Meant To Be - A Justin Bieber Novel

 Previously:

Kyssen avslutades och det enda jag kunde göra var att stå och titta in i hans bruna ögon, helt stum och helt förvirrad. Jag kände fortfarande pirret som uppstod när Justins läppar mötte mina och hur jag kände mig hel och alla mina frågor besvarades. Men det fanns fortfarande en sak som jag var förvirrad av. Varför känner jag något för Lucas om jag älskar Justin?

Plötsligt gav Justin ifrån sig en harkling vilket gjorde så jag kom tillbaka till verkligheten, bara nu kunde jag se hur Justin log och bet sig lite i läppen, jag besvarade hans leende och tittade generat ned i golvet medans jag kunde känna Justins djupa andetag på min kind, det gjorde så jag fick en rysning från ryggraden och mitt hår på armarna reste sig. 

- Ehm... sa jag men jag kunde inte hitta rätt ord, jag sökte igenom hela mitt ordförråd men jag kunde inte hitta något som var rätt att säga, Justin backade ett steg från mig och jag kunde se hur han hade svårt att hålla sig på fötter, jag klev fram och hjälpte honom till sängen medans jag fortfarande försökte hitta rätt ord. 

- Jag har redan börjat tröttna på både maten och hur ensamt det är här, dessutom kommer jag vara här i någon vecka till så jag borde egentligen vänja mig vid det, vilket aldrig kommer att hända, sa Justin och avbröt den pinsamma tystnaden. Jag log mot honom och satte mig ned på sängen jämte hans varma kropp. 

- Om du vill kan jag köpa med mig mat från Mcdonalds, sa jag och höjde ögonbrynen åt honom, Justin såg tacksamt på mig och nickade. 

- Om du skulle vilja göra det skulle du vara en ängel, sa han och jag skrattade och nickade, han log och tittade på mig med nyfikna ögon, jag skulle precis säga att jag gärna skulle vilja vara en ängel när Pattie kom in i rummet, när hon såg mig fick hon en chockad min. 

- Oj, förlåt, jag trodde du var ensam Justin, sa hon med ett leende, jag skakade på huvudet och ställde mig upp. 

- Nej, det gör inget, jag skulle precis gå ändå, sa jag och besvarade hennes leende och tittade på Justin som såg förvirrad ut, jag gav honom ett svagt leende och började gå ut ur rummet. Jag kunde höra hur Pattie och Justin började prata och jag kände hur det ännu en gång pirrade till i magen, denna gången av Justins röst. 

 

Jag gav ifrån mig en djup suck och slängde mig på sängen, jag ville verkligen inte ringa Lucas, eller Becky. Jag orkade inte prata med dem, speciellt inte med Lucas om Justin och speciellt inte Becky om vad som hände med Justin. Varför ska jag göra allt så invecklat. 

Jag hörde en lätt knack på dörren och snart kom James in och satte sig på sängen jämte mig, han höll i sin mobil i ena handen och jag kunde se att han sms:ade med Becky, jag tittade upp på hans ansikte och mötte hans blick. 

- Varför är du så dyster då? frågade han och jag skakade på huvudet och la sakta tillbaka mitt huvud på min mjuka säng.

- Ena stunden har jag inga killar, nu har jag två, sa jag tyst som egentligen bara jag skulle höra, James rättade till sin sittställning och tittade nyfiket på mig, jag suckade och satte mig snabbt upp i skräddarställning mittemot honom och förberedde mig på det pratet jag egentligen inte ville ha. 

- Jag kysste Justin och jag kände ett stort pirr i magen precis som om jag var hungrig, och jag vet vad det är, så säg inte att jag älskar honom för det vet jag att jag gör. Men... Lucas, när jag kysser honom uppstår något... konstigt, jag känner mig... tuff, på något löjligt sätt, jag har 2 val och båda är helt omöjliga att göra... sa jag och James höjde båda ögonbrynen så högt att jag ville skratta åt hur han såg ut.

- Är du säker på det? Alexis, du har älskat Justin sedan du såg honom för första gången, ni har varit igenom så mycket och du tänker bara släppa det ut genom en okänd dörr och lämna det för alltid? Lucas är inte rätt för dig, han är för tuff och för... konstig för dig, Du. Älskar. Justin, lita på din magkänsla och var inte dum, inte denna gången, sa han och jag tittade in i hans ögon och kände mig för trött för detta just nu, men James hade rätt. Jag älskade Justin, men varför vill jag inte släppa Lucas?

