Meant To Be - A Justin Bieber Novel

1 Månad Senare

Idag vaknade jag av mina egna tankar spreds ut i huvudet, i morgon skulle jag gifta mig med Justin. Jag skulle låva att älska han förevigt. 

Jag satte mig sakta upp i sängen och tittade runt mig, solljuset hade spridits i mitt rum. Jag började le svagt men kände på mig nervositeten som skulle möta mig idag, all stress att allt skulle bli klart inför i morgon. Hur jag skulle ha håret, hur klänningen var. Vart klänningen var. 

Det är så mycket att tänka på, även om vi hade planerat detta den senaste månaden, vi har tänkt ut allt men nervositeten kom först ändå att man visste att allt skulle bli okej. 

- Hur känns det? hörde jag Sarah säga medans hon öppnade dörren och snart såg jag hennes ansikte klädd i ett stort vitt leende, jag log mot henne och skakade på huvudet. 

- Det känns underbart, jag ska gifta mig i morgon, sa jag och tittade på henne, hon himlade med ögonen och gick fram till mig och satte sig på sängen. 

- Jake är där nere, din mormor har hand om honom, sa Sarah och började ännu en gång le svagt mot mig, jag skrattade och tittade ned på mina händer. 

- Jag har pratat med Justin, du kommer inte få träffa honom idag, du har för mycket att göra, sa Sarah och tittade alvarligt på mig, jag skrattade och nickade. 

- Jag kan vara utan honom i 2 dagar, sa jag och ställde mig upp för att gå fram till garderoben, jag började leta efter något att ha på mig idag. Jag ville gärna ha mjukisbyxor och en av Justins stora tröjor, men idag var det seriöst och jag ska försöka vara så vuxen som jag kan vara.

Jag tog fram en tunika och ett par jenas tillsammans med några accessoarer som passade till, jag tänkte fortfarande på att jag skulle gifta mig i morgon och bli "Mrs Bieber", inte varje tjej i världen har denna chansen att bli Justin Biebers fru. Jag tänker inte att jag ska bli popstjärnan Justin Biebers fru utan jag tänker att jag ska bli fru till en underbar och fantastisk kille som heter Justin. 

- Okej, vad du än tänker på så ser du fantastisk ut i dem kläderna, sa Sarah och tittade seriöst på¨mig, jag skrattade och vände mig om och tittade henne i ögonen. 

- Jag ska gifta mig i morgon, sa jag med gråt i rösten, Sarah nickade och började le svagt. 

- Varför låter det som att du ska börja gråta? Du vill väl detta? sa hon oroligt och jag skrattade och nickade, hon tittade lite lugnare på mig och suckade. 

- Så, det är glädje tårar? sa hon medans hon gick närmre mig med ett leende på hennes läppar, jag nickade och skrattade igen. Hon skrattade också och kramade om mig, jag besvarade kramen och kände tårarna nedför mina kinder...

Där nere satt mamma, mormor och Liam och pratade med varandra, jag sken upp när jag såg att mormor höll i Jake och Liam höll i Valpen Maia, som jag hade börjat kalla hennne. När hon blir en stor hund kallar vi bara henne Maia men nu kallar vi henne Valpen Maia. 

- Nu kommer du, vi undrade vart du tog vägen, sa mamma när jag satte mig i soffan jämte Liam och Maia, Maia vaknade till och slickade mig på kinden innan hon började vifta på svansen och hoppade ned på golvet för att leka med sitt gosedjur som jag hade köpt till henne. 

- Klänningen kommer om 1 timme, vi vet att vi har frågat detta många gånger men vi frågar igen... hur ska du ha ditt hår, och nej... inte "jag vet inte"! sa mamma och tittade alvarligt på mig, jag suckade och tänkte till, jag älskar att ha håret uppsatt men jag vill ha det lite annorlunda i morgon. 

- Uppsatt fast... annorlunda, sa jag till dem och mamma nickade och skrev ned någonting på lappen som hon hade i knät. 

- Erkänn att detta är tråkigt, viskade Liam till mig, jag skrattade och tittade på honom med ett leende på mina läppar. 

- Ring hit Nate eller någon, sa jag och himlade med ögonen, han sken upp som en sol och sprang uppför trappan och snart hörde jag en smäll ifrån hans dörr. 

Nate var nästan som Liams bästa vän, dem har något gemansamt och förstår varandra bra. Dessutom gillar Liam att Nate kan prata om tjejer, jämfört med mig som bara frågar honom hela tiden vem det är. Nate är 19 och Liam är 15, båda är underbara vänner och man skulle inte klara av livet utan dem.

- Katie? sa mamma och vinkade framför mina ögon, när jag kom tillbaka ifrån mina tankar satt både mormor och mamma och tittade på mig. 

- Vi har beställt en ansiktsbehandling till dig, du ska se fräsch ut i morgon, sa mamma och jag suckade åt hennes sätt att behandla mig som en prinsessa, jag älskade Justins sätt... Inte mammas. 

Plötsligt började Jake att gråta och mormor gav honom till mig, jag började prata med honom och kittlade hans mage och snart var han tyst igen och jag kunde njuta av synen att se min egen son ligga i mina armar med nappen i munnen och titta rakt in i mina ögon, han har samma ögon som Justin och det betyder samma "drunkna i hans ögon" som med Justin... Väldigt irriterande men också väldigt underbart. 

Efter en halvtimme plingade det på dörren, vi hörde hur Liam sprang nedför trappan och öppnade den på bara några sekunder, snart hörde vi Nates röst komma ifrån hallen. Jag skrattade och gick upp med Jake som sov i min famn och gick till Nate och Liam som hälsade på varandra med den vanliga "kill" hälsningen. 

- Jag som trodde det var min klänning, sa jag med sarkastisk röst, Nate skrattade och tittade på Jake som låg i min famn. 

- ledsen, du får helt enkelt vänta lite till, sa han och kramade löst om mig för att inte göra så Jake vaknar, jag tittade sen på Liiam som log mot Jake. 

- Detta är inte min enda bebis, sa jag och snart hördes små skutt bakom mig och Nate tittade chockat ned mot Valpen Maia. 

- Jag ser det, sa han och satte sig på knä, Maia hoppade upp och slickade honom på kinden innan hon hämtade sitt gosedjur och gav det till Nate. 

Ett leende spreds på allas läppar, Maia var för gullig. 

- Vad heter... den? sa Nate, jag skrattade och tittade ned på Maia som lekte som en riktig gulleplutt på golvet. 

- Hon... heter Maia, vi kallar henne Valpen Maia, sa jag och tittade ännu en gång ned på Maia och lika snabbt upp på Jake igen...

- Jag hörde att du har en flickvän, sa jag till Nate medans jag satte på lite musik, Jag, Liam och Nate hade valt att umgås lite idag, fast just nu var Liam på toa så jag och Nate var ifred... I alla fall en liten stund.

- Du har hört rätt, sa han och tittade ned på sina händer, jag tittade frågande på honom. Jag fick ännu en gång känslan av oro, han var orolig för något.

- Varför är du... orolig? sa jag och satte mig på sängen brevid honom, han tittade upp på mig och mötte min blick.

- Du får lova att inte säga till något, detta är en hemlighet som du egentligen inte borde veta, sa Nate till mig och jag nickade sakta. Han suckade och tittade snabbt ned och lika snabbt upp på mig igen. 

- Jag ska ut till armen, jag fick ett jobb som soldat, sa han och jag tittade på honom och mötte hans blick. 

- Det är väl bra? sa jag och log svagt mot honom, han skakade men också nickade på huvudet som om det var ett "Ja" men också ett "Nej" och tittade in i mina ögon. 

- Jag vet att du ska flytta till Italien med Justin... men... min nya flickvän är Sarah... och jag är orolig vad hon ska tycka om det, sa Nate och jag tittade chockat på honom, sa han just precis att... Sarah var hans nya flickvän?

