Meant To Be - A Justin Bieber Novel

Jag tittade upp på ansiktet som jag knappt kände igen, han höll sig för armen och när han såg mig stannade han och tittade chockat på mig. 

Jag ställde mig upp och började gå närmre honom. 

- Justin? sa jag tyst medans jag började gå snabbt fram till honom, snart var jag bara några centimeter ifrån hans ansikte. Jag såg alla såren han hade på sitt antikte och jag kände hur jag blev arg men samtidigt ledsen för att vad som hade hänt med honom. 

- Vad har hänt med dig? sa jag och kände gråten i rösten, Justin skakade på huvudet och la sina både händer på mina kinder. 

- Det spelar ingen roll, hur mår Jake? sa han snabbt och jag skakade på huvudet och kände oron stiga inuti mig pågrundav att jag kände lukten av blod. 

- Du måste till sjukhuset, sa jag och vände mig om när Justin stannade mig och tittade in i mina ögon. 

- Jag är okej, är allt okej med dig? Du sitter inte bara på trappan här utan en anledning, sa han och jag tittade chockat på honom. 

- Jag satt där för att du var försvunnen, vad hade du tänkt att jag skulle göra? Sitta hemma och spela korsord tills du helt plötsligt kom hem eller att en polis skulle kommit och sagt att du var död och kom aldrig mer tillbaka? fattar du inte att jag var orolig att du skulle vara död? Idag fick jag titta på ett lik som de trodde var du, jag fick tro på att du levde och att du inte låg under den vita äckliga filten! Skrek jag medans tårar forsade nedför mina kinder, Jag skakade på huvudet. 

- Varför försvann du, Justin? sa jag och Justin kramade om mig och pussade mitt hår. 

- Jag är här, Katie, Jag är här...

Vi hörde dörren öppnas och snart hörde vi ett litet skrik ifrån Sarah, jag slutade att krama Justin och tittade frågande på henne medans hon stod där och höll för munnen precis som om hon just hade sett ett spöke. 

- Är detta en dröm? sa hon tyst och jag stod och skakade på huvudet, jag kände inte alls för att skratta åt henne nu. Det var inte den tiden till att göra det. 

- Kan vi inte bara åka hem? sa jag snabbt och tittade på Justin och så kom jag ihåg att vi behövde åka till sjukhuset. 

- Sjukhuset, sa jag snabbt och tog upp min mobil, jag slog in mammas nummer och tryckte på ring. 

Jag hade tur att Katie inte frågade om vem som hade gjort detta mot mig, jag visste att om hon skulle veta skulle hon bryta ihop och just nu skulle sanningen vara döden. 

Hon började prata med någon i telefonen medans Sarah fortfarnade stod och höll för munnen och jag slår vad om att hon nyper sig i underarmen. 

- Okej, hejdå, sa Katie snabbt och la ned sin mobil i fickan igen, hon vände sig om mot mig och när hon såg mig såg jag en ledsam min på hennes ansikte. Hon gick fram till mig och la sin hand på min kind. 

- Vem har gjort såhär mot dig? sa hon tyst och jag stelnade till och funderade på vad jag skulle kunna säga till henne, jag sa inget utan ryckte sakta på axlarna för att hon skulle tro att jag "sa" sanningen. 

Hon kramade om mig, att känna hennes  värmre mot min hud igen gjorde mig glad och jag kände att jag var hemma igen, med min familj. Med min underbara blivande fru och med mina vänner. 

Vi gick sakta upp för trappan occh snart öppnade Katie dörren in till hennes hus, direkt kände jag mig mer hemma ändå om jag inte alltid bodde här.

Jag hörde ett skrik och sken upp som en sol när jag märkte att Susie stod med Jake i hennes armar, jag ville bara springa fram till honom och pussa hans huvud olch kramad om hans lilla kropp. 

Katie gick fram till hennes mamma och tog Jake ifrån henne innan hon vände sig om och tittade på mig medans Jake också tittade på mig. Jag kände hur glädjen spreds inuti mig. 

Detta var min familj...

---

 Förlåt för att det tog tid men jag är förkyld! 

Jag skriver så mycket jag kan men hinner inte alltid med och nu har jag inte orkat sätta mig vid datorn och börja skriva. Jag hoppas att ni förstår!