Meant To Be - A Justin Bieber Novel

 

- Katie? hörde jag Justin säga, jag öppnade ögonen snabbt och tittade på Justin som satt jämte mig. Han tittade på mig med oroliga ögon, jag tittade frågande på han men istället för att fråga vad han gjorde här möttes vi i en lång och varm kram.

- Jag är ledsen, Justin, sa jag och tittade han i ögonen, Justin log svagt mot mig och smekte min kind. 

- Du ska inte vara ledsen, Katie! Det var inte ditt fel att detta hände din mamma, Jag kommer vara här för dig, precis som Sarah och alla andra! sa Justin och jag log svagt mot han och kysste han mjukt, Justin besvarade kyssen och kramade sen om mig. 

- Jag älskar dig, katie, Jag kommer aldrig att sluta älska dig, sa han och jag log mot han. 

- Jag älskar dig med, sa jag och pussade han lätt på munnen och sen tittade jag på Liam som låg i fotöljen och sov, det såg inte ut att vara så skönt.. 

- Vart är Sarah? frågade jag Justin och han pekade på dörren och jag nickade och ställde mig upp och gick fram till dörren, jag öppnade den och där utanför stod Sarah, Pattie, Alfredo, kenny, Scooter och Nate. Jag log mot alla och tittade på Sarah som tittade oroligt på mig. 

- Hur mår du? frågade Sarah och gick fram till mig, jag tittade ned i marken och sen upp på Sarah igen. 

- Okej, jag är orolig över allt! Mamma, Liam och mig själv. Men mest mamma, hon har en ärftlig hjärtsjukdom, sa jag.

- Har du och Liam testat er? frågade hon och jag nickade. Jag tittade bak på Justin som tittade chockat på mig. 

- Jag kommer bli okej! sa jag och såg Liam ställa sig upp och komma fram bakom Justin som stod i dörröppningen. 

- Vi kommer bli okej, sa jag och tittade på Sarah som tittade ned i golvet men snabbt upp på mig. 

- När kommer provsvaren? frågade hon. Direkt när jag skulle säga "idag" så kom det en sjuksköterska med papper i händerna. 

Nervositeten forsade genom mig. 

 

- Nu, sa jag och tittade på Sarah som tittade på sköterskan som stod och log mot oss. 

- Jag vill gärna prata med er, sa hon och gick in till mammas rum och jag tittade på Liam och han log svagt mot mig. Jag log mot han med och gick fram till han och tog hans hand och sen gick vi in i rummet och stängde dörren. 

Vi satte oss på stolarna som var vid mammas säng och tittade nervöst på sköterskan som satt framför oss. 

- Era provsvar är helt okej, ni har inte hjärtsjukdomen som er mamma har, men Katie. Du berättade inte att du var med barn, sa hon och jag tittade frågande på henne. Va? 

- Va? Vad menar du? sa jag chockat, hon tittade ned på sina papper igen och sen upp på mig. 

- Ja, du är helt klart gravid! visste du inte om det? sa hon och jag skakade på huvudet, Sjuksköterskan tittade oroligt på mig. 

- Vi måste göra några tester på dig, är det okej? sa hon och jag kunde inte tänka på annat att jag hade en person inuti mig eller rättare sagt bebis... 

Liam tog tag om min hand hårdare och kramade om mig. 

- Är det okej? frågade sköterskan och jag nickade sakta och ställde mig upp, jag släppte inte Liams hand. Sköterskan ställde sig också upp och gick till dörren och öppnade den. Alla stod där ute nervösa och tittade på oss.

- Är ni okej? frågade Justin och gick fram till mig, jag tittade han i ögonen och kände tårarna bakom mina ögonlock. 

- Jag är ledsen, Justin, fick jag bara ut och kände en tår ned för min kind. Justin tittade oroligt på mig, jag skakade på huvudet. 

- Jag.. förlåt! sa jag och släppte Liams hand och började gå ifrån alla som stod och tittade frågande på mig. 

Jag kan inte fatta vad jag hade gjort, allt är mitt fel. Justin kommer aldrig att förlåta mig! vad har jag gjort? 

Jag hörde sköterskan börja prata bakom mig och mer tårar forsade ned för mina kinder, allt som vi har gått igenom slog inte detta. 

Varför skulle detta just detta hända nu? Jag är 17 och har en framtid som mamma, som en person som tar sitt barn framför allt. 

Jag satte mig ned på golvet och lutade mig mot väggen, jag hörde fotsteg komma närmre mig men var för rädd för att titta vem det var. 

- Katie? hörde jag Justin säga och jag kunde inte hjälpa att börja gråta ännu mer. Han satte sig jämte mig och kramade om mig och pussade mig på pannan. 

- Jag är här för dig, sa han och jag tittade på han med mina ledsna ögon och såg tårar rinna ned för hans kinder, han tog min hand och tittade på våra händer innan han tittade upp på mig igen. 

- Allt kommer bli okej...

---

 Jag vet inte om ni gillar överraskningen, men något måste ju hända. Ellerhur? 

Ärligt så har jag snart det kapitlet klart också, om det inte kommer idag kommer det definitivt imorgon! :D

Jag hoppas verkligen att ni tycker om det!

Katie ska snart träffa justin, i nästa kapitel faktiskt...

Jag ska börja med den nu, det är inte så fint väder ute heller så jag har en skrivdag idag.

Jag har en liten överaskning som ni kommer få veta i nästa kapitel! ;)

 

- Liam, sa jag tyst och Liam tittade på mig med röda ögon och tårar på kinderna.

- Katie, sa han och sprang fram till mig och kramade om mig, jag besvarade kramen och tittade sen han i ögonen. 

- Vad hände? frågade jag han och han tittade ned i golvet och sen upp på mig med ännu mer tårar som rann ned för hans kinder.

- Jag var... i skolan och sen när jag kom hem.. låg hon där på golvet, sa han och jag kände ännu mer tårar ned för mina kinder.

- Jag är så ledsen för att jag inte var där, sa jag och kramade om Liam igen, han besvarade kramen och skakade på huvudet. 

Han öppnade munnen och skulle precis säga något när han blev avbruten av en maskin som började pipa i rummet, jag tittade runt och såg massor av sjuksköterskor komma in i rummet och försökte få mammas hjärta att pumpa igen. 

- Det har hänt.. innan, sa Liam och jag tittade frågande på han och tittade sen oroligt på mamma som dom höll på med. 

- Hur många gånger innan? frågade jag Liam och han ryckte på axlarna och tittade på mig med en ledsen min. 

