Meant To Be - A Justin Bieber Novel

Efter en långt stund på mammas Kafé bestämde vi oss för att åka tillbaka till Jacks hus, men min magkänsla sa att jag skulle åka hem, vilket var riktigt ovanligt. 

- Du, Jack... 

Jag hann inte säga mer förrän vi hörde en röst som jag tyckte lät bekant. 

- Hej! Det är tjejen ifrån igårkväll! skrek en kille i 30 års åldern och hade flera tatueringar på kroppen, jag stelnade till och vände mig om och fick se ett helt gäng med killar med tatueringar på armarna och till och med på ansiktet. Plötsligt kände jag mig rädd och liten och ville bara springa därifrån men ju närmre dem kom ju mer slutade mina ben att fungera, jag kände mig som en liten mus när jag fick se hur stora dem var.

- Det är du, tjejen utan namn, sa en kille och log med sina bruna tänder, jag äcklades direkt och kände inte för att käfta emot.

- Festen var slut innan vi hann göra något tillsammans, men... jag har tid nu... har du? sa han och tittade på Jack som såg lika chockad ut som jag. 

Han greppade tag om min arm och jag nästan skrek av hans hårda grepp, det var mitt bland folk men ingen vågade hjälpa till. 

- Du lovade mig igår... ellerhur? sa han och kom närmre mitt ansikte medans jag försökte ta mig ur hans grepp. 

Han var bara några centimeter ifrån mitt ansikte när jag kände en tår ned för min kind, han stannade upp och började gapskratta. Jag ville bara ur hans grepp.

- Lilla flickan börjar gråta, sa han och höll hårdare om min arm, jag kämpade för att inte skrika när han tittade in i mina ögon, jag fick en kall och äcklig rysning, precis som om man tittar på en läskig skräckfilm och plötsligt kommer det fram en läskig person. 

- Så du vill int... 

Mer hann den läskiga mannen inte säga förrän jag hörde James rop ifrån ingenstans, han skrek mitt namn. Men han hade inte sett mig för att då skulle han inte skrika ut det som en fråga. 

Hela min hjärna var överhättad men jag försökte tänka på vad jag kunde göra.

- JAMES! skrek jag det högsta jag kunde och snart därefter blev allt svart. 

Jag satt i min tourbuss och höll på med min mobil när den plötsligt började att ringa, det var dolt nummer så jag var osäker på om jag skulle svara. 

- Hej, det är Justin, sa jag och väntade spänt på svar.

- Detta är James, Alexis bror, sa killen i luren och jag tittade chockat på tavlan som hängde rakt framför mina ögon. 

- Ehh... hej, sa jag och var osäker om jag skulle tro på det eller om jag bara skulle klicka, men något sa till mig att detta var allvarligt. 

- Jag vet att detta måste komma som en chock för dig, men jag tror att du måste komma till stratford, sa killen i luren, jag tittade frågande på tavlan och försökte komma på vad jag skulle säga. 

- Varför? frågade jag och jag hörde hur James pratade med någon annan samtidigt som han lyssnade på mig. 

- För att Alexis är en röra utan dig, detta måste komma plötsligt för dig... men om du verkligen bryr dig så tycker jag att du ska komma till stratford och se till så hon är okej, hon har fått en rejäl blåtira och hjärnskakning på grund av att hon festade för hårt igårkväll, hon har inte gått i skolan sedan frankrike och hon är helt enkelt inte sig själv, sa James och jag fattade knappt vad han sa, det ända jag ville göra nu var att åka till Stratford och se till så Alexis var okej.

- Okej, jag kommer om några timmar, sa jag utan att tänka, jag hörde ett snabbt "Tack" och sedan klickade han mig, vad ska jag säga till Scooter... eller mamma?

Jag öppnade sakta ögonen och möttes av en smärta i mitt ena öga, jag satte handen för mitt öga men då gjorde det ännu mer ont. Jag gjorde ett gnälligt ljud innan jag märkte att James satt och sov i stolen jämte sängen, jag skrattade och märkte bara då att jag var på sjukhuset, jag tittade frågande runt mig men kom på vad som hade hänt innan allt blev svart... hur länge sedan var det? Tänk om jag har legat i koma?

Jag satte mig snabbt upp och kände att jag blev yr och la mig ned igen, vad har hänt med mig? Jag tror att jag har en stor blåtira på mitt högra öga men... jag är inte säker och jag tror också att jag kan ha ramlat och slått i huvudet av något slag. 

Plötsligt vaknade James till och såg mig, han sken upp som en sol medans jag satt och tittade frågande på honom. 

-Vad hände? frågade jag honom och han satte sig upp rakt och la händerna på sängen. 

- Den... där... mannen slog till dig riktigt hårt och som tur var är jag stor och stark så jag slog ned honom, sa James och jag tystnade helt, det kändes som om hela rummet var tyst. Han skrattade och skakade på huvudet. 

- Polisen kom för att de såg vad som hade hänt, sedan kom ambulansen för att du hade fått hjärnskakning och... du har en stooor blåtira på ditt högra öga, sa han och jag nickade och satte mig sakta upp denna gången.

- Jag... ringde till Justin, sa James och jag tittade chockat på honom och han tittade allvarligt på mig.

- Du vet inte vad som hände med oss... sa jag och tittade ned på mina händer, James suckade och flyttade sig närmre mig. 

- Jag vet inte vad som hände mellan er men det jag vet är att du inte är dig själv nu, du är ute och festar och är aldrig i skolan? Alexis! Sista gången du var sån här var när... mamma och pappa var borta i 1 år, sa James och jag tittade på honom och mindes dagen då Justin gav mig valet mellan James eller honom.

- Han tvingade att välja mellan dig eller honom, sa jag och tittade på James som suckade igen och tittade ned men lika snabbt upp igen. 

- Det jag vet är att du verkligen gillar Justin, inte för att han är en artist utan för att han är en en snäll och omtänksam person, du har aldrig känt såhär för en annan kille, sa James och jag tittade upp på honom och jag visste att han hade rätt. 

Jag hade aldrig känt mig levande med en annan kille förut, men med Justin känner jag mig hel. Jag vet att det låter knäppt... men det är så svårt att förklara. 

- Jag vet inte hur länge han kan stanna... men det jag vet är när han väl åker... kommer jag vara här för dig, sa James och tog min hand, jag log mot honom innan jag kände hur hela jag började skaka och snart så var allt svart... igen.

 

---

 Det kommer hända något som jag tror att ni kommer gilla i nästa kapitel, ni får vänta och se!

 

Jag satt och väntade på Jack som hämtade sin mobil i hans sovrum när jag såg fotot som satt på soffbordet, jag gick fram till det och lyfte upp det. 

Jag såg en kvinna som var blond-brunett och hade vackra ljus blå-grå ögon, hennes leende var helt perfekt och man blev nästan förvirrad när man såg på henne. 

Jack kom in i rummet och gick fram till mig, han skrattade och tog fotot ifrån mina händer. 

- Det är min mamma, visst är hon vacker?  sa han och jag tittade chockat på honom och nickade, han skrattade igen och vände sig om för att släcka i köket. 

- Innan hon fick mig och min syster Karrah var hon modell och just nu jobbar hon som fotograf, det är därför hon, pappa och Karrah åker på många affärsresor, sa Jack och jag nickade men var fortfarande ganska förvirrad. 

- Hur kan du inte vilja vara med henne hela tiden? Hon är ju... otroligt vacker, sa jag och gick till dörren och tog på mig min jacka och mina skor, det hade börjat bli kallt ute. Det var ju ändå sent i november. 

- Det är för mycket för mig, hon älskar hennes jobb men... hon tar det verkligen på allvar, jag saknar dem men jag vill ändå inte vara med dem, sa han och jag nickade och kände hur hela jag förstod vad han pratade om. 

- Mina föräldrar är sällan hemma, jag saknar dem och vill... vara med dem, sa jag och Jack tittade ledsamt på mig med en förstående blick. 

- Vi har massor av saker gemensamt, sa han och jag skrattade och ryckte på axlarna. 

- Ja... våra föräldrar men... vad mer? sa jag och hoppade in i hans bil, han satte igång den och jag kände hur hela bilden skakade av den stora och bullrande motorn. 

- Vi har inte varit i skolan efter paris, sa han och jag tittade frågande på honom, han tittade på mig men jag kunde inte läsa hans blick. 

- Jag har... också festat, sa han och jag tittade fortfarande frågande på honom.

- Du låg inte utanför huset igår, du låg på en soffa i klubbhuset, sa han och jag tappade nästan luften... I en soffa.... i klubbhuset... bland massor av... killar? 

Jag hade ringt Alexis men hon hade inte svarat, jag hade letat överallt efter henne men hittade henne inte. Varför svarar hon inte?

Jag hade gått runt i huset i minst 2 timmar och bara letat efter saker så jag skulle förstå vart hon var med det jag hittade var... inget!

Jag vet inte vad jag ska göra mer, jag kan inte göra mer...

Jag satte mig ned i soffan och suckade medans jag sakta lutade mig tillbaka, jag försökte tänka på vart hon var med det ända i mitt huvud som kom upp var glass. 

Jag är helt otrolig, det enda jag kan tänka på är chockladglass med frukt strössel och chockladsås på, jag ska tänka på Alexis och vart hon kan vara! Dumma hjärna!

Jag låg och tittade på The Switch när James ringde och frågade efter Alexis.

- Vad menar du? Har hon rymt? Hur kan hon ha rymt? skrek jag och jag hörde hur mamma och pappa började bli oroliga där nere. 

- Vart är hon? Skrek han till mig och jag började bli riktigt irriterad på honom.

- Hur ska jag kunna veta vart hon är när jag inte ens vet vad du menar! skrek jag tillbaka till hans dumma kommentar, han suckade och klickade mig. Jag skrek högt och irriterat och slängde mobilen i sängen och hoppade av ilska så golvet nästan svajade. 

Efter golvet nästan hade gått sönder la jag mig i sängen och suckade, plötsligt började jag tänka på James leende och själv började jag att le. 

Varför hade jag aldrig tänkt på att James faktiskt är ganska... snygg?

 Jag satt och tittade ut i regnet som sakta rann ned för bilglaset. 

- Jag tänkte inte på... sa Jack och jag vände mig om och såg hans ledsna min, jag skakade på huvudet och log svagt. 

- Det hände säkert inget, sa jag och tittade framåt precis som om vi rörde på oss, men egenligen satt i en en pinsam tystnad och jag kände hur nervöst det började bli mellan oss. 

- Ska jag köra dig hem eller kans...

- Nej! Inte hem! Kan vi bara inte åka till något Kafé och sitta och prata om något riktigt roligt? Det börjar bli en pinsam tystnad här... snälla? sa jag och Jack nickade och startade bilen, igen hördes ljudet som nästan gjorde så jag hoppade upp i taket. 

- Har du något favorit Kafé? frågade Jack och jag tittade frågande på honom, han skrattade och började köra i den dimmiga och regniga Stratford.

- Jag menar... har du något Kafé som du mest fikar på eller... är på? frågade han och jag skakade sakta på huvudet men fick något i mitt bakre huvud som gjorde mig riktigt varm inombords. 

- Eller...när jag var liten brukade alltid jag, mamma och James åka till ett ställe mitt i stan och fika på en glass och varm chocklad, det är ett minne jag aldrig glömmer, sa jag och Jack log mot mig och jag såg hur han förstod min glädje som kändes inuti mig just nu. 

- Vad heter Kafét? frågade han och jag började tänka bakåt i tiden. 

När jag kom tillbaka till verkligheten satt Jack och tittade in i mina ögon och jag såg på honom att han hade väntat ganska länge. 

- Ledsen... jag kom och tänka på ett minne ifrån min barndom, sa jag och log mot honom, denna gången var det riktigt och inte fejk. 

- Så, kommer du ihåg vad kafét heter? frågade han och jag log och nickade. 

- Ja... Annie's Kafe, sa jag och tittade ut i regnet igen.

- Det är min mammas kafé, sa jag och tittade ledsamt ut i regnet... men det var länge sedan...

---

 Jag vet att vissa av er tycker att det är tråkigt, men nästa ska jag försöka göra roligare! 

Dessutom kan ni gärna ge förslag på vad ni vill ska hända i novellen, det blir också lättare för mig att skriva så ni tycker om det.

 

Är det fler som tycker att det är tråkigt?

I alla fall så kommer det nästa att bli lika tråkigt, men nästa igen skriver jag på nu.... jag ska försöka göra det lite roligare. Jag lovar. 

Dessutom ska Justin in i novellen snart igen, vem vill inte det??

Jag vaknade upp i ett främmande rum, huvudet dunkade så hårt som om det kändes som om jag smälde in mitt huvud i en metallvägg. 

Jag satte mig upp och tittade runt mig, det var ett fint rum men ganska litet med en dubbel säng. Det kändes som ett rum som en i min ålder skulle haft. 

Plötsligt kom en kille i min ålder in genom dörren och jag hoppade till av skräck. 

- Vem är du? frågade jag oroligt och han tittade på mig och gav mig en tablett och lite vatten.

- Jag hittade dig här utanför igåkväll, sa han och jag nickade men förstod bara nu hur knäppt det lät. 

- Varför tog du in mig? Jag kunde varit en mördare eller... en... ja... sa jag och han skrattade och satte sig på skrivborsstolen, han tittade ned på sina händer och upp på mig igen. 

- Jag vet vem du är, Alexis Stanford, du går på skolan här i stratford, sa han och jag tittade fortfarande frågande på honom.

- Jag är också 17, jag går i din klass... sa han och jag suckade och tittade ned på mitt knä som hade ett skavsår, jag tittade upp och såg att det var en spegel framför mig, när jag såg mig själv skrämdes jag nästan. 

Jag ser ut som ett... monster...

- Jag är ledsen... men... jag fattar fortfarande inte hur du vågade ta in mig, sa jag och log mot honom, han skrattade och ryckte på axlarna.

- Jag kände mig inte rädd, dessutom känner jag dig väl, sa han och jag skrattade och kände hur det började snurra runtomkring mig. 

- Jag undrade mest varför du såg... full ut? sa han och jag tittade upp på honom och kom och tänka på Justin igen, plötsligt blev jag lika ledsen som jag var innan men denna gången slapp jag alla frågorna av James och Becky. 

- Jag... ehh...

- Det är lugnt, du behöver inte berätta, sa han och jag skakade på huvudet och log tacksamt mot honom. 

- Du är... riktigt snäll, sa jag och han skrattade och log stort, han hade ett vitt fint leende som jag kände igen... då kände jag igen honom. Det var en kille som hette Jack Jameson, jag har gått med honom så länge som jag kan minnas. 

- Du är... Jack Jameson, sa jag och han nickade och slutade att le lika stort, nu log han svagt och han var faktiskt riktigt söt. 

- Jag är ledsen att be dig om detta... men... kan jag få låna din dusch? frågade jag honom, han skrattade ocb ställde sig upp och som en gentleman hjälpte han mig upp. 

- Såklart, sa han och visade mig vart badrummet var. 

 

Efter en varm dusch kände jag mig fräsch och lite bättre, jag försökte att inte tänka på Justin lika mycket men även då kändes det bättre. Jag var inte lika ledsen nu som jag var innan. 

Jack hade gett mig några kläder som han trodde skulle passa mig, han sa att det var hans systers som var bortrest med hans mamma och pappa, han ville inte hänga med för att han hatar affärsresor. 

- Du bor fint, sa jag när jag hade tittat runt i hela huset, han tittade på mig och tog bort blicken ifrån maten på spisen. Han kunde laga mat, vilket var ganska imponerande. Jag trodde att alla killar i min ålder beställde pizza när dem var ensamma hemma. 

- Tack, jag har bott här i hela mitt liv, det känns som hemma, sa han och jag nickade och satte mig på en stol och tittade på honom när han lagade mat. 

- Hur länge har du varit hemma ensam? frågade jag och han funderade en liten stund innan hans svarade. 

- Ungefär 1 vecka, de kommer hem om ungefär 3 dagar, sa han och jag nickade och tänkte mig i hans situation, jag har alltid haft James där för mig när mamma och pappa var bortresta, Jacks syster åkte också med. Det borde ha varit ganska tråkigt för honom att vara här i 1 vecka helt ensam. 

- Vad lagar du för någonting? frågade jag honom, han höll upp ett recept på kycklingröra med ris, jag skrattade och log stort mot honom. 

- Du är olik än alla andra killar jag känner, sa jag och han vände sig om och hade ett svagt leende på hans läppar. 

- Du menar att jag klarar mig själv och inte beställer pizza när jag blir hungrig? Jag har blivit uppfostrad såhär, det låter ganska töntigt men jag tycker om att laga mat, sa han och fortsatte röra ned massor av saker i den kycklinggrytan. 

- Jag gillar det, jag menar... du är olik och du verklar riktigt snäll, sa jag och han skrattade och jag hörde hur han log. 

- Tack... antar jag, sa han och slutade röra och stängde av spisen. 

- Är du hungrig? frågade han mig och jag nickade och längtade efter kycklinggryta, det luktade fantastiskt och det var säkert fantastiskt gott också, bara nu kände jag hur otroligt hungrig jag egentligen var...

 Det är en dag försent jag vet! Men jag hann inte sätta på min dator igår... men ni fick det idag ju, jag hoppas det inte stör er att jag  ibland inte tar varannan dag.

Jag fattade inte vad han sa förrän han sa att han var ledsen, jag vet hur länge hans tour tar. Alla säger att det kommer ta 1-2 år för han att komma hem igen, utan Justin i 2 år?

Jag vet att vi precis har träffats... men jag känner att vi klickar varje gång vi pratar, varje gång vi är tillsammans så känner jag mig lyckligare än vad jag någonsin har varit innan. 

- Jag... antar att du inte kommer  åka hem till stratford nu heller, sa jag och tittade upp på honom igen, han hade lite blöta ögon och tittade ledsamt på mig, han skakade sakta på huvudet och jag nickade och började fake le. 

- Okej, men... vi ses, om... 2 år, ellerhur! sa jag och började gå när Justin tog tag i min arm och kramade om mig, jag kände hur mina ögon började vattna sig och jag ville inte lämna Justins varma och mjuka kram. Vad jag än gör i 2 år vill jag inte lämna Justin, hur skulle jag kunna lämna honom... bara sådär?

- Alexis, jag vet att det borde vara svårt att välja... men jag har med mig 1 flygbiljett, antingen får du åka med mig till L.A och vara med mig i 2 år eller får du åka hem och vara med din familj... innan du svarar, jag vet att vi precis har träffats... men med dig känner jag mig olik och jag känner mig som om jag är helt fri och bryr mig inte om alla paparazzis, jag vill bara vara med dig, sa Justin och jag tittade chockat på honom. 

- Va?

- Alexis? skrek jag men fick inget svar, hon hade varit tyst i 3 veckor nu. Antingen var hon på sitt rum eller var hon ute, hon hade inte ens varit i skolan. 

Jag hade tänkt mycket på vad det var som kunde göra så att Alexis blev så nere, hon har haft många problem med sina relationer innan och varje gång någon gjorde slut med henne satt hon och tjurade i flera veckor innan hon började prata med någon av  oss igen. 

Men jag funderade också på om det var mamma och pappa, båda hade bara varit hemma i nästan 1 timme om dagen annars hade dem varit och rest eller jobbat. Det måste vara riktigt jobbigt för Alexis, hon har alltid velat ha bådas uppmärksamhet men det enda hon fick var ett hej och ett hejdå, men det jag tror på mest  är Justin. jag vet att Alexis hade en "flört" med honom i paris och att lämna honom när han skulle på touren var svårt för Alexis, men hon har aldrig sagt varför hon är som hon är.

 

Jag gav upp med att prata med Alexis, istället satte jag mig framför TV:n och satte på MTV. Jag såg Justins ansikte komma upp på rutan och chockades, det var en intervju med en tidning som varar i en halvtimma till. Det kan vara värt att titta på. 

Jag väntade på att Justin skulle bli klar i duschen och passade på att titta omkring i hans hotellrum, jag tittade i bokhyllan och på tv-bänken. 

Allt jag hittade var hans mobil, ett par hörlurar, mobil laddare och kortet in hit. Jag satte mig sen på sängen igen och tittade mig omkring, det var ett väldigt lyxigt rum som jag mer än gärna skulle velat bo i hela tiden. Men det skulle jag inte haft råd med, plötsligt öppnades dörren och Justin kom ut med bara byxor på. Jag tittade snabbt bort och försökte att inte bli generad men det hjälpte inte så bra. 

- Det är din tur att duscha, jag känner lukten ända hit, sa Justin från toadörren och jag ställde mig upp och skrattade. 

- Jag kunde duschat först men jag ville bara snoka runt lite, tyvärr hittade jag inget intressant, sa jag och log mot honom han skrattade och gick bort ifrån dörren så jag kunde gå in. 

- Jag ska varna dig, du kanske inte har varmvatten kvar på... några veckor, sa jag innan jag gick in och låste dörren, jag hörde hur Justin skrattade utanför dörren. Jag log svagt och tittade mig i spegeln, jag såg inte okej ut... 

Jag hade utkletad mascara över hela ansiktet och jag luktade skit, jag äcklas av mig själv. Usch...

Jag tog av mig mina kläder och satte på duschen på det varmaste och klev in, flera droppar rann ned för min rygg och jag började smörja in mitt hår med schampo... Justins schampo... det luktade ritigt gott faktiskt men problemet var att jag skulle få ritkigt frissigt hår utan balsam, jag hoppas att Justin har en borste som han kan låna ut...

 

Efter 10 minuter klev jag ut ur duschen helt klar, om jag hade balsam att smörja in också skulle det ungefär ta 20 minuter men utan går det snabbare men man kan inte njuta av det varma vattnet lika länge.

Jag tog en handduk om mig och tittade runt mig, vilka kläder ska jag ha på mig? Jag suckade och låste upp dörren och kikade ut.. Justin satt på sängen och pillade med sin mobil, jag öppnade dörren och höll hårt i min handduk som jag hade om mig. 

- Okej, vad vill du gö... 

Han slutade prata när han såg mig med bara handduk på mig, jag tittade generat ned i golvet och han skrattade. 

- Jag har inga... kläder med mig, sa jag och log svagt mot Justin han log tillbaka och gick till garderoben och letade upp något som han trodde skulle passa mig. 

- Här, sa han och gav mig kläderna, när han nuddade min hand med sin hand rös jag, han tittade in i mina ögon och kom närmre mig, snart möttes vi i en mjuk och passionerad kyss. Det kändes som om det tog flera år innan Justin avslutade kyssen men när han väl gjorde det log jag och tog kläderna ifrån hans hand. 

- Tack, sa jag och gick sakta in på toan igen, jag stängde dörren och tittade chockat in i spegeln och log stort. Vad hände precis?

Jag tog på mig joggingbyxorna och en stor tröja, sedan tittade jag ned på mig själv och upp i spegeln igen. Jag skrattade åt hur jag såg ut, med stora... riktigt stora joggingbyxor och en tröja som en klänning kände jag mig inte riktigt tjejig. Till sist tog av joggingbyxorna, tröjan blev ju som en klännig för att den var ganska lång. Jag hoppas att det inte kommer stå i tidningen om "En mycket stor troschock" 

Jag gick ut igen och drog ned tröjan lite då och då för att inte visa mina trosor, när jag kom ut skrattade Justin bara och tog tillbaka sina joggingbyxor. 

- Jag har tyvärr inga andra som passar dig.. kankske passar dig, sa han och jag ryckte på axlarna och log svagt. 

- Bara det inte kommer i tidningen om världens största troschock, sa jag och satte mig på sängen och tog ut min mobil ur min ficka. Jag hade 5 missade samtal ifrån James och 2 SMS ifrån Becky, jag började med att titta på SMSen. 

Jag skrev tillbaka till henne att jag ska ringa James nu och att hon skulle sluta oroa sig, jag ville inte att hon skulle stressa upp sig om jag var okej. 

Jag slog in James nummer och ringde honom, det gick bara 2 signaler innan han svarade. 

- Tack och lov att du är okej! Vi har varit oroliga! sa James och jag nickade precis som om han skulle se mig men skrattade och skakade på huvudet. 

- Jag är okej och du vet vart jag är, sluta vara orolig, jag är okej, jag vet inte när jag kommer till hotellet men snart... kanske, sa jag och väntade på ett svar ifrån James när jag fick svar ifrån en orolig Becky. 

- Alexis? Jag har varit så orolig! Du bara försvann på bussen och när jag frågade James ryckte han bara på axlarna, hur kan han vara din bror och är inte orolig? Nästan skrek hon, jag skrattade och tittade på Justin som satt med sin mobil i fotöljen jämte sängen.

- Han är orolig men visar det inte så mycket, i alla fall så måste jag gå men... var inte orolig, jag är okej, hejdå! sa jag innan jag la på, jag ville inte höra Beckys "men". jag visste att hon skulle säga "Du måste komma hit innan flyget" eller "varför säger du inte vart du är?".

James visste vart jag var och jag hoppas att han kan göra Becky lugn, jag älskar Becky men ibland måste hon sluta oroa sig, det gör henne bara stressad och då blir det ännu värre för henne på flyget. 

Jag la min mobil på bordet och ställde mig upp och gick fram till Justin och tittade ned på honom, han följde min kropp med sina ögon tills han kom fram till mitt ansikte och började le. 

- Vad vill du göra? frågade han och jag ryckte på axlarna och gick runt i hotellrummet och snokade.. för andra gången. Jag är ganska säker på att jag  inte hittar något annat. Men jag ville inte stå och titta på Justin och möta hans ögon för länge. 

- Kan du inte beställa mat, jag är hungrig, sa jag och log mot honom och satte mig på sängen med bena i skräddarställning, som tur var var hans tröja lång...

- Okej, vad vill du ha? Hamburgare, pizza, flingor... det finns ganska mycket men tyvärr inte allt... Som... Hummersoppa, sa Justin och jag gjorde en äcklig min.

- Tur det... jag hatar hummersoppa, sa jag och justin skrattade och tog upp service telefonen.

- Tur att du sa det, jag hade tänkt mig det på våran nästa... dejt, sa Justin och jag skrattade.

- Jag vill ha... Pizza! sa jag och såg på när Justin ringde för en stor pizza som vi kunde dela på, vilken pizza visste jag inte.. men jag är säker på att den var god.

Jag tog upp min mobil igen och tog fram bilden när Justin hade tagit foto med mig innan han släppte av oss vid vårat hotell, även om jag inte ville så gjorde han det ändå. Jag började faktiskt att gilla tanken om mig och Justin, jag tror att jag verkligen börjar gilla honom. Jag hoppas det...

 Jag vet att det og lite längre än vad det egentligen skulle ha gjort men nu har jag 1 klart och ska försöka göra klar 1 till, sedan är jag lugn igen!

tack för alla otroliga kommentarer, jag älskar verkligen dem, fortsätt så! :)

 

 

 Justin's Perspektiv

Jag steg av planet, detta skulle inte vara sista gången jag skulle se Alexis. 

Jag sprang fort tillbaka till ingången och satte mig i min bil, jag såg blixtar från kameror överallt medan jag körde till konserten som skulle vara mitt i frankrike. Det enda stället jag skulle hitta henne idag var där, om hon fortfarande var kvar. Eller om hon ens åkte med hennes klass dit, jag brydde mig inte om hon fortfarande var där eller inte. Om hon in inte är där ska jag åka till hennes hotell, hon förkänar att veta sanningen om vad jag tycker om henne. Jag har inte ens fått veta var hon bor än. 

- Jag orkar inte med all väntan, kan bussen starta eller inte? Kan ingen säga det? sa jag till James, han tittade på mig med förstående blick. 

- Gå, Alexis. Jag såg din bild med Bieber, dessutom vet jag att det är han du har tänkt på hela kvällen. Hur du reagerade när Becky sa att han åkte, hur du reagerade när jag frågade dig om något var fel. Alexis gå, gå och träffa honom, jag ser att du känner något för honom, sa James och jag tittade chockat på honom, hur kan han veta att jag är lite förtjust i Justin? Jag menar.. inte lite, hans fylliga läppar och otroliga hasselbruna ögon. Hur kan man inte gilla Justin?

Jag ställde mig upp och log mot James. 

- Jag vet at jag inte kan gömma något för dig, men... än så länge, säg inte något om kärlek, det är faktiskt du som inte har haft en flickvän på... flera år? sa jag och log ännu större, han ryckte på axlarna och skrattade. 

- Gå nu... innan det är försent, sa han och jag skrattade och gick ut ur bussen.

Jag vet inte om jag älskar Justin, men jag vet att jag känner något för honom som jag inte har känt för någon annan innan. Kyssen, hur hans läppar mötte mina. Hur det började pirra i min mage när jag såg in i hans ögon för första gången. Det är något pågång som inte ens jag vet om vad det är!

Jag tog av mina klackarskor och började springa det fortaste jag kunde till flygplatsen, jag följde skyltarna som då och då kom upp annars gick jag bara på magkänsla. 

Ibland stoppade jag för att ta luft men det som fick mig att springa det fortaste jag kunde var Justin, det är någonting... Bara... någonting.

 

Jag stannade utanför flygplatsen och tittade upp på skylten, jag hoppas att hans flyg inte hade gått. Snälla, låt mig få denna chansen... snälla.

Snabbt gick jag in till receptionen och frågade henne om Justin Biebers flyg hade gått, hon tittade frågande på mig.

- Snälla, jag har hans nummer, jag måste få veta om hans flyg har gått, sa jag och hon skakade på huvudet och tittade på mig med en läskig min och hennes otrevligt gröna ögon. 

Jag suckade och satte mig på en bänk, jag skulle ha gått på den dåliga "träffen" med Justin.. varför kallar jag den fortfarande "träff" det var en dejt och inte bara jag vet det!

Jag lutade mig tillbaka och blundade, ännu en gång snubblade jag på tråden med den kille jag gillar. Det har hänt mig så många gånger så jag inte ens kan minnas. Jag missar antingen flyg, jag tror han vill något som han inte vill eller så är jag helt enkelt en idiot som låter killen vänta. Jag skulle aldrig ha hängt med mina vänner, jag skulle gått på dejten med Justin!

- Alexis? hörde jag Justin säga, jag tittade chockat upp och såg honom stå rakt framför mig med svett rinnandes ned för hans kinder, jag ställde mig upp och gick närmre honom. Ett stort och underbart leende kom upp och jag skrattade.

- Jag trodde du hade flygit iväg, sa jag och stannade mitt framför honom, det var bara några centimeter från oss. 

- Jag trodde jag aldrig skulle få se dig igen, sa Justin och jag log och la min hand på hans kind och torkade bort svetten, han mötte mina ögon och allt runomkring oss bara försvann. Det kändes som vi var i en bubbla, bara jag och Justin som jag har velat sedan första gången jag såg honom. 

- Jag... sa jag men Justin la sitt finger på mina läppar och flyttade sig sakta så vi stod bara några milimeter ifrån varandra. Justin la sin hand på min kind och närmade sig mina läppar, innan något hann hända hörde vi en massa tjejer skrika och paparazzis ta foton så man trodde att det blixtrade där ute. Jag tittade chockat bak och såg att minst 10 tjejer började springa efter oss. Justin tog min hand och vi började springa det fortaste vi kunde ut ifrån flygplatsen och in till skogen. 

Vi svängde och sprang rakt fram, svängde och sprang rakt fram, det kändes som det tog år innan vi hittade en stor soptunna, Justin öppnade den och jag hoppade fort in, Justin kom snart efter mig. Vi hörde hur tjejerna skrek "vart är dem?" och jag tittade chockat på Justin som inte kunde hålla dig för skratt, tillslut började jag också skratta men typiskt mig ska jag skratta lika högt som en varg ylar. Justin la sin hand hårt på min mun medans jag inte kunde hålla tyst. Han skrattade också men såklart kunde han skratta tyst.

Efter ett tag hörde vi inte tjejerna längre och Justin släppte min mun, jag log stort och skrattade medans Justin gjorde samma sak. 

- Jag kände på mig att det skulle hända, sa Justin och log mot mig, jag skrattade innan jag kände lukten som gjorde så mitt huvud nästan exploderade och jag kände mig illamående. 

- Vi sitter i sopor... sa jag och Justin började skratta ännu mer, jag tittade frågande på honom och gjorde en äcklad min, han kunde inte sluta skratta. 

- Det är inte roligt, jag kommer lukta skit, sa jag och luktade på min klänning och hoppade till av äckelhet. 

- Okej, jag måste hem och ta en dusch, sa jag och försökte ställa mig upp men hade fastnat med klacken i en soppåse, jag skrek och gjorde äckelmagade ljud. 

Justin hjälpte mig ut ur den stikande stora soptunnan och hoppade sen ut själv, när han kom ut kände han hur vi båda luktade och gjorde lika konstiga grimaser som jag gjorde, jag skrattade och log mot Justin som också skrattade.

- Kom, vi åker till mitt hotell, du får duscha där om du vill, sa Justin och jag log tacksamt mot honom.

- Gärna, sa jag innan vi började gå mot Justins hotell...

 Det har hänt något nu men jag vill att ni ska svara sanning. Tycker ni att det inte händer så mycket i denna novellen, att novellen är tråkig eller att ni har tröttnat på att läsa samma dag i flera kapitel nu?

 

 - Vem tror ni artisten är? frågade James mig och Becky, jag ryckte på axlarna men Becky lutade sig fram för att viska vem hon trodde.

- Justin Bieber, viskade hon och jag tittade frågande på henne, hon nickade och log stort. 

- Ja, vi träffade han ju här och jag tror inte att han skulle missa att uppträda här i frankrike, sa hon och blinkade med ena ögon. Jag skrattade och skakade på huvudet. 

- Men han sa att han skulle ta en semester här i 1 månad, inte att han skulle sjunga och uppträda här i frankrike, sa jag men Becky slutade inte tro att han skulle uppträda här ikväll. Jag skulle trott på det om jag inte visste att han egentligen skulle haft en "träff" med mig ikväll. Inte uppträda på någon konstig konsert. 

 

Vi skulle precis kliva på bussen när min mobil började att ringa, jag tittade snabbt på skärmen men la ned den i min väska igen när jag såg att det var Justin. Jag ville verkligen prata med honom men jag ville glömma bort att han var ledsen och ha roligt med mina vänner bara för ikväll. 

- Okej, det är inte Justin Bieber. Han sågs precis på flygplatsen, han kommer åka hem idag, sa Becky och tittade ledsamt på mig och James. 

Jag tittade chockat på Becky och förstod inte alls vad som hände, han kan inte åka hem. Jag skulle ju prata med honom imorgon. Nej, detta kan inte hända. 

