Meant To Be - A Justin Bieber Novel

- Justin, skönt att ha dig tillbaka, den första konserten kommer vara den 5:e Januari, det är alltså 1 vecka kvar och du kommer få träna in allt igen, koregrafin, sången och allt som har och göra med konserten, sa Scooter och visade mig en lapp med alla tour datumen, jag nickade sakta och tittade ut genom flygplansfönstret, Scooter la sin hand på min axel och tittade ledsamt på mig. 

- Jag är ledsen över det som hände med Alexis, sa Scooter, jag tittade på honom och suckade djupt, det kändes som mitt huvud var överfullt med alla mina tankar, om touren och Alexis... jag kunde se hennes röda och blöta ögon om och om igen, hon såg så ledsen och svag ut nät jag lämnade henne vid sjön. Ensam och besviken.

- Passa på och sov lite, du vet hur tröttsamt det kan vara att börja jobba igen efter semestern, avbröt Scooter mig ifrån mina tankar, han gav mig en orolig blick innan gick ifrån mig. Jag lutade mitt huvud tillbaka och blundade för att försöka glömma bort alla känslorna inom mig, men det ända jag kunde göra var att försöka tänka så lite på Alexis som möjligt. Ändå dök hon upp i mitt huvud, hennes smilgropar när hon ler och hennes vackra ögon som man knappt kan dra blicken ifrån, hela henne gjorde så min puls ökade. 

Jag suckade och öppnade ögonen och tittade upp i taket, hur ska jag kunna fixa detta? Det har bara gått några timmar och jag kan knappt koncentrera mig på mitt jobb? Hur ska jag klara av detta? Touren tar 2 år, två år utan Alexis kommer göra så hela jag är förstörd.

 

 

 

Jag tittade på Justin som var fullt upp med att sova som en stock, jag antar att han har en bra dröm denna gången. Jag gick upp ur sängen och satte upp håret i en knut innan jag gick ned till köket och skulle påbörja någon sorts frukost som antagligen skulle bli helt förstörd av mina händer som knappt kunde göra köttfärsås, jag skrattade åt min tanke medans jag började leta upp något pannkaks recept som var väldigt lätt att göra, jag har aldrig varit kocken i familjen, mamma är den som får laga mat och när det bara var jag och James, lagade James alltid maten. 

Plötsligt hörde jag något plinga till, först trodde jag att det var dörren men när jag hörde det igen lät det mer som en SMS signal, jag tittade runt omkring mig och såg Justins mobil ligga på köksbordet. Jag tog nyfiket upp den och såg att han hade fått ett SMS ifrån ett okänt nummer, om Justin får SMS ifrån någon som han inte känner brukar det vara ett fan men när jag låste upp hans mobil blev jag chockad över vad det stod. 

Jag läste SMSet igen innan jag tittade upp och rakt ut i ingenstans, det var två saker som gjorde mig orolig och chockad, att han åker imorgon och vem det var som skickade det till honom. Det kan vara ett fan, men jag har en känsla som säger att det är något helt annat än en beroende belieber. 

 

 Justin's Perspektiv

Jag öppnade sakta ögonen och försökte vakna helt av att sätta mig upp i sängen och gnugga mig i ögonen, när jag tillslut insåg att Alexis inte låg i sängen ställde jag mig upp och tog på mig mina byxor och tittade mig i spegeln, mina trötta ögon hade försvunnit och jag kände en pust av lättnad forsa genom min kropp. Jag drog min hand genom mitt hår innan jag började gå ned till nedervåningen där jag antog att Alexis skulle vara, jag log av tanken att krama om henne och titta in i hennes brun-gröna ögon, men mitt leende försvann när jag såg henne sitta vid köksbordet och titta ned i min mobil, hela hennes kroppsspråk sa att hon var besviken och chockad. 

- Vad har hänt? frågade jag henne, hon tittade snabbt bak på mig och ställde sig upp.

Istället för att säga någonting gick hon fram till mig och tittade in i mina ögon, hennes blick var tom vilket gjorde mig orolig över vad som var fel. Hon gav mig min mobil och tittade ned på meddelandet som jag hade fått, istället för att fråga igen vad som hade hänt läste jag igenom SMS:et några gånger, jag suckade och tittade upp på Alexis som nu såg ledsen och frågande ut. 

- Jag vet inte vad som är värst, att du inte har sagt att du åker imorgon eller att jag har en känsla av att du ljög för mig igår, sa hon, jag tittade ned på golvet och upp på Alexis lika snabbt, jag skulle precis säga något när hon skakade på huvudet och tog sin jacka innan hon gick ut ifrån hennes hus och lämnade mig ensam kvar. 

Jag gick snabbt ut ur mitt hus och började gå, jag hade ingen aning om vart jag skulle gå. Men att gå kändes som det rätta beslutet att tänka igenom vad som precis hade hänt, var det fel att inte låta Justin förklara sig för mig? Eller gjorde jag rätt med att bara gå och låta honom tänka på saken? Varje tanke som dök upp i mitt huvud gjorde mig mer och mer förvirrad, jag orkade inte med att känna skuldkänslor medans jag hade för många frågor i mitt huvud om vad som hände med mig på klubben, allt jag ville var att ha en skön kväll med min pojkvän och glömma bort allt som har hänt, tänka på nuet, men även det blev tillslut förstört av ett dumt SMS.

Inte förränn jag stannade förstod jag vart jag var någonstans, mitt bland alla människor som pratade i telefon eller hade långa konverationer med sina vänner stod jag och tittade på det stället som jag aldrig hade tänkt gå till, klubben. Hade tiden gått så snabbt? Det tar mer än 20 minuter att komma hit när man går, jag antar att jag har så mycket att tänka på att jag försvann från medvetandet i några minuter. 

Jag kände hur min mobil började viberera i min ficka, utan att titta på skärmen klickade jag på upptaget och vände mig om för att gå tillbaka den vägen som jag tror jag kom ifrån. 

 

Jag satt med huvudet i mina händer och blev mer och mer irriterad på den som skickade SMS:et till mig, jag förstår att Alexis blev ledsen, men jag vill förklara för henne att det jag sa igår var sant och att jag inte kände den som skickade SMS:et till mig, men innerst inne förstod jag också att Alexis inte vet vad hon ska tro på. 

Jag försökte ringa henne igen, men hon svarade inte denna gången heller, igår var allt så bra. Vi tittade på filmer och myste med varandra ända tills vi blev för trötta och bestämde oss för att gå och lägga oss. Om bara SMS:et aldrig hade kommit.

Jag skulle precis gå upp och fixa mig för att gå hem och låta Alexis komma hem till ett tomt hus så hon kunde tänka på saken och helt enkelt bara vara ensam när jag hörde prat utanför, snabbt kikade jag ut genom fönstret och såg massor av paparazzis som stod och väntade på att någon skulle komma ut eller försöka komma in, jag suckade och satte mig på golvet precis under fönstret medans jag ringde till Scooter och bad om hjälp...

 

 

När jag hörde Justin svänga upp på parkeringen log jag stort och sprang fram till fönstret för att kika på Justin när han klev ut ur sin bil, jag kunde inte hjälpa att skratta när jag såg hur han såg ut, när jag hade ringt måste jag ha väckt honom för han såg verkligen nyvaken ut, jag hade aldrig sett honom med såhär rufsigt hår förut, han måste ha haft en mardröm eller en riktigt dålig dröm. 

- Jag ser dig i fönstret, försök inte tjuvkika på mig, sa han och gick fram till dörren och plingade på medans jag skrattade och la på vårat samtal, snabbt öppnade jag dörren och lät honom gå in innan jag gick fram till honom och kramade om hans varma kropp. 

- Hej, sa Justin och strök mitt hår medans han besvarade min kram, jag log och tittade upp på honom. 

- Hej, viskade jag och kysste honom mjukt innan han tog min hand och tittade in i mina ögon, jag log mot honom och skrattade. 

- Jag tänkte att vi kunde ha en myskväll, med filmer och massvis av godis, sa jag och tog med honom in till vardagsrummet där det stod en stor skål med godis, Justin skrattade och nickade. 

- Det låter perfekt. 

- Men först måste du piggna till, du ser dödstrött ut, sa jag och tittade oroligt på honom, han smekte min kind och log svagt mot mig. 

- Jag mår bra, huvudsaken är att du inte känner dig ensam, sa Justin, jag tog bort hans hand från min kind och drog min hand genom hans rusfiga hår. 

- Nu när jag inte känner mig ensam längre, måste jag fixa till dig, sa jag och pussade han på kinden innan jag tog hans hand och gick upp till mitt rum, medans Justin satte sig på min säng hämtade jag en handduk åt honom. Han tittade frågande på mig. 

- Jag älskar verkligen ditt morgonrufs, men jag har aldrig sett dig såhär trött förut, därför erbjuder jag dig min dusch och... dina kläder som du har lämnat här, sa jag och visade honom sina kläder som har varit i mitt rum för länge och som behöver användas, han skrattade och tog min hand och pussade den mjukt, jag log och gav honom handduken och pekade på badrumet, han gav ifrån sig en liten suck innan han tog sina kläder och gick snabbt in till badrummet. 

