2013-12-31 | 17:41:26 | Kategori: Meant To Be

Chapter 1 - Pilot

 
Mamma parkerade bilen utanför vårat nya hus och jag orkade knappt öppna ögonen för att ens se på det, jag hade för många tankar i huvudet om våran flytt, att lämna Dylan och mina vänner och att jag skulle börja i en helt ny skola imorgon, med helt nya människor som jag aldrig träffat förut. Jag kände hur Julie petade på mig och jag öppnade irriterad ögonen och tittade på henne, hon såg lika trött ut som jag och då förståd jag att hon inte skulle reta mig, utan att hon faktiskt ville hjälpa mig att vakna så vi kunde komma in i huset och komma igång. Utanför kunde jag se mamma som jobbade med att ta ned sin resväska från bagaget och ett litet leende prydde mina läppar. 
- Jag kommer, sa jag och tittade på Julie igen som fortfarande gav mig ett trött blick, hon nickade och gick ut från bilen med en snabb rörelse. Jag gjorde samma sak och hämtade min resväska från bilens trånga utrymme därbak, jag kunde svagt höra hur folk pratade med varandra i området och jag kände en svag dogt av hav som gjorde så jag blev nyfiken på om vi bodde nära stranden. Jag tittade mig snabbt omkring innan jag började dra min väska bakom mig och försökte hålla uppe min handväska på min axel. 
- Ni får välja era egna rum, men snälla tjejer, håll sams, sa mamma och gav oss blickar som vi båda nickade åt men glömde sedan bort när mamma låste upp dörren och vi kom in i vårat nya hus.
Det kändes som om hakan låg nere på golvet när jag hade kommit in, det var så stort och vackert att titta på och det kändes inte alls som om jag skulle bo här.
Mamma tittade runt omkring sig medans hon log ett stort nöjt leende, jag kunde se på henne att hon också såg lite chockad ut över att hur konstigt det kändes. Innan jag fortsatte gå upp och titta på sovrummen gav jag en snabb blick på baksidan av huset, en stor trädgård med stenstigar som ringlade sig över hela området. Det fanns en liten plas där man kunde sitta och äta, det fanns också en eldstad och några soffor som såg väldigt bekväma ut. Det var mycket blommor och grönt och det kändes inte möjligt att ha en sådan fin trädgård, det enda jag har haft som trädgård innan har varit en gräsmatta med träd lite här och var.
Efter att jag tittat klart på trädgården gick jag uppför trappan och längtade lite efter att se alla mina altenativa sovrum, jag sprang mot den första dörren och framför mig såg jag en tråkig vanlig toa, jag skrattade lite åt mig själv och gick hoppfullt till nästa dörr. Jag möttes av det första sovrummet men när jag tittade in hade Julie redan lagt sig ned på sängen och somnat. Jag log lite svagt och fortsatte till nästa dörr och som tur var så var sovrummet tomt och jag kände på mig att mamma var i det som var kvar eftersom jag inte hade sett henne på nedervåningen, jag la ned mina väskor på sängen och undersökte rummet. Väggarna var i trä och jag blev lite chockad över hur stort det var, sängen var otroligt stor så det kändes som om hela min familj skulle få plats där i. Jag hade också en liten balkong med utsikten över havet, då förstod jag att jag hade rätt innan när jag kände havsdoften. Jag satte mig på sängen och tog in allt jag just sett och ändå hade jag inte sett hela huset, det var svårt att tänka sig att vi faktiskt skulle bo här från och med nu. Mitt i alla mina tankar hörde jag en knack på dörren och snart kom mamma in med ett leende, jag besvarade hennes leende och tittade runt omkring mig ännu en gång. 
- Vad tycker du? Jag tror Julie bara tog det första hon såg för hon har redan somnat, dessutom tror jag att detta rummet är mest i din stil? Mamma satte sig ned brevid mig och tittade sig snabbt runt, jag nickade och följde hennes blick runt i sovrummet. 
- Jag gillar det, svarade jag och mamma tittade på mig och fick en orolig min, jag suckade tyst för mig själv och kände på mig att hennes "jag är ledsen över detta" samtal snart skulle komma. 
- Jen, jag är ledsen att du behövde lämna alla dina vänner, men tror du inte att du hittar vänner här med? Mamma la sin hand på min axel och jag tittade upp på henne. 
- Mamma, kan vi ta det någon anna gång? Jag måste verkligen ta en dusch och packa upp alla mina saker, sa jag snabbt och ställde mig upp och öppnade min resväska, där i var allt en enda röra och jag orkade knappt tänka på att hänga upp alla mina kläder och packa upp mina saker. 
- Jen.. Började mamma men jag gav henne en blick så hon inte skulle börja prata igen, hon suckade och nickade.
- Okej...men kom ihåg att resten av dina saker kommer imorgon, lastbilen blir lite sen, sa mamma och ställde sig upp och gick, jag kunde se i ögonvrån hur hon rynkade ögonbrynen och såg väldigt orolig ut. Jag nickade och tog ut lite kläder från väskan, när mamma hade gått ut från mitt rum lutade jag mig mot sängen och tog upp min mobil. Inget sms, inget missat samtal. Jag suckade och lade mobilen på sängen medans jag tog fram nya kläder som jag skulle ta på mig efter jag duschat. 
 
