Meant To Be - A Justin Bieber Novel

Chapter 52 - Look into my eyes.

Previous:

Jag skulle precis gå upp och fixa mig för att gå hem och låta Alexis komma hem till ett tomt hus så hon kunde tänka på saken och helt enkelt bara vara ensam när jag hörde prat utanför, snabbt kikade jag ut genom fönstret och såg massor av paparazzis som stod och väntade på att någon skulle komma ut eller försöka komma in, jag suckade och satte mig på golvet precis under fönstret medans jag ringde till Scooter och bad om hjälp...

 

1 timme senare i Alexis Perspektiv

Jag öppnade dörren in till Beckys hus och stoppade in huvudet för att se om någon var där, men det ända jag kunde se var en tom hall vilket jag faktiskt blev lättad över. 

Jag gick in och tog av mig mina yttekläder när Becky kom ut ur köket som låg bara en dörr ifrån hallen och log stort mot mig, jag besvarade hennes leende med mitt och fick en hårt kram av henne. 

- Hur var dejten med James igår? frågade jag efter att hon hade slutat att krama ihjäl mig, hon log ännu större och fick nästan en drömmande blick.

- Han hade gjort det så fint, massor av levande ljus och det var så god mat! sa hon medans hon gick in till köket med mig efter henne, jag log åt min bror och hans romantiska dejter. 

- Och hur var det med dig, då? Både jag och James förstod att du inte var ensam hemma... så vi tänkte att kanske Justin var där, sa Becky och satte sig jämte James vid köksbordet, jag stelnade till och tittade åt ett annat håll. 

- Har något hänt? frågade James när han såg min min, jag suckade tyst för mig själv och satte mig mittemot honom och Becky. 

- Vi hade det jätte mysigt på kvällen, sa jag med ett svagt leende. 

- Vad hände sen? frågade Becky mig både nyfiket och oroligt, jag tittade på henne och tänkte på hennes mer vuxna beteende som James hade gett henne, hon kändes inte som en tonåring längre. Men jag antar att man blir så av att dejta James, eftersom hela han är övervuxen för att vara 20 år.

- Inget, sa jag medans jag skakade bort mina tankar och tittade på James som himlade med ögonen, jag log svagt mot båda och skakade på huvudet. 

- Inget, sa jag och tog fram min mobil, både James och Beckys blick drogs till SMS:et som jag hade fått, snabbt öppnade jag det och läste vad Justin hade skrivit. 

"Snälla låt mig förklara, jag ljög inte igår. Möt mig vid sjön om en halvtimme, jag lovar att jag inte ljög för dig, snälla kom och låt mig förklara. Jag älskar dig."

Jag läste om det några gånger innan jag tittade upp på Becky och James som hade nyfikna ögon, jag skrattade åt dem och la ned min mobil i min ficka igen. 

- Jag känner dig, det betyder att jag ser när du ljuger, James tittade på mig med hans typiska "berätta" blick som han hade gett mig de senaste åren efter att jag började dejta killar som jag aldrig kände mig trygg med.

- Jag måste gå, sa jag snabbt och ställde mig upp, jag kände deras blickar i min nacke medans jag gick ut tilll hallen och tog på mig mina ytterkläder, både James och Becky kom ut ifrån köket och tittade på mig med oroliga ögon. 

- Vart ska du? frågade Becky, jag tittade upp på henne och suckade tyst. 

- Jag antar att säga hejdå, svarade jag innan jag gick ut och började gå till sjön där Justin sa att vi skulle mötas, jag vet inte vad jag ska tro. Jag vill tro på att han säger sanningen, men om han inte gör det förstår jag varför han gjorde som han gjorde, eller jag tror att jag gör det. Det jag sa igår var sant, att jag står vid hans sida, vad han än gör. Men jag blev inte arg på grund av ett dumt SMS, jag blev besviken på Justin för att han inte berättade sanningen. 

Det tor bara några minuter till sjön, men när jag väl kom fram var Justin redan där och tittade sig runt på alla träden som omringade sjön. Jag gick till slutet av stigen och tog ett djupt andetag och hoppades på att han inte skulle se rakt igenom mig, för då skulle han se hur nervös och orolig jag var över om han skulle säga hejdå. 

Jag gick sakta fram till honom och mötte hans ögon, han fick ett svagt leende på sina läppar som gjorde att jag också log ett blygt leende. 

