Meant To Be - A Justin Bieber Novel

- Alexis, vakna! Jag satte mig snabbt upp på sängen och tittade chockat runt mig. 

- Oj, det var inte meningen att göra dig rädd, sa Becky och satte sig på sin säng och tog upp sin mobil, jag suckade och la mig ned i sängen igen och tittade upp i taket. 

- Hur mycket är klockan? frågade jag henne, hon tittade upp på mig och visade mig hennes mobil. Den var kvart över 10. 

- Vi är försenade! Vi måste upp! sa jag snabbt och gick upp ur sängen och sprang fram till min resväska för att snabbt ta på mig något.

- Ta det lugnt, vi är lediga idag. Annie gick upp hit innan de åkte och sa till mig att vi skulle vara lediga, vi får göra vad vi vill, sa Becky, jag vände mig om och tittade på henne med en frågande min. 

- Varför är vi lediga? sa jag och hon tittade upp på mig precis som om jag var dum i huvudet.

- Det som hände igår, James övertalade henne till att vi skulle vara lediga, sa Becky och jag skrattade, jag har aldrig kunnat övertala Annie. Men gamla lärare har alltid tyck om James, de tycker aldrig om mig...

- Vad ska vi göra idag då? frågade Becky mig och jag ryckte på axlarna medans jag satte mig på sängen, hon tittade upp från sin mobil men tittade lika snabbt ned på den igen. 

- Kan vi inte gå runt på stan och bara slappa, sa hon och jag skrattade och tittade ned på mina händer. 

- Okej, vi åker om en kvart, sa jag och gick nu lugnt fram till min resväska och valde sakta ut kläder till mig själv. 

 

 Jag och Becky åkte ned till första våningen och gick fram till reseptionen. 

- Hej, kan du beställa en taxi till oss? sa jag sakta och försökte få henne att förstå, jag kunde knappt franska. Jag hade bara lärt mig lite.

Hon gav oss ett fint leende innan hon nickade och tog upp telefonen och ringde, jag pustade ut och var lättad av att jag inte behövde förklara vad jag hade sagt ännu tydligare än vad jag precis hade gjort.

- Taxin kommer snart, sa hon innan vi gick ut för att se när Taxin kommer.

- Varför ljög du för James igår... om Justin? sa Becky till mig och jag ryckte på axlarna. 

- Det är säkert några fans i våran klass, de skulle flippa ur och springa fram till oss och fråga oss massor av saker, det var bäst att ljuga, sa jag och log svagt mot henne, hon skrattade och tittade ned på marken. 

- Du hatar att ljuga, speciellt för din familj, sa Becky och jag tittade på henne och sedan ned på marken. 

- Jag vet, men jag kände på min magkänsla att det var det bästa att göra, sa jag och tittade upp på henne och gav henne ett till leende innan vi såg att Taxin stannade framför oss och vi hoppade in. 

- Vart vill ni? sa chauffören, jag tittade på Becky och sen på honom.

- Åk till city, sa jag och hoppades på att det var nära, det är inte billigt att åka taxi.

 

- Tack, sa jag till chauffören när vi hade kommit fram, jag gav honom pengar och sen körde han iväg.

- Okej, vart ska vi börja? sa Becky och tittade runt sig, det fanns massor av affärer, kläder, skor, smycken det fanns ärligt talat allt.

- Jag tycker att vi börjar här, sa Becky och gick in till en skoaffär, såklart började hon i en skoaffär. Hon är nästan beroende av skor, det är inte klackar heller, det är sneakers...

 

- Vilka ska jag ta? frågade Becky mig, jag ryckte på axlarna och satte mig ned på en stol som var i närheten av vart Becky stod. 

- Defenitivt dem gröna! sa hon och hoppade nästan upp och ned, jag suckade och lutade mig bakåt. Det var nog ingen bra idé att åka in hit med Becky. 

- Bra, då kan vi gå, sa jag och började gå till utgången när hon tog tag i min arm. 

- Jag har ju inte ens köpt dem än? sa hon och jag log svagt och satte mig ned på stolen igen, snabbt tog jag upp min mobil ur min väska och tittade på klockan. Bra, klockan är bara 12...

Jag ställde mig upp för att gå runt och titta när jag stötte till någon och såklart skulle jag ramla baklänges. 