- Många, sa han och gick och satte sig där han satt innan och la händerna för huvudet som han gjorde innan. Jag gick fram till han och satte mig på huk framför honom. 

- Liam, allt kommer bli okej, du kommer inte att vara ensam igen, jag lovar! sa jag och han tittade på mig och skakade på huvudet. 

- Jag... kan inte förlora mamma också, sa han och jag skakade på huvudet och smekte hans kind. 

- Liam, vi kommer inte förlora mamma! sa jag och han tittade på mig med sin tomma blick som gjorde mig  rädd, jag kände rädslan forsa genom min kropp. 

- Jag kommer att vara här för dig, nu och föraltid, Liam, sa jag och tittade på han, han tittade ned på sina händer och sen upp på mig igen. 

- Katie  och Liam? hörde vi en röst bakom oss, vi tittade på sjuksköterskan som stod bakom oss. Vad hade hänt?

- Ja? sa jag och ställde mig upp, samma gjorde Liam och han tog min hand. 

- Er mamma har en ärftlig hjärtsjukdom, är det första gången som hon har fått en hjärtattck?sa hon och jag blev chockad, va? 

Jag tittade på Liam som såg lika chockad ut som jag var. 

- Nej, varför får hon det nu och inte innan? sa jag oroligt och tittade bak på mamma. 

- Hjärtat stoppar när man blir stressad, det är en ganska vanlig sjukdom, sa hon och jag tittade ned på golvet och upp på sköterskan igen.

- Okej, om det är en ärftlig sjukdom borde inte vi testa oss? sa jag och tittade frågande på sjuksköterskan, hon nickade.

- Det är bäst om ni gör det, vi förbereder en sal där dom kommer att testa er, sa hon och jag nickade och tittade på Liam som tittade ned i golvet och såg rädd ut.

- Liam, allt kommer bli okej, sa jag och kramade om han, Liam besvarade kramen och tittade sen på mig igen. 

Jag gick till mamma som fortfarade låg i koma, om hon inte skulle vakna skulle jag inte förlåta mig själv för att jag åkte med Justin till LA. All stress som hon fick gå igenom, det var mitt fel att hon låg här just nu! 

- Katie? hörde jag Nate säga bakom mig, jag tittade på han och sen på mamma igen. 

- Jag hörde det sjuksköterskan sa, jag är verkligen ledsen! sa han och jag tittade på han och nickade, han gick in i rummet och hälsade på Liam och gick sen fram till mig. 

*

Efter några minuter kom en sköterska in i mammas rum och log mot oss. 

- Ni kan testa er nu! sa hon och jag och Liam nickade och gick efter henne, det kändes som timmar innan vi var framme vid salen där vi skulle testas en och en. 

- Ska jag börja Liam? frågade jag han och Liam nickade och jag satte mig på stolen...

Efter mig var det Liam som skulle testas, dom gjorde exakt samma sak på han som dom gjorde på mig och sen fick vi gå till mamma igen. 

Vi skulle få provsvaren någon gång imorgon. 

*

Liam satte sig på fotöljen och jag på stolen jämte mamma, klockan var halv 10 på kvällen och jag kände mig riktigt trött. Vi hade ändå åkt i en bil i många timmar, inte undra på att jag är trött. 

- Katie, kan du stanna här? frågade Liam mig och jag tittade frågande på han. 

- Va? sa jag. 

- Kan du stanna här i Stratford? frågade han och jag log svagt mot han och nickade. 

- Jag kommer stanna här! Jag lovar! sa jag och Liam log och sen blundade han, jag tror att han nog var lika trött som mig. 

Jag kunde inte heller hålla mina ögon öppna, efter några sekunder sov vi alla. 

---

 Kapitel 39! Vad tycker ni om hela novellen? Är det något som är knäppt eller är hela okej eller till och med helt awsome? :) 

Idag kommer kapitel 39 upp! Jag skriver oftare nu för att det var det ni ville,  jag försöker och nu är redan kapitel 39 klart! 

Jag ändrade 10 till 7 kommentarer på kapitel 38, dels för att kapitel 39 redan är klart! :)

Jag vände mig om och tittade frågande på han som stod bakom mig, jag kunde inte se ansiktet och jag började bli nervös.

- Katie? sa han och gick närmre mig och då såg jag att det var Nate som stod framför mig, jag suckade och vände mig om. 

- Varför skulle du bry dig, sa jag och tittade ned på marken och försökte ta bort tårarna som rann ned för mina kinder. 

- Du vet att jag bryr mig, sa han och jag skrattade och skakade på huvudet. 

- I alla fall inte om min relation med Justin, sa jag och tittade snabbt på han men lika snabbt ned för att han inte skulle se mina tårar, Jag kände en arm på min axel och suckade tyst för mig själv. 

- Jag är ledsen att jag var en besvikelse för  dig, Katie. Men jag bryr mig om min bästa vän, sa han och jag tittade fotfarande ned i marken för att inte han skulle märka tårarna som fortfarande rann ned för mina kinder. 

- Nate, du förstörde nästan min relation med Justin bara för att du var för omogen att fatta att jag faktiskt har växt upp, sa jag och började gå ifrån han. Nate stoppade mig och ställde sig framför mig och lyfte upp mitt huvud. 

- Varför gråter du? frågade han och tittade oroligt på mig, jag skakade på huvudet och skrattade. 

- Jag kan inte fatta att jag säger detta men.. mamma ar fått en hjärtattack. Jag måste hem, Nate, sa jag och  tittade han i ögonen inna jag gick runt han och började att gå. Vart visste jag inte men jag kunde inte stanna kvar här och prata ut med Nate. Den ända jag borde göra den med är Justin...,

- Jag kan köra dig, sa Nate och jag vände mig om och tittade chockat på han, han ryckte på axlarna och log svagt mot mig. 

- Okej, men jag bara åker med dig! sa jag och tittade alvarligt på Nate när han nickade och la sin arm på mina axlar. Jag skrattade tyst och tog ned den och tittade på han. 

- Lägg av, sa jag och började att gå ut i ingenstans, jag hörde Nate skratta och jag suckade och vände mig om och tittade frågande på han. 

- Min bil är där, sa han och pekade på det hållet jag inte gick, jag tittade chockat på han och skrattade tyst för mig själv. 

- Det visste jag, sa jag och började gå det hållet, Nate skrattade och började gå bakom mig. 

Jag tittade runt mig och såg bara en bil, jag gick närmre den och väntade sen på Nate som snart kom fram till mig. 

- Vill du ha nya kläder, kanske? frågade han och jag tittade ned i golvet och skrattade tyst.

