade över mig... men jag är okej. Det känns bara lite i magen ibland. Men ändå är det bara 1 månad tills jag ska föda och till och med jag hade börjat att bli lite orolig. 

Jag tog fram en blå tunika och sen ett par mamma jeans, snabbt drog jag på mig allt och började gå ned. Idag kände jag mig hungrig, det som Liam hade sagt att jag inte åt igår. Jag hade ätiti flera chips innan vi skulle äta för att vi alla skulle tvunget se en skräckfilm som Liam hade valt. 

Jag hatar inte skräckfilmer men ibland är dom för jobbiga, som den vi såg igår. Det var nästan så att vattnet nästan gick...

- Är du sugen på pannkakor? sa Sarah och log mot mig, jag skrattade och satte mg på stolen och nickade. 

- Varför skulle jag inte vara? sa jag och tittade frågande på henne innan jag började äta på mina utsökta pannkakor som Sarah hade lagat. 

- Du åt knappt igår, sa hon och jag suckade och tittade på henne med en alvarlig min. 

- Jag är okej, allt är okej! sa jag och Sarah nickade och tittade ned på sina händer innan hon tittade upp på mgi med ett svagt leende på hennes läppar. 

- Vi är bara orolig för att... Justin inte är här, sa hon och jag nickade och tog en bit av min pannkaka. 

- Jag vet, det är jag också men det betyder inte att det ska hända mig något. Justin har  inte varit här på 2 månader. Då hände det inget, varför skulle det hända nu? sa jag och Sarah suckade coh skakade på huvudet. 

- Jag vet, förlåt, sa hon och satte sig jämte mig och började äta på sin pannkaka. 

När jag var riktigt mätt satt jag och funderade på Justin, han hade inte varit här på 2 månader men varje dag hade han ringt och SMsat med mig. Om jag inte skulle haft honom skulle jag inte kunna klara att vara gravid. Jag är ändå bara 17 och ska snart gifta mig också. Men om allt är med Justin... känns allt okej och jag känner på mig att vi kommer bli en lycklig familj. 

- Kom och titta på TVn! skrek Liam och jag tittade bak och ställde mig upp och gick till honom med Sarah efter mig. 

- Vad är det? sa jag och tittade på Tvn. 

- Det har kommit en ny skräckfilm, sa han och jag suckade och satte mig på soffan och skrattade åt Liam som verkligen var beroende av skräckfilmer. Han skulle kunna sitta och titta på filmer hela dagarna... om det var skräckfilmer... inget annat!

Han tittade chockat på mig. 

- Liam, det är bara en skräckfilm, sa jag och ställde mig upp när jag kände hur jag började bli svag i benen, jag började bli snurrig och plötsligt blev allt svart...

Jag skrattade åt Liam när Katie ställde sig upp och jag såg hur hon knappt kunde stå rakt, jag ställde mig upp och höll i henne när hennes ögon plötsligt stängdes och hon inte rörde på sig. Jag fick panik och kände på mig att det inte var att hon var trött hon hade svimmat.

- Liam, ring ambulansen! skrek jag och försökte väcka Katie när jag såg hur det var blod på mattan, jag skakade på huvudet och kände hur en rädsla inuti mig samldes i min mage. 

Jag hörde hur Liam började prata och jag kände en lättnad att ambulansen snart skulle komma men jag visste att det inte var bra att det var blod på golvet. Jag visste att det var ifrån Katie!

Jag såg hur dom tog ut Katie ur ambulansen och jag tog upp min mobil för att ringa Justin... 

- Hej, det är Justin? sa han i luren och jag skakade av rädsla. 

- Justin... 

---

Jag vet att ni ville ha ett bråk med Katie och Justin men jag fick en annan idé. Hoppas att ni gillar den. :)

Låten som är i slutet kommer jag att använda i nästa kapitel också! När tycker ni att det ska komma upp 2 kapitel? Idag eller imorgon?

