2013-08-12 | 21:30:13 | Kategori: You Are My Destiny (avslutad)

Chapter 53 - It's my fault.

Previous:
Justin släppte min hand och tittade rakt på mig, rakt på mig med sanna och ledsna ögon innan han vände sig om och lämnade mig ensam vid sjön men rinnande ögon, jag kunde känna hans ord, hans enstaka ord när han tittade mig i ögonen. "Jag kommer alltid att älska dig vid hela mitt hjärta, men om det inte räcker... känner jag inte för att kämpa för någon som slutar tro av en saknad av tillit".
 
Det kändes som timmar av ensamhet och rädsla när jag gick hem ifrån sjön, tårarna rann ned en efter en men jag orkade inte bry mig att torka bort dem, det ända som jag kunde tänka på var mina tankar som åkte runt i mitt huvud. "Varför sa jag det?" "Kommer Justin åka imorgon?" "Men jag älskar ju honom..." "Varför sa jag att vi behövde tid?" 
- Alexis? hörde jag en röst bakom mig, jag stannade upp medans jag snabbt tittade bakom mig och såg Lucas stå och nästan stirra på mig med orolig blick.
- Är du okej? Vad har hänt? frågade han och gick fram till mig, han tittade in i mina röda ögon och fick en bekymrad min, jag skakade på huvudet och la mitt ansikte i mina händer, tårarna forsade ned för mina kinder och jag kunde känna hur Lucas kramade om mig mjukt, jag ville bort ur hans famn men jag orkade inte bry mig om honom. Att känna hans värme fick mig att tänka på Justin och för en stund slutade jag att gråta och bara lyssnade på Lucas hjärtrytm. 
- Jag tar dig hem, du är iskall, sa Lucas och började gå med mig tätt intill honom, han höll om mig med ena armen och tog fram sin mobil med den andra, jag hörde bara mummel ifrån både Lucas och personen på andra sidan luren, men jag orkade inte lyssna på dem, jag tittade ut i ingenstans och såg i en sekund Justins vackra leende framför mig innan jag blundade och försökte sluta tänka på honom, jag kan inte bli som jag blev förra gången detta hände, jag kan inte bli helt förstörd, jag måste fixa detta. Jag vet att jag kan klara mig utan honom, jag levde mitt liv innan utan Justin, innan frankrike, jag kan klara det igen.  
 
Nästa Dag
Jag öppnade sakta ögonen och tittade upp i mitt tak, för någon sekund undrade jag vart jag var men sedan kom jag ihåg vad som hände igår, jag satte mig sakta upp och tittade runt mig, min blick stannade på Lucas som sov i min fotölj och snarkade som en gris, jag suckade åt honom medans jag ställde mig upp och gick till spegeln, mitt smink var över hela mitt ansikte och mitt hår såg ut som en stor och tjock hårboll, innan jag tänkte för mycket på hur jag såg ut gick jag ned för trappan och mötte James, mamma, pappa och Becky som satt i köket och åt, när de såg mig fick de stora och oroliga ögon. 
- Godmorgon, sa mamma mjukt och log ett svagt leende, jag tittade på henne och försökte tränga fram ett litet leende, men det som kom fram var ett bevis på hur trött och ledsen jag var. 
- Det är pannkakor klara på spisen, sa pappa och log mot mig innan han fortsatte att läsa i tidningen, jag tittade på pannkakorna och fick en klump i magen. Justin brukade alltid göra pannkakor.
Jag skakade bort min tanke och tog pannkakorna och satte mig jämte James som hade fullt upp med att äta, jag skakade huvudet åt honom och hörde Beckys skratt, jag tittade på henne och fick ett leende på mina läppar. 
- Lucas tog alltså hem dig, va? sa hon och jag tittade ned på min frukost och upp på henne. 
- Jag antar att han blev trött av att titta på dig hela natten, jag kunde höra hur han gäspade och nunnade, sa James och skrattade åt sig själv, jag skrattade ett tyst skratt och tog en tugga av mammas pannkakor. 
- Jag tycker det var snällt av honom att ta hem dig, han såg orolig ut när ni kom hit och du nästan sov i hans famn, sa mamma som plötsligt var delaktig i våran konversation, jag tittade på henne.
- Han hade... beskyddande ögon när han såg på dig och han släppte aldrig dig med blicken, fortsatte mamma, jag suckade och tittade ned på min mat, jag kunde höra hur mamma skakade på huvudet. 
- Jag såg kanske fel, sa hon snabbt och ställde sig upp och la sin hand på min axel vilket fick mig att titta upp på henne, hon pussade mig på pannan och log svagt mot mig.
- Stöt inte bort dem som tycker om dig, Alexis, sa hon innan hon gick ut ur köket, jag tittade på James och Becky som nästan kramade om varandra med bara deras blickar, jag skrattade tyst och tog en tugga till av pannkakorna.
 
Lucas's Perspektiv
Jag vaknade av att jag hörde prat i rummet, snabbt öppnade jag ögonen och såg Alexis sitta på sängen och prata med någon i telefonen, hon såg ledsen ut men mycket bättre än igår. Vilket fick mig att må lite bättre, jag drog min hand genom mitt hår och gäspade lite lätt medans jag fortfarande tittade på Alexis som pratade tyst, det kändes nästan som att hon pratade med sig själv. När hon såg mig mummlade hon något i luren och avslutade samtalet, hon tittade på mig med trötta ögon och jag kände på mig att dem frågade varför jag var här. 
- Du ser ut att må bättre, sa jag och log svagt mot henne, hon nickade sakta och tittade ned i sitt knä och gav ifrån sig en djup suck. 
- Tack... för att du tog hem mig igår, jag hade det lite jobbigt och jag tror inte att jag hade kunnat gå hem helt ensam, sa hon tyst och tittade upp på mig, det kändes som det hade gått några minuter innan någon av oss sa någonting igen. 
- Jag... är ledsen över vad som hände på klubben, det var dumt av mig... sa jag och kände hur skuldkänslorna kröp fram ur mig och gjorde så jag fick en klump i magen, hon nickade sakta och la sig tillbaka medans hon tittade upp i taket, jag kunde se på henne att hon hade för mycket tankar i huvudet. 
- Jag sa att vi skulle ta lite tid... sa Alexis plötsligt och bröt den pinsamma tystnaden, jag tittade frågande på henne när hon fortfarande hade blicken i taket. 

- Det var mitt fel att Justin gick därifrån, sa hon tyst och jag kunde höra hur hennes röst blev mer och mer darrig, jag ställde mig upp och gick fram till henne, hon tittade på mig med blöta ögon. 
- Hur kunde jag göra så? 
Jag satte mig ned jämte henne och såg in i hennes ledsna ögon, hon såg ut som en liten flicka som hade tappat bort sin nallebjörn och letat överallt efter den men kunde inte hitta den.
Alexis tittade tillbaka upp på taket och blundade för att få bort tårarna med hon kunde inte gömma sina känslor, man såg på henne att hon jobbade för att vara okej, för att inte bryta ihop. 
- Jag är ledsen, viskade jag till henne, hon skakade på huvudet och tittade på mig. 
- Varför förstörde jag något som jag vill ha så mycket?


Postat av: Celebnovell

Fick tårar i ögonen av denna kapitel. Helt sjukt perfekt! ♥

2013-08-12 @ 23:57:54
URL: http://celebnovell.blogg.se

    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar: