2012-10-22 | 16:03:00 | Kategori: You Are My BoyFriend (avlsutad)

Selena vinner!

Jag har räknat alla röster och jag är faktiskt förvånad över hur många som röstade och hur lika både Selena och Shelley var. 
Ledsen alla som ville ha Shelley, jag kanske tar henne nästa novell. 
Jag vet att många andra har Selena, och att det kan bli tråkigt men vem bryr sig om hur tjejen ser ut? är det inte mer roligare att läsa vad som händer i novellen? ;)

Jag kommer börja skriva kapitel 1 idag, hoppas ni längtar! ;)
2012-10-21 | 08:51:00 | Kategori: You Are My BoyFriend (avlsutad)

You Are My Destiny - Handling

UPDATE:
Det är 4 röster på Shelley och 4 på Selena, behöver jag välja själv? ;)
Nu när hela You Are My Boyfriend novellen är slut ska jag börja på en annan som kommer heta You Are My Destiny. 
Jag hoppas att ni kommer tycka om denna lika mycket som ni tyckte om den andra!

You Are My Destiny

Alexis Stanford är 17 årig tjej som har stora drömmar, sedan hon var ett litet barn har hennes storebror James varit allt för henne. Hennes mamma Leila och pappa John jobbar väldigt mycket och hinner inte alltid med att prata med Alexis, och då blev James Alexis andra bästa vän. Hennes första bästa vän är Becky som hon har känt sedan barnsben, de är som systrar och många kallar dem för tvillingar.
I 1 månad ska hennes klass åka på en skolresa till Paris, det händer mycket som förändrar hela hennes liv där men det som är värst är att hon inte visste vem som egentligen skulle förändra det…

 

 

 

2012-10-20 | 20:37:53 | Kategori: You Are My BoyFriend (avlsutad)

Chapter 81 - One year later - The End

Previous:
- Jag är bara glad att du också har hittat någon, men du skulle sagt det lite tidigare, sa jag och tittade på Justin igen, hon nickade och suckade.
1 år senare
För en sekund trodde jag att detta var en dröm, att jag såg Justin uppträda med Lily och Jake. Det känns som allt går i slowmotion, Justin springer runt på scenen och sjunger med Jake som sitter i barnstolen och skrattar medans han får fram några ord ur hans lilla mun. 
Lily sitter och tittar på hennes pappa när han springer runt och sjunger låten som Justin har skrivit till hans familj, Jag, Justin, Lily och Jake. En familj. 
- Katie, vad gör du? hörde jag Sarah bakom mig, jag vände mig om och skakade på huvudet. 
- Va? frågade jag henne och hon skrattade. 
- Du kan inte stå och titta på din familj nu, du måste göra dig i ordning. Du ska upp om 2 minuter! Skrek hon och snart var jag inne i ett rum för att byta om, jag tog på mig klänningen som speciellt är gjord för mig. Den var rosa och i midjan var det ett guldskärp. 
Jag fixade mitt lockade hår i spegeln och satte på lite extra läppglans, sedan var jag klar för att gå ut på scen och sjunga med Justin. 

- 1...2...3... Katie! Ut! Skrek Sarah till mig innan jag sprang ut på scenen, jag log så stort jag kunde när jag hörde publiken jubla när jag kom ut. 
- Hej New York, Hur är det? skrek jag till publiken och till svars fick jag bara skrik. 
- Vad sa ni? skrek jag och då hördes skriken ännu högre, jag log och tittade på Justin som log mot mig. Jag skrattade och vände mig om för att titta på publiken. 
- Nu när ni har sagt ert, är det dags för mig att göra mitt, skrek jag innan musiken började spelas och Justins röst hördes i hela madison square garden. 
Han gick fram till mig, tog min hand och snurrade mig innan vi gick fram till Lily och Jake som skrattade när de såg oss. Jag log snabbt innan jag började sjunga min del av låten som jag och Justin hade skrivit tillsammans...

Efter hela konserten satte vi oss i soffan och satte på Tv:n, efter hela 5 konserter var jag redan uttmattad och jag fattar inte hur Justin har orkat med så många konserter varje år?
- Du var väldigt söt när du stod där ute med din klänning och skrek till fansen, sa Justin och tog min hand. Jag tittade på honom med ett leende på mina läppar. 
- Du var inte dum du heller, sa jag och pussade hans kind, han skrattade och tittade snabbt på Tv:n men snabbt tillbaka på mig, jag skrattade. 
- Det är verkligen roligt att sjunga framför dina fans, sa jag och vände mig om till Justin, han tittade på mig med sina stora runda hundögon. 
- Det är inte längre bara mina fans, sa han och jag log svagt och hoppade närmre honom och lutade mitt huvud på hans axel. 
- Detta har blivit mitt drömliv, att få vara med min familj varje dag och resa jorden runt med alla som jag älskar gör mig gladare varje dag, sa jag och tittade upp på Justin som tittade ned på mig innan han kysste mig mjukt. 
- Ursäkta men ni har faktiskt barn som ni ska ta hand om, de slutar inte skrika, sa mamma efter hennes harkling, jag skrattade och tittade bak på Jake och Lily som satt och grät i deras barnstolar.
Jag ställde mig upp och gick fram till Jake för att ta honom och Justin gjorde samma sak fast tog Lily, snart var båda tysta och då bytade vi så jag fick Lily och Justin fick Jake. 
- Jag har aldrig fattat hur ni får tyst på dem, jag gör exakt samma sak, sa mamma och suckade innan hon gick ut ur dörren, jag skrattade och tittade på Justin. 
- Det fattar jag inte heller, sa Justin och jag skrattade åt honom och tittade sedan ned på Lily som låg i mina armar och sov, jag pussade hennes panna innan jag la ned henne i spjälsängen som var i rummet. 
Jag tittade bak på Justin som hade satt ned Jake på golvet för att leka med honom, jag log och gick fram till de för att leka med Jake jag också. 
Justin tittade på mig medans jag satte mig ned och när jag väl var nere på golvet kysste jag hans mjuka läppar, snart hörde vi ett skratt som liknade Jakes och kyssen avslutades. Jake satt och tittade på oss med sina ögon som han verkligen hade fått ifrån Justin. 
- Du är som jag lilleman, vänta tills du blir 7. Då träffar du din livskärlek, sa Justin till Jake och jag tittade på Justin och kysste ännu en gång hans underbara läppar...

Nu var denna novellen slut, hela novellen har varit dramatisk och sorglig men i slutet kom deras kärlek i första hand. 
Kommentera vad ni tycker och tyckte om kapitlet och novellen, senare kommer ni få en handling om den nya novellen och sedan ska ni få rösta vem som ska vara den nya tjejen i den novellen. 
Ladda er för en ny novell och en ny historia!
2012-10-20 | 17:36:59 | Kategori: You Are My BoyFriend (avlsutad)

Chapter 80 - Afterparty...

Previous:
- Jag älskar dig, sa jag och Justin tittade på mig med sina gulliga stora ögon, han log mot mig och smekte min kind. 
- Jag älskar dig också, sa han och kysste mina läppar.

Allt var klart när vi kom fram till baren där efterfesten skulle vara, vi satte oss vid ett bord och Justin tog min hand. 
- Imorgon kommer vi vara i L.A, sa Justin och jag log mot honom men snart blev min min alvarlig, han började titta frågande på mig. 
- Ville du inte åka till L.A? frågade han mig men jag skrattade och tittade in i hans ögon. 
- Jag har något att berätta för dig, sa jag och han tittade nyfiket på mig men precis när jag skulle säga det kom Sarah, Nate, Ryan, Chaz,Pattie, mamma med Jake i armarna och Liam in genom dörren och snart stod alla jämte oss och log. 
(Lyssna medans ni läser detta stycket)
- Vi har en liten överaskning, sa Sarah och snart kom Trey Songz in till rummet, jag tittade chockat på honom, han skulle sjunga. 
- Har ni planerat detta? frågade jag Sarah, hon log och nickade. 
- Lyssna på texten, sa hon och jag skrattade åt henne, jag vände mig om till Justin och tog hans hand. Han log mot mig men hade fortfarande den nyfikna minen. jag skrattade innan jag vände mig och för att lyssna på låten Trey Songz skulle börja sjunga, jag kände igen låten och visste att den skulle vara perfekt till just idag.
Jag lyssnnade på texten och kunde inte hjälpa att le, snart var hela lokalen full av människor som stod och lyssnade på låten och gungade till takten, jag kunde inte fatta att detta var dagen som alla flickor har drömt om sedan de föddes. Denna dagen är perfekt, jag har gift mig, jag har en överaskning till Justin som jag vet att han kommer gilla och jag har en familj som jag älskar med hela mitt liv. Bättre kan det inte bli, inte i mitt liv.
Jag vände mig om till Justin och tittade han i ögonen, han tittade frågande på mig medans jag stod och log. 
- Justin... Jag är gravid, sa jag.
Justin's Perspektiv
Jag tittade chockande på henne när jag hade hört hennes ord som kom sakta ur hennes mun, var det sant?
- Va? sa jag och väntade på svar, det kändes som evigheter innan hon äntligen svarade. 
- Jag gjorde testet innan jag gick in genom dörrarna, ja. Justin, jag är graivd, sa hon och jag skrattade och lyfte upp henne i min famn, hon skrattade innan hon pussade min kind och höll hårt om mina axlar. Jag skrattade och kände hur lyckan inuti mig blev ännu större. Vi skulle bli en ännu större familj. 
Jag satte ned henne och smekte hennes kind. 
- Jag älskar dig, sa jag till henne och kysste henne hårt, hon besvarade min kind och snart hördes massor av skratt och prat, jag brydde mig inte utan fortsatte att kyssa min älskade fru. Hennes underbara läppar och roliga och söta skratt. 
Jag avlsutade kyssen och tittade henne i ögonene, hon log mot mig och jag såg hur några tårar hade runnit ned för hennes kinder, jag torkade bort dem och pussade hennes kind. 