Efter duschen och lite upphängning av mina kläder gick jag ned till resten av familjen som var på nedervåningen, det lät inte som om de var ensamma, det hördes flera olika röster som pratade med varandra. 
- Ja, vi bodde i New York innan och det är lite olikt här, hörde jag mamma säga, jag stannade nedanför trappan och kikade in i vardagsrummet, där satt Julie, mamma och 3 andra personer. Jag fick en känsla av att gå upp på mitt rum igen och vänta tills de hade gått men när jag hade bestämt mig för att göra det var det redan försent. Mamma hade sett mig. 
- Jennifer, träffa våra nya grannar, Sarah och Stefan Adamson och deras dotter Maya, sa mamma och tittade på familjen som mötte min blick. Maya såg ut som att vara i min ålder medans hennes mamma och pappa såg ut som att vara i 40 års åldern. 
- Hej, sa jag med ett leende och gick fram till dem, jag hälsade på alla och satte mig sedan ned jämte Julie. 
- Jag hoppas ni kommer trivas här, det är ett väldigt lugnt område och skolan ligger bara några minuter härifrån, sa Sarah och log mot oss, mamma nickade och tittade på mig och Julie med en nöjd min. 
- Så, våran familj har en liten tradidion att bjuda alla våra nya grannar på middag, om ni vill såklart, sa Stefan och log mot oss, mamma fick en lite chockad min men log ett stort leende. 
- Oj... men det låter väl bra, ellerhur tjejer? frågade mamma och både jag och Julie nickade på samma gång, Mamma tittade tillbaka på familjen Adamson och log stort mot dem. 
- Vad sägs som klockan 6? Sarah höjde ögonbynen och mamma nickade och tittade lite snabbt på oss, jag kände egentligen inte alls för att äta middag hos några främlingar men vad gör man inte för sin mamma. 
- Det blir perfekt, svarade mamma och lutade sig tillbaka i soffan. Nu var det bestämt, vi skulle inte ha en ledig kväll ikväll i alla fall. 

 Så, första kapitlet uppe och vad tycker ni? Verkar den bra? 
3 Kommentarer för mer!
 
 
 
2013-12-31 | 11:44:51 | Kategori: Länkbyten

Länkbyte - onednooveller.blogg.se

Handling:
Alla skriver alltid om den där speciella tjejen, som inte står ut i mängden eller som verkligen gör det, som hittar den perfekta killen, dess själsfrände och att de blir kära, lever dramatiska dagar, löser allt och simsalabim så lever de lyckliga i alla sina dagar efter ett pampigt stort bröllop. Men vad händer egentligen efter det? Blir allt verkligen så perfekt som det har beskrivits i alla böcker och drömmar hon haft, får hon uppleva allt hon drömt om och blir det verkligen ett lyckligt slut när slutet väl kommer?
 
