Meant To Be - A Justin Bieber Novel

Jag tittade på Justin som snabbt tog på sig sina byxor och sin tröja, jag har inte berättat för honom om att jag ska träffa Lucas senare idag. Undra hur han tar det. 

- Justin? sa jag snabbt innan jag hann tänka på vad jag skulle säga till honom, han vände sig om och tittade på mig med nyfikna ögon. 

- Lucas frågade mig igår om jag skulle vilja träffa honom idag, bara som vänner såklart,  jag sa ja... sa jag och tittade på hur han skulle reagera, han nickade sakta och började gå fram till mig och vilade sina armar runt mn midja. 

- Okej, jag har en intervju idag ändå, du vet hur tråkiga dem är... så jag antar att du kommer ha det roligare med Lucas än med mig... Just idag, sa Justin och log stort, jag tittade tveksamt på honom men besvarade hans leende med mitt och tittade in i hans ögon medans jag smekte hans kind. 

- Hur kan jag ha fått en pojkvän som är så perfekt och omtänksam som du är? frågade jag honom, han skrattade och ryckte på axlarna.

- Av en toa, sa han och jag skrattade och kysste honom lätt innan jag tog min mobil som låg på nattusbordet och gick ned till alla andra hand i hand med Justin.

 

Justin hade åkt till intervjun och nu var det bara jag kvar i hela huset, James och Becky har åkt till stan och mamma och pappa var tvungna att jobba. 

Jag gick rastlöst runt och visste inte vad jag skule göra, jag oroade mig samtidigt om träffen med Lucas idag. Det känns som om han tar det som en dejt och inte som en "vänskaplig träff", dessutom känns han mycket mer tillbakadragen nu än vad han gjorde innan. Det känns helt enkelt konstigt att veta att jag ska tillbringa en eftermiddag med en som känns som en främling för mig, jag har en dåligt magkänsla om det. 

- Du oroar dig för mycket, hördes en röst ifrån dörren, jag tittade snabbt dit och såg Lucas stå i dörröppningen, jag tittade chockat på honom medans jag skakade på huvudet. 

- Varför är du här? Klockan är knappt 12, sa jag och rynkade pannan av oro och nervositet.

- Ledsen, jag såg att du var ensam och tänkte att du kanske ville ha sällskap, sa han och jag skakade på huvudet och suckade. 

- Tack, men nej tack, jag oroar mig inte alls för mycket, sa jag och satte mig på soffan, jag hörde hur Lucas kom närmre mig med varje steg han tog vilket gjorde att jag skakade på huvudet, vad gjorde han här? Jag har inte lust att prata med honom just nu.

- Så du oroar inte dig över att jag tror att detta är en dejt och ingen träff mellan två vänner? frågade han innan han satt sig ned jämte mig, för nära mig, våra höfter nuddade varandra vilket jag inte alls tyckte om. 

- Varför knackade du inte? Du bara steg rakt in i mitt hus! sa jag irriterat, han lutade sig fram och vilade sina armbågar mot hans lår och tittade rakt på mig med en stel blick.

- Dörren var öppen, jag gick in för att jag inte är en seriemördare och du känner mig, sa han och jag himlade med ögonen och tittade på honom, han ryckte på axlarna som gjorde att jag ställde mig snabbt upp och gick till köket för att ta fram lite vatten till mig, han kom bara in för att han tyckte att jag kände mig ensam, inget att oroa mig för, intalade jag mig själv medans jag snabbt drack upp vattnet ur glaset. 

Plötsligt kände jag hur hans hand nuddade vid min midja och jag stelnade till, snabbt väde jag mig om och såg Lucas le svagt mot mig. 

- Vad gör du? sa jag tyst och såg hur han undersökte mig uppifrån och ned vilket gjorde mig rädd och nervös över vad han ville göra. 

- Jag tror du måste gå, sa jag lika tyst och gick fram till dörren för att öppna den och låsa när han hade gått ut, han kom sakta fram till mig och la sin hand på min kind, jag backade ett steg och tittade på dörren, jag såg i ögonvrån att han tittade på mig med en delvis ledsen blick men också irriterad och arg. Han har verkligen förändrats, vad hände med honom?

- Jag vill att du går ut, sa jag högre och tydligare men han brydde sig inte, jag vände mitt huvud mot hans och tittade in i hans ögon.

- Gå ut! sa jag och han suckade och gick fram till dörren och tittade sedan tillbaka på mig. 

- Jag ger inte upp, sa han innan han lämnade mitt hus och jag äntligen kunde låsa dörren, jag suckade och satte mig på golvet vid dörren och kramade om mina ben, jag vill inte träffa honom igen, varför smekte han min kind och la sin hand på min midja och han bara vill vara vän med mig? Jag är inte dum, varför sa jag ja till honom i första början när jag visste att han tar det som en dejt?

 

Jag satt mig i bilen och började köra hem till Alexis och se om hon fortfarande var kvar hemma eller om hon redan har åkt in till stan för att träffa Lucas, intervjun gick bra men jag kunde inte sluta tänka på Alexis och Lucas och deras träff, även om jag sa till Alexis att jag var okej med det så har jag en dålig magkänsla om det, Lucas känns dålig på något sätt, inte bara med hur han tittar på Alexis utan hur han pratar med henne och tanken att se Alexis med honom ensam gjorde mig nervös och arg. Jag känner mig som en svartsjuk pojkvän men... någonting är fel...

Jag tog snabbt upp min mobil och ringde till Alexis men fick inget svar, hon duschade säkert.... eller var på toa så hon inte kunde svara, jag började köra fortare och blev lättad över att jag såg deras hus mitt framför mina ögon, hennes bil var fortfarande kvar så jag antar att hon är hemma och duscar eller går på toa, precis som jag tänkte. 

Jag parkerade och hoppade snabbt ut ur bilen med mobilen i handen och plingade på men fick inget svar, som sagt, hon kanske duschade, då kan hon inte öppna. 

Jag öppnade dörren och klev in försiktigt innan jag tog av mig mina skor och jacka för att gå in och se vart hon var, men jag hittade henne inte, inte på toan eller i hela huset, vart var hon? Varför är hennes bil hemma? De skulle ju åka för sig till stan..

---

 Vart tror ni att Alexis är?