2013-11-06 | 21:26:28 | Kategori: You Are My Destiny (avslutad)
Chapter 65 - I only feel this with you
Prevously:
Snabbt var hon tillbaka på dansgolvet igen och denna gången dansade hon med en som jag kände igen från skolan, jag satte mig ned på stolen i köket och följde henne med blicken ända tills musiken tog slut och det blev tyst, Alexis tittade sig omkring och skrek något vilket gjorde att musiken startades och allt började om från början.
Alexis Perspektiv
Nästa dag vaknade jag av mitt huvud som dunkade så hårt så jag knappt kunde höra när jag själv tänkte, sakta öppnade jag ögonen och möttes av ett starkt ljus vilket gjorde så jag vände mig om och la mitt huvud nedåt i kudden, jag gav ifrån mig en djup suck och kramade om min kudde en till gång innan jag sakta satte mig upp på sängen med fortfarande stänga ögonlock.
- Fy vad jag hatar ljus, mumlade jag innan jag ställde mig upp och la min hand framför mina ögon så jag slapp ljuset som ändå kröp in genom mina fingrar, jag blev plötsligt lite snurrig av min huvuvärk och snart kände jag mig illamående.
- Alexis, har du inte vaknat ä...
Jag hörde mammas röst och ryckte till av hur högt det lät, sakta öppnade jag ögonen och såg att mamma hade en orolig min, jag suckade och tittade på henne med kisande ögon.
- Ni ska knacka innan ni går in, sa jag till henne och försökte säga det så tyst jag kunde men också så mamma kunde höra, hon suckade och lutade sig mot väggen.
- Jag antar att det var därför ni kom hem så sent, och också därför James inte heller har kommit ut ur hans rum än, bara... häng med ner så jag kan ge dig en tablett och... ta av dig gårdagens klänning, sa mamma med ett leende och skakade på huvudet medans hon gick till James dörr och knackade försiktigt på den. Jag kunde höra mamma prata med James men istället för att tillägna min uppmärksamhet till James och hur han mådde gick jag sakta fram till garderoben och försökte få igång min hjärna med att sätta på mig min pjyamas och sätta upp mitt hår i en rufsig knut.
Efter bara någon minut satt jag nere vid köksbordet med ansiktet i mina händer medans jag både mådde illa och var otroligt snurrig, mamma la en tablett och satte ett glas vatten framför mig och jag ryckte till av ljudet som nådde mina öron när hon satt ned glaset på bordet.
- Åh, gumman, skrattade hon fram lite tyst och pussade mitt hår, jag skakade på huvudet och la tabletten i min mun och tog en stor klunk vatten, mamma gav mig ett leende och gick till vardagsrummet med en kopp kaffe i handen, jag följde henne med blicken innan jag fastnade på James som stod i trappan och höll handen för ögonen medans han började röra sig mot mig med små steg, jag log lite retsamt mot honom men när jag insåg att jag själv mådde lika dåligt la jag mig ned på bordet igen.
- Du också va? sa James och jag nickade, han skrattade lite tyst och tog tabletten och en stor klunk av hans eget vatten som mamma hade ställt fram åt honom. Jag kunde höra hur han satte sig ned mittemot mig och jag höjde sakta upp huvudet så jag kunde se honom, han kisade med ögonen medans han nyfiket tittade på mig. Jag suckade och lutade mig tillbaka på stolen och stirrade ut honom också.
- Jag såg dig med Lucas igår, det förvånar mig att jag kommer ihåg... för jag kommer inte ihåg hur vi kom hem, sa han och jag skrattade och skakade på huvudet åt honom.
- Vad menar du? frågade jag honom, han tittade på mig och ryckte på axlarna.
- Innan igår var du med Justin och lekte gosigos med honom, men på festen var du vild med Lucas, det är lite förvirrande vilken sida du står på, svarade James, jag rynkade ögonbrynen och tittade ned på mitt vattenglas. Kan det verkligen vara så? Är jag verkligen så osäker om vad jag känner för dem så jag är med båda, på samma gång? Jag bet mig i läppen och såg framför mig Justin ligga på sjukhuset med sitt fina leende, men jag kunde också se Lucas och hans lite farliga beteende, varför vet jag inte hur jag känner?