- Jag vet att jag älskar honom, okej? Jag vet att jag alltid har älskat Justin, men varför är det så svårt att välja mellan två så enkla val? 

- Jag antar att du inte vill såra Lucas, han har älskat dig sedan första gången han såg dig, du är hans kärlek och han tror att ni är menade att vara tillsammans, men det är fel och det vet han, därför vill du inte välja Justin, för att du är för snäll, Alexis, James såg så allvarlig ut så jag nästan blev lite rädd, jag skruvade oroligt på mig och kände långt inuti mig att jag var för omogen för detta. 

- Alexis! Du har besök! skrek mamma nedifrån, jag ryckte till och suckade medans jag ställde mig upp och gav James en blick som sa att han skulle stanna innan jag småsprang ned för trappan och tvärstannade när jag såg Lucas i dörröppningen, han hade ett stort leende på läpparna och jag visste att han var här om vad som hände igår. Jag skakade på huvudet och var påväg att ramla baklänges men väggen tog emot mitt fal och jag försökte få stadiga ben igen, mamma tittade bak på mig och gjorde en gest så att jag skulle komma dit. Innan jag försökte tänka mer på vem som stod i dörren gick jag fram till henne och Lucas med ett leende, båda log besvarade mot mig och jag nickade mot dem. 

- Hej, sa jag och jag kunde redan känna den otroligt pinsamma tystnaden, mamma skakade på huvudet och skrattade åt oss innan hon gick och gjorde något annat minst lika intressant som detta. 

- Så, jag undrade hur du mådde, igår var du inte direkt nykter, sa Lucas och jag nickade mot honom och skrattade, även om jag fortfarande kunde känna att det var dålig stämnig den metern som var mellan oss. 

- Jag mår bra, tack för du frågade, sa jag tyst och tittade ned på mina fötter som ostadigt stod på golvet, jag kunde känna hur jag blev lite snurrig av hur förvirrad min hjärna var. 

- Jag antar... Kom in! sa jag artigt och backade från dörren så han skulle kunna komma in, han gick raskt in och tittade sig omkring. Antagligen efter James eller Becky, jag gav ifrån mig en tyst suck och försökte glömma bort dem senaste timmarna som gått. 

- Mår du bra? frågade jag honom och försökte låta som att jag var intresserad av svaret men egentligen ville jag bara att han skulle gå ut ur mitt hus och in i hans eget och hålla sig för sig själv i några dagar, han tittade på mig och nickade snabbt och log svagt mot mig. Jag nickade och bet mig i läppen med blicken på trappan, precis samma ögonblick jag skulle titta tillbaka på Lucas kom James springandes ned för trappan med en frågande blick, jag pustade ut och var lättad att jag slapp vara helt ensam med Lucas. 

- Hej, sa Lucas och tittade på James som nickade mot honom och gav honom ett snett leende. 

- Hej, sa han snabbt och tittade frågande på mig, jag ryckte lite diskret på axlarna och drog igenom min hand genom håret, jag fick nästan panik av allt detta. 

- Vill du ha något att dricka? frågade James Lucas och gick in till köket, Lucas nickade och tittade snabbt på mig innan han började gå in till köket efter James. Jag följde sakta med och försökte lista ut vad jag skulle göra. 

James tog fram tre glas och hällde upp lite saft i varje, han gav oss varsitt glas och jag tog tacksamt emot den kalla saften som snabbt blev uppdrucket. 

- Om jag ska vara ärlig så kom jag inte bara för att se hur ni mådde, utan mina föräldrar ska på fest ikväll och jag är helt ensam hemma, jag kom för att fråga om du kunde komma över, sa Lucas och vände huvudet mot mig, han hade ett nevöst leende på läpparna och jag tittade chockat på honom. 

- Ehm... aha, eh, men... visst, sa jag med ett stort leende på läpparna, jag kliade mig nervöst i nacken och skrattade tyst. 

- Det vore... kul, sa jag snabbt och tittade på James som såg ut som att han skulle börja gapskratta, jag bet mig i läppen och skakade på huvudet åt honom. Herregud vad håller jag på med?