Meant To Be - A Justin Bieber Novel

Är det fler som tycker att det är tråkigt?

I alla fall så kommer det nästa att bli lika tråkigt, men nästa igen skriver jag på nu.... jag ska försöka göra det lite roligare. Jag lovar. 

Dessutom ska Justin in i novellen snart igen, vem vill inte det??

Jag vaknade upp i ett främmande rum, huvudet dunkade så hårt som om det kändes som om jag smälde in mitt huvud i en metallvägg. 

Jag satte mig upp och tittade runt mig, det var ett fint rum men ganska litet med en dubbel säng. Det kändes som ett rum som en i min ålder skulle haft. 

Plötsligt kom en kille i min ålder in genom dörren och jag hoppade till av skräck. 

- Vem är du? frågade jag oroligt och han tittade på mig och gav mig en tablett och lite vatten.

- Jag hittade dig här utanför igåkväll, sa han och jag nickade men förstod bara nu hur knäppt det lät. 

- Varför tog du in mig? Jag kunde varit en mördare eller... en... ja... sa jag och han skrattade och satte sig på skrivborsstolen, han tittade ned på sina händer och upp på mig igen. 

- Jag vet vem du är, Alexis Stanford, du går på skolan här i stratford, sa han och jag tittade fortfarande frågande på honom.

- Jag är också 17, jag går i din klass... sa han och jag suckade och tittade ned på mitt knä som hade ett skavsår, jag tittade upp och såg att det var en spegel framför mig, när jag såg mig själv skrämdes jag nästan. 

Jag ser ut som ett... monster...

- Jag är ledsen... men... jag fattar fortfarande inte hur du vågade ta in mig, sa jag och log mot honom, han skrattade och ryckte på axlarna.

- Jag kände mig inte rädd, dessutom känner jag dig väl, sa han och jag skrattade och kände hur det började snurra runtomkring mig. 

- Jag undrade mest varför du såg... full ut? sa han och jag tittade upp på honom och kom och tänka på Justin igen, plötsligt blev jag lika ledsen som jag var innan men denna gången slapp jag alla frågorna av James och Becky. 

- Jag... ehh...

- Det är lugnt, du behöver inte berätta, sa han och jag skakade på huvudet och log tacksamt mot honom. 

- Du är... riktigt snäll, sa jag och han skrattade och log stort, han hade ett vitt fint leende som jag kände igen... då kände jag igen honom. Det var en kille som hette Jack Jameson, jag har gått med honom så länge som jag kan minnas. 

- Du är... Jack Jameson, sa jag och han nickade och slutade att le lika stort, nu log han svagt och han var faktiskt riktigt söt. 

- Jag är ledsen att be dig om detta... men... kan jag få låna din dusch? frågade jag honom, han skrattade ocb ställde sig upp och som en gentleman hjälpte han mig upp. 

- Såklart, sa han och visade mig vart badrummet var. 

 

Efter en varm dusch kände jag mig fräsch och lite bättre, jag försökte att inte tänka på Justin lika mycket men även då kändes det bättre. Jag var inte lika ledsen nu som jag var innan. 

Jack hade gett mig några kläder som han trodde skulle passa mig, han sa att det var hans systers som var bortrest med hans mamma och pappa, han ville inte hänga med för att han hatar affärsresor. 

- Du bor fint, sa jag när jag hade tittat runt i hela huset, han tittade på mig och tog bort blicken ifrån maten på spisen. Han kunde laga mat, vilket var ganska imponerande. Jag trodde att alla killar i min ålder beställde pizza när dem var ensamma hemma. 

- Tack, jag har bott här i hela mitt liv, det känns som hemma, sa han och jag nickade och satte mig på en stol och tittade på honom när han lagade mat. 

- Hur länge har du varit hemma ensam? frågade jag och han funderade en liten stund innan hans svarade. 

- Ungefär 1 vecka, de kommer hem om ungefär 3 dagar, sa han och jag nickade och tänkte mig i hans situation, jag har alltid haft James där för mig när mamma och pappa var bortresta, Jacks syster åkte också med. Det borde ha varit ganska tråkigt för honom att vara här i 1 vecka helt ensam. 

- Vad lagar du för någonting? frågade jag honom, han höll upp ett recept på kycklingröra med ris, jag skrattade och log stort mot honom. 

- Du är olik än alla andra killar jag känner, sa jag och han vände sig om och hade ett svagt leende på hans läppar. 

- Du menar att jag klarar mig själv och inte beställer pizza när jag blir hungrig? Jag har blivit uppfostrad såhär, det låter ganska töntigt men jag tycker om att laga mat, sa han och fortsatte röra ned massor av saker i den kycklinggrytan. 

- Jag gillar det, jag menar... du är olik och du verklar riktigt snäll, sa jag och han skrattade och jag hörde hur han log. 

- Tack... antar jag, sa han och slutade röra och stängde av spisen. 

- Är du hungrig? frågade han mig och jag nickade och längtade efter kycklinggryta, det luktade fantastiskt och det var säkert fantastiskt gott också, bara nu kände jag hur otroligt hungrig jag egentligen var...

 Det är en dag försent jag vet! Men jag hann inte sätta på min dator igår... men ni fick det idag ju, jag hoppas det inte stör er att jag  ibland inte tar varannan dag.

Jag fattade inte vad han sa förrän han sa att han var ledsen, jag vet hur länge hans tour tar. Alla säger att det kommer ta 1-2 år för han att komma hem igen, utan Justin i 2 år?

Jag vet att vi precis har träffats... men jag känner att vi klickar varje gång vi pratar, varje gång vi är tillsammans så känner jag mig lyckligare än vad jag någonsin har varit innan. 

- Jag... antar att du inte kommer  åka hem till stratford nu heller, sa jag och tittade upp på honom igen, han hade lite blöta ögon och tittade ledsamt på mig, han skakade sakta på huvudet och jag nickade och började fake le. 

- Okej, men... vi ses, om... 2 år, ellerhur! sa jag och började gå när Justin tog tag i min arm och kramade om mig, jag kände hur mina ögon började vattna sig och jag ville inte lämna Justins varma och mjuka kram. Vad jag än gör i 2 år vill jag inte lämna Justin, hur skulle jag kunna lämna honom... bara sådär?

- Alexis, jag vet att det borde vara svårt att välja... men jag har med mig 1 flygbiljett, antingen får du åka med mig till L.A och vara med mig i 2 år eller får du åka hem och vara med din familj... innan du svarar, jag vet att vi precis har träffats... men med dig känner jag mig olik och jag känner mig som om jag är helt fri och bryr mig inte om alla paparazzis, jag vill bara vara med dig, sa Justin och jag tittade chockat på honom. 

- Va?

- Alexis? skrek jag men fick inget svar, hon hade varit tyst i 3 veckor nu. Antingen var hon på sitt rum eller var hon ute, hon hade inte ens varit i skolan. 

Jag hade tänkt mycket på vad det var som kunde göra så att Alexis blev så nere, hon har haft många problem med sina relationer innan och varje gång någon gjorde slut med henne satt hon och tjurade i flera veckor innan hon började prata med någon av  oss igen. 

Men jag funderade också på om det var mamma och pappa, båda hade bara varit hemma i nästan 1 timme om dagen annars hade dem varit och rest eller jobbat. Det måste vara riktigt jobbigt för Alexis, hon har alltid velat ha bådas uppmärksamhet men det enda hon fick var ett hej och ett hejdå, men det jag tror på mest  är Justin. jag vet att Alexis hade en "flört" med honom i paris och att lämna honom när han skulle på touren var svårt för Alexis, men hon har aldrig sagt varför hon är som hon är.

 

Jag gav upp med att prata med Alexis, istället satte jag mig framför TV:n och satte på MTV. Jag såg Justins ansikte komma upp på rutan och chockades, det var en intervju med en tidning som varar i en halvtimma till. Det kan vara värt att titta på. 

Jag väntade på att Justin skulle bli klar i duschen och passade på att titta omkring i hans hotellrum, jag tittade i bokhyllan och på tv-bänken. 

Allt jag hittade var hans mobil, ett par hörlurar, mobil laddare och kortet in hit. Jag satte mig sen på sängen igen och tittade mig omkring, det var ett väldigt lyxigt rum som jag mer än gärna skulle velat bo i hela tiden. Men det skulle jag inte haft råd med, plötsligt öppnades dörren och Justin kom ut med bara byxor på. Jag tittade snabbt bort och försökte att inte bli generad men det hjälpte inte så bra. 

- Det är din tur att duscha, jag känner lukten ända hit, sa Justin från toadörren och jag ställde mig upp och skrattade. 

- Jag kunde duschat först men jag ville bara snoka runt lite, tyvärr hittade jag inget intressant, sa jag och log mot honom han skrattade och gick bort ifrån dörren så jag kunde gå in. 

- Jag ska varna dig, du kanske inte har varmvatten kvar på... några veckor, sa jag innan jag gick in och låste dörren, jag hörde hur Justin skrattade utanför dörren. Jag log svagt och tittade mig i spegeln, jag såg inte okej ut... 

Jag hade utkletad mascara över hela ansiktet och jag luktade skit, jag äcklas av mig själv. Usch...

Jag tog av mig mina kläder och satte på duschen på det varmaste och klev in, flera droppar rann ned för min rygg och jag började smörja in mitt hår med schampo... Justins schampo... det luktade ritigt gott faktiskt men problemet var att jag skulle få ritkigt frissigt hår utan balsam, jag hoppas att Justin har en borste som han kan låna ut...

 

Efter 10 minuter klev jag ut ur duschen helt klar, om jag hade balsam att smörja in också skulle det ungefär ta 20 minuter men utan går det snabbare men man kan inte njuta av det varma vattnet lika länge.

Jag tog en handduk om mig och tittade runt mig, vilka kläder ska jag ha på mig? Jag suckade och låste upp dörren och kikade ut.. Justin satt på sängen och pillade med sin mobil, jag öppnade dörren och höll hårt i min handduk som jag hade om mig. 

- Okej, vad vill du gö... 

Han slutade prata när han såg mig med bara handduk på mig, jag tittade generat ned i golvet och han skrattade. 

- Jag har inga... kläder med mig, sa jag och log svagt mot Justin han log tillbaka och gick till garderoben och letade upp något som han trodde skulle passa mig. 

- Här, sa han och gav mig kläderna, när han nuddade min hand med sin hand rös jag, han tittade in i mina ögon och kom närmre mig, snart möttes vi i en mjuk och passionerad kyss. Det kändes som om det tog flera år innan Justin avslutade kyssen men när han väl gjorde det log jag och tog kläderna ifrån hans hand. 

- Tack, sa jag och gick sakta in på toan igen, jag stängde dörren och tittade chockat in i spegeln och log stort. Vad hände precis?

Jag tog på mig joggingbyxorna och en stor tröja, sedan tittade jag ned på mig själv och upp i spegeln igen. Jag skrattade åt hur jag såg ut, med stora... riktigt stora joggingbyxor och en tröja som en klänning kände jag mig inte riktigt tjejig. Till sist tog av joggingbyxorna, tröjan blev ju som en klännig för att den var ganska lång. Jag hoppas att det inte kommer stå i tidningen om "En mycket stor troschock" 

Jag gick ut igen och drog ned tröjan lite då och då för att inte visa mina trosor, när jag kom ut skrattade Justin bara och tog tillbaka sina joggingbyxor. 

- Jag har tyvärr inga andra som passar dig.. kankske passar dig, sa han och jag ryckte på axlarna och log svagt. 

- Bara det inte kommer i tidningen om världens största troschock, sa jag och satte mig på sängen och tog ut min mobil ur min ficka. Jag hade 5 missade samtal ifrån James och 2 SMS ifrån Becky, jag började med att titta på SMSen. 

Jag skrev tillbaka till henne att jag ska ringa James nu och att hon skulle sluta oroa sig, jag ville inte att hon skulle stressa upp sig om jag var okej. 

Jag slog in James nummer och ringde honom, det gick bara 2 signaler innan han svarade. 

- Tack och lov att du är okej! Vi har varit oroliga! sa James och jag nickade precis som om han skulle se mig men skrattade och skakade på huvudet. 

- Jag är okej och du vet vart jag är, sluta vara orolig, jag är okej, jag vet inte när jag kommer till hotellet men snart... kanske, sa jag och väntade på ett svar ifrån James när jag fick svar ifrån en orolig Becky. 

- Alexis? Jag har varit så orolig! Du bara försvann på bussen och när jag frågade James ryckte han bara på axlarna, hur kan han vara din bror och är inte orolig? Nästan skrek hon, jag skrattade och tittade på Justin som satt med sin mobil i fotöljen jämte sängen.

- Han är orolig men visar det inte så mycket, i alla fall så måste jag gå men... var inte orolig, jag är okej, hejdå! sa jag innan jag la på, jag ville inte höra Beckys "men". jag visste att hon skulle säga "Du måste komma hit innan flyget" eller "varför säger du inte vart du är?".