 

Efter några minuters väntan kom Justin ut ifrån badrummet och såg mycket piggare ut, men såklart hade han inte tagit på sig sin tröja utan hade en bar överkropp, jag himlade med ögonen mot honom medans han log stort och tittade ned på sig och upp på mig igen. 

- Jag glömde hur du hatar dina tröjor, sa jag och följde Justin med blicken när han gick fram till mig och höjde ögonbrynen, snart fick han ett flin på sina läppar. Jag skrattade och skakade på huvudet medans Justin la sin hand på min kind och smekte den mjukt. 

- Du har rätt, jag kanske borde hata min byxor istället, sa Justin, jag skrattade åt honom och slog han löst på armen, han ryckte på axlarna och skrattade åt min reaktion. 

- Okej, denna gången tillåter jag dina magmuskler, sa jag och kysste honom mjukt, han besvarade kyssen och drog mig närmre sig vilket fick mig att le stort. 

- Jag måste prata med dig, sa plötsligt Justin allvarligt, jag tittade oroligt men också nyfiket på honom medans han satte sig på sängen och tittade upp på mig. 

- Innan idag frågade du mig varför jag ofta går på klubben i stan, sa Justin och tittade ned i hans knä, jag satte mig jämte honom och lyfte upp hans huvud så han såg mig i ögonen. 

- Jag har gjort många misstag, sa Justin tyst, jag log svagt mot honom och nickade sakta. 

- Det är okej, sa jag tillbaka till honom och jag kunde se i hans ögon hur orolig han var över hur jag skulle reagera på vad han skulle säga. 

- Nästan varje kväll när jag har varir här i Stratford så har jag, Chaz och Ryan gått till den klubben, vi har druckit för mycket och... träffat olika tjejer, sa Justin, jag nickade sakta och tittade ned i mitt knä, Justin tog min hand vilket fick mig att titta upp på honom igen.

- Jag ska inte skylla på något, för det var mitt val att gå till klubben. Men inget hände, det kan jag lova, sa Justin medans han tittade in i mina ögon, jag log svagt mot honom och smekte hans kind. 

- Jag vill visa dig något, sa jag och gick till mitt skrivbord och tog fram det senaste numret av Seventeen, Justin tittade frågande på mig när jag satte mig på sängen igen och visade honom framsidan. 

- Jag fick den i posten idag, den kom egentligen till mamma, hon tror att hon blir yngre av att läsa ungdomsmagazin... I alla fall visar den massor av bilder på dig, Chaz och Ryan på klubben. Jag litar på dig, Justin, om du bara kunde förstå att jag fattar att du har det jobbigt med din karriär, jag vill bara att du pratar med mig, sa jag och gav honom tidningen, han bläddrade igenom sidorna med alla bilder och tittade sedan upp på mig igen, jag gick fram till honom och såg honom i ögonen.

- För det är väl därför du gick till klubben från första början? På grund av allt runtomkring dig, alla paparazzis jagar dig överallt, dina fans skriker och hoppar på dig. Allt handlar om ditt liv, din karriär, du får knappt någon lugn och ro längre, allt är stress, sa jag och satte mig ned jämte honom igen, han tittade på mig med oroliga ögon medans han la sin hand på min och smekte den försiktigt. 

- Jag älskar dig, sa Justin tyst till mig, jag log svagt mot honom och kramade om honom mjukt, han besvarade kramen och pussade min panna.

- Jag älskar dig med. 

 Kanske inte det bästa kapitlet, men just nu funderar jag på vad som kan hända. Har ni några idéer om något spännande eller kul som skulle kunna hända, vill jag gärna veta. 

 

Jag satte mig vid köksbordet och gömde mitt huvud i mina händer. 

- Justin, är allt okej med Alexis? hörde jag mamma fråga bakom mig, jag hoppade av förvåning och vände mig snabbt om med frågande min. 

- Nej... eller, jag vet inte, sa jag med orolig röst, mamma gick och satte mig jämte mig och la mjukt sin hand på min kind. 

- Jag ser på dig att det är någonting som du inte berättar för mig, sa hon tyst och jag tittade på henne med stora ögon. 

- Det känns som... att Alexis stöter bort mig, efter vad som hände blir hon stel när jag rör henne, och jag ser inte någon lättnad i hennes ögon när hon tittar på mig, det gjorde jag förut, sa jag och pausade för att ta luft innan jag fortsatte. 

- Jag är bara rädd att förlora henne, sa jag tyst, mamma suckade och kramade om mig hårt men ändå på något sätt mjukt, precis som mammor brukar krama en, hårt så man känner sig trygg men mjukt så man känner sig lättad och allt man oroar sig över försvinner för någon sekund. 