- Nej, sa jag och tittade på han med en irriterad min, han tog upp sina händer och skrattade. 

- Förlåt för att jag frågade, sa han och började gå till sin sida av bilen, jag skrattade irriterat och öppnade dörren. 

- Det borde du vara, sa jag och satte mig sen i bilen och skulle ta upp min mobil när jag märkte att jag lämnade den där ute med Justin. Jag fick skuldkänslor och suckade för mig själv, allt ska hända mig. 

Jag tittade på Nate som startade bilen och började köra, jag visste inte ens vilket håll vi skulle. Det skulle säkert ta några timmar att åka till stratford, jag hade redan tröttnat...

*

- Katie, är du vaken?  vaknade jag av och öppnade sakta ögonen och tittade surt på Nate som tittade frågande på mig. 

- Nej, jag är vaken men vilar mina ögon, sa jag och tittade ut, Nate skrattade och öppnade bildörren. 

- Vi ska äta här, sa han medans han gick ut ur bilen, jag suckade och öppnade bildörren och gick ut. Vi hade stannat vid McDonald's, jag tittade fortfarande surt på Nate som tittade på mig och log. 

- Jag hatar McDonald's, sa jag och började gå till ingången med Nate bakom mig. 

Där inne var alla bordet fulla av folk som pratade högt så jag fick ont i huvudet, jag suckade för mig själv och tittade på Nate som stod bakom mig. 

- Jag går till bilen, vi äter medans du kör! Beställ till mig, sa jag och började gå ut när det blev tyst, alla började viska till varandra och jag blundade. 

- Hoppas inte det är un ungdomar som är ett fan av Justin, viskade jag till mig själv och jag tittade bak och såg alla titta på mig, vissa log och vissa såg arga ut. Jag började le ett svagt leende och började att gå ut, Nate skrattade och kom efter mig. 

- Dom bara tittade på dig, det är väl ingen... Åh, sa han och jag tittade ned i marken och suckade. 

- Kan du bara köpa mat till oss nu? Och skynda dig! sa jag innan jag satte mig i bilen igen och väntade på att Nate skulle komma. 

*

Efter några minuter satt vi båda i bilen och åt våran mat. 

- Kan du inte bara köra? sa jag och tittade frågande på Nate som skakade på huvudet och bet av en bit från sin hamburgare. 

- Okej... då får jag gå själv, sa jag och öppnade dörren och kastade ut maten och gick ut ur bilen och började gå. Jag brydde mig inte om hur långt det var hem, jag ville hem och ingen kunde stoppa mig från att åka eller gå dit! 

- Katie! Kom igen, hoppa in! skrek Nate bakom mig och jag skrattade och vände mig om och stannade. 

- Som om du bryr dig, det är ju synd att du måste göra dig tjock istället för att köra mig hem och göra lite nytta! skrek jag tillbaka till han och började gå igen, jag hörde bilen bakom mig och några sekunder senare stod den framför mig så jag inte kunde gå vidare. 

- Du kan inte hindra mig från att gå hem! sa jag och tittade argt på han genom bilfönstret som han hade öppnat. han ryckte på axlarna och hoppade ut ur bilen och gick fram till mig. 

- Nej, men jag kan hindra dig från att gå, sa han och lyfte upp mig och la mig på hans axel, jag blev förvånad av hur stark han var. 

- SLÄPP NED MIG! skrek jag i hans öra men han brydde sig inte utan gick vidare till bilen och satte mig i sätet och spände fast mig. Allt hände på bara någon sekund och jag hann inte reagera. 

- Du ska åka till Stratford som kommer ta hela natten, sa han och stängde dörren och hoppade snabbt in på hans sida. Jag suckade och tittade ut medans jag surade, jag visste att jag inte kunde komma ifrån detta.. 

 *

- Katie, viskade Nate i mitt öra och jag öppnade snabbt ögonen och tittade på Nate som var bara några centimeter ifrån mitt huvud. 

- Bort med ditt huvud, sa jag och puttade ifrån mig det och jag hörde hur Nate skrattade tyst, jag suckade och tittade ut. Det var ljust och jag tyckte att jag kände igen området. 

- Vart är vi? frågade jag tyst och Nate log.

- Vi är i stratford, sa han och tittade själv ut, jag satt som förstelnad när jag hörde att vi var hemma. Nu var det dags att möta Nate och mamma som ligger nedsövd för att inte ha vaknat upp när dom opererade henne. Jag har väntat på detta men det känns fel att komma tillbaka, jag sa inte ens något till Justin!

- Vill du gå in på sjukhuset finns det här, sa han och pekade framför bilen och jag tittade snabbt fram och suckade. Dags att gå in. 

Jag gick ut ur bilen och började gå till sjukhuset när Nate kom bakom mig. 

- Nate, bara gå. Det är min familj, inte din! sa jag och tittade på han, han suckade och tittade på mig. 

- Faktiskt har jag min familj där också, sa han och jag stannade och tittade frågande på han. 

- Va? sa jag och han tittade ned i marken och sen upp på mig igen. 

- Ja, jag var i LA för att hälsa på min gamlamormor som bor där, mamma, pappa och min lillasyster ligger därinne av en brand som hände när inte jag var hemma, sa han och jag tittade fortfarande frågande på han, han började le svagt. 

- Okej, förlåt. Jag ville inte.. sa jag och började att gå vidare in till sjukhuset...

Inne på sjukhuset började jag bli riktigt orolig, jag gick till receptionen och möttes av ett stort leende. 

-  Susie Jackson? frågade jag henne och hon nickade och skrev in något på datorn och tittade sen på mig igen. 

- Den personen är privat, sa hon och jag nickade och tittade på Nate som stod jämte mig och jag suckade igen. 

- ..Jag är hennes dotter, sa jag och jag kände hur min röst blev svag, det var länge sen jag sa det..

Hon nickade. 

- Rum 209, sa hon och jag nickade och tittade på Nate igen.

- Kan du stanna här? frågade jag han och han nickade och jag började gå till rummet där mamma låg, min nervositet höjdes av varje steg jag gick. Jag hoppades att min familj skulle vara okej. 

När jag var utanför rummet stannade jag och andades ut och blundade, det kommer bli okej. 

Jag öppnade dörren och där inne satt Liam i en stol med händerna för ansiktet, jag kände hur tårarna rann ned för mina kinder....

---

 Äntligen kom det ut, jag är riktigt ledsen för att det har tagit långt tid men jag har inte hunnit!  

Någon som ska till Justins konsert den 22 april 2013? Jag är bara nyfiken, ni behöver inte svara på frågan! :)

Tycker någon mer så? I så fall är jag ledsen, men jag kan tyvärr inte göra något åt det nu så nästa novell ska det gå saktare fram.. :)

Jag hoppas att det är okej!

Snart kommer kapitel 37 ut, har börjat på den och skriver så mycket jag kan! 

Jag och Justin satt och höll varandra i händerna medans vi åkte i bilen, vi alla hade bestämt oss för att åka hem. Ändå om Patties vänner var där så hade vi inget annat att göra än att åka hem.

- Jag har en bra idé om vi kan göra imorgon, sa Sarah och jag höjde ena ögonbrynet och tittade på henne. 

- Jaså? sa jag och log mot henne, Sarah nickade och log. 

- Kan vi inte bara åka till stranden? sa hon och jag skrattade och tittade fram igen, Justin skrattade också och tittade i backspegeln på Sarah som tittade frågande på oss båda. 

- Okejdå, jag känner ändå bara för att slappa imorgon, sa jag och log mot Sarah som log stolt åt hennes idé. Jag skrattade tyst för mig själv innan jag tittade fram igen och väntade på att vi skulle komma hem. 

*

När vi hade parkerat bilen på framsidan så hoppade vi ut och jag skulle precis gå in när Justin tog tag om min arm och jag vände mig om och tittade frågande på han. Justin log mot mig och det gjorde så att jag också började att le. 

- Skulle du kunna tänka dig att gå på en dejt med mig ikväll? frågade Justin mig och tittade mig i ögonen med sina hundvalpsögon, jag skrattade och tog hans hand och log mot han. 

- Ja, såklart, sa jag och han drog mig intill sig och pussade mig på kinden. 

- Gör dig klar på en timme, jag hämtar dig sen. Jag måste göra dejten också ju, sa han och jag skrattade och smekte hans kind. Han log mot mig och kysste mig mjukt innan han hoppade in i bilen igen och åkte iväg. Jag stod och log rakt ut i ingentans när jag hörde att Sarah ropade mitt namn där inne, jag skakade på huvudet och sprang fort in. Vad skulle jag ha på mig? 

-Vad gjorde ni där ute? och vart är Justin? frågade hon och jag log mot henne. 

- Han bjöd mig på dejt, sa jag och log svagt mot Sarah, hon hoppade nästan upp och ned av glädje. Jag skrattade och log mot henne. 

- Vad ska du ha på dig? frågade hon och jag ryckte på axlarna och började gå till trappan när jag hörde några röster ifrån balkongen. Jag tittade snabbt ut och såg Pattie sitta och prata med 2 andra kvinnor i hennes ålder. Jag log och fortsatte att gå upp till mitt och Justins rum. 

Mitt i trappan hörde jag Sarah springa upp i trappan och några sekunder senare var hon bakom mig och hade börjat prata om vad jag skulle ha på mig. 

- Du måste ju låna en klänning av mig! Jag har jätte många! sa hon och jag skrattade ännu en gång. 

- Sarah, ta det lugnt. Det är bara en dejt, jag har gjort det innan, sa jag och tittade bak på henne. Hon tittade både chockat och frågande på mig. 

- Det är en dejt med din fantastiska pojkvän, du borde vara hur uppspelt som helt! sa hon och jag skrattade och tänkte till. Jag var uppspelt men visar inte det på det viset som Sarah gör det på.

- Okej, vad ska jag ha på mig? sa jag till Sarah när vi hade kommit in i mitt och Justins rum. Sarah log mot mig och gick ut från rummet och in på hennes rum och snart var hon inne hos mig igen med en vit gul klänning med ett svart band i midjan. Jag log mot henne och skrattade. 

- Jag har aldrig sett den förr, sa jag och gick fram till henne, hon ryckte på axlarna och gav den till mig. Jag skrattade och tittade mig i spegeln med klännigen framför mig. 

- Ta på dig den! sa Sarah och log mot mig, jag tittade på henne snabbt innan jag gick in på toan och bytte om. 

När jag kom in till rummet igen satt Sarah med smink saker i hennes händer och log mot mig, jag skrattade och tittade mig i spegeln. 

- Den måste du ha! nästan skrek hon bakom mig och jag skrattade igen och tittade på henne. min blick fastnade på klockan och jag såg att det hade redan gått en halv timma. Jag fick panik och sprang till Sarah och satte mig jämte henne. 

- Jag vill ha det naturligt med riktigt lite smink! sa jag och tittade stressat på henne, hon nickade och började sminka mig lite lätt. 

*

När sminkningen var klar gjorde hon mitt hår, först plattade hon det och sen lockade hon det så det blev volym och lätta lockar i håret. 

När hela jag var klar ställde jag mig i spegeln men saknade något, smycken. Jag sprang snabbt till bordet där jag hade lite olika saker på och tog fram armband, halsband och ögonhängen. Det var allt jag behövde. Sen tittade jag på Sarah som stod i dörröppningen och höll upp dörren så jag kunde skynda mig ned till nedervåningen. 

Precis när jag hade kommit ned så öppnade Justin dörren och log svagt mot mig, jag log svagt tillbaka och gick fram till han. 

- Vad tycker du? fågade jag han och han skakade på huvudet och smekte min kind. 

- Du är så vacker, sa Justin och jag kände hur det brände på mina kinder, han skrattade och kysste mig mjukt. Jag besvarade den och tittade han sen i ögonen. 

- Ska vi åka? frågade jag han och han nickade ivrigt och la sin hand på min rygg och följde mig ut, jag vinkade till Sarah innan han stängde dörren. 

Jag kände hur det pirrade i min mage, det skulle bli en riktigt spännande kväll. 

Justin öppnade min bildörr så jag kunde sätta mig och gick sen till förarsätet och satte sig och började köra, jag visste inte vart vi skulle men kände på mig att det skulle bli riktigt romantiskt. 

*

När Justin stannade bilen såg jag en restaurang som jag inte kände igen, Justin hoppade ut och gick till min sida och öppnade dörren. Jag log tacksamt mot han och gick ut ur bilen och kände lukten av hav. Jag började fundera på vart vi egentligen var, jag kände inte igen omgivningen eller något så det borde vara ganska långt hemifrån. 

- Kom, sa Justin och tog min hand och vi gick in till restaurangen och jag möttes av en tom och mordern sal med bord som var fint dukade. Nästan som den restaurangen vi var på innan idag fast mycket mer romantisk. 

- Ännu en okänd restaurang, sa jag och Justin skrattade och log mot mig, jag skrattade också och tittade runt mig. Ingen var här, antingen hade dom stängt eller hade Justin bokat hela restaurangen. 

- Bieber och Jackson? hörde vi en servitris säga och jag tittade på henne, Justin nickade och servitrisen log mot oss och började gå ut till balkongen. Där ute var en utsikt jag aldrig hade sett förut, det var hav och man kunde se solnedgången som precis skule gå ned. Jag tittade chockat runt mig och sen på Justin som log mot mig och kramade om mig bakifrån. 

- Jag älskar dig, viskade han till mig, hans röst gjorde så att jag började rysa och jag började le svagt. 

- Jag älskar dig med, viskade jag tillbaka och gick efter servitrisen till ett bord som satt precis vid vattnet, jag stod och tittade ut på vågorna som bildades av vattnet. Det var så vackert att se. 

Justin drog ut min stol och log mot mig, jag skrattade och satte mig på stolen och tittade på han när han satte sig jämte mig och tog min hand som låg på bordet. 

- Lika vackert som du, sa han och pussade min hand, jag började le svagt mot han. Han var verkligen en gentleman. 

- Ni ville ha spagetti, sa sevitrisen och jag tittade på Justin som nickade och log mot mig, jag skrattade och tittade ut på havet. Jag kunde inte slita blicken från det oranga havet som var nästan precis under oss. 

- Det kommer strax, sa hon och gick iväg, jag tittade på Justin som log mot mig. 

- Jag har en överaskning till dig sen, jag tror att du kommer gilla det, sa han och jag kunde inte hjälpa att jag blev nyfiken på vad det var. Jag älskade verkligen överaskningar. 

- Då blir du inte förvånad om jag gör det, sa jag och tittade på våra händer som låg på varandra på bordet, Justin var en sån gullig pojkvän. Världens bästa!

Efter en stund kom maten till bordet och vi började äta, vi skulle äta av samma talrik och bara det var riktigt gulligt! 

- kan jag få säga en sak? sa Justin och jag tittade frågande på han men nickade och såg hur han ställde sig upp och log mot mig. 

- Du betyder allt för Katie, varje gång jag ser dig pirrar det i min mage. Allt som har hänt i mitt liv är pågrundav 2 personer och den ena är dig jag vill verkligen tacka dig för att du fortfarande stannar hos mig ändå om jag ha gjort fel. Jag började älska dig när jag var liten och kommer sluta när jag ligger i min grav med dig som mitt sista minne i livet, sa han och jag kände tårarna bakom ögonlocken. 

- Jag älskar dig Katie, sa Justin och böjde sig ned och kysste mig mjukt, jag besvarade kyssen och tittade han i ögonen. 

- Jag kommer alltid att älska dig med Justin, sa jag och kysste han igen.

*

När vi hade varit på retaurangen i timmar och tittat på solnedgången ville Justin visa mig sin överaskning, jag började lite nervös över vad det var. 

- Snart är vi framme, sa Justin och jag hoppade nästan av glädje, han skrattade och parkerade bilen. Det var för mörkt att se vart vi var men jag såg lampor lysa lite överallt. 

- Framme, sa Justin och log mot mig innan han gick ut och öppnade min dörr, jag gick ut och tittade runt mig. Det var fortfarande för mörkt för att se vart vi var. 

- Kom, sa Justin och tog min hand och vi gick sakta genom en stig som  var ganska lång, det hade börjat bli lite kallt och såklart såg justin det. 

- Här, sa han och tog av sig sin kavaj och gav den till mig, jag skakade på huvudet. 

- Då fryser ju du, sa jag och log svagt mot han. 

- Nejdå, sa han och la kavajen om mig och jag kände mig riktigt trygg nu, allt var perfekt. 

Efter en liten stund vände Justin mig om och sa till mig att jag skulle blunda. Jag skrattade och började bluda  och Justin började leda mig vart vi skulle gå. 

När vi stannade vände Justin mig om igen. 

- Titta, sa han och jag öppnade ögonen och såg Justin le mot mig, jag tittade frågande på han men när han vände mig om och jag fick se det fantastika huset som var framför mig höll jag på att svimma av glädje...

---

Jag fick sånt dåligt samvete så jag skrev klart det idag och för eran skulle blev det ett långt också, jag hoppas att ni tycker om det. 

 

Ett kapitel kommer inte komma upp idag, jag har verkligen inte tid att sitta och skriva hela dagarna och jag är riktigt ledsen över det! 

Jag hoppas att ni verkligen förlåter mig över den dåliga uppdateringen! Jag är verkligen riktigt ledsen! 

Jag kommer at skriva klart kapitlet så snabbt som möjligt, jag lovar att jag verkligen ska försöka att få det klart imorgon eller nästa vecka. Längre tid ska det inte gå!

- Det var länge sen, sa jag till henne och hon skrattade och kysste mig mjukt. Jag besvarade kyssen och tittade på Sarah som SMSade med någon. Jag brydde mig inte mer om det och istället tittade jag Katie i ögonen. 

- Kan jag bjuda på fika? frågade jag henne och hon log mot mig och nickade, jag skrattade och tog hennes hand och gick till dom andra...

Katie's Perspektiv
Vi satt i bilen och var påväg till ett kafé, ikväll ville inte vi vara hemma för att Pattie skulle ha några kompisar hemma så vi bestämde oss för att göra olika saker i stan. 
- Vad tänker du på? frågade Justin och jag skakade på huvudet och log mot han, han log mot mig också och tog min hand men hade fortfarande en hand på ratten. 
-  Det står att det ska börja regna sen, sa jag till Justin och Sarah. Justin ryckte på axlarna och log. Jag skrattade och tittade på Sarah som log. 
- Det finns faktiskt något som heter tak, sa hon och jag skrattade och tittade fram igen, Justin skrattade också och stannade plötsligt. Jag tittade runt mig och såg att han hade stannat utanför en restaurang som var ganska stor. 
- Blir detta stället bra? frågade han och jag och tittade frågnde på han och gick ut ur bilen, Justin kom snabbt efter oss och låste bilen. 
- Jag har aldrig varit här innan, sa jag och tittade på Justin. 
- Inte jag heller, sa han och jag skrattade och gick in.

Där inne var olika bord med rosor och sånt som dom har på olika restauranger som är dyra, jag tittade chockat på Justin som log mot mig. 

- Justin, vi skulle till ett kafé! sa jag till han och Justin ryckte på axlarna och kramade mig och skrattade. 