James visste vart jag var och jag hoppas att han kan göra Becky lugn, jag älskar Becky men ibland måste hon sluta oroa sig, det gör henne bara stressad och då blir det ännu värre för henne på flyget. 

Jag la min mobil på bordet och ställde mig upp och gick fram till Justin och tittade ned på honom, han följde min kropp med sina ögon tills han kom fram till mitt ansikte och började le. 

- Vad vill du göra? frågade han och jag ryckte på axlarna och gick runt i hotellrummet och snokade.. för andra gången. Jag är ganska säker på att jag  inte hittar något annat. Men jag ville inte stå och titta på Justin och möta hans ögon för länge. 

- Kan du inte beställa mat, jag är hungrig, sa jag och log mot honom och satte mig på sängen med bena i skräddarställning, som tur var var hans tröja lång...

- Okej, vad vill du ha? Hamburgare, pizza, flingor... det finns ganska mycket men tyvärr inte allt... Som... Hummersoppa, sa Justin och jag gjorde en äcklig min.

- Tur det... jag hatar hummersoppa, sa jag och justin skrattade och tog upp service telefonen.

- Tur att du sa det, jag hade tänkt mig det på våran nästa... dejt, sa Justin och jag skrattade.

- Jag vill ha... Pizza! sa jag och såg på när Justin ringde för en stor pizza som vi kunde dela på, vilken pizza visste jag inte.. men jag är säker på att den var god.

Jag tog upp min mobil igen och tog fram bilden när Justin hade tagit foto med mig innan han släppte av oss vid vårat hotell, även om jag inte ville så gjorde han det ändå. Jag började faktiskt att gilla tanken om mig och Justin, jag tror att jag verkligen börjar gilla honom. Jag hoppas det...

 Jag vet att det og lite längre än vad det egentligen skulle ha gjort men nu har jag 1 klart och ska försöka göra klar 1 till, sedan är jag lugn igen!

tack för alla otroliga kommentarer, jag älskar verkligen dem, fortsätt så! :)

 

 

 Justin's Perspektiv

Jag steg av planet, detta skulle inte vara sista gången jag skulle se Alexis. 

Jag sprang fort tillbaka till ingången och satte mig i min bil, jag såg blixtar från kameror överallt medan jag körde till konserten som skulle vara mitt i frankrike. Det enda stället jag skulle hitta henne idag var där, om hon fortfarande var kvar. Eller om hon ens åkte med hennes klass dit, jag brydde mig inte om hon fortfarande var där eller inte. Om hon in inte är där ska jag åka till hennes hotell, hon förkänar att veta sanningen om vad jag tycker om henne. Jag har inte ens fått veta var hon bor än. 

- Jag orkar inte med all väntan, kan bussen starta eller inte? Kan ingen säga det? sa jag till James, han tittade på mig med förstående blick. 

- Gå, Alexis. Jag såg din bild med Bieber, dessutom vet jag att det är han du har tänkt på hela kvällen. Hur du reagerade när Becky sa att han åkte, hur du reagerade när jag frågade dig om något var fel. Alexis gå, gå och träffa honom, jag ser att du känner något för honom, sa James och jag tittade chockat på honom, hur kan han veta att jag är lite förtjust i Justin? Jag menar.. inte lite, hans fylliga läppar och otroliga hasselbruna ögon. Hur kan man inte gilla Justin?

Jag ställde mig upp och log mot James. 

- Jag vet at jag inte kan gömma något för dig, men... än så länge, säg inte något om kärlek, det är faktiskt du som inte har haft en flickvän på... flera år? sa jag och log ännu större, han ryckte på axlarna och skrattade. 

- Gå nu... innan det är försent, sa han och jag skrattade och gick ut ur bussen.

Jag vet inte om jag älskar Justin, men jag vet att jag känner något för honom som jag inte har känt för någon annan innan. Kyssen, hur hans läppar mötte mina. Hur det började pirra i min mage när jag såg in i hans ögon för första gången. Det är något pågång som inte ens jag vet om vad det är!

Jag tog av mina klackarskor och började springa det fortaste jag kunde till flygplatsen, jag följde skyltarna som då och då kom upp annars gick jag bara på magkänsla. 

Ibland stoppade jag för att ta luft men det som fick mig att springa det fortaste jag kunde var Justin, det är någonting... Bara... någonting.

 

Jag stannade utanför flygplatsen och tittade upp på skylten, jag hoppas att hans flyg inte hade gått. Snälla, låt mig få denna chansen... snälla.

Snabbt gick jag in till receptionen och frågade henne om Justin Biebers flyg hade gått, hon tittade frågande på mig.

- Snälla, jag har hans nummer, jag måste få veta om hans flyg har gått, sa jag och hon skakade på huvudet och tittade på mig med en läskig min och hennes otrevligt gröna ögon. 

Jag suckade och satte mig på en bänk, jag skulle ha gått på den dåliga "träffen" med Justin.. varför kallar jag den fortfarande "träff" det var en dejt och inte bara jag vet det!

Jag lutade mig tillbaka och blundade, ännu en gång snubblade jag på tråden med den kille jag gillar. Det har hänt mig så många gånger så jag inte ens kan minnas. Jag missar antingen flyg, jag tror han vill något som han inte vill eller så är jag helt enkelt en idiot som låter killen vänta. Jag skulle aldrig ha hängt med mina vänner, jag skulle gått på dejten med Justin!

- Alexis? hörde jag Justin säga, jag tittade chockat upp och såg honom stå rakt framför mig med svett rinnandes ned för hans kinder, jag ställde mig upp och gick närmre honom. Ett stort och underbart leende kom upp och jag skrattade.

- Jag trodde du hade flygit iväg, sa jag och stannade mitt framför honom, det var bara några centimeter från oss. 

- Jag trodde jag aldrig skulle få se dig igen, sa Justin och jag log och la min hand på hans kind och torkade bort svetten, han mötte mina ögon och allt runomkring oss bara försvann. Det kändes som vi var i en bubbla, bara jag och Justin som jag har velat sedan första gången jag såg honom. 

- Jag... sa jag men Justin la sitt finger på mina läppar och flyttade sig sakta så vi stod bara några milimeter ifrån varandra. Justin la sin hand på min kind och närmade sig mina läppar, innan något hann hända hörde vi en massa tjejer skrika och paparazzis ta foton så man trodde att det blixtrade där ute. Jag tittade chockat bak och såg att minst 10 tjejer började springa efter oss. Justin tog min hand och vi började springa det fortaste vi kunde ut ifrån flygplatsen och in till skogen. 

