2014-03-15 | 09:53:36 | Kategori: Meant To Be

Ett tag sedan sist.

Jag vet att jag inte har skrivit på evigheter och jag kan inte skylla på annat än att jag helt enkelt inte har lust, att skriva tar en hel del tid från fritiden och eftersom jag gärna vill göra annat också är det svårt att hålla intresset uppe, men jag försöker och ska verkligen försöka skriva klart detta kapitlet. 
 
Jag älskar att skriva och älskar er som läser, och jag hoppas att ni inte slutar läsa novellen eftersom jag inte uppdaterar lika bra som innan. Jag ska försöka hålla bloggen uppdaterad mer, men jag kan inte lova att kapitlen kommer ut varannan dag längre. Som sagt, det tar tid och det finns annat jag gör på fritiden också! :)
 
 

2014-02-15 | 18:10:13 | Kategori: Meant To Be

Chapter 9 - I want her

Previously:
- Hejdå, sa jag snabbt och mötte deras blickar, mamma log mot mig och gjorde en snabb gest att jag skulle komma till henne, jag gick sakta fram till hennes stol och blev mjukt omfamnad av henne, jag skrattade och besvarade kramen. 
- Ha det så kul, sa hon sedan och jag nickade mot henne innan jag sprang ut genom ytterdörren, det ska jag ha.
- Säg inte att du gillar honom! Nästan skrek Maya ut i affären, vi hade precis varit och provat kläder och då var Maya tvungen att ta upp det som hände på festen.  
- Va? Vem? viskade jag till henne, hon spärrade upp ögonen och tittade runt sig om någon hade hört henne. 
- Justin... eller Ryan. Båda! viskade hon till mig, jag tittade chockat på henne och gav ifrån mig ett litet skratt
- Va? Gillar dem? Nej! Viskade jag tillbaka, hon himlade med ögonen mot mig och vände sig om för att hänga tillbaka tröjan som hon hade provat.
- Men de gillar dig, sa hon igen och tittade på mig med en oroad blick, jag skakade på huvudet åt vad hon hade sagt och vände mig om för att gå ut ur affären, Maya kom snabbt efter mig och tittade runt efter andra klädaffärer. 
- Eftersom båda två helt klart vill hjälpa dig så känns det som om de har några känslor där inne, och det vore konstigt eftersom både Justin Bieber och Ryan Butler är skolans värsta badboys, sa Maya och tittade på mig, jag mötte hennes blick med trötta ögon. 
- Lägg av! Jag kan inte förklara det som hände på festen, men det är definitivt inte med att de gillar mig, sa jag och försökte övertala Maya om att jag faktiskt inte brydde mig om vad de tyckte om mig, men med en pirrning i magen kunde jag själv känna att det inte var sant. 
- Forever 21 eller H&M? frågade hon sedan, jag rynkade ögonbrynen och skakade på huvudet. 
- Nej, jag känner för fika, sa jag och vände mig om till Starbucks, Maya skrattade och följde efter min blick, det var inte alls lång kö i kassan, och Starbucks har det godaste isteet. 
Jag drog med Maya in till Starbucks och ställde mig i kön, med bara en titt på menyn visste jag vad jag skulle ha, vilket var min favorit. Iste Mango. 
- Vad vill du ha? frågade jag Maya, hon bet sig i läppen och tittade på menyn i några sekunder innan hon mötte min blick med ett leende. 
- Cappuccino, sa hon och tog fram sin plånbok, jag gjorde samma sak och snart stod jag i kassan och betalade för mitt iste. 
 
Justin's Perspektiv
Min blick gick från en sovande kille på soffan till Ryan som spelade FIFA jämte honom, jag kände igen killen från skolan men blev lite äcklad av honom, han hade en spinkig vit kropp och dreglade inte så lite på soffan. Konstigt att Ryan inte har väckt honom än. 
- Vem är killen? Frågade jag spydigt till Ryan som tittade på mig och ned på honom. Han ryckte på axlarna och slog till killen på ryggen så han med ett ryck vaknade till och tittade runt sig. 
- Gå hem, sa Ryan och nickade mot dörren, killen fick en chockad min och ställde sig snabbt upp, vilket han egentligen inte borde gjort för nu tömde han sitt innehåll på golvet mitt framför Ryan som fick en irriterad min. Jag gav ifrån mig ett högt skratt åt båda av dem och visade dörren åt den spinkiga killen, men en äcklad min gick han sakta ut genom den och nu var det jag, Ryan och städerskorna kvar. 
- Vad hände med Jennifer igår? frågade jag och försökte gömma hur irriterad jag egentligen var på honom, han svarade inte mig utan fortsatte att spela, jag höjde på ögonbrynen och gav honom ett flin. Han gillade henne. 
- När började du gilla pluggisar? sa jag och fick Ryans uppmärksamhet, han pausade spelet och tittade på mig med chockade ögon. 
- Sedan pluggisar ser ut så, dessutom, hur hon dansade igår visar att hon inte bara är en pluggis, sa han och visade en av städerskorna att städa upp spyan framför honom, han gjorde en äcklig min och ställde sig upp, sedan började han gå mot köket, jag satte armarna i kors och följde snabbt efter honom.
- Jag kommer få henne, sa han sedan och jag himlade på ögonen åt honom. 
- Hon har väl redan sagt nej en gång till dig, tror du inte att hon gör om det? Jag tittade på när Ryan tog fram ett glas och hällde upp cola innan han tog en stor klunk, han skakade på huvudet och log mot mig. 
- Tjejer gillar när man räddar dem, jag hjälpte henne igår och hon kommer säga ja nästa gång, han såg så övertygad ut att jag höll på att börja gapskratta åt honom. 
- Hon kommer inse att du bara vill ha henne för sex, sa jag med ett flin och såg hur Ryan började bli irriterad på mig. 
- Jag vill inte ha henne för sex, hon är... gullig, sa han och tog en till klunk, jag höjde ännu en gång på ögonbrynen och nickade mot honom. 
- Och sexig, lade han till, jag tittade ned på det smutsiga golvet och upp på honom igen, med ett flin försökte jag gömma hur gärna jag skulle vilja att han backade undan från henne. 
- Säg till när du fått henne att säga ja, sa jag och vände mig om för att gå ut ur hans hus, jag log nöjt åt mig själv och min kommentar. Han kommer aldrig att få henne, inte när jag håller koll på henne. 
 
Nästa dag i Jennifer's Perspektiv
Med en ryckning öppnade jag ögonen och tittade upp i taket, jag kunde svagt höra hur väckarklockan ringde inne hos Julie och snart började min också att låta. Jag stängde av den och satte mig sakta upp, solen sken svagt i en liten öppning av gardinerna vilket gjorde så jag kisade för att vänja mig vid ljuset. 
- Är du va.. Ja, det var du, sa mamma som hade öppnat min dörr, hon gav mig ett leende och var påväg att säga någonting till mig när Julie kom ut genom hennes dörr, mamma tittade på henne och tillbaka på mig. 
- Jag kommer hem sent ikväll, vi har mycket att göra på jobbet, men det finns värmemat i kylen, så ni slipper laga mat ikväll, sa hon och gav Julie en snabb blick, jag nickade mot henne och ställde mig upp för att öppna gardinerna. Sedan gick jag till min garderob och letade upp något att ha på mig. Jag tog fram ett par ljusa jeans och en vit t-shirt tillsammans med en marinblå tunn jacka, sedan la jag också fram lite smycken som skulle passa till. Jag lockade till mitt hår och satte på lite smink innan jag satte på kläderna och tog mina saker innan jag sprang ned till nerdervåningen. Jag hällde upp lite yoghurt och flingor till mig och satte mig sedan ned och började lugnt äta min frukost, efter bara några minuter kom Julie ned och tog en frukt för att äta till frukost, jag tittade på henne med höjda ögonbryn och sedan ned på äpplet som hon hade tagit från fruktskålen. 
- En frukt? sa jag och hon ryckte på axlarna och satte sig ned mittemot mig, jag skakade på huvudet åt henne. 
- Jag är inte sugen på frukost, okej? svarade hon och tog en tugga av det gröna äpplet, jag tittade på henne och suckade en tyst suck. 
- Det är i alla fall bättre än inget! lade hon till, jag skrattade åt henne och fick en oskyldig min. 
- Okej! Jag bara undrade, sa jag och log mot henne, hon besvarade mitt leende och tog fram sin mobil för att antagligen läsa på meddelandet hon hade fått medans jag fortsatte att äta på min frukost.

 Nu har ni börjat få lite ur Justin's Perspektiv också, vad tycker ni om det? 
3 Kommentarer för mer!

2014-02-13 | 17:57:00 | Kategori: Meant To Be

Chapter 8 - At Ryan's Party

Previously:
Jag har aldrig blivit full, även om jag har festat mycket så vet jag mina gränser och jag skulle aldrig kunna komma hem mitt i natten och vara onykter. Speciellt inte när ens mamma var uppe halva natten för att skriva klart ett projekt, men även om jag inte drack mig förvirrad så hade jag kul på fester. Det är en riktig fest för mig. 
- Här! Skek Maya och gav oss varsin öl som hon hade hämtat medan jag befann mig i mina tankar, jag tog emot den med ett leende och tittade på Julie som var lika chockad som jag av det enorma rummet vi stod i. Även om det var massvis av tonåringar som dansade runt och hade kul kunde man se hur rummet såg ut, jag hade aldrig trott att jag skulle få se ett sådant hus som detta. Det var massor av spotlights som visade den beiga färgen på väggarna, den vita soffan var täckt med plast så man antagligen inte skulle spilla på den och runt utrymmet där alla dansade stod det bord där det var fullt av både öl och starkare drycker, men även om det såg bra ut skulle det säkert se ännu bättre ut när man stod här i lugn och ro utan musik eller människor som skymde ens syn. Hela rummet såg väldigt lyxigt ut och man såg nästan prislapparna hänga från alla dyra saker, hur vågade han ha en fest härinne?
Brody och Maya hade gått ut på dansgolvet och började dansa mitt framför ögonen på mig, jag log mot dem och tittade på Julie som har sin uppmärksamhet på människor som pratade med varandra med hög ton, mina ögon fastnade på alla som dansade. Jag såg en kille som dansade för fullt och råkade slå till alla runtomkring sig, men det verkade inte bry honom eller de som blev slagna. Jag skrattade åt dem och fortsatte titta, mina ögon fastnade återigen på en kille. Men denna gången blev jag lite nervös, Ryan stod och pratade med hans vänner med ena handen i fickan och i den andra höll han i en öl, jag fick ett leende på läpparna och försökte tränga bort den lyckliga känslan inom mig. Det var inte bra att börja tycka om en kille som är en av skolans värsta badboys, dessutom jobbar jag med Justin Bieber skolans andra ännu värre badboy på SO:n, kan det bli värre? 
 