Erica lever sin dröm, hon visade sig vara den där speciella tjejen från alla böcker och noveller som hittar den där perfekta killen, får uppleva mer dramatik än de flesta men i slutändan löser allt och nu är det bara ett steg kvar, det stora pampiga bröllopet. Men med bara 43 dagar kvar till den stora dagen händer det som absolut inte får hända, det där lyckliga slutet hon drömt om, allt det raseras. Niall finns fortfarande kvar vid hennes sida, men finns hon kvar vid hans? Kan förflutet förlåtas och bryggor bryggas upp igen? Kan man i hjärta och själ verkligen förlåta vänner en andra gång? Finns det verkligen något som heter ÄKTA KÄRLEK? Har det i sådana fall verkligen makten att ådstakomma vad som helst? Om ni vill veta svaren, byt blad och följ med Erica och Niall på deras väg att hitta svaren på den största utmaningen de någonsin ställts inför, är det möjligt att minnas?

Klicka HÄR eller på bilden för att komma till hennes blogg! 
 
2013-12-31 | 11:38:22 | Kategori: Länkbyten

Länkbyte - Ettdshow.blogg.se

Direkt från ett kapitel:
Jag vaknade av samma dröm igen. Det var som vanligt den där trevliga dagen när jag och Sophie satt på mitt rum och läste tidnigar och sånt. Jag saknade Sophie. Det  var idag det var exakt sex månader sedan hon försvann ur mitt liv. Varför? Det visste jag inte. Jag hade sms:at henne och ringt och allt annat man kan göra men hon hade inte svartat på något och när jag hade ringt mamma hade hon bara sakt att Sophie hade flyttat.
 
Jag slängde bennen över sängkanten och drog på mig kläderna som låg slängda på golvet. Jag kollade mig i spegeln och såg att mitt hår var en ända röra. Jag suckade och drog en keps över de hela innan jag gick ner till köket för att få i mig ett stort lass med huvudväksabletter.
 
Går kvällen fest hade varit helt galen och de ända jag minns var att jag hånglade upp 75% av alla tjejer. Louis och Zayn hade blivit väldigt irriterade på mig. De hatade verkligen när jag gjorde så. De hadetade att jag var en sån jäkla player de sa att det gav One Direction dåligt rykte.

Klicka HÄR eller på bilden för att komma till hennes blogg, jag kunde tyvärr inte hitta handlingen till hennes novell men om ni är nyfikna så klicka in och börja läsa!
2013-12-30 | 11:20:02 | Kategori: Länkbyten

Länkbyte - Mybieberlovestorys.blogg.se

Handling:

Jenna Sam Marshall Darkshadow är en snäll tjej med mycket framtidsplaner och ett roligt jobb.

Justin Drew Bieber är en flykting som flyr sitt förflutna.

Vad händer när deras vägar korsas? Vad för vägar kommer de korsa, tillsammans? Hur kommer deras liv bli, efter att de träffats?

Läs vidare på ”My Runaway Love” för att få reda på svaren! 


Jag tycker novellen verkar annorlunda (på ett bra sätt) och såklart är den värd att läsa! Klicka antingen HÄR eller på bilden för att komma till hennes blogg, klicka in och se om ni tycker om den!

2013-12-29 | 18:31:06 | Kategori: Meant To Be

Meant To Be - Handling + Roller

 

 Jag heter Jennifer Amberlyn, mina vänner kallar mig Jen och jag är en 17 årig tjej som hela mitt liv har bott i New York, Staden där alla drömmer om att bo, mitt liv var perfekt. Jag hade skolans snygging som pojkvän, en bästa vän som var som min tvilling. Men en dag fick min mamma ett nytt jobb, i Ontario, Stratford, jag var tvungen att lämna alla mina vänner bakom och min familj var de enda jag kände till, tills dagen då jag började skolan och nya ansikten var överallt men det var bara en person som jag blev intresserad av att veta historien om, Justin Bieber, skolans badboy.

 

miley | via Tumblr

Jennifer Amberlyn

Kill them wih kindness. | via Tumblr

Justin Bieber

GABRIELLE ERIKA DELGADO ► victoria justice

Julie Amberlyn

Colton | via Tumblr

Brody Darwin

where is the angel...?, Hayden Panettiere Gif Hunt {O1} | via Tumblr

Maya Adamson
 
2013-12-29 | 18:28:36 | Kategori: Länkbyten

Länkbyte - Mybiebslovestorys.blogg.se

 
Handling:
Justin bieber var en gång i tiden en av dom kändaste artisterna. Men nu har han knappt några beliebers. Han festar varje dag röker på och tycker att det ända tjejer duger till är att knullas. Hans mamma och Scooter har fått nog av Justins beteende och tvingar honom att skärpa till sig. Men för 6 år sedan var han och Elena bästa vänner.Dom gjorde allt tillsammans. Men vad händer när dom träffas igen? 

 Klicka antingen på bilden eller HÄR för att komma tillbloggen!
2013-12-29 | 18:20:16 | Kategori: Länkbyten

Länkbyte - Biebzters.blogg.se

Handling:
Skylar är en populär 15 årig tjej, hon går i en helt vanlig skola med helt vanliga folk. Hon har en pojkvän vars namn är Aaron, men han är inte helt perfekt, han ligger runt med alla tjejer i skolan och slår Skylar, på fritiden. Men allt förändras när Justin Bieber och Stefan Reynolds kommer in i bilden. Allt blir inte riktigt som hon förväntade sig. Justin är ett riktigt äckel, han ligger runt med alla tjejer, på vardagarna består det av förvånansvärt -skolan-, men på kvällarna består det av alkohol, tjejer och droger. Men på något sätt får Justin känslor att skydda Skylar. Skylar vill bara ha ett vanligt liv, men Justin gör det svårt för henne. Vad händer när Skylar och Justin vägar korsas? Vad händer om Justin blir kär? Vad händer när Skylar får reda på Justin's mörka hemligheter, som ingen annan vet. There is a first time, for Everything

 Klicka antingen på bilden eller HÄR  för att komma till hennes blogg, novellen verkar spännande så jag funderar själv på att börja läsa den! Prova själva! 
 
2013-12-28 | 18:32:00 | Kategori: You Are My Destiny (avslutad)

Chapter 68 - Yes - The End

Previously:
- Jag lovar, sa jag och sprang ut genom dörren utan mina skor eller min jacka, jag tog bara med mig ett par nycklar som skulle ta mig till Justin och ett stort kärleksfullt hjärta som skulle leda mig till den personen som jag älskade och trodde på med hela mitt hjärta.
 
 
Justin's Perspektiv 
Jag skulle precis svara mamma som sa att jag skulle vara kvar här i några dagar när Alexis kom inspringandes genom dörren, hon tittade på mig med stora ögon och gav ifrån sig ett litet leende som fick mig att också börja le.
- Jag väljer dig, hörde jag henne säga och jag förstod inte riktigt vad hon menade. 
- Va?
- Jag älskar dig, jag har älskat dig sedan första gången jag såg dig och jag väljer dig, Alexis gick ett steg närmre mig och jag nästan kände hur hennes lycka flög runt i rummet. Mamma log stort mot henne och gick ut genom dörren utan ett säga ett ord. Jag satt i sjukhussängen utan att ge ifrån mig ett ljud, allt jag kunde tänka på var att Alexis stod framför mig och sa att hennes val var mig, hon valde mig och på grund av det fick jag en pirrig känsla i magen.
- Om du inte säger något blir det pinsamt, sa hon oroligt, jag skrattade och skakade på huvudet.
- Jag känner bara på känslan av att ha dig igen, sa jag och hon skrattade och nickade snabbt innan hon sprang fram till mig med ett stort leende på läpparna och ögon som glittrade av lycka och kysste mig passionerat.
 
3 månader senare i Alexis Perspektiv
Jag stannade utanför Justins hus och log ett glatt leende, nu var det dags, jag gick upp för trappan och knackade försiktigt på dörren. Bara efter någon sekund öppnades dörren och jag mötte Justins hasselbruna ögon.
- Hej, sa han snabbt och drog mig intill sig, jag skrattade och kramade om hans muskulösa kropp. Jag drog in hans parfym och kände hur han pussade mig på nacken, jag gav ifrån mig ett till skratt och släppte taget om hans kropp så kramen avslutades.
- Hej, svarade jag och gav honom en mjuk kyss, han besvarade den och tog min hand. 
Idag skulle vi flyga till L.A för att fortsätta turnén och jag kände på mig att allt denna gången skulle gå perfekt, utan några problem. Justin drog med mig in genom dörren och stängde den efter mig, jag kunde känna hur hans grepp om min hand mjuknade och hand mungipor ryckte till.
- Som tur är så är vi ensamma hemma i en timme, sa Justin och bet sig i läppen, jag skrattade och höjde på ögonbrynen.
- Jaså? sa jag och Justin nickade och log ett svagt leende mot mig, jag himlade med ögonen och skakade på huvudet medan jag satte mig i soffan. 
- Kan vi inte bara sitta här och slappna av? frågade jag honom, han kysste mig mjukt och nickade. 
- Okej, sa han med ett svagt leende och gick in till köket.
- Är du törstig? Frågade han från köket och jag nickade men skrattade åt mig själv över att jag trodde han skulle se mig.
- Nej men vill gärna ha vatten ändå, sa jag med ett leende, jag hörde Justin skratta och snart kom han ut med 2 glas champagne.
Jag tittade frågande på honom när han gav mig glaset, han log stort mot mig och tittade ned på mitt glas. Jag följde hans blick ned till botten av champangeglaset och såg en ring, det kändes som mitt hjärta stoppades i bara någon sekund när jag förstod vad ringen var till för.
- Du måste såklart dricka upp för att få på den men skulle du vilja gifta dig med mig? Justin tittade på mig med stora förväntansfulla ögon och mitt hjärta började slå snabbare.
- Alexis Sarah Stanford skulle du vilja gifta dig med mig? Justin tog mitt glas och ställde sig på ett knä och höll upp glaset.
Jag försökte skratta men jag kunde inte få fram ett ord, jag kunde knappt andas, men bortsett från mina andningsproblem fick jag ett pirr i magen och jag ville slänga mig på honom och krama om honom. Det kändes som en film och att det snart skulle börja spelas romantisk musik, jag fick en glad känsla genom hela kroppen och jag kunde inte hejda mig längre. Jag ville gifta mig med honom med hela mitt hjärta, jag ville vakna med honom på morgonen och somna med honom jämte mig och jag ville vara med honom i hela mitt liv framöver.
 
 Kort men gulligt kapitel, nu är denna novellen slut och jag skrev att det skulle vara 80 kapitel men det blev ändrade planer! 
Jag kommer börja skriva på första kapitlet till den nya novellen snart och också göra lite mer länkbyten för att få in lite mer läsare nu när jag har haft en lång paus och många av er är borta, men annars så kommer den nya novellen snart komma upp och jag tror verkligen att den blir bra den också! :)
2013-12-26 | 19:18:46 | Kategori: You Are My Destiny (avslutad)

Chapter 67 - Go for it

Previosuly:
- Ehm... aha, eh, men... visst, sa jag med ett stort leende på läpparna, jag kliade mig nervöst i nacken och skrattade tyst. 
- Det vore... kul, sa jag snabbt och tittade på James som såg ut som att han skulle börja gapskratta, jag bet mig i läppen och skakade på huvudet åt honom. Herregud vad håller jag på med?
 
 
Jag ställde mig framför spegeln och undersökte mina kläder och mitt fixade hår, för bara några minuter sedan hade jag haft panik på grund av att jag inte alls visste vad jag skulle ha på mig men tillslut efter mycket av letande hittade jag en vanlig vit stickad tröja och ett par svarta jeans, tillsammans med det satte jag på mig några smycken för att piffa till lite. Men om man ska vara ärlig så såg det ut som vardagskläder, men det är ju inte så stort. Bara en liten trätt med Lucas. 
Jag gav ifrån mig en suck och fortsatte ned för trappan med små joggande steg och snart stod jag vid ytterdörren och tog på mig mina ytterkläder, James och Becky satt i soffan och tittade på någon romantisk drama film som de oftast brukade göra på deras myskvällar och mamma och pappa satt och jobbade i arbetsrummet, det kändes som en vanlig kväll. Förutom att jag skulle hem till Lucas och "mysa" med honom, på något sätt kändes det fel, att jag skulle hem till Lucas men nästan hela den här tiden har jag tänkt på Justin minst lika mycket som jag tänkt på Lucas. 
- Jag går nu! skrek jag ut till huset och jag kunde höra något "hejdå" från mamma och pappa medans Becky och James tittade bak på mig med svaga leenden, jag kände på mig att dem flinade åt hur jag betedde mig. Eftersom jag själv gjorde det långt inombords. 
Jag gick snabbt ut för dörren och stängde den efter mig, jag kunde känna hur kylan brände till på kinderna och mina öron började redan frysa av minusgraderna. Jag blev lättad över att jag hade tagit mina converse istället för mina kilklackar. 
Jag knackade en lätt knackning på dörren och bara efter någon sekund öppnade Lucas med ett stort leende, jag besvarade hans leende med mitt och gick in i hans varma hus, jag fick nästan en knuff av värmen när jag kom in och en lättnad sköljdes över min kropp när jag slapp frysa. 
- Jag har fixat lite snacks i rummet och bestämt att du får välja film, vilken som helst, sa Lucas och tittade på mig när jag ställde mig upp efter att ha tagit av mig mina skor. 
- Är du säker på det? Jag brukar välja löjliga snyftare, sa jag och Lucas skrattade och skakade på huvudet, jag log och började gå till vardagsrummet med Lucas framför mig med rask fart, jag kunde nästan känna hur nervös han var och på något vis gjorde det mig lite orolig. 
- Jag kommer ändå vara en gentleman och låta dig välja en film, sa han snabbt och pekade på några hyllor där det fanns massvis av filmer som jag knappt kände igen men också gamla klassiker som jag bara har sett någon gång med skolan, jag velade från hylla till hylla och tillsist hittade jag en som jag blev intresseras av, Red Riding Hood, jag la den på soffbordet och satte mig ned i soffan medans jag fortfarande tittade runt med blicken på filmerna och hela vardagsrummet, även om jag har varit här några gånger kan jag fortfarande fantisera med min blick när jag sitter här. 
- Här har du, sa han och gav mig ett glas cola, jag log mot honom och nickade mot filmen som jag valt ut, han gav ifrån sig ett skratt och satte ned sitt glas på bordet och började göra i ordning bluerayn så vi kunde starta filmen. 
- Jag som trodde att du skulle välja en tjejfilm, sa han och fortsatte fixa med filmen, jag ryckte på axlarna och tog en klunk av min cola. 
- Nej, inte när jag vet hur mycket du älskar actionfilmer, jag följde honom med blicken tills han blev klar och satte sig ned jämte mig medans filmen började sättas igång, jag kunde känna hans blick bränna mig på kinden och jag kände hur det pirrade till lite i magen, jag försökte stänga ute känslan som for upp från min mage men det var helt omöjligt att göra när Lucas fortfarande tittade på mig.
- Vad är det? sa jag tyst och mötte Lucas blick, han hade trötta ögon men innerst inne kunde man se att han ville säga något. 
- Jag vill att du säger något till mig, sa han snabbt, jag tittade frågande på honom och tänkte direkt på kyssen med Justin. 
- Okej, svarade jag och det blev helt tyst förutom filmen som satte igång, även om det kändes som en pinsam tystnad kändes det skönt att bara ha det tyst och vara nyfiken på vad det var Lucas ville säga till mig. Jag kunde höra hans snabba andetag vilket gjorde att det ryckte till i mina mungipor.
- Hur kan det vara så svårt att välja? 
Jag stirrade in i Lucas ögon och försökte komma på vad det var han ville berätta med meningen han precis hade sagt. Vad vet han om mina val? 
- Vad menar du? sa jag och försökte gömma min svajiga röst, Lucas släppte taget om mina ögon och tittade på Tv:n medans jag fortfarande tittade på honom med frågande ögon. 
