2012-07-07 | 10:32:21 | Kategori: You Are My BoyFriend (avlsutad)

Chapter 39 - I can't lose her!

Previous:
- Rum 209, sa hon och jag nickade och tittade på Nate igen.
- Kan du stanna här? frågade jag han och han nickade och jag började gå till rummet där mamma låg, min nervositet höjdes av varje steg jag gick. Jag hoppades att min familj skulle vara okej. 
När jag var utanför rummet stannade jag och andades ut och blundade, det kommer bli okej. 
Jag öppnade dörren och där inne satt Liam i en stol med händerna för ansiktet, jag kände hur tårarna rann ned för mina kinder....
(lyssna medans ni läser!)
- Liam, sa jag tyst och Liam tittade på mig med röda ögon och tårar på kinderna.
- Katie, sa han och sprang fram till mig och kramade om mig, jag besvarade kramen och tittade sen han i ögonen. 
- Vad hände? frågade jag han och han tittade ned i golvet och sen upp på mig med ännu mer tårar som rann ned för hans kinder.
- Jag var... i skolan och sen när jag kom hem.. låg hon där på golvet, sa han och jag kände ännu mer tårar ned för mina kinder.
- Jag är så ledsen för att jag inte var där, sa jag och kramade om Liam igen, han besvarade kramen och skakade på huvudet. 
Han öppnade munnen och skulle precis säga något när han blev avbruten av en maskin som började pipa i rummet, jag tittade runt och såg massor av sjuksköterskor komma in i rummet och försökte få mammas hjärta att pumpa igen. 
- Det har hänt.. innan, sa Liam och jag tittade frågande på han och tittade sen oroligt på mamma som dom höll på med. 
- Hur många gånger innan? frågade jag Liam och han ryckte på axlarna och tittade på mig med en ledsen min. 
- Många, sa han och gick och satte sig där han satt innan och la händerna för huvudet som han gjorde innan. Jag gick fram till han och satte mig på huk framför honom. 
- Liam, allt kommer bli okej, du kommer inte att vara ensam igen, jag lovar! sa jag och han tittade på mig och skakade på huvudet. 
- Jag... kan inte förlora mamma också, sa han och jag skakade på huvudet och smekte hans kind. 
- Liam, vi kommer inte förlora mamma! sa jag och han tittade på mig med sin tomma blick som gjorde mig  rädd, jag kände rädslan forsa genom min kropp. 
- Jag kommer att vara här för dig, nu och föraltid, Liam, sa jag och tittade på han, han tittade ned på sina händer och sen upp på mig igen. 
- Katie  och Liam? hörde vi en röst bakom oss, vi tittade på sjuksköterskan som stod bakom oss. Vad hade hänt?
- Ja? sa jag och ställde mig upp, samma gjorde Liam och han tog min hand. 
- Er mamma har en ärftlig hjärtsjukdom, är det första gången som hon har fått en hjärtattck?sa hon och jag blev chockad, va? 
Jag tittade på Liam som såg lika chockad ut som jag var. 
- Nej, varför får hon det nu och inte innan? sa jag oroligt och tittade bak på mamma. 
- Hjärtat stoppar när man blir stressad, det är en ganska vanlig sjukdom, sa hon och jag tittade ned på golvet och upp på sköterskan igen.
- Okej, om det är en ärftlig sjukdom borde inte vi testa oss? sa jag och tittade frågande på sjuksköterskan, hon nickade.
- Det är bäst om ni gör det, vi förbereder en sal där dom kommer att testa er, sa hon och jag nickade och tittade på Liam som tittade ned i golvet och såg rädd ut.
- Liam, allt kommer bli okej, sa jag och kramade om han, Liam besvarade kramen och tittade sen på mig igen. 
Jag gick till mamma som fortfarade låg i koma, om hon inte skulle vakna skulle jag inte förlåta mig själv för att jag åkte med Justin till LA. All stress som hon fick gå igenom, det var mitt fel att hon låg här just nu! 
- Katie? hörde jag Nate säga bakom mig, jag tittade på han och sen på mamma igen. 
- Jag hörde det sjuksköterskan sa, jag är verkligen ledsen! sa han och jag tittade på han och nickade, han gick in i rummet och hälsade på Liam och gick sen fram till mig. 
*
Efter några minuter kom en sköterska in i mammas rum och log mot oss. 
- Ni kan testa er nu! sa hon och jag och Liam nickade och gick efter henne, det kändes som timmar innan vi var framme vid salen där vi skulle testas en och en. 
- Ska jag börja Liam? frågade jag han och Liam nickade och jag satte mig på stolen...
Efter mig var det Liam som skulle testas, dom gjorde exakt samma sak på han som dom gjorde på mig och sen fick vi gå till mamma igen. 
Vi skulle få provsvaren någon gång imorgon. 
*
Liam satte sig på fotöljen och jag på stolen jämte mamma, klockan var halv 10 på kvällen och jag kände mig riktigt trött. Vi hade ändå åkt i en bil i många timmar, inte undra på att jag är trött. 
- Katie, kan du stanna här? frågade Liam mig och jag tittade frågande på han. 
- Va? sa jag. 
- Kan du stanna här i Stratford? frågade han och jag log svagt mot han och nickade. 
- Jag kommer stanna här! Jag lovar! sa jag och Liam log och sen blundade han, jag tror att han nog var lika trött som mig. 
Jag kunde inte heller hålla mina ögon öppna, efter några sekunder sov vi alla. 

 Kapitel 39! Vad tycker ni om hela novellen? Är det något som är knäppt eller är hela okej eller till och med helt awsome? :) 
6 Kommentarer för mer!
Postat av: Vilma

Jättebra!
Men jag tycker att hon borde träffa Justin nåt snart..

2012-07-07 @ 11:08:26
Postat av: Becka

Bra :)

2012-07-07 @ 12:27:05
URL: http://beckagoesrandom.blogg.se
Postat av: arlinda

Jag tycker som Vilma hon borde snart få träffa Justin! :)

2012-07-07 @ 13:46:03
Postat av: alberina

meraaa

2012-07-07 @ 13:46:15
Postat av: arta

meeer!<3

2012-07-07 @ 13:46:33
Postat av: nora

mer mer mer mer!!

2012-07-07 @ 13:46:51
Postat av: linda

meeeer, men jag tycker också att hon borde träffa Justin snart :))

2012-07-07 @ 13:47:29

    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar: