Meant To Be - A Justin Bieber Novel

Jag ställde mig upp ifrån golvet och suckade medans jag sakta gick upp till mitt rum och satte mig på sängen och tog upp min mobil ifrån min ficka, snabbt tryckte jag in Justins nummer och var påväg att ringa när jag tvekade, vad skulle jag säga till honom? Det är bara onödigt att oroa honom i onödan, jag skulle inte träffa Lucas igen... Då är det ingenting att oroa sig för...

Innan jag hann tänka mer la jag min mobil i min ficka igen och kände mig nervös och ensam, efter vad som hände med Lucas känner jag inte för att vara ensam hemma.... Varför är jag så barnslig? Inget kommer att hända, ingen kommer att komma, det är bara onödigt att oroa sig i onödan!

 Istället för att gå runt på mitt rum och försöka lugna ned mig gick jag ned och satte mig i soffan för att titta på något program som gör att tiden går snabbare, plötsligt plingade dörren och jag hoppade av det höga ljudet ifrån dörren, min oro växte och jag ställde mig upp och gick sakta fram till dörren för att kika ut genom fönstret och se vem det var men innan jag hann komma halvägs plingade det igen och jag stannade och stod helt stilla.

Jag är så barnslig, tänkte jag för mig själv när jag gick fram till dörren och öppnade den, utanför stod Lucas med ett leende på hans läppar, jag tittade chockat på honom och höll på att stänga dörren mitt framför ögonen på honom när han klev in och tittade på mig uppifrån och ned. 

- Är det så du vill se ut i stan? frågade han och jag tittade ned på mig själv och upp på honom med en frågande min.

- Är det så du vill se ut när du går ut ifrån mitt hus? Okej, bra, sa jag och puttade honom tillbaka till dörren och hann stänga halva när han stoppade mig genom att trycka sin hand mot dörren. 

- Vad är det? frågade han och jag tittade chockat på honom igen fast denna gången med iska och oro. 

- Vi ska inte åka in till stan idag, vi ska inte träffas eller någonsin gå på dejt, sa jag snabbt och tittade bort ifrån hans ögon, hans leende blev stelt och snart hade hela hans ansikte bytat humör, istället för att vara glad var han chockad och irriterad, jag suckade och tittade in i hans ögon för att säga till honom att han borde gå och att jag inte kommer åka med honom in till stan men Lucas hann först. 

- Jag vet att vi egentligen skulle åka seperat men jag tänkte att du kanske ville åka med mig ändå, så...

- Nej, Lucas, vi ska inte åka in till stan idag, även om vi skulle göra det så skulle jag inte åka med dig, sa jag och han tittade på mig med en blick som jag inte kunde läsa.

- Om vi åker med mina vänner? Jag hämtade mina vänner innan jag åkte hit och skulle hämta dig, sa han och jag skrattade och skakade på huvudet.

- Okej, jag känner knappt dig och det som hände innan gör så att jag inte vill lära känna dig, om dina vänner är med så ska ni antagligen inte till Starbucks och fika, sa jag och gjorde mig beredd på att stänga dörren rakt framför ögonen på honom när han vände sig om och gjorde en rörelse som sa att jag skulle komma ut, jag tvekade men gick sakta ut ifrån mitt hus och tittade runt mig. Innan jag visste ordet av det så hade Lucas stängt och låst dörren.

- Vad gör du? Hur fick du mina nycklar, släpp in mig i mitt egna hus! sa jag argt och han vände sig om och log svagt mot mig.

- Ta det lugnt, jag ger dig dem igen när vi åker hem, sa han och gick till hans bil, jag satte mig ned på trappen och suckade högt och tydligt. 

- Du tog mina nycklar innan, det var därför du kom hit! nästan skrek jag till honom, han vände sig om när han hade öppnat bildörren och tittade på mig.

- Jag tänker inte åka med dig, sa jag och letade fter min mobil när jag kom ihåg, jag la den på soffbordet där inne, jag suckade igen och gömde mitt ansikte i mina händer. 

- Kom igen, nu är det du som är utelåst, sa Lucas och jag ställde mig upp och gick fram till honom med små steg, när han hade släppt in mig gick han till dörren och låste upp den igen, innan jag hann springa ut hade han kommit in i bilen och börjat köra. 

- Någon kan komma in i mitt hus nu! Varför låste du upp? frågade jag honom, han tittade på mig och tillbaka på vägen.

 

Efter ungefär 10 minuter stannade Lucas utanför en klubb i stan, jag tittade argt på Lucas som pratade med sina vänner i baksätet. De pratade om hur de skulle kunna smyga in i klubben, eftersom alla är under 21 så måste de klura ut en plan till hur de ska kunna komma in.

Ju längre jag lyssnade på deras samtal ju mer oro växte i min mage, varför klev jag in i denna dumma bilen egentligen? Jag kunde stannat och väntat tills Justin kom, vilket han borde har gjort nu.

- Alexis, kan du... flirta dig in? frågade en kille som jag antar är Lucas "kompis", jag har sett honom i skolan, men det förklarar inte varför han vet mitt namn...

- Nej, jag tänker inte smyga in på en klubb, jag vill inte ens vara här! sa jag surt och tittade framåt och utforskade alla personer som skrattade åt varandra och ställde sig i kön in till klubben.

- Hon är vår enda chans, sa den blonda killen och jag tittade snabbt på honom med en orolig min, det finns inte en chans att jag kommer flirta mig in på den klubben, jag är ingen bra flirtare och det blir värre utan ett fixat hår och smink.

- Kom igen, Alexis, de blir roligt, sa Lucas och jag suckade och tänkte för mig själv hur dålig idé det var att säga ja till Lucas från första början och att kliva in i hans fula bil. 

- Jag tar det som ett ja, sa den blonda igen och gick ut och öppnade min bildörr och höjde ögonbynen, jag suckade och gick ut ur bilen medans jag tänkte på hur dålig dag denna är. 

Innan jag hann säga ordet av det så stod jag framför vakten som tittade frågande på mig. 

- Så, jag behöver verkligen gå på toa, sa jag tyst och tittade upp på honom, han log och såg ut att skratta inombords. 

- Jag känner igen dig, du är Justin Biebers flickvän va? sa han sedan och jag tittade chockat på honom och nickade sakta. 

- Ehm, ja, sa jag och log svagt, han nickade och tittade på den ganska korta kön och på mig igen medans han log stort. 

- Justin har varit här många gånger, tillsammans med hans Crew, han har nästan som ett VIP kort in hit, du är också välkommen, sa han och gav mig ett ännu större leende innan han släppte in mig, jag kunde kanppt andas av min chock som jag fick av att han sa att Justin hade varit här många gånger, Justin är inte över 21 och han har nästan som ett VIP kort in hit? 

Jag hörde hög musik som dunkade ifrån högtalarna och gick nästan runt i ringar för att jag inte visste vad jag skulle göra, jag kände många blickar på mig men det värsta var att jag kände mig liten och sårbar här inne. Jag känner igen denna känslan.

- Hej, hörde jag någon säga bakom mig, jag vände mig om och såg en kille som såg väldigt ung men vuxen ut, jag log mot honom.

- Hej, sa jag och tittade runt mig efter någon jag kände igen, någon ifrån Justins Crew eller... bara någon som jag kände igen men jag såg bara främlingar. 

- Kan jag bjuda dig på en drink, du ser förvirrad ut, sa han och jag skulle precis säga att jag bara var 17 när han började gå och drog mig med sig till baren och beställde någon drink som jag inte kände igen, min blick drogs ifrån honom till alla som dansade och jag gillade inte känslan att detta har hänt förut, när jag sist gick på en klubb var när jag och Justin bråkade och då gick det inte så bra. 

- Här, sa han och gav mig drinken, jag tittade på honom när han höll upp sitt glas som att han ville skåla, jag skrattade och tog upp glaset och skålade med honom innan jag drack en klunk och jag höll på att spotta ut den, den var riktigt stark och gjorde så min hals brann. 

Bara efter den klunken kände jag mig illamående och snurrig, efter varje sekund som gick såg jag mer och mer suddigt. 

- Kom, sa han och drog med mig till ett stort rum bakom baren, det måste vara VIP rummet, jag satte mig ned på en av många soffor och tog mig för huvudet. 

- Är du okej? sa killen men jag hörde nöjet i hans röst, jag suckade och tittade upp för att försöka se en utväg men den ända utvägen var där han stod och log svagt. 

- Va-dd la du i mi-n... dri-nnk, sa jag tyst och lutade mig tillbaka på soffan och kände en hand på min kind och lukten av alkohol.

- Ta det lugnt, sa han och smekte min kind innan han kysste mig och jag puttade bort honom.

- N-ej, vad allt jag sa innan allt blev svart...

 Det är inte mitt bästa skrivna kapitel, men jag hoppas ändå att ni inte tycker att det är för dåligt...