2013-11-14 | 17:42:00 | Kategori: You Are My Destiny (avslutad)
Håll koll
Jag håller på med kapitel 67 men jag känner ingen inspiration alls längre, det är därför det tar tid och jag försöker vekligen skriva så mycket jag kan men det är också mycket att göra i skolan nu.
Håll koll efter kapitel 67 denna helgen, den kommer inte komma upp idag men i helgen känns det som att det blir klart!
2013-11-10 | 10:23:43 | Kategori: You Are My Destiny (avslutad)
Chapter 66 - Why am i doing this?
Previously:
Precis som förr, jag vilade mina händer på hans axlar och besvarade kyssen. Det kändes som blixtrar i mitt minne, jag kände glädje, frihet, lättnad men jag kunde också känna kärlek. Att detta, detta var något som jag bara kände med Justin...
Kyssen avslutades och det enda jag kunde göra var att stå och titta in i hans bruna ögon, helt stum och helt förvirrad. Jag kände fortfarande pirret som uppstod när Justins läppar mötte mina och hur jag kände mig hel och alla mina frågor besvarades. Men det fanns fortfarande en sak som jag var förvirrad av. Varför känner jag något för Lucas om jag älskar Justin?
Plötsligt gav Justin ifrån sig en harkling vilket gjorde så jag kom tillbaka till verkligheten, bara nu kunde jag se hur Justin log och bet sig lite i läppen, jag besvarade hans leende och tittade generat ned i golvet medans jag kunde känna Justins djupa andetag på min kind, det gjorde så jag fick en rysning från ryggraden och mitt hår på armarna reste sig.
- Ehm... sa jag men jag kunde inte hitta rätt ord, jag sökte igenom hela mitt ordförråd men jag kunde inte hitta något som var rätt att säga, Justin backade ett steg från mig och jag kunde se hur han hade svårt att hålla sig på fötter, jag klev fram och hjälpte honom till sängen medans jag fortfarande försökte hitta rätt ord.
- Jag har redan börjat tröttna på både maten och hur ensamt det är här, dessutom kommer jag vara här i någon vecka till så jag borde egentligen vänja mig vid det, vilket aldrig kommer att hända, sa Justin och avbröt den pinsamma tystnaden. Jag log mot honom och satte mig ned på sängen jämte hans varma kropp.
- Om du vill kan jag köpa med mig mat från Mcdonalds, sa jag och höjde ögonbrynen åt honom, Justin såg tacksamt på mig och nickade.
- Om du skulle vilja göra det skulle du vara en ängel, sa han och jag skrattade och nickade, han log och tittade på mig med nyfikna ögon, jag skulle precis säga att jag gärna skulle vilja vara en ängel när Pattie kom in i rummet, när hon såg mig fick hon en chockad min.
- Oj, förlåt, jag trodde du var ensam Justin, sa hon med ett leende, jag skakade på huvudet och ställde mig upp.
- Nej, det gör inget, jag skulle precis gå ändå, sa jag och besvarade hennes leende och tittade på Justin som såg förvirrad ut, jag gav honom ett svagt leende och började gå ut ur rummet. Jag kunde höra hur Pattie och Justin började prata och jag kände hur det ännu en gång pirrade till i magen, denna gången av Justins röst.
Jag gav ifrån mig en djup suck och slängde mig på sängen, jag ville verkligen inte ringa Lucas, eller Becky. Jag orkade inte prata med dem, speciellt inte med Lucas om Justin och speciellt inte Becky om vad som hände med Justin. Varför ska jag göra allt så invecklat.
Jag hörde en lätt knack på dörren och snart kom James in och satte sig på sängen jämte mig, han höll i sin mobil i ena handen och jag kunde se att han sms:ade med Becky, jag tittade upp på hans ansikte och mötte hans blick.
- Varför är du så dyster då? frågade han och jag skakade på huvudet och la sakta tillbaka mitt huvud på min mjuka säng.
- Ena stunden har jag inga killar, nu har jag två, sa jag tyst som egentligen bara jag skulle höra, James rättade till sin sittställning och tittade nyfiket på mig, jag suckade och satte mig snabbt upp i skräddarställning mittemot honom och förberedde mig på det pratet jag egentligen inte ville ha.
- Jag kysste Justin och jag kände ett stort pirr i magen precis som om jag var hungrig, och jag vet vad det är, så säg inte att jag älskar honom för det vet jag att jag gör. Men... Lucas, när jag kysser honom uppstår något... konstigt, jag känner mig... tuff, på något löjligt sätt, jag har 2 val och båda är helt omöjliga att göra... sa jag och James höjde båda ögonbrynen så högt att jag ville skratta åt hur han såg ut.
- Är du säker på det? Alexis, du har älskat Justin sedan du såg honom för första gången, ni har varit igenom så mycket och du tänker bara släppa det ut genom en okänd dörr och lämna det för alltid? Lucas är inte rätt för dig, han är för tuff och för... konstig för dig, Du. Älskar. Justin, lita på din magkänsla och var inte dum, inte denna gången, sa han och jag tittade in i hans ögon och kände mig för trött för detta just nu, men James hade rätt. Jag älskade Justin, men varför vill jag inte släppa Lucas?
- Jag vet att jag älskar honom, okej? Jag vet att jag alltid har älskat Justin, men varför är det så svårt att välja mellan två så enkla val?
- Jag antar att du inte vill såra Lucas, han har älskat dig sedan första gången han såg dig, du är hans kärlek och han tror att ni är menade att vara tillsammans, men det är fel och det vet han, därför vill du inte välja Justin, för att du är för snäll, Alexis, James såg så allvarlig ut så jag nästan blev lite rädd, jag skruvade oroligt på mig och kände långt inuti mig att jag var för omogen för detta.
- Alexis! Du har besök! skrek mamma nedifrån, jag ryckte till och suckade medans jag ställde mig upp och gav James en blick som sa att han skulle stanna innan jag småsprang ned för trappan och tvärstannade när jag såg Lucas i dörröppningen, han hade ett stort leende på läpparna och jag visste att han var här om vad som hände igår. Jag skakade på huvudet och var påväg att ramla baklänges men väggen tog emot mitt fal och jag försökte få stadiga ben igen, mamma tittade bak på mig och gjorde en gest så att jag skulle komma dit. Innan jag försökte tänka mer på vem som stod i dörren gick jag fram till henne och Lucas med ett leende, båda log besvarade mot mig och jag nickade mot dem.
- Hej, sa jag och jag kunde redan känna den otroligt pinsamma tystnaden, mamma skakade på huvudet och skrattade åt oss innan hon gick och gjorde något annat minst lika intressant som detta.
- Så, jag undrade hur du mådde, igår var du inte direkt nykter, sa Lucas och jag nickade mot honom och skrattade, även om jag fortfarande kunde känna att det var dålig stämnig den metern som var mellan oss.
- Jag mår bra, tack för du frågade, sa jag tyst och tittade ned på mina fötter som ostadigt stod på golvet, jag kunde känna hur jag blev lite snurrig av hur förvirrad min hjärna var.
- Jag antar... Kom in! sa jag artigt och backade från dörren så han skulle kunna komma in, han gick raskt in och tittade sig omkring. Antagligen efter James eller Becky, jag gav ifrån mig en tyst suck och försökte glömma bort dem senaste timmarna som gått.
- Mår du bra? frågade jag honom och försökte låta som att jag var intresserad av svaret men egentligen ville jag bara att han skulle gå ut ur mitt hus och in i hans eget och hålla sig för sig själv i några dagar, han tittade på mig och nickade snabbt och log svagt mot mig. Jag nickade och bet mig i läppen med blicken på trappan, precis samma ögonblick jag skulle titta tillbaka på Lucas kom James springandes ned för trappan med en frågande blick, jag pustade ut och var lättad att jag slapp vara helt ensam med Lucas.
- Hej, sa Lucas och tittade på James som nickade mot honom och gav honom ett snett leende.
- Hej, sa han snabbt och tittade frågande på mig, jag ryckte lite diskret på axlarna och drog igenom min hand genom håret, jag fick nästan panik av allt detta.
- Vill du ha något att dricka? frågade James Lucas och gick in till köket, Lucas nickade och tittade snabbt på mig innan han började gå in till köket efter James. Jag följde sakta med och försökte lista ut vad jag skulle göra.
James tog fram tre glas och hällde upp lite saft i varje, han gav oss varsitt glas och jag tog tacksamt emot den kalla saften som snabbt blev uppdrucket.
- Om jag ska vara ärlig så kom jag inte bara för att se hur ni mådde, utan mina föräldrar ska på fest ikväll och jag är helt ensam hemma, jag kom för att fråga om du kunde komma över, sa Lucas och vände huvudet mot mig, han hade ett nevöst leende på läpparna och jag tittade chockat på honom.
- Ehm... aha, eh, men... visst, sa jag med ett stort leende på läpparna, jag kliade mig nervöst i nacken och skrattade tyst.
- Det vore... kul, sa jag snabbt och tittade på James som såg ut som att han skulle börja gapskratta, jag bet mig i läppen och skakade på huvudet åt honom. Herregud vad håller jag på med?
Snart kommer denna novellen sluta, hur tror ni det går för Alexis, Justin och Lucas? Vem tror ni Alexis väljer? Justin eller Lucas?
Jag har funderat på att börja med gräns för ett nytt kapitel igen, så jag ska börja med det på nästa novell för att få er att kommentera igen.
2013-11-06 | 21:26:28 | Kategori: You Are My Destiny (avslutad)
Chapter 65 - I only feel this with you
Prevously:
Snabbt var hon tillbaka på dansgolvet igen och denna gången dansade hon med en som jag kände igen från skolan, jag satte mig ned på stolen i köket och följde henne med blicken ända tills musiken tog slut och det blev tyst, Alexis tittade sig omkring och skrek något vilket gjorde att musiken startades och allt började om från början.
Alexis Perspektiv
Nästa dag vaknade jag av mitt huvud som dunkade så hårt så jag knappt kunde höra när jag själv tänkte, sakta öppnade jag ögonen och möttes av ett starkt ljus vilket gjorde så jag vände mig om och la mitt huvud nedåt i kudden, jag gav ifrån mig en djup suck och kramade om min kudde en till gång innan jag sakta satte mig upp på sängen med fortfarande stänga ögonlock.
- Fy vad jag hatar ljus, mumlade jag innan jag ställde mig upp och la min hand framför mina ögon så jag slapp ljuset som ändå kröp in genom mina fingrar, jag blev plötsligt lite snurrig av min huvuvärk och snart kände jag mig illamående.
- Alexis, har du inte vaknat ä...
Jag hörde mammas röst och ryckte till av hur högt det lät, sakta öppnade jag ögonen och såg att mamma hade en orolig min, jag suckade och tittade på henne med kisande ögon.
- Ni ska knacka innan ni går in, sa jag till henne och försökte säga det så tyst jag kunde men också så mamma kunde höra, hon suckade och lutade sig mot väggen.
- Jag antar att det var därför ni kom hem så sent, och också därför James inte heller har kommit ut ur hans rum än, bara... häng med ner så jag kan ge dig en tablett och... ta av dig gårdagens klänning, sa mamma med ett leende och skakade på huvudet medans hon gick till James dörr och knackade försiktigt på den. Jag kunde höra mamma prata med James men istället för att tillägna min uppmärksamhet till James och hur han mådde gick jag sakta fram till garderoben och försökte få igång min hjärna med att sätta på mig min pjyamas och sätta upp mitt hår i en rufsig knut.
Efter bara någon minut satt jag nere vid köksbordet med ansiktet i mina händer medans jag både mådde illa och var otroligt snurrig, mamma la en tablett och satte ett glas vatten framför mig och jag ryckte till av ljudet som nådde mina öron när hon satt ned glaset på bordet.
- Åh, gumman, skrattade hon fram lite tyst och pussade mitt hår, jag skakade på huvudet och la tabletten i min mun och tog en stor klunk vatten, mamma gav mig ett leende och gick till vardagsrummet med en kopp kaffe i handen, jag följde henne med blicken innan jag fastnade på James som stod i trappan och höll handen för ögonen medans han började röra sig mot mig med små steg, jag log lite retsamt mot honom men när jag insåg att jag själv mådde lika dåligt la jag mig ned på bordet igen.
- Du också va? sa James och jag nickade, han skrattade lite tyst och tog tabletten och en stor klunk av hans eget vatten som mamma hade ställt fram åt honom. Jag kunde höra hur han satte sig ned mittemot mig och jag höjde sakta upp huvudet så jag kunde se honom, han kisade med ögonen medans han nyfiket tittade på mig. Jag suckade och lutade mig tillbaka på stolen och stirrade ut honom också.
- Jag såg dig med Lucas igår, det förvånar mig att jag kommer ihåg... för jag kommer inte ihåg hur vi kom hem, sa han och jag skrattade och skakade på huvudet åt honom.
- Vad menar du? frågade jag honom, han tittade på mig och ryckte på axlarna.
- Innan igår var du med Justin och lekte gosigos med honom, men på festen var du vild med Lucas, det är lite förvirrande vilken sida du står på, svarade James, jag rynkade ögonbrynen och tittade ned på mitt vattenglas. Kan det verkligen vara så? Är jag verkligen så osäker om vad jag känner för dem så jag är med båda, på samma gång? Jag bet mig i läppen och såg framför mig Justin ligga på sjukhuset med sitt fina leende, men jag kunde också se Lucas och hans lite farliga beteende, varför vet jag inte hur jag känner?
Jag skakade av mig mina tankar och tittade upp på James som tåligt väntade på ett svar från mig, jag skakade på huvudet.
- Inte jag heller, jag vet ärligt talat inte hur jag känner för dem, det är förvirrade för mig också, sa jag tyst och James fick en orolig min, jag kunde se på honom att han försökte tänka ut en lösning men det kändes som han inte fick någon idé.
- Jag föreslår att du tar en dusch och tar dig till sjukhuset, du lovade Justin att du skulle vara där igår kväll efter festen, kommer du ihåg? James tittade nu på mig med höjda ögonbryn, jag hoppade till och spärrade upp ögonen när jag insåg att James faktiskt hade rätt, jag lovade Justin att jag skulle komma tillbaka efter festen.
Jag ställde mig sakta upp och försökte inte göra så mitt illamående kom tillbaka, men direkt efter jag hade börjat gå kunde jag känna hur vattnet i magen började röra på sig vilket gjorde så jag återigen blev illamående, jag suckade och gick upp för trappan med små och sakta steg. Bara när jag kom upp till övervåningen och stod i duschen insåg jag vad James precis hade sagt, jag slutade att schamponera mig och tittade in i väggen med ett leende. Han ville att jag skulle välja Justin.
Jag parkerade snabbt bilen och tog upp min mobil ur min ficka, jag hade några SMS från Becky men också något från Lucas som beskrev hur roligt igår hade varit, jag bet mig snabbt i läppen och la ned den i min väska igen.
Snabbt gick jag in till sjukhuset och började gå till rum 227, på vägen kunde jag se massor av sjuksköterskor och patienter som kom gåendes från olika korridorer, det tog ett tag för mig att inse att jag faktiskt stod utanför Justins rum men istället för att gå in stod jag och stirrade på alla människor som gick runt med både snabba och långsamma rörelser, jag log lite svagt åt mig själv innan jag gick in till Justins rum och såg att han tittade på en fotbollsmatch på Tv:n, han var så inne i matchen att han inte såg mig förrän jag stod jämte honom och skrattade åt hans koncentration.
- Hej, sa han med hes röst, jag satte mig ned på stolen jämte honom och satte ned min väska på golvet.
- Hej, sa jag snabbt med ett leende, han fortsatte att titta in i mina trötta ögon och jag insåg att det var min tur att fråga honom hur han mådde eller börja prata om något, jag fortsatte le mot honom och tittade ned i mitt knä.
- Jag är ledsen om igår, men jag var inte riktigt mig själv när jag lämnade festen, inte helt nykter, så jag glömde bort, sa jag och tittade upp på hans ansikte, han hade fortfarande ett leende på sina mjuka läppar och min lilla nervositet jag hade fått i bilen försvann.
- Jag somnade faktiskt väldigt snabbt igår, om du hade kommit lovar jag att jag hade sovit som en stock, så.. det är okej, hade du i alla fall kul igår? Justin satte sig i en skön ställning och tittade nyfiket på mig. Jag log och nickade.
- Om jag ska vara ärlig så kände jag knappt igen mig, jag var... helt vild, sa jag och kände hur det brände till om kinderna, Justin gav ifrån sig ett hest skratt och tittade in i mina ögon.
- Var det någon du kände där? Jag menar, förutom Becky och James? Jag lutade mig tillbaka och drog bak en mörk lock bakom örat, jag kunde se Lucas ansikte framför mig och jag kände hur jag hade en chans att berätta allt för honom. Men jag kände också något som tryckte tillbaka mina ord.
- Ehm... Ja, en i min klass höll i festen, dessutom var... Lucas där, sa jag efter en stunds tystnad, Justin höll kvar sitt leende men jag kunde se hur det blixtrade till i ögonen. Jag fick direkt skuldkänslor över vad jag just hade sagt.
- Vad bra att du hade kul, sa han men jag kunde höra hans besvikelse i rösten, jag suckade tyst så bara jag kunde höra och skakade på huvudet medans jag flyttade stolen närmre Justin, han vägrade titta på mig och det stack till i min mage.
- Det är... något jag måste berätta för dig, sa jag tyst och Justin vände sakta sitt huvud så han kunde titta på mig, jag mötte hans blick och ville ge vika. Men jag vägrade låta räslan ta över vad jag skulle säga, jag har haft skuldkänslor över detta varje dag jag har sett Justin och denna kommer vara den sista.
- På din tour blev jag och Lucas väldigt tajta, som bästa vänner, men det var något emellan oss som inte bästa vänner har, utan något mer känsligt och... konstigt, jag gjorde en paus och försökte se Justins reaktion. Men har tittade nyfiket på mig.
- Så... dagen din olycka hände så träffade jag Lucas, han frågade vad du gjorde hos mig dagen innan, jag berättade för honom att jag ville ge dig en andra chans och han nästan... flippade ur, jag blev irriterad på honom och var påväg att gå ut när han... vi kysstes, jag sa dem två sista orden lite tystare och väntade på Justins reaktion, allt jag kunde se var hur han fortfarande mötte mina ögon och jag kunde känna passion och irritation, men jag kunde inte känna känslan av att han var ledsen, bara att han... visste om det, på något sätt.
- Jag vet, sa han tyst och tittade in i den trista vita väggen, jag tittade frågande på honom men han bara fortsatte utan att besvara min blick.
- Innan jag vaknade, här på sjukhuset, så drömde jag en dröm om att du viskade till mig att jag visste att jag hade förlorat dig och om jag inte hade lämnat dig hade jag fortfarande haft dig kvar, efter den drömmen har jag haft känslan av att du är frånvarande, som att du har din uppmärksamhet någon annan stans, så jag antog att den var hos Lucas, och jag hade rätt, sa han och tittade tillbaka på mig, jag hade chockade ögon och jag skakade på huvudet.
- Det är inte så, jag har inte all min uppmärksamhet hos Lucas, om jag ska vara ärlig så vet jag inte vad jag känner, jag... vet bara inte, sa jag och Justin höll kvar sin blick med min, jag kunde knappt andas, jag bara väntade på ett svar från Justin.
- Du kommer inte ihåg, ellerhur? sa han sedan, jag tittade frågande på honom men istället för att fråga vad det var han menade väntade jag på att han skulle fortsätta.
- Du vet inte vad du känner eftersom du inte vet hur det känns, du var så upptagen med Lucas att du glömde bort hur det var... hur det var att låta mig se in genom dig, släppa in mig, att bara känna hur det känns att ha någon som älskar dig för vem du är, sa Justin och jag skruvade oroligt på mig medans jag knappt förstod vad han sa.
Justin började röra på sig och satte sig på sängkanten, jag kunde se smärta i ögonen men han brydde sig inte, det kändes som att han skulle göra något helt orimligt.
Justin tittade in i mina ögon och la sin hand på min kind.
- Du kan inte ha två pojkvänner Alexis, du måste välja en, viskade han och tittade på mina läppar medans han sakta närmade sig mitt ansikte, allt jag kunde göra var att titta chockat på hans fylliga läppar och jag kunde känna hur jag så gärna ville kyssa dem, möta hans läppar ännu en gång. Precis när jag hade tänkt tanken kände jag hans varma läppar mot mina, först blev jag chockad, men snart kunde jag känna mig trygg i hans famn. Precis som förr, jag vilade mina händer på hans axlar och besvarade kyssen. Det kändes som blixtrar i mitt minne, jag kände glädje, frihet, lättnad men jag kunde också känna kärlek. Att detta, detta var något som jag bara kände med Justin...
Vad är det som egentligen händer? Hur kommer Alexis kunna välja mellan sina 2 bästa vänner? Hur kommer allting sluta?
2013-11-05 | 19:22:24 | Kategori: You Are My Destiny (avslutad)
Design gjord av Nathalie
Nu är den nya designen uppe som är gjord av Nathalie och jag älskar hur den ger bloggen en ny look, jag kommer snart avsluta denna novellen som jag håller på med och den nya har jag många idéer på, så jag kan inte skriva mer än att jag längtar efter att börja på den nya novellen. Vad tycker ni? Hur känns det inför en ny novell?
2013-11-03 | 12:27:00 | Kategori: You Are My Destiny (avslutad)
Chapter 64 - Scream and Shout
Previously:
Egentligen brukar jag inte bry mig om att se sexig ut, eftersom jag inte vill ha den uppmärksamheten till mig. Men med den här klänningen och mitt fixade ansikte och hår, kände jag mig självsäker och redo för en fest med massor av killar, musik och såklart, det värsta... alkohol.
James parkerade bilen utanför ett stort hus där det lös i varenda fönster, det hördes hög dunkande musik ända ut och gjorde mig lite nervös över att gå in och känna känslan av att festa och ha kul, även om jag hade med mig James och Becky fick jag en klump i magen som bara blev större och större efter varje sekund som gick.
- Vem är det som håller i festen igen? frågade jag både Becky och James, båda vände blickarna till mig och jag kände mig helt plötsligt utstirrad av dem.
- En i skolan bara, han går i våran klass så jag antar att du borde känna igen honom, i för sig sa han att festen inte skulle vara så stor... men jag antar att detta inte är så stort för honom, sa Becky och jag mötte hennes blick med oroliga ögon, hon log snett mot mig för att försöka få mig att bli lite lugnare men inget leende kunde hjälpa mig från denna känslan jag hade nu.
- Okej, då får vi väl gå in, sa James och öppnade bildörren och gick ut, jag följde osäkert efter honom och ställde mig och tittade på huset, hur det hördes skrik och skratt inifrån gjorde så jag fick en tvekande min.
- Ta det lugnt, Alexis, det är bara en liten fest, sa Becky och la sin hand på min axel och gav mig ett stort leende, jag suckade och höjde ögonbrynen åt henne. Hon skrattade och tittade på James som redan hade börjat gå in. Han var väl nöjd att bara gå och festa igen, jag antar att det var ett tag sedan han festade. När James var tonåring festade han jämt, han kom hem sent på kvällarna, men även om han festade och var igång varenda natt. Fick han bra betyg, vilket gjorde mig lite stum ett tag.
Vi följde snabbt efter honom och Becky tog hans hand och gav honom ett snett leende, han drog henne intill sig och pussade hennes hår medans han sakta smekte hennes arm med hans tumme. Det gjorde mig inte lika äcklad längre, jag har vant mig vid att dem sitter ihop i soffan och pussar varandra lite då och då. Men för mycket gör mig fortfarande äcklad. Det skulle jag aldrig vänja mig vid.
Vi skulle precis knacka på när en kille öppnade dörren åt oss, han gav oss ett leende och backade ett steg så vi kunde gå in.
- Becky, Alexis, James, sa han och nickade åt oss, jag blev lite chockad när han kunde våra namn men efter ett tags letande av alla ansikten som hade fastnat i mitt huvud kunde jag hitta honom. Han hette Sam, som Becky hade sagt går han i våran klass och han är den mest irriternade personen jag vet. Det är killen som alltid stör på lektionerna, skriker och skrattar åt när man gör fel och värst av allt, en populär tjejmagnet som vill få alla tjejer i sängen. Helt enkelt en idiot.
Vi gick in till festen och möttes av massor av människor som höll i ölflaskor och dansade lite till musiken, jag blev inte road. Inte än i alla fall.
Becky och James började prata lite med varandra vilket jag inte brydde mig så mycket om, istället började jag gå runt lite i huset och försökte hitta en toalett eller något rum där man fick vara lite ensam, men det verkade vara helt omöjligt, alla var antingen på toa eller så stod några ivägen och vägrade släppa in en. Nästan alla dörrarna var låsta eller återigen, stod några framför dem och jag kunde inte alls tränga mig förbi dem, deras överkroppar var nästan lika stor som hela min kropp. Vilka är alla här inne?
- Har du gått vilse? hörde jag en bekant röst bakom mig, jag vände mig snabbt om och fann Lucas med en ölflaska i handen, jag hoppade till och la min hand för mitt hjärta som slog alldeles för snabbt.
- Nej, jag letar efter ett ställe där man kan vara lite ensam, men det finns ingen chans att jag kan hitta något tomt rum i hela huset, sa jag och höll fortfarande på att försöka lugna ned mig. Lucas log mot mig och tittade runt sig, antagligen efter någon stans där det var tyst.
- Vänta lite... japp, här, sa han och drog med mig till en dörr som han med en snabb rörelse öppnade och gick in med mig efter sig, jag pustade ut och satte mig på sängen.
- Hur kommer det sig att du är här? frågade Lucas efter några minuters tystnad, jag tittade upp på honom och ryckte på axlarna medans jag gav ifrån mig ett svagt leende.
- Becky, hon tvingade hit mig och sa att det skulle vara en liten fest, vilket det inte riktigt är, sa jag tveksamt och skakade på huvudet, Lucas skrattade åt mig och satte sig ned jämte mig.
- Sams fester brukar aldrig vara små, bara dem med hans familj, vilket han tycker är tråkigt, sa Lucas och jag nickade sakta och tittade runt mig på - vad jag tror - är hans sovrum, sängen vi satt på var otroligt stor och mittemot den satt en Tv på väggen med lite Tv-spel och annat under på en hylla.
Det fanns också en byrå och ett skrivbord men det jag reagerade mest på var att han hade ett stort badrum bara en dörr ifrån hans rum, jag menar inte ett litet som innan var en garderob utan ett lyxigt, dyrt och fruktansvärd glansigt stort badrum där flera personer skulle få plats, chockerande nog passade det faktiskt in till sovrummet.
Jag gick fram till den öppnade dörren och tittade närmre in på badrummet med halvt öppen mun, Lucas kom skrattande efter mig och lutade sig mot väggen medans han tog en klunk av ölen.
- Hans familj är rik, sa han sedan och jag tittade på honom och höjde ögonbrynen.
- Vilken överraskning, sa jag och han nickade och log.
Efter att jag hade inspekterad klart hela hans rum satte jag mig ned jämte Lucas på sängen som såg något uttråkad ut, jag log mot honom och la huvudet på sned för att få hans uppmärksamhet. Vilket funkade perfekt.
- Du har varit här i en halvtimme och jag tror du är den enda som inte har tagit något att dricka än, sa Lucas, jag himlade med ögonen mot honom och tog snabbt hans öl från hans lätta grepp och tog en stor klunk, det var lite trögt att få ned det men efter ett tag lättade min hals upp och jag tog en klunk till.
- Nöjd? frågade jag honom, han skrattade och ryckte på axlarna.
- Du är på fest, slappna av lite och bara var tonåring för några timmar, du kommer känna dig som en helt ny person om du bara släpper loss och festar lite då och då, sa Lucas och jag suckade och gav tillbaka hans öl medans jag la mig ned på sängen och tittade upp i taket, plötsligt hördes skrik utifrån vilket gjorde så vi båda ryckte till och tittade på den stängda dörren. Ännu högre musik började spelas och jag kände på mig vad som hände, dans.
Med ett skratt ställde jag mig upp och tittade ned på Lucas som hade höjda och chockade ögonbryn.
- Du vill att jag ska lätta upp, varför inte börja med en dans? sa jag och tog Lucas hand och hjälpe honom upp innan vi båda sprang ut till alla människor som dansade som vildar utanför rummet. Jag hörde hur Lucas skrattade medans han sprang efter mig till mitten av hela rummet, jag vände mig om och började röra höfterna till musiken. Lucas bara tittade på mig med fortfarande höjda ögonbryn. Man kunde höra hur alla började sjunga med och ett stort leende kom upp på mina läppar medans jag tyst sjöng för mig själv.
- Nu är det du som behöver slappna av, skrek jag till Lucas som skakade på huvudet och skrattade, jag tog hans hand och snurrade runt mig själv medans jag sakta började röra mig till musiken igen. Det blev plötsligt väldigt trångt vilket ledde till att jag och Lucas stod någon centimeter ifrån varandra. Jag tittade upp på honom och såg hur han bet sig i läppen och tog en klunk av hans öl. Snabbt ryckte jag till mig ölen och drack några klunkar själv och snurrade runt, jag höjde upp ölen i luften och blundade medans jag lät min kropp svänga, snurra och dansa villt till musiken, detta kändes bra.
Lucas's Perspektiv
Jag tittade på hennes kropp och hur hennes höfter rörde på sig exakt till taken, jag bet mig i läppen och skrattade åt henne. Nu hade hennes fest börjat, jag stannade henne och hon tittade frågande på mig med ett leende. Jag log stort och tog tag i hennes höfter medans jag drog henne intill mig, hon gav ifrån sig ett tyst skratt och tog en till klunk av ölen medans hon snurrade runt och la sina armar på mina axlar, snabbt började hon röra höfterna och jag följde med varje rörelse hon gjorde.
Hon höjde upp båda händerna och tog en till klunk innan hon började klappa och hoppa, plötsligt började nästan alla göra så och energin blev helt otroligt i rummet. Alla hoppade och sjöng högt till varandra och musiken, jag tittade runt mig och såg massor av blickar som riktades mot Alexis som log stort och blundade medans hon drack några klunkar till, den ölen måste snart vara tom.
Hon tittade frågnde på mig när jag följde henne med blicken och gick närmre mig för att säga något men någon bakom henne puttade till henne så hon ramlade in i min famn, hon skrattade och ölen åkte ned i golvet och sprack, jag hade rätt. Den var tom.
- Kom, sa jag och tog hennes hand och ledde henne till köket där det var lite lugnare, hon tittade frågande på mig men hade fortfarande det söta leendet på läpparna.
- Varför drog du ut mig? Jag hade ju kul, sa hon och jag kunde se hur hon hade druckit lite mycket öl, men det verkade inte stoppa henne för hon tog en till ölflaska från bordet och öppnade snabbt den innan hon tog en till stor klunk, jag skrattade åt hur hon verkligen festade hårt. Jag hade aldrig sett Alexis så här tonårsaktig på fester förut.
- Om du egentligen inte vill något kan jag gå ut och dansa lite mer, innan låtet är slut, sa hon och himlade med ögonen, hon vände sig om och gick sakta med vickande höfter till musiken, jag skakade på huvudet och log åt hur hon såg ut.
Snabbt var hon tillbaka på dansgolvet igen och denna gången dansade hon med en som jag kände igen från skolan, jag satte mig ned på stolen i köket och följde henne med blicken ända tills musiken tog slut och det blev tyst, Alexis tittade sig omkring och skrek något vilket gjorde att musiken startades och allt började om från början.
Kanske inte det mest intressanta kapitel, men jag har en idé så jag får be er att ha lite tålamod! :)