- Hej, nästan viskade han och klev ett steg närmre mig, jag tittade ned på marken men lika snabbt upp på Justin som tittade på mig med förväntansfulla ögon. 

- Jag ljög inte för dig, det lovar jag. Jag sa inte att jag åker imorgon för att du såg bättre ut, du såg pigg och glad ut, jag ville inte förstöra kvällen med en nyhet som jag visste att du skulle bli ledsen över, sa Justin och gick ännu närmre mig, jag tittade tveksamt på honom. 

- Vem var det som skickade SMS:et? Eftersom det inte var något... så vill jag veta vem det var, sa jag och suckade åt mig själv, hur kan jag vara så dum att inte lita på honom? 

- Jag vet inte vem det var, ett fan, någon som ville förstöra kvällen, Alexis. Jag vet inte! Justin började läta arg och jag ryckte till av hans plötsliga skrik, han backade ifrån mig och vände sig om. 

- Är det inte tillräckligt... är det inte tillräckligt att jag säger till dig att inget har hänt? Justin vände sig om och tittade på mig med ledsna ögon, jag gick fram till honom och la min hand på hans kind. 

- Snälla, Justin. Du måste första, jag vill tro på dig. Jag trodde på dig, men när det SMS:et kom så visste jag inte vad jag skulle tro, jag vet fortfarande inte vad jag ska tro, sa jag och försökte hålla mig lugn men jag kände hur allt forsade inom mig, rädsla, oro, ilska. 

- Jag litar på dig, jag älskar dig, men om detta är jag osäker på vad jag ska tro på, sa jag och tittade in i hans ögon, han tittade in i mina och det kändes som vi stod där i minuter och bara tittade in i varandras själar. 

- Alexis, jag åker imorgon. Vad vill du att vi ska göra? Bara låta det va då du aldrig kommer tro på mig mer? Vad vill du ska hända? Justin släppte mina ögon och tittade ut på sjön, jag skakade på huvudet men släppte inte min blick ifrån hans ansikte, 

- Justin...

- Nej! Vad vill du att vi ska vara? Jag lovade Scooter att ta extra många konserter nu efter jul, vi kommer inte se varandra på 2 år! skrek han och jag backade ett steg ifrån honom, han skakade på huvudet och vände sig om och gick och ställde sig närmre sjön, jag tittade ledsamt på honom. 

- Jag är ledsen, sa jag tyst och tittade ned i marken, jag kände hur Justin tittade på mig men jag brydde mig inte om att titta upp på honom, allt jag tänkte på var när jag stötte bort honom igår, hur han har klarat så mycket, han har varit där för mig genom allt... och nu när han säger till mig att inget har hänt tror jag inte på honom? 

 

Jag tittade upp på Justin som tittade på mig med blöta ögon, jag gick fram till honom och ställde mig några centimeter ifrån honom. 

- Du stöter bort mig, Alexis, du inser det bara inte själv. Du har försökt hitta fel ända sedan det som hände i Utah... och nu när du äntligen har hittat ett... tar du det som en ursäkt, sa han tyst och tittade mig i ögonen, jag skakade på huvudet och la min hand på hans kind. Innan jag hann säga något hade Justin tagit ned min hand ifrån hans kind och höll den hårt i sina händer. 

- Titta mig i ögonen och säg att det jag säger inte är sant, sa Justin och jag tittade in i hans ögon, jag öppnade munnen men stängde den lika snabbt. 

- Jag... tror vi behöver lite tid, sa jag tyst och tittade bort ifrån hans blick, jag kände tårarna rinna ned för mina kinder och såg i ögonvrån hur Justin nickade och torkade bort några tårar ifrån hans kind. Justin släppte min hand och tittade rakt på mig, rakt på mig med sanna och ledsna ögon innan han vände sig om och lämnade mig ensam vid sjön men rinnande ögon, jag kunde känna hans ord, hans enstaka ord när han tittade mig i ögonen. "Jag kommer alltid att älska dig vid hela mitt hjärta, men om det inte räcker... känner jag inte för att kämpa för någon som slutar tro av en saknad av tillit".

---

Vad tror ni händer med Alexis och Justin? 

NEJ DOM FÅR INTE SKILJAS SÅDÄR! JAG KOMMER DÖ :O
Sjukt bra kapitel!