---

 Jag tror att de sista kapitlerna kommer upp snabbt, jag har nästan allt klart inför den andra novellen och vill såklart börja med den snabbt. Men denna novellen är verkligen rolig att skriva och jag kommer faktiskt att sakna den. Vem kommer inte? ;)

 

Jag stod inne i mitt och Justins sovrum och tittade på mig sälv i spegeln, klänningen jag fick av Justin var helt fantastisk och jag kan inte vänta tills alla andra ska få se den. 

- Varför står du här och väntar, Chaz, Ryan, Nate och hela din släkt kommer snart, sa Justin och gick fram till mig, jag tittade på honom och gav han ett svagt leende. 

- Klänningen är fantastisk, sa jag och mötte hans blick i spegeln, han tittade ned på den och sen upp på mig igen. 

- Hela du är fantastisk, men... jag har en sak till som du måste ha till klänningen, sa han och tog fram en svart liten låda, det såg nästan ut som om han skule fria men ja... det hade han redan gjort 1 gång. 

Inuti lådan låg det ett halsband, halsbandet hade en hjärtformad diamant längst ned som glittrade när den mötte solljuset. Jag tittade chockat på Justin som tittade mig i ögonen. 

- Gillar du det? frågade han mig, jag nickade ivrigt och skrattade. 

- Det måste ha varit dyrt, sa jag tyst, Justin tittade på mig och skakade på huvudet. 

- Tänk inte på priset, du behöver inte oroa dig, sa han och jag tittade ännu en gång på det underbara halsbandet som passade perfekt till klänningen, jag kan inte fatta att jag får ett sånt här halsband. Mer kan jag inte drömma om. 

Jag lyfte upp håret och Justin hängde den över min hals, jag kände den kalla diamanten hänga runt min hals, den var lite tungare än alla andra små grejer man får som kostar 150 kr. 

- Den är fantastisk, men... 

Mer hann jag inte säga för att Justin gjorde "shh" åt mig, jag skrattade och tittade honom i ögonen. Jag kan inte fatta att han känner mig så bra som han gör. 

- Tack så hemskt mycket, jag vet inte hur jag ska kunna gottgöra dig, sa jag och kände en hand på min kind, Justin skakade på huvudet och skrattade. 

- Det är din födelsedag, du behöver inte gottgöra mig! sa han och jag suckade och skrattade jag med, jag ville så gärna bara köpa något lika dyrt till Justin men jag hade inte pengarna till det och har och kommer aldrig att fråga Justin om hans pengar. 

   Plötsligt plingade det på dörren, jag hoppade till medans Justin stod lika stilla fast skrattade lite tyst åt mig. Jag är verkligen lättskrämd om jag hoppar till av en dörrklocka. 

Snart hördes det röster där nere och jag förstod att det var mormor som hade kommit för att gratta mig, jag började le stort och tog Justins hand medans jag sprang ned till dem andra med Justin bara ett fotsteg bakom mig. 

- Katie, du har blivit så stor. Snart växer du om mig, sa mormor till mig medans hon kramade om mig. 

- Ingen fara mormor, jag kommer inte bli längre nu, sa jag till henne och hörde hennes snälla skratt, hon log mot mig innan hon såg på Justin som stod jämte mig och såg lika snäll ut som alltid. 

- Detta måste vara den populära Justin Bieber, jag har hört så mycket om dig, sa mormor och snart möttes dem i en kram också, jag skrattade åt mormor. Denna familjen var verkligen kramgo. 

- Vart är lilla Jake? frågade hon efter kramen med Justin, jag tittade runt mig och såg att Sarah satt i soffan och höll i Jake, han är inte lika liten nu längre och ändå är han bara 5 veckor. 

- Jake Noah Bieber, väldigt passande namn för en liten pojke som han, sa hon och gick fram till Sarah och snart började dem prata om någonting. Säkert om bebeisar eller bröllop, det skulle inte förvåna mig...