- Åh, gud... Hur gick det? frågade killen som jag hade stött in i, jag kravlade mig upp på ben igen ochj borstade bort allt smuts från mina ben innan jag tittade upp och såg Justin stå där och titta chockat på mig. 

- Hejsan... Det är du från igår, ellerhur? 

---

 Vad kommer hända? 

Detta kom upp snabbt! Jag älskar verkligen att skriva så när jag väl har kommit in i det skriver jag nästan hela tiden, det är väl bra? 

I alla fall så ska jag verkligen förbättra mig med uppdateringen, ni fick ett igår och idag, kanske kommer det upp ett imorgon också. Vi får se!

Tycker ni verkligen att jag skriver bra nu? Ärliga svar!

Jag skriver och skriver! 

Idag hoppas jag och tror att den kommer komma upp, jag skriver ärligt talat så mycket jag kan men hinner knappt med någonting alls nu! 

Jag älskar erat tålamod!

Jag skriver och skriver, den kommer bli klar denna veckan och förhoppsningsvis imorgon eller idag, men vi får se. 

Jag har nog världens mest tålmodiga läsare! :)

Ni har kommenterat 2 kommentar på kapitel 1? 

Vad har hänt med alla era kommentarer? 

Ska jag göra så det bara ska bli 3 kommentarer för mer?

 - Herregud, jag kommer dö! sa Becky tyst för sig själv, jag skrattade och tittade på henne. Hon satt och tittade ned i sitt knä och gungade fram och tillbaka. 

- Ta det lugnt, när du väl är där uppe kommer det vara hur roligt som helst, sa jag till henne, hon tittade upp på mig och skakade på sitt huvud. 

- Du kommer ju knappt ihåg din första gång, du var ju typ 3 år när du flög för första gången! sa hon och tittade runt sig så ingen hörde hur rädd hon var, jag skrattade ännu en gång och la min hand på hennes axel. 

- Du kommer sitta jämte mig och... du kommer inte att dö, sa jag och himlade med ögonen, hon nickade och tog ett ljupt andetag innan hon ställde sig upp och tog min hand. 

- Jag behöver en glass, sa hon och drog upp mig från stolen, hon tog hennes väska och började gå till den lilla affären som var närmast, om jag inte hade tagit hennes väska hade hon glömt den där. Typiskt henne.

Jag suckade och började gå efter henne, hon blev alltid hungrig när hon blev nervös. Jag vet att detta är hennes första gång men hon måste verkligen sluta äta när hon är nervös, det hon äter är bara godis eller glass och inte bara lite. 

När hon valde ut sin glass tittade hon på mig men jag bara skakade på huvudet. 

- Jag väntar tills flyget, sa jag innan hon fick sin glass som hon direkt började att äta upp, jag skrattade åt henne när hela hennes ansikte var fullt med chocklaglass. 

När hon själv märkte det började hon också att skratta och snart låg hennes glass på golvet, hennes min var verkligen svår att inte skratta åt men som tur var så kunde jag hålla mig. 

- Becky... sa jag och hon tittade upp på mig och snart fick både hon och jag ett leende på våra läppar, hon förstod äntligen att det bara var en glass som hon hade tappat. Inte hennes mobil. 

Efter att hennes ansikte var helt rent gick vi och satte oss vid våran Gate igen, det var bara några timmar kvar tills vi skulle gå in och jag kände verkligen inte för att shoppa eller bara gå runt och titta i olika affärer. 

- Äntligen hittade jag er! hörde jag James skrika bakom mig, jag vände mig om och såg honom med väskorna över hans axlar, jag skrattade och ställde mig upp. 

- Vi hittade inte dig heller och tyvärr... slutade vi att leta, sa jag och han skrattade åt mig, jag skrattade också och kramade om honom efter att han hade satt ned alla sina väskor. 

- Jag lovade att följa med till paris, även om jag får betala själv, sa han och jag log mot honom och kramade honom igen innan Becky gick fram till honom och kramade också om honom. 

- Jag lovar att detta kommer bli den konstigaste resan jag någonsin kommer vara med om, sa Becky och jag slog henne på armen men hon tittade på mig med seriös blick. 