Jag skakade av mig mina tankar och tittade upp på James som tåligt väntade på ett svar från mig, jag skakade på huvudet.
- Inte jag heller, jag vet ärligt talat inte hur jag känner för dem, det är förvirrade för mig också, sa jag tyst och James fick en orolig min, jag kunde se på honom att han försökte tänka ut en lösning men det kändes som han inte fick någon idé.
- Jag föreslår att du tar en dusch och tar dig till sjukhuset, du lovade Justin att du skulle vara där igår kväll efter festen, kommer du ihåg? James tittade nu på mig med höjda ögonbryn, jag hoppade till och spärrade upp ögonen när jag insåg att James faktiskt hade rätt, jag lovade Justin att jag skulle komma tillbaka efter festen.
Jag ställde mig sakta upp och försökte inte göra så mitt illamående kom tillbaka, men direkt efter jag hade börjat gå kunde jag känna hur vattnet i magen började röra på sig vilket gjorde så jag återigen blev illamående, jag suckade och gick upp för trappan med små och sakta steg. Bara när jag kom upp till övervåningen och stod i duschen insåg jag vad James precis hade sagt, jag slutade att schamponera mig och tittade in i väggen med ett leende. Han ville att jag skulle välja Justin.
Jag parkerade snabbt bilen och tog upp min mobil ur min ficka, jag hade några SMS från Becky men också något från Lucas som beskrev hur roligt igår hade varit, jag bet mig snabbt i läppen och la ned den i min väska igen.
Snabbt gick jag in till sjukhuset och började gå till rum 227, på vägen kunde jag se massor av sjuksköterskor och patienter som kom gåendes från olika korridorer, det tog ett tag för mig att inse att jag faktiskt stod utanför Justins rum men istället för att gå in stod jag och stirrade på alla människor som gick runt med både snabba och långsamma rörelser, jag log lite svagt åt mig själv innan jag gick in till Justins rum och såg att han tittade på en fotbollsmatch på Tv:n, han var så inne i matchen att han inte såg mig förrän jag stod jämte honom och skrattade åt hans koncentration.
- Hej, sa han med hes röst, jag satte mig ned på stolen jämte honom och satte ned min väska på golvet.
- Hej, sa jag snabbt med ett leende, han fortsatte att titta in i mina trötta ögon och jag insåg att det var min tur att fråga honom hur han mådde eller börja prata om något, jag fortsatte le mot honom och tittade ned i mitt knä.
- Jag är ledsen om igår, men jag var inte riktigt mig själv när jag lämnade festen, inte helt nykter, så jag glömde bort, sa jag och tittade upp på hans ansikte, han hade fortfarande ett leende på sina mjuka läppar och min lilla nervositet jag hade fått i bilen försvann.
- Jag somnade faktiskt väldigt snabbt igår, om du hade kommit lovar jag att jag hade sovit som en stock, så.. det är okej, hade du i alla fall kul igår? Justin satte sig i en skön ställning och tittade nyfiket på mig. Jag log och nickade.
- Om jag ska vara ärlig så kände jag knappt igen mig, jag var... helt vild, sa jag och kände hur det brände till om kinderna, Justin gav ifrån sig ett hest skratt och tittade in i mina ögon.
- Var det någon du kände där? Jag menar, förutom Becky och James? Jag lutade mig tillbaka och drog bak en mörk lock bakom örat, jag kunde se Lucas ansikte framför mig och jag kände hur jag hade en chans att berätta allt för honom. Men jag kände också något som tryckte tillbaka mina ord.
- Ehm... Ja, en i min klass höll i festen, dessutom var... Lucas där, sa jag efter en stunds tystnad, Justin höll kvar sitt leende men jag kunde se hur det blixtrade till i ögonen. Jag fick direkt skuldkänslor över vad jag just hade sagt.
- Vad bra att du hade kul, sa han men jag kunde höra hans besvikelse i rösten, jag suckade tyst så bara jag kunde höra och skakade på huvudet medans jag flyttade stolen närmre Justin, han vägrade titta på mig och det stack till i min mage.
- Det är... något jag måste berätta för dig, sa jag tyst och Justin vände sakta sitt huvud så han kunde titta på mig, jag mötte hans blick och ville ge vika. Men jag vägrade låta räslan ta över vad jag skulle säga, jag har haft skuldkänslor över detta varje dag jag har sett Justin och denna kommer vara den sista.
- På din tour blev jag och Lucas väldigt tajta, som bästa vänner, men det var något emellan oss som inte bästa vänner har, utan något mer känsligt och... konstigt, jag gjorde en paus och försökte se Justins reaktion. Men har tittade nyfiket på mig.
- Så... dagen din olycka hände så träffade jag Lucas, han frågade vad du gjorde hos mig dagen innan, jag berättade för honom att jag ville ge dig en andra chans och han nästan... flippade ur, jag blev irriterad på honom och var påväg att gå ut när han... vi kysstes, jag sa dem två sista orden lite tystare och väntade på Justins reaktion, allt jag kunde se var hur han fortfarande mötte mina ögon och jag kunde känna passion och irritation, men jag kunde inte känna känslan av att han var ledsen, bara att han... visste om det, på något sätt.
- Jag vet, sa han tyst och tittade in i den trista vita väggen, jag tittade frågande på honom men han bara fortsatte utan att besvara min blick.
- Innan jag vaknade, här på sjukhuset, så drömde jag en dröm om att du viskade till mig att jag visste att jag hade förlorat dig och om jag inte hade lämnat dig hade jag fortfarande haft dig kvar, efter den drömmen har jag haft känslan av att du är frånvarande, som att du har din uppmärksamhet någon annan stans, så jag antog att den var hos Lucas, och jag hade rätt, sa han och tittade tillbaka på mig, jag hade chockade ögon och jag skakade på huvudet.
- Det är inte så, jag har inte all min uppmärksamhet hos Lucas, om jag ska vara ärlig så vet jag inte vad jag känner, jag... vet bara inte, sa jag och Justin höll kvar sin blick med min, jag kunde knappt andas, jag bara väntade på ett svar från Justin.
- Du kommer inte ihåg, ellerhur? sa han sedan, jag tittade frågande på honom men istället för att fråga vad det var han menade väntade jag på att han skulle fortsätta.
- Du vet inte vad du känner eftersom du inte vet hur det känns, du var så upptagen med Lucas att du glömde bort hur det var... hur det var att låta mig se in genom dig, släppa in mig, att bara känna hur det känns att ha någon som älskar dig för vem du är, sa Justin och jag skruvade oroligt på mig medans jag knappt förstod vad han sa.
Justin började röra på sig och satte sig på sängkanten, jag kunde se smärta i ögonen men han brydde sig inte, det kändes som att han skulle göra något helt orimligt.
Justin tittade in i mina ögon och la sin hand på min kind.
- Du kan inte ha två pojkvänner Alexis, du måste välja en, viskade han och tittade på mina läppar medans han sakta närmade sig mitt ansikte, allt jag kunde göra var att titta chockat på hans fylliga läppar och jag kunde känna hur jag så gärna ville kyssa dem, möta hans läppar ännu en gång. Precis när jag hade tänkt tanken kände jag hans varma läppar mot mina, först blev jag chockad, men snart kunde jag känna mig trygg i hans famn. Precis som förr, jag vilade mina händer på hans axlar och besvarade kyssen. Det kändes som blixtrar i mitt minne, jag kände glädje, frihet, lättnad men jag kunde också känna kärlek. Att detta, detta var något som jag bara kände med Justin...
Vad är det som egentligen händer? Hur kommer Alexis kunna välja mellan sina 2 bästa vänner? Hur kommer allting sluta?
Postat av: jbiebznovell
hej! gör du designer fortfarande? :)
Svar:
Ida Larsson