Efter 1 timme var alla samlade i huset, vissa stod i köket, vissa satt i soffan och jag, Ryan, Nate, Chaz, Justin och Sarah gick och satte oss i hallen. Vi ville inte höra alla prata och vi ville defentivt inte höra om hur mamma var som tonåring. Varje gång mormor kom hit började hon berätta om hur stökig mamma var och hur bättre jag var. 

- Nu är det bara jag kvar, sen är alla 18 utom Nate som är...19... sa Sarah med ett stort leende på hennes läppar, jag skrattade och nickade. 

- Tiden har gått snabbt, det känns som jag är 25, sa jag och skrattade åt mig själv, jag kände en arm om mig och såg Justin stå jämte mig, jag log svagt åt honom innan jag tittade på Sarah igen. 

- Inte konstigt, du gifter dig snart, du har ett barn och... du är om 2 timmar exakt 18 år! sa Sarah och ryxkte på axlarna som om det var väldigt normalt att ha ett barn när man var 18 år, jag hörde Justin skrattade bakom mig och snart började jag le. 

- Det jag försöker säga är att du förkänar att känna dig som 25, du har varit med om så många konstiga saker i  hela ditt liv, sa Sarah och log svagt mot mig, jag log tacksamt mot henne innan jag mötte Nates blick, ett par tomma ögon mötte mina och jag kände hur det gjorde ont i bröstet. Något hade hänt med Nate. 

- Är du okej, Nate? frågade jag honom, han tittade på mig och efter en stund gav han ifrån sig ett leende och nickade. 

- Varför skulle jag inte vara okej? sa han och tittade på alla runtomkring honom, jag kände en oro i min mage. Jag kände igen det där uttrycket. Det fick han när han sa till oss att han skulle hjälpa oss leta efter Justin, han var orolig över något. 

   Jag skakade på huvudet och log svagt mot honom, han log svagt tillbaka och sen så började han prata med Chaz. Jag hoppas att han var okej.

Snart hörde jag hur alla började sjunga runt mig, alla ställde sig upp och Justin gick med mig bort till bordet som var fint dukat med tallrikar och glas. 

- Jag älskar dig, grattis min ängel, viskade Justin i mitt öra innan jag satte mig ned på min plats vid bordet, mamma kom fram till mig och viskade i mitt öra. 

- Maten är inte klar än, vi får ta tårtan först, sa hon, jag höll igen skrattet som egentligen skulle forsa ut ur min mun av det mamma just sagt. 

Tårta ställdes framför mig och Justin började skratta när det var ett foto på mig när jag var liten och hade glass över hela ansiktet, det fotot hade jag glömt. 

- Grattis, Katie! skrek alla samtidigt som jag blåste ut alla ljusen, det fanns knappt plats för alla 18 ljusmen mamma var tvungen att sätta på alla 18. Typiskt henne.

- Okej, jag ska säg sanningen, maten är inte klar än men vi kan la äta tårta först istället? sa mamma och jag hörde skratten runt om i hela vardagsrummet, mamma skrattade också och jag hörde hur Chaz, Nate, Ryan, Sarah och Justin också skrattade. 

Efter både att tårtan och maten var uppätna satt vi alla i vardagsrummet, vissa på golvet, vissa i soffan. Min släkt är verkligen knäpp. 

Plötsligt kom mamma fram med alla presenterna som jag hade fått, vissa var stora och vissa var små, dessutom var det inte bara lite. En hel hög med presenter låg på golvet framför mig, jag fick nästan ett chock när mamma kom med mer. 

- Alla ville ge dig mycket, du blir ju vuxen och flyttar snart in med Justin... sa mamma och när hon sa "flyttar" visste jag att hon blev lite ledsen, men hon har ju ändå Liam som bara är 15. 

- Öppna nu, Katie, sa hon innan hon satte sig ned på golvet jämte mormor, jag skrattade och tog upp ett stort paket, jag öppnade det och i låg det ett par klackarskor med hög klack, jag visste att det var ifrån Sarah. Jag tittade direkt mot henne och log stort, hon besvarade mitt leende innan jag tog upp en till present och öppnade det. 

