Meant To Be - A Justin Bieber Novel

Chapter 70 - What are you saying?

Previous:

Om Justin skulle varit här skulle allt vara perfekt men det är han inte... sa jag med gråten i rösten, Sarah la sin hand på min axel och tittade ledsamt och oroligt på mig. 

- Allt kommer fixa sig, sa hon innan vi började gå in till huset, jag hoppades på det bästa men jag visste också att Justin hade många fiender ändå om han hade väldigt många fans...

2 veckor senare

Sarah hade tagit ut mig ur huset för att shoppa, det var länge sedan vi hade en tjej dag. Dessutom behövde jag annat att tänka på än Justin som vi hade letat efter de senaste 2 veckorna, jag var stark på dagarna men på nätterna blev det alltid värre. Jag hade börjat gråta och kände hur allt var förstört av att Justin var borta, hur allt inom mig sjönk ihop och jag kunde knappt prata av min egen rädsla av att något skulle hända. 

  Vi gick runt i forever 21 och försökte hitta någon tunika eller ett par jeans. Bara något så jag inte skulle gå runt och ha skuldkänslor. 

- Sarah, det finns inget. Vi kan gå ut, sa jag och stoppade henne med att ta tag i hennes axel, hon tittade på mig och skakade på huvudet. 

- Någonting finns det, du älskar forever 21. Vi letar vidare, sa hon och började gå igen, jag suckade och hängde efter henne när jag såg någon som jag kände igen... det var killen ifrån skoldansen. 

Jag stannade och tittade chockat och argt på honom, jag kände tydligt igen det svarta håret och hela kroppen som var dubbelt så stor som min. 

Jag gick sakta fram till honom för att försäkra mig att det var han när han vände sig om och mötte min blick. 

Han började le och tittade runt sig. 

- Det finns många saker till dig här, sa han och log sitt äckliga och fula leende, jag besvarade inte honom utan gick bara närmre honom och försökte att inte börja gråta. 

- Vad har du gjort mot honom, sa jag och han tittade frågande på mig. 

- Va? sa han och lät lika lugn som han var innan fast nu utan ett leende, jag gick närmre honom och stannade när jag var några centimeter ifrån hans ansikte. 

- VAR ÄR HAN! skrek jag så högt jag kunde och jag såg hur han ryckte till, jag stirrade in i hans ögon. Vart Justin nu var kände jag på mig att det var hos... honom...

- Katie! hörde jag Sarah skrika bakom mig och sprang fram till mig och killen, när jag såg alla runtomkring oss suckade jag och tittade ännu en gång upp mot honom. 

- Om du har rört honom svär jag på att jag kommer döda dig! sa jag argt och jag könde hur alla känslorna inuti mig blev som en stor klump i magen. Alla mina känslor som jag har hållt inuti mig dem senaste 2 veckorna samlades ihop och jag kände allt på en gång. Skuld, ledsam, irriterad, orolig, rädd... Allt som finns inuti mig blev som en bomb och exploderade. 

Tårarna fosade ned på mina kinder medans jag stod och kollade på killen i skinnjackan. 

- D-du kkommer inte komma undan! sa jag  innan Sarah tog mig bort ifrån killen, bort ifrån forever 21 och bort ifrån som jag tyckte var helvetet...

Vi satt inne på starbucks med varm chocklad i våra händer, det känns som allt var en mardröm. Att Justin är borta och att jag såg killen ifrån skoldansen på forever 21, varför ska detta hända just nu? Varför med just min familj? 

- Är du okej? frågade Sarah som satt mittemot mig, jag tittade på henne och suckade medans jag skakade på huvudet. 

- Jag vill så gärna säga att allt kommer bli okej men det ända som kommer ut är ord som ingen ens vill höra, som ingen lyssnar på. Varför vill inte poliserna ta in skolkillen och se om det är han som har Justin? sa jag och Sarah skakade på huvudet och suckade hon också. 

- Jag vill gärna säga att allt kommer bli okej, men en del av mig känner att du kommer bli mer sårad om man säger det, sa hon och jag tittade på henne och sen ned i min mugg. När jag precis skulle öppna munnen för att säga till henne att det inte är hennes fel började min mobil vibrera. Jag hoppade till men skrattade snart åt mig själv medans jag fiskade upp mobilen ur fickan och såg att det var ett okänt nummer. Jag tittade frågande på min mobil medans jag svarade. 

"Hej, det är Katie" sa jag snabbt. 

"Hej, Katie. Det är polisen som letar efter din blivande man, Justin Bieber" sa han och jag kände hur nervositeten samlades inuti mig. 

"Är något fel?" 

"Vi har hittat ett lik vid bron utanför stan och vill att du ska komma och se om det är Justin...

---

Tror ni att det är Justin som poliserna har hittat? 

Jag är verkligen ledsen över att ni får vänta riktigt länge på varje kapitel, jag ska försöka bli bättre på det men snälla! Ha tålamod!

5 Kommentarer för mer!

 

Du måste skriva nu vill ju veta om dom hittar Justin eller inte jätte bra novell

Bra :)

Det får inte vara Justin.

DEEEEEEEEEEET FÅR IINNNTE VA HAN!!!!!!!!!! snälla han får inte dö :'''''((( han MÅSTE leva!! snälla meeeeeeeeeeeeer awesome!!

Det får inte vara Justin :( Super bra! meerraa! :D

Omgggg fasan vad spännande, meraaaa

Omg Omg meeeerraaaa älskar den men snälla skriv oftare :)

Meeeer, skriiiv oftareee!!!:)))

Skitbra, det får inte va han!!!!!!!!!!

Snälla kan du hjälpa mig med design?! Behöver någon som kan göra en.. Kram<3

Awwsome! :)

WHAT!? Nästa kapitel upp så snabbt du kan! Älskar novellen!:0