2013-08-08 | 12:58:43 | Kategori: You Are My Destiny (avslutad)

Chapter 51 - You lied.

Previous:
- Jag älskar dig, sa Justin tyst till mig, jag log svagt mot honom och kramade om honom mjukt, han besvarade kramen och pussade min panna.
- Jag älskar dig med.
 
Nästa dag.
Jag tittade på Justin som var fullt upp med att sova som en stock, jag antar att han har en bra dröm denna gången. Jag gick upp ur sängen och satte upp håret i en knut innan jag gick ned till köket och skulle påbörja någon sorts frukost som antagligen skulle bli helt förstörd av mina händer som knappt kunde göra köttfärsås, jag skrattade åt min tanke medans jag började leta upp något pannkaks recept som var väldigt lätt att göra, jag har aldrig varit kocken i familjen, mamma är den som får laga mat och när det bara var jag och James, lagade James alltid maten. 
Plötsligt hörde jag något plinga till, först trodde jag att det var dörren men när jag hörde det igen lät det mer som en SMS signal, jag tittade runt omkring mig och såg Justins mobil ligga på köksbordet. Jag tog nyfiket upp den och såg att han hade fått ett SMS ifrån ett okänt nummer, om Justin får SMS ifrån någon som han inte känner brukar det vara ett fan men när jag låste upp hans mobil blev jag chockad över vad det stod. 
"Jag vet att du åker imorgon... men ring mig så kan vi prata om vad som hände"
Jag läste SMSet igen innan jag tittade upp och rakt ut i ingenstans, det var två saker som gjorde mig orolig och chockad, att han åker imorgon och vem det var som skickade det till honom. Det kan vara ett fan, men jag har en känsla som säger att det är något helt annat än en beroende belieber. 
 
 Justin's Perspektiv
Jag öppnade sakta ögonen och försökte vakna helt av att sätta mig upp i sängen och gnugga mig i ögonen, när jag tillslut insåg att Alexis inte låg i sängen ställde jag mig upp och tog på mig mina byxor och tittade mig i spegeln, mina trötta ögon hade försvunnit och jag kände en pust av lättnad forsa genom min kropp. Jag drog min hand genom mitt hår innan jag började gå ned till nedervåningen där jag antog att Alexis skulle vara, jag log av tanken att krama om henne och titta in i hennes brun-gröna ögon, men mitt leende försvann när jag såg henne sitta vid köksbordet och titta ned i min mobil, hela hennes kroppsspråk sa att hon var besviken och chockad. 
- Vad har hänt? frågade jag henne, hon tittade snabbt bak på mig och ställde sig upp.
Istället för att säga någonting gick hon fram till mig och tittade in i mina ögon, hennes blick var tom vilket gjorde mig orolig över vad som var fel. Hon gav mig min mobil och tittade ned på meddelandet som jag hade fått, istället för att fråga igen vad som hade hänt läste jag igenom SMS:et några gånger, jag suckade och tittade upp på Alexis som nu såg ledsen och frågande ut. 
- Jag vet inte vad som är värst, att du inte har sagt att du åker imorgon eller att jag har en känsla av att du ljög för mig igår, sa hon, jag tittade ned på golvet och upp på Alexis lika snabbt, jag skulle precis säga något när hon skakade på huvudet och tog sin jacka innan hon gick ut ifrån hennes hus och lämnade mig ensam kvar. 
Alexis's Perspektiv
Jag gick snabbt ut ur mitt hus och började gå, jag hade ingen aning om vart jag skulle gå. Men att gå kändes som det rätta beslutet att tänka igenom vad som precis hade hänt, var det fel att inte låta Justin förklara sig för mig? Eller gjorde jag rätt med att bara gå och låta honom tänka på saken? Varje tanke som dök upp i mitt huvud gjorde mig mer och mer förvirrad, jag orkade inte med att känna skuldkänslor medans jag hade för många frågor i mitt huvud om vad som hände med mig på klubben, allt jag ville var att ha en skön kväll med min pojkvän och glömma bort allt som har hänt, tänka på nuet, men även det blev tillslut förstört av ett dumt SMS.
Inte förränn jag stannade förstod jag vart jag var någonstans, mitt bland alla människor som pratade i telefon eller hade långa konverationer med sina vänner stod jag och tittade på det stället som jag aldrig hade tänkt gå till, klubben. Hade tiden gått så snabbt? Det tar mer än 20 minuter att komma hit när man går, jag antar att jag har så mycket att tänka på att jag försvann från medvetandet i några minuter. 
Jag kände hur min mobil började viberera i min ficka, utan att titta på skärmen klickade jag på upptaget och vände mig om för att gå tillbaka den vägen som jag tror jag kom ifrån. 
 
Justin's Perspektiv
Jag satt med huvudet i mina händer och blev mer och mer irriterad på den som skickade SMS:et till mig, jag förstår att Alexis blev ledsen, men jag vill förklara för henne att det jag sa igår var sant och att jag inte kände den som skickade SMS:et till mig, men innerst inne förstod jag också att Alexis inte vet vad hon ska tro på. 
Jag försökte ringa henne igen, men hon svarade inte denna gången heller, igår var allt så bra. Vi tittade på filmer och myste med varandra ända tills vi blev för trötta och bestämde oss för att gå och lägga oss. Om bara SMS:et aldrig hade kommit.
Jag skulle precis gå upp och fixa mig för att gå hem och låta Alexis komma hem till ett tomt hus så hon kunde tänka på saken och helt enkelt bara vara ensam när jag hörde prat utanför, snabbt kikade jag ut genom fönstret och såg massor av paparazzis som stod och väntade på att någon skulle komma ut eller försöka komma in, jag suckade och satte mig på golvet precis under fönstret medans jag ringde till Scooter och bad om hjälp...
 

 
Postat av: Celebnovell

Sjukt bra! ♥

2013-08-08 @ 17:00:50
URL: http://celebnovell.blogg.se

    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar: