Meant To Be - A Justin Bieber Novel

Ni har kommenterat 2 kommentar på kapitel 1? 

Vad har hänt med alla era kommentarer? 

Ska jag göra så det bara ska bli 3 kommentarer för mer?

 - Herregud, jag kommer dö! sa Becky tyst för sig själv, jag skrattade och tittade på henne. Hon satt och tittade ned i sitt knä och gungade fram och tillbaka. 

- Ta det lugnt, när du väl är där uppe kommer det vara hur roligt som helst, sa jag till henne, hon tittade upp på mig och skakade på sitt huvud. 

- Du kommer ju knappt ihåg din första gång, du var ju typ 3 år när du flög för första gången! sa hon och tittade runt sig så ingen hörde hur rädd hon var, jag skrattade ännu en gång och la min hand på hennes axel. 

- Du kommer sitta jämte mig och... du kommer inte att dö, sa jag och himlade med ögonen, hon nickade och tog ett ljupt andetag innan hon ställde sig upp och tog min hand. 

- Jag behöver en glass, sa hon och drog upp mig från stolen, hon tog hennes väska och började gå till den lilla affären som var närmast, om jag inte hade tagit hennes väska hade hon glömt den där. Typiskt henne.

Jag suckade och började gå efter henne, hon blev alltid hungrig när hon blev nervös. Jag vet att detta är hennes första gång men hon måste verkligen sluta äta när hon är nervös, det hon äter är bara godis eller glass och inte bara lite. 

När hon valde ut sin glass tittade hon på mig men jag bara skakade på huvudet. 

- Jag väntar tills flyget, sa jag innan hon fick sin glass som hon direkt började att äta upp, jag skrattade åt henne när hela hennes ansikte var fullt med chocklaglass. 

När hon själv märkte det började hon också att skratta och snart låg hennes glass på golvet, hennes min var verkligen svår att inte skratta åt men som tur var så kunde jag hålla mig. 

- Becky... sa jag och hon tittade upp på mig och snart fick både hon och jag ett leende på våra läppar, hon förstod äntligen att det bara var en glass som hon hade tappat. Inte hennes mobil. 

Efter att hennes ansikte var helt rent gick vi och satte oss vid våran Gate igen, det var bara några timmar kvar tills vi skulle gå in och jag kände verkligen inte för att shoppa eller bara gå runt och titta i olika affärer. 

- Äntligen hittade jag er! hörde jag James skrika bakom mig, jag vände mig om och såg honom med väskorna över hans axlar, jag skrattade och ställde mig upp. 

- Vi hittade inte dig heller och tyvärr... slutade vi att leta, sa jag och han skrattade åt mig, jag skrattade också och kramade om honom efter att han hade satt ned alla sina väskor. 

- Jag lovade att följa med till paris, även om jag får betala själv, sa han och jag log mot honom och kramade honom igen innan Becky gick fram till honom och kramade också om honom. 

- Jag lovar att detta kommer bli den konstigaste resan jag någonsin kommer vara med om, sa Becky och jag slog henne på armen men hon tittade på mig med seriös blick. 

- Du vet att jag är lite synsk, jag känner på mig det! sa hon och jag skrattade åt henne, hon skakade på huvudet och gick tillbaka och satte sig igen på hennes stol. Jag vände mig om till James som skratatde åt oss. 

- Så, vart är din klass? frågade han och jag tittade runt mig och snart märkte jag en hel grupp som nästan sov i sina stolar, jag pekade på dem och James skrattade. 

- Jag skulle ha märkt det om de inte var så tysta, sa han och tog upp sina väskor igen, jag skrattade och gick tillbaka till min stol med James efter mig. 
Han satte ned sin väska brevid sig och min väska brevid mig, han tog min handväska för att jag såklart glömde den hemma innan idag. Typiskt mig. 

- Mamma och pappa hälsade, de åkte iväg innan du vaknade, sa James och jag nickade åt honom men kände mig ledsen inuti. De är aldrig där när jag vaknar eller går och lägger mig, antingen kommer de hem för tidigt och åker för tidigt eller kommer hem försent och åker tidigt. 

- Jag vet att du blir ledsen av det, men de hälsade verkligen och de sa hejdå till dig ändå... när du sov, sa James och jag tittade på honom och snabbt ned i mitt knä. 

- Jag bara saknar att vara en hel familj, inte bara du och jag James, sa jag och han tittade på mig och nickade innan han pussade min panna och kramade om mig. 

- Jag vet, jag saknar det också, sa han, jag tittade upp på honom och suckade innan jag lutade mig tillbaka i stolen och väntade på att vi skulle få gå in i flygplanet. 

- Alexis, vi får gå på om 5 minuter, hörde jag James säga, jag öppnade ögonen och såg att jag satt mitt i flygplatsen. Jag satte mig snabbt upp och gnuggade mina ögon. 

- Okej, sa jag innan jag ställde mig upp, tog min handväska och ställde mig i kön. James och Becky kom efter mig med snabba steg.
Efter några minuters väntan gick vi in på planet och satte oss på våra platser, jag satt längst in till fönstret, sen kom Becky och sen James. Jag har alltid älskat att sitta vid fönstret så jag hade bytat med Becky som egentligen satt där, hon ville verkligen inte sitta där för att detta var första gången hon flög.

Plötsligt kände jag hur planet började skaka och vi började röra på oss, planet åkte en lång stund innan vi lyfte från marken och Becky spände sig så mycket så man knappt kunde röra henne utan att hon ryckte till. 

När vi väl var uppe kunde hon slappna av och då tyckte hon att det var roligt att flyga, jag skrattade och kände en längan av att vi om 10 timmar är i Paris...

---

Första kapitlet av min andra novell, vad tycker ni om det?

 

Jag vet att vissa inte tyckte om att Selena var "tjejen" så jag har bytat till Lucy Hale istället, jag hoppas alla blir glada nu. 

Jag tror att kapitel 1 kommer antingen idag eller imorgon! :)

Att få kommentarer som "hejdå, jag läser inte din novell längre på grund av den tjejen" är inte det roligaste att få. Jag tror ni vet det, men sen kom jag och tänka på att jag inte tvingar er att läsa denna bloggen. Jag tvingar er inte att gilla novellen eller tjejen, ni har fått ett val att följa bloggen eller att strunta i den. 
Jag är inte irriterad utan ledsen, jag förstår att vissa inte vill ha Selena men jag gjorde en röstning som ni fick välja att rösta på eller inte. 

Jag kan inte hjälpa att Selena vann. 

---

Jag kommer välja en annan tjej om ni verkligen inte vill ha Selena, men vissa ville ha henne och det är faktiskt svårt för mig att bestämma vad ni vill eller inte. 

Jag kommer inte välja Shelley eller Selena... utan en helt annan, ge gärna förslag... men.. bli inte sur om det inte blir den som ni ville ha!

Ert val... men jag orkar inte med kommentarer som är som den där uppe, om ni har något att säga... Säg det på ett snällt sätt eller säg det inte alls.

Jag hoppas att ni förstår mig.

Jag har räknat alla röster och jag är faktiskt förvånad över hur många som röstade och hur lika både Selena och Shelley var. 

Ledsen alla som ville ha Shelley, jag kanske tar henne nästa novell. 

Jag vet att många andra har Selena, och att det kan bli tråkigt men vem bryr sig om hur tjejen ser ut? är det inte mer roligare att läsa vad som händer i novellen? ;)

---

Jag kommer börja skriva kapitel 1 idag, hoppas ni längtar! ;)

Okej, ni har tills i morgon att rösta på vilken ni vill ha. Om ni väljer Shelley får ni mindre bilder på henne men om ni väljer Selena får ni mer bilder. 

Selena är mer känd och någonstans måste alla bilder komma ifrån ju!

 

Nu när hela You Are My Boyfriend novellen är slut ska jag börja på en annan som kommer heta You Are My Destiny. 

Jag hoppas att ni kommer tycka om denna lika mycket som ni tyckte om den andra!

Alexis Stanford är 17 årig tjej som har stora drömmar, sedan hon var ett litet barn har hennes storebror James varit allt för henne. Hennes mamma Leila och pappa John jobbar väldigt mycket och hinner inte alltid med att prata med Alexis, och då blev James Alexis andra bästa vän. Hennes första bästa vän är Becky som hon har känt sedan barnsben, de är som systrar och många kallar dem för tvillingar.
I 1 månad ska hennes klass åka på en skolresa till Paris, det händer mycket som förändrar hela hennes liv där men det som är värst är att hon inte visste vem som egentligen skulle förändra det…

 

 

Jag kände pulsen stiga när jag satt vid bordet, detta var dagen som jag hade väntat på i hela mitt liv. Gifta mig med någon som jag älskar, någon som inte bara tar mig för popsensationen Justin Bieber. 

Jag åt upp det sista av flingorna innan jag gick till mamma som satt vid TVn och tittade på ett avsnitt av America's Funniest Home Videos, en väldigt rolig serie som man får skrattattacker av. 

- Varför går du runt mig? frågade hon mig plötsligt och störde mig i mitt tänkande, det var bara då jag märkte att jag gick runt soffan. Jag skrattade åt mig själv och satte mig jämte mamma. 

- Detta kommer verkligen hända, sa jag tyst till henne, hon log svagt mot mig och sänkte ljudet på TVn. 

- Ett stort mirakel hände när du träffade Katie igen efter år av saknad och orolighet av om hon fortfarande visste att du fanns, ett stort mirakel hände när ni fick Jake och ett stort mirakel kommer hända idag, då ni ska gifta er, sa mamma och såg lika snäll ut som alltid. 

- Jag vet inte vad Katie tänker just nu men jag vet vad jag skulle ha tänkt, såklart är hon lika orolig som du, ni ska gifta er och lova att älska varandra för evigt. Varför ska ni inte vara oroliga över det? sa mamma och fortsatte att le samma leende som innan, jag tittade ned på mina händer och såg Katie framför mig med klänningen som jag inte ens vet hur den ser ut. Blommorna i händerna och jag hör hur hon säger "Ja", jag började le medans jag tittade upp på mamma igen...

Jag satte nere vid matbordet, om exakt 3 timmar kommer jag gå in i kyrkan och se Justin så där i kostym, jag log åt mina tankar innan jag stördes av mamma som satte sig framför mig och himlade med ögonen. 

- 3 timmar är allt vi har med dig nu, skynda, vi måste åka till kyrkan och göra dig ännu snyggare än vad du är nu!  sa hon och skrek på Sarah så hon kom ned, mormor kom också ned med Jake i famnen och Valpen Maia bakom henne. 

Jag skrattade åt dem, de var stressade medans jag var nervös och orolig, egentligen visste jag inte varför jag var nervös, jag skulle ju gifta mig och då ska man vara glad och nu är jag orolig så min mage kurrade. 

Jag tog på mig mina skor och sedan min jacka, snart var det dags att fixa mig till bröllopet...

Jag hade bestämt mig för att inte ha några proffsiga sminköser, istället ville jag att mamma och Sarah skulle sminka mig, även om det inte blev riktigt riktigt fint ville jag vara neutral och det kunde mamma och Sarah göra.

Efter sminket fixade dem håret, som sagt ville jag ha det uppsatt fast annorlunda och jag kände på mig att Sarah visste hur jag ville ha det. 

De plattade håret, satte upp det, lockade och sen fick jag sätta på mig min klänning som vi hade valt ut för ungefär 2 veckor sedan, den var såklart vit och hade blommor ned till midjan, det var verkligen en prinsessklänning. 

När allt var på och jag var klar var jag beredd att titta mig i spegeln, när jag såg mig själv fick jag en chock av hur vacker jag var, det syns på mig att jag älskar klänningen. 

- Gud... du är så... vacker, hörde jag Sarah säga bakom mig, jag tittade bak på henne och kände hur tårarna började samlas bakom mina ögonlock, jag började andas ljupt för att inte börja gråta. Jag ville ändå inte förstöra mitt smink som mamma och Sarah har fått jobba med, jag tittade mig snabbt i spegeln innan jag vände mig om och tittade på mormor, mamma och Sarah, alla tittade på mig som om jag var en prinssessa som skulle gifta sig, jag kände mig som en prinsessa som skulle gifta sig. 

- Min lilla flicka börjar bli stor! sa mamma och sprang fram för att krama mig, jag besvarade hennes kram och snart samlades vi alla i en gruppkram. 

- Nu saknas bara din man, sa Sarah och log svagt mot mig, jag besvarade hennes leende och tittade ned i golvet, ja... nu saknades bara min man. 

Folk började strömma in genom dörrarna in till kyrkan, jag kände nervositeten stiga högre och högre för varje person som satte sig på sin plats. 

Plötsligt såg jag Nate och hans familj komma in och det gjorde mig lite bättre men min mage gjorde fortfarande ont, men då kom jag på att Nate hade sagt att Sarah var hans nya flickvän, det gjorde att min mage blev värre och jag kände mig yr. 

- Är du okej? hörde jag Liam säga bakom mig, jag vände mig om och när han såg mig blev hans ögon stora som stenar. 

- Oh, gud, sa han och jag log svagt mot honom men jag kände mig illamående, han tittade in i mina ögon och skrattade. 

- Det är verkligen du, min syster, sa han tyst och gick närmre mig. 

- Vänta, hur mår du? sa han sedan, jag skrattade och skakade på huvudet. 

- Jag vet inte, jag blev plötsligt illamående, sa jag och suckade, det var säkert nervositeten igen, det var därför jag hatade att bli nervös... även om det var en bra nervös känsla. 

- Yr, illamående, ont i magen? frågade han mig och jag nickade, han suckade coh tittade oroligt på mig, jag tittade frågade på honom medans han gick närmre mig. 

- Känner du inte igen beteendet? sa han till mig och det var då jag kom på det... nej... gud...

Jag satt i soffan och tittade oroligt ned i golvet, undra hur Katie såg ut, undra vad hon tänkte. 

Det enda som var i mitt huvud nu var hur Katie hade det och många frågor om henne, hon är här för jag har fått träffa Jake och just nu har mamma honom men vart är hon egentligen? Jag kanske kan leta efter henne och se vart hon är, tänk om hon inte är okej? 

- Ta det lugnt, bro, hörde jag Ryan säga, jag tittade upp på honom och Chaz som kom in genom dörren, jag ställde mig upp och gick fram och tillbaka. 

- Har ni träffat Katie? Hur mår hon? Är hon okej? frågade jag dem medans dem satte sig i soffan och tog en varsinn läsk som stod på bordet, båda skrattade åt mitt beteende. 

- Igen. Ta det lugnt, Bro! sa Ryan, jag suckade och satte mig ned i soffan jämte honom. 

- Det är normalt att vara nervös, tänk på att vi ska säga ett tal sedan och jag är inte bra på att skriva tal, sa Chaz och tittade seriöst på mig, jag skrattade och kände mig genast på bättre humör. 

- Seriöst, har ni träffat Katie? sa jag sedan lika alvarligt som hans min var, Chaz och Ryan suckade medans jag satt och väntade på svar ifrån någon av dem. 

- Nej, vi har inte träffat hehnne. Vi hittade inte henne, bara henens bror, sa Chaz och drack en klunk ifrån läsken. 

Jag lutade mig tillbaka i soffan och suckade, jag får verkligen ta och lugna ned mig. Såklart Katie var okej, annars skulle någon säga det till mig.

Plötsligt kom det in en kvinna som jag intekände igen, hon var vit klädd och hade mörkbrunt hår. 