- Tror du inte att jag ser dig när du åker till sjukhuset? Du velar mellan mig och Justin och jag vill veta om du någonsin kommer välja mellan oss eller om du ska åka fram och tillbaka mellan oss hela ditt liv, sa Lucas och mötte min blick igen, jag kände hur det stack till i magen av hans ord men jag försökte gömma min nervositet långt inuti mig, Lucas hade stel blick och det kändes som att han aldrig skulle släppa mina ögon.
Jag harklade mig och tittade på Tv:n istället för hans dömade ögon, jag försökte komma ur situationen men Lucas vägrade släppa sin blick, jag suckade och satte upp mina ben i soffan så jag kunde krama om dem för att försöka tänka ut ett sätt att säga till honom vad det är jag gör, men alla lösningar verkade omöjliga. 
- Jag försöker okej? Sa jag tyst och tittade på tv-skärmen som hade börjat visa filmen, jag kunde återigen känna Lucas blick på kinden. 
- Jag... behöver få ett svar, Alexis, du vet inte hur det känns varje gång du åker till Justin, det måste kännas så för Justin med, du måste bestämma dig så vi slipper lida för vad du inte vågar göra, sa Lucas och jag gav ifrån mig en tyst suck och skakade snabbt på huvudet medans jag ställde mig upp och tittade ned på Lucas chockade ansikte. 
- Tror du inte att jag försöker? Lucas, jag har känslor för er båda och att välja en är helt omöjligt, tror du inte att jag vill välja så jag slipper känna känslan av att jag döljer något för er båda? Varje gång jag kysser dig får jag skuldkänslor för att jag älskar Justin, varje gång jag kysser Justin får jag skuldkänslor för att du ä en fantastiskt kille och jag vill inte såra någon av er, varför är det svårt att förstå? Jag kände att jag efter varje sekund blev jag mer och mer generad och irriterad av vad jag precis hade sagt, jag hade erkänt att jag hade kysst Justin och värst av allt hade jag sagt till Lucas att jag inte alls vet vad jag ska göra, även om det är en sådan tydlig sak som man tycker är lätt att säga är det mer än bara ord som gör mitt val svårt, det är mina känslor också, vilket är mycket mycket svårare att förklara. 
Lucas tittade fortfarande på mig men nu med både sårad och chockad min, jag kunde se hur han försökte hitta rätt ord men efter några minuter var det fortfarande lika tyst och stelt som innan.
- Förlåt, sa jag tyst och försökte få någon reaktion från Lucas men han satt stilla och rörde inte ens en min. Jag kände hur skuldkänslorna rörde sig runt i min kropp och jag ville bara spola tillbaka och glömma bort vad jag just hade sagt. 
- Jag... 
- Det är okej, jag fattar. Jag kände det på mig och gå till honom Alexis, du älskar honom, du vet det inte själv men varje gång du säger hans namn blixtrar det till i dina ögon och du ser helt plötsligt mycket lyckligare ut än du gjorde innan. Alexis, det är ett stort tecken på att du verkligen älskar honom och du förkänar en sån bra kille som han är, Lucas tittade på mig med ledsna ögon och jag kände hur det pirrade till i min mage, jag kunde knappt hålla kvar min blick i hans ögon. Jag kände skuld över att jag kände på mig att jag snart skulle springa ut härifrån till Justin, att jag skulle lämna honom här helt ensam och sårad. 
- Jag älskar dig också Lucas, du är min bästa vän och jag vill inte se dig sårad, jag hoppas du vet det. Men... Jag pausade min mening och gav ifrån mig en pirrig suck.
- Men det är något med Justin som gör mig... Svag och Jag får fjärilar i magen varje gång någon säger hans namn eller när jag bara tänker på honom, jag har aldrig känt såhär för någon förut och det gör honom till en speciell person i mitt liv, jag tittade in i Lucas ögon och ville verkligen springa ut härifrån och köra till sjukhuset och slänga mig i Justins muskulösa armar. 
- Här, sa han och gav mig hans bilnycklar, jag tittade frågande på honom när han la dem i min hand.
- Det går snabbare om du åker nu, slösa inte bort tid på att springa hem till dig, men du måste lova mig att du kysser honom med hela ditt hjärta när du kommer till honom... Och lämna honom aldrig igen, Lucas höjde ögonbrynen och jag skrattade åt honom.
- Jag lovar, sa jag och sprang ut genom dörren utan mina skor eller min jacka, jag tog bara med mig ett par nycklar som skulle ta mig till Justin och ett stort kärleksfullt hjärta som skulle leda mig till den personen som jag älskade och trodde på med hela mitt hjärta.

 Detta kapitlet tog nästan ett år känns det som, jag hade mycket att göra i skolan innan jullovet och nu när det är julllov så har jag ju haft fullt upp med julafton osv. Men det tog också långt tid för att jag behövde mer inspiration men nu är jag helt full men nya idéer och jag har många till den nya novellen! :)
Jag hoppas ni tyckte om kapitlet!