- Du vet att jag är lite synsk, jag känner på mig det! sa hon och jag skrattade åt henne, hon skakade på huvudet och gick tillbaka och satte sig igen på hennes stol. Jag vände mig om till James som skratatde åt oss. 

- Så, vart är din klass? frågade han och jag tittade runt mig och snart märkte jag en hel grupp som nästan sov i sina stolar, jag pekade på dem och James skrattade. 

- Jag skulle ha märkt det om de inte var så tysta, sa han och tog upp sina väskor igen, jag skrattade och gick tillbaka till min stol med James efter mig. 
Han satte ned sin väska brevid sig och min väska brevid mig, han tog min handväska för att jag såklart glömde den hemma innan idag. Typiskt mig. 

- Mamma och pappa hälsade, de åkte iväg innan du vaknade, sa James och jag nickade åt honom men kände mig ledsen inuti. De är aldrig där när jag vaknar eller går och lägger mig, antingen kommer de hem för tidigt och åker för tidigt eller kommer hem försent och åker tidigt. 

- Jag vet att du blir ledsen av det, men de hälsade verkligen och de sa hejdå till dig ändå... när du sov, sa James och jag tittade på honom och snabbt ned i mitt knä. 

- Jag bara saknar att vara en hel familj, inte bara du och jag James, sa jag och han tittade på mig och nickade innan han pussade min panna och kramade om mig. 

- Jag vet, jag saknar det också, sa han, jag tittade upp på honom och suckade innan jag lutade mig tillbaka i stolen och väntade på att vi skulle få gå in i flygplanet. 

- Alexis, vi får gå på om 5 minuter, hörde jag James säga, jag öppnade ögonen och såg att jag satt mitt i flygplatsen. Jag satte mig snabbt upp och gnuggade mina ögon. 

- Okej, sa jag innan jag ställde mig upp, tog min handväska och ställde mig i kön. James och Becky kom efter mig med snabba steg.
Efter några minuters väntan gick vi in på planet och satte oss på våra platser, jag satt längst in till fönstret, sen kom Becky och sen James. Jag har alltid älskat att sitta vid fönstret så jag hade bytat med Becky som egentligen satt där, hon ville verkligen inte sitta där för att detta var första gången hon flög.

Plötsligt kände jag hur planet började skaka och vi började röra på oss, planet åkte en lång stund innan vi lyfte från marken och Becky spände sig så mycket så man knappt kunde röra henne utan att hon ryckte till. 

När vi väl var uppe kunde hon slappna av och då tyckte hon att det var roligt att flyga, jag skrattade och kände en längan av att vi om 10 timmar är i Paris...

---

Första kapitlet av min andra novell, vad tycker ni om det?

 

Jag vet att vissa inte tyckte om att Selena var "tjejen" så jag har bytat till Lucy Hale istället, jag hoppas alla blir glada nu. 

Jag tror att kapitel 1 kommer antingen idag eller imorgon! :)

Att få kommentarer som "hejdå, jag läser inte din novell längre på grund av den tjejen" är inte det roligaste att få. Jag tror ni vet det, men sen kom jag och tänka på att jag inte tvingar er att läsa denna bloggen. Jag tvingar er inte att gilla novellen eller tjejen, ni har fått ett val att följa bloggen eller att strunta i den. 
Jag är inte irriterad utan ledsen, jag förstår att vissa inte vill ha Selena men jag gjorde en röstning som ni fick välja att rösta på eller inte. 

Jag kan inte hjälpa att Selena vann. 

---

Jag kommer välja en annan tjej om ni verkligen inte vill ha Selena, men vissa ville ha henne och det är faktiskt svårt för mig att bestämma vad ni vill eller inte. 

Jag kommer inte välja Shelley eller Selena... utan en helt annan, ge gärna förslag... men.. bli inte sur om det inte blir den som ni ville ha!

Ert val... men jag orkar inte med kommentarer som är som den där uppe, om ni har något att säga... Säg det på ett snällt sätt eller säg det inte alls.

Jag hoppas att ni förstår mig.

Okej, ni har tills i morgon att rösta på vilken ni vill ha. Om ni väljer Shelley får ni mindre bilder på henne men om ni väljer Selena får ni mer bilder. 

Selena är mer känd och någonstans måste alla bilder komma ifrån ju!