- Kan man inte skämma bort tjejer ibland? sa han och jag skrattade och kysste han när vi hörde några som viskade till varandra. Jag tittade runt mig och såg att många tonåringar och gamlingar som tittade på oss, jag tittade ned på golvet och kände att det brände på mina kinder. 

- Katie, sa Justin och lyfte upp min haka, jag skrattade och skakade på huvudet. Justin log och pussade mig lätt på munnen innan han gick till kassan och frågade efter ett privat bord. 

- Det enda vi har är uteplatser, sa hon till Justin som tittade på oss, jag ryckte på axlarna. Samma gjorde Sarah och Justin skrattade.

- Finns det något ledigt? frågade han och hon i kassan log och nickade, hon tog menyer under kassan och gick ut till uteplatserna. 

Uteplatserna var lika fina som dom där inne, med rosor på bordet och dukade med olika glas och dyra tallrikar. Undra hur dyrt det var här...

Jag kände ett par armar om mig bakifrån och skrattade och vände mig om och såg Justin som log svagt mt mig. 

- Hejsan, Shawty, sa han och jag smålog och kysste han mjukt, han besvarade den och log mot mig. 

- Kan jag få era autografer? hörde vi en liten tjej röst säga jämte oss, jag tittade frågande på den lilla flickan som log mot oss. Justin skrattade och satte sig ned på knä. 

- Såklart, vad heter du? frågade han henne och hon sken upp som en solstråle. 

- Alice, sa hon och Justin började skriva sin autoraf och "till Alice" och sånt sen gav han den till mig och jag stod som ett frågetecken med en lapp i mina händer. 

Jag började skriva mitt namn med skrivstil och faktiskt blev det jätte snyggt!

- Tack, sa hon och sprang in till sin mamma som stod i dörröppningen, jag log mot Justin som vände sig om och skrattade. 

- Din första skrivna autograf, sa han och jag nickade och tittade han i ögonen, han kysste mig mjukt och sen satte vi oss vid bordet som Sarah satt vid och tittade på menyn. 

- Har du hittat något gott? frågade jag henne och hon tittade på mig och nickade, jag skrattade och tog Justis hand under bordet. Han log mot mig och tittade sen på Sarah som fortfarande letade efter en rätt som hon ville ha.

- Är du snart klar? frågade jag henne och hon tittade på mig och skakade på huvudet, jag skrattade och tittade på Justin som log. 

Plötsligt kände jag en regn droppe på min axel, jag tittade upp och fick flera i mitt ansikte. Justin började skrattade och jag slog löst till han på armen och tittade surt på han men kunde inte hålla mig för skratt.  Tillsist satt vi och skrattade hysteriskt på stolarna. Vi var för upptagna av att skratta för att vi skulle känna hur regnet ösade ned på oss. Jag slutade att skratta och tittade på min blöta kropp, Justin log mot mig och tog min hand och drog upp mig så vi stod några centimeter ifrån varandra.  Jag torkade bort några regndroppar som var på Justins näsa och log mot han. Justin kom närmre mig och tillslut möttes vi i en lång och passionerad kyss...

---

Jag jobbar på att ge er kapitlerna så snabbt som möjligt! Jag har sommarlov och kan inte bara sitta vid datorn hela dagarna! :) Det är också därför jag vill ha lite kommentarer, då blir jag glad och gör ett kapitel fortare.

 

- Jag älskar dig också, Katie, sa han och började kyssa mig mer passionerat...

Jag vaknade av att jag hörde någon säga mitt namn, jag öppnade sakta ögonen och gäspade. 
- Ja? sa jag och såg att det var Sarah som hade kommit och satt sig på sängen. Jag log svagt mot henne och hon skrattade. 
- Justin är där nere, sa hon och log mot mig, jag började le större och tittade ned på mina händer. Sarah satte sig jämte mig och skrattade. 
- Han ska till en radiointevju idag, du får hänga med, sa hon och jag sken upp som en sol och nickade. 
- Såklart vill jag hänga med! sa jag och hoppade upp ur sängen till garderoben och rotade igenom hela efter bra kläder. Jag hittade ett tukost linne och ett par vita shorts, till det tog jag några smycken. När jag var klar tittade jag på Sarah som satt och skrattade åt mig. 
- Kom nu! sa jag och drog i hennes hand och gick snabbt ned till köket, där nere var Pattie och Justin och båda satt och åt frukost. Jag gick tyst bakom Justin och satte mina händer för hans ögon och log. 
- Hej, viskade jag i hans öron och Justin skrattade och vände sig om och drog in mig till sig. 
- Godmorgon min prinsessa, sa han och jag log mot han och kysste han mjukt, han besvarade kyssen och tittade mig i ögonen. 
- Vill du hänga med till intevjun? frågade han och smekte min kind, jag nickade och pussade han lätt på munnen och log mot han igen. 
- Bra, sa han och kysste mig innan vi tittade på Pattie och Sarah som båda satt och log mot oss. Jag skrattade och satte mig på stolen jämte Justin och tog frukost. 
- Så, ska ni göra något speciellt idag? frågade Pattie oss och jag tittade på Justin och log och skakade på huvudet. Justin gjorde samma sak och pattie skrattade åt oss. 
- Okej, jag tänkte att ni kanske skulle kunan titta på bio eller något? Jag har bjudit över en gammal vän hit och ni behöver inte vara hemma om ni inte vill, sa Pattie och jag tittade på Sarah som log mot mig. Jag skrattade och tittade på Justin som också log mot mig. 
- Vi kan komma på något, sa jag till Pattie som skrattade och nickade. 
Vi åt upp våran frukost och gjorde oss klara för att åka till intevjun, detta var första gången jag var på en intevju. Det skulle bli intressant att höra vad dom frågar Justin varje gång. 
*
När vi var framme  hoppade vi ut ur bilen och gick snabbt in i radiohuset, det var massor av fans utanför som skrek våra namn och frågade hur vi mådde. 
Jag pustade ut när vi hade satt oss på soffan och väntade på att det skulle bli Justins tur att prata i radion. Justin är van vid detta men jag är inte riktigt det än. Alla som skriker våra namn och frågar oss massor av konstiga frågor. 
- Vad tänker du på? frågade Sarah mig och satte sig jämte mig, jag log mot henne men skakade på huvudet. 
- Inget, sa jag, hon skrattade tyst och tittade på han som pratade i radion, jag tittade på Justin som satt mittemot han och snurrade på sin stol. Jag skrattade tyst för mig själv och tittade sen på Sarah igen, hon tittade på mig och log svagt. 
- Kommer du ihåg när du sa att vi skulle berätta allt för varandra? sa hon och jag skrattade och nickade. 
- Ja, sa jag och hon tittade ned i sitt knä och upp på mig igen med ett leeden på hennes läppar. 
- Vad har hänt mellan dig och Justin? Jag ser att ni är riktigt "på" varandra idag, sa hon och jag slog henne på armen och skakade på huvudet men kunde inte hjälpa att le. 
- Tänkte väl det, sa hon och jag skakade på huvudet igen och tittade på Justin för att plötsligt hörde jag hans röst i högtalarna. 
Justin's Perspektiv
- Jag har hört att du och Katie Jackson är i en liten... "paus"? frågade han och jag tittade ned på mina änder men skakade på huvudet. 
- Nej, då har du hört fel. Vi är i våra bästa dagar, sa jag och han skrattade och nickade. Jag log och tittade på Katie som log mot mig med sitt söta leende. 
- I alla fall har dina fans frågat massor av frågor idag, det mesta är om dig och Katie men det finns också sånna som "hur mår Justin idag", sa han och jag skrattade och nickade. 
- Bättre än inget, sa jag och han skrattade och tittade ned i sitt papper. Jag skrattade med och hörde Katie och Sarah sitta och skratta bakom mig. 
- Ja, Justin. Ditt nya album släpps snart, spännande? sa han och jag nickade och log. 
- Ja, albumet är nytt och visar att jag har förändrats, sa jag och han nickade och tittade på mig och log. 
- Det ska heta Believe och som du har sagt ska det visa hur mycket du har förändrats men såklart kommer du alltid att vara kidrauhl, sa han och jag nickade och skrattade. Han skrattade också och log.
*
När hela intevjun var klar gick jag ut till soffan som Katie och Sarah satt på och kände Katies armar om mig. Jag log och pussade henne på kinden. 
- Det var länge sen, sa jag till henne och hon skrattade och kysste mig mjukt. Jag besvarade kyssen och tittade på Sarah som SMSade med någon. Jag brydde mig inte mer om det och istället tittade jag Katie i ögonen. 
- Kan jag bjuda på fika? frågade jag henne och hon log mot mig och nickade, jag skrattade och tog hennes hand och gick till dom andra...

---

Inte det bästa kapitlet som jag någonsin skrivit menmen, kämpade med det här! :)
Hoppas i alla fall att ni tycker om den, förlåt för att ni fic vänta länge på det!
7 kommentarer för mer!

Om ni vill veta exakt när den kommer upp gilla sidan på facebook HÄÄR!

eller följ bloggen på bloglovin som det också kommer upp exakt när ett kapitel har kommit upp! Det är en blå knapp i menyn här på bloggen eller gå in HÄÄR!

När jag hörde steg i trappan stelnade jag till, det fick inte vara Justin!

- Godmorgon, sa Sarah tröttsamt och gäspade, jag pustade ut och lugnade ned mig igen. Jag tittade på henne och log innan jag tittade ned i min mobil som plingade till.

Jag läste om det igen och gick sen till trappan men väntade när jag kom på att Justin var där uppe, jag stod och tvekade en lång stund innan jag bestämde mig för att gå upp till han och hämta min bikini.

Jag gick sakta upp för trappan och gick in i rummet, på sängen satt Justin inne i sin mobil och SMSade med någon. Min blick fastade på han och plötsligt gick jag in i garderoben, Justin tittade snabbt upp på mig och jag tittade bort och letade efter min bikini i garderoben.

Jag hade rotat runt i hela men hittade inga av mina bikinis.

- Vart är min bikini? frågade jag tyst och tittade på Justin, han tittade på mig och började gå till balkongen. Jag hängde sakta efter och när jag såg den sprang jag fram före Justin och tog den och vände mig snabbt om för att gå när jag stoppades av Justin som var några centimeter ifrån mitt ansikte. Det enda jag kunde tänka på var hans underbara hasselbruna ögon som jag tittade in i.

- KATIE! skrek Sarah nedifrån och jag tittade snabbt ned på golvet, jag hörde hur Justin suckade tyst och jag kämpade för att inte krama han.

- Hejdå, sa jag och sprang ut ifrån rummet och ned till Sarah som hade ropat på mig. Jag tittade frågande på henne när jag stod nedanför trappan och väntade på att hon skulle prata.

- Nate är här, sa hon och jag suckade, jag skulle ju hämta han. Jag gick till ytterdörren och såg Nate stå i den och le mot mig.

- Jag vet att du skulle hämta mig men jag hade tid över, sa han och jag log svagt mot han och nickade.

- Ingen fara, jag ska bara byta om, sa jag och gick in på toan och tog snabbt på mig min bikini. Sen gick jag ut igen och gick till Nate som fortfarande stod i dörröppningen och väntade på mig.

Jag tog på mig mina skor och tog min väska som jag hade packat med handdukar och sånt som man behvde när man skulle bada.

- Hejdå, sa jag och log mot Pattie och Sarah och båda log mot mig och vinkade, precis när vi skulle gå ut såg jag Justin gå ned för trappan. Jag suckade och började gå till Nates bil.

*

Efter 10 minuter stannade vi vid stranden och vi hoppade ut, jag tittade runt mig och såg massor av folk som badade. Jag kände inte alls för att bada, men vad gör man inte för sina vänner?

- Det är ganska mycket folk men går det bra ändå? frågade Nate mig och jag nickade och började gå till stranden.

Nate gick fram till ett gäng med både tjejer och killar, jag tittade frågande på alla han hälsade på.

- Katie, detta är mina vänner! sa Nate och jag log svagt mot dom och la min handduk på stranden och tog av mig kläderna så jag bara hade bikinin kvar. Sen la jag mig på handduken och tittade upp på den blåa himlen som var fyllld av några vita moln.

- Hänger du med i, Katie? frågade Nate mig och jag tittade på han och skakade på huvudet. Han nickade och sprang ifatt sina andra vänner som snart var i vattnet.

Jag tog fram min mobil och låste upp och gick in på bilder, nästan alla bilder var på Justin. Jag log åt hur söt han var på dom, jag saknade han. Att ha hans armar om mig, kyss hans mjuka läppar. Varför gör jag såhär? Bara för ett enda samtal?

Jag satt och tittade igenom alla bilder som han hade tagit på sig själv, ibland skrattade jag och ibland kände jag tårarna bakom ögonlocken.