En stor parfym tog jag ut ur lådan, jag tittade på den och försökte komma på vem som hade gett mig den, och då kom jag på det... Mormor äger en parfym affär i stan, den måste vara ifrån henne. Jag tittade upp på mormor och hon skrattade och nickade, jag log svagt mot henne innan jag började öppna en till. 

Efter alla hade gått hem tittade jag på allt jag hade fått, kläder, skor, parfymer, jag fick till och med en stekpanna för att jag skulle flytta in hos Justin. 

- Dina presenter är inte slut än, sa hon och log svagt mot mig, jag tittade frågande på henne medans hon gav mig en liten present. 

Jag tog upp ett hundkoppel och tittade frågande på det men mitt svar kom när en liten golden retriver valp kom springandes genom vardagsrummet, jag tittade chockat på hunden och sen på Justin som stod bakom mig. 

- Får jag... en hundvalp? sa jag chockat, mamma nickade och tittade på Justin. 

- Det är ifrån mig och Justin, du och Jake måste ha lite sällskap på tourerna som snart börjar, sa mamma och log stort mot mig, jag skrattade och kramade om mamma hårt, hon besvarade kramen och pussade min kind. 

- Du har växt upp så fort, om jag ändå bara kunde sakta ned tiden, sa hon, jag skrattade och nickade åt mamma. 

- Tack så hemskt mycket, sa jag och tittade bak på Justin som log mot mig, jag vände mig om och kysste honom mjukt innan jag kände att något litet sprang vid mina ben. Jag tittade ned och såg hundvalpen sitta och titta upp på mig och Justin. 

Detta var verkligen världens bästa födelsedag...

---

Ett låånngtt kapitel för att ni fick vänta så länge, jag hoppas att ni tycker om det och... snart är novellen slut, inte än men jag vill gärna veta vad ni har gillat och inte gillat om hela novellen! :)

 

Justin kom fram bakom mig och tittade lika frågande på polisen som jag gjorde. 

- Är allt okej? sa han sen, polisen tittade ned på sitt anteckningsblock och sen upp på Justin och mig som säkert såg ut som två borttappade hundvalpar, han öppnade munnen men stängde den lika snabbt. Det gjorde mig mer misstänksam än vad jag redan var.

- Justin, vi tappade bort honom, sa Polisen snabbt, jag tittade frågande på polisen medans jag tog in hans ord, "Justin, vi har tappat bort honom". 

Jag tittade upp på Justin som såg ned på mig med ledsam och orolig blick, nästan samma som jag såg innan idag. 

- Vad menar han... Justin? sa jag och mötte hans blick innan han tittade ned på golvet för att han inte kunde möta min blick, jag kände på mig att det var om "vem som gjorde så med honom". det gjorde mig ännu oroligare. 

- Vi vill att du ska komma in till stationen och säga om allt som du sa första gången du var där, fast mer... nogrant, sa han och jag tittade ned på golvet som Justin hade gjort. 

Vad menade polisen? Hade Justin varit inne på stationen igen efter han var där första gången och sa att han inte kom ihåg, hade Justin ljugit för mig om... allt. Vad menade polisen men att dem hade tappat bort honom?

Det åkte runt flera tankar i mitt huvud, den värsta var att Justin hade ljugit för mig... Han ljög för mig när han sa att det inte var något... 

Jag backade ifrån Justin och gick in till köket med oroande tankar i huvudet, vad hände med våra liv? 

- Katie! sa Justin som ännu en gång kom fram bakom mig, jag tittade på honom medans jag skakade på huvudet och tittade ned på golvet. 

- Hur många gånger ljög du för mig, Justin? Om att det inte var något, om att det skulle gå över så snabbt du hade läkt, varför trodde du att allt skulle kunna bli okej om jag inte visste något om vad som hände, vem som gjorde så där mer dig! sa jag tyst med gråten i rösten, jag visste att Justin hörde att jag var sårad. att jag kände mig ledsen och besviken på vad Justin hade gjort. 

- Jag är ledsen, sa Justin och tittade ned på golvet, jag skakade ännu en gång på huvudet och torkade tårarna som hade runnit ned för mina kinder. 

- Jag vill bara att du ska vara ärlig, sa jag och Justin tittade upp på mig och jag såg hur ledsen han var över vad han hade gjort, men jag visste också att det var något som var fel för att han inte berättade för mig. 

- Vem var det som gjorde så med dig, Justin? sa jag och gick närmre honom för att se honom i ögonen, det kändes som om Justin tvekade att berätta för mig. Men samtidigt visste han att han inte hade ett val, polisen kunde ju ändå berätta för mig.

- Kommer du ihåg... den gången då du blev kidnappad? Av din granne... Ted? sa Justin och jag stelnade till, jag hade helt glömt av Ted. 

Om det var ted som hade gjort så visste jag inte vad jag skulle göra, varför gjorde han så med Justin också? Varför räckte det inte med mig?

- Varför har du inte sagt något innan? sa jag tyst, Justin tittade upp på mig och suckade medans han gick närmre mig. 

- Jag visste att det skulle såra dig, även om du fick veta sanningen visste jag att du inte ville veta att det var Ted, sa Justin och jag tittade in i hans ögon. 

- Jag ville bara att du skulle berätta sanningen, sa jag och tittade ned ifrån Justins ögon till golvet, jag kände Justins hand under min haka som lyfte upp mitt huvud. 

- Jag älskar dig, jag vill bara att du ska vara lycklig med mig, sa Justin och ännu en gång mötte jag hans ögon. Jag började le svagt och smekte hans kind. 

- Jag älskar dig med, jag kan inte bli mer lyckligare med dig än vad jag redan är, jag hoppas att du vet det, sa jag till honom innan jag kysste hans mjuka läppar. 

Polisen satt inne vid köksbordet och pratade med Justin medans jag satt uppe på mitt rum och väntade på att alla andra skulle komma hem. Klockan var 10 på kvällen och jag började bli orolig över vart dem andra var. 

Plötsligt hörde jag min SMS signal och tog snabbt upp mobilen ifrån min ficka och tittade på skärmen. 

Jag skrattade av SMSet jag fick och skakade på huvudet medans jag skrev in ett svar.

Jag skrattade åt mitt egna SMS, jag kan fortfarande inte fatta att jag är mamma åt en liten pojke, Justin är pappa och Pattie är farmor. Helt knäppt att så mycket har hänt och ändå är jag bara 17 och fyller snart 18, jag kan verkligen inte fatta att jag har blivit kidnappad, Justin har blivit kidnappad och att jag och Justin snart ska gifta oss. 

- Vad gör du? hörde jag Justin säga, jag tittade på dörren och såg han stå lutad mot ena kanten med ett svagt leende på hans läppar. Jag kunde inte hjälpa att bita mig själv i läppen. 

- Inget speciellt, sa jag och tittade ned på mina händer. 

- Inte ens på vart alla dem andra är? sa han och gick och ställde sig framför mig, jag skrattade och tittade upp på honom. 

- Tänk att så mycket har hänt det här senaste året, kan du fatta att vi har ett barn? Att vi snart ska gifta oss? Det enda jag kan tänka på är första gången vi möttes och nu, så mycket som har förändrats. Så mycket som har ändrat våra liv, tänk när vi ska berätta våran berättelse till Jake när han blir äldre. Så många minnen vi har gjort tillsammans, sa jag och tittade in i Justins ögon, han log mot mig och tog mina händer. 

- Vi kan skriva en bok om hur vi träffades och upp till nu, allt har hänt, det är fascinerande, sa han och jag skrattade och flätade in mina händer med hans...

---

 Det tog ganska långt tid men jag försöker skriva så ofta jag kan men jag har läxor och mycket annat att göar än att skriva hela dagarna. 

 

 

Jag vaknade av mig själv idag som jag inte har gjort på flera veckor, oftast är det Jake som gråter eller är det min mobil som ringer. 

Jag satte mig upp och tittade runt i rummet, allt kändes lättare idag. I förrgår kom Justin tillbaka men jag har inte fattat än att han verkligen sov vid min sida och att han tog hand om Jake åt mig. 

Det kändes som att allt började bli som normalt igen, fast jag hade inte kommit över att Justin inte hade berättat för mig vem det var som gjorde så med honom. 

Han vägrade berätta för mig...

Jag gick till spegeln och satte upp håret i en knut innan jag gick ned till Justin, det var bara vi här och då behövde jag inte ta på mig några finkläder för att gå ned. 

- Godmorgon sömtuta, sa Justin som satt i soffan med Jake i sin famn, jag stannade och log åt dem båda. 

- Jag är ingen sömtuta, jag är bara trött för att jag inte har fått sova på länge... Tills nu, sa jag och satte mig jämte Justin i soffan och pussade hans kind. 

- Är du okej? frågade jag snabbt innan han tittade på mig med en min som jag inte riktigt kände igen. 

- Jag är okej, Katie, sa han och tittade oskyldigt ned på Jake, jag suckade och lutade mig bak i soffan. 

- Okej, sa jag snabbt och gick fram till kylskåpet för att hälla upp lite saft i ett glas, Justin suckade och la ned Jake i spjälsängen innan han gick fram till mig och smekte min kind. 

- Varför berättar du inte allt, Justin? sa jag tyst och han suckade igen och skakade på huvudet. 

- Jag berättade för polisen, men jag kan inte riskera att berätta för dig, sa han och jag tittade frågande på honom, varför kunde han inte bara berätta vem det var som gjorde så mot honom?

- Jag vet att det är svårt... men det ända jag kan göra är att berätta för dig att jag är okej, sa han och jag la min hand på hans och tittade in i hans ögon. 

- Jag begär bara att du säger ett namn, men det säger du inte, vad är problemet? sa jag tyst medans jag såg in i hans hasselbruna ögon, han tittade på mig med en ledsen blick som fick mig att känna skuldkänslor. Varför behöver jag ens veta vem som gjorde så? Polisen vet det, jag behöver egentligen inte.

- Förlåt, sa jag och tog bort Justins hand ifrån min kind medans jag backade ifrån honom. 

- Jag förstår att du vill veta men jag ber dig, du vill inte, sa han och jag tittade frågande på honom...

Jag satt vid TVn medans Justin satt i köket, vi har börjat bråka ofta nu och det oroar mig. Innan när vi bråkade kändes det som om man hade förlorat någon man älskade. Men nu känns det som att det är en del av dagen, det händer så ofta nu så man blir van vid det. Det gör mig orolig. 

Plötsligt hörde jag Justin ställa sig upp och komma till soffan, han satte sig jämte mig och tittade ned på sina händer.

- Jag vil inte att du ska råka illa ut, jag känner dig... sa han och jag suckade och tittade upp på honom medans jag la min hand på hans.

- Jag vill gifta mig med dig, inte bråka med dig, sa jag tyst och han tittade upp på mig, jag mötte hans ögon och började le svagt. 

- Det kanske är tid att vi ska börja planera, sa han och jag började le större och nickade så hastigt så jag blev snurrig, för tillfället kändes det bättre. Även om han inte sa sanningen ville jag verkligen gifta mig med honom, han var ändå den personen som jag litade på lika mycket som min bästa vän. Den personen som jag älskade mest i hela världen...

---

Kapitlet kom snabbare nu, jag har bestämt att det blir 80 kapitel och det ska bli roligt att hitta på en ny novell när denna tar slut!

Hoppas ni känner samma sak!

Jag tittade upp på ansiktet som jag knappt kände igen, han höll sig för armen och när han såg mig stannade han och tittade chockat på mig. 

Jag ställde mig upp och började gå närmre honom. 

- Justin? sa jag tyst medans jag började gå snabbt fram till honom, snart var jag bara några centimeter ifrån hans ansikte. Jag såg alla såren han hade på sitt antikte och jag kände hur jag blev arg men samtidigt ledsen för att vad som hade hänt med honom. 

- Vad har hänt med dig? sa jag och kände gråten i rösten, Justin skakade på huvudet och la sina både händer på mina kinder. 

- Det spelar ingen roll, hur mår Jake? sa han snabbt och jag skakade på huvudet och kände oron stiga inuti mig pågrundav att jag kände lukten av blod. 

- Du måste till sjukhuset, sa jag och vände mig om när Justin stannade mig och tittade in i mina ögon. 

- Jag är okej, är allt okej med dig? Du sitter inte bara på trappan här utan en anledning, sa han och jag tittade chockat på honom. 

- Jag satt där för att du var försvunnen, vad hade du tänkt att jag skulle göra? Sitta hemma och spela korsord tills du helt plötsligt kom hem eller att en polis skulle kommit och sagt att du var död och kom aldrig mer tillbaka? fattar du inte att jag var orolig att du skulle vara död? Idag fick jag titta på ett lik som de trodde var du, jag fick tro på att du levde och att du inte låg under den vita äckliga filten! Skrek jag medans tårar forsade nedför mina kinder, Jag skakade på huvudet. 

- Varför försvann du, Justin? sa jag och Justin kramade om mig och pussade mitt hår. 

- Jag är här, Katie, Jag är här...

Vi hörde dörren öppnas och snart hörde vi ett litet skrik ifrån Sarah, jag slutade att krama Justin och tittade frågande på henne medans hon stod där och höll för munnen precis som om hon just hade sett ett spöke. 

- Är detta en dröm? sa hon tyst och jag stod och skakade på huvudet, jag kände inte alls för att skratta åt henne nu. Det var inte den tiden till att göra det. 

- Kan vi inte bara åka hem? sa jag snabbt och tittade på Justin och så kom jag ihåg att vi behövde åka till sjukhuset. 

- Sjukhuset, sa jag snabbt och tog upp min mobil, jag slog in mammas nummer och tryckte på ring. 

Jag hade tur att Katie inte frågade om vem som hade gjort detta mot mig, jag visste att om hon skulle veta skulle hon bryta ihop och just nu skulle sanningen vara döden. 

Hon började prata med någon i telefonen medans Sarah fortfarnade stod och höll för munnen och jag slår vad om att hon nyper sig i underarmen. 

- Okej, hejdå, sa Katie snabbt och la ned sin mobil i fickan igen, hon vände sig om mot mig och när hon såg mig såg jag en ledsam min på hennes ansikte. Hon gick fram till mig och la sin hand på min kind. 

- Vem har gjort såhär mot dig? sa hon tyst och jag stelnade till och funderade på vad jag skulle kunna säga till henne, jag sa inget utan ryckte sakta på axlarna för att hon skulle tro att jag "sa" sanningen. 

Hon kramade om mig, att känna hennes  värmre mot min hud igen gjorde mig glad och jag kände att jag var hemma igen, med min familj. Med min underbara blivande fru och med mina vänner. 

Vi gick sakta upp för trappan occh snart öppnade Katie dörren in till hennes hus, direkt kände jag mig mer hemma ändå om jag inte alltid bodde här.

Jag hörde ett skrik och sken upp som en sol när jag märkte att Susie stod med Jake i hennes armar, jag ville bara springa fram till honom och pussa hans huvud olch kramad om hans lilla kropp. 

Katie gick fram till hennes mamma och tog Jake ifrån henne innan hon vände sig om och tittade på mig medans Jake också tittade på mig. Jag kände hur glädjen spreds inuti mig. 

Detta var min familj...

---

 Förlåt för att det tog tid men jag är förkyld! 

Jag skriver så mycket jag kan men hinner inte alltid med och nu har jag inte orkat sätta mig vid datorn och börja skriva. Jag hoppas att ni förstår!