Vi svängde och sprang rakt fram, svängde och sprang rakt fram, det kändes som det tog år innan vi hittade en stor soptunna, Justin öppnade den och jag hoppade fort in, Justin kom snart efter mig. Vi hörde hur tjejerna skrek "vart är dem?" och jag tittade chockat på Justin som inte kunde hålla dig för skratt, tillslut började jag också skratta men typiskt mig ska jag skratta lika högt som en varg ylar. Justin la sin hand hårt på min mun medans jag inte kunde hålla tyst. Han skrattade också men såklart kunde han skratta tyst.

Efter ett tag hörde vi inte tjejerna längre och Justin släppte min mun, jag log stort och skrattade medans Justin gjorde samma sak. 

- Jag kände på mig att det skulle hända, sa Justin och log mot mig, jag skrattade innan jag kände lukten som gjorde så mitt huvud nästan exploderade och jag kände mig illamående. 

- Vi sitter i sopor... sa jag och Justin började skratta ännu mer, jag tittade frågande på honom och gjorde en äcklad min, han kunde inte sluta skratta. 

- Det är inte roligt, jag kommer lukta skit, sa jag och luktade på min klänning och hoppade till av äckelhet. 

- Okej, jag måste hem och ta en dusch, sa jag och försökte ställa mig upp men hade fastnat med klacken i en soppåse, jag skrek och gjorde äckelmagade ljud. 

Justin hjälpte mig ut ur den stikande stora soptunnan och hoppade sen ut själv, när han kom ut kände han hur vi båda luktade och gjorde lika konstiga grimaser som jag gjorde, jag skrattade och log mot Justin som också skrattade.

- Kom, vi åker till mitt hotell, du får duscha där om du vill, sa Justin och jag log tacksamt mot honom.

- Gärna, sa jag innan vi började gå mot Justins hotell...

 Det har hänt något nu men jag vill att ni ska svara sanning. Tycker ni att det inte händer så mycket i denna novellen, att novellen är tråkig eller att ni har tröttnat på att läsa samma dag i flera kapitel nu?

 

 - Vem tror ni artisten är? frågade James mig och Becky, jag ryckte på axlarna men Becky lutade sig fram för att viska vem hon trodde.

- Justin Bieber, viskade hon och jag tittade frågande på henne, hon nickade och log stort. 

- Ja, vi träffade han ju här och jag tror inte att han skulle missa att uppträda här i frankrike, sa hon och blinkade med ena ögon. Jag skrattade och skakade på huvudet. 

- Men han sa att han skulle ta en semester här i 1 månad, inte att han skulle sjunga och uppträda här i frankrike, sa jag men Becky slutade inte tro att han skulle uppträda här ikväll. Jag skulle trott på det om jag inte visste att han egentligen skulle haft en "träff" med mig ikväll. Inte uppträda på någon konstig konsert. 

 

Vi skulle precis kliva på bussen när min mobil började att ringa, jag tittade snabbt på skärmen men la ned den i min väska igen när jag såg att det var Justin. Jag ville verkligen prata med honom men jag ville glömma bort att han var ledsen och ha roligt med mina vänner bara för ikväll. 

- Okej, det är inte Justin Bieber. Han sågs precis på flygplatsen, han kommer åka hem idag, sa Becky och tittade ledsamt på mig och James. 

Jag tittade chockat på Becky och förstod inte alls vad som hände, han kan inte åka hem. Jag skulle ju prata med honom imorgon. Nej, detta kan inte hända. 

- Alexis, är du okej? frågade James och jag tittade på honom och log svagt och nickade sakta på huvudet. 

- Varför skulle jag inte vara, nu slipper vi bli räddade av Justin när vi blir inlåsta på toan, sa jag och skrattade men inners inne kände jag skuldkänsor och ville bara åka till flygplatsen och träffa honom innan han åker hem.

- Kan vi inte bara åka hem? frågade Becky och lutade sig tillbaka, hon såg väldigt ledsen ut. Stackars Becky, jag vet att hon blir beroende av artister jätte snabbt om hon bara ser en bild på dem. 

- Se det posivitv, nu kan ju jag vara eran räddare i nöden, vem vill inte ha mig som en "hero"? sa James och jag skrattade och slog han på armen. 

- Gubben, du är för gammal, sa jag och log retsamt mot honom, han tittade chockat på mig och skrattade sen. 

- Jag är inte gammal, jag är bara 2 år äldre än er. Att kalla mig gammal är att kalla er själva det, sa han och tittade surt framåt. Jag skrattade innan jag satte på lite musik i öronen och plötsligt kände jag hur hela bussen bromsade så hårt att man fort åkte framåt, jag tittade chockat på chauffören som tittade frågande på ratten.

Annie gick fram till chauffören och började prata med honom, det var säkert ett motorstopp så vi blir 2 timmar sena till konserten. Jag gav upp Justins och min "träff" för detta, verkligen min turdag.

- Okej, ta det lugnt allihopa, det är bara ett motorstopp. Det kan ta några minuter... sa Annie och jag suckade och tittade ut genom fönstret. Det var ingen idé att gå, det hade pötsligt börjat regna.

Detta skulle ju bli roligt....

Jag visste att Scooter inte skulle låta mig ha 1 månads semester, jag skulle ha en intervju redan imorgon i L.A.  

Jag vill verkligen inte lämna Frankrike, inte nu... 

Jag vill lära känna Alexis, men hon gör det så svårt. Jag fattar att hon ville spendera tid med sina vänner ikväll, men... jag antar att det också är mitt fel. Jag ringde henne inte på 2 dagar? Detta är inget spel, jag vill lära känna henne, och jag är seriös med det också!

Jag tog upp min mobil och tittade om jag hade fått något SMS eller om någon hade ringt men det ända som jag såg var Scooter som hade SMsat mig. 

"Detta är för ditt eget bästa, du och den tjejen är överallt i tidningen"

Jag suckade och lutade mig tillbaka, jag och Alexis skulle det aldrig bli något med. Inte om jag inte gör något åt det nu. Jag vet inte, jag kanske ska springa ut i sista minuten och när jag efter några minuter är hos henne kyssa henne. och vi lever lyckliga i alla våra dagar? 

Detta är ingen film, om jag vill lära känna henne vill jag det. Men det är försent nu, hon är säkert bland alla andra människor som tittar på den "mystiska artisten". 

Varför ska det vara så svårt?

Efter flera minuter satt vi fortfarande där och tittade ut i spöregnet, Justin var säkert uppe i luften nu och slappade bland sina vänner. Man kan inte kalla det slappa för mig...

- Jag lovar att konserten kommer vara slut när vi kommer dit, sa James och jag suckade och kände hur sårad jag var inuti. Nej, det var inte på grund av konserten jag var sårad.. det var på grund av något annat...

- Vad är problemet, Alexis? frågade James och jag skakade på huvudet och tittade på honom, han tittade oroligt på mig men jag tittade ut i regnet igen. 

- Alexis, jag ser på dig att det är något fel, vad är det? sa han och jag hörde hur orolig han var, jag skakade på huvudet och tittade ned på mina händer. 

- Inget, jag längtar bara tills vi kommer hem, sa jag och log mot honom, det var då jag såg hur Becky sov med öppen mun. Jag skrattade och tittade på James som fortfarande inte var helt övertygad att jag var okej.

- James, jag längtar hem, sa jag och gav honom ett leende, han suckade och nickade. Vi möttes i en kram samtidigt som han viskade till mig. 

- Jag ser när du längtar efter... någon, Alexis, sa han innan han slutade krama mig och tittade ledsamt på mig innan han tittade framåt igen. 

 Vad tycker ni? 

Snart kommer något hända som jag vet ni kommer gilla! Vänta och se!

 

- Har han inte ringt än? frågade Becky mig och jag skrattade och tittade på hennes nyfikna men samtiding oroliga min. 

- Becky, jag gav honom mitt nummer, han behöver inte ens ringa, sa jag och gick framåt i kön, vi stod i kön till ett museum. Annie var tvungen att hålla koll på oss extra mycket bara för att vi har blivit inlåsta... två gånger, men hon var också väldigt stolt för att en av hennes elever sägs ha räddad en person av att ge den vatten och säga till den att andas djupa andetag...

- Åhh, jag vill bara träffa honom igen. Det skulle vara ett plus om ni två skulle gå på en dejt, då skulle jag träffa honom såå ofta! sa Becky och började drömma om Justin, jag skrattade och skakade på huvudet. 

- Becky, jag gav honom mitt nummer för att jag skulle vilja lära känna honom mer och såklart retas med honom... men ändå, jag vill inte bli tillsammans men honom, sa jag seriöst och hämtade mina och Beckys biljetter innan vi gick in till museumet. 

- Du är så tråkig, du kan inte säg att han inte ser bra ut och defenitivt att han inte är snäll och trevlig, varför skulle du inte vilja bli tillsammans med honom?

- Nej, han ser bra ut och är väldigt snäll och trevlig, jag skulle inte ha något emot att bli tillsammans med honom... Men... 

Jag hann inte säga mer innan vi var inne i ett mörkt och läskigt rum, detta skulle vara ett museum... inte ett spökhus!

Vi hade gått runt i museumet i flera timmar när vi äntligen satte oss på en restaurang och beställde mat till oss, hela klassen var här men jag och Becky satte oss långt ifrån dem, hoppandes på att ingen skulle märka att vi var med dem... våran klass är inte helt normal...
- Jag kan inte fatta att vi skäms över våran klass, jag menar... alla är inte normala men.. vi är inte så normala heller, sa becky och tittade upp på servitrisen som hade kort mörkt hår med mörkbruna stora ögon. Han såg inte ut att vara fransk. 

- Är du fransk? frågade jag honom och han tittade upp på mig och log. 

- Nej, jag kommer från Amerika, sa han och jag log tillbaka svagt mot honom, han hade ett väldigt fint rakt leende som man inte kunde glömma. 

Innan jag hann säga något mer hade han gått.

Plötsligt började min mobil att vibrera, jag fiskade upp den ur min väska och tittade på skärmen. Det var okänt nummer, det är säkert någon som har ringt fel. 

- Hej det är Alexis, sa jag snabbt och väntade på svar. 

- Hej, det är Justin... Justin Bieber, jag undrade bara om du skulle vilja äta middag med mig... kanske ikväll? hörde jag Justin säga, jag tittade chockat på Becky och skakade på huvudet. 

- Va? sa jag chockat, jag trodde inte att han skulle ringa och fråga om vi skulle äta middag.
- Om du inte vill är det helt okej men... 
Jag tog bort min mobil ifrån mitt öra och tittade chockat på Becky som tittade på mig men en frågande min, jag tittade på mobilen och sen på henne. 
- Han bjöd ut mig, viskade jag och Beckys ögon blev så stora så jag nästan skrattade, jag hörde hur Justin sa mitt namn flera gånger men jag ville inte lyssna mer för jag visste att han skulle bli ledsen om jag sa nej... varför skulle jag säga nej? Han ser ju bra ut och jag menar... Nej! Jag vill inte ha kameror rakt upp i mitt ansikte varje gång jag går ut. 
Jag klickade honom och la ned mobilen i min väska igen. 
- Vad gjorde du? frågade Becky oroligt men jag såg på henne att hon förstod att jag klickade honom, jag skakade på huvudet och suckade. 
- Jag vill inte vara på första sidan i varje tidning! sa jag och såg hur den snygga servitrisen kom till oss med våran mat, jag log mot honom innan han gick iväg och Becky började prata mer om hur taskig jag var mot Justin och att han förkänar en sån bra person som mig som kan stötta honom till 100%. Jag lyssnade knappt utan tänkte bara på hur Justins min var när han insåg att jag faktiskt klickade honom... jag klickade ju inte honom direkt... Jag väntade ju... lite. Han kan inte bli arg på mig... Jag vet inte hur han är så jag fattar inte om han blir ledsen,arg eller glad... hur knäppt det ändå skulle vara så ja... Han kan bli glad av det. 
Jag ställde mig snabbt upp och tittade på becky.
- Jag måste bara... göra en sak, var här med klassen och James, jag kommer tillbaka... ganska snart, sa jag innan jag hade gått ut ifrån restaurangen och tog en taxi till det ända stället jag kan tro att Justin är... Hotellet jämte vårat. Jag har inte inbillat mig att jag såg honom gå ut där när han släppte av oss första gången han träffade mig och Becky. 