Allt detta var för inget, ett samtal och jag hade varit sur på han i flera timmar? Det är faktiskt okej att vara orolig för sin flickvän men tydligen inte för mig, han sa åt mig att komma hem. Jag förstår nu varför han var sån, jag hade varit borta i flera timmar och han ville att jag skulle komma hem och jag blev sur på han?

-

Jag tog mina saker och Nates bilnycklar och sprang det snabbaste jag kunde till bilen och startade den, jag visste inte vart jag skulle men jag visste att jag skulle till Justin!

Jag tog fram min mobil och ringde till Sarah, efter 3 signaler svarade hon.

- Vart är Justin? sa jag uppspelt till henne.

- Han åkte till en photoshoot någonstans, jag vet inte vart men.. jo, vid dagiset.. ehh jämte studion! sa hon och jag nickade och log för mig sjäv.

- Tack, hejdå, sa jag och la på innan hon kunde fråga varför jag frågade vart han var.

Jag började köra fort, utan att bry mig hur fort det gick. Jag skulle träffa Justin, jag skulle säga förlåt!

Jag parkerade och sprang mig ut ur bilen och in på dagiset utan att låsa bilen, där inne såg jag ingen men när jag såg han sitta och hålla i massor av barn och skrattade med dom och lekte med dom. Stannade jag och visste bara nu vad jag hade missat, hur mycket han betydde för mig!

Han ställde sig upp och gav barnen till en vuxen och skulle precis gå in när han såg mig, jag mötte hans ögon och jag stod som fryst och tittade in i hans ögon.

- Jjustin, sa jag tyst...

---

Kapitel 32, vad tror ni kommer hända? :)

- Justin, vad är det? sa Katie i telfonen, jag tittade ned på golvet och skakade på huvudet.

- Vem är Nate? frågade jag henne, det tog en stund för henne att svara.

- Han är min barndomsvän, sa hon och jag suckade.

- Kan du inte bara komma hem? frågade jag henne.

- Justin, jag har roligt med Nate, klockan är bara 7...

- Jag blev orolig, Katie. Kan du inte bara komma hem!? sa jag snabbt och argt, Katie suckade och plötsligt avbröts vårat samtal, jag tittade på telefonen innan jag slängde telefonen på soffan och hörde hur den landade på golvet istället.

Jag satte mig på soffan och gömde mitt huvud i mina händer, jag kände en hand på min axel och tittde upp. Det var Sarah som hade satt sig jämte mig.

- Jag vet hur du känner dig, ensam och besviken. När Katie lämnade oss för att vara med Nate visste jag att hon skulle stanna med han länge, jag känner inte ens han. Det var innan hon träffade oss hon lärde känna Nate.. sa Sarah och tittade ned i sitt knä.

Plötslig öppnades dörren och Katie kom in och tittade snabbt på mig innan hon började gå till trappan, jag sprang snabbt fram till henne och stoppade henne.

- Katie, sa jag och hon tittade ned, jag lyfte upp hennes haka.

- Kan jag få sova i ett eget rum ikväll? sa hon med en min som jag inte kände igen, helt tom.

- Va? sa jag och hon suckade och backade undan mig, jag tog hennes hand men hon släppte den. Jag visste inte vad jag skulle göra, vad har jag gjort?

- Okej, jag sover i soffan, sa hon och tittade mig snabbt i ögonen innan hon gick upp till toan och låste, jag tittade på Sarah som tittade på mig med en orolig och ledsam blick, jag tittade ned på golvet och visste att jag hade gjort något som jag skulle ångra...

*

Jag vaknade av att jag låg på golvet vid soffan, jag suckade och ställde mig upp. Snabbt tittade jag runt mig om Justin eller någon var uppe men såg ingen, jag pustade ut och satte mig ned på soffan.

Jag som trodde att det skulle bli en rolig tid i LA, men igen blir allt skit!

Sakta började jag gå till trappan och upp till Justins rum, jag kallade det så nu för att jag inte sov där längre. Det gjorde ont men.. jag vet inte..

Jag gick in och gick till garderoben när jag hörde någon ställa sig upp och känd en blick på min nacke, jag vände mig om och möttes av Justin som tittade ledsamt på mig. Jag skakade på huvudet och tog kläderna jag skulle ha och började gå ut. Innan jag hann halvägs tog Justin tag om min arm och stoppade mig, jag stod och tittade på dörren som om den skulle öppnas när jag tittade på den.

- Katie, prata med mig! sa Justin och jag kämpade för att inte titta på han.

- Jag är ledsen för vad jag gjorde men du kan inte bara ignorera mig! sa han och jag bet mig själv i läppen för att inte börja gråta av hur han verkligen led av vad han hade gjort.

- Snälla, titta på mig, sa han och jag tittade ned i marken och ryckte mig loss av hans grepp och gick ut från rummet och in på toan och satte mig på toalocket. Jag kände tårarna bakom ögonlocken men ville verkligen hålla dom inne.

Jag satt och stirrade in i väggen och tänkte på vad mycket Justin har gjort för mig, åkt hit för jag ville åka ifrån allt och han har varit allt för mig. Vad gör jag?

Jag skakade bort alla mina tankar och satte på mig kläderna jag hade valt ut och låste upp toaletten och gick ut, jag mötte ingen på vägen och hörde inget från rummen.

Snabbt sprang jag ned och tittade runt mig, ingen. Jag pustade ut och satte mig på kökstolen och la mina händer för mitt ansikte. Jag förlorade min mamma, Liam, pappa och snart Justin. Hela mitt liv faller samman och jag klarar inte av allt som händer mig!

Plötsligt stördes jag av att jag fick ett SMS, jag tittade på skärmen och såg att det var Nate. Jag la ned telefonen igen men tog upp den lika snabbt.

Jag skakade på huvudet och puttade mobilen ifrån mig.

- Katie, hörde jag Pattie säga, jag tittade upp på henne och såg att hon var i trappan.

- Vad hände med er igår? frågade hon och satte sig jämte mig, jag skakade på huvudet. Hon la sin hand på min axel och log svagt mot mig.

- Jag vet inte, sa jag tyst och tittade ned i bordet igen.

- Alla måste bråka någon gång! annars har man inte ett bra förhållande, sa hon och jag tittade på henne och log tacksamt.

- Hur mår Justin? frågade jag henne hon tittade ned och sen upp på mig med ledsen min.

- Han ångrar vad han har gjort, sa hon och log mot mig innan hon började göra frukost.

Jag gick till min mobil som var vid andra sidan av bordet och svarade påm SMSet.

Skrev jag in och läste om den många gånger innan jag skickade det...

---

Det kanske inte är det bästa kapitlet menmen, ni får ett i alla fall :)