Meant To Be - A Justin Bieber Novel

Halva dagen hade gått och nu satt jag, Julie, Maya och Brody i matsalen och pratade om allt från vad det skulle bli för mat imorgon och vad jag och Julie tyckte var en bra dejt. 

- Jag menar, en bra dejt ska ju vara romantiskt och nervös, man ska inte gå på bio eller något osocialt, man går ju på dejt för att lära känna varandra... ellerhur? sa jag och åt lite till av min mat, Maya log mot mig och nickade medans hennes blick gick runt över hela bordet. 

- Jag håller med, man ska ju prata på en dejt, inte bara sitta och titta på en långtråkig film, sa Maya och drack lite av hennes juice, både Julie och Brody nickade åt oss. 

- Okej, men jag tycker fortfarande att bio är ganska romantiskt, man kan ju hålla handen och... titta på film, sa Julie och skrattade åt sig själv, jag log mot henne och såg i ögonvrån hur Maya och Brody också skrattade åt vad hon hade sagt. 

- Jaja, i alla fall så har jag planerat något extra speciellt för oss idag, sa plötsligt Brody och gav Maya en kyss, jag log mot dem och tittade på Julie som också hade "aww" blicken.

- Eftersom jag lovade mr. Smith att inte komma försent en gång till måste jag verkligen gå nu, vi ses senare, jag kommer till dig och hjälper dig med håret sen, sa jag och ställde mig upp och gav Maya en blick, hon log mot mig och tog Brodys hand medans de båda fortsatte att äta. Julie ställde sig upp jämte mig med höjda ögonbryn. 

- Kommer du inte ihåg att jag också har SO nu? Jag sa ju det till dig för bara någon minut sedan, sa hon medans vi lämnade av våra tallrikar och glas,  jag tittade på henne och kom plötsligt ihåg vad hon hade sagt.

- Juste, vi började prata om dejter och allt... jag glömde bort, sa jag och log mot henne, hon skakade på huvudet och började gå mot hennes skåp, jag följde snabbt efter och bara någon minut senare satt vi i klassrummet medans vi väntade på att alla elever skulle komma in, det gick förvånadsvärt snabbt och snart var hela klassen samlade och våran SO lärare hade börjat prata. 

- Eftersom jag vet hur mycket ni redan har lärt er om andra världskriget kommer jag dela upp er i grupper på 2 där ni i 4 veckor kommer få jobba tillsammans med uppgifter och i arbetets slut kommer ni få lämna in en uppsats om det ni har lärt er, och som hjälp, om ni har sovit på lektionerna, så har ni eran partner, sa mrs. Jane och tittade på var och en av oss, jag blev lite nervös eftersom jag knappt kände någon här men jag fick också lite hopp eftersom Julie var här och det kan vara en pytte liten chans att jag kommer få vara med henne. 

- Okej, jag läser upp era namn så får ni sätta er bredvid varandra, Sarah och Daniel, Emily och James, Sandra och Nick... 

Jag lyssnade knappt på vad hon sa tills jag hörde mitt namn ropas upp. 

- Jennifer och Justin, sa hon, medans min blick gick genom hela klassrummet funderade jag en stund över vem Justin kunde vara, när jag såg en bekant kille med brunt hår och vitt leende kom jag ihåg vem det var. Justin Bieber, han som jag mötte utanför rektorns kontor. Det verkade inte som att han hörde eftersom han satt och flörtade med en tjej bakom honom men jag kunde inte hjälpa att se hur många blickar som drogs till mig. Antagligen eftersom den nya tjejen fick vara med den snygga killen i klassen, i 4 hela veckor, inga byten. Lyckos mig. 

- Okej, sätt er bredvid varandra så ska jag ge er frågorna och lite mer info, sa hon och någon sekund efter var hela klassrummet i kaos, alla hade börjat prata och skratta medans jag fortfarande satt och kunde inte fatta att jag hade fått honom. 

- Jennifer, din partner var Justin, hörde jag Mrs. Jane säga mitt bland alla röster, jag tittade upp och såg henne tittade på mig med ett leende, jag besvarade det och ställde mig upp med mina saker i händerna och började gå till den tomma bänken bredvid Justin. När jag såg på honom verkade han vara helt fast i sin mobil för att märka mig men när jag satte mig bredvid honom tittade han upp och jag mötte de hasselbruna ögonen, han gav mig samma flin som igår och lade sin mobil på bänken, jag satte mig försiktigt jämte honom och tittade på alla som nu hade funnit sin plats. 

- Okej, som sagt kommer ni få skriva en uppsats men nu kommer ni få jobba stenhårt med frågor som behöver vara svarade om ni ens kommer klara av att skriva den, här är 5 frågor som måste vara klara under denna veckan, nästa vecka kommer ytterligare 5 frågor, ni ska utvecka era svar så gott som möjligt för att få bättre betyg, så ni måste ha bra samarbete och ni måste också lägga ned mycket tid på att söka och svara. Har jag nämt att ni måste kunna det också? mrs. Jane lät väldigt sträng men hennes ansiktsuttryck gjorde hela uppgiften lättare, även om jag hade skolans badboy jämte mig som knappast ville hjälpa mig att få upp mina betyg. 

Hon delade ut frågorna och sedan satte hon sig på sin stol bakom sin bänk med en nöjd min, alla andra hade börjat prata medans jag och Justin satt och var otroligt tysta, för att avbryta den pinsamma tystnaden harklade jag mig och läste frågorna, Justin satt uttråkad på sin stol och höll på med sin mobil, han snurrade runt den, lade den upp och ned. Det märkes verkligen hur han tyckte att detta var tråkigt. 

- Okej..sa jag men avbröt mig, jag visste inte alls vad jag skulle säga, istället tittade jag på Justin som vände sig mot mig, hela hans uttryck gjorde mig nervös. Han gav ifrån sig ett leende och nickade, sedan vände han sig om och började prata med någon kille bakom oss. Jag suckade och började söka svaren på min mobil. 

- Justin, sa mrs. Jane medans hon gick mot oss, Justin tittade på henne med ett flin och lutade sig tillbaka på stolen, hon stannade vid vårat bord med armarna i kors över bröstet. 

- Detta är en uppgift där ni ska samabeta, den är inte individuell, sa hon och höjde ögonbrynen åt Justin. Han hade slutat le och nickade mot henne, men han såg fortfarande road ut.

- Okej, börja jobba, fortsatte hon och gick till nästa bord, jag mötte Justins blick och tittade sedan ned i pappret igen, jag kunde fortfarande känna hans blick på min kind men struntade i att se på honom, jag ville inte se hans flin. 

Tycker ni att kapitlerna är tillräckligt långa?