Jag betalade taxi chauffören innan jag sprang in till receptionen, det såg inte ut att vara ett billigt hotell. Det förvånar mig inte om det bara bodde artister här, vanliga människor skulle inte haft råd att bo här mer än 1 dag. Men vad vet jag, man kan inte se hur mycket det kostar från hur det är möblerat och hur tapeterna ser ut. Jag bara gissar och jag tror faktiskt att jag kan ha rätt. 
- Vad kan jag hjälpa dig med? frågade receptionisten, jag tänkte efter. Om jag skulle sagt "Vart bor Justin Bieber" skulle hon trott att jag var ett fan så vad skulle jag kunna säga då?
- Jag ska ha en intervju här... med Justin Bieber, sa jag men jag visste att det var en väldigt dålig lögn, jag hoppades verkligen på att receptionisten inte var så smart att hon skulle lista ut det. 
- Okej, Justin ska ha en intervju här i rum... 2547, sa hon och gav mig ett kort, jag kan inte fatta att hon inte genomskådade min lögn. Jag är inte en bra lögnare... men jag var tydligen det för henne. 
Jag gick fram till hissen och tryckte på våningen som hon skrek till mig precis innan jag gick in i hissen, våning 9. Hissen började sakta röra på sig och jag började tänka på varför jag egentligen var här... För att jag ville prata med Justin, eller för att jag ville säga ja till honom utan att Becky skulle veta? Nej, eller kanske... 
Mina tankar snurrade runt som ett hjul när jag kom fram till våning 9, hissen öppnade sig och jag klev ut med förvirrade tankar. Även om jag var förvirrad ville jag träffa Justin, varför... har jag inte funderat ut än.. 
Jag knackade försiktigt på dörr 2547 och hoppades på ett svar när jag hörde ett ja. Jag öppnade dörren med kortet och gick fram ur hallen för att se om Justin stod där. 
Han hade ett hoodie på sig och satt med sin mobil och SMSade, jag log svagt men leendet dog snabbt när jag förstod att jag log. 
- Vem är de... 
- Hej, Justin, sa jag och mötte hans ögon, han ställde sig snabbt upp och la ned mobilen i sin ficka. 
- Vad gör du här? frågade han mig och jag suckade och gick fram till honom, jag tittade ned på mina händer och sen upp på Justin och mötte ännu en gång hans blick. 
- Innan... när du ringde, jag blev så förvirrad... förlåt...men...
Mer hann jag inte förrän jag kände ett par mjuka läppar möta mina... 

---

 Jag har verkligen fått skrivlust igen, men jag vill inte som ni vet lägga ut för många. Jag kanske blir för stressad igen då. Så jag hoppas att ni svarar på om det går bra varannan dag... 

I alla fall, vad tyckte ni om detta kapitlet? Var det en bra "come-back"?

Jag sprang tillbaka till henne när jag såg hur Justin stod där i dörren till trappan och tittade chockat på oss, jag tittade minst lika chockat på honom som han tittade på oss.

- Varför.. är du här? sa jag och han skrattade tyst och tittade ned på golvet. 

- Jag ska på en intevju här, sa han och jag nickade sakta och plockade upp min väska som låg på golvet, jag gick till trappan och vände mig om för att titta på Becky som var så inne i Justin... igen. 

- Kommer du? frågade jag Becky och hon nickade sakta och gick sakta fram till mig, jag suckade och vände mig precis om när jag hörde Justins röst.

- Här, sa han och höll fram en vit lapp, jag tog den och öppnade. Det var ett nummer, jag skrattade och gav honom den igen. 

- Varför ska jag ha ditt nummer? frågade jag honom, han ryckte på axlarna och gav mig det igen. 

- Det är bäst så, om... jag menar...ni fastnar igen, sa han och gick vidare till en dörr och knackade på den, jag suckade och la ned den i min väska innan vi gick ned. Vi hade säkert missat bussen...

 

När vi kom ned hade vi som jag hade trott missat bussen. 

- Vad ska vi göra nu? sa jag och suckade igen, jag satte mig  på en bänk och rotade igenom min väska efter... jag vet inte. Jag bara letade igenom min väska, detta  var ärligt talat min otursdag. 

- Det måste finnas något vi kan göra, sa Becky och satte sig jämte mig, jag ryckte på axlarna och ställde mig upp och tittade ned på henne. 

- Vi kan först och främst öppna vårat hotellrum och ringa James, sa jag och gick in för att fråga efter någon som kunde öppna vårat rum. 

Det kom en blond hårig kille som gick med oss upp och snabbt öppnade dörren, vi tackade honom innan vi gick in och tog våra telefoner.

Jag slog in James nummer men efter flera signaler så gav jag upp och la på, han svarade inte. Ska vi bara sitta här hela dagen och vänta på att dem ska komma tillbaka eller ska vi ta en taxi och åka till de? 

- Nu när vi har tid...kommer du ihåg... vi köpte en film igår.. sa Becky och visade mig "What to expect when you're expecting" jag suckade och satte mig ned på sängen och nickade mot DVD spelaren. 

- Sätt igång den, sa jag och hoppades på att det inte skulle ta så långt tid för James att förstå att vi var kvar här, varför hade han inte sagt till Annie att vi inte var med? Han skulle väll märka om vi var borta... Eller?

Plötsligt hördes en hård knacking på dörren och jag hoppade nästan upp för att se om det var antingen James eller Annie, men en frågande min kom upp på mitt ansikte när jag såg vem det var. 

- Ni måste hjälpa mig! Ehhh.... hej, sa Justin snabbt och oroligt, jag började undra varför han just hade kommit hit och inte till rummet brevid oss... eller mittemot oss....

- Jag är ledsen att störa er men jag måste ha hjälp, intevjuaren har ont i typ... hjärtat och min livakt är där nere. Hissen funkar tydligen inte och dörren in till trappan är plötsligt låst och... Justin andades ett djupt andetag innan han tittade rakt in i mina ögon och då såg jag hur orolig han egentligen var. 

- Snälla, ni måste hjälpa mig. Jag vet inte hur man kan hjälpa honom, sa Justin och jag nickade sakta och försökte komma ihåg vad sjuksköterskan sa i skolan... hand hand, mun 3 andetag... typ något sånt... Eller?

- Okej, men jag kan inte något om sånt, hur ska vi kunna hjälpa? frågade jag medans vi tog rumskortet, stängde dörren och började springa till rummet där Justins intevju var. 

- Jag vet inte... men det fanns ingen annan i rummen jämte er, sa han och öppnade rummet in till intevjuaren. 

- Jag visste inte vad jag skulle göra, så jag sprang ut och letade upp någon, sa Justin och jag tittade på intevjuaren som satt och höll för hjärtat... jag lovar... jag kommer inte ihåg hur man ska göra. 

- Vad ska jag göra? sa jag tyst och Becky tittade på mig och ryckte på axlarna. 

Jag suckade och gick fram till mannen som såg ut att vara i 50 års åldern, han tittade upp på mig och man såg att han hade väldigt ont. 

- Kan du andas? frågade jag honom lugnt och han andades sakat in men man såg att det gjorde ont. 

- Okej... håll upp ena armen och försök hålla den uppe, sa jag och jag såg hur handen sjöng ju längre han höll den uppe, jag kände på mig att detta inte var bra. 

- Becky, ring ambulansen, Justin... försök öppna trappdörren, sa jag och tittade in i Justins ögon, han nickade och sprang ut innan jag hann se hans min.

Becky började prata med SOS snabbt och oroligt medans jag försökte göra så mannen skulle lugna ned sig och försöka andas, jag visste inte hur man skulle göra. Jag bara gissade. 

Jag sprang in på toan och hämtade vatten åt mannen som han drack upp, det var inte mer jag kunde göra. Det enda vi alla kunde göra var att vänta på ambulansen. 

Efter en kvart kom Justin in genom dörren och nickade mot mig. 

- Den är öppen och jag hör sirenerna, sa Justin och jag pustade ut, mannen lever fortfarande och ambulansen är här.

 

Efter att ambulansen hade tagit om mannen kom ambulansföraren fram till mig och log svagt. 

- Tack vare dig kommer han veta att han ska ta det lugnt i framtiden, det du gjorde var fantastiskt. Du höll honom vid liv, sa han och jag tittade chockat på honom. Han  bara log och skakade min hand.

- Du skulle vara en bra doktor, sa han innan han gick in i ambulansen och körde iväg, jag stod fortfarande och tittade mållöst på ambulansen när Justin kom fram till mig.

- Jag är faktiskt chockad, du höll ärligt talat honom vid liv, tur att jag gick till er och ingen annan, sa Justin och log, jag skrattade och tittade ned i marken.

- Jag höll inte honom vid liv, han kämpade... det gjorde inte jag. Dessutom var det du som fixade dörren, sa jag och Justin suckade och skrattade.

- Du kan inte förstå att det var du som räddade mannens liv, men det gjorde du, sa han och mötte min blick, jag log svagt och nickade sakta. 

Jag tog upp en lapp från min väska och skrev mitt nummer på den, sedan gav jag den till Justin. Han tittade frågande på mig. 

- Jag förstår inte, du har ju mitt nummer, sa han och jag skrattade. 

- Behåll det, du kanske behöver mig igen, sa jag och vände mig om och gick in till hotellet...

---

 Klart! Bättre uppdatering va? 

Jag hoppas bara att jag kan hålla det också, dessutom. Jag vet att nummret på bilden längst upp inte riktigt är ett nummer. Men bilden passade ändå... tycker jag! :)

Vad tyckte ni om detta kapitlet? Gick det för snabbt, skulle det vara mer spänning... Tell me!

När vi kom tillbaka till hotellet efter en hel shopping dag lade vi oss på våra sängar och bara tittade upp i taket. 

- Visst är Justin gullig? sa Becky, jag suckade. 

- Jag kan inte fatta att du har fått "Bieber-fever", sa jag och hon tittade på mig men en irriterad min, jag skakade på huvudet och tog upp min mobil från min ficka och såg att jag hade fått ett SMS ifrån James. 

Hade han skrivit och jag skrattade åt honom.

"och du ska egentligen lyssna på vad jag säger..."

Skrev jag in innan jag skickade det och väntade på svar .

- Vem var det? sa becky nyfiket, jag tittade på henne och visade SMSet, när hon såg att det var från James och inte sin "drömkille" la hon sig ned igen och tittade upp i taket. 

- Jag hoppas vi träffar honom imorgon igen, sa hon och jag suckade, jag hoppades på att jag skulle slippa vara i tidningen för att vi träffar honom så ofta. Imorgon kommer vi säkert att vara i tidningen med rubriken "Biebers nya vänner?"

Plötsligt hördes en hårt knack på dörren och jag sprang fram för att öppna, utanför stod James och viftade med mobilen. Jag skrattade och släppte in honom. 

- Har något roligt hänt idag då? frågade han oss när han satte sig i den lilla soffan, jag skakade på huvudet men tittade på honom och log svagt. 

- Fråga Becky, sa jag och slutade le och la mig ned i sängen igen. 

- Okej, du vet den där "killen" som öppnade toa dörren till oss igår? Jaja, i alla fall så var det Justin Bieber och idag träffade vi honom igen och vi letade efter skor till honom! sa hon och visade upp sina nyköpta skor, jag ville bara hålla för öronen och inte lyssna. Justin var okej, men tanken av tidningar och paparazzis gjorde mig galen.

- Okej, sa James och pillade runt på skrivbordet, Becky tittade argt på honom medans jag höll på att skratta ihjäl mig. Jag skulle gjort samma sak. Jag bryr mig egentligen inte om massor av stjärnor och artister, det enda jag bryr mi om är mitt liv.Ingen annans. 

- I alla fall så ska vi åka till tivolit här i närheten imorgon, alla måste gå upp klockan 5 om vi ska slippa stå i en kö i 5 timmar, sa James och jag suckade, gå upp klockan 5 och klockan var nu 12 på kvällen. Perfekt!

 

Efter en kvart var vi alla tvungna att gå och lägga oss, imorgon skulle vi upp tiding och om vi la oss riktigt sent skulle vi aldrig komma upp. 

- Han kanske är på tivolit! sa Becky och log mot mig, jag suckade och skakade på huvudet medans jag sprutade ut lite tandkräm på min tandborste.

- Varför skulle han vara där? Det är massor av folk och dessutom, det tivolit är säkert tråkigt ändå, sa jag och började borsta mina tänder. Nu suckade Becky. 

- För det första, han kan klä ut sig. För det andra, sluta vara så negativ! sa hon och började borsta tänderna hon med. Jag ryckte på axlarna och tittade på henne. Hon skakade på huvudet och spottade. 

- Imorgon kommer det säkert att vara riktigt roligt bara för det, sa hon och började borsta igen. Jag suckade och spottade och torkade mig om munnen innan jag gick till sängen och la mig ned. 

Jag började tänkta på hur tivolit skulle vara, säkert bara 3 karuseller och allt annat bara träd och folk. Det tog inte långt tid innan mina ögonlock blev tyngre och snart somnade jag in med många tankar i mitt huvud.

 

- ALEXIS!!! Hörde jag att Beecky skrek till mig, jag öppnade snabbt ögonen, satte mig snabbt upp i sängen och tittade runt mig.

- VAD? skrek jag tillbaka innan jag förstod att jag inte behövde skrika, hon stod rakt framför sängen. 

- Okej, bara för att jag skriker behöver inte du skrika.... men okej, jag överdrev... i alla fall så är klockan 5 nu, vi måste göra oss i ordning, sa hon och gick fram till sin resväska och letade upp något att ha på sig. 

Jag skrattade åt henne och gick upp och gick fram til min ostädade fula resväska, i låg alla kläder huller om buller men man kunde hitta sakerna man skulle ha på sig i alla fall. Det är väll det viktigaste.

Jag tog upp ett par ljusgröna shorts och en vit tunika, till det tog jag en väska som jag tyckte passade till det och sedan några smycken som också passade.

- Klar? sa Becky efter en halv timme och jag nickade innan vi gick ut genom dörren och fram till hissen, becky tryckte på knappen för att den skulle komma upp men inget hände. Hon tryckte igen men inget hände, tillslut bestämde vi oss för att ta trappan men dörren in dit var låst och då insåg vi att vi ännu en gång var inlåsta. Fast denna gången i vårat hotell. 

- Jag ringer James, sa jag och skulle ta min mobil ur väskan när jag insåg att jag inte hade den där, jag suckade och tittade på Becky. 

- Säg att du har kortet in till vårat rum, sa jag och hoppades på ett ja men det jag hörde var.

- Va? Jag trodde du hade tagit det! sa hon och jag suckade och satte mig på golvet. Detta kan inte vara sant, inlåsta igen. Perfekt!

- Jag kanske har min mobil, sa hon men när hon skulle känna ned i sin väska skakade hon på huvudet och suckade. 

- Jag lämnade den där inne, den behövde laddas, sa hon och satte sig jämte mig på golvet. 

- Denna gången kommer inte Justin komma och rädda oss, sa Becky och tittade ned på hennes händer, jag skrattade och ställde mig upp och gick runt och knackade på alla dörrar men ingen öppnade. Hur många åt frukost klockan 5?

- Det kanske finns en extra trappa någonstans, eller extra hiss, sa jag och började gå till slutet av hela korridoren men det ända jag hittade var en soptunna och en läskmaskin. Vi blir i alla fall inte uttorkade. 

- ALEXIS! skrek Becky från andra sidan korridoren...

---

 Det tog lånnngggttt tid, jag vet! Jag är så himla ledsen men jag hinner kanppt med att sitta vid datorn längre!

 

- Ehh.... Japp, det stämmer, sa jag och gav honom ett snett leende. Han skrattade och kliade sig i huvudet inna han tittade ned i marken.

- Är du här själv? frågade han sen och jag tittade runt mig och pekade på Becky som precis hade fått syn på mig och Justin som stod och tittade på henne, hon sken upp som en sol och gick fram till Justin och hade ett stort leende på hennes läppar. 

- Det är... Du! sa hon och nästan hoppade upp och ned, jag suckade och tittade ned i marken för att inte de skulle se min pinsamma min. 

- Och det är du, sa Justin och kramade om henne, Becky ville knappt släppa Justin ur hennes armar men tillslut kom Justin ur det hårda greppet och log mot henne. 

- Hur är det med er? Gick det bra igår? frågade han och Becky nickade ivrigt och jag skrattade åt henne och tittade upp och mötte Justins ögon. 

- Det gick bra, min bror hade inte lyssnat på oss när vi sa att vi skulle... gå på toa, sa jag och log innan jag tittade lika generat ned i golvet igen. 

- Okej... sa han och tittade runt sig, han verkade verkligen uttråkad. Becky märkte inte ens det utan var mer inne i med att titta in hans ögon. 

- Vi måste gå men... det var trevligt att träffas... igen, sa jag och vände mig om för att gå när becky tog tag om min arm. 

- Jag måste köpa skorna, dessutom. Justin, vi är väldigt bra på att hitta skor, vad vill du ha för några? sa becky och det kändes som om jag skulle sjunka ned till underjorden. Är hon galen?

- Ehh.... Åh.... Ja, sa Justin och log svagt, jag skrattade och vände mig om för att gå och gömma mig bakom en hylla när Becky ännu en gång tog tag i min arm. 

- Gå till din avdelning, jag kan vara här med Justin, sa Becky och jag skrattade men när jag insåg att hon menade allvar vände jag mig snabbt om och gick till högklackde avdelningen som låg längst in i affären, som tur var.

 

Jag gick runt och letade när jag hörde att Becky ropade Justins namn högt, jag suckade och satte mig på en stol och lutade mig bakåt. 

- Så, detta är din avdelning, hörde jag Justin säga bakom mig, jag tittade chockat bakåt och såg Justin stå där och le sitt vita leende. 

- Nej, eller... Jo, ehh. Ja, sa jag och ville slå mig själv i huvudet, vad var det? 

- Har du hittat något du ville ha? frågade han och satte sig på stolen jämte min och tittade in i mina ögon. 

- Nej, jag har egentligen inte letat, sa jag och skrattade tyst åt mig själv, jag hörde hur Justin också skrattade och så tittade jag upp på honom och log. 

- Ingen tål Becky, det är okej att gömma sig ibland, sa jag och han skrattade och nickade. 

- Nej... jag tyckte att du inte skulle vara ensam så jag... letade upp dig, sa han och jag nickade sakta och tittade ned på mina händer. 

- Det är ändå okej, för jag vet att du gömmer dig, sa jag och tittade upp på honom, han skrattade och möte min blick. 

- Jag vill inte ha skor, jag ville bara vara lite ifred, denna affären brukar det vara lite folk i, sa han och jag tittade ned på Justins arm. Han hade fortfarande den klockan han hade på sig igår. 

Plötsligt såg jag Beckys ansikte bakom Justin och jag började skratta, Justin tittade frågande på mig men när han förstod att någon stod bakom honom och att det var Becky skrattade han med. 

- Han hjälpte mig med att hitta skor, titta, sa jag och visade upp ett par höga klakar som egentligen inte var så fina, de var äckligt gröna och hade mega klackar. Becky nickade och himlade med ögonen. 

- Jag har i alla fall betalat nu, ska vi gå? frågade hon och jag nickade och ställde mig upp, samma gjorde Justin och han hade ett svagt leende på hans läppar. 

- Jag undrar vart vi kommer mötas nästa gång, sa han och tittade in i mina ögon, jag skrattade och ryckte på axlarna. 

- Vem vet, kanske mataffären, sa jag och skrattade, han skrattade också och tittade ned på golvet innan han snabbt tittade upp. 

- Jag har inte fått veta era namn, sa han och tittade bak på Becky som började att le. 

- Becky, sa hon och jag log också. 

- Alexis Stanford, sa jag innan jag gick fram till becky och vi lämnade affären...

---

 Ganska kort men jag börjat på kapitel 7 direkt nu, ni kanske får den idag. Annars kanske imorgon, jag är verkligen ledsen över att det tar tid. Men jag jobbar för fullt på helgerna att skriva till er!