Plötsligt var Katie inte framför mig längre och jag tittade oroligt runt mig, allt jag såg var massor av tonåringar som dansade och hade roligt. 

- Har ni sett Katie? sa jag och vände mig om, bakom mig stod Chaz utan Ryan och skakade på huvudet. Jag suckade och tittade ännu en gång runt mig innan jag började springa runt för att hitta Katie. Vad som helst kan hända här inne.

- KATIE?! skrek jag så högt jag kunde, jag hoppades på att hon skulle höra mig och skrika tillbaka men det ända jag hörde vad musik och massor av prat. 

- Hon är säkert okej, sa Chaz bakom mig och jag tittade bak på han och skakade på huvudet. 

- Chaz, hon är Justin Biebers flickvän och snart fru och hon är gravid. Vad tror du kan hända här inne?sa jag stressat till han och jag såg hur han också började bli lika orolig som mig. 

Vi båda började skrika hennes namn och sprang runt för att hitta henne, hon kanske inte ens var här inne. Jag vet hur Katie hatar hög musik och många folk runtomkring sig. 

Plötsligt såg jag Katies ansike bland alla människor, jag stannade och tittade noga på vem som stod bakom henne och viskade något i hennes öra medans hon såg ritkgit rädd ut. Jag tittade frågande på dom innan jag reagerade och sprang fram till Katie och den.. killen. 

- VAD GÖR DU? skrek jag så högt jag kunde och han började le när han såg mig, jag såg i ögonvrån att Ryan och Chaz stod och tittade oroligt på oss. 

- Jag bara pratar lite med... henne, sa han och smekte Katies kind, jag kände hur jag började bli riktigt itrriterad på både musiken och alla i hela skolan. Mest på killen som stod bakom Katie och gjorde henne rädd. 

Jag gick fram till Katie och drog henne till mig, han tittade argt på mig medans jag skakade på huvudet och suckade. 

- Jag visste att alla i denna skolan skulle vara idioter, man ser det på hur ni har gjort det här inne. Ärligt? Ni är inte vuxna om ni tror det! skrek jag till han innan jag brjade gå ifrån honom. 

Jag kände hur han tog tag hårt om min arm och jag försökte trycka honom ifrån mig men det ända jag skulle få om jag drog emot mer var en bruten arm. Han var stark.

- SLÄPP MIG! skrek jag och han flinade åt mig, jag tänkte på vad jag skulle kunna göra för att få honom att släppa mig. När jag fick en bra tanke var det jag som flinade åt honom. 

- Visste du att jag är bäst på att slåss? sa jag och han tittade frågande på mig men några sekunder senare så slog jag tilll honom hårt på kinden och väntade på vad han skulle göra åt det. Jag skulle inte bli förvånad om han fick en blåtira. 

Han tog sig för kinden och jag kände mig plötsligt tacksam för att pappa hade lärt mig att försvara mig själv när jag var liten. Han visste säkert att något som detta skulle hända. 

Vi alla började springa ut ifrån skolan det snabbaste vi kunde och hoppades på att han inte skulle hänga efter oss. 

Jag hatade verkligen fester nu, hög musik. Tonåringar som tror att dom är 20 när dom egentligen bara är 15. Allt sånt var bara slarvigt att ge sig in i och man vet alltid hur det slutar om man verkligen är illa ute. 

- Är du okej? sa jag till Katie och hon nickade sakta och började gå till dörren med handen för sin mage, jag började bli orolig över att han hade tryckt på hennes mage eller något sånt så att det gjorde riktigt ont på Katie. Han var ändå ganska stark och Katie är ändå 6 månader gravid. 

Vi alla satte oss i bilen och jag fortsatte vara orolig över Katie, hon såg inte ut att må bra och jag såg på henne att hon ville säga något. 

- Är det säkert att du är okej? sa jag till henne och hon tittade på mig med ett svagt leende på hennes läppar. 

- Jag är okej, sa hon och tittade ned på hennes händer. Jag suckade och hoppades på att hon skulle säga vad det var där hemma..

Jag öppnade dörren och gick in med Katie efter mig, Chaz och Ryan hade vi sagt hejdå till i bilen och vi alla ville träffas imorgon också. Fast inte gå på en skoldans eller ens gå på en lite fest. Jag skulle nog aldrig göra det i hela mitt liv längre. Han var ändå ganska läskig den.. killen.

Katie tog av sig skorna och gick upp för trappan jag hörde hur hon stängde sitt rum och sen blev det helt tyst. Jag kände på mig att allt inte var bra, hon har aldrig bara gått in på sitt rum utan en anledning när man har kommit hem. Antingen har hon satt sig på soffan eller har hon gått till köket för att ta något och äta men nu? Nu gick hon bara in på sitt rum och inte ens säga något till mig eller någon annan. Nu blev jag verkligen orolig. 

Jag kände ett tryck över min mage och visste inte vad det var, jag kände mig också snurrig och kände på mig att jag behövde lägga mig ned för att lugna ned mig. 

Jag la mig på sängen och tog fram min mobil och såg att jag hade fått ett SMS ifrån Justin. 

Jag skakade på huvudet och kände hur det började samlas tårar bakom mina ögonlock. 

Skrev jag bara in och la sen ned mobilen när jag hörde en svag knackning på dörren, snart kom Sarah in med ljus, te och chips.

- Undrade bara om du ville titta på film? sa hon och jag log svagt mot henne och nickade och satte mig sakta upp, hon satte brickan på sängen och satte ned ljusen på nattusbordet och gav mig teet. 

- Har du pratat med Justin? sa hon och jag tittade på henne och skakade på huvudet. 

- Jag vill inte att han ska vara orolig, sa jag snabbt och tyst, Sarah nickade och skulle säga något när min mobil plingade till. 

Jag tittade på skärmen och såg att det var Justin som hade svarat mig. 

Skrev han och jag suckade och började skriva in ett svar.

Skrev jag in och skickade det innan jag tittade på Sarah igen som drack sitt te. 

- Vilken film ska vi titta på? sa jag och Sarah log mot mig och ställde sig upp för att tända ljusen. 

- Kanske.. The Notebook? sa hon och jag skrattade och log mot henne. 

- Vi har sett den typ.. 20 gånger? sa jag och Sarah ryckte på axlarna ch satte sig ned igen när jag suckade men nickade. 

- Okej, sa jag och Sarah skrattade och tog fram filmen och gick fram till TVn och satte in filmen, jag hoppades på att detta skulle göra mig må bättre...

---

Jag vet att det tog 2 dagar, jag är verkligen ledsen men jag kommer ge er 2 kapitel någon dag i veckan. Jag hoppas att det är okej? :)

 

 

Vi stod och tittade oss i spegeln när det plingade på dörren där nere, jag tittade på Sarah som tittade på mig och log. 

- Ha kul, snart kommer du få en familj, sa hon och jag började le svagt mot henne och nickade. 

- Jag lovar att jag inte ska förstöra din roliga kväll, sa jag innan vi började gå ned till dörren som plingade. Det var säkert Chaz och Ryan som ville komma och hämta oss som gentlemän. 

Sarah öppnade dörren och snart möttes vi av två killar som definitivt var Chaz och Ryan fast med kostymer på. 

- Hey, girls, skrek Ryan och började att le stort, jag skrattade och hoppades på att dom förstod att jag inte kunde dricka.

- Ta det lugnt, Katie. Vi vet att du är gravid, fast ja.. Chaz visste inte innan ikväll, sa han och Chaz tittade på mig och log. Jag skrattade och log tacksamt mot båda. 

- Eftersom Justin inte är här kommer vi vara han ikväll, sa Chaz och sträckte ut sin hand, jag la min hand på hans och han pussade den. Jag skarttade åt hur löjliga båda var, men ändå riktigt snälla. Man känner sig trygg med alla sina vänner om sig. I alla fall gör jag det. 

- Eftersom du inte kan dricka, ska inte jag heller, sa Sarah och log mot mig, jag log tacksamt mot henne och skrattade åt alla mina vänner. Hur gulliga dom kude vara mot mig bara för att jag är gravid. 

- Är ni klara? frågade Ryan plötsligt och både jag och Sarah nickade samtidigt och skrattade åt varandra innan vi gick ut ur huset och hängde med Chaz och Ryan ut till bilen. 

Efter några minuter var vi framme och vi alla kunde hoppa ut ur bilen, när jag väl tänkte på det så visste jag inte så mycket om dansen som vi skulle till. Eller i alla fall inte kom ihåg. 

- Vad är det du bekymrar dig över? sa Sarah och jag tittade på henne och skakade på huvudet innan jag skrattade. 

- Jag vet inget om dansen, sa jag och tittade frågande på henne medans vi började gå in till skolan som jag inte hade varit inne i på riktigt länge. 

- Okej, alla i skolan får vara med på dansen men också dom som är under 19 i hela staden, vi har hjälpt till att fixa dansen flera gånger. Vad kan vara skillnaden nu?  sa hon och jag skakade på huvudet och ryckte på axlarna. 

- Jag vet inte, det är bara jag som oroar mig över att jag inte ens kan drick vatten, sa jag och Sarah skrattade och tittade frågande på mig. 

- Jag lovar, du kan säkert dricka vattnet men... som tur va tog jag med mig denna, sa hon och gav mig en cola, jag skrattade och log tacksamt mot henne innan vi gick in i salen där dansen skulle vara. 

Även om Sarah hade sagt "Vad kan vara skillnaden nu?" kände jag på mig att det var mycket mer alkohol i drinkarna nu än vad det var innan. Dessutom var allting så... vuxet. Våra danser brukade vara med disco lampa och bål men detta var en stor bar och massor av folk som dansade på golvet men det fanns i alla fall en disco lampa. 

- Skillnaden är stor, sa jag tyst och Sarah vände sig om och tittade på mig med en orolig min och nickade. 

- Jag känner också det på mig, sa hon och tittade runt sig och letade efter Chaz och Ryan som stod bakom oss och såg lika förvirrade ut som vi var. 

- Är det vara vi eller har vi kommit till fel ställe? sa Chaz och jag tittade bak på han och skakade på huvudet. 

- Jag känner på mig att denna kvällen inte skulle bli så rolig som jag tänkte den skulle bli, sa jag och tittade fram på alla som dansade tätt intill varandra med drinkar i händerna och ett stort leende på deras läppar. 

- Jag känner mig som en vuxen, sa Sarah och jag vände mig om till henne och nickade. 

- Vi kan göra våran egen lilla fest hemma? sa jag och Ryan ställde sig framför oss och tittade frågande på oss. 

- Varför kan vi inte bara vara här en liten stund och se hur det går? sa han och jag tittade på Sarah och sen på Ryan igen, jag suckade men nickade och gick in till alla som dansade och försökte hitta en stol. Jag hoppades på att jag hade Sarah bakom mig men just nu visste jag inte för att det var för mycket folk och det kändes inte tryggt här inne för mig. Inte nu. 

Plötsligt kom det en kille fram till mig, jag kände direkt på lukten att han inte var nykter. Snabbt vände jag mig om för att gå ut ur skolan men han tog tag om min arm och log ett stort leende. 

- Du är Justin Biebes flickvän va? sa han och jag kände hur jag började bli orolig över vad som skulle hända...

---

 Vad kommer hända med Katie? 

Hela dagen hade vi tittat på film eller slappat på soffan, det enda jag kunde tänka på var att Justin skulle lämna mig i 3 månader och jag visste inte ens när jag skulle föda. Det ända jag visste var att det var om 3 månader och då skulle Justin komma hem. 

- Vad tänker du på? sa Justin och tittade frågande på mig, jag skakade på huvudet och satte mig upp och tittade på klockan. Den var 4 och klockan 5 skulle vi åka till flygplatsen, jag kände hur jag började bli orolig över att jag skulle börja störtgråta inne på flygplatsen och jag inte skulle kunna släppa Justin. För just nu, kändes det som jag inte ens ville gå på toa utan att han hängde med. 

Jag ville vara med han varje sekund den här timmen, att vi bara skulle ta det lugnt som vi har gjort hela dagen. Men Justin behövde packa ned sina sista saker som han skulle ha med sig. 

Dessutom behövde jag planera mötet med Chase, det skulle vara imorgon och jag visste inte vad jag skulle säga. 

- Katie, allt kommer bli okej, sa Justin och kramade om mig, jag suckade och tittade in i Justins ögon. 

- Du behöver inte vara stark, Katie. Inte just nu, det är svårt att lämna varandra. Det känner jag också, sa Justin och jag tittade ned på mina händer och skakade på huvudet. 

- Jag vet inte vad jag ska göra, Justin. Jag vill inte lämna dig, sa jag och kände hur en tår rann ned för min kind. Justin tittade ledsamt på mig och skakade på huvudet. Han kramade om mig igen och pussade min panna medans jag grät i hans famn. 

Hur skulle jag klara mig utan han? Han är mitt allt och jag vill inte sova utan han jämte mig eller vakna utan han säger godmorgon till mig.

- Jag älskar dig, viskade Justin i mitt öra och jag tittade han i ögonen.

- Jag älskar dig med, sa jag och kysste han mjukt...

Vi stod i dörröppningen och väntade på Justin som kom ned med sin resväska, han var inte den snabbaste personen men det behövde han inte vara just nu. Jag skulle bli lättad om han missade flyget men då skulle jag också bli ledsen för att han inte skulle kunna jobba på sin karriär.

Han tog på sig sin jacka och sen tog min mössa och satte på mig den med ett leende på hans läppar, jag skrattade och gick ut.

Justin kom snabbt efter mig och sen gick vi båda till bilen, Sarah skulle köra  för att jag inte fick köra för Justin för att jag var gravid och Justin inte ville köra för att han ville sitta jämte mig i baksätet.

- Vad säger du om jag kör min bil när du inte är här? sa jag och Justin tittade chockat på mig och skakade på huvudet.

- Om du gör det så lovar jag dig att jag säljer bilen, sa Justin och jag skrattade och tog hans hand, han skrattade också och log svagt mot mig.

- Jag lovar om du inte kommer tillbaka i tid så.. sa jag och han skrattade och tittade nyfiket på mig. Jag skakade på huvudet och suckade. 

- Jag kan inte sälja barnet, sa jag och skrattade åt mig själv, varför började jag ens säga meningen? 

- Jag kommer sakna dig, sa Justin loch tittade in i mina ögon, jag suckade och tittade ned på mina händer när Justin lyfte upp mitt huvud och skakade på huvudet. 

- Jag kommer att ringa dig.. Varje dag! sa han och jag började le svagt och nickade. 

- Jag kommer sakna dig med, sa jag och smekte hans kind.

När vi kom fram till flygplatsen började jag att bli riktigt ledsen och orolig över vad jag skulle tänka när jag såg han på gå flyget och när flyget åkte bort ifrån stratford. 

Att tänka så som jag gör gjorde inget bättre men det var det enda jag kunde tänka på nu, att lämna Justin!

Justin tog min hand och pussade min kind, han smålog mot mig som gjorde att jag skrattade åt honom. Han var för gullig, en riktig charmkille var han. 