 
(Lyssna medans ni läser, Talk Dirty - Jason Derulo)
Efter att jag hade stått och glott i mer än en kvart bestämde jag mig för att gå ut på dansgolvet och hitta någon att dansa med, nästan precis när jag började dansa började en annan kille som jag inte alls kände igen dansa med mig och våra röelser passade perfekt till varandras och till musiken, jag mötte knappt hans ögon eftersom vi bara dansade för fullt. Jag kände hur glädjen spreds i min kropp av att dansa på detta viset igen, tätt intill varandra och väldigt sexigt, han tog tag om mina höfter och jag rörde dem till musiken med snabb fart. Jag gick ännu mer tätt ihop med honom och glömde nästan bort att jag inte alls kände honom, jag vände mig om och skrattade åt att känna känslan av detta igen. Återigen rörde jag på höfterna och kände hans händer hårt fast på min midja, jag bet mig i läppen och började hoppa lite lätt med händerna i luften. Precis som många andra gjorde runt mig. Killen stannade mig och kramade om mig bakifrån med ett hårt tätt grepp, jag stelnade till och kände hans mun vid mitt öra. 
- Jag känner inte igen dig, sa han och jag försökte vara lugn. 
- Du måste vara ny, sa han igen och tryckte mig in till sig, hans händer började smeka min mage och jag stelnade till ännu mer, jag försökte komma ur hans grepp men det var omöjligt med hur han höll mig. 
- Ta det lugnt, hans röst var hård och jag nästan rös när jag hörde den. Hans händer hade flyttats längre och längre upp och jag försökte återigen krångla mig ur. 
- Ey! Lämna henne ifred! hörde jag en bekant röst skrika jämte mig, jag kände mitt hjärta pumpa hårdare och kände hur jag fick lätt panik, det var fullt av folk och det var otroligt trångt, ingen verkade märka oss. 
Jag kände hur greppet snart lossnade och en stor pustning for genom min kropp, jag vände mig snabbt om och försökte se vem det var som hade hjälpt mig. Jag tittade runt mig och såg hur Ryan hade börjat bråka med en kille, jag log mot honom och vände mig om för att gå från alla dansande tonåringar när jag gick in i en muskulös kille som stod alldeles bakom mig. Jag tittade upp på honom och såg Justins ansikte, det kändes som om mitt hjärta hoppade flera meter ut från mitt bröst. Han hade skrämt mig. 
- Är du okej? frågade han, jag tittade upp på honom och sedan runt mig för att se om han pratade med mig eller någon annan. 
- Eh, ja-a, sa jag och gav honom ett leende eftersom jag jag just precis märkte att han faktiskt undrade om jag var okej, jag anade hans muskler under den korta t-shirten vilket gjorde mig lite nervös. Varför ska jag bli såhär? 
Justin gav mig en blick och tittade sedan på Ryan och den andra killen som bråkade, han började gå till dem och lämnade mig lite förvirrad i folkmassan. Hade han just frågat mig om jag var okej?
Justin's Perspektiv
Ännu en till av tjejerna kom fram till mig och gav mig ett firtligt leende, jag besvarade det och bet mig i läppen medans jag tittade på hennes sexiga kropp som började röras till musiken. Hon drog med mig ut på dansgolvet och började dansa tätt intill mig, jag kände mig lite uttråkad eftersom jag hade gjort detta med minst 10 tjejer redan. Jag kände för något annat. 
När jag precis skulle gå ifrån henne såg jag Jennifer stå och dansa med en kille, jag himlade med ögonen på killen som hade händerna runt hennes mage, det där är inte dans. Plötsligt såg jag hur hon försöklte krångla sig ur hans grepp som bara blev hårdare och hårdare, hans händer kom längre upp ju mer hon kämpade emot. Jag kände hur mitt hjärta började pumpa av irritation, jävla idiot till kille. När jag precis skulle gå till dem och hjälpa Jennifer såg jag hur Ryan redan var där och hjälpte till, även då gick jag fram och ställde mig bakom Jennifer och tittade på henne. Varför bryr jag mig ens om henne? 
Jag kunde se hur hennes kropp slappnade av när greppet hade lossnat, min blick gled från hennes huvud till hennes kropp. Jag hade aldrig sett hennes kropp såhär innan, det såg inte dumt ut. 
Hon vände sig plötsligt om och hoppade till, jag mötte hennes ögon och såg hur pupillerna var stora av att jag hade skrämt henne. 
- Är du okej? kom det ut ur min mun, hon tittade bakom sig precis som om hon undrade om jag pratade med henne. 
- Eh, ja-a, sa hon och log ett vitt leende, jag nickade mot henne och tittade upp på Ryan och den anda killen, jag blev återigen irriterad på killen som hade försökt sig på Jennifer. Utan att säga ett till ord till Jennifer började jag gå mot dem, med bara några sekunder hade jag flyttat på alla i min väg och stod jämte Ryan som tittade på mig, sedan tittade jag på killen som hade en road min. Asshole. 
(Sluta lyssna på musiken)
 
Nästa dag i Jennifer's Perspektiv
Jag stod framför spegeln och funderade på vad jag skulle sätta på mig, jag och Maya skulle åka till stan och shoppa lite idag eftersom vi ville umgås lite utan Brody. Dessutom kunde jag inte ungå från att tänka på gårdagen, hur både Justin och Ryan hade "hjälpt mig" på något sätt. Justin hade frågat om jag var okej, vilket gjorde mig lite chockad men på något sätt var det ganska skönt, att han faktiskt inte tyckte att jag var en dum bitch utan att han ville se om jag inte hade blivit skadad eller något. Det är vad jag tror och känner att han undrade. 
- Vem var det nu igen, Justin eller Ryan som tog bort den äckliga killen? frågade Julie som låg i min säng och tittade upp i taket, jag tittade bak på henne och tillbaka på spegeln där jag började fundera på kläderna igen. 
- Ryan, Justin undrade om jag var okej, sa jag och ångrade direkt att jag hade berättat för henne om vad som hade hänt, hon skulle prata om det i flera dagar. Jag suckade och nickade åt mina kläder, det var bara en dag i stan. inte något speciellt. Jag satte mig ned vid mitt sminkbord och lade på ett tunt lager av smink, sedan fixade jag till mitt hår lite snabbt innan jag tog mina grejer och joggade snabbt ned för trappan, Julie kom snabbt efter mig och satte sig ned jämte mamma vid köksbordet. Mamma satt lugnt och läste ett magazin när vi kom ned, hennes hår var slappt uppsatt i en knut och hon hade sina läsglasögon medans hon bläddrade lite då och då i tidningen. 
- Jag åker in till stan med Maya, det borde inte ta så långt tid, jag är hemma igen i eftermiddag, sa jag och tittade på mamma, hon mötte min blick med ett leende och nickade mot mig. 
- Okej, hur gick det på festen igår? frågade hon, jag tittade direkt på Julie som fick ett flin på läpparna, men en tyst suck log jag mot mamma och låtsades som om inget hände. 
- Bra, vi hade kul, sa jag och gick och satte på mina vita converse och min vita skinnjacka, sedan sprang jag tillbaka till köket och tittade på mamma och Julie som nu pratade om något om ett skolarbete som Julie höll på med. 
- Hejdå, sa jag snabbt och mötte deras blickar, mamma log mot mig och gjorde en snabb gest att jag skulle komma till henne, jag gick sakta fram till hennes stol och blev mjukt omfamnad av henne, jag skrattade och besvarade kramen. 
- Ha det så kul, sa hon sedan och jag nickade mot henne innan jag sprang ut genom ytterdörren, det ska jag ha

Jag hoppas ni tyckte om det, det börjar hända någonting mellan Ryan, Justin och Jennifer, men vad tror ni händer nu?
3 Kommentarer för mer!
 
 
 
 

2014-02-11 | 18:22:43 | Kategori: Meant To Be

Chapter 7 - The First Stratford Party

Previously:
- Kanske om jag lär känna dig mer, jag har ju bara träffat dig två gånger, sa jag medans jag sken upp som en sol, det kändes riktigt bra att tacka nej till honom, inte bara för att han är Justins bästa vän utan för att jag kände på mig att han ville kämpa för mig. Så varför inte spela med?
 
