Meant To Be - A Justin Bieber Novel

Chapter 65 - A baby boy...

Previous:

Jag såg hur dom tog ut Katie ur ambulansen och jag tog upp min mobil för att ringa Justin... 

- Hej, det är Justin? sa han i luren och jag skakade av rädsla. 

- Justin... 

 

(lyssna medans ni läser!)

Justin's Perspektiv

Jag satt inne på hotellrummet och tänkte på Katie när min mobil plötsligt började att ringa, jag tittade på skärmen och såg att det var Sarah. 

- Hej, det är Justin? sa jag och väntade på svar från Sarah som andades stressat, jag började bli orolig att något hade hänt. 

- Justin... sa hon, jag hörde att hon var både orolig och chockad, jag ställde mig upp och väntade oroligt på att hon skulle säga något mer. 

- Justin... du måste komma hem till Katie, sa Sarah och jag kände hur oron samlades inuti mig. 

- Vad menar du? sa jag oroligt och jag hörde hur Sarah snyftade. 

- Katie ställde sig upp och hon svimmade och sen kom det blod, sa Sarah förvirrat och jag skakade på huvudet och kände att en tår rann ned för min kind. 

Jag slängde mobilen på golvet och sprang ut ifrån hotellet, snart var jag inne i en taxi och var påväg mot flygplatsen. 

Sarah's Perspektiv

Jag hörde inte Justin längre och snart hörde jag en dörr smällas igen, jag tittade på mobilen innan jag stängde av och tittade tomt på Katie som snart var inne i sjukhuset. 

Jag tittade förvirrat runt mig och såg att Liam och Katies mamma sprang fram till Katie och grät, jag kände hur alla började bli rädda över vad som skulle hända. 

Dom tog in henne i ett operationsrum och stängde sen dörren, vi stod och tittade på när dom tvättade händerna och snart stod alla runt henne och man såg inget alls. 

Jag ville springa in och skrika på dom, jag vill veta vad som händer med henne. 

- Sarah, hörde jag Susie säga bakom mg och jag vände mig om och skakade på huvudet och kände hur alla tårar forsade ned för mina kinder. 

- Det kommer ta tid för dem att ta ur hennes bebis, barnet är inte så stort än att den skulle komma ut men nu har vi ingen annan väg att få Katie att överleva, hörde jag att en sköterska sa och det började rinna fler och fler tårar ned för mina kinder. 

- Ni kan sitta i väntrummet sålänge, sa hon och jag ville inte titta på henne utan tittade ned på golvet medans vi började gå in till väntrummet. 

Varför skulle detta hända just nu? Det kommer ta tid för Justin att komma hit, minst 5 timmar och vi vet inte ens om Katie överlever... 

Vad hände med henne? Inget var fel med henne, hon åt. Hon drack, vad är felet? 

Jag kände en hand på min axel och såg att sköterskan tittade ledsamt på mig. Jag hörde hur alla snyftade runt mig och visste att det inte bara var jag som grät. 

Ingen vill förlora Katie!
5 timmar senare

Ingen hade hört något ifrån sköterskan eller ifrån doktorn som opererade Katie. Vi visste inte om bebisen var ute eller om dom fortfarande försökte få ut han. Han var ändå ganska stor, hon var i 7 månaden! 

Jag såg hur en sköterska kom in i väntrummet och tittade på oss med en alvarlig min, man kunde inte se om Katie levde eller om hon var... eller om hon inte levde längre. 

- Barnet är ute och Katie... hon ligger i koma och det kan ta dagar eller veckor för att hon ska vakna, hon är inte stabil. Hn andas inte själv. Det är kritiskt för henne, sa sköterskan och jag tittade ned på golvet och kände att tårarna började rinna igen. 

Jag kundeinte förlora Katie! 

Jag hörde hur någon stannade utanför väntrummet, snabbt tittade jag upp och möttes av Justin som hade tårar rinnande ned för hans kinder och jag såg hur han var utmattad. 

- Vad.. vad händer? sa han och jag skakade på huvudet och ställde mig upp och gick fram till honom. Han tittade frågande på mig. 

- Bebisen är frisk och ute men Katie... hon kanske överlever, sa jag och gick förbi honom och satte mig på golvet några dörrar ifrån väntrummet och grät ut alla mina tårar. 

Justin's Perspektiv

Jag hörde Sarah säga att Katie kanske överlever om och om igen nu, om Katie inte överlever visste inte vad jag skulle göra. 

Jag ställde mig upp och gick fram till sköterskan och tittade henne i ögonen. 

- Kan jag få se honom? sa jag och hon nickade och började gå, jag gick efter henne och kom in till ett rum och såg honom ligga i e låda. Jag la min hand för min mun och skakade på huvudet. 

- Jake... viskade jag för mig själv och kände hur tårarna rann ned för mina kinder, om Katie skulle varit här nu skulle mitt hjärta vara helt. Men nu är det bara halvt. 

Jag skulle inte klara ta hand om Jake själv, Katie behöver vara med honom hela hans liv. 

- Vill du se Katie? sa sköterskan och jag tittade på henne och nickade jag hängde ännu en gång med henne in till ett rum men nu såg jag Katie ligga där med stängda ögon. 

När jag såg henne fick jag nästan panik. 

- Jag lämnar er ensamma, sa sköterskan och jag nickade och satte mig på stolen jämte Katies säng och tog henne hand. 

- Katie, älskling. Du måste vakna... Jake... vi behöver dig, jag klarar inte att ta hans om Jake själv. Snälla Katie, vakna! sa jag och kände hur det forsade ned tårar för mina kinder. 

- Jag älskar dig! sa jag och la huvudet på sängen och grät ut alla mina tårar...

---

 Okej, Jake är där men Katie? 

5 Kommentarer för mer!

 

omggg, så braaa kapitelll!!!:)))

omg omg omgomg

OMMMMMMGGGGG!!!!!

:O :O :O :O :O, OOOMMMMGGG!!

jag vill ha mer nuuuu!!!!! älskar den!!!!! :D

Meeeeeeeer!!

Bra :)

Hej, grymt bra kapitel! Måste bara fråga, gör du gratis designs? Snälla, behöver verkligen ett nu. Är otroligt dålig på sånt, och vet själv inte vad jag ska göra, det skulle verkligen uppskattas. Hör av dig. :d