(Sluta lyssna!)
Katie's Perspektiv
Plötsligt gick Justin upp på scenen och satte sig på stolen och fixade micken, jag började le och kunde inte vänta tills jag fick höra hans röst. 
(Lyssna medans ni läser!)
Jag tittade rakt in i hans ögon när han började sjunga, det började pirra i min mage och snart fick jag några till tårar ned för mina kinder, han underbara röst gjorde så jag blev känslosam och ville bara gå upp och krama om honom. 
Jag mimade "Jag älskar dig" till honom och jag såg hur han började le, jag skrattade och gick lite närmre scenen och lyssnade på musiken som kom ut ur högtalarna. 
- Vad händer? Varför lyfte han upp dig innan? hörde jag Sarah säga jämte mig, jag vände mig om och log mot henne. 
- Jag är Gravid, sa jag och hon tittade chockat på mig men snart gav hon ifrån sig ett tyst skrik och kramade om mig, jag skrattade och tittade på Justin som fortfarande tittade på mig och Sarah. 
- Jag fick veta det innan jag gick igenom dörrarna till bröllopet, sa jag och Sarah tittade på mig och började le svagt, jag skrattade och tittade ned i marken. 
- Det är bara roligt att få veta att vi ska bli en ännu större familj, sa jag till henne och hon nickade och skrattade, hon kramade om mig hårt och sedan tittade hon på Justin som nu tittade på publiken. 
- Ni är nog världens sötaste par, ni har gått igenom nästan allt och ni är fortfarande lika förälskade och galna i varandra som ni var för första gången ni träffades, sa Sarah och jag sken upp som en sol, det som hon sa var sant. Vi har verkligen gått igenom allt som nästan finns men vi är fortfarande som plåster på varandra. 
Jag tittade på Justin som blundade medans han sjöng, jag kunde inte hjälpa att le när jag såg hans otroligt fina ögon som mötte mina. 
- Det kommer bli en ära att leva med i erat otroliga liv, sa Sarah och jag skrattade åt henne och slog henne på armen, hon skrattade också och började gunga till musiken. 
- Jag är seriös, jag är verkligen glad att jag lever i era liv, sa Sarah och jag skakade på huvudet när jag ännu en gång kom ihåg det Nate hade sagt till mig. Jag tittade på henne med höjda ögonbryn och himlade ögon.
- Nate råkade säga att han hade en ny flickvän... sa jag och Sarah tittade ned på golvet, jag skrattade och snart tittade hon upp på mig med en generad blick.
- Jag är ledsen att jag inte sa någonting men du var upptagen med bröllopet och jag har inte hunnit säga det, sa hon och jag skakade på huvudet. 
- Jag är bara glad att du också har hittat någon, men du skulle sagt det lite tidigare, sa jag och tittade på Justin igen, hon nickade och suckade.

 Näst sista! 
Jag hittade inga bra bilder till detta kapitlet, ledsen över det men jag hoppas att den är bra ändå.
Nästa kapitel kommer bli det sista i denna novellen, jag kommer börja skriva det direkt och sedan får vi se när den kommer upp. Kanske idag?
Ingen Gräns!
 
2012-10-15 | 19:34:12 | Kategori: You Are My BoyFriend (avlsutad)

Chapter 79 - My wedding...

Previous:
- Jag vet att du ska flytta till Italien med Justin... men... min nya flickvän är Sarah... och jag är orolig vad hon ska tycka om det, sa Nate och jag tittade chockat på honom, sa han just precis att... Sarah var hans nya flickvän?
Justin's Perspektiv
Jag kände pulsen stiga när jag satt vid bordet, detta var dagen som jag hade väntat på i hela mitt liv. Gifta mig med någon som jag älskar, någon som inte bara tar mig för popsensationen Justin Bieber. 
Jag åt upp det sista av flingorna innan jag gick till mamma som satt vid TVn och tittade på ett avsnitt av America's Funniest Home Videos, en väldigt rolig serie som man får skrattattacker av. 
- Varför går du runt mig? frågade hon mig plötsligt och störde mig i mitt tänkande, det var bara då jag märkte att jag gick runt soffan. Jag skrattade åt mig själv och satte mig jämte mamma. 
- Detta kommer verkligen hända, sa jag tyst till henne, hon log svagt mot mig och sänkte ljudet på TVn. 
- Ett stort mirakel hände när du träffade Katie igen efter år av saknad och orolighet av om hon fortfarande visste att du fanns, ett stort mirakel hände när ni fick Jake och ett stort mirakel kommer hända idag, då ni ska gifta er, sa mamma och såg lika snäll ut som alltid. 
- Jag vet inte vad Katie tänker just nu men jag vet vad jag skulle ha tänkt, såklart är hon lika orolig som du, ni ska gifta er och lova att älska varandra för evigt. Varför ska ni inte vara oroliga över det? sa mamma och fortsatte att le samma leende som innan, jag tittade ned på mina händer och såg Katie framför mig med klänningen som jag inte ens vet hur den ser ut. Blommorna i händerna och jag hör hur hon säger "Ja", jag började le medans jag tittade upp på mamma igen...
Katie's Perspektiv
Jag satte nere vid matbordet, om exakt 3 timmar kommer jag gå in i kyrkan och se Justin så där i kostym, jag log åt mina tankar innan jag stördes av mamma som satte sig framför mig och himlade med ögonen. 
- 3 timmar är allt vi har med dig nu, skynda, vi måste åka till kyrkan och göra dig ännu snyggare än vad du är nu!  sa hon och skrek på Sarah så hon kom ned, mormor kom också ned med Jake i famnen och Valpen Maia bakom henne. 
Jag skrattade åt dem, de var stressade medans jag var nervös och orolig, egentligen visste jag inte varför jag var nervös, jag skulle ju gifta mig och då ska man vara glad och nu är jag orolig så min mage kurrade. 
Jag tog på mig mina skor och sedan min jacka, snart var det dags att fixa mig till bröllopet...

Jag hade bestämt mig för att inte ha några proffsiga sminköser, istället ville jag att mamma och Sarah skulle sminka mig, även om det inte blev riktigt riktigt fint ville jag vara neutral och det kunde mamma och Sarah göra.
Efter sminket fixade dem håret, som sagt ville jag ha det uppsatt fast annorlunda och jag kände på mig att Sarah visste hur jag ville ha det. 
De plattade håret, satte upp det, lockade och sen fick jag sätta på mig min klänning som vi hade valt ut för ungefär 2 veckor sedan, den var såklart vit och hade blommor ned till midjan, det var verkligen en prinsessklänning. 
När allt var på och jag var klar var jag beredd att titta mig i spegeln, när jag såg mig själv fick jag en chock av hur vacker jag var, det syns på mig att jag älskar klänningen. 
- Gud... du är så... vacker, hörde jag Sarah säga bakom mig, jag tittade bak på henne och kände hur tårarna började samlas bakom mina ögonlock, jag började andas ljupt för att inte börja gråta. Jag ville ändå inte förstöra mitt smink som mamma och Sarah har fått jobba med, jag tittade mig snabbt i spegeln innan jag vände mig om och tittade på mormor, mamma och Sarah, alla tittade på mig som om jag var en prinssessa som skulle gifta sig, jag kände mig som en prinsessa som skulle gifta sig. 
- Min lilla flicka börjar bli stor! sa mamma och sprang fram för att krama mig, jag besvarade hennes kram och snart samlades vi alla i en gruppkram. 
- Nu saknas bara din man, sa Sarah och log svagt mot mig, jag besvarade hennes leende och tittade ned i golvet, ja... nu saknades bara min man. 

Folk började strömma in genom dörrarna in till kyrkan, jag kände nervositeten stiga högre och högre för varje person som satte sig på sin plats. 
Plötsligt såg jag Nate och hans familj komma in och det gjorde mig lite bättre men min mage gjorde fortfarande ont, men då kom jag på att Nate hade sagt att Sarah var hans nya flickvän, det gjorde att min mage blev värre och jag kände mig yr. 
- Är du okej? hörde jag Liam säga bakom mig, jag vände mig om och när han såg mig blev hans ögon stora som stenar. 
- Oh, gud, sa han och jag log svagt mot honom men jag kände mig illamående, han tittade in i mina ögon och skrattade. 
- Det är verkligen du, min syster, sa han tyst och gick närmre mig. 
- Vänta, hur mår du? sa han sedan, jag skrattade och skakade på huvudet. 
- Jag vet inte, jag blev plötsligt illamående, sa jag och suckade, det var säkert nervositeten igen, det var därför jag hatade att bli nervös... även om det var en bra nervös känsla. 
- Yr, illamående, ont i magen? frågade han mig och jag nickade, han suckade coh tittade oroligt på mig, jag tittade frågade på honom medans han gick närmre mig. 
- Känner du inte igen beteendet? sa han till mig och det var då jag kom på det... nej... gud...
Justin's Perspektiv
Jag satt i soffan och tittade oroligt ned i golvet, undra hur Katie såg ut, undra vad hon tänkte. 
Det enda som var i mitt huvud nu var hur Katie hade det och många frågor om henne, hon är här för jag har fått träffa Jake och just nu har mamma honom men vart är hon egentligen? Jag kanske kan leta efter henne och se vart hon är, tänk om hon inte är okej? 
- Ta det lugnt, bro, hörde jag Ryan säga, jag tittade upp på honom och Chaz som kom in genom dörren, jag ställde mig upp och gick fram och tillbaka. 
- Har ni träffat Katie? Hur mår hon? Är hon okej? frågade jag dem medans dem satte sig i soffan och tog en varsinn läsk som stod på bordet, båda skrattade åt mitt beteende. 
- Igen. Ta det lugnt, Bro! sa Ryan, jag suckade och satte mig ned i soffan jämte honom. 
- Det är normalt att vara nervös, tänk på att vi ska säga ett tal sedan och jag är inte bra på att skriva tal, sa Chaz och tittade seriöst på mig, jag skrattade och kände mig genast på bättre humör. 
- Seriöst, har ni träffat Katie? sa jag sedan lika alvarligt som hans min var, Chaz och Ryan suckade medans jag satt och väntade på svar ifrån någon av dem. 
- Nej, vi har inte träffat hehnne. Vi hittade inte henne, bara henens bror, sa Chaz och drack en klunk ifrån läsken. 
Jag lutade mig tillbaka i soffan och suckade, jag får verkligen ta och lugna ned mig. Såklart Katie var okej, annars skulle någon säga det till mig.
Plötsligt kom det in en kvinna som jag intekände igen, hon var vit klädd och hade mörkbrunt hår. 
- Det är dags att gå ut, sa hon snabbt innan hon gick ut igen och min nervositet steg, jag ställde mig upp och rättade till min kavaj innan jag, Chaz och Ryan gick ut till alla som satt inne i kyrkan. 

(lyssna medans ni läser!)
Det var dags, låten började spelas, folk började ställa sig upp och jag kunde inte sluta titta på dörren som vilken sekund som helst skulle öppnas och ut kom min underbara fru. 
Jag och Katie ville inte ha samma gamla låt som alla bröllop hade när bruden kom in utan vi ville ha en annan som gjorde så att vi båda blev glada och en låt som vi båda tyckte om och tyckte passade till vårat förhållande.
Det kändes som allt var i slowmotion när dörren äntligen öppnades, efter Sarah såg jag henne framför mig, Katie med ett stort leende på hennes läppar.
Vi tittade in i varandras själar när hon kom gåendes i mitten på den röda mattan, hennes klänning var underbar men det mest perfekta var att hon skulle bli min. Nu och föralltid.
Katie's Perspektiv
Jag gick sakta till Justin som stod längst fram med Ryan och Jeremy jämte sig, hans leende fick mig att le det största jag kunde. 
Jag gick upp för de 3 trappstegen och snart stod jag uppe med Justin och höll i hans händer, jag skrattade och tittade in i hans underbara hasselbruna ögon. 
- Vi har samlats här idag för att förena 2 familjer, en stor lycka är vad som händer när man gör något i sitt liv som man inte har planerat, man kan kanske skaffa barn. Gifta sig eller bara flytta ihop, men det som man borde komma ihåg är att kärlek är det som vi alla älskar mest i världen, kärlek är en stor del av vårat liv och de som hittar den när de är unga har tur. Man borde komma ihåg att kärlek är det som kommer finnas förevig, det som alla kommer känna förevigt, prästens ord fick mig och Justin att le, kärlek kommer alltid att finnas med oss. 
- Har ni något att säga till varandra? frågade prästen oss, Justin log mot mig och började säga sina ord. 
- Denna stunden har jag längtat efter sedan jag såg dig för första gången på trappen, de underbara bruna ögonen som jag mötte, det underbara leendet som jag alltid har älskat, skrattet som ännu får mig att le. Dagarna som går är en gåva som jag är glad att jag fick, att vara med dig är som att vara med en ängel som precis har fallit ifrån himlen, det kommer att vara en ära att leva med dig i hela mitt liv, sa Justin och jag kände tårarna bakom mina ögonlock av hans ord.
- Jag vet inte vad som är bäst, att du kommer vara med mig förevigt eller att jag kommer ha en underbar och kärleksfull man vid mig varje kväll, att känna känslan att vara din gör mig svag och jag vill aldrig lämna den känslan, att vara utan dig är som att vara utan ens hjärta, en lycklig liten tjej var jag när jag såg dig för första gången och jag kommer vara en lycklig liten tjej när vi tillbringar vår sista dag tillsammans, sa jag, Justin började le och jag såg hur det började rinna några tårar ned för hans kinder. 
- Justin Drew Bieber vill du ta Katie Angel Jackson till din hustru och älska henne i nöd och lust?
- Ja, sa Justin och satte på mig min ring,  min klump i magen släppte, jag visste inte varför jag var nervös över vad han skulle säga men jag ville verkligen gifta mig med honom. 
- Katie Angel Jackson vill du ta Justin rew Bieber till din man och älska honom i nöd och lust?
- Ja, sa jag och satte på Justin ringen, jag ville bara slänga mig upp i Justins famn och kyssa hans mjuka läppar.

Vi gick ut ur kyrkan och höll varandras händer, Sarah kastade ris och rosenblad medans Pattie skrek som om hon blev rädd för något, mamma stod och grät med massor av näsdukar runt omkring sig. 
Vi satte oss i limousinen och snarft var vi borta ifrån kyrkan, vi hade bestämt att ha efterfesten i en lokal i stan, det fanns bar och scen där man kunde sjunga. Justin hade sagt att han skulle sjunga något för mig och det var jag också lite nervös över.
- Vad tänker du på, Mrs Bieber? sa justin och pussade min kind, jag tittade upp på honom och log. 
- Jag älskar dig, sa jag och Justin tittade på mig med sina gulliga stora ögon, han log mot mig och smekte min kind. 
- Jag älskar dig också, sa han och kysste mina läppar.

 Äntligen!
Det tog typ 3 veckor! jag är så ledsen men nu fick ni ett långt och jag hoppas bra kapitel.
Ingen gräns!
2012-10-15 | 19:01:51 | Kategori: You Are My BoyFriend (avlsutad)

81 kapitel!

Just nu vet jag att jag inte kan skriva både bröllopet och efterfesten i samma kapitel så det blir 1 extra! 
Jag jobbar på kapitel 79, jag tror att det blir klart idag. 
Tror!
2012-10-13 | 15:36:12 | Kategori: You Are My BoyFriend (avlsutad)

Jag är verkligen så ledsen!

Hejsan, det känns som om jag inte har varit här inne på evigheter men jag har inte hunnit skriva alls! Jag har haft prov och läxor, det är jobbigt för tillfället! 
Denna helgen är jag upptagen, idag och imorgon ska min familj på fest, jag vet att ni får vänta skit länge men jag hoppas att ni stannar ändå!
Jag är verkligen så himla ledsen!
2012-10-07 | 17:21:06 | Kategori: You Are My BoyFriend (avlsutad)

Förlåt!

Jag är så ledsen över att ni får vänta men jag hinner inte skriva just nu! Jag har börjat med kapitel 79, det kommer bli låånnggt för att bröllopet händer i det kapitlet :D
Ha tålamod!
2012-09-30 | 17:46:11 | Kategori: You Are My BoyFriend (avlsutad)

Chapter 78 - Tomorrow...

Previous:
- Tack så hemskt mycket, sa jag och tittade bak på Justin som log mot mig, jag vände mig om och kysste honom mjukt innan jag kände att något litet sprang vid mina ben. Jag tittade ned och såg hundvalpen sitta och titta upp på mig och Justin. 
Detta var verkligen världens bästa födelsedag...

1 Månad Senare
Idag vaknade jag av mina egna tankar spreds ut i huvudet, i morgon skulle jag gifta mig med Justin. Jag skulle låva att älska han förevigt. 
Jag satte mig sakta upp i sängen och tittade runt mig, solljuset hade spridits i mitt rum. Jag började le svagt men kände på mig nervositeten som skulle möta mig idag, all stress att allt skulle bli klart inför i morgon. Hur jag skulle ha håret, hur klänningen var. Vart klänningen var. 
Det är så mycket att tänka på, även om vi hade planerat detta den senaste månaden, vi har tänkt ut allt men nervositeten kom först ändå att man visste att allt skulle bli okej. 
- Hur känns det? hörde jag Sarah säga medans hon öppnade dörren och snart såg jag hennes ansikte klädd i ett stort vitt leende, jag log mot henne och skakade på huvudet. 
- Det känns underbart, jag ska gifta mig i morgon, sa jag och tittade på henne, hon himlade med ögonen och gick fram till mig och satte sig på sängen. 
- Jake är där nere, din mormor har hand om honom, sa Sarah och började ännu en gång le svagt mot mig, jag skrattade och tittade ned på mina händer. 
- Jag har pratat med Justin, du kommer inte få träffa honom idag, du har för mycket att göra, sa Sarah och tittade alvarligt på mig, jag skrattade och nickade. 
- Jag kan vara utan honom i 2 dagar, sa jag och ställde mig upp för att gå fram till garderoben, jag började leta efter något att ha på mig idag. Jag ville gärna ha mjukisbyxor och en av Justins stora tröjor, men idag var det seriöst och jag ska försöka vara så vuxen som jag kan vara.
Jag tog fram en tunika och ett par jenas tillsammans med några accessoarer som passade till, jag tänkte fortfarande på att jag skulle gifta mig i morgon och bli "Mrs Bieber", inte varje tjej i världen har denna chansen att bli Justin Biebers fru. Jag tänker inte att jag ska bli popstjärnan Justin Biebers fru utan jag tänker att jag ska bli fru till en underbar och fantastisk kille som heter Justin. 
- Okej, vad du än tänker på så ser du fantastisk ut i dem kläderna, sa Sarah och tittade seriöst på¨mig, jag skrattade och vände mig om och tittade henne i ögonen. 
- Jag ska gifta mig i morgon, sa jag med gråt i rösten, Sarah nickade och började le svagt. 
- Varför låter det som att du ska börja gråta? Du vill väl detta? sa hon oroligt och jag skrattade och nickade, hon tittade lite lugnare på mig och suckade. 
- Så, det är glädje tårar? sa hon medans hon gick närmre mig med ett leende på hennes läppar, jag nickade och skrattade igen. Hon skrattade också och kramade om mig, jag besvarade kramen och kände tårarna nedför mina kinder...

Där nere satt mamma, mormor och Liam och pratade med varandra, jag sken upp när jag såg att mormor höll i Jake och Liam höll i Valpen Maia, som jag hade börjat kalla hennne. När hon blir en stor hund kallar vi bara henne Maia men nu kallar vi henne Valpen Maia. 
- Nu kommer du, vi undrade vart du tog vägen, sa mamma när jag satte mig i soffan jämte Liam och Maia, Maia vaknade till och slickade mig på kinden innan hon började vifta på svansen och hoppade ned på golvet för att leka med sitt gosedjur som jag hade köpt till henne. 
- Klänningen kommer om 1 timme, vi vet att vi har frågat detta många gånger men vi frågar igen... hur ska du ha ditt hår, och nej... inte "jag vet inte"! sa mamma och tittade alvarligt på mig, jag suckade och tänkte till, jag älskar att ha håret uppsatt men jag vill ha det lite annorlunda i morgon. 
- Uppsatt fast... annorlunda, sa jag till dem och mamma nickade och skrev ned någonting på lappen som hon hade i knät. 
- Erkänn att detta är tråkigt, viskade Liam till mig, jag skrattade och tittade på honom med ett leende på mina läppar. 
- Ring hit Nate eller någon, sa jag och himlade med ögonen, han sken upp som en sol och sprang uppför trappan och snart hörde jag en smäll ifrån hans dörr. 
Nate var nästan som Liams bästa vän, dem har något gemansamt och förstår varandra bra. Dessutom gillar Liam att Nate kan prata om tjejer, jämfört med mig som bara frågar honom hela tiden vem det är. Nate är 19 och Liam är 15, båda är underbara vänner och man skulle inte klara av livet utan dem.
- Katie? sa mamma och vinkade framför mina ögon, när jag kom tillbaka ifrån mina tankar satt både mormor och mamma och tittade på mig. 
- Vi har beställt en ansiktsbehandling till dig, du ska se fräsch ut i morgon, sa mamma och jag suckade åt hennes sätt att behandla mig som en prinsessa, jag älskade Justins sätt... Inte mammas. 
Plötsligt började Jake att gråta och mormor gav honom till mig, jag började prata med honom och kittlade hans mage och snart var han tyst igen och jag kunde njuta av synen att se min egen son ligga i mina armar med nappen i munnen och titta rakt in i mina ögon, han har samma ögon som Justin och det betyder samma "drunkna i hans ögon" som med Justin... Väldigt irriterande men också väldigt underbart. 

Efter en halvtimme plingade det på dörren, vi hörde hur Liam sprang nedför trappan och öppnade den på bara några sekunder, snart hörde vi Nates röst komma ifrån hallen. Jag skrattade och gick upp med Jake som sov i min famn och gick till Nate och Liam som hälsade på varandra med den vanliga "kill" hälsningen. 
- Jag som trodde det var min klänning, sa jag med sarkastisk röst, Nate skrattade och tittade på Jake som låg i min famn. 
- ledsen, du får helt enkelt vänta lite till, sa han och kramade löst om mig för att inte göra så Jake vaknar, jag tittade sen på Liiam som log mot Jake. 
- Detta är inte min enda bebis, sa jag och snart hördes små skutt bakom mig och Nate tittade chockat ned mot Valpen Maia. 
- Jag ser det, sa han och satte sig på knä, Maia hoppade upp och slickade honom på kinden innan hon hämtade sitt gosedjur och gav det till Nate. 
Ett leende spreds på allas läppar, Maia var för gullig. 
- Vad heter... den? sa Nate, jag skrattade och tittade ned på Maia som lekte som en riktig gulleplutt på golvet. 
- Hon... heter Maia, vi kallar henne Valpen Maia, sa jag och tittade ännu en gång ned på Maia och lika snabbt upp på Jake igen...

- Jag hörde att du har en flickvän, sa jag till Nate medans jag satte på lite musik, Jag, Liam och Nate hade valt att umgås lite idag, fast just nu var Liam på toa så jag och Nate var ifred... I alla fall en liten stund.
- Du har hört rätt, sa han och tittade ned på sina händer, jag tittade frågande på honom. Jag fick ännu en gång känslan av oro, han var orolig för något.
- Varför är du... orolig? sa jag och satte mig på sängen brevid honom, han tittade upp på mig och mötte min blick.
- Du får lova att inte säga till något, detta är en hemlighet som du egentligen inte borde veta, sa Nate till mig och jag nickade sakta. Han suckade och tittade snabbt ned och lika snabbt upp på mig igen. 
- Jag ska ut till armen, jag fick ett jobb som soldat, sa han och jag tittade på honom och mötte hans blick. 
- Det är väl bra? sa jag och log svagt mot honom, han skakade men också nickade på huvudet som om det var ett "Ja" men också ett "Nej" och tittade in i mina ögon. 
- Jag vet att du ska flytta till Italien med Justin... men... min nya flickvän är Sarah... och jag är orolig vad hon ska tycka om det, sa Nate och jag tittade chockat på honom, sa han just precis att... Sarah var hans nya flickvän?

 Jag tror att de sista kapitlerna kommer upp snabbt, jag har nästan allt klart inför den andra novellen och vill såklart börja med den snabbt. Men denna novellen är verkligen rolig att skriva och jag kommer faktiskt att sakna den. Vem kommer inte? ;)
Ingen gräns men kommentera ändå för att jag ska få skrivlust!
 
2012-09-29 | 09:54:52 | Kategori: You Are My BoyFriend (avlsutad)

Chapter 77 - Birthday party!

Previous:
- Jag hoppades på att du skulle gilla den, sa han och jag nickade och tog upp hela klänningen, när jag var liten hade jag alltid velat ha en dyr och prinsesslik klänning som min födelsedags present, att få denna av Justin känns helt fantastiskt. Det säger mig bara att han känner mig mer än vad jag trodde han gjorde...
Jag stod inne i mitt och Justins sovrum och tittade på mig sälv i spegeln, klänningen jag fick av Justin var helt fantastisk och jag kan inte vänta tills alla andra ska få se den. 
- Varför står du här och väntar, Chaz, Ryan, Nate och hela din släkt kommer snart, sa Justin och gick fram till mig, jag tittade på honom och gav han ett svagt leende. 
- Klänningen är fantastisk, sa jag och mötte hans blick i spegeln, han tittade ned på den och sen upp på mig igen. 
- Hela du är fantastisk, men... jag har en sak till som du måste ha till klänningen, sa han och tog fram en svart liten låda, det såg nästan ut som om han skule fria men ja... det hade han redan gjort 1 gång. 
Inuti lådan låg det ett halsband, halsbandet hade en hjärtformad diamant längst ned som glittrade när den mötte solljuset. Jag tittade chockat på Justin som tittade mig i ögonen. 
- Gillar du det? frågade han mig, jag nickade ivrigt och skrattade. 
- Det måste ha varit dyrt, sa jag tyst, Justin tittade på mig och skakade på huvudet. 
- Tänk inte på priset, du behöver inte oroa dig, sa han och jag tittade ännu en gång på det underbara halsbandet som passade perfekt till klänningen, jag kan inte fatta att jag får ett sånt här halsband. Mer kan jag inte drömma om. 
Jag lyfte upp håret och Justin hängde den över min hals, jag kände den kalla diamanten hänga runt min hals, den var lite tungare än alla andra små grejer man får som kostar 150 kr. 
- Den är fantastisk, men... 
Mer hann jag inte säga för att Justin gjorde "shh" åt mig, jag skrattade och tittade honom i ögonen. Jag kan inte fatta att han känner mig så bra som han gör. 
- Tack så hemskt mycket, jag vet inte hur jag ska kunna gottgöra dig, sa jag och kände en hand på min kind, Justin skakade på huvudet och skrattade. 
- Det är din födelsedag, du behöver inte gottgöra mig! sa han och jag suckade och skrattade jag med, jag ville så gärna bara köpa något lika dyrt till Justin men jag hade inte pengarna till det och har och kommer aldrig att fråga Justin om hans pengar. 
   Plötsligt plingade det på dörren, jag hoppade till medans Justin stod lika stilla fast skrattade lite tyst åt mig. Jag är verkligen lättskrämd om jag hoppar till av en dörrklocka. 
Snart hördes det röster där nere och jag förstod att det var mormor som hade kommit för att gratta mig, jag började le stort och tog Justins hand medans jag sprang ned till dem andra med Justin bara ett fotsteg bakom mig. 
- Katie, du har blivit så stor. Snart växer du om mig, sa mormor till mig medans hon kramade om mig. 
- Ingen fara mormor, jag kommer inte bli längre nu, sa jag till henne och hörde hennes snälla skratt, hon log mot mig innan hon såg på Justin som stod jämte mig och såg lika snäll ut som alltid. 
- Detta måste vara den populära Justin Bieber, jag har hört så mycket om dig, sa mormor och snart möttes dem i en kram också, jag skrattade åt mormor. Denna familjen var verkligen kramgo. 
- Vart är lilla Jake? frågade hon efter kramen med Justin, jag tittade runt mig och såg att Sarah satt i soffan och höll i Jake, han är inte lika liten nu längre och ändå är han bara 5 veckor. 
- Jake Noah Bieber, väldigt passande namn för en liten pojke som han, sa hon och gick fram till Sarah och snart började dem prata om någonting. Säkert om bebeisar eller bröllop, det skulle inte förvåna mig...

Efter 1 timme var alla samlade i huset, vissa stod i köket, vissa satt i soffan och jag, Ryan, Nate, Chaz, Justin och Sarah gick och satte oss i hallen. Vi ville inte höra alla prata och vi ville defentivt inte höra om hur mamma var som tonåring. Varje gång mormor kom hit började hon berätta om hur stökig mamma var och hur bättre jag var. 
- Nu är det bara jag kvar, sen är alla 18 utom Nate som är...19... sa Sarah med ett stort leende på hennes läppar, jag skrattade och nickade. 
- Tiden har gått snabbt, det känns som jag är 25, sa jag och skrattade åt mig själv, jag kände en arm om mig och såg Justin stå jämte mig, jag log svagt åt honom innan jag tittade på Sarah igen. 
- Inte konstigt, du gifter dig snart, du har ett barn och... du är om 2 timmar exakt 18 år! sa Sarah och ryxkte på axlarna som om det var väldigt normalt att ha ett barn när man var 18 år, jag hörde Justin skrattade bakom mig och snart började jag le. 
- Det jag försöker säga är att du förkänar att känna dig som 25, du har varit med om så många konstiga saker i  hela ditt liv, sa Sarah och log svagt mot mig, jag log tacksamt mot henne innan jag mötte Nates blick, ett par tomma ögon mötte mina och jag kände hur det gjorde ont i bröstet. Något hade hänt med Nate. 
- Är du okej, Nate? frågade jag honom, han tittade på mig och efter en stund gav han ifrån sig ett leende och nickade. 
- Varför skulle jag inte vara okej? sa han och tittade på alla runtomkring honom, jag kände en oro i min mage. Jag kände igen det där uttrycket. Det fick han när han sa till oss att han skulle hjälpa oss leta efter Justin, han var orolig över något. 
   Jag skakade på huvudet och log svagt mot honom, han log svagt tillbaka och sen så började han prata med Chaz. Jag hoppas att han var okej.
"Happy birthday to you, happy birthday to you, happy birthday dear Katie, happy birthday to you"
Snart hörde jag hur alla började sjunga runt mig, alla ställde sig upp och Justin gick med mig bort till bordet som var fint dukat med tallrikar och glas. 
- Jag älskar dig, grattis min ängel, viskade Justin i mitt öra innan jag satte mig ned på min plats vid bordet, mamma kom fram till mig och viskade i mitt öra. 
- Maten är inte klar än, vi får ta tårtan först, sa hon, jag höll igen skrattet som egentligen skulle forsa ut ur min mun av det mamma just sagt. 
Tårta ställdes framför mig och Justin började skratta när det var ett foto på mig när jag var liten och hade glass över hela ansiktet, det fotot hade jag glömt. 
- Grattis, Katie! skrek alla samtidigt som jag blåste ut alla ljusen, det fanns knappt plats för alla 18 ljusmen mamma var tvungen att sätta på alla 18. Typiskt henne.
- Okej, jag ska säg sanningen, maten är inte klar än men vi kan la äta tårta först istället? sa mamma och jag hörde skratten runt om i hela vardagsrummet, mamma skrattade också och jag hörde hur Chaz, Nate, Ryan, Sarah och Justin också skrattade. 

Efter både att tårtan och maten var uppätna satt vi alla i vardagsrummet, vissa på golvet, vissa i soffan. Min släkt är verkligen knäpp. 
Plötsligt kom mamma fram med alla presenterna som jag hade fått, vissa var stora och vissa var små, dessutom var det inte bara lite. En hel hög med presenter låg på golvet framför mig, jag fick nästan ett chock när mamma kom med mer. 
- Alla ville ge dig mycket, du blir ju vuxen och flyttar snart in med Justin... sa mamma och när hon sa "flyttar" visste jag att hon blev lite ledsen, men hon har ju ändå Liam som bara är 15. 
- Öppna nu, Katie, sa hon innan hon satte sig ned på golvet jämte mormor, jag skrattade och tog upp ett stort paket, jag öppnade det och i låg det ett par klackarskor med hög klack, jag visste att det var ifrån Sarah. Jag tittade direkt mot henne och log stort, hon besvarade mitt leende innan jag tog upp en till present och öppnade det. 
En stor parfym tog jag ut ur lådan, jag tittade på den och försökte komma på vem som hade gett mig den, och då kom jag på det... Mormor äger en parfym affär i stan, den måste vara ifrån henne. Jag tittade upp på mormor och hon skrattade och nickade, jag log svagt mot henne innan jag började öppna en till. 

Efter alla hade gått hem tittade jag på allt jag hade fått, kläder, skor, parfymer, jag fick till och med en stekpanna för att jag skulle flytta in hos Justin. 
- Dina presenter är inte slut än, sa hon och log svagt mot mig, jag tittade frågande på henne medans hon gav mig en liten present. 
Jag tog upp ett hundkoppel och tittade frågande på det men mitt svar kom när en liten golden retriver valp kom springandes genom vardagsrummet, jag tittade chockat på hunden och sen på Justin som stod bakom mig. 
- Får jag... en hundvalp? sa jag chockat, mamma nickade och tittade på Justin. 
- Det är ifrån mig och Justin, du och Jake måste ha lite sällskap på tourerna som snart börjar, sa mamma och log stort mot mig, jag skrattade och kramade om mamma hårt, hon besvarade kramen och pussade min kind. 
- Du har växt upp så fort, om jag ändå bara kunde sakta ned tiden, sa hon, jag skrattade och nickade åt mamma. 
- Tack så hemskt mycket, sa jag och tittade bak på Justin som log mot mig, jag vände mig om och kysste honom mjukt innan jag kände att något litet sprang vid mina ben. Jag tittade ned och såg hundvalpen sitta och titta upp på mig och Justin. 
Detta var verkligen världens bästa födelsedag...

Ett låånngtt kapitel för att ni fick vänta så länge, jag hoppas att ni tycker om det och... snart är novellen slut, inte än men jag vill gärna veta vad ni har gillat och inte gillat om hela novellen! :)
Ingen gräns men kommentera ändå för att jag ska få skrivlust!
 
2012-09-22 | 17:14:49 | Kategori: You Are My BoyFriend (avlsutad)

Chapter 76 - Happy Birthday Katie!

Previous:
Så många minnen vi har gjort tillsammans, sa jag och tittade in i Justins ögon, han log mot mig och tog mina händer. 
- Vi kan skriva en bok om hur vi träffades och upp till nu, allt har hänt, det är fascinerande, sa han och jag skrattade och flätade in mina händer med hans...
1 Vecka Senare
Jag vaknade av en mjuk puss på min kind, sakta började jag öppna ögonen och framför mig såg jag Justin med sitt underbara leende och underbara hasselbruna ögon. 
- Godmorgon, min underbara blivande snyggaste fru, sa han och jag skrattade, han skrattade också och smekte min kind. 
- Jag glömde säga, grattis på födelsedagen, sa han och jag sken upp som en sol, han skrattade ännu en gång och pussade min kind. 
- Idag blir du riktigt vuxen, även om du redan har ett barn, ska snart gifta dig och... har blivit kidnappad, sa Justin och log stort mot mig, jag skrattade och skakade på huvudet. 
- Du glömde säga att jag har en blivande underbar man som också blev kidnappad, sa jag och himlade med ögonen, Justin skrattade tyst och tittade in i mina ögon. 
- Jag älskar dig, viskade han till mig medans han smekte min kind, jag log svagt mot honom innan jag rullade runt och la mig på honom. 
Han tittade chockat på mig medans jag skrattade. 
- Har du... tränat? sa han och jag tystnade och nickade sakta på huvudet, han hade en min som var både förvånad och frågande innan den ändrades till ett flin. 
- Det är därför du har varit borta på morgonarna den senaste veckan, sa han och jag nickade lika sakta som innan. 
- Det är därför min lilla tjej har blivit mer sexigare än innan, sa han och bet sig själv i läppen, jag skrattade och kysste Justin hårt, han besvarade den och la sin hand på min nacke när det knackade på dörren och en harkling hördes bakom oss.
Jag slutade kyssa Justin och tittade han i ögonen med en generad blick, han hade ett flin på läpparna när jag tittade bak och såg mamma stå och titta på oss med händerna i kors. 
Jag fick också ett flin på läpparna när Sarah kom fram bakom henne. 
- Jag förväntar mig inte ett till barn, sa mamma och jag har nog aldrig sett henne så alvarlig, jag skrattade tyst och jag hörde hur Justin också skrattade. 
- Om ni inte vill att Pattie också ska komma upp så... kanske du kanske kan ta på dig lite kläder... Katie? sa mamma och jag tittade på Justin som tittade på mig, vi båda fick ett flin på våra läppar innan jag ställde mig upp och gick fram till mamma. 
- Kan man inte få ha lite privatliv i detta huset? frågade jag henne innan jag stängde dörren, jag hörde hur mamma skrattade bakom dörren, jag tittade bak på Justin som satt i sängen med bara ett par byxor på. 
- Du vet att du inte bara kan ha ett par byxor på.... när du väcker mig, sa jag till honom innan jag bet mig i läppen, han nickade sakta och ställde sig upp och gick till mig så det bara var några centimeter ifrån våra ansiktet. 
- Men... jag kanske ville, sa han tyst och tittade på mina läppar, jag nickade sakta och kysste hans läppar hårdare än innan, den blev mer och mer passionerad. Justin la sin hand på min nacke och tryckte mig intil sig. 
- KLÄ PÅ ER! skrek mamma utanför dörren, jag slutade ännu en gång att kyssa Justin och tittade på dörren. 
- Jag kan höra er! sa hon innan jag hörde fotsteg nedför trappan, jag skrattade och tittade på Justin som log, jag la min hand på hans kind innan jag gick till garderoben och letade efter något att ha på mig. 

Efter en halv timme var jag och Justin påväg ned till dem andra, Justin sa att han hade en present till mig nu på morgonen och sen alla andra ikväll. 
- Nu kommer ni ned, tänkte precis gå upp och se om ni egentligen gjorde er redo, sa mamma när hon stod i köket och diskade. Jag skrattade och skakade på huvudet. 
- Förlåt att vi gjorde dig beskiven mamma, sa jag sarkastiskt, hon skrattade och skakade på huvudet innan hon tittade på mig och Justin som stod och tittade på henne medans vi höll i hand. 
- Öppna din present nu! sa hon snabbt, jag skrattade och nickade innan vi gick bort till soffan. 
I vår familj öppnade vi alltid presenterna på kvällen och kanske 1-2 på morgonen, det blir mer spänning då men man kan knappt vänta tills man ska öppna dem. Det har jag alltid varit barnslig med, att vilja öppna presenterna så snabbt som möjligt. 
- Jag valde ut den med glädje, sa Justin, jag himlade med ögonen när jag fick ett vit paket och på omslagspappret stod det "I love you, happy birthday." och "You are mine now and forever", jag läste texterna om och om igen och visste att jag skulle gilla presenten jag skulle öppna. 
Jag började ta upp omslagspapret på sidan och snart var allt omslagspapper borta ifrån presenten, det enda jag såg var en vit låda till och då ville jag bara slita upp den och se var det var i. 
Jag öppna locket och framför mina ögon låg det en ljusrosa klänning med ett axelband, jag tittade chockat på den underbara klänningen som jag hade fått ifrån Justin. 
- Justin, den är fantastisk, sa jag och tittade upp på honom, han log svagt mot mig och pussade min kind. 
- Jag hoppades på att du skulle gilla den, sa han och jag nickade och tog upp hela klänningen, när jag var liten hade jag alltid velat ha en dyr och prinsesslik klänning som min födelsedags present, att få denna av Justin känns helt fantastiskt. Det säger mig bara att han känner mig mer än vad jag trodde han gjorde...

 Snart är novellen slut, och ja... ta det lugnt, ni kommer få vara med om bröllopet men inte riktigt än!
Jag vill ha kommentarer ändå om ni inte gillar att kommentera, det ger mig skrivlust och det säger mig vad jag ska ändra i novellen, jag hoppas att jag får mera kommentarer denna gången!
Ingen gräns men kommentera ändå för att jag ska få skrivlust!
2012-09-18 | 19:55:59 | Kategori: You Are My BoyFriend (avlsutad)

Chapter 75 - Why didn't you tell me?

Previous:
Jag suckade och ställde mig upp för att gå och öppna, det kunde inte vara pizzan för jag beställde den för bara någon minut sen.
Jag öppnade dörren coh möttes av en polis som tittade oroligt på mig, jag nästan hoppade till av att jag blev rädd. Undra vad han skulle säga nu...
Justin kom fram bakom mig och tittade lika frågande på polisen som jag gjorde. 
- Är allt okej? sa han sen, polisen tittade ned på sitt anteckningsblock och sen upp på Justin och mig som säkert såg ut som två borttappade hundvalpar, han öppnade munnen men stängde den lika snabbt. Det gjorde mig mer misstänksam än vad jag redan var.
- Justin, vi tappade bort honom, sa Polisen snabbt, jag tittade frågande på polisen medans jag tog in hans ord, "Justin, vi har tappat bort honom". 
Jag tittade upp på Justin som såg ned på mig med ledsam och orolig blick, nästan samma som jag såg innan idag. 
- Vad menar han... Justin? sa jag och mötte hans blick innan han tittade ned på golvet för att han inte kunde möta min blick, jag kände på mig att det var om "vem som gjorde så med honom". det gjorde mig ännu oroligare. 
- Vi vill att du ska komma in till stationen och säga om allt som du sa första gången du var där, fast mer... nogrant, sa han och jag tittade ned på golvet som Justin hade gjort. 
Vad menade polisen? Hade Justin varit inne på stationen igen efter han var där första gången och sa att han inte kom ihåg, hade Justin ljugit för mig om... allt. Vad menade polisen men att dem hade tappat bort honom?
Det åkte runt flera tankar i mitt huvud, den värsta var att Justin hade ljugit för mig... Han ljög för mig när han sa att det inte var något... 
Jag backade ifrån Justin och gick in till köket med oroande tankar i huvudet, vad hände med våra liv? 
- Katie! sa Justin som ännu en gång kom fram bakom mig, jag tittade på honom medans jag skakade på huvudet och tittade ned på golvet. 
- Hur många gånger ljög du för mig, Justin? Om att det inte var något, om att det skulle gå över så snabbt du hade läkt, varför trodde du att allt skulle kunna bli okej om jag inte visste något om vad som hände, vem som gjorde så där mer dig! sa jag tyst med gråten i rösten, jag visste att Justin hörde att jag var sårad. att jag kände mig ledsen och besviken på vad Justin hade gjort. 
- Jag är ledsen, sa Justin och tittade ned på golvet, jag skakade ännu en gång på huvudet och torkade tårarna som hade runnit ned för mina kinder. 
- Jag vill bara att du ska vara ärlig, sa jag och Justin tittade upp på mig och jag såg hur ledsen han var över vad han hade gjort, men jag visste också att det var något som var fel för att han inte berättade för mig. 
- Vem var det som gjorde så med dig, Justin? sa jag och gick närmre honom för att se honom i ögonen, det kändes som om Justin tvekade att berätta för mig. Men samtidigt visste han att han inte hade ett val, polisen kunde ju ändå berätta för mig.
- Kommer du ihåg... den gången då du blev kidnappad? Av din granne... Ted? sa Justin och jag stelnade till, jag hade helt glömt av Ted. 
Om det var ted som hade gjort så visste jag inte vad jag skulle göra, varför gjorde han så med Justin också? Varför räckte det inte med mig?
- Varför har du inte sagt något innan? sa jag tyst, Justin tittade upp på mig och suckade medans han gick närmre mig. 
- Jag visste att det skulle såra dig, även om du fick veta sanningen visste jag att du inte ville veta att det var Ted, sa Justin och jag tittade in i hans ögon. 
- Jag ville bara att du skulle berätta sanningen, sa jag och tittade ned ifrån Justins ögon till golvet, jag kände Justins hand under min haka som lyfte upp mitt huvud. 
- Jag älskar dig, jag vill bara att du ska vara lycklig med mig, sa Justin och ännu en gång mötte jag hans ögon. Jag började le svagt och smekte hans kind. 
- Jag älskar dig med, jag kan inte bli mer lyckligare med dig än vad jag redan är, jag hoppas att du vet det, sa jag till honom innan jag kysste hans mjuka läppar. 

Polisen satt inne vid köksbordet och pratade med Justin medans jag satt uppe på mitt rum och väntade på att alla andra skulle komma hem. Klockan var 10 på kvällen och jag började bli orolig över vart dem andra var. 
Plötsligt hörde jag min SMS signal och tog snabbt upp mobilen ifrån min ficka och tittade på skärmen. 
"Ta det lugnt, vi sitter hemma hos Justin och pratar med Pattie"
Jag skrattade av SMSet jag fick och skakade på huvudet medans jag skrev in ett svar.
"Okej, kom bara hem snart. Ni har ändå min lilla bebis" 
Jag skrattade åt mitt egna SMS, jag kan fortfarande inte fatta att jag är mamma åt en liten pojke, Justin är pappa och Pattie är farmor. Helt knäppt att så mycket har hänt och ändå är jag bara 17 och fyller snart 18, jag kan verkligen inte fatta att jag har blivit kidnappad, Justin har blivit kidnappad och att jag och Justin snart ska gifta oss. 
- Vad gör du? hörde jag Justin säga, jag tittade på dörren och såg han stå lutad mot ena kanten med ett svagt leende på hans läppar. Jag kunde inte hjälpa att bita mig själv i läppen. 
- Inget speciellt, sa jag och tittade ned på mina händer. 
- Inte ens på vart alla dem andra är? sa han och gick och ställde sig framför mig, jag skrattade och tittade upp på honom. 
- Tänk att så mycket har hänt det här senaste året, kan du fatta att vi har ett barn? Att vi snart ska gifta oss? Det enda jag kan tänka på är första gången vi möttes och nu, så mycket som har förändrats. Så mycket som har ändrat våra liv, tänk när vi ska berätta våran berättelse till Jake när han blir äldre. Så många minnen vi har gjort tillsammans, sa jag och tittade in i Justins ögon, han log mot mig och tog mina händer. 
- Vi kan skriva en bok om hur vi träffades och upp till nu, allt har hänt, det är fascinerande, sa han och jag skrattade och flätade in mina händer med hans...

 Det tog ganska långt tid men jag försöker skriva så ofta jag kan men jag har läxor och mycket annat att göar än att skriva hela dagarna. 
Ingen gräns, men kommentera ändå!
 
 
2012-09-14 | 16:14:38 | Kategori: You Are My BoyFriend (avlsutad)

Chapter 74 - Plan Wedding...

Previous:
- Det kanske är tid att vi ska börja planera, sa han och jag började le större och nickade så hastigt så jag blev snurrig, för tillfället kändes det bättre. Även om han inte sa sanningen ville jag verkligen gifta mig med honom, han var ändå den personen som jag litade på lika mycket som min bästa vän. Den personen som jag älskade mest i hela världen...

Justin's Perspektiv
Jag satt med Katie i knät medans vi gjorde en lista med saker som vi ville ha med på bröllopet, vi båda ville att det skulle hända snabbt efterom vi redan har väntat i flera månader. Vi har inte ens hunnit planera, därför har vi en dag helt för oss själva och då ska vi lista upp saker som vi vill ha med och prata om hur vi vill ha hela bröllopet. Vart, när och vem som ska vara där.
- Jag vill ha bröllopet i... Hawaii! nästan skrek Katie, jag skrattade och nickade medans jag skrev upp det på listan, hon skrattade också och pussade min kind. 
- Jag har sagt flera altenativ, nu är det din tur, sa hon och tittade på mig med sina nyfikna ögon, jag tänkte till. Eftersom det är mitten av Mars nu så kommer det vara ganska kallt om vi ska ha det här så... ja, Hawaii skulle vara bra att ha bröllopet, efter det skulle vi kunna åka till Bahamas och vidare, jag menar... pengar behöver vi inte oroa oss om. Katie kan få vad hon vill.
- Hawaii är riktigt bra att ha det på, men om vi ska ha huset i Tailand så får vi åka runt lite, sa jag och Katie himlade med ögonen innan hon började le och nickade. 
- Perfekt, det skulle bli riktigt roligt att åka till olika länder med hela familjen, sa hon och log mot mig, jag skrattade och nickade innan jag fastnade i hennes ögon. 
- Jag kan inte fatta att jag ska gifta mig med dig, sa jag tyst till henne, hon tittade ned på sina händer och sen upp på mig igen. 
- Tänk när vi möttes för första gången, vid trappan vid mitt hus. Vi var inte mer än 7 och du frågande om jag var okej, sa hon och jag skrattade och nickade medans jag smekte hennes kind.
- Det var den bästa dagen i hela mitt liv, sa jag till henne och jag såg hur hon nästan började gråta, jag tittade frågande på henne. 
- Varför gråter du? sa jag och tittade oroligt på henne, hon skakade på huvudet och skrattade. 
- Jag är bara så lycklig nu, utan dig skulle jag inte klara av att leva, sa hon tyst och jag började le svagt mot henne, hon skakade på huvudet igen innan hon satte sig jämte mig i soffan istället för mitt knä. 
- Jag älskar dig, utan dig skulle hela min värld gå sönder, sa hon och jag nästan smälte av hennes ord, att höra henne säga det gjorde min dag. 
- Jag älskar dig med och längtar tills du blir Mrs Bieber, sa jag till henne, hon skrattade och kysste mig mjukt. 
Katie's Perspektiv
Jag avslutade kyssen och tittade in i Justins ögon, jag såg hur hans ögon ändrades ifrån sköna och snälla ögon till osäkra och ledsamma. 
- Vad är det? frågade jag honom, han skakade på huvudet och började le svagt. Jag tittade frågande på honom, det kändes som om det var om "vem som gjorde så med honom" igen. Jag suckade och tittade ned på mina händer. 
- Justin, jag behöver inte veta, sa jag och tog hans hand, han tittade upp på mig och log sitt underbara leende, jag besvarade hans leende och la min hand på hans kind. 
- Jag vill ha ett helt lögnfritt förhållande men... jag vet att du inte kan berätta allt för mig, sa jag och Justin pussade min hand och tittade förlåtande på mig. Det kändes som om han höll något inuti sig som jag behövde veta, något som jag skulle bli både arg och ledsen över. Jag hade den känslan, att känna det gjorde mig rädd och orolig över vad som skulle kunna hända om jag visste...

Efter flera timmars mysande så kände jag att jag började bli hungrig, jag satte mig upp i soffan och tittade på Justin som tittade frågande på mig. 
- Är du hungrig? sa han plötsligt, jag skrattade och nickade medans Justin skrattade och satte sig upp, han tittade på mig och himlade med ögonen, jag skrattade igen och slog till han på armen. 
  Jag hörde hur han skrattade när jag var påväg till köket, jag log svagt för mig själv och tittade bak på honom. Han satt och tittade på mig medan han bet sig själv i läppen, jag tittade generad fram igen och tog upp hemtelefonen och slog in pizzanumret. 
- Vad vill du ha för pizza? frågade jag Justin, han rykte på axlarna och log. 
- Bestäm du, sa han och jag nickade och väntade på svar ifrån pizzerian, sedan jag var liten hade jag älskat margarita. Det vanligaste som finns på pizzerian... kan jag inte bli ännu mer vanligare?
"Stratford Pizzeria" 
"Hej, jag skulle vilja ha en margarita och sen... en till margarita" sa jag medans jag försökte hålla mig för skratt av vad jag just hade sagt. 
"Okej, maten kommer om en stund"
Jag la på och tittade frågande på telefonen, han frågade inte mig vart jag bodde. Det brukar dem alltid göra men tydligen inte denna gången, det känns som om jag var stamgäst eller något. 
- Okej, jag valde samma till dig som jag valde åt mig själv, sa jag till Justin som fortfarande satt i soffan och tittade på mig, han nickade och log svagt mot mig. 
- Något säger mig att du har bra smak för pizza, sa han och jag skrattade och satte mig i hans knä, han pussade min kind och tittade in i mina ögon och skulle  precis säga något när det ringde på dörren. Jag suckade och ställde mig upp för att gå och öppna, det kunde inte vara pizzan för jag beställde den för bara någon minut sen.
Jag öppnade dörren coh möttes av en polis som tittade oroligt på mig, jag nästan hoppade till av att jag blev rädd. Undra vad han skulle säga nu...

 Jag skriver så gott jag kan! Kapitlet blev längre än förra gången som är bra men... är det spännande? Vad ville egentligen polisen som plingade på Katies dörr?
Det blir inte så många foton men jag fokuserar på texten och inte på bilderna, jag hoppas att det blir okej med några foton i varje kapitel, i alla fall dem här sista kapitlerna i denna novellen!
Ingen gräns, men kommentera ändå för att jag ska få skrivlust!
2012-09-11 | 19:57:19 | Kategori: You Are My BoyFriend (avlsutad)

Chapter 73 - I know you...

Previous:
Katie gick fram till hennes mamma och tog Jake ifrån henne innan hon vände sig om och tittade på mig medans Jake också tittade på mig. Jag kände hur glädjen spreds inuti mig. 
Detta var min familj...

2 Dagar Senare
Jag vaknade av mig själv idag som jag inte har gjort på flera veckor, oftast är det Jake som gråter eller är det min mobil som ringer. 
Jag satte mig upp och tittade runt i rummet, allt kändes lättare idag. I förrgår kom Justin tillbaka men jag har inte fattat än att han verkligen sov vid min sida och att han tog hand om Jake åt mig. 
Det kändes som att allt började bli som normalt igen, fast jag hade inte kommit över att Justin inte hade berättat för mig vem det var som gjorde så med honom. 
Han vägrade berätta för mig...

Jag gick till spegeln och satte upp håret i en knut innan jag gick ned till Justin, det var bara vi här och då behövde jag inte ta på mig några finkläder för att gå ned. 
- Godmorgon sömtuta, sa Justin som satt i soffan med Jake i sin famn, jag stannade och log åt dem båda. 
- Jag är ingen sömtuta, jag är bara trött för att jag inte har fått sova på länge... Tills nu, sa jag och satte mig jämte Justin i soffan och pussade hans kind. 
- Är du okej? frågade jag snabbt innan han tittade på mig med en min som jag inte riktigt kände igen. 
- Jag är okej, Katie, sa han och tittade oskyldigt ned på Jake, jag suckade och lutade mig bak i soffan. 
- Okej, sa jag snabbt och gick fram till kylskåpet för att hälla upp lite saft i ett glas, Justin suckade och la ned Jake i spjälsängen innan han gick fram till mig och smekte min kind. 
- Varför berättar du inte allt, Justin? sa jag tyst och han suckade igen och skakade på huvudet. 
- Jag berättade för polisen, men jag kan inte riskera att berätta för dig, sa han och jag tittade frågande på honom, varför kunde han inte bara berätta vem det var som gjorde så mot honom?
- Jag vet att det är svårt... men det ända jag kan göra är att berätta för dig att jag är okej, sa han och jag la min hand på hans och tittade in i hans ögon. 
- Jag begär bara att du säger ett namn, men det säger du inte, vad är problemet? sa jag tyst medans jag såg in i hans hasselbruna ögon, han tittade på mig med en ledsen blick som fick mig att känna skuldkänslor. Varför behöver jag ens veta vem som gjorde så? Polisen vet det, jag behöver egentligen inte.
- Förlåt, sa jag och tog bort Justins hand ifrån min kind medans jag backade ifrån honom. 
- Jag förstår att du vill veta men jag ber dig, du vill inte, sa han och jag tittade frågande på honom...

Jag satt vid TVn medans Justin satt i köket, vi har börjat bråka ofta nu och det oroar mig. Innan när vi bråkade kändes det som om man hade förlorat någon man älskade. Men nu känns det som att det är en del av dagen, det händer så ofta nu så man blir van vid det. Det gör mig orolig. 
Plötsligt hörde jag Justin ställa sig upp och komma till soffan, han satte sig jämte mig och tittade ned på sina händer.
- Jag vil inte att du ska råka illa ut, jag känner dig... sa han och jag suckade och tittade upp på honom medans jag la min hand på hans.
- Jag vill gifta mig med dig, inte bråka med dig, sa jag tyst och han tittade upp på mig, jag mötte hans ögon och började le svagt. 
- Det kanske är tid att vi ska börja planera, sa han och jag började le större och nickade så hastigt så jag blev snurrig, för tillfället kändes det bättre. Även om han inte sa sanningen ville jag verkligen gifta mig med honom, han var ändå den personen som jag litade på lika mycket som min bästa vän. Den personen som jag älskade mest i hela världen...

Kapitlet kom snabbare nu, jag har bestämt att det blir 80 kapitel och det ska bli roligt att hitta på en ny novell när denna tar slut!
Hoppas ni känner samma sak!
Ingen gräns för dem här sista kapitlerna, men jag vill gärna att ni kommenterar ändå! Annars får jag ingen skrivlust!
2012-09-09 | 11:59:56 | Kategori: You Are My BoyFriend (avlsutad)

Fråga! Kapitel 72 under!

Hur lång vill ni att novellen ska bli?
Jag hade tänkt lång men jag börjar få slut på idéer och har börjat tänka på nästa novell, vad tycker ni? Ska jag avsluta den snart kanske kapitel 80 eller ska jag fortsätta?
2012-09-08 | 18:20:28 | Kategori: You Are My BoyFriend (avlsutad)

Chapter 72 - Memory.

Previous:
Jag torkade snabbt bort dem när jag hörde en bekant röst. 
- Ä-r... d-u... o-okej? hörde jag en svag och orolig röst, jag kände direkt igen den och tittade chockat åt vänster...
Minne
Jag satt på trappan utanför huset, pappa hade ännu en gång börjat skälla på mamma. Jag visste att det inte var så farligt men jag blev lika ledsen varje gång det händer.  
Jag tittade ned på mina händer, jag tittade ledsamt på dem skakiga och frusna händerna framför mina ögon. 
Plötsligt hörde jag fotsteg som kom närmre mig, jag tittade chockat upp och såg en kille i min egen ålder komma fram till mig och tittade frågande. 
- Är du okej? Det är kallt här ute, sa han och jag började le svagt mot honom men skakade på huvudet. 
- Jag är okej, sa jag och mötte hans blick, han hade vakra hasselbruna ögon som man inte kunde glömma. 
- Jag heter Justin, sa han och log mot mig, jag tittade blygsamt ned på mina händer igen innan jag snabbt tittade upp och mötte hans blick igen. 
- Jag heter Katie, sa jag och log svagt mot hans vita leende och hans underbara hasselbruna ögon...
Nutid
Jag tittade upp på ansiktet som jag knappt kände igen, han höll sig för armen och när han såg mig stannade han och tittade chockat på mig. 
Jag ställde mig upp och började gå närmre honom. 
- Justin? sa jag tyst medans jag började gå snabbt fram till honom, snart var jag bara några centimeter ifrån hans ansikte. Jag såg alla såren han hade på sitt antikte och jag kände hur jag blev arg men samtidigt ledsen för att vad som hade hänt med honom. 
- Vad har hänt med dig? sa jag och kände gråten i rösten, Justin skakade på huvudet och la sina både händer på mina kinder. 
- Det spelar ingen roll, hur mår Jake? sa han snabbt och jag skakade på huvudet och kände oron stiga inuti mig pågrundav att jag kände lukten av blod. 
- Du måste till sjukhuset, sa jag och vände mig om när Justin stannade mig och tittade in i mina ögon. 
- Jag är okej, är allt okej med dig? Du sitter inte bara på trappan här utan en anledning, sa han och jag tittade chockat på honom. 
- Jag satt där för att du var försvunnen, vad hade du tänkt att jag skulle göra? Sitta hemma och spela korsord tills du helt plötsligt kom hem eller att en polis skulle kommit och sagt att du var död och kom aldrig mer tillbaka? fattar du inte att jag var orolig att du skulle vara död? Idag fick jag titta på ett lik som de trodde var du, jag fick tro på att du levde och att du inte låg under den vita äckliga filten! Skrek jag medans tårar forsade nedför mina kinder, Jag skakade på huvudet. 
- Varför försvann du, Justin? sa jag och Justin kramade om mig och pussade mitt hår. 
- Jag är här, Katie, Jag är här...

Vi hörde dörren öppnas och snart hörde vi ett litet skrik ifrån Sarah, jag slutade att krama Justin och tittade frågande på henne medans hon stod där och höll för munnen precis som om hon just hade sett ett spöke. 
- Är detta en dröm? sa hon tyst och jag stod och skakade på huvudet, jag kände inte alls för att skratta åt henne nu. Det var inte den tiden till att göra det. 
- Kan vi inte bara åka hem? sa jag snabbt och tittade på Justin och så kom jag ihåg att vi behövde åka till sjukhuset. 
- Sjukhuset, sa jag snabbt och tog upp min mobil, jag slog in mammas nummer och tryckte på ring. 
Justin's Perspektiv
Jag hade tur att Katie inte frågade om vem som hade gjort detta mot mig, jag visste att om hon skulle veta skulle hon bryta ihop och just nu skulle sanningen vara döden. 
Hon började prata med någon i telefonen medans Sarah fortfarnade stod och höll för munnen och jag slår vad om att hon nyper sig i underarmen. 
- Okej, hejdå, sa Katie snabbt och la ned sin mobil i fickan igen, hon vände sig om mot mig och när hon såg mig såg jag en ledsam min på hennes ansikte. Hon gick fram till mig och la sin hand på min kind. 
- Vem har gjort såhär mot dig? sa hon tyst och jag stelnade till och funderade på vad jag skulle kunna säga till henne, jag sa inget utan ryckte sakta på axlarna för att hon skulle tro att jag "sa" sanningen. 
Hon kramade om mig, att känna hennes  värmre mot min hud igen gjorde mig glad och jag kände att jag var hemma igen, med min familj. Med min underbara blivande fru och med mina vänner. 

Vi gick sakta upp för trappan occh snart öppnade Katie dörren in till hennes hus, direkt kände jag mig mer hemma ändå om jag inte alltid bodde här.
Jag hörde ett skrik och sken upp som en sol när jag märkte att Susie stod med Jake i hennes armar, jag ville bara springa fram till honom och pussa hans huvud olch kramad om hans lilla kropp. 
Katie gick fram till hennes mamma och tog Jake ifrån henne innan hon vände sig om och tittade på mig medans Jake också tittade på mig. Jag kände hur glädjen spreds inuti mig. 
Detta var min familj...

 Förlåt för att det tog tid men jag är förkyld! 
Jag skriver så mycket jag kan men hinner inte alltid med och nu har jag inte orkat sätta mig vid datorn och börja skriva. Jag hoppas att ni förstår!
5 Kommentarer för mer!
2012-09-08 | 12:07:54 | Kategori: You Are My BoyFriend (avlsutad)

Min Vampire Diaries blogg!

Om ni gillar serien The Vampire Diaries kan ni titta in på min nyhetsblogg om den! 
Jag gör även ett länkbyte med den.
http://vampirediariesnyheter.webblogg.se
 
2012-09-04 | 21:11:44 | Kategori: You Are My BoyFriend (avlsutad)

Snaart!

Jag skriver så gott jag kan och försöker skynda mig, jag vill att ni vill veta vem det var med den "svaga" rösten... 
Jag skyndar mig men håll ut, jag förstår att ni vill ha kapitlet så snabbt som möjligt! :)
2012-09-02 | 13:10:06 | Kategori: You Are My BoyFriend (avlsutad)

Chapter 71 - Are you okay?

Previous:
"Hej, Katie. Det är polisen som letar efter din blivande man, Justin Bieber" sa han och jag kände hur nervositeten samlades inuti mig. 
"Är något fel?" 
"Vi har hittat ett lik vid bron utanför stan och vill att du ska komma och se om det är Justin...

 (lyssna medans ni läser!)
 
Att gå igenom dörren in till sjukhuset var det värsta jag har varit med om i hela mitt liv, att veta att Justin kan vara död eller om det inte är han men att det är någon annans blivande man. 
När jag såg hur alla stirrade på mig började jag nästan att gråta, jag har aldrig velat att detta skulle hända. Detta hade jag aldrig tänkt mig, att Justin skulle försvinna. 
Sköterskan öppnade dörren och snart såg jag liket ligga där med en vit duk på sig, jag kände tårar ned för mina kinder och började gå framåt, det kändes som flera år innan jag kom fram och stod jämte liket. 
Den vita duken togs sakta bort ifrån liket och det kom en lättnad i mitt bröst. Även om det inte var Justin kände jag mig sorgsen att det var någon annan dem hade hittat. 
Sarah kramade om mig medans jag grät av lycka men också av att jag saknade Justin, hans varma kramar. Han läppar, allt med honom fanns i mitt hjärta och utan det... skulle allt vara borta. Hela mitt liv var baserat på Justin, om han inte fanns vid min sida visste jag att jag inte skulle klara det. Om jag inte träffade han snart skulle jag inte klara det, han behövde komma hem! 
(sluta lyssna på musiken!)

Vi gick ut ur bilen och jag stannade utanför dörren och tänkte på Justin, hans leende kom in till mitt huvud. Hans sköna skratt och hans underbara och otroliga hasselbruna ögon. 
Jag kände en hand på min rygg och tittade på Sarah med ledsen min och tårar ned för mina kinder. 
- Jag vet att det är jobbigt för dig men... Nate fyller år idag. Vi skulle gå på hans fest, sa Sarah tyst och jag nickade och började gå långsamt fram till dörren och öppnade den sakta. 
Jag möttes av 2 oroliga miner, mamma och Liam stod framför dörren och när de såg mig blev mammas min ifrån orolig till chockad och ledsen. 
- Det var inte Justin, sa jag tyst och började gå upp till övervåningen med 3 andra bakom mig, plötsligt hörde jag ett skrik och mamma suckade medans hon sprang före mig i trappan men jag stannade henne. 
- Jag tar honom, sa jag och gick in till mitt och Justins sovrum där Jack låg och skrek, jag gick fram till spjälsängen och tog upp honom i min famn. När han såg mig tystnade han och det kändes som om hans ögon gjorde allt lättare. Ögonen var hasselbruna som Justins och jag log svagt mot honom och kittlade hans mage medans han skrattade lite tyst. 
- Vill du hänga med till Nates fest? Vill du det? sa jag bebisaktigt till honom, han låg bara där och tittade på mig med sina hasselbruna ögon och jag skrattade och smekte hans lillla mjuka kind. 
- Men det får du inte, nej. Det får du inte, det är för mycket folk och det blir jobbigt, sa jag till honom likt som jag sa innan han skrattade. Jag skrattade också och kramade om honom. 
Om bara ett mirakel kunde hända, att Justin kom till festen så jag kunde krama om honom och kyssa hans mjuka underbara läppar. 
Ett mirakel skulle vara det enda som skulle göra mig helt glad, att hela min sorg som finns inuti mig skulle släppa och det enda jag skulle känna var stolthet, lättnad och hur mycket jag verkligen älskade Justin och min familj. 
 
Jag la ned Jake i spjälsängen igen och gick till garderoben, jag hade redan duschat idag så jag behövde inte göra det igen. 
Jag rotade igenom hela garderoben efter en klänning eller något fint att ha men det enda jag kunde hitta som jag skullle kunna tänka mig att ha på mig var ett par rosa shorts och ett beige tunika. 
Jag tittade på plaggen jag hade tagit fram innan jag snabbt satte på mig det och ett par rosa klackar. 
Sen fixade jag mitt hår, det enda som jag hade lust att göra var att platta det. Jag ville inte ha det för invecklat, vi skulle bara vara hos Nate. 
När jag var klar tog jag bara på lite mascara och lite läppglans innan jag tog Jake och gick ned till dem andra. 
    Alla satt vid bordet och åt på lite chips, när dem fick syn på mig log dem och jag tittade frågande på dem. 
- Var är problemet, ser jag ful ut? sa jag snabbt och alla skrattade men skakade på huvudet. 
- Du ser fräsch ut, det har du inte gjort på länge, sa mamma och jag tittade ned på Jake som låg i min famn innan jag la ned han i spjälsängen där nere. 
Ja, vi hade 2 olika spjälsängar men det är bara för att Jake inte skulle ligga själv där uppe hela dagarna, han behöver ha lite att höra istället för det tomma och mörka rummet som bara var tyst hela dagarna.
- Jag har sagt till Nate att vi inte stannar så länge, vi behöver bara säga grattis till honom, sa Sarah och jag tittade på henne och nickade medans jag satte mig på stolen jämte Liam, han tittade på mig som om jag precis hade förlorat min hund. Jag tittade ned på mina händer medans jag kände hur alla blickar drogs till mig. 
- Nu åker vi, sa jag snabbt och började gå till dörren, Sarah kom efter mig och tog på sig sin jacka medans jag gjorde samma sak. 
- Vi vill inte komma försent, sa jag innan vi var ute i bilen och Sarah började köra till Nate...

Inne hos Nate var det massor av människor, mest klädda i klänningar eller kostymer medans jag gick här med ett par shorts och en tunika som om det var en vanlig dag. Men jag orkade inte bry mig om vad alla andra tyckte nu. 
- Grattis, hörde jag Sarah plötsligt säga, jag tittade up och såg en lång blondhårig kille i blå shorta och ett par jeans. Var det verkligen Nate? 
- Hur gammal blir du egentligen? sa jag chockat och han skrattade  och tittade ned på sig själv innan vi möttes i en kram. 
- 19, sa han och jag skrattade och tittade lika chockat på honom. 
- Jag trodde du var... 17, sa jag och han skakade på huvudet och skrattade medans vi möttes i ännu en kram, jag log mot honom men nickade. 
- Grattis, sa jag och han nickade och vände sig om för att titta på alla andra runt om. 
- Har ni hittat något om Justin? frågade han tyst och jag tittade på Sarah och skakade på huvudet, han suckade och jag kunde se sorgen i hans ögon. 
- Poliserna letar för fullt, vi kan inte göra mer, sa jag tyst med gråten i rösten. Nate kramade om mig och tittade sedan ledsamt på mig. 
- Det kommer bli okej, de kommer hitta honom, sa han och jag nickade. 
- Det är din fest, vi borde ha kul, sa jag och tvingade mig att få fram ett ganska verkligt leende, Nate log tacksamt mot mig medans vi gick till baren. 
Även om, jag hade sorg i mig betydde inte det att jag behövde ta ut det på andra, Nate fyller år. han borde inte vara ledsen eller vara orolig om Justin. Han borde bara ha roligt. 
- Jag tar en sprite, sa jag snabbt när vi stod vid baren, Sarah tittade frågande på mig men jag mötte inte hennes blick. 
- Jag också, sa hon snabbt och jag tittade på henne och lyckades le tacksamt mot henne innan jag fick en sprite som jag direkt började dricka av. 
Plötsligt hörde jag att musiken ändrades från lugn till upphetsad och jobbig, alla började dansa som galningar och jag satt och höll för öronen. 
Medans Sarah gick ut och dansade med Nate gick jag ifrån ljudet och ut genom bakdörren och satte mig på trappan, jag kände hur alla mina känslor exploderade igen och snart rann det ner flera tårar ned för mina kinder. 
Jag torkade snabbt bort dem när jag hörde en bekant röst. 
- Ä-r... d-u... o-okej? hörde jag en svag och orolig röst, jag kände direkt igen den och tittade chockat åt vänster...

Vem är det som är svag och orolig?
Det kom upp snabbt och det är ganska långt, vad tycker ni om det? :)
5 Kommentarer för mer!
 
2012-08-31 | 18:27:43 | Kategori: You Are My BoyFriend (avlsutad)

Chapter 70 - What are you saying?

Previous:
Om Justin skulle varit här skulle allt vara perfekt men det är han inte... sa jag med gråten i rösten, Sarah la sin hand på min axel och tittade ledsamt och oroligt på mig. 
- Allt kommer fixa sig, sa hon innan vi började gå in till huset, jag hoppades på det bästa men jag visste också att Justin hade många fiender ändå om han hade väldigt många fans...

2 veckor senare
Sarah hade tagit ut mig ur huset för att shoppa, det var länge sedan vi hade en tjej dag. Dessutom behövde jag annat att tänka på än Justin som vi hade letat efter de senaste 2 veckorna, jag var stark på dagarna men på nätterna blev det alltid värre. Jag hade börjat gråta och kände hur allt var förstört av att Justin var borta, hur allt inom mig sjönk ihop och jag kunde knappt prata av min egen rädsla av att något skulle hända. 
  Vi gick runt i forever 21 och försökte hitta någon tunika eller ett par jeans. Bara något så jag inte skulle gå runt och ha skuldkänslor. 
- Sarah, det finns inget. Vi kan gå ut, sa jag och stoppade henne med att ta tag i hennes axel, hon tittade på mig och skakade på huvudet. 
- Någonting finns det, du älskar forever 21. Vi letar vidare, sa hon och började gå igen, jag suckade och hängde efter henne när jag såg någon som jag kände igen... det var killen ifrån skoldansen. 
Jag stannade och tittade chockat och argt på honom, jag kände tydligt igen det svarta håret och hela kroppen som var dubbelt så stor som min. 
Jag gick sakta fram till honom för att försäkra mig att det var han när han vände sig om och mötte min blick. 
Han började le och tittade runt sig. 
- Det finns många saker till dig här, sa han och log sitt äckliga och fula leende, jag besvarade inte honom utan gick bara närmre honom och försökte att inte börja gråta. 
- Vad har du gjort mot honom, sa jag och han tittade frågande på mig. 
- Va? sa han och lät lika lugn som han var innan fast nu utan ett leende, jag gick närmre honom och stannade när jag var några centimeter ifrån hans ansikte. 
- VAR ÄR HAN! skrek jag så högt jag kunde och jag såg hur han ryckte till, jag stirrade in i hans ögon. Vart Justin nu var kände jag på mig att det var hos... honom...
- Katie! hörde jag Sarah skrika bakom mig och sprang fram till mig och killen, när jag såg alla runtomkring oss suckade jag och tittade ännu en gång upp mot honom. 
- Om du har rört honom svär jag på att jag kommer döda dig! sa jag argt och jag könde hur alla känslorna inuti mig blev som en stor klump i magen. Alla mina känslor som jag har hållt inuti mig dem senaste 2 veckorna samlades ihop och jag kände allt på en gång. Skuld, ledsam, irriterad, orolig, rädd... Allt som finns inuti mig blev som en bomb och exploderade. 
Tårarna fosade ned på mina kinder medans jag stod och kollade på killen i skinnjackan. 
- D-du kkommer inte komma undan! sa jag  innan Sarah tog mig bort ifrån killen, bort ifrån forever 21 och bort ifrån som jag tyckte var helvetet...

Vi satt inne på starbucks med varm chocklad i våra händer, det känns som allt var en mardröm. Att Justin är borta och att jag såg killen ifrån skoldansen på forever 21, varför ska detta hända just nu? Varför med just min familj? 
- Är du okej? frågade Sarah som satt mittemot mig, jag tittade på henne och suckade medans jag skakade på huvudet. 
- Jag vill så gärna säga att allt kommer bli okej men det ända som kommer ut är ord som ingen ens vill höra, som ingen lyssnar på. Varför vill inte poliserna ta in skolkillen och se om det är han som har Justin? sa jag och Sarah skakade på huvudet och suckade hon också. 
- Jag vill gärna säga att allt kommer bli okej, men en del av mig känner att du kommer bli mer sårad om man säger det, sa hon och jag tittade på henne och sen ned i min mugg. När jag precis skulle öppna munnen för att säga till henne att det inte är hennes fel började min mobil vibrera. Jag hoppade till men skrattade snart åt mig själv medans jag fiskade upp mobilen ur fickan och såg att det var ett okänt nummer. Jag tittade frågande på min mobil medans jag svarade. 
"Hej, det är Katie" sa jag snabbt. 
"Hej, Katie. Det är polisen som letar efter din blivande man, Justin Bieber" sa han och jag kände hur nervositeten samlades inuti mig. 
"Är något fel?" 
"Vi har hittat ett lik vid bron utanför stan och vill att du ska komma och se om det är Justin...

Tror ni att det är Justin som poliserna har hittat? 
Jag är verkligen ledsen över att ni får vänta riktigt länge på varje kapitel, jag ska försöka bli bättre på det men snälla! Ha tålamod!
5 Kommentarer för mer!
 
Tidigare inlägg