2012-07-26 | 02:04:35 | Kategori: You Are My BoyFriend (avlsutad)

Chapter 50 - Everything isn't about you!

Previous:
Mer tårar rann ned för mina kinder och tillslut satt jag där och grät så mycket att jag inte kunde höra vad som var runt mig. 
Efter en stund tittade jag på pappas grav igen och torkade ännu en gång bort mina tårar ifrån mina kinder, jag skulle inte vara den tjejen som grät över en kille... även om det var ens barns pappa...
(lyssna medans ni läser!)
Sarah's Perspektiv
Jag körde runt i hela kvarteret men såg inget spår av Katie, vart hon än var visste jag att Katie inte var okej. Jag visste att hon skulle ligga någonstans och gråta eller bara stirra in i något träd. Allt var Justins fel. Tänk om Katie skulle bli skadad och hon skulle få missfall?
Även om Katie inte erkänner det så vet jag att Katie älskar barnet, inte vara för att det är hennes utan för att hon också vet att det är Justins. Katie älskar Justin och när han gör något fel skyller Katie på sig själv. 
Jag såg plötsligt en tjej sitta vid en grav inne på kyrkogården, jag tittade noga på henne innan jag gick ut ur bilen och började gå till henne. 
- Katie? sa jag och då såg jag hennes ansikte, hon hade tårar över hela ansiktet och tittade oskyldigt på mig. Jag suckade och satte mig ned jämte henne. 
- Varför gjorde han så? hörde jag henne säga med gråten i rösten, jag skakade på huvudet och kramade om henne. 
- Jag önskar att jag visste, sa jag och tittade på gravnamet. Det var hennes pappa, jag kände hur tårarna samlades under mina ögonlock. Jag ville få detta ogjort...
Justin's Perspektiv
Allt var så perfekt innan hon tittade i den tidingen, varför hade jag gjort så? Jag flörtade inte ens med Selena, vi är bra vänner. Dessutom skulle jag bli pappa om 6 månader och varför skulle jag förstöra det med att flörta med en annan tjej?
- Vad har du gjort, bro? sa Nate och jag tittade på han och skakade på huvudet. Allr var mitt fel, jag skulle inte ens pratat med Selena. Varför gjorde jag det?
- Justin, varför hörde jag skrik innan? frågade mamma argt och jag suckade och satte mig ned på soffan. Nate gick fram mamma och gav henne tidningen. När hon läste det så suckade hon och satte sig jämte mig. 
- Justin, även om det som står i tidningen inte är sant så har Katie verkligen litat på dig men du förstörde det. Justin, du måste fixa det! Om några månader kommer ni få ett barn och det är inte bara Katies! Om du verkligen är en man... uppför dig som en, sa mamma och jag visste att allt hon sa var sant. Jag behövde fixa det emellan oss!
2 månader senare
Jag stod utanför Katies dörr och plingade på, jag hörde hennes röst och hur hon skrattade. Jag log mot mig  själv men insåg sen att hon inte var min.. inte längre.
Hon öppnade dörren och när hon såg mig fick hon en ledsen och besviken min. 
Jag tittade ned på hennes mage och såg hur stor den hade blivit medans jag var i LA, jag log för mig själv men såg sen på Katies min igen.
- Hej, sa jag och hon fick tårar i ögonen, jag gick närmre henne men hon backade. 
- Vad vill du, Justin? sa hon tyst och jag tittade ned på marken och sen upp på henne igen. Hon tårkade sina ögon och tittade sen mig i ögonen. Jag möttes av en tom blick. 
- Jag ville.. förlåt, sa jag och Katie tittade lika tomt på mig som hon gjorde innan, jag kände hur jag fick en rädd känsla i kroppen. Jag var rädd att förlora henne. Även om jag redan hade gjort det.
- Efter 2 månader kommer du till mitt hus och säger.. förlåt? Justin du är inte bara självisk, du är patetisk och jag äcklas av ditt ego som är inuti dig, sa Katie och jag kände hur jag fick tårar ned för mina kinder. 
- Du väntade 2 månader i LA för att jag skulle komma och säga förlåt och nu ger du upp och kommer och säger förlåt till mig, Justin. Du har kunnat fixa mycket.. men nu är det försent.. sa Katie och stängde sakta dörren, jag fick fler och fler tårar ned för mina kinder och backade ifrån dörren och satte mig på trrappan. 
Katie's Perspektiv
Jag stängde dörren och kände hur det rann ned några tårar ned för mina kinder, jag torkade snabbt bort dom och  tittade på Sarah som stod framför mig med en ledsen min. 
- Jag är ledsen, sa hon och jag skakade på huvudet och la handen ovanför min mage. 
- Det är inte du som ska vara det, sa jag och log svagt mot henne, hon log svagt mot mig med och kramade om mig. 
- Man ska älska den personen som gör dig glad att du lever, sa jag och tittade på henne och hon skrattade och nickade. Jag suckade och tittade på dörren, jag borde lära mig det...

Kapitel 50 kommer sent, jag vet men ville skriva den så snabbt som möjligt till er! :)
8 Kommentarer för mer!
Postat av: Miranda

Åå nej nu gråtet jag med..
Snälla dom måste bli sams innan barnet <3

2012-07-26 @ 09:29:24
Postat av: Karin

AMAZING!!! :) <333

2012-07-26 @ 10:09:23
Postat av: Aisha

De måste bli tillsammans!!!!!

2012-07-26 @ 12:49:34
Postat av: arlinda

fan va spännande!<3

2012-07-26 @ 14:52:16
Postat av: arta

mer mer mer, skiit bra!

2012-07-26 @ 14:52:41
Postat av: nora

meeeeeer!!

2012-07-26 @ 14:53:06
Postat av: nora

meeeeeer!!

2012-07-26 @ 14:53:17
Postat av: linda

spännandeeeee

2012-07-26 @ 14:53:49
Postat av: alberina

mer mer, loveee it!!<3

2012-07-26 @ 14:54:28

    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar: