Meant To Be - A Justin Bieber Novel

- Justin, skönt att ha dig tillbaka, den första konserten kommer vara den 5:e Januari, det är alltså 1 vecka kvar och du kommer få träna in allt igen, koregrafin, sången och allt som har och göra med konserten, sa Scooter och visade mig en lapp med alla tour datumen, jag nickade sakta och tittade ut genom flygplansfönstret, Scooter la sin hand på min axel och tittade ledsamt på mig. 

- Jag är ledsen över det som hände med Alexis, sa Scooter, jag tittade på honom och suckade djupt, det kändes som mitt huvud var överfullt med alla mina tankar, om touren och Alexis... jag kunde se hennes röda och blöta ögon om och om igen, hon såg så ledsen och svag ut nät jag lämnade henne vid sjön. Ensam och besviken.

- Passa på och sov lite, du vet hur tröttsamt det kan vara att börja jobba igen efter semestern, avbröt Scooter mig ifrån mina tankar, han gav mig en orolig blick innan gick ifrån mig. Jag lutade mitt huvud tillbaka och blundade för att försöka glömma bort alla känslorna inom mig, men det ända jag kunde göra var att försöka tänka så lite på Alexis som möjligt. Ändå dök hon upp i mitt huvud, hennes smilgropar när hon ler och hennes vackra ögon som man knappt kan dra blicken ifrån, hela henne gjorde så min puls ökade. 

Jag suckade och öppnade ögonen och tittade upp i taket, hur ska jag kunna fixa detta? Det har bara gått några timmar och jag kan knappt koncentrera mig på mitt jobb? Hur ska jag klara av detta? Touren tar 2 år, två år utan Alexis kommer göra så hela jag är förstörd.

 

 

 

Jag tittade på Justin som var fullt upp med att sova som en stock, jag antar att han har en bra dröm denna gången. Jag gick upp ur sängen och satte upp håret i en knut innan jag gick ned till köket och skulle påbörja någon sorts frukost som antagligen skulle bli helt förstörd av mina händer som knappt kunde göra köttfärsås, jag skrattade åt min tanke medans jag började leta upp något pannkaks recept som var väldigt lätt att göra, jag har aldrig varit kocken i familjen, mamma är den som får laga mat och när det bara var jag och James, lagade James alltid maten. 

Plötsligt hörde jag något plinga till, först trodde jag att det var dörren men när jag hörde det igen lät det mer som en SMS signal, jag tittade runt omkring mig och såg Justins mobil ligga på köksbordet. Jag tog nyfiket upp den och såg att han hade fått ett SMS ifrån ett okänt nummer, om Justin får SMS ifrån någon som han inte känner brukar det vara ett fan men när jag låste upp hans mobil blev jag chockad över vad det stod. 

Jag läste SMSet igen innan jag tittade upp och rakt ut i ingenstans, det var två saker som gjorde mig orolig och chockad, att han åker imorgon och vem det var som skickade det till honom. Det kan vara ett fan, men jag har en känsla som säger att det är något helt annat än en beroende belieber. 

 

 Justin's Perspektiv

Jag öppnade sakta ögonen och försökte vakna helt av att sätta mig upp i sängen och gnugga mig i ögonen, när jag tillslut insåg att Alexis inte låg i sängen ställde jag mig upp och tog på mig mina byxor och tittade mig i spegeln, mina trötta ögon hade försvunnit och jag kände en pust av lättnad forsa genom min kropp. Jag drog min hand genom mitt hår innan jag började gå ned till nedervåningen där jag antog att Alexis skulle vara, jag log av tanken att krama om henne och titta in i hennes brun-gröna ögon, men mitt leende försvann när jag såg henne sitta vid köksbordet och titta ned i min mobil, hela hennes kroppsspråk sa att hon var besviken och chockad. 

- Vad har hänt? frågade jag henne, hon tittade snabbt bak på mig och ställde sig upp.

Istället för att säga någonting gick hon fram till mig och tittade in i mina ögon, hennes blick var tom vilket gjorde mig orolig över vad som var fel. Hon gav mig min mobil och tittade ned på meddelandet som jag hade fått, istället för att fråga igen vad som hade hänt läste jag igenom SMS:et några gånger, jag suckade och tittade upp på Alexis som nu såg ledsen och frågande ut. 

- Jag vet inte vad som är värst, att du inte har sagt att du åker imorgon eller att jag har en känsla av att du ljög för mig igår, sa hon, jag tittade ned på golvet och upp på Alexis lika snabbt, jag skulle precis säga något när hon skakade på huvudet och tog sin jacka innan hon gick ut ifrån hennes hus och lämnade mig ensam kvar. 

Jag gick snabbt ut ur mitt hus och började gå, jag hade ingen aning om vart jag skulle gå. Men att gå kändes som det rätta beslutet att tänka igenom vad som precis hade hänt, var det fel att inte låta Justin förklara sig för mig? Eller gjorde jag rätt med att bara gå och låta honom tänka på saken? Varje tanke som dök upp i mitt huvud gjorde mig mer och mer förvirrad, jag orkade inte med att känna skuldkänslor medans jag hade för många frågor i mitt huvud om vad som hände med mig på klubben, allt jag ville var att ha en skön kväll med min pojkvän och glömma bort allt som har hänt, tänka på nuet, men även det blev tillslut förstört av ett dumt SMS.

Inte förränn jag stannade förstod jag vart jag var någonstans, mitt bland alla människor som pratade i telefon eller hade långa konverationer med sina vänner stod jag och tittade på det stället som jag aldrig hade tänkt gå till, klubben. Hade tiden gått så snabbt? Det tar mer än 20 minuter att komma hit när man går, jag antar att jag har så mycket att tänka på att jag försvann från medvetandet i några minuter. 

Jag kände hur min mobil började viberera i min ficka, utan att titta på skärmen klickade jag på upptaget och vände mig om för att gå tillbaka den vägen som jag tror jag kom ifrån. 

 

Jag satt med huvudet i mina händer och blev mer och mer irriterad på den som skickade SMS:et till mig, jag förstår att Alexis blev ledsen, men jag vill förklara för henne att det jag sa igår var sant och att jag inte kände den som skickade SMS:et till mig, men innerst inne förstod jag också att Alexis inte vet vad hon ska tro på. 

Jag försökte ringa henne igen, men hon svarade inte denna gången heller, igår var allt så bra. Vi tittade på filmer och myste med varandra ända tills vi blev för trötta och bestämde oss för att gå och lägga oss. Om bara SMS:et aldrig hade kommit.

Jag skulle precis gå upp och fixa mig för att gå hem och låta Alexis komma hem till ett tomt hus så hon kunde tänka på saken och helt enkelt bara vara ensam när jag hörde prat utanför, snabbt kikade jag ut genom fönstret och såg massor av paparazzis som stod och väntade på att någon skulle komma ut eller försöka komma in, jag suckade och satte mig på golvet precis under fönstret medans jag ringde till Scooter och bad om hjälp...

 

 

När jag hörde Justin svänga upp på parkeringen log jag stort och sprang fram till fönstret för att kika på Justin när han klev ut ur sin bil, jag kunde inte hjälpa att skratta när jag såg hur han såg ut, när jag hade ringt måste jag ha väckt honom för han såg verkligen nyvaken ut, jag hade aldrig sett honom med såhär rufsigt hår förut, han måste ha haft en mardröm eller en riktigt dålig dröm. 

- Jag ser dig i fönstret, försök inte tjuvkika på mig, sa han och gick fram till dörren och plingade på medans jag skrattade och la på vårat samtal, snabbt öppnade jag dörren och lät honom gå in innan jag gick fram till honom och kramade om hans varma kropp. 

- Hej, sa Justin och strök mitt hår medans han besvarade min kram, jag log och tittade upp på honom. 

- Hej, viskade jag och kysste honom mjukt innan han tog min hand och tittade in i mina ögon, jag log mot honom och skrattade. 

- Jag tänkte att vi kunde ha en myskväll, med filmer och massvis av godis, sa jag och tog med honom in till vardagsrummet där det stod en stor skål med godis, Justin skrattade och nickade. 

- Det låter perfekt. 

- Men först måste du piggna till, du ser dödstrött ut, sa jag och tittade oroligt på honom, han smekte min kind och log svagt mot mig. 

- Jag mår bra, huvudsaken är att du inte känner dig ensam, sa Justin, jag tog bort hans hand från min kind och drog min hand genom hans rusfiga hår. 

- Nu när jag inte känner mig ensam längre, måste jag fixa till dig, sa jag och pussade han på kinden innan jag tog hans hand och gick upp till mitt rum, medans Justin satte sig på min säng hämtade jag en handduk åt honom. Han tittade frågande på mig. 

- Jag älskar verkligen ditt morgonrufs, men jag har aldrig sett dig såhär trött förut, därför erbjuder jag dig min dusch och... dina kläder som du har lämnat här, sa jag och visade honom sina kläder som har varit i mitt rum för länge och som behöver användas, han skrattade och tog min hand och pussade den mjukt, jag log och gav honom handduken och pekade på badrumet, han gav ifrån sig en liten suck innan han tog sina kläder och gick snabbt in till badrummet. 

 

Efter några minuters väntan kom Justin ut ifrån badrummet och såg mycket piggare ut, men såklart hade han inte tagit på sig sin tröja utan hade en bar överkropp, jag himlade med ögonen mot honom medans han log stort och tittade ned på sig och upp på mig igen. 

- Jag glömde hur du hatar dina tröjor, sa jag och följde Justin med blicken när han gick fram till mig och höjde ögonbrynen, snart fick han ett flin på sina läppar. Jag skrattade och skakade på huvudet medans Justin la sin hand på min kind och smekte den mjukt. 

- Du har rätt, jag kanske borde hata min byxor istället, sa Justin, jag skrattade åt honom och slog han löst på armen, han ryckte på axlarna och skrattade åt min reaktion. 

- Okej, denna gången tillåter jag dina magmuskler, sa jag och kysste honom mjukt, han besvarade kyssen och drog mig närmre sig vilket fick mig att le stort. 

- Jag måste prata med dig, sa plötsligt Justin allvarligt, jag tittade oroligt men också nyfiket på honom medans han satte sig på sängen och tittade upp på mig. 

- Innan idag frågade du mig varför jag ofta går på klubben i stan, sa Justin och tittade ned i hans knä, jag satte mig jämte honom och lyfte upp hans huvud så han såg mig i ögonen. 

- Jag har gjort många misstag, sa Justin tyst, jag log svagt mot honom och nickade sakta. 

- Det är okej, sa jag tillbaka till honom och jag kunde se i hans ögon hur orolig han var över hur jag skulle reagera på vad han skulle säga. 

- Nästan varje kväll när jag har varir här i Stratford så har jag, Chaz och Ryan gått till den klubben, vi har druckit för mycket och... träffat olika tjejer, sa Justin, jag nickade sakta och tittade ned i mitt knä, Justin tog min hand vilket fick mig att titta upp på honom igen.

- Jag ska inte skylla på något, för det var mitt val att gå till klubben. Men inget hände, det kan jag lova, sa Justin medans han tittade in i mina ögon, jag log svagt mot honom och smekte hans kind. 

- Jag vill visa dig något, sa jag och gick till mitt skrivbord och tog fram det senaste numret av Seventeen, Justin tittade frågande på mig när jag satte mig på sängen igen och visade honom framsidan. 

- Jag fick den i posten idag, den kom egentligen till mamma, hon tror att hon blir yngre av att läsa ungdomsmagazin... I alla fall visar den massor av bilder på dig, Chaz och Ryan på klubben. Jag litar på dig, Justin, om du bara kunde förstå att jag fattar att du har det jobbigt med din karriär, jag vill bara att du pratar med mig, sa jag och gav honom tidningen, han bläddrade igenom sidorna med alla bilder och tittade sedan upp på mig igen, jag gick fram till honom och såg honom i ögonen.

- För det är väl därför du gick till klubben från första början? På grund av allt runtomkring dig, alla paparazzis jagar dig överallt, dina fans skriker och hoppar på dig. Allt handlar om ditt liv, din karriär, du får knappt någon lugn och ro längre, allt är stress, sa jag och satte mig ned jämte honom igen, han tittade på mig med oroliga ögon medans han la sin hand på min och smekte den försiktigt. 

- Jag älskar dig, sa Justin tyst till mig, jag log svagt mot honom och kramade om honom mjukt, han besvarade kramen och pussade min panna.

- Jag älskar dig med. 

 Kanske inte det bästa kapitlet, men just nu funderar jag på vad som kan hända. Har ni några idéer om något spännande eller kul som skulle kunna hända, vill jag gärna veta. 

 

Jag satte mig vid köksbordet och gömde mitt huvud i mina händer. 

- Justin, är allt okej med Alexis? hörde jag mamma fråga bakom mig, jag hoppade av förvåning och vände mig snabbt om med frågande min. 

- Nej... eller, jag vet inte, sa jag med orolig röst, mamma gick och satte mig jämte mig och la mjukt sin hand på min kind. 

- Jag ser på dig att det är någonting som du inte berättar för mig, sa hon tyst och jag tittade på henne med stora ögon. 

- Det känns som... att Alexis stöter bort mig, efter vad som hände blir hon stel när jag rör henne, och jag ser inte någon lättnad i hennes ögon när hon tittar på mig, det gjorde jag förut, sa jag och pausade för att ta luft innan jag fortsatte. 

- Jag är bara rädd att förlora henne, sa jag tyst, mamma suckade och kramade om mig hårt men ändå på något sätt mjukt, precis som mammor brukar krama en, hårt så man känner sig trygg men mjukt så man känner sig lättad och allt man oroar sig över försvinner för någon sekund. 

- Alexis kommer knappt ihåg någonting om det som hände igår, tänk dig i hennes situation, att inte veta ett dugg om vad som har hänt en, du skulle också vara orolig, speciellt när det hon inte kommer ihåg var i en nattklubb, sa mamma, jag tittade runt mig precis som om jag trodde att någon lyssnade innan jag tittade på mamma igen och försökte se lite gladare ut än vad jag var.

- Du har rätt, hon behöver tid, det måste jag ge henne, sa jag snabbt och mamma log svagt mot mig med sin fortfarande oroliga min.

- Du ser helt utmattad ut, gå upp och lägg dig, sa mamma, jag skrattade tyst som gjorde att mamma också såg lite gladare ut.

Efter flera timmar av skvaller och filmmys så var Becky tvungen att gå hem och göra i ordning sig för James och hennes dejt, det var därför James var tvungen att gå innan. Plötsligt hörde jag min mobil ringa som gjorde att mina tankar försvann och jag kom tillbaka till verkligheten. 

- Hej, det är Alexis? Jag svarade snabbt och var själv förvånad över hur lugn och glad jag lät. 

- Det är din mamma, jag är ledsen över att säga detta men jag och pappa är tvungna att jobba hela natten. Jag har inte nått James, men jag tror att han kommer vara hemma, sa mamma och jag suckade, när jag tänkte mig själv sitta vid TVn ikväll helt ensam gjorde så jag fick rysningar, men jag ville visa mamma och pappa att jag var stark och kunde vara själv hemma. Även efter vad son har hänt måste jag kunna ta hand om mig själv. 

- Okej... när kommer ni hem imorgon? 

- Eftersom vi har myckret att göra nu vet jag inte riktigt, men j... ledsen, gumman men jag måste börja jobba igen, vi ses imorgon!, innan jag sa ordet av det så la mamma på och jag suckade igen.

- Hejdå!, mumlade jag för mig själv innan jag la ned min mobil på soffbordet igen och lutade mig tillbaka. Jag har varit ensam hemma flera gånger förut, inget kommer hända och dessutom har jag min mobil och massor av stekpannor, jag är väl förberedd. 

 

Efter den långa och varma duschen som verkligen behövde tas satte jag på mig min pjyamas och slängde mig på sängen, bara nu kände jag hur trött jag var, men också ensam och uttråkad. Jag brukade knappt adrig vara ensam hemma och mindre nu när jag och Justin... 

Jag satte mig upp och tittade ned på min mobil, Justin. Han älskar alltid när vi är ensamma hemma så vi kan ha en mys kväll med levande ljus och hemmagjord mat, jag log av tanken att krama om honom. Men jag kände på mig att någonting var hel fel med mig och Justin, efter olyckan så har jag stött bort honom ifrån mig. Egentligen ville jag inte det, jag ville ha honom vid min sida och krama om honom när jag behövde någon som mest men varje gång han rör mig får jag en rysning som jag känner igen och hatar.

Innan jag hann tänka ringde jag Justin och väntade på svar. 

Jag öppnade ögonen och kände svetten rinna i min panna medans jag hörde min ringsignal över hela rummet, snabbt klickade jag på svara. 

- Justin? sa Alexis och gjorde så jag kom ihåg min dröm, plötsligt blev jag orolig och rädd som gjorde att jag ställde mig upp och tittade omkring mig. 

- Är allt okej? sa jag snabbt och man kunde höra hur orolig jag var över henne, jag kunde höra hur hon log på andra sidan luren och jag såg henne framför mig vilket fick mig att le. 

- Ja, eller nej, jag är helt ensam hemma och jag känner mig... ensam, har du något emot att komma hit? Jag förstår om du är trött eller något, sa Alexis och tysnade, jag skrattade och började ta på mina kläder. 

- Tack och lov, jag hoppades att du skulle säga det, även om jag var trött skulle jag inte missa att tillbringa tid med dig, är du säker på att du är okej? Vart är James och Becky?

- Du är så gullig, de är på dejt, mamma och pappa jobbar över natten och på grund av det så hoppades jag på en myskväll med min gulligaste pojkvän, sa Alexis, jag skrattade och gick ut ur mitt rum och ned till hallen för att ta på mig ytterkläder. 

- Justin... jag är ledsen över innan idag, jag stelnade till... men bara för att ja..

- Nej, det var mitt fel, att röra dig precis efter vad som hände på klubben var dumt gjort, sa jag och gick ut till min bil, Alexis suckade på anda sidan luren och jag rynkade ögonrbynen åt hur orolig hon lät. 

- Jag kommer om bara någon minut, sa jag och startade bilen.

- Har du något emot att prata med mig ända tills du kommer hit? Jag känner mig på ensam och jag vill verkligen prata med min pojkvän, sa hon, jag log och nickade. 

- Gärna. 

 

Jag tittade frågande på Justin som nervöst titta ned på sina händer, pötsligt kom James gåendes in i rummet med en orolig men också lättnad min, det känns som om han har stått utanför mitt rum ganska länge och hört allting som jag och Justin har pratat om.

- Tack och lov att du har vaknat, sa James och lät lättnad medans han satte sig på andra sidan av sängen, jag log mot honom och glömde bort allt med Justin och fokuserade på James istället. 

- Kommer du ihåg vad som hände? frågade han, jag skakade på huvudet och tittade snabbt på Justin som såg orolig ut innan jag tittade tillbaka på James.

- Nej... eller jo, hur jag kom in och... 

Jag fick plötsligt en obehaglig känsla inom mig som gjorde att jag nervöst tittade ned på golvet, James la sin hand på min axel och log svagt mot mig.

- Du behöver inte berätta, sa han försiktigt, jag tittade på honom och skakade på huvudet innan jag ställde mig upp vilket fick mig att bli snurrig och höll på att ramla. 

- Jjag... behöver vara ifred, sa jag tyst oh gick ut ifrån mitt rum och in på toan och tittade mig i spegeln, jag tog mig för huvudet och blev mer och mer illamående. Varför kommer jag inte ihåg vad som hände efter att jag kom in?

Jag tittade på James som oroligt tittade tillbaka på mig innan han gick ut ifrån Alexis sovrum och ned för trappan, innan jag följde med honom ned stannade jag utanför toaletten och hörde hur Alexis andades djupa andetag och man kunde höra hur hon inte mådde bra. 

Jag gick sakta ned för trappan med skuldkänslor, det kändes inte bra att ljuga för Alexis dessutom kändes det inte inte bättre att vi inte vet vad som hände med henne inne på klubben. 

Jag satte mig på köksstolen jämte Becky som tittade på mig med ledsen min.

- Hur mår hon? frågade Becky, jag tittade på henne och skakade på huvudet medans jag suckade och ville gå upp till henne och krama om henne. 

- Om jag ska vara ärlig, så vet jag inte hur hon mår, sa jag och tittade ned på mina händer och tänkte på hur stel hon blev när jag rörde vid hennes kind. 

- Justin, du ser helt slut ut, gå hem och vila, sa Leila, Alexis mamma och log svagt mot mig, jag besvarade hennes leende med mitt och ställde mig upp för att gå fram till dörren och ta på mig min jacka och mina skor.

- Tack för att du hittade henne, Justin, sa Leila igen och gav mig en kram innan jag gick ut till min bil och åkte hem. 

 

Jag vet inte hur länge jag hade suttit inne på toan och bara tittat in i väggen, jag försökte komma ihåg någonting alls men det kände som om min hjärna ville hålla allt hemligt, det betyder att det måste ha varit något hemskt...

Plötsligt hördes en knack på dörren som gjorde att jag skakade bort mina tankar och lyssnade på vem som var där ute. 

- Alexis, det är Becky, hörde jag Becky säga bakom dörren, jag nästan hoppade av att höra hennes röst.

Jag öppnade sakta dören och tittade rakt in i Beckys blåa ögon och kände en lättnad igenom min kropp. 

- Hej, bästis, sa hon och log mot mig, jag skrattade och kramade om henne. 

- Hej, sa jag glatt tillbaka och log stort mot henne. 

- Ska du fortsätta sitta inne på toan? sa hon och jag skrattade och skakade på huvudet och gick till mitt rum och satte mig lugnt på sängen. 

- Justin har åkt, han behövde sova, han har varit här hela natten och suttit och tittat på dig, sa hon och log svagt mot mig, jag log nervöst tillbaka och tittade ned på mina händer. 

- Tänker du också fråga om jag kommer ihåg någonting? sa jag tyst till henne, hon la sin hand på min axel och tittade på mig med oroliga ögon. 

- Inte om du inte vill, sa hon tyst tillbaka, jag nickade och suckade så Becky tittade frågande på mig. 

- Jag kommer inte ihåg någonting, det känns som om jag inte vill att jag kommer ihåg det, sa jag och hon fick tillbaka den oroliga blicken. 

- Du kanske innerst inne inte vill veta vad som hände heller, sa hon och jag tittade på henne, efter James har hon blivit mognare, vilket fick mig att le och på något sätt bli stolt över henne.

- Kom, jag antar att du är hungrig, sa hon och log stort mot mig medans hon drog ned mig till köket och gav mig en ostmacka, jag log tacksamt mot henne och tittade runt mig. Mamma, pappa och James tittade på mig med glada ögon vilket fick mig att bli glad över att de inte oroade sig över mig, även om de kanske gjorde det innerst inne. 

- Är det okej om din mamma och jag åker och jobbar? frågade pappa, jag nickade snabbt och tog ett bett av min ostmacka, mamma gick fram till mig och kramade om mig och pussade min panna, samma gjorde pappa innan de hade försvunnit ut till bilen.

- Jag måste också åka iväg, sa James innan han också gick ut till sin bil, nu var det bara jag och Becky kvar. 

- Så, vad vill du göra? frågade Becky mig, jag ryckte sakta på axlarna och satte mig på soffan och satte på TVn, Becky kom och satte sig jämte mig och tittade på mig med nyfiken min. 

- Så, hur går det med Justin? frågade Becky mig, jag tittade frågande på henne och hon log svagt mot mig. 

- James sade innan att han såg dig bli helt stel när Justin rörde dig, sa hon och jag suckade och tittade tillbaka på TVn. 

- Jag kände mig... obekväm när han rörde mig, sa jag tyst och Becky tittade oroligt på mig, jag tog mig för huvudet och tittade på henne med lika orolig min som Becky hade. 

- Becky, det hände någonting på den klubben, mitt huvud vill bara inte komma ihåg det, sa jag snabbt och hon lade sin hand på min axel och rynkade ögonbrynen. 

- Men... varför käner du dig obekväm... när Justin rör dig? frågade hon mig, jag skakade på huvudet och suckade. 

- Jag vet inte...

Vad tror ni händer med Alexis och Justin?

Ingen visste vart Alexis var, James, Becky, hennes mamma och pappa, ingen. 

- Hon skulle väl till stan med Lucas, ring honom! sa James oroligt i luren, jag suckade och satte mig på soffan och mumlade ett okej till James innan vi la på och jag undrade över hur jag skulle få Lucas nummer, jag känner knappt honom och såklart har jag inte hans nummer. 

Jag tittade framåt och såg Alexis mobil ligga på soffbordet, jag tittade chockat på den medans jag öppnade den och gick in på kontakter, jag letade upp Lucas och ringde snabbt till honom. Efter ett tag svarade en orolig Lucas i luren. 

- Hallå? Vem är där? Varför har du Alexis telefon? skrek han, det hördes hög musik i bakgrunden och jag hörde någon skrika till honom.

- Det är Justin, vart är Alexis? 

- Justin? Alexis... hon... har försvunnit och vi hittar henne inte, sa han snabbt precis som om han ville att jag inte skulle höra vad han sa, jag blev plötsligt arg och irriterad på honom. 

- Vad menar du att ni inte hittar henne? Vart är ni? skrek jag till honom och ställde mig upp för att springa ut till min bil.

- Vi är på... en klubb, jag kommer inte ihåg vad den heter, sa han tyst och jag suckade irriterat och la på medans jag började köra det snabbaste jag kunde till Lucas, vart gjorde dem där? Skulle de inte bara ta en fika?

 

Jag parkerade snabbt och nästan flög ut ur bilen, Lucas stod utanför med några andra killar som jag inte kände igen. 

- Lucas, vart är hon? skrek jag till honom medans jag sprang fram till dem, Lucas tittade skuldmedvetet på mig och snabbt ned på marken. 

- Vem är du? sa en av killarna, jag tittade argt på honom och på Lucas igen som mötte min blick.

- Vi ville komma in här så vi frågade om Alelxis kunde ta oss in men hon ville inte, men gick tillslut och pratade med vakten som släppte in henne. 

Jag tittade på vakten som stod och vaktade dörren och tillbaka på Lucas. 

- Om någonting har hänt henne... sa jag och tittade på honom med stel blick innan jag sprang fram till vakten som direkt kände igen mig. 

- Justin, jag kände på mig att du skulle komma, din tjej var här innan, sa han och jag nickade och tittade nervöst runt mig medans han öppnade dörren och släppte in mig, om Alexis kom in måste hon veta att jag har varit här...

Jag skakade bort tankarna som forsade i mitt huvud och isället letade jag efter Alexis, jag kände på mig att någonting var fel, om jag inte såg Alexis här måste hon på toan eller i VIP rummet, tänkte jag för mig själv medans jag sprang till toaletterna men jag hittade henne inte där, innan jag hann tänka stod jag utanför VIP rummet och tittade på vakten som nickade och släppte in mig. 

Den ända jag såg var soffor som var fyllda av människor som skrattade och pratade högt med varandra, jag suckade och blev mer och mer irriterad över varje sekund som gick. Var är hon? 

Jag gick fram till baren och väntade på att någon skulle komma så jag kunde fråga om de hade sett henne. 

- Ja, hon var här med någon kille, jag såg dem inte mer efter det, sa han och jag nickade och tittade på alla som dansade. 

- Hur många olika rum finns det på denna klubben? frågade jag honom, först såg han förvirrad ut men snart hade han förstått frågan. 

- Det finns några stora rum en våning upp som man kan hyra om man ska ha en personlig fest, sa han, jag nickade och letade efter en trappa som jag efter ett tag såg bakom baren.

Efter någon minut stod jag utanför en låst dörr, jag försökte hitta saker att låsa upp den med men inget funkade, plötsligt kom en vakt upp och tittade frågande på mig när jag stod lutad mot dörren och såg orolig och rädd ut. 

- Är det något fel? frågade han, jag tittade snabbt upp på honom och pekade på dörren. 

- Jag måste komma in här, sa jag och han tittade frågande på mig. 

- Dem dörrarna brukar vara låsta av en anledning, sa han och jag suckade och gick fram till honom. 

- Min flickvän är där inne, men någon... man, hon är 17, sa jag sakta och försökte låta lugn men det funkade inte så bra som jag ville att det skulle göra, han tittade chockat på mig och tog fram nycklar och låste upp dörren, jag öppnade dörren snabbt och såg Alexis ligga medvetslös i soffan, jag sprang snabbt fram till henne och la min hand på hennes kind. 

- Alexis, gumman, snälla vakna, sa jag tyst till henne medans jag löst smekte hennes kind, jag såg hennes ögonlock rycka till och fick en lättnad igenom min kropp. 

- Är du säker att hon var med en man? frågade vakten och jag tittade bak på honom och på Alexis igen, Alexis dricker knappt någonting alls, det är inte likt henne att bli full. Hon måste ha blivit drogad. 

- Hon måste ha blivit drogad, sa jag snabbt till honom, han nickade en snabb nick innan han sa att han skulle gå och hämta en läkare. 

Alexis kunde inte hålla sig vaken, hon kunde inte ställa sig upp eller prata, vad kan han hänt med henne? Medans alla mina tankar spred sig i mitt huvud kom en läkare in och började undersöka Alexis.

- Hon kommer bli okej men hon måste få sova ut det, sa läkarn, jag nickade och tittade på Alexis som sov som en stock. 

 

Jag öppnade sakta ögonen och tittade upp på ett tak, snabbt satte jag mig upp och tittade vart jag var någonstans, jag blev chockad över att jag var i mitt sovrum, plötsligt kände jag mig illamående och fick en otrolig huvudvärk. 

- Alexis? hörde jag Justin säga i dörren, jag tittade chockat på honom och såg på när han snabbt kom fram till mig med ett leende på hans läppar. 

- Vad har hänt? frågade jag honom tyst och tog mig för huvudet, han satte sig på sängen och satte ned en kopp te på mitt nattduksbord. 

- Jag vet inte, jag hoppades på att du kunde berätta för mig, sa han och smekte min kind, jag rös av hans beröring men kände mig plötsligt orolig när han rörde mig, Justin kände att jag blev stel så han tog bort sin hand ifrån min kind och tittade oroligt på mig. 

- Det ända jag kommer ihåg är att jag åkte med Lucas och hans vänner till en klubb... vilket jag inte först ville men han låste mig ute så jag åkte med ändå, sa jag och tog luft innan jag fortsatte.

- Sedan ville dem att jag skulle flirta mig in men när jag kom fram till vakten sa han att han... 

Jag tittade på Justin som tittade frågande och nyfiket på mig, varför har Justin som ett VIP kort in till den klubben?

- Han sa att du har som ett VIP kort in till klubben med ditt crew, sa jag tyst och han tittade ned på sina händer och sakta upp på mig igen. 

- Justin, du får inte ens vara där inne, varför får du komma in där? sa jag oroligt, han öppnade munnen men stängde den lika snabbt. 

- Det är... komplicerat...

Nästa vecka kommer jag inte att vara hemma, men jag kommer tidsinställa ett inlägg på onsdagen så ni har någonting att läsa, jag hoppas att det är okej!

Jag ställde mig upp ifrån golvet och suckade medans jag sakta gick upp till mitt rum och satte mig på sängen och tog upp min mobil ifrån min ficka, snabbt tryckte jag in Justins nummer och var påväg att ringa när jag tvekade, vad skulle jag säga till honom? Det är bara onödigt att oroa honom i onödan, jag skulle inte träffa Lucas igen... Då är det ingenting att oroa sig för...

Innan jag hann tänka mer la jag min mobil i min ficka igen och kände mig nervös och ensam, efter vad som hände med Lucas känner jag inte för att vara ensam hemma.... Varför är jag så barnslig? Inget kommer att hända, ingen kommer att komma, det är bara onödigt att oroa sig i onödan!

 Istället för att gå runt på mitt rum och försöka lugna ned mig gick jag ned och satte mig i soffan för att titta på något program som gör att tiden går snabbare, plötsligt plingade dörren och jag hoppade av det höga ljudet ifrån dörren, min oro växte och jag ställde mig upp och gick sakta fram till dörren för att kika ut genom fönstret och se vem det var men innan jag hann komma halvägs plingade det igen och jag stannade och stod helt stilla.

Jag är så barnslig, tänkte jag för mig själv när jag gick fram till dörren och öppnade den, utanför stod Lucas med ett leende på hans läppar, jag tittade chockat på honom och höll på att stänga dörren mitt framför ögonen på honom när han klev in och tittade på mig uppifrån och ned. 

- Är det så du vill se ut i stan? frågade han och jag tittade ned på mig själv och upp på honom med en frågande min.

- Är det så du vill se ut när du går ut ifrån mitt hus? Okej, bra, sa jag och puttade honom tillbaka till dörren och hann stänga halva när han stoppade mig genom att trycka sin hand mot dörren. 

- Vad är det? frågade han och jag tittade chockat på honom igen fast denna gången med iska och oro. 

- Vi ska inte åka in till stan idag, vi ska inte träffas eller någonsin gå på dejt, sa jag snabbt och tittade bort ifrån hans ögon, hans leende blev stelt och snart hade hela hans ansikte bytat humör, istället för att vara glad var han chockad och irriterad, jag suckade och tittade in i hans ögon för att säga till honom att han borde gå och att jag inte kommer åka med honom in till stan men Lucas hann först. 

- Jag vet att vi egentligen skulle åka seperat men jag tänkte att du kanske ville åka med mig ändå, så...

- Nej, Lucas, vi ska inte åka in till stan idag, även om vi skulle göra det så skulle jag inte åka med dig, sa jag och han tittade på mig med en blick som jag inte kunde läsa.

- Om vi åker med mina vänner? Jag hämtade mina vänner innan jag åkte hit och skulle hämta dig, sa han och jag skrattade och skakade på huvudet.

- Okej, jag känner knappt dig och det som hände innan gör så att jag inte vill lära känna dig, om dina vänner är med så ska ni antagligen inte till Starbucks och fika, sa jag och gjorde mig beredd på att stänga dörren rakt framför ögonen på honom när han vände sig om och gjorde en rörelse som sa att jag skulle komma ut, jag tvekade men gick sakta ut ifrån mitt hus och tittade runt mig. Innan jag visste ordet av det så hade Lucas stängt och låst dörren.

- Vad gör du? Hur fick du mina nycklar, släpp in mig i mitt egna hus! sa jag argt och han vände sig om och log svagt mot mig.

- Ta det lugnt, jag ger dig dem igen när vi åker hem, sa han och gick till hans bil, jag satte mig ned på trappen och suckade högt och tydligt. 

- Du tog mina nycklar innan, det var därför du kom hit! nästan skrek jag till honom, han vände sig om när han hade öppnat bildörren och tittade på mig.

- Jag tänker inte åka med dig, sa jag och letade fter min mobil när jag kom ihåg, jag la den på soffbordet där inne, jag suckade igen och gömde mitt ansikte i mina händer. 

- Kom igen, nu är det du som är utelåst, sa Lucas och jag ställde mig upp och gick fram till honom med små steg, när han hade släppt in mig gick han till dörren och låste upp den igen, innan jag hann springa ut hade han kommit in i bilen och börjat köra. 

- Någon kan komma in i mitt hus nu! Varför låste du upp? frågade jag honom, han tittade på mig och tillbaka på vägen.

 

Efter ungefär 10 minuter stannade Lucas utanför en klubb i stan, jag tittade argt på Lucas som pratade med sina vänner i baksätet. De pratade om hur de skulle kunna smyga in i klubben, eftersom alla är under 21 så måste de klura ut en plan till hur de ska kunna komma in.

Ju längre jag lyssnade på deras samtal ju mer oro växte i min mage, varför klev jag in i denna dumma bilen egentligen? Jag kunde stannat och väntat tills Justin kom, vilket han borde har gjort nu.

- Alexis, kan du... flirta dig in? frågade en kille som jag antar är Lucas "kompis", jag har sett honom i skolan, men det förklarar inte varför han vet mitt namn...

- Nej, jag tänker inte smyga in på en klubb, jag vill inte ens vara här! sa jag surt och tittade framåt och utforskade alla personer som skrattade åt varandra och ställde sig i kön in till klubben.

- Hon är vår enda chans, sa den blonda killen och jag tittade snabbt på honom med en orolig min, det finns inte en chans att jag kommer flirta mig in på den klubben, jag är ingen bra flirtare och det blir värre utan ett fixat hår och smink.

- Kom igen, Alexis, de blir roligt, sa Lucas och jag suckade och tänkte för mig själv hur dålig idé det var att säga ja till Lucas från första början och att kliva in i hans fula bil. 

- Jag tar det som ett ja, sa den blonda igen och gick ut och öppnade min bildörr och höjde ögonbynen, jag suckade och gick ut ur bilen medans jag tänkte på hur dålig dag denna är. 

Innan jag hann säga ordet av det så stod jag framför vakten som tittade frågande på mig. 

- Så, jag behöver verkligen gå på toa, sa jag tyst och tittade upp på honom, han log och såg ut att skratta inombords. 

- Jag känner igen dig, du är Justin Biebers flickvän va? sa han sedan och jag tittade chockat på honom och nickade sakta. 

- Ehm, ja, sa jag och log svagt, han nickade och tittade på den ganska korta kön och på mig igen medans han log stort. 

- Justin har varit här många gånger, tillsammans med hans Crew, han har nästan som ett VIP kort in hit, du är också välkommen, sa han och gav mig ett ännu större leende innan han släppte in mig, jag kunde kanppt andas av min chock som jag fick av att han sa att Justin hade varit här många gånger, Justin är inte över 21 och han har nästan som ett VIP kort in hit? 

Jag hörde hög musik som dunkade ifrån högtalarna och gick nästan runt i ringar för att jag inte visste vad jag skulle göra, jag kände många blickar på mig men det värsta var att jag kände mig liten och sårbar här inne. Jag känner igen denna känslan.

- Hej, hörde jag någon säga bakom mig, jag vände mig om och såg en kille som såg väldigt ung men vuxen ut, jag log mot honom.

- Hej, sa jag och tittade runt mig efter någon jag kände igen, någon ifrån Justins Crew eller... bara någon som jag kände igen men jag såg bara främlingar. 

- Kan jag bjuda dig på en drink, du ser förvirrad ut, sa han och jag skulle precis säga att jag bara var 17 när han började gå och drog mig med sig till baren och beställde någon drink som jag inte kände igen, min blick drogs ifrån honom till alla som dansade och jag gillade inte känslan att detta har hänt förut, när jag sist gick på en klubb var när jag och Justin bråkade och då gick det inte så bra. 

- Här, sa han och gav mig drinken, jag tittade på honom när han höll upp sitt glas som att han ville skåla, jag skrattade och tog upp glaset och skålade med honom innan jag drack en klunk och jag höll på att spotta ut den, den var riktigt stark och gjorde så min hals brann. 

Bara efter den klunken kände jag mig illamående och snurrig, efter varje sekund som gick såg jag mer och mer suddigt. 

- Kom, sa han och drog med mig till ett stort rum bakom baren, det måste vara VIP rummet, jag satte mig ned på en av många soffor och tog mig för huvudet. 

- Är du okej? sa killen men jag hörde nöjet i hans röst, jag suckade och tittade upp för att försöka se en utväg men den ända utvägen var där han stod och log svagt. 

- Va-dd la du i mi-n... dri-nnk, sa jag tyst och lutade mig tillbaka på soffan och kände en hand på min kind och lukten av alkohol.

- Ta det lugnt, sa han och smekte min kind innan han kysste mig och jag puttade bort honom.

- N-ej, vad allt jag sa innan allt blev svart...

 Det är inte mitt bästa skrivna kapitel, men jag hoppas ändå att ni inte tycker att det är för dåligt...

 

 - Jag måste prata med dig

Jag vände mig skräckslaget om och såg Lucas stå i mörkret och titta på mig, en del av mig pustade ut medans min andra del fortfarande var lika vettskrämd.

- Ehm... Okej? sa jag som svar och Lucas kom gåendes mot mig med stora steg, snart stod han bara några centimeter ifrån mig och jag kunde höra hans tunga andetag. 

- Varför lämnade du mig på skolan? frågade han och jag backade bak ett steg och log nervöst mot honom medans han var lika lugn och stadig som innan.

- Våra lärare var sjuka, vi fick gå hem, sa jag snabbt och tittade runt mig efter Justin eller någon som skulle komma och undra vart vi tog vägen.

- Så, du har inget emot att ta en fika med mig nu? frågade han, jag tittade chockat på honom av vad han sa men försökte att inte visa hur mycker jag verkligen ville till alla andra.

- Lucas... d...

Jag avbröts av James som kom springandes ifrån stigen, jag kände mig lättad över att jag slapp svara på Lucas pinsamma fråga, när han frågade det för någon månad sedan så sprang jag därifrån, jag fattar om han vill ha svar men jag vet inte om han ser det som en dejt eller bara vänner som fikar för att umgås med varandra?

- Det tog så långt tid så det kändes som om du gick vilse, sa James med ett leende och jag log tacksamt mot James som såg uppspelt ut av att vara här ute vid sjön, det var ganska längesedan vi var här. Fötta Julafton jobbade mamma och pappa så jag och James fick fira Julafton inomhus med pizza och några filmer som lättade på stämningen.

- Justin och Becky tar på sig skridskorna, skynda er så hinner vi gå ut på isen samtidigt som dem, sa James och vände sig om och började springa med mig och Lucas efter honom.

 

Efter någon timmes skridskoåkande åkte vi tillbaka hem till mig där alla var och hade roligt medans de små sov i soffan. 

- Det är synd att jag inte såg dig ramla, sa jag och tittade på Justin som skrattade och tog tag i min midja och drog mig intill sig, jag log och tittade in i hans ögon innan Justin kysste mig passionerat. 

- Förlåt för att jag stör men jag skulle behöva prata med Justin, hörde vi Pattie säga , kyssen avslutades och vi tittade frågande på Pattie som log svagt mot oss. 

- Okej, sa Justin nyfiket medans han gick iväg med Pattie och lämnade mig kvar med James och Becky som var för upptagna med att flörta med varandra och Lucas som tittade tyst på alla som gick runt och pratade med varandra.

- Om du ska få svar på din fråga vill jag ha svar på min, sa jag och tittade på Lucas som chockat tittade på mig och fick ett leende på sina läppar. 

- Okej, vad vill du veta?

- Du frågade mig innan om jag ville ta en fika med dig, tar du den som en vänskaplig fika eller mer som... en dejt? frågade jag honom, han skrattade och gick närmre mig.

- Varför? Skulle det vara så konstigt att gå på dejt med mig? svarade Lucas, jag suckade och tittade ned på marken för att inte möta hans blick. 

- Ja, jag är tillsammans med Justin, sa jag snabbt och tittade upp på honom, han gick ännu närmre mig och la sin hand på min axel, jag skakade på huvudet och backade för att få bort hans hand.

- Jag tar det som 2 vänner som tar en fika, inget mer, sa han och jag såg förhoppningen men också irritationen i hans ögon, även om jag gärna vill stöta bort honom och säga nej vill jag inte göra honom arg... eller ledsen, inget kan väl hända om jag går med på det en gång, men han måste förstå att jag bara vill gå som vänner.

- Jag går med på det om vi fikar som vänner, inget mer, okej? 

- Okej, bra! Vad sägs som Starbucks imorgon klockan två? frågade han mig, jag suckade ännu en gång och visste att jag skulle ångra detta när jag berättade för Justin att jag skulle umgås med Lucas imorgon istället för honom, men han har säkert någon intervju eller något möte med hans Crew ändå... 

- Mm, okej, sa jag och var påväg att vända mig om och gå upp på mitt rum när jag ännu en gång kände en hand på min axel som stoppade mig. 

- Kan jag hämta dig? frågade Lucas och jag vände mig sakta om och skakade på huvudet.

- Nej, vi möts där, även om vi bor grannar, hämtar du inte mig, okej? sa jag och han nickade och log stort mot mig, jag försökte tränga fram ett litet leende som skulle göra mig lite gladare at jag precis sa ja till en "träff" med Lucas istället för att spendera så mycket tid med min pojkvän som möjligt innan han åker vidare på sin tour efter julen, varför sa jag ja egentligen?

---

Undra hur Justin tycker om att Alexis kommer vara med Lucas? 

Vad tycker ni så här långt om novellen?

 

Plötsligt plingade dörrklockan bakom oss och störde oss i vårat samtal, jag tittade på mamma som tittade runt för att se om alla hade kommit. Hon ryckte sedan på axlarna innan jag gick fram till dörren för att öppna och se vem det var, jag fick en chock när jag såg Lucas stå i dörröppningen med ett svagt leende på sina läppar. 

- Hej, sa han och jag tittade frågande på honom.

- H-ej, vad gör du här? frågade jag och han tittade in på alla gäster som pratade med varandra och hade roligt. 

- Din pappa bjöd in mig och min familj, jag kommer bara lite sent, sa Lucas och jag tittade på pappa som pratade med farfar och morfar på andra sidan rummet. 

- Ehm... okej, sa jag och släppte in honom, jag mötte Justins blick som sa "Vad gör han här" men jag brydde mig inte om att svara honom, jag visste ju inte varför pappa bjöd in honom, dessutom kan han väl inte göra så mycket skada av att vara här ändå. 

Jag gick tillbaka till James, Becky och Justin med Lucas som ett plåster bakom mig, allas blickas drogs till Lucas som log stort. 

- Jag vet inte om du har träffat honom, James, men detta är vår granne... Lucas, sa jag och tittade på James och sedan på Lucas, båda hälsade och skakade hand innan Becky tittade på mig med höjda ögonbryn. 

- Så, jag tänkte att efter alla Julklappar har öppnats att vi kunde gå ned till sjön och åka skridskor?  frågade James som tittade frågande på oss alla om vi tyckte att det var en bra idé, Justin hade fortfarande en chockad min men han nickade och jag gjorde samma sak. 

- Vi behöver någonting roligt att göra, det var längesedan vi alla gjorde något riktigt roligt tillsammans, sa Becky och log mot oss, jag skrattade och tittade på Justin som log och drog mig intill sig. 

- Jag som hade sett fram emot att vara med dig ikväll, viskade han i mitt öra, jag kände en rysning ifrån min ryggrad och tittade upp på honom med ett flin på mina läppar.

- Det får inte bli försent, jag måste... sova, sa jag och tittade på James som tittade tillbaka till mig med höjda ögonbryn. 

- Ni behöver inte ljuga, vi vet att Justin ska sova över ikväll, vi förstår, sa James och alla skrattade åt hans skämt som var ett typiskt James skämt, han känner på sig när jag ljuger precis som jag gör med honom.

- Så vart ligger sjön som ni pratar om, avbröt Lucas oss, alla tittade på honom och på varandra. 

- Ungefär en kvart härifrån med bil, det är en liten sjö där jag och Alexis alltid åkte skridskor på när vi var små, speciellt på Julafton, sa James och Lucas nickade sakta och mötte mina ögon, något med hans min fick mig att rysa till, jag tittade snabbt bort ifrån Lucas till Justin som log åt vad James precis hade sagt, han tittade ned på mig och såg min stela min. 

- Vad är det? viskade han till mig, jag skakade på huvudet och log svagt mot honom, han tittade fortfarande frågande på mig medans jag tittade tillbaka på James och Becky, jag undvek Lucas blick för att låta bli att rysa till igen. 

 

Efer att vi hade ätit gick jag och Justin upp på mitt rum för att slippa allt prat från alla vuxna, allt de pratade om var som vanligt deras jobb, barn och mer som de vanligtvis gör på vardagen. 

Jag satte mig på sängen och pustade ut över att jag och Justin äntligen vara ensamma, Justin satte sig ned jämte mig och jag kunde inte hejda mig från att titta in i hans underbara ögon, jag smekte hans kind och log mot honom. 

- Har jag sagt hur otroligt vacker du är idag? sa Justin, jag fnittrade och nickade. 

- Det sa du innan, viskade jag och Justin skrattade och kysste mig mjukt, jag kände hans hand på min rygg som tryckte mig närmre honom medans min hand fortfaranade vilade på hans kind. 

Plötsligt hörde vi ett skratt som lät väldigt bekant, jag tittade på väggen till James rum och gjorde en äcklig grimas, Justin skrattade åt mig och jag tittade surt på honom. 

- Det är inte roligt, sa jag och slog honom löst på armen innan jag ställde mig upp och tittade ut genom fönstret, det regnade ett snöblandat rengn ifrån himlen och vägarna var glansiga av isen som lagt sig av regnet.

Jag kände plötsligt ett par händer runt min midja, Justin drog mig sakta intill sig och vilade sitt huvud på min axel. 

- Undra om dem hör när du fnittrar, sa Justin precis innan han började kittla mig, jag fick panik och skrattade men det lät mer som om jag skrek, Justins grepp var inte hårt men man kunde inte komma ur det för att han drog mig intill väggen medans jag hade mina "skrik-attacker". 

- J-Ju-stin! S-Sluta! skrek jag och man kunde höra hur han njöt av att kittla mig medans jag led av att jag knappt kunde andas. 

Plötsligt slutade Justin och jag satte mig ned på golvet och pustade ut, jag andades djupa andetag men kunde inte hjälpa att skratta. 

Justin satte sig ned brevid mig och flinade åt mig, antagligen av den paniken jag fick när han kittlade mig. 

- Det är inte roligt, sa jag och tittade surt upp på honom, han putade med läppen och såg ledsen ut vilket fick mig att skratta och le mot honom. 

- Förlåt... men James och Becky hörde säkert ditt skrik, sa Justin, jag skrattade och såg på när Justin ställde sig upp och tog tag i min hand för att hjälpa mig att komma upp.

- Så, vad gör Lucas här egentligen? frågade Justin medans han gick och satte sig på sängen igen, jag stod kvar och ryckte på axlarna. 

- Jag antar att pappa bjöd in hans familj och att han faktiskt kom försent, även om det inte känns som det, sa jag och satte mig på min skrivbordsstol och tittade på Justin som hade en frågande och nyfiken min. 

Det hördes en lös knack på dörren och snart kom mamma in och log mot oss.

- Nu ska vi öppna presenter, jag antar att ni inte vill öppna era presenter till varandra med oss, men kom ned när ni är färdiga, sa mamma innan hon gick ut, jag tittade snabbt på Justin och log innan jag gick till mitt nattusbord och öppnade den första lådan där presenten låg och gav den till honom. 

Försiktigt öppnade Justin presenten och log när han såg den, jag letade väldigt länge efter en present till Justin men ville ge honom någonting som han skulle kunna använda så jag tänkte på vad han oftast bar och klockor brukar han ha, jag kan inte köpa dyra klockor, men jag hoppas att han gillar den. 

- Du kan byta om du vill me...

- Nej, den är perfekt, jag vet att det är svårt att hitta presenter, sa Justin och jag log svagt mot honom och överraskades av en mjuk kyss. 

- Jag har inte din present här, den är i bilen, skulle du kunna hänga med mig ut? frågade Justin och jag log och nickade sakta, vad har han planerat nu? 

Vi gick förbi alla där nere som öppnade presenter för fullt och smög ut till Justins bil, han låste upp och öppnade min bildörr innan han hoppade in själv.

- Det är svårt att hitta presenter till dig med, men jag har försökt och tillslut fann jag den som jag tyckte passade dig bäst, sa Justin och gav mig det lilla paketet som gjorde mig väldigt nyfiken. 

Jag kunde inte hålla mig utan nästan rev upp det och tittade oskyldigt på Justin som skrattade åt min reaktion, när jag öppnade locket på den lilla asken såg jag ett vackert armband som gjorde mig mållös.

- J-Justin, den är jätte... hur mycket kostade den? frågade jag och Justin skakade på huvudet och log mot mig medans han smekte min kind. 

- Bry dig inte om pengar, sa Justin och tog upp armbandet ur asken och satte på den på min handled och kysste min hand, jag följde hans rörelser och log svagt åt hur gullig han var. 

 

När alla paket var öppnade åkte jag, Justin, James, Becky och även om vi inte ville Lucas till sjön, Lucas familj stannade kvar hos oss och det skulle vara taskigt om vi lämnade kvar honom bland alla vuxna och några barn. 

- Okej, vilka har inte åkt skridskor förut? frågade James när alla hade kommit ut ur bilen, alla var tysta och James pustade ut. 

- Bra, sa han innan han öppnade bagageluckan och tog fram alla skridskor som vi hade tagit med oss, jag och Justin åkte först hem till honom för att hämta hans skridskor innan vi åkte hit så han slapp låna pappas gamla och äckliga.

Vi började gå ned till sjön med våra skridskor i våra händer när jag plötsligt kom ihåg att min mobil var kvar i bilen.

- Vänta, jag glömde min mobil i bilen, sa jag och tittade på James som gav mig bilnycklarna.

- Ska jag hänga med? frågade Justin, jag skakade på huvudet och log mot honom innan jag gav honom mina skridskor och började gå tillbaka till bilen, det är typsikt mig att komma ihåg att jag glömde någonting när man har gått halvvägs, jag skrattade åt mig själv och började springa för att komma fram snabbare. 

Bara efter några sekunder var jag framme vid bilen igen, jag öppnade och hoppade in för att leta efter min mobil som jag direkt såg, typiskt att den låg i sätet.

Jag gick ut lika snabbt som jag kom in och låste bilen och var påväg att börja springa tillbaka när jag hörde en röst bakom mig....

 Vem tror ni det är? 

 

- Jag lovar att det kommer aldrig att hända igen, sa jag tyst och Justin kysste mig mjukt och kramade om mig hårt. 

- När kommer alla gästerna? frågade jag mamma som satt vid köksbordet och läste ett magazin, hon tittade upp på mig och sedan på klockan. 

- Om 2 timmar, sa mamma och jag nickade snabbt innan jag sprang upp på mitt rum och letade igenom min garderob för någon klänning som skulle passa till idag, julafton har alltid varit en dag då alla har kul och inget dumt händer, i alla fall i min familj, dessutom är det första gången jag träffar Justins hela familj vilket jag är riktigt spänd över. 

Jag hittade en tajt blå klänning och lade fram några smycken som skulle passa bra till, jag hoppas att jag inte skämmer ut mig inför Justins familj idag, klänningen kanske är för tajt? 

- Alexis, skulle du kunna hjälpa mig med dukningen? frågade mamma medans hon kom in och såg mig gå runt i mitt rum av nervositet, hon tittade frågande på mig. 

- Vad är det nu? frågade hon och jag skakade på huvudet och skrattade. 

- Hela Justins familj kommer idag, sa jag och mamma log stort och satte sig på sängen jämte min klänning, jag såg på henne att hon ville säga någonting om hennes barndom. 

- Har jag berättat för dig hur jag och din pappa träffades? frågade hon och jag tittade på henne medans jag höjde ögonrbynen och skakade på huvudet. 

- Jag skulle precis gå på bussen hem till mig när din pappas mamma steg ut och jag snubblade över henne så hon ramlade och slog i huvudet, sa mamma och jag skrattade åt hennes klumpighet.

- Jag bad om ursäkt och hjälpte henne upp men hennes min var helt oförklarbar, hon tittade surt på mig och gick snabbt bort medans jag inte kunde hjälpa att skratta åt vad jag precis hade gjort. Någon vecka senare så sprang jag på henne igen på bussen men denna gången hade hon sin son med sig, din pappa, som också skrattade av hur klumpig jag var, fortsatte mamma och jag skrattade fortfarande. 

- Jag och din pappa började att dejta och varje gång jag kom in i deras hus och mötte på din mormor tittade hon surt på mig tills den dagen då vi gifte oss och hon förstod att din pappa inte skulle göra slut med mig för att jag snubblar över hans mamma, sa mamma och jag log stort åt hennes berättelse. 

- Alexis, även om du gör bort dig kommer hans föräldrar att glömma bort det när de inser hur en otrolig person du är, med styrka och skönhet i allt du gör, sa mamma och kramade om mig, jag besvarade hennes kram och fick en puss på kinden. 

 

Efter 2 timmar var jag helt påklädd och gäster började samlas i vardagsrummet med massor av julklappar, jag tog fram min gömda julklapp till Justin och blev tillsammans med att träffa hans familj spänd över om han skulle gilla hans julklapp.

- Alexis! skrek mamma nedifrån och jag sprang fort ned för att mötas av ett bekant ansikte, jag sken upp som en sol och kramade om Justin hårt som besvarades med en mjuk kyss. 

- Hej på dig med, sa Justin och jag skrattade och pussade han på kinden. 

- Vad stilig du är då, sa jag och tittade på Justin uppifrån och ned.

- Om du ska vara såhär vacker måste jag ha någonting att tävla med också, sa han och jag skrattade och backade bort så han kunde ta av hans jacka och skor, Pattie kom fram bakom honom och gav mig en mjuk kram. 

- Välkommen, sa jag och besvarade hennes kram. 

- Tack för att vi fick komma, sa hon och jag log mot henne innan hon gick vidare till mamma som stod bakom mig. 

- Alexis, detta är min pappa Jeremy, Pappa, detta är min flickvän Alexis, sa Justin och jag skulle precis göra mig redo för att skaka hand men möttes istället med en stor kram, jag skrattade och tittade på Justin som hade ett stort leende på sina läppar. 

- Justin har pratat mycket om dig, det känns som om jag redan känner dig, sa Jeremy med ett leende på hans läppar, jag skrattade och tittade på Justin som såg lite generad ut. 

- Jag har hört mycket om dig med, sa jag medans Jeremy vände sig om så jag skulle se vilka det var som Justin hade börjat prata med. 

- Alexis, detta är Jazmyn och Jazon, sa Justin och jag log mot dem som blygt tittade upp på mig. 

- Jag har hört mycket om er av er storebror, sa jag och Justin skrattade och tittade på mig  med hans stora hasselbruna ögon.

- Ska ni inte hälsa? frågade Justin innan Jazmyn kom fram till mig och ville skaka min hand. 

- Hej, sa hon och log, jag besvarade hennes leende med mitt och skakade hennes lilla mjuka hand. 

- Hej, sa Jaxon och gick fram till mig, jag satte mig ned på huk och skakade hans ännu mindre hand.

- Justin har sagt att ni gillar atta leka kurragömma och som tur är har jag en storebror som är bäst på att hitta saker och en bästavän som älskar kurragömma, sa jag och pekade på James och Becky som stod och pratade med varandra . 

Jazmyn skrattade och nickade en snabb nick innan hon gick till Jeremy som hon gömde sig bakom, jag log mot henne och tittade upp på Justin. 

- Jag är glad att ni kunde komma, sa jag och Justin log svagt och la sin hand på min kind.

- Varför skulle vi inte? Dessutom vill jag ju ge dig din julklapp, sa Justin innan vi möttes i en passionerad kyss.

- Och du tycker att det är äckligt att se oss, hörde vi James säga som gjorde att våran kyss avbröts och istället tittade vi på James och Becky som stod jämte oss. 

- Det finns barn i närheten, viskade James, jag och Justin skrattade och tittade på Jazmyn och Jaxon som stod vid Jeremy och pratade med varandra.

- Det kommer en tid i livet då man må...

- Alexis, inte mammas "prat" som vi fick genomlida när vi fyllde 15, sa James och vi alla skrattade åt ett minne som jag väl kom ihåg... fy...

 Det kanske inte är de bästa kapitlen just nu men jag har en idé som ni i nästa kapitel kommer kunna läsa om!