 - Jag hörde att en kille i skolan ska ha en fest ikväll, sa Maya och tittade på mig och Brody med höjda ögonbryn, jag skrattade åt henne men jag kände mig nyfiken över hur festerna var här i Stratford, det kändes inte alls som om de skulle vara som de i New York.
- Vem? sade jag utan att tänka mig för, Maya log mot mig och tittade ned på sanden och upp igen med en oskyldig min. 
- Egentligen vill jag inte gå till hans fester men varför inte bara prova en gång, dessutom så är jag uttråkad och det var jätte längesedan jag gick på en sådan fest som han brukar göra, sa hon och pausade för att ta ett andetag. 
- Vem? frågade jag igen och Maya skrattade. 
- Ryan Butler, sa hon och log mot mig, jag kände hur hela jag hoppade till när jag hörde det bekanta namnet, Maya tog upp sin mobil och tittade på klockan. 
- Vad sägs som att vi möts 18.00 hos mig, hans hus är bara något kvarter bort? Eller känner du för att vara hemma en till kväll? frågade Maya och höjde ena ögonbrynet, jag skrattade och skakade på huvudet. 
- Visst, men om det händer något så är det helt klart ditt fel, kom ihåg det... Jag är inte hemma varje kväll, sa jag och rynkade pannan åt vad hon hade sagt till mig, hon himlade med ögonen och nickade mot mig medan hon mimade ett"okej", jag skrattade åt henne och tittade på Brody som såg frånvarande ut. 
- Är det okej med dig? Frågade jag och han ryckte till, han tittade på mig med chockade ögon. Jag log mot honom. 
- Hänger du med till Ryan Butlers fest ikväll? Vi möts hos Maya klockan 18.00? Sa jag och såg att han hade förstått, Brody nickade mot både mig och Maya.
- Okej. 
 
Jag satt på sängen och försökte hitta något att sätta på mig till festen, för bara en halvtimme sedan hade vi gått hem från stranden och det var klockan 17.00 och nu var den halv 6, jag har bara en halvtimme att hitta kläder, fixa håret och få på lite smink. Även om det egentligen inte är så speciellt, eftersom det bara är Ryan, Justin och många andra väldigt dömande killar som kommer vara där. Nejdå, jag kan ha pyjamas...
- Jen, kan du kör... Sa mamma men avbröt sig när hon såg att jag satt och tittade rakt in i min fulla garderob, jag kunde höra ett svagt skratt och snart satt hon jämte mig med blicken riktad mot samma håll som mig. Garderoben. 
- Jag tänkte fråga om du ville köra till stan och handla lite, eftersom vi nästan har tomt men nu när jag ser att du inte kommer vara hemma ikväll så ändrar jag mig, vart är du påväg, och vem är killen? Frågade mamma och mötte min blick, jag höjde ögonbrynen och gav ifrån mig en tyst suck.
- Jen, jag har också varit tonåring och känner igen när man har svårt att välja eftersom man vill vara speciellt fin, för en pojke, sa hon och jag skrattade åt henne.
- Det finns ingen "pojke" och jag ska på en fest som en kille i skolan håller i, svarade jag och tittade tillbaka in i min garderob, i ögonvrån kunde jag se hur mamma log mot mig och ställde sig upp. 
- Jag tror inte att Julie ska göra något ikväll, eftersom jag ska till kontoret kanske du kan ta med din lillasyster, dessutom får ni inte komma hem försent, sa hon och höjde ögonbrynen åt mig, jag skrattade åt min mamma när hon försökte låta allvarlig men om man ska vara ärlig så kommer vi säkert komma hem före henne, jag nickade sedan mot henne.
- Jag kan fråga henne, sa jag och ställde mig upp medan jag fortfarande hade blicken på kläderna som hängde framför mig, jag såg plötsligt en vit tunn sommarjacka som jag inte använt på länge, jämte hängde ett marinblått linne, jag gick närmre kläderna och lade dem på sängen. Med en snabb rörelse satt jag på huk och rotade runt bland mina shorts och hittade ett par som passade perfekt till, efter att jag lagt allt på sängen gick jag till Julies dörr och knackade försiktigt på, jag kunde höra ett svagt "ja" och sedan stod jag inne i hennes rum och försökte få med henne till Ryans fest. 
- Du kanske inte vill men jag, Maya och Brody ska på en fest och om du vill slippa vara ensam hela kvällen tänkte jag att du kanske ville hänga med, frågade jag och såg på Julies frågande min, hon fick ett litet leende på läpparna och nickade. 
- Om en halvtimme ska vi mötas utanför Mayas hus, sa jag och fick en "okej" nickning av Julie, för att slippa en lite pinsam tystnad gick jag tillbaka in på mitt rum och rynkade ögonbrynen av hur jag var mot min syster, jag borde vara med "storasyster" aktig, men eftersom hon bara är ett år yngre än mig så känns det lite konstigt. 
 
Efter att jag plattat mitt hår, fixat smink och satt på mig kläderna väntade jag på Julie nere vid dörren, jag hade ropat på henne i 10 minuter och även nu fick jag lite panik, när det var 5 minuter kvar, det är alltid bäst att vara tidig. 
Plötsligt hördes det steg i trappan och jag pustade ut, vi hann i tid ändå, Julie kom fram till mig och hade ett glatt ansiktsuttryck. Jag log tacksamt mot henne eftersom hon inte tog för långt tid på sig. 
- Är du klar? Frågade jag och Julie nickade och steg ut ur dörren, jag låste och sedan gick vi till grannhuset. Maya och Brody stod redan och väntade på oss och jag fick en pirrig känsla i magen, jag älskade att gå på fester, speciellt i New York. Där festade jag varannan helg, jag verkligen älskade det och detta kommer vara min första fest här i Stratford. Jag hoppas att den blir lyckad. 
Det tog ungefär 10 minuter att gå till Ryan, men när vi kom fram blev jag nästan lite chockad över hur stort hans hus var, nästan dubbelt så stort som vårat. 
- Åh, ja, detta kallas fest, sa Maya och log mot oss medans musiken dånade i våra öron. Bara nu kunde jag höra den dunkande musiken som hördes över hela kvarteret, i fönsterna kunde man se folk som njöt av livet medans de dansade för fullt med sprit i händerna, jag hade fel när jag trodde att Stratford festar skulle vara annorlunda. De känns ganska lika New Yorks när jag ser det från rätt perspektiv.
Medans vi började röra oss in mot festen fick jag syn på en bekant kille i ögonvrån, han steg ut ur bilen med några tjejer och jag kände igen allihop, gänget som följer efter honom vart han än går. Jag blev lite irriterad när jag såg honom trycka in tjejerna tätt intill sig och lägga armarna runt deras axlar, han är en bättre person. Det känns fel att han är en Playboy, någonstans därinne måste han ha några känslor. Jag tittade förbi Justin till några som sprang ut från huset med spritflaskor i händerna. De tittade på varandra och började sedan gapskratta. Jag himlade med ögonen åt dem och gick in i huset med alla andra. 
Skratt, prat, rop och musik fyllde mina öron. Jag kunde nästan känna hur alla hade kul härinne, det kanske var på grund av alla ölburkar som stod på nästan varenda bord som jag såg men det kändes ändå kul att stå här utan att ens ha tagit en öl, och ha roligt.  Jag har aldrig blivit full, även om jag har festat mycket så vet jag mina gränser och jag skulle aldrig kunna komma hem mitt i natten och vara onykter. Speciellt inte när ens mamma var uppe halva natten för att skriva klart ett projekt, men även om jag inte drack mig förvirrad så hade jag kul på fester. Det är en riktig fest för mig. 

 Detta blev inte så långt eftersom jag ville sluta innan någonting speciellt kommer hända, dessutom så har jag gjort så gott jag kunnat de här senaste dagarna för att få fram det så snabbt som möjligt. Men enligt min åsikt tycker jag inte att det är så himla dåligt, det enda som är lite trist är at jag lätt förlorar inspirationen. men jag ska förbättra mig, jag ska börja skriva på nästa direkt. Så jag hoppas att det kapitlet snart kommer ut också!
3 Kommentarer för mer!
 
 

2014-02-10 | 16:06:15 | Kategori: Meant To Be

Snart!!

Jag är snart klar! Bara några meningar kvar och sedan är jag klar, jag är så himla ledsen över att ni har fått vänta i veckor för kapitlet, men snart är det uppe och jag hoppas att jag inte har förlorat för många följare på grund av pausen. Jag vill verkligen be ursäkt över väntan!

2014-02-01 | 12:57:53 | Kategori: Meant To Be

ledsen över försenad

Jag vet att kapitelt inte har kommit ut än men anledningen till det är att jag har mycket att göra med skolan och min fritid, jag gör så gott jag kan men just nu har jag också lite problem med att skriva, det passar inte in, även om jag försöker så tar det tid just denna perioden, jag är ledsen över det. Men jag kan inte göra mer än att försöka skriva så gott jag kan, vilket jag försöker att göra. 

2014-01-22 | 23:07:54 | Kategori: Meant To Be

Chapter 6 - Spilled Soda

Previously:
 Han gick sakta tillbaka till mig och höjde ögonbrynen, jag ryckte till och började gå tilbaka jag med. Det kändes konstigt, jag kände i alla fall Justin så väl att jag visste att han älskade att flörta och träffa tjejer , men han ville tydligen plugga istället för det idag.
 
Jag vaknade av att solen sken in genom de öppna gardinerna, jag gav ifrån mig en snabb suck och kom på att jag hade varit så trött igår att jag glömde bort att dra för det enda skydd jag hade mot solen på morgonen. För att inte somna om igen öppnade jag sakta ögonen och tittade runt mig med suddig syn, plötsligt kom jag på att det var lördag och jag slapp skynda mig till skolan för att hinna i tid och bara nu blev jag mycket gladare än vad jag var för en sekund sedan. 
- Jag kan ju sova lite till, viskade jag för mig själv och vände på mig för att lägga mig till rätta men när jag precis skulle stänga ögonen började en bekant ringsignal ringa från nattusbordet. Jag suckade och tog tag i min mobil och svarade. 
- Det är Jen, sa jag snabbt med trött morgonröst, på andra sidan luren kunde jag höra svag musik. 
- Godmorgon sömtuta, eftersom det är lördag idag så tänkte jag att vi kunde åka till stranden? Det blir riktigt hett väder idag, hörde jag Maya säga från andra luren, jag satte mig sakta upp och gnuggade mina ögon med ena handen och nickade lite snabbt. 
- Okej, låt mig bara få äta och fixa mig först. 
- Jaja, men jag kommer över nu! skrek hon och jag kunde höra hur hon snabbt stängde av musiken och började springa ned för trappan, hon skrek sedan hejdå till sina föräldrar och sprang ut genom dörren med snabb fart, det var nästan så man kunde höra hur vinden blåste på henne. Jag hörde ett klick och sekunden senare plingade det på dörren, jag skrattade och lade mig tillbaka i sängen och blundade för att bara en sekund få njuta av min sköna säng innan Maya skulle tvinga mig att gå upp ur den.
- Jag såg på vädret innan idag och märkte hur varmt det skulle bli, så jag tänkte att en lång stranddag skulle sitta bra, ellerhur? Maya kom upp för trappan och klampade in i mitt rum med snabba steg, jag nickade och gav ifrån mig en suck innan jag ställde mig upp med en långsam rörelse. 
- Godmorgon på dig med, sa jag och lät som om jag pratade med en stor potatis i munnen, jag mumlade mest för mig själv. 
- Okej, gå och borsta tänderna och borsta håret, jag bad Brody komma hit om en kvart, vi har ju gångavstånd till stranden, så du måste skynda dig, sa Maya och gick till min garderob och började rota runt för antagligen en bikini som jag skulle ha på mig, jag skakade på huvudet åt henne och gick till toan och började borsta mina tänder medans jag drog en borste genom håret för att fixa till det. Som tur var hade jag inte en för farlig morgonfrisyr.
- Hur gick det igår? frågade Maya när jag var klar inne på toan och satt på sängen och väntade på att mina kläder skulle läggas fram, jag funderade en sekund och svarade sedan på hennes fråga. 
- Vi fick i alla fall något gjort, jag blev nog lite chockad att han faktiskt var där, sa jag och skakade på huvudet åt mig själv, Maya skrattade och lade ut min turkosa bikini med svarta mönster på, ett par shorts och ett vitt linne till, jag tittade på kläderna jag skulle ha på mig och suckade återigen för att jag skulle behöva ställa mig upp och ta på mig dem också. 
- Jag träffade också hans vänner, jag... Ryan tror jag hade hette, sa jag och bytte snabbt om, Maya hade bytt från min garderob till mitt smyckesskrin och letade nu efter några accessoarer till min lätta outfit, jag tittade snabbt på mig i spegeln och vände mig sedan mot henne som gav mig några smycken som skulle passa bra till. 
- Ryan? Juste, så var det han hette, sa hon och log mot mig medans hon tittade på både mig och sig själv i spegeln, jag nickade mot henne och tog min väska med mina saker i, solkräm, mobil, pengar och några saker som jag skulle behöva. Sedan gick vi ned till nedervåningen och väntade på att Brody skulle komma så vi kunde gå ned till stranden.
 
När vi kom fram till stranden kände jag doften av hav och tång, ett leende prydde mina läppar medans jag snabbt stannade och väntade på att Brody och Maya skulle hinna fram till mig, de gick otroligt sakta medans de höll handen och pussades då och då, väldigt gulligt. Men ibland också ganska irriterande. 
- Var vill ni ligga? Det blåser inte så mycket idag så vi behöver inte oroa oss för att få sand på alla våra saker, sa jag och tittade ut på stranden där både tonåringar och vuxna låg och slappnade av, det sprang också runt några barn och lekte i sanden. Men för att vara ganska mycket folk var det förvånadsvärt lugnt. 
- Där, sa Maya och pekade på en ledig yta, det var perfekt avstånd till vattnet och man stördes inte av någon som sprang förbi, det blev perfekt. Jag nickade åt henne och rättade till min väska som låg på mina axel innan jag började gå ned till den lediga platsen, jämte oss låg två personer som läste tidningar och på andra sidan låg det en kvinna och hade fullt upp med att sola och sova. 
Jag satte ned min väska på den ljumna sanden och bredde ut min handduk på en av de tre solstolarna och satte mig försiktigt ned för att inte göra något pinsamt som att hela solstolen skulle vika sig. 
- Okej, vem har vattnet med sig? frågade Maya som nu stod och inspekterade alla sina saker, Brody tittade ned på sin väska och upp på Maya igen. 
- Var det inte du som skulle ha med dig det? frågade han och Maya rykade ögonbrynen och suckade en djup suck. 
- Juste, jag kände på mig att jag hade glömt något, sa hon och tog ut plånboken ur sin väska, hon tog fram lite pegnar och tittade omkring sig.  
- Vem vill köpa vatten? frågade hon och jag log mot henne och skrattade. 
- Bara för att ni bar ned det mesta hit så får jag väl ta den äran att gå och köpa vatten till oss, sa jag och tog pengarna från hennes hand innan jag mötte hennes nöjda blick. 
- Tack, sa hon och började fixa med sina saker, jag skakade på huvudet åt henne och började gå till kiosken några meter bort från oss, medans jag klampade fram i sanden tittade jag omkring mig på alla människor som både skrattade och såg lite sura ut, de flesta låg och solade medans några barn gjorde sandslott lite här och där. Mayas mamma hade haft rätt när hon sade att detta var en lungt område, det verkar inte alls vara några dåliga typer här. 
Plötsligt när jag skulle titta framför mig kände jag en hård knuff och bara en sekund senare var halva jag blöt av läsk, jag tittade ned på mig själv med en chockad min och upp på personen som hade tappat flaskan på mig. Det var knappt så jag trodde mina egna ögon. Det var Ryan, Justins vän. 
- Oj, förlåt, jag såg inte dig, sa han men jag kunde inte låta bli att tänka på om han verkligen menade det, om han verkligen var som Justin kändes det inte som om ett förlåt var värt så mycket, för honom. 
- Jag... det är okej, sa jag och log mot honom medans jag drog lite i min tröja för att lufta den, jag kunde känna några blickar men brydde mig inte om att se när de skrattade åt vad som just hade hänt. Ryan besvarade mitt leende och tittade runt sig. 
- Kom, jag visar dig till toan, sa han och började gå, jag följde snabbt efter och pustade ut över att det fanns en toa på stranden, annars hade jag fått ha klibbiga kläder hela dagen. Om jag inte gick hem och bytte om, vilket jag inte alls kände för. 
- Jag är ledsen, jag hade blicken på något annat, sa han och öppnade toadörren för mig, jag log mot honom och skakade på huvudet. 
- Det gör inget, jag borde ha haft koll jag med, sa jag och funderade på hur jag skulle få bort läsken från min tröja, i ögonvrån kunde jag se hur Ryan fortfarande tittade på mig, vilket gjorde så jag fick en svag rodnad på kinderna. 
- Det var Jennifer va? frågade han plötsligt, jag tittade på honom medans jag tog lite papper med vatten och tvål och försökte tvätta bort det kladdiga. Jag log mot honom och nickade. 
- Ja, men vanligtvis Jen, Ryan väl? svarade jag, han skrattade och nickade en snabb nick mot mig, jag besvarade hans leende och tittade ned på min tröja som nu var ännu mer blöt, jag suckade och slängde pappret i papperskorgen medans jag gav ifrån mig en snabb suck. Med en snabb gest hade jag kommit ut ur toaletten och var påväg tillbaka till kiosken för att köpa vatten till oss, jag kunde känna Ryans blick i nacken medans det ryckte till i läpparna för en början på ett leende. 
- Vänta, hörde jag Ryan ropa bakom mig, jag vände mig om med en chockad min och tittade på när han kom springandes fram till mig. 
- Jag kan i alla fall bjuda dig på något eftersom jag spillde min läsk på dig, sa han med ett leende, jag höjde ögonbrynen och skrattade. Det kändes konstigt att en kille som jag träffat 2 gånger sedan jag flyttade hit ville "bjuda mig på något". 
- Jag är seriös, sa han plötsligt och jag gav honom ett leende. 
- Kanske om jag lär känna dig mer, jag har ju bara träffat dig två gånger, sa jag medans jag sken upp som en sol, det kändes riktigt bra att tacka nej till honom, inte bara för att han är Justins bästa vän utan för att jag kände på mig att han ville kämpa för mig. Så varför inte spela med?

 Det tog så långt tid! Jag vet det och jag är riktigt ledsen, men jag har gjort så gott jag har kunnat och nu har ni fått det, kanske inte världens roligaste men något händer i det och vad tror ni händer härnäst?
4 Kommentarer för mer!
 
 
 
 
 
 

2014-01-21 | 22:55:01 | Kategori: Meant To Be

-

Förlåt om det tar tid, men jag skriver lite varje dag och ibland blir det inte så mycket. Ni kommer snart få upp kapitlet, ha tålamod! 

2014-01-16 | 22:46:00 | Kategori: Meant To Be

Kommentarer

Kom ihåg att skriva kommentarer, för nästa kapitel är det 5 st och jag vet att ni är där och att ni kan skriver en liten kommentar hjälper också till! :)

2014-01-14 | 19:05:09 | Kategori: Meant To Be

Chapter 5 - Green Park

Prevously:
- Okej, börja jobba, fortsatte hon och gick till nästa bord, jag mötte Justins blick och tittade sedan ned i pappret igen, jag kunde fortfarande känna hans blick på min kind men struntade i att se på honom, jag ville inte se hans flin. 
 
