Meant To Be - A Justin Bieber Novel

Hela dagen hade vi tittat på film eller slappat på soffan, det enda jag kunde tänka på var att Justin skulle lämna mig i 3 månader och jag visste inte ens när jag skulle föda. Det ända jag visste var att det var om 3 månader och då skulle Justin komma hem. 

- Vad tänker du på? sa Justin och tittade frågande på mig, jag skakade på huvudet och satte mig upp och tittade på klockan. Den var 4 och klockan 5 skulle vi åka till flygplatsen, jag kände hur jag började bli orolig över att jag skulle börja störtgråta inne på flygplatsen och jag inte skulle kunna släppa Justin. För just nu, kändes det som jag inte ens ville gå på toa utan att han hängde med. 

Jag ville vara med han varje sekund den här timmen, att vi bara skulle ta det lugnt som vi har gjort hela dagen. Men Justin behövde packa ned sina sista saker som han skulle ha med sig. 

Dessutom behövde jag planera mötet med Chase, det skulle vara imorgon och jag visste inte vad jag skulle säga. 

- Katie, allt kommer bli okej, sa Justin och kramade om mig, jag suckade och tittade in i Justins ögon. 

- Du behöver inte vara stark, Katie. Inte just nu, det är svårt att lämna varandra. Det känner jag också, sa Justin och jag tittade ned på mina händer och skakade på huvudet. 

- Jag vet inte vad jag ska göra, Justin. Jag vill inte lämna dig, sa jag och kände hur en tår rann ned för min kind. Justin tittade ledsamt på mig och skakade på huvudet. Han kramade om mig igen och pussade min panna medans jag grät i hans famn. 

Hur skulle jag klara mig utan han? Han är mitt allt och jag vill inte sova utan han jämte mig eller vakna utan han säger godmorgon till mig.

- Jag älskar dig, viskade Justin i mitt öra och jag tittade han i ögonen.

- Jag älskar dig med, sa jag och kysste han mjukt...

Vi stod i dörröppningen och väntade på Justin som kom ned med sin resväska, han var inte den snabbaste personen men det behövde han inte vara just nu. Jag skulle bli lättad om han missade flyget men då skulle jag också bli ledsen för att han inte skulle kunna jobba på sin karriär.

Han tog på sig sin jacka och sen tog min mössa och satte på mig den med ett leende på hans läppar, jag skrattade och gick ut.

Justin kom snabbt efter mig och sen gick vi båda till bilen, Sarah skulle köra  för att jag inte fick köra för Justin för att jag var gravid och Justin inte ville köra för att han ville sitta jämte mig i baksätet.

- Vad säger du om jag kör min bil när du inte är här? sa jag och Justin tittade chockat på mig och skakade på huvudet.

- Om du gör det så lovar jag dig att jag säljer bilen, sa Justin och jag skrattade och tog hans hand, han skrattade också och log svagt mot mig.

- Jag lovar om du inte kommer tillbaka i tid så.. sa jag och han skrattade och tittade nyfiket på mig. Jag skakade på huvudet och suckade. 

- Jag kan inte sälja barnet, sa jag och skrattade åt mig själv, varför började jag ens säga meningen? 

- Jag kommer sakna dig, sa Justin loch tittade in i mina ögon, jag suckade och tittade ned på mina händer när Justin lyfte upp mitt huvud och skakade på huvudet. 

- Jag kommer att ringa dig.. Varje dag! sa han och jag började le svagt och nickade. 

- Jag kommer sakna dig med, sa jag och smekte hans kind.

När vi kom fram till flygplatsen började jag att bli riktigt ledsen och orolig över vad jag skulle tänka när jag såg han på gå flyget och när flyget åkte bort ifrån stratford. 

Att tänka så som jag gör gjorde inget bättre men det var det enda jag kunde tänka på nu, att lämna Justin!

Justin tog min hand och pussade min kind, han smålog mot mig som gjorde att jag skrattade åt honom. Han var för gullig, en riktig charmkille var han. 

Vi gick in till flygplatsen med massor av fans och paparazzis omkring oss, jag kände mig obekväm med alla kameror men som tur var Kenny där och försökte hålla alla borta. Det är ju ändå hans jobb, att vara livakt åt Justin, även för mig som var nära Justin nästan hela tiden. 

Jag pustade ut när vi äntligen var utan massor av folk runtomkring oss, ändå om jag har varit med Justin länge så har jag inte riktigt vant mig med alla som vet så mycket om oss. 

Jag var ändå fortfarande en vanlig tonårstjej, en som bara har varit med om många saker den här tiden. 

- Vad tänker du på? sa Justin som hade ätit upp sin hamburgare jag skakade på huvudet och tittade ned på min hamburgare som knappt var äten på. Även om ingen skulle tro mig så var jag inte så hungrig just nu, jag tänkte inte så mycket på mat i alla  fall. 

- Inget, sa jag tyst, Justin lyfte upp min haka och tittade på mig med en orolig blick, jag skakade på huvudet och började le svagt mot honom. 

- Katie? sa han och tittade fortfarande lika oroligt på mig, jag suckade. 

- Kan vi inte flytta till typ Tailand och bo där i ett eget litet hus som en riktig familj? sa jag och började le stort mot Justin, han skrattade och nickade. 

- Vi ska defenitivt ha en hund, sa han och jag skrattade och nickade uppspelt, han log svagt mot mig och tog min hand som låg på bordet. 

- Vi kan göra vad som helst, vi kan åka runt över hela världen om du vill, sa Justin och jag log tacksamt mot honom. Han fick alltid mig att må bättre, det behövdes i stunder som denna. 

- Jag älskar dig, inte bara lite, sa jag och log mot Justin som log tillbaka mot mig. 

- Jag älskar dig mer, sa han och lutade sig över bordet för att kyssa mig när han fick en ketchup fläck på sin tröja, jag skrattade och han tittade chockat ned på sin tröja. 

- Kom här, sa han och ställde sig upp och gick fram till mig, jag ställde mig upp framför honom och snart möttes vi i en kram så att jag också skulle få lite ketchup på min tröja...

När vi hade tvättat av oss för att få bort ketchupen vi hade överallt så var det dags att säga hejdå till Justin, klockan var 7 nu och hans flyg skulle gå kvart över.

Jag kramade om Justin hårt och tittade in i hans ögon. 

- Om 3 månader, sa jag och log svagt mot Justin som tittade ledsamt på mig, han smekte min kind och nickade mot mig. 

- Jag kommer så fort jag kan, vi har ju ett bröllop att planera, sa han, jag nickade och kände hur det började samlas tårar bakom mina ögonlock. 

- Jag kommer sakna dig, sa jag och snart var det flera tårar som rann ned för mina kinder, Justin torkade bort dom och tittade in i mina ögon. 

- Jag kommer sakna dig mer än vad jag saknar alla morgonar som du säger att du är hungrig, sa Justin och jag slog till han på armen och torkade bort mina tårar. 

- Få mig inte att gråta mer än vad jag redan gör, sa jag och Justin skrattade och lyfte upp min haka så att vi nästan kunde se in i varandras själar.

- Jag älskar dig, så mycket, sa han och jag nickade. 

- Jag älskar dig med, sa jag och kysste han mjukt innan han behövde gå in till planet. 

Just nu kände jag igen känslan, hur det var att se han gå på planet utan mig. Hur det var att känna den tomheten som fall på mitt hjärta när inte han var vid min sida varje dag. 

Att se planet åka iväg var en ren mardröm för mig, nu väntas bara den rena smärtan när man måste ringa och höra hans röst. När man vet att han är långt ifrån en och när man inte kan krama han och inte känna hans värme nära en...

---

 Långt kapitel, jag hoppas ni tycker om det! 

Det fick gå lite snabbt emellan allt, det är därför det inte är så bra menmen ibland får man stå ut med sånt :)