- Alexis kommer knappt ihåg någonting om det som hände igår, tänk dig i hennes situation, att inte veta ett dugg om vad som har hänt en, du skulle också vara orolig, speciellt när det hon inte kommer ihåg var i en nattklubb, sa mamma, jag tittade runt mig precis som om jag trodde att någon lyssnade innan jag tittade på mamma igen och försökte se lite gladare ut än vad jag var.

- Du har rätt, hon behöver tid, det måste jag ge henne, sa jag snabbt och mamma log svagt mot mig med sin fortfarande oroliga min.

- Du ser helt utmattad ut, gå upp och lägg dig, sa mamma, jag skrattade tyst som gjorde att mamma också såg lite gladare ut.

Efter flera timmar av skvaller och filmmys så var Becky tvungen att gå hem och göra i ordning sig för James och hennes dejt, det var därför James var tvungen att gå innan. Plötsligt hörde jag min mobil ringa som gjorde att mina tankar försvann och jag kom tillbaka till verkligheten. 

- Hej, det är Alexis? Jag svarade snabbt och var själv förvånad över hur lugn och glad jag lät. 

- Det är din mamma, jag är ledsen över att säga detta men jag och pappa är tvungna att jobba hela natten. Jag har inte nått James, men jag tror att han kommer vara hemma, sa mamma och jag suckade, när jag tänkte mig själv sitta vid TVn ikväll helt ensam gjorde så jag fick rysningar, men jag ville visa mamma och pappa att jag var stark och kunde vara själv hemma. Även efter vad son har hänt måste jag kunna ta hand om mig själv. 

- Okej... när kommer ni hem imorgon? 

- Eftersom vi har myckret att göra nu vet jag inte riktigt, men j... ledsen, gumman men jag måste börja jobba igen, vi ses imorgon!, innan jag sa ordet av det så la mamma på och jag suckade igen.

- Hejdå!, mumlade jag för mig själv innan jag la ned min mobil på soffbordet igen och lutade mig tillbaka. Jag har varit ensam hemma flera gånger förut, inget kommer hända och dessutom har jag min mobil och massor av stekpannor, jag är väl förberedd. 

 

Efter den långa och varma duschen som verkligen behövde tas satte jag på mig min pjyamas och slängde mig på sängen, bara nu kände jag hur trött jag var, men också ensam och uttråkad. Jag brukade knappt adrig vara ensam hemma och mindre nu när jag och Justin... 

Jag satte mig upp och tittade ned på min mobil, Justin. Han älskar alltid när vi är ensamma hemma så vi kan ha en mys kväll med levande ljus och hemmagjord mat, jag log av tanken att krama om honom. Men jag kände på mig att någonting var hel fel med mig och Justin, efter olyckan så har jag stött bort honom ifrån mig. Egentligen ville jag inte det, jag ville ha honom vid min sida och krama om honom när jag behövde någon som mest men varje gång han rör mig får jag en rysning som jag känner igen och hatar.

Innan jag hann tänka ringde jag Justin och väntade på svar. 

Jag öppnade ögonen och kände svetten rinna i min panna medans jag hörde min ringsignal över hela rummet, snabbt klickade jag på svara. 

- Justin? sa Alexis och gjorde så jag kom ihåg min dröm, plötsligt blev jag orolig och rädd som gjorde att jag ställde mig upp och tittade omkring mig. 

- Är allt okej? sa jag snabbt och man kunde höra hur orolig jag var över henne, jag kunde höra hur hon log på andra sidan luren och jag såg henne framför mig vilket fick mig att le. 

- Ja, eller nej, jag är helt ensam hemma och jag känner mig... ensam, har du något emot att komma hit? Jag förstår om du är trött eller något, sa Alexis och tysnade, jag skrattade och började ta på mina kläder. 

- Tack och lov, jag hoppades att du skulle säga det, även om jag var trött skulle jag inte missa att tillbringa tid med dig, är du säker på att du är okej? Vart är James och Becky?

- Du är så gullig, de är på dejt, mamma och pappa jobbar över natten och på grund av det så hoppades jag på en myskväll med min gulligaste pojkvän, sa Alexis, jag skrattade och gick ut ur mitt rum och ned till hallen för att ta på mig ytterkläder. 

- Justin... jag är ledsen över innan idag, jag stelnade till... men bara för att ja..

- Nej, det var mitt fel, att röra dig precis efter vad som hände på klubben var dumt gjort, sa jag och gick ut till min bil, Alexis suckade på anda sidan luren och jag rynkade ögonrbynen åt hur orolig hon lät. 

- Jag kommer om bara någon minut, sa jag och startade bilen.

- Har du något emot att prata med mig ända tills du kommer hit? Jag känner mig på ensam och jag vill verkligen prata med min pojkvän, sa hon, jag log och nickade. 

- Gärna.