När den sista locken av Mayas hår var lockat satte jag mig på sängen och tittade på henne när hon fixade till sitt smink, hon lade på lite puder, lite eyeliner, marcara och läppstift och efter några minuters väntan var hela hon klar. Hon hade klänningen på sig med lite smycken till, de ljusa lockarna som hängde ned vid axlarna och på hennes ansikte var det ett tunt lager av smink. Hon såg helt fantastisk ut. 
- Vad tycker du? Ska det läggas till något? Kanske andra örhängen? Maya lät uppspelt och på hennes röst kunde jag också höra lite nervositet, jag skakade på huvudet och log mot henne. 
- Du ser fantastisk ut, Brody kommer inte kunna sluta titta på dig, sa jag och Maya sken upp i ett leende, jag skrattade och ställde mig upp jämte henne, hon tittade sig i spegeln med en nöjd min och jag kände också lite behov av en dusch och lite te. Hela dagen har varit lite förrvirande, efter SO lektionen hade jag försökt prata med Justin om att jobba med frågorna efter skolan eftersom vi knappt hann med något, vilket jag inte alls kände för eftersom han är en sådan person som kan starta rykten om alla och det känndes fel att fråga honom om han ville komma med hem till mig. Men han är definitivt inte dum, han hör vad man säger och han lyssnade faktiskt på mig. 
Jag frågade honom hur han ville att vi skulle göra med frågorna, han tittade först länge på mig men sedan log han och svarade på min fråga. "Antingen kan du göra det själv, vilket vore bäst" han sa det med ett flin och det gjorde mig lite nervös men sedan dog hans vita tänder bort och han såg allvarlig ut. "Eller... klockan 5 vid parken, om du kan så fortsätter vi med frågorna där" Jag blev lite chockad över att han faktiskt svarade och eftersom jag knappt tänkte till så nickade jag och gick iväg, utan att tänka mig för. Jag borde egentligen ha sagt att vi kunde göra det på en rast här i skolan istället, även om jag i princip hade frågat honom efter skolan, men jag gick bara iväg med tanken på att jag skulle träffa honom senare idag. 
Och nu stod jag här, halv fem och tittade på mig och Maya i spegeln, hon tittade på mig med frågande min och jag höjde ögonbrynen åt henne. 
- Va? sa jag lite chockad och hon skrattade och tittade på sig själv lite snabbt innan hon gick och samlade ihop alla sakerna som hon skulle ha i sin handväska, läppglans, mobil, pengar. Allt som man brukar ha med sig, även om man kanske inte behöver pengar på en dejt med sin pojkvän. 
- Jag frågade dig om du vet vad Brody har planerat ikväll, han har sagt till mig hela veckan att det ska vara något stort, på grund av det börjar jag bli nervös, sa hon och knäppte sin väska och tittade nervöst på mig. Jag log mot henne och skakade lite snabbt på huvudet. 
- Tyvärr har han inte sagt något, men däremot vet jag att du inte behöver oroa dig, det kommer säkert bli mysigt och romantiskt som han säger att det ska bli, sa jag och tittade på hennes klocka på väggen, jag gav ifrån mig ett litet tjut och stängde ögonen. Varför är jag såhär nervös egentligen? Det är bara skolarbete, med en kille som verkar lite konstig, och... läskig, han gillar när man backar ifrån honom. Konstigt. 
-  Okej, nu kommer han, nästa skrek Maya från fönstret, jag tittade snabbt på henne och skrattade tyst för mig själv innan jag hängde med henne ned till nedervåningen och började klä på mig mina ytterkläder. Maya tog på sig en vit kappa som passade perfekt till klänningen med ett par klackar till och då blev allt i prick rätt, som när man sätter på den sista pusselbiten på ett 1000 bitars pussel. 
- Vi ses imorgon, och hälsa Brody från mig, sa jag och log mot henne, hon besvarade mitt leende och hoppade ett litet glädjeskutt innan jag gick ut från dörren och vinkade lite lätt till Brody som med en snabb gest vinkade tillbaka.
Jag låste upp bilen och hoppade in i den mjuka sätet, eftersom jag knappt kände till detta omådet så har jag ingen aning om var Parken låg, Men första gången jag åkte på de här gatorna såg jag en väldigt grön park inte så långt bort härifrån, kanske bara en 5 minuters biltur. 
Jag svängde in på gator och körde rakt fram i minst 10 minuter tills jag äntligen efter ungefär 20 minuter hittade en stor park med massor av träd och grönt, jag parkerade bilen på en tom parkeringsruta och hoppade snabbt ut och tittade mig omkring. 
Det var inte så mycket folk men det var några som gick en promenad med hundar och barnvagnar, jag fick känslan av en väldigt mysig picknick med familjen här, med jordgubbar och saft på varma sommarkvällar. Jag kunde se några som satt på bänkar lite längre ifrån mig och höll om varandra, av det kändes hela parken väldigt romantisk och vacker. Det var fint, även om det saknades några färgglada blommor här och där. 
Plötsligt fick jag syn på några killar lite längre bort som var påväg mot ett picknickbord, jag kunde nästa se på hur den ena killen gick att det var Justin och hans vänner. Att hans vänner var med gjorde mig lite nervös, men efter en stund när de hade pratat klart och när jag inte orkade vänta längre gick de ifrån honom och han satte sig ned och tog - såklart - upp sin mobil.
Med snabba steg gick jag fram till bordet och lade ned böckerna och skrivhäftet på bänken och tittade på Justin som inte ville släppa sin mobil, jag harklade mig och öppnade ena boken. 
- Okej, här är sidan som Mrs. Jane sa att några av frågornas svar var på, men jag har en känsla av att vi också behöver söka på internet, sa jag och Justins fingrar slutade att rulla på mobilskärmen, han tittade upp på mig med höjda ögonbryn och lade sedan ned mobil i fickan. 
- Va sa du, nu igen? frågade han och tittade på mig, hans blick var mer uttråkad än nyfiken, jag suckade och visade honom sidan. 
- Kommer du ihåg att vi skulle titta på denna sidan efter svar på några av frågorna? sa jag och Justin tittade ned på den textfyllda sidan och bet sig i läppen, jag rös till och skakade på huvudet. 
- Lyssnar du någonsin på lektionerna? frågade jag och Justin gav ifrån sig ett flin. 
- Jag brukar oftast ha mycket annat att göra, sa han med ett skratt och jag himlade med ögonen och skakade lite lätt på huvudet. 
- Oke... jag hann inte säga klart min mening förrän en stor vindpust blåste bort alla papper som jag hade lagt på bänken, jag spärrade upp ögonen och såg på när alla papper snabbt åkte iväg från mitt synhåll. Jag kunde känna hur pulsen ökade och fick lite panik, på dem hade jag skrivit både lite fakta, frågorna och svar på frågorna och nu höll de på att flyga iväg. 
Jag ställde mig snabbt upp och började springa efter dem medans jag följde dem med blicken, jag kunde känna blickar från alla runtomkring mig och det gjorde allt ännu mer nervöst och pinsamt. 
Bara för en sekund trodde jag att jag aldrig skulle få tag på dem igen och att jag skulle få skriva om allt men plötsligt såg jag hur de vita bladen sakta sjönk och ett par killar tog tag i dem, jag tyckte att jag kände igen dem men jag kunde inte få fram hur. 
- Tack så hemskt mycket, sa jag när jag kom fram till killarna och log mot dem, de gav mig bladen medans några log och några bara tittade på mig med frågande min. 
- Tja, killar, hörde jag en röst bakom mig, jag vände mig snabbt om och såg Justin komma mot mig, jag rynkade ögonbrynen och kom ihåg hur jag kände igen dem. Det var Justins vänner. 
- Jag trodde ni skulle hem, sa han sedan och slog några handslag med dem, killarna skakade på huvudet och vände sina blickar mot mig. 
- Hej, sa den ena killen, han hade ljusbrunt kort hår och blåa ögon, jag nickade sakta mot honom. 
- Hej, sa jag tyst och försökte låta självsäker men istället lät jag tjejig och blyg, jag kände verkligen inte för att träffa andra som var precis som Justin, inte just nu. 
Jag kunde höra hur Justin gav ifrån sig en suck jämte mig och jag kände fortfarande blicken av de andra killarna, detta var otroligt pinsamt. 
- Ryan, vad gör ni fortfarande här, skulle ni inte hem? Ryan tittade på Justin med ett leende och ryckte lite snabbt på axlarna, Justin hade en irriterad min och det gjorde mig väldigt obekväm.
- Vi skulle hem, men sen såg vi något vi gillade, sa Ryan och nickade åt några tjejer som satt och pratade med varandra på en bänk som liknade den jag och Justin satt på för bara någon minut sedan. Justin gav ifrån sig en nick och log medans han vände tillbaka blicken på Ryan och de andra killarna. 
- Ha kul, vi ses ikväll, ta med det extra flaket bara för att, sa Justin och log ännu en gång mot honom, fast denna gången lite mer hemlighetsfullt än innan. Han vände sig om och skulle börja gå medans jag inte fattade någonting alls och stod kvar. Han gick sakta tillbaka till mig och höjde ögonbrynen, jag ryckte till och började gå tilbaka jag med. Det kändes konstigt, jag kände i alla fall Justin så väl att jag visste att han älskade att flörta och träffa tjejer , med han ville tydligen plugga istället för det idag.

 Ni fick ett lite längre idag, jag skyndade mig nu lite i slutet för att jag skulle få ut det idag så jag är ledsen om det inte är jättebra. Men i alla fall så hoppas jag att ni tyckte om det ändå! 
5 Kommentarer för mer!
 

2014-01-10 | 17:05:31 | Kategori: Meant To Be

Chapter 4 - You

Previously:
- Bra, inte att låta barnslig eller något men... jag med, sa hon med ett stort glatt leende, jag skrattade åt henne och skrek hejdå till hennes familj som satt i deras vardagsrum och tittade på tv innan jag öppnade dörren och gick de ynka meterna hem. 
 
Halva dagen hade gått och nu satt jag, Julie, Maya och Brody i matsalen och pratade om allt från vad det skulle bli för mat imorgon och vad jag och Julie tyckte var en bra dejt. 
- Jag menar, en bra dejt ska ju vara romantiskt och nervös, man ska inte gå på bio eller något osocialt, man går ju på dejt för att lära känna varandra... ellerhur? sa jag och åt lite till av min mat, Maya log mot mig och nickade medans hennes blick gick runt över hela bordet. 
- Jag håller med, man ska ju prata på en dejt, inte bara sitta och titta på en långtråkig film, sa Maya och drack lite av hennes juice, både Julie och Brody nickade åt oss. 
- Okej, men jag tycker fortfarande att bio är ganska romantiskt, man kan ju hålla handen och... titta på film, sa Julie och skrattade åt sig själv, jag log mot henne och såg i ögonvrån hur Maya och Brody också skrattade åt vad hon hade sagt. 
- Jaja, i alla fall så har jag planerat något extra speciellt för oss idag, sa plötsligt Brody och gav Maya en kyss, jag log mot dem och tittade på Julie som också hade "aww" blicken.
- Eftersom jag lovade mr. Smith att inte komma försent en gång till måste jag verkligen gå nu, vi ses senare, jag kommer till dig och hjälper dig med håret sen, sa jag och ställde mig upp och gav Maya en blick, hon log mot mig och tog Brodys hand medans de båda fortsatte att äta. Julie ställde sig upp jämte mig med höjda ögonbryn. 
- Kommer du inte ihåg att jag också har SO nu? Jag sa ju det till dig för bara någon minut sedan, sa hon medans vi lämnade av våra tallrikar och glas,  jag tittade på henne och kom plötsligt ihåg vad hon hade sagt.
- Juste, vi började prata om dejter och allt... jag glömde bort, sa jag och log mot henne, hon skakade på huvudet och började gå mot hennes skåp, jag följde snabbt efter och bara någon minut senare satt vi i klassrummet medans vi väntade på att alla elever skulle komma in, det gick förvånadsvärt snabbt och snart var hela klassen samlade och våran SO lärare hade börjat prata. 
- Eftersom jag vet hur mycket ni redan har lärt er om andra världskriget kommer jag dela upp er i grupper på 2 där ni i 4 veckor kommer få jobba tillsammans med uppgifter och i arbetets slut kommer ni få lämna in en uppsats om det ni har lärt er, och som hjälp, om ni har sovit på lektionerna, så har ni eran partner, sa mrs. Jane och tittade på var och en av oss, jag blev lite nervös eftersom jag knappt kände någon här men jag fick också lite hopp eftersom Julie var här och det kan vara en pytte liten chans att jag kommer få vara med henne. 
- Okej, jag läser upp era namn så får ni sätta er bredvid varandra, Sarah och Daniel, Emily och James, Sandra och Nick... 
Jag lyssnade knappt på vad hon sa tills jag hörde mitt namn ropas upp. 
- Jennifer och Justin, sa hon, medans min blick gick genom hela klassrummet funderade jag en stund över vem Justin kunde vara, när jag såg en bekant kille med brunt hår och vitt leende kom jag ihåg vem det var. Justin Bieber, han som jag mötte utanför rektorns kontor. Det verkade inte som att han hörde eftersom han satt och flörtade med en tjej bakom honom men jag kunde inte hjälpa att se hur många blickar som drogs till mig. Antagligen eftersom den nya tjejen fick vara med den snygga killen i klassen, i 4 hela veckor, inga byten. Lyckos mig. 
- Okej, sätt er bredvid varandra så ska jag ge er frågorna och lite mer info, sa hon och någon sekund efter var hela klassrummet i kaos, alla hade börjat prata och skratta medans jag fortfarande satt och kunde inte fatta att jag hade fått honom. 
- Jennifer, din partner var Justin, hörde jag Mrs. Jane säga mitt bland alla röster, jag tittade upp och såg henne tittade på mig med ett leende, jag besvarade det och ställde mig upp med mina saker i händerna och började gå till den tomma bänken bredvid Justin. När jag såg på honom verkade han vara helt fast i sin mobil för att märka mig men när jag satte mig bredvid honom tittade han upp och jag mötte de hasselbruna ögonen, han gav mig samma flin som igår och lade sin mobil på bänken, jag satte mig försiktigt jämte honom och tittade på alla som nu hade funnit sin plats. 
- Okej, som sagt kommer ni få skriva en uppsats men nu kommer ni få jobba stenhårt med frågor som behöver vara svarade om ni ens kommer klara av att skriva den, här är 5 frågor som måste vara klara under denna veckan, nästa vecka kommer ytterligare 5 frågor, ni ska utvecka era svar så gott som möjligt för att få bättre betyg, så ni måste ha bra samarbete och ni måste också lägga ned mycket tid på att söka och svara. Har jag nämt att ni måste kunna det också? mrs. Jane lät väldigt sträng men hennes ansiktsuttryck gjorde hela uppgiften lättare, även om jag hade skolans badboy jämte mig som knappast ville hjälpa mig att få upp mina betyg. 
Hon delade ut frågorna och sedan satte hon sig på sin stol bakom sin bänk med en nöjd min, alla andra hade börjat prata medans jag och Justin satt och var otroligt tysta, för att avbryta den pinsamma tystnaden harklade jag mig och läste frågorna, Justin satt uttråkad på sin stol och höll på med sin mobil, han snurrade runt den, lade den upp och ned. Det märkes verkligen hur han tyckte att detta var tråkigt. 
- Okej..sa jag men avbröt mig, jag visste inte alls vad jag skulle säga, istället tittade jag på Justin som vände sig mot mig, hela hans uttryck gjorde mig nervös. Han gav ifrån sig ett leende och nickade, sedan vände han sig om och började prata med någon kille bakom oss. Jag suckade och började söka svaren på min mobil. 
- Justin, sa mrs. Jane medans hon gick mot oss, Justin tittade på henne med ett flin och lutade sig tillbaka på stolen, hon stannade vid vårat bord med armarna i kors över bröstet. 
- Detta är en uppgift där ni ska samabeta, den är inte individuell, sa hon och höjde ögonbrynen åt Justin. Han hade slutat le och nickade mot henne, men han såg fortfarande road ut.
- Okej, börja jobba, fortsatte hon och gick till nästa bord, jag mötte Justins blick och tittade sedan ned i pappret igen, jag kunde fortfarande känna hans blick på min kind men struntade i att se på honom, jag ville inte se hans flin. 

Tycker ni att kapitlerna är tillräckligt långa? 
3 Kommentarer för mer!

2014-01-09 | 17:46:35 | Kategori: Meant To Be

Inte ikväll

Jag håller på med kapitel 4 men kommer inte hinna få klart det ikväll, titta in imorgon, då tror jag att det borde vara färdigt.
Jag har inte långt kvar alls, bara lite till + bilder sedan lägger jag ut det till er. Men ha tålamod, jag har fritid och skola också! :)





2014-01-06 | 16:35:00 | Kategori: Meant To Be

Chapter 3 - Badboy

Previously:
- Justin Bieber, hörde jag en röst säga från receptionen, jag rynkade ögonbrynen och tittade runt mig efter någon som ställde sig upp men när jag förstod att Justin Bieber stod mitt framför mig med en irriterad och road blick tittade jag tillbaka på hans flin innan jag vände mig om och började gå från rektorns kontor till mitt skåp för att hämta mina NO saker.
 
 
Under hela dagen kunde jag inte sluta tänka på den killen som jag träffade utanför Mr. Smiths kontor, han såg så arg och irriterad ut vilket gjorde mig nyfiken på varför han verkade så elak. Det kändes som om han blev nöjd när jag backade undan, som om han ville att jag skulle vara rädd för honom. Vem vill det?
- Jennifer! hörde jag en bekant röst ropa bakom mig, jag vände mig snabbt om och insåg att jag hade varit så inne i mina tankar att jag inte hade insett att jag var påväg till min bil. 
- Hej, Maya, sa jag lite chockad när hon hade sprungit fram till mig, hon log mot mig och tittade bakom sig. 
- Jag undrar om du skulle vilja hänga med hem till mig, jag har något som jag behöver hjälp med, sa hon när hon hade vänt sig om igen, det såg precis ut som om hon letade efter någon. Jag nickade lite snabbt och besvarade hennes leende. 
- Okej, men om det är läxor är jag nog inte till så stor hjälp, sa jag och hon skrattade och skakade på huvudet. 
- Nej, jag ska på dejt med min pojkvän imorgon och jag har köpt några klänningar som jag behöver hjälp att välja mellan, svarade hon och jag nickade som svar. Hon tittade återigen bakom sig och denna gången sken hon upp som en sol när hon antagligen såg det hon letade efter. 
- Brody, här! skrek hon ut så hela skolgården kunde höra det, men när vi inte fick några blickar blev jag lite förvirrad över vad detta egentligen var för skola. 
En brunhårig lång kille kom fram bland folkmassorna med ett stort leende på läpparna, han hade en t-shirt som visade hans muskulösa armar och en ryggsäck hängandes på ena axeln, när han kom fram till oss kunde jag inte hjälpa att le mot honom. 
- Brody, detta är Jennifer min nya granne och Jennifer, detta är Brody min pojkvän, sa Maya och jag skakade om Brodys hand, när jag kände hans hårda grepp kunde jag se framför mig hur mycket han tränade för att hålla sin kropp så muskulös som den var. 
- Jag har hört mycket om dig, Maya kan inte sluta prata om hur skönt hon tycker det men en lite yngre granne denna gången, sa Brody och jag skrattade och tittade på Maya som såg lite generad ut. Jag log mot henne och tittade tillbaka på Brody som hade sin blick på Mayas ögon, jag fick lite skuldkänslor över att jag precis hade tänkt för mig själv att han var snygg.
- Jag måste till fotbollsträningen, men det var roligt att träffa dig, sa Brody och log mot mig, jag nickade mot honom. 
- Dig med, sa jag som svar med ett snabbt leende.
- Jag ringer dig ikväll, sa han och drog sin blick till Maya och gav henne en snabb puss på kinden innan han sprang iväg med sina andra vänner, jag tittade på Maya som fortfarande följde Brody med blicken. 
- Jag antar att det är med honom som du ska på dejt med imorgon? frågade jag och Maya skrattade och vände sig mot mig. 
- Japp, det är han det, svarade Maya och tittade återigen runt sig. 
- Körde du hit? Jag vaknade så tidigt idag att jag tog skolbussen, Maya stannade med blicken på mig och jag nickade snabbt och gick fram till mammas svarta Volvo, Maya kom efter mig och gick till andra sidan av bilen och hoppade in. Jag gjorde samma sak och startade igång motorn medans jag snabbt klickade fast säkerhetsbältet. Just som jag skulle backa ut ur rutan såg jag honom mitt framför mig, Justin Bieber.
Han pratade med några killar medans hans blick var fastklistrad på några tjejer lite längre bort, han bet sig i läppen och det såg inte alls ut som om han lyssnade på de andra killarna som stod vid honom. 
- Jorden anropar Jennifer, vad håller du på med? Maya satt som ett frågetecken och tittade på mig, jag skakade på huvudet medans jag fortfarande höll kvar blicken på den välbekanta killen. 
- Vem är han? sa jag och gav henne en snabb blick. 
- Vem? Han? Justin Bieber? Jag nickade och tittade på henne, hon hade höjda ögonbryn medans hennes ögon gav ifrån sig en road känsla. Jag tittade frågande på henne och tillbaka på Justin. 
- Han är skolans badboy, jag lovar att han har kysst alla tjejer - utom mig - i hela skolan, han är den mest populära killen här och alla tjejer vill ha honom, fast såklart... inte jag då, Maya gav ifrån sig ett leende och tittade på honom. 
- Han kanske ser bra ut, men jag lovar att han bara bryr sig om att få ligga med alla tjejer och få ett bra rykte, inte om kärlek eller att ens vara snäll och omtänksam, fortsatte hon. Jag tittade på henne med ett svagt leende, hon hade fortfarande höjda ögonbryn men hennes ögon såg mer allvarliga ut. 
- Jag gick på honom utanför rektons kontor idag, han blev skitsur först med sen backade jag ifrån honom och då såg han road ut, det kändes konstigt att bli flinad åt för att jag backade undan, sa jag och Maya tittade på Justin och tillbaka på mig. 
- Det låter som honom, som du ser har han bara blicken på tjejerna medans hans bästa vänner pratar med honom, inte direkt en gentleman, sa Maya och ryckte lite snabbt på axlarna. 
- Ska vi åka? frågade hon sedan och jag nickade och började backa ut bilen från parkeringsrutan.
 
- Okej, nu ligger alla framme, vilken tycker du? frågade Maya när hon hade lagt ut alla klänningarna på sängen, jag trodde det skulle vara 2 eller 3 att välja mellan men det jag såg som låg på hennes säng var nog alla hennes klänningar. Inte bara de nya. 
- Det kanske vore bäst att prova alla först och se vilka som blir finalisterna, svarade jag henne och hon nickade och satte på sig en blå klänning lite snabbt. Den var marinblå med spets och såg inte direkt ut att vara så speciell. Nästa klänning var rosa med en öppen rygg och nästa igen var helt vit och lite öppen vid benet, vilket såg både sexigt och sött ut. 
När alla klänningarna var provade hade jag några favoriter, den vita klänningen, en röd långklänning och en vit, turkos som var oroligt fin, nu var det bara att välja mellan dem. 
- Okej, den röda är elegant och i lite mer vuxenstil, medans den vita är sexig, söt och helt perfekt för en dejt med sin pojkvän och den vit, turkosa är väldigt söt men inte så sexig. Vilken tycker du? frågade Maya och tittade ned på de 3 utvalda klänningarna, jag undersökte dem noga innan jag tittade upp på henne igen med ett leende. 
- Den vita, helt klart, sa jag och hon skrattade och nickade. 
- Jag håller med, sa hon glatt och hängde upp alla andra klänningarna i sin garderob igen, hon nästan hoppade runt av hur glad hon var. 
- Det är kanske bäst att jag går hem, mamma kommer hem sent och vi måste laga mat och allt sånt, som brukar ta ganska långt tid, sa jag och tog min väska som låg på skrivbordsstolen, Maya nickade och följde med mig ned till ytterdörren. 
- Du har matematik första lektionen imorgon va? frågade Maya och jag nickade som svar, hon log och fortsatte. 
- Bra, inte att låta barnslig eller något men... jag med, sa hon med ett stort glatt leende, jag skrattade åt henne och skrek hejdå till hennes familj som satt i deras vardagsrum och tittade på tv innan jag öppnade dörren och gick de ynka meterna hem. 

3 Kommentarer för mer!

2014-01-03 | 15:20:16 | Kategori: Meant To Be

Chapter 2 - First lesson

Previously:
- Vad sägs som klockan 6? Sarah höjde ögonbynen och mamma nickade och tittade lite snabbt på oss, jag kände egentligen inte alls för att äta middag hos några främlingar men vad gör man inte för sin mamma. 
- Det blir perfekt, svarade mamma och lutade sig tillbaka i soffan. Nu var det bestämt, vi skulle inte ha en ledig kväll ikväll i alla fall. 
 
- Kommer ni börja på Stratford High? frågade Maya medans våra föräldrar hade börjat prata om jobb och typiska "vuxen" saker, att bara lyssna på det gjorde mig trött och eftersom jag inte ville somna än så hade jag, Julie och Maya börjat prata. Jag nickade åt Mayas fråga och tittade lite snabbt på Julie. 
- Ja, imorgon börjar arbetet igen, sa jag och tittade tillbaka på Maya som log ett svagt leende, jag besvarade det och tog en klunk av mitt vatten. 
- Jag tror ni kommer trivas bra, hur var eran förra skola? frågade hon och jag började direkt tänka på korridoren där mitt skåp fanns, precis jämte Dylans och mina vänners. Men man fick verkligen kämpa för att få alla precis jämte varandra, jag kommer ihåg när jag var tvungen att göra en deal med en kille som behövde hjälp med läxorna, jag fick hjälpa honom varje rast tills han kunde det. Men vad gjorde man inte för sina vänner. 
- Jag vet inte hur det är här men det verkar vara ganska annorlunda än i New York, vi gick inte i en skola där man hade de rika i en grupp och de fattiga i en utan skolan var ganska sammansvetsad, men den var inte så stor så det var antagligen därför, svarade jag och log ett svagt leende, jag kände på mig att det inte skulle vara likadant här i Stratford. 
- Hur är skolan här? frågade jag Maya, hon tittade ned på sin tomma tallrik och upp på mig igen med en fundersam min. 
- Vi är inte så sammansvetsade, det finns några grupper man inte alls vill vara med och det finns de grupper man vill, men det finns också sportfånar, pluggisar och i mitt fall, de normala, sa hon och jag nickade.
- Det låter lite som en "high school" film, sa jag och Maya skrattade och nickade.
- Om jag ska vara ärlig så är det lite som en också, sa hon och fortsatte att le mot mig, jag skrattade och tittade på Julie som såg så trött ut att hon knappt kunde hålla ögonen öppna, vilket var konstigt eftersom hon redan har sovit nästan hela dagen. 
- Ni får gärna gå upp på Mayas rum om ni vill, tjejer, sa Sarah och log mot oss, jag tittade på Maya som nickade åt hennes mamma och höll på att ställa sig upp, jag gjorde samma sak och puttade lite på Julie så hon skulle komma tillbaka till verkligheten och hänga med oss upp.
 
Nästa dag
Jag vaknade av att mamma kom in i mitt rum och drog isär gardinerna, jag kisade mot henne och suckade en djup suck. 
- Dags för skolan, sa mamma och log mot mig innan hon gick ut ur dörren, jag suckade ännu en gång och försökte vakna med att sätta mig upp men det kändes inte alls bättre, det gjorde nästan allt värre istället. 
- Jag antog att ni inte ville ta skolbussen till skolan så jag väckte er lite senare, hörde jag mamma skrika från sitt rum, jag nästan hoppade fram till min klocka och tittade på den. 07:30. Jag hade en halvtimme på mig att fixa mig, äta och åka till skolan. Det skulle jag kanske klara. 
För att slippa slösa mer tid och bli ännu tröttare gick jag snabbt upp från min säng och letade igenom min garderob, det blev ett par vanliga jeans och en vit t-shirt med en brun skinnjacka och lite smycken till, det blev bra till första skoldagen. Inte för slampigt, inte för barnsligt. Normalt. 
Jag tog en snabb dusch innan jag började locka mitt hår och sminka på mig ett tunt lager av smink. Nu var det bara att ta något lätt att äta också. 
Jag småjoggade ned för trappan till nedervåningen och satte mig vid köksbordet där mamma redan hade dukat fram lite frukost till oss, för att hinna till skolan i tid kunde jag bara ta en macka men det var i alla fall något för mig att få i magen innan den första skoldagen skulle börja och säkert förstöra hela min vecka. Jag skulle säkert göra något dumt eller pinsamt som gjorde så jag fick världens pinsammaste ryckte, det låter som mig. 
- Jag kommer hem sent ikväll eftersom jag behöver göra mycket första dagen idag, men jag vet att ni kan laga mat till er och det är bara att ringa om det är något problem, sa mamma som satt mittemot mig och åt lite yoghurt medans hon läste i ett magazin, jag nickade och såg mig omkring för Julie men hon hade antagligen inte kommit ner än. 
- Vi har varit ensamma hemma förut så det borde inte bli några problem, sa jag och tittade på mamma som log mot mig och nickade. Jag besvarade hennes leende och åt upp min macka medans jag snabbt gick upp till toan och borstade tänderna. Jag passade på att titta in på Julies rum, hon satt helt klar på sin säng och tittade ned i sin mobil, hon väntade antagligen på mig. 
- Vi... åker... om...5, försökte jag säga medans jag fortfarande borstade tänderna, hon tittade upp på mig och skrattade åt hur jag såg ut, jag himlade med ögonen och gick tillbaka till toan och borstade klart mina tänder innan vi snabbt skyndade oss ut till bilen och körde till skolan.
 