Vi gick in till flygplatsen med massor av fans och paparazzis omkring oss, jag kände mig obekväm med alla kameror men som tur var Kenny där och försökte hålla alla borta. Det är ju ändå hans jobb, att vara livakt åt Justin, även för mig som var nära Justin nästan hela tiden. 

Jag pustade ut när vi äntligen var utan massor av folk runtomkring oss, ändå om jag har varit med Justin länge så har jag inte riktigt vant mig med alla som vet så mycket om oss. 

Jag var ändå fortfarande en vanlig tonårstjej, en som bara har varit med om många saker den här tiden. 

- Vad tänker du på? sa Justin som hade ätit upp sin hamburgare jag skakade på huvudet och tittade ned på min hamburgare som knappt var äten på. Även om ingen skulle tro mig så var jag inte så hungrig just nu, jag tänkte inte så mycket på mat i alla  fall. 

- Inget, sa jag tyst, Justin lyfte upp min haka och tittade på mig med en orolig blick, jag skakade på huvudet och började le svagt mot honom. 

- Katie? sa han och tittade fortfarande lika oroligt på mig, jag suckade. 

- Kan vi inte flytta till typ Tailand och bo där i ett eget litet hus som en riktig familj? sa jag och började le stort mot Justin, han skrattade och nickade. 

- Vi ska defenitivt ha en hund, sa han och jag skrattade och nickade uppspelt, han log svagt mot mig och tog min hand som låg på bordet. 

- Vi kan göra vad som helst, vi kan åka runt över hela världen om du vill, sa Justin och jag log tacksamt mot honom. Han fick alltid mig att må bättre, det behövdes i stunder som denna. 

- Jag älskar dig, inte bara lite, sa jag och log mot Justin som log tillbaka mot mig. 

- Jag älskar dig mer, sa han och lutade sig över bordet för att kyssa mig när han fick en ketchup fläck på sin tröja, jag skrattade och han tittade chockat ned på sin tröja. 

- Kom här, sa han och ställde sig upp och gick fram till mig, jag ställde mig upp framför honom och snart möttes vi i en kram så att jag också skulle få lite ketchup på min tröja...

När vi hade tvättat av oss för att få bort ketchupen vi hade överallt så var det dags att säga hejdå till Justin, klockan var 7 nu och hans flyg skulle gå kvart över.

Jag kramade om Justin hårt och tittade in i hans ögon. 

- Om 3 månader, sa jag och log svagt mot Justin som tittade ledsamt på mig, han smekte min kind och nickade mot mig. 

- Jag kommer så fort jag kan, vi har ju ett bröllop att planera, sa han, jag nickade och kände hur det började samlas tårar bakom mina ögonlock. 

- Jag kommer sakna dig, sa jag och snart var det flera tårar som rann ned för mina kinder, Justin torkade bort dom och tittade in i mina ögon. 

- Jag kommer sakna dig mer än vad jag saknar alla morgonar som du säger att du är hungrig, sa Justin och jag slog till han på armen och torkade bort mina tårar. 

- Få mig inte att gråta mer än vad jag redan gör, sa jag och Justin skrattade och lyfte upp min haka så att vi nästan kunde se in i varandras själar.

- Jag älskar dig, så mycket, sa han och jag nickade. 

- Jag älskar dig med, sa jag och kysste han mjukt innan han behövde gå in till planet. 

Just nu kände jag igen känslan, hur det var att se han gå på planet utan mig. Hur det var att känna den tomheten som fall på mitt hjärta när inte han var vid min sida varje dag. 

Att se planet åka iväg var en ren mardröm för mig, nu väntas bara den rena smärtan när man måste ringa och höra hans röst. När man vet att han är långt ifrån en och när man inte kan krama han och inte känna hans värme nära en...

---

 Långt kapitel, jag hoppas ni tycker om det! 

Det fick gå lite snabbt emellan allt, det är därför det inte är så bra menmen ibland får man stå ut med sånt :)