- Alexis, är du okej? frågade James och jag tittade på honom och log svagt och nickade sakta på huvudet. 

- Varför skulle jag inte vara, nu slipper vi bli räddade av Justin när vi blir inlåsta på toan, sa jag och skrattade men inners inne kände jag skuldkänsor och ville bara åka till flygplatsen och träffa honom innan han åker hem.

- Kan vi inte bara åka hem? frågade Becky och lutade sig tillbaka, hon såg väldigt ledsen ut. Stackars Becky, jag vet att hon blir beroende av artister jätte snabbt om hon bara ser en bild på dem. 

- Se det posivitv, nu kan ju jag vara eran räddare i nöden, vem vill inte ha mig som en "hero"? sa James och jag skrattade och slog han på armen. 

- Gubben, du är för gammal, sa jag och log retsamt mot honom, han tittade chockat på mig och skrattade sen. 

- Jag är inte gammal, jag är bara 2 år äldre än er. Att kalla mig gammal är att kalla er själva det, sa han och tittade surt framåt. Jag skrattade innan jag satte på lite musik i öronen och plötsligt kände jag hur hela bussen bromsade så hårt att man fort åkte framåt, jag tittade chockat på chauffören som tittade frågande på ratten.

Annie gick fram till chauffören och började prata med honom, det var säkert ett motorstopp så vi blir 2 timmar sena till konserten. Jag gav upp Justins och min "träff" för detta, verkligen min turdag.

- Okej, ta det lugnt allihopa, det är bara ett motorstopp. Det kan ta några minuter... sa Annie och jag suckade och tittade ut genom fönstret. Det var ingen idé att gå, det hade pötsligt börjat regna.

Detta skulle ju bli roligt....

Jag visste att Scooter inte skulle låta mig ha 1 månads semester, jag skulle ha en intervju redan imorgon i L.A.  

Jag vill verkligen inte lämna Frankrike, inte nu... 

Jag vill lära känna Alexis, men hon gör det så svårt. Jag fattar att hon ville spendera tid med sina vänner ikväll, men... jag antar att det också är mitt fel. Jag ringde henne inte på 2 dagar? Detta är inget spel, jag vill lära känna henne, och jag är seriös med det också!

Jag tog upp min mobil och tittade om jag hade fått något SMS eller om någon hade ringt men det ända som jag såg var Scooter som hade SMsat mig. 

"Detta är för ditt eget bästa, du och den tjejen är överallt i tidningen"

Jag suckade och lutade mig tillbaka, jag och Alexis skulle det aldrig bli något med. Inte om jag inte gör något åt det nu. Jag vet inte, jag kanske ska springa ut i sista minuten och när jag efter några minuter är hos henne kyssa henne. och vi lever lyckliga i alla våra dagar? 

Detta är ingen film, om jag vill lära känna henne vill jag det. Men det är försent nu, hon är säkert bland alla andra människor som tittar på den "mystiska artisten". 

Varför ska det vara så svårt?

Efter flera minuter satt vi fortfarande där och tittade ut i spöregnet, Justin var säkert uppe i luften nu och slappade bland sina vänner. Man kan inte kalla det slappa för mig...

- Jag lovar att konserten kommer vara slut när vi kommer dit, sa James och jag suckade och kände hur sårad jag var inuti. Nej, det var inte på grund av konserten jag var sårad.. det var på grund av något annat...

- Vad är problemet, Alexis? frågade James och jag skakade på huvudet och tittade på honom, han tittade oroligt på mig men jag tittade ut i regnet igen. 

- Alexis, jag ser på dig att det är något fel, vad är det? sa han och jag hörde hur orolig han var, jag skakade på huvudet och tittade ned på mina händer. 

- Inget, jag längtar bara tills vi kommer hem, sa jag och log mot honom, det var då jag såg hur Becky sov med öppen mun. Jag skrattade och tittade på James som fortfarande inte var helt övertygad att jag var okej.

- James, jag längtar hem, sa jag och gav honom ett leende, han suckade och nickade. Vi möttes i en kram samtidigt som han viskade till mig. 

- Jag ser när du längtar efter... någon, Alexis, sa han innan han slutade krama mig och tittade ledsamt på mig innan han tittade framåt igen. 

 Vad tycker ni? 

Snart kommer något hända som jag vet ni kommer gilla! Vänta och se!

 

- Har han inte ringt än? frågade Becky mig och jag skrattade och tittade på hennes nyfikna men samtiding oroliga min. 

- Becky, jag gav honom mitt nummer, han behöver inte ens ringa, sa jag och gick framåt i kön, vi stod i kön till ett museum. Annie var tvungen att hålla koll på oss extra mycket bara för att vi har blivit inlåsta... två gånger, men hon var också väldigt stolt för att en av hennes elever sägs ha räddad en person av att ge den vatten och säga till den att andas djupa andetag...

- Åhh, jag vill bara träffa honom igen. Det skulle vara ett plus om ni två skulle gå på en dejt, då skulle jag träffa honom såå ofta! sa Becky och började drömma om Justin, jag skrattade och skakade på huvudet. 

- Becky, jag gav honom mitt nummer för att jag skulle vilja lära känna honom mer och såklart retas med honom... men ändå, jag vill inte bli tillsammans men honom, sa jag seriöst och hämtade mina och Beckys biljetter innan vi gick in till museumet. 

- Du är så tråkig, du kan inte säg att han inte ser bra ut och defenitivt att han inte är snäll och trevlig, varför skulle du inte vilja bli tillsammans med honom?

- Nej, han ser bra ut och är väldigt snäll och trevlig, jag skulle inte ha något emot att bli tillsammans med honom... Men... 

Jag hann inte säga mer innan vi var inne i ett mörkt och läskigt rum, detta skulle vara ett museum... inte ett spökhus!