- Det är dags att gå ut, sa hon snabbt innan hon gick ut igen och min nervositet steg, jag ställde mig upp och rättade till min kavaj innan jag, Chaz och Ryan gick ut till alla som satt inne i kyrkan. 

(lyssna medans ni läser!)
Det var dags, låten började spelas, folk började ställa sig upp och jag kunde inte sluta titta på dörren som vilken sekund som helst skulle öppnas och ut kom min underbara fru. 

Jag och Katie ville inte ha samma gamla låt som alla bröllop hade när bruden kom in utan vi ville ha en annan som gjorde så att vi båda blev glada och en låt som vi båda tyckte om och tyckte passade till vårat förhållande.

Det kändes som allt var i slowmotion när dörren äntligen öppnades, efter Sarah såg jag henne framför mig, Katie med ett stort leende på hennes läppar.

Vi tittade in i varandras själar när hon kom gåendes i mitten på den röda mattan, hennes klänning var underbar men det mest perfekta var att hon skulle bli min. Nu och föralltid.

Jag gick sakta till Justin som stod längst fram med Ryan och Jeremy jämte sig, hans leende fick mig att le det största jag kunde. 

Jag gick upp för de 3 trappstegen och snart stod jag uppe med Justin och höll i hans händer, jag skrattade och tittade in i hans underbara hasselbruna ögon. 

- Vi har samlats här idag för att förena 2 familjer, en stor lycka är vad som händer när man gör något i sitt liv som man inte har planerat, man kan kanske skaffa barn. Gifta sig eller bara flytta ihop, men det som man borde komma ihåg är att kärlek är det som vi alla älskar mest i världen, kärlek är en stor del av vårat liv och de som hittar den när de är unga har tur. Man borde komma ihåg att kärlek är det som kommer finnas förevig, det som alla kommer känna förevigt, prästens ord fick mig och Justin att le, kärlek kommer alltid att finnas med oss. 

- Har ni något att säga till varandra? frågade prästen oss, Justin log mot mig och började säga sina ord. 

- Denna stunden har jag längtat efter sedan jag såg dig för första gången på trappen, de underbara bruna ögonen som jag mötte, det underbara leendet som jag alltid har älskat, skrattet som ännu får mig att le. Dagarna som går är en gåva som jag är glad att jag fick, att vara med dig är som att vara med en ängel som precis har fallit ifrån himlen, det kommer att vara en ära att leva med dig i hela mitt liv, sa Justin och jag kände tårarna bakom mina ögonlock av hans ord.
- Jag vet inte vad som är bäst, att du kommer vara med mig förevigt eller att jag kommer ha en underbar och kärleksfull man vid mig varje kväll, att känna känslan att vara din gör mig svag och jag vill aldrig lämna den känslan, att vara utan dig är som att vara utan ens hjärta, en lycklig liten tjej var jag när jag såg dig för första gången och jag kommer vara en lycklig liten tjej när vi tillbringar vår sista dag tillsammans, sa jag, Justin började le och jag såg hur det började rinna några tårar ned för hans kinder. 

- Justin Drew Bieber vill du ta Katie Angel Jackson till din hustru och älska henne i nöd och lust?

Just nu vet jag att jag inte kan skriva både bröllopet och efterfesten i samma kapitel så det blir 1 extra! 

Jag jobbar på kapitel 79, jag tror att det blir klart idag. 

Tror!

Hejsan, det känns som om jag inte har varit här inne på evigheter men jag har inte hunnit skriva alls! Jag har haft prov och läxor, det är jobbigt för tillfället! 

Denna helgen är jag upptagen, idag och imorgon ska min familj på fest, jag vet att ni får vänta skit länge men jag hoppas att ni stannar ändå!

Jag är verkligen så himla ledsen!

Jag är så ledsen över att ni får vänta men jag hinner inte skriva just nu! Jag har börjat med kapitel 79, det kommer bli låånnggt för att bröllopet händer i det kapitlet :D