Jag hade sprungit runt i hela skolan för att hitta rum 255 men eftersom detta inte alls var min turdag så hade jag inte ens hittat rum 200, vilket ledde till att jag nu satt utanför rektorns kontor och försökte komma på en bra ursäkt för att ha missat hela första lektionen, vilket tillslut blev med sanningen. 
- Jennifer Amberlyn, hörde jag rektorn säga från sitt kontor när en annan elev hade kommit ut därifrån, jag ställde mig nervöst upp och gick in till mr. Smiths kontor. 
- Hur trivs du på skolan, Jennifer? frågade mr Smith direkt när jag satte mig ned på stolen framför hans skrivbord, jag log och nickade åt hans fråga. 
- Bra men jag hade svårt att hitta till sal 255 och på grund av det kom jag inte till första lektionen, jag ville bara säga till dig att det inte var meningen att det skulle hända, sa jag och tittade nervöst på rektorn, han gav ifrån sig en snabb nick och log svagt mot mig. 
- Jag förstod att det var något sånt, jag fick precis in lektionen till systemet och jag fixar det på direkten, men jag hoppas att det bara var denna gången, svarade mr Smith och jag nickade ivrigt men fortfarande lika nervöst, han såg så sträng ut så det kändes som om han skulle strypa mig. För säkerhetsskull nickade jag en gång till och gav honom ett svagt leende. 
- Jag lovar, sa jag snabbt och väntade på att han skulle säga något mer men det blev tyst, för att slippa en pinsam tystnad gick jag snabbt ut från rummet med min nervösa blick riktad mot golvet. När jag precis hade stängt dörren efter mig stötte jag hårt i någon framför mig vilket fick mig att chockad titta upp på personen som såg rasande ut. 
- Va fan! nästan skrek han ut och jag backade ett steg från honom, när han märkte att jag blev chockad fick han ett stort flin på läpparna och han gav ifrån sig ett tyst skratt. 
- Justin Bieber, hörde jag en röst säga från receptionen, jag rynkade ögonbrynen och tittade runt mig efter någon som ställde sig upp men när jag förstod att Justin Bieber stod mitt framför mig med en irriterad och road blick tittade jag tillbaka på hans flin innan jag vände mig om och började gå från rektorns kontor till mitt skåp för att hämta mina NO saker.

 Jag vet att de första kapitlerna inte alltid blir så spännande men det börjar ju hända något nu i slutet, vad tror ni fortsättningen kommer vara?
3 Kommentarer för mer!

2013-12-31 | 17:41:26 | Kategori: Meant To Be

Chapter 1 - Pilot

 
Mamma parkerade bilen utanför vårat nya hus och jag orkade knappt öppna ögonen för att ens se på det, jag hade för många tankar i huvudet om våran flytt, att lämna Dylan och mina vänner och att jag skulle börja i en helt ny skola imorgon, med helt nya människor som jag aldrig träffat förut. Jag kände hur Julie petade på mig och jag öppnade irriterad ögonen och tittade på henne, hon såg lika trött ut som jag och då förståd jag att hon inte skulle reta mig, utan att hon faktiskt ville hjälpa mig att vakna så vi kunde komma in i huset och komma igång. Utanför kunde jag se mamma som jobbade med att ta ned sin resväska från bagaget och ett litet leende prydde mina läppar. 
- Jag kommer, sa jag och tittade på Julie igen som fortfarande gav mig ett trött blick, hon nickade och gick ut från bilen med en snabb rörelse. Jag gjorde samma sak och hämtade min resväska från bilens trånga utrymme därbak, jag kunde svagt höra hur folk pratade med varandra i området och jag kände en svag dogt av hav som gjorde så jag blev nyfiken på om vi bodde nära stranden. Jag tittade mig snabbt omkring innan jag började dra min väska bakom mig och försökte hålla uppe min handväska på min axel. 
- Ni får välja era egna rum, men snälla tjejer, håll sams, sa mamma och gav oss blickar som vi båda nickade åt men glömde sedan bort när mamma låste upp dörren och vi kom in i vårat nya hus.
Det kändes som om hakan låg nere på golvet när jag hade kommit in, det var så stort och vackert att titta på och det kändes inte alls som om jag skulle bo här.
Mamma tittade runt omkring sig medans hon log ett stort nöjt leende, jag kunde se på henne att hon också såg lite chockad ut över att hur konstigt det kändes. Innan jag fortsatte gå upp och titta på sovrummen gav jag en snabb blick på baksidan av huset, en stor trädgård med stenstigar som ringlade sig över hela området. Det fanns en liten plas där man kunde sitta och äta, det fanns också en eldstad och några soffor som såg väldigt bekväma ut. Det var mycket blommor och grönt och det kändes inte möjligt att ha en sådan fin trädgård, det enda jag har haft som trädgård innan har varit en gräsmatta med träd lite här och var.
Efter att jag tittat klart på trädgården gick jag uppför trappan och längtade lite efter att se alla mina altenativa sovrum, jag sprang mot den första dörren och framför mig såg jag en tråkig vanlig toa, jag skrattade lite åt mig själv och gick hoppfullt till nästa dörr. Jag möttes av det första sovrummet men när jag tittade in hade Julie redan lagt sig ned på sängen och somnat. Jag log lite svagt och fortsatte till nästa dörr och som tur var så var sovrummet tomt och jag kände på mig att mamma var i det som var kvar eftersom jag inte hade sett henne på nedervåningen, jag la ned mina väskor på sängen och undersökte rummet. Väggarna var i trä och jag blev lite chockad över hur stort det var, sängen var otroligt stor så det kändes som om hela min familj skulle få plats där i. Jag hade också en liten balkong med utsikten över havet, då förstod jag att jag hade rätt innan när jag kände havsdoften. Jag satte mig på sängen och tog in allt jag just sett och ändå hade jag inte sett hela huset, det var svårt att tänka sig att vi faktiskt skulle bo här från och med nu. Mitt i alla mina tankar hörde jag en knack på dörren och snart kom mamma in med ett leende, jag besvarade hennes leende och tittade runt omkring mig ännu en gång. 
- Vad tycker du? Jag tror Julie bara tog det första hon såg för hon har redan somnat, dessutom tror jag att detta rummet är mest i din stil? Mamma satte sig ned brevid mig och tittade sig snabbt runt, jag nickade och följde hennes blick runt i sovrummet. 
- Jag gillar det, svarade jag och mamma tittade på mig och fick en orolig min, jag suckade tyst för mig själv och kände på mig att hennes "jag är ledsen över detta" samtal snart skulle komma. 
- Jen, jag är ledsen att du behövde lämna alla dina vänner, men tror du inte att du hittar vänner här med? Mamma la sin hand på min axel och jag tittade upp på henne. 
- Mamma, kan vi ta det någon anna gång? Jag måste verkligen ta en dusch och packa upp alla mina saker, sa jag snabbt och ställde mig upp och öppnade min resväska, där i var allt en enda röra och jag orkade knappt tänka på att hänga upp alla mina kläder och packa upp mina saker. 
- Jen.. Började mamma men jag gav henne en blick så hon inte skulle börja prata igen, hon suckade och nickade.
- Okej...men kom ihåg att resten av dina saker kommer imorgon, lastbilen blir lite sen, sa mamma och ställde sig upp och gick, jag kunde se i ögonvrån hur hon rynkade ögonbrynen och såg väldigt orolig ut. Jag nickade och tog ut lite kläder från väskan, när mamma hade gått ut från mitt rum lutade jag mig mot sängen och tog upp min mobil. Inget sms, inget missat samtal. Jag suckade och lade mobilen på sängen medans jag tog fram nya kläder som jag skulle ta på mig efter jag duschat. 
 
Efter duschen och lite upphängning av mina kläder gick jag ned till resten av familjen som var på nedervåningen, det lät inte som om de var ensamma, det hördes flera olika röster som pratade med varandra. 
- Ja, vi bodde i New York innan och det är lite olikt här, hörde jag mamma säga, jag stannade nedanför trappan och kikade in i vardagsrummet, där satt Julie, mamma och 3 andra personer. Jag fick en känsla av att gå upp på mitt rum igen och vänta tills de hade gått men när jag hade bestämt mig för att göra det var det redan försent. Mamma hade sett mig. 
- Jennifer, träffa våra nya grannar, Sarah och Stefan Adamson och deras dotter Maya, sa mamma och tittade på familjen som mötte min blick. Maya såg ut som att vara i min ålder medans hennes mamma och pappa såg ut som att vara i 40 års åldern. 
- Hej, sa jag med ett leende och gick fram till dem, jag hälsade på alla och satte mig sedan ned jämte Julie. 
- Jag hoppas ni kommer trivas här, det är ett väldigt lugnt område och skolan ligger bara några minuter härifrån, sa Sarah och log mot oss, mamma nickade och tittade på mig och Julie med en nöjd min. 
- Så, våran familj har en liten tradidion att bjuda alla våra nya grannar på middag, om ni vill såklart, sa Stefan och log mot oss, mamma fick en lite chockad min men log ett stort leende. 
- Oj... men det låter väl bra, ellerhur tjejer? frågade mamma och både jag och Julie nickade på samma gång, Mamma tittade tillbaka på familjen Adamson och log stort mot dem. 
- Vad sägs som klockan 6? Sarah höjde ögonbynen och mamma nickade och tittade lite snabbt på oss, jag kände egentligen inte alls för att äta middag hos några främlingar men vad gör man inte för sin mamma. 
- Det blir perfekt, svarade mamma och lutade sig tillbaka i soffan. Nu var det bestämt, vi skulle inte ha en ledig kväll ikväll i alla fall. 

 Så, första kapitlet uppe och vad tycker ni? Verkar den bra? 
3 Kommentarer för mer!