Vi hade gått runt i museumet i flera timmar när vi äntligen satte oss på en restaurang och beställde mat till oss, hela klassen var här men jag och Becky satte oss långt ifrån dem, hoppandes på att ingen skulle märka att vi var med dem... våran klass är inte helt normal...
- Jag kan inte fatta att vi skäms över våran klass, jag menar... alla är inte normala men.. vi är inte så normala heller, sa becky och tittade upp på servitrisen som hade kort mörkt hår med mörkbruna stora ögon. Han såg inte ut att vara fransk. 

- Är du fransk? frågade jag honom och han tittade upp på mig och log. 

- Nej, jag kommer från Amerika, sa han och jag log tillbaka svagt mot honom, han hade ett väldigt fint rakt leende som man inte kunde glömma. 

Innan jag hann säga något mer hade han gått.

Plötsligt började min mobil att vibrera, jag fiskade upp den ur min väska och tittade på skärmen. Det var okänt nummer, det är säkert någon som har ringt fel. 

- Hej det är Alexis, sa jag snabbt och väntade på svar. 

- Hej, det är Justin... Justin Bieber, jag undrade bara om du skulle vilja äta middag med mig... kanske ikväll? hörde jag Justin säga, jag tittade chockat på Becky och skakade på huvudet. 

- Va? sa jag chockat, jag trodde inte att han skulle ringa och fråga om vi skulle äta middag.
- Om du inte vill är det helt okej men... 
Jag tog bort min mobil ifrån mitt öra och tittade chockat på Becky som tittade på mig men en frågande min, jag tittade på mobilen och sen på henne. 
- Han bjöd ut mig, viskade jag och Beckys ögon blev så stora så jag nästan skrattade, jag hörde hur Justin sa mitt namn flera gånger men jag ville inte lyssna mer för jag visste att han skulle bli ledsen om jag sa nej... varför skulle jag säga nej? Han ser ju bra ut och jag menar... Nej! Jag vill inte ha kameror rakt upp i mitt ansikte varje gång jag går ut. 
Jag klickade honom och la ned mobilen i min väska igen. 
- Vad gjorde du? frågade Becky oroligt men jag såg på henne att hon förstod att jag klickade honom, jag skakade på huvudet och suckade. 
- Jag vill inte vara på första sidan i varje tidning! sa jag och såg hur den snygga servitrisen kom till oss med våran mat, jag log mot honom innan han gick iväg och Becky började prata mer om hur taskig jag var mot Justin och att han förkänar en sån bra person som mig som kan stötta honom till 100%. Jag lyssnade knappt utan tänkte bara på hur Justins min var när han insåg att jag faktiskt klickade honom... jag klickade ju inte honom direkt... Jag väntade ju... lite. Han kan inte bli arg på mig... Jag vet inte hur han är så jag fattar inte om han blir ledsen,arg eller glad... hur knäppt det ändå skulle vara så ja... Han kan bli glad av det. 
Jag ställde mig snabbt upp och tittade på becky.
- Jag måste bara... göra en sak, var här med klassen och James, jag kommer tillbaka... ganska snart, sa jag innan jag hade gått ut ifrån restaurangen och tog en taxi till det ända stället jag kan tro att Justin är... Hotellet jämte vårat. Jag har inte inbillat mig att jag såg honom gå ut där när han släppte av oss första gången han träffade mig och Becky. 

Jag betalade taxi chauffören innan jag sprang in till receptionen, det såg inte ut att vara ett billigt hotell. Det förvånar mig inte om det bara bodde artister här, vanliga människor skulle inte haft råd att bo här mer än 1 dag. Men vad vet jag, man kan inte se hur mycket det kostar från hur det är möblerat och hur tapeterna ser ut. Jag bara gissar och jag tror faktiskt att jag kan ha rätt. 
- Vad kan jag hjälpa dig med? frågade receptionisten, jag tänkte efter. Om jag skulle sagt "Vart bor Justin Bieber" skulle hon trott att jag var ett fan så vad skulle jag kunna säga då?
- Jag ska ha en intervju här... med Justin Bieber, sa jag men jag visste att det var en väldigt dålig lögn, jag hoppades verkligen på att receptionisten inte var så smart att hon skulle lista ut det. 
- Okej, Justin ska ha en intervju här i rum... 2547, sa hon och gav mig ett kort, jag kan inte fatta att hon inte genomskådade min lögn. Jag är inte en bra lögnare... men jag var tydligen det för henne. 
Jag gick fram till hissen och tryckte på våningen som hon skrek till mig precis innan jag gick in i hissen, våning 9. Hissen började sakta röra på sig och jag började tänka på varför jag egentligen var här... För att jag ville prata med Justin, eller för att jag ville säga ja till honom utan att Becky skulle veta? Nej, eller kanske... 
Mina tankar snurrade runt som ett hjul när jag kom fram till våning 9, hissen öppnade sig och jag klev ut med förvirrade tankar. Även om jag var förvirrad ville jag träffa Justin, varför... har jag inte funderat ut än.. 
Jag knackade försiktigt på dörr 2547 och hoppades på ett svar när jag hörde ett ja. Jag öppnade dörren med kortet och gick fram ur hallen för att se om Justin stod där. 
Han hade ett hoodie på sig och satt med sin mobil och SMSade, jag log svagt men leendet dog snabbt när jag förstod att jag log. 
- Vem är de... 
- Hej, Justin, sa jag och mötte hans ögon, han ställde sig snabbt upp och la ned mobilen i sin ficka. 
- Vad gör du här? frågade han mig och jag suckade och gick fram till honom, jag tittade ned på mina händer och sen upp på Justin och mötte ännu en gång hans blick. 
- Innan... när du ringde, jag blev så förvirrad... förlåt...men...
Mer hann jag inte förrän jag kände ett par mjuka läppar möta mina... 

---

 Jag har verkligen fått skrivlust igen, men jag vill inte som ni vet lägga ut för många. Jag kanske blir för stressad igen då. Så jag hoppas att ni svarar på om det går bra varannan dag... 

I alla fall, vad tyckte ni om detta kapitlet? Var det en bra "come-back"?