Meant To Be - A Justin Bieber Novel

Tillslut hittade vi kaféet och gick in och satte oss i hörnet, vi hade redan fått några som ville ta foto med oss och ville inte få för mycket uppmärksamhet.

- Jag vet redan mycket om dig, Katie. Man hör mycket med Justin men inte om dig Sarah? sa pattie och jag skrattade och tittade på Sarah som log mot henne.

- Det finns inte så mycket att berätta men..

- HEY, KATIE? hörde jag en välbekant röst skrika bakom mig...

Jag tittade runt mig och såg ett bekant ansikte vid kassan som log mot mig, jag tittade frågande på han men såg sen vem det var. Jag sken upp som en sol och tittade på Sarah pch Pattie som satt och tittade frågande på mig. Jag log och ställde mig upp och började gå till kassan där han stod.

- Nate? sa jag när jag hade kommit fram och han log mot mig och nickade, jag skrattade.

- Det var länge sen va? sa Nate och jag nickade och log mot han, Pattie och Sarah kom mot oss med både frågande och nyfikna miner.

- Pattie och Sarah, detta är Nate. Min barndomsvän, sa jag och dom log och skakade hans hand, jag titatde på Nate igen.

- Detta är Pattie, min pojkväns mamma och min bästa vän, sa jag och la armarna om både Pattie och Sarah. Nate log och nickade.

- Jag kan inte fatta att det är du, det var.. 9 år sen, sa jag och han nickade och gjorde något i kassan och tittade sen på mig med ett leende på läpparna.

- Bor du här? frågade Nate mig och jag skakade på huvudet och tittade på pattie som log mot mig.

- Jag kom hit med min pojkvän och dom här, sa jag och log mot alla. Nate nickade och tittade ned i kassan igen.

- Jag slutar om.. 5 minuter, vill ni kanske träffas? frågade Nate och jag titatde på Pattie och Aarah som båda såg trötta ut. Jag tittade sen på Nate som log mot mig.

- Gärna, eller? sa jag och tittade på pattie och Sarah.

- Vet du vad? Jag kanske borde gå hem, han kanske redan är hemma, sa Pattie och jag tittade ned i marken, jag kände en känsla av ensahet utan Justin.

- Jag borde också åka hem med Pattie, jag är trött, sa Sarah och tittade på Pattie som log mot henne. Jag tittade på Nate och sen på Pattie och Sarah.

- Är det okej om jag är med Nate lite? Om han kan köra mig hem då, sa jag och log mot dom, Pattie nickade och kramade mig, samma gjorde Sarah och gick ut båda till min bil. Jag tittade på Nate och log.

- Jag väntar här, sa jag och gick ut från kaféet och ställde mig och tittade ned i marken.

Efter en stund kom han ut och log mot mig.

- Jag vet ett ställe, sa Nate och jag skrattade och log mot han.

- Varför är vi inte redan påväg? sa jag och började gå till parkeringen.

Nate stannade mig och log mot mig, plötsligt kramade han om mig och jag stod och tittade frågande på hans axel. Han avslutade kramen och tittade sen ned i marken.

- Förlåt men jag har saknat dig, sa han och jag log och skakade på huvudet.

- Det gör inget, sa jag innan vi började gå till hans bil.

*

Jag satt på soffan och väntade tills mamma, Sarah och Katie skulle komma hem. Jag kunde inte hjälpa att sakna Katie, utan henne kände jag mig ensam.

Jag hörde steg utanför huset och in genom ytterdörren kom Sarah och mamma, jag tittade frågande på dom. Vart var Katie?

- Hej, sa mamma och kramade om mig, jag besvarade hennes kram men tittade sen frågande på henne.

- Var är Katie? frågade jag henne och hon började gå in till köket.

- Hon stannade i stan med.. Nate, tror jag att han heter, sa hon och jag började fundera vem Nate var. Jag kände inte igen namnet.

- Ta det lugnt, Justin. Dom var barnsomsvänner, sa mamma och jag satte mig i soffan igen och stirrade på den vita väggen. Vem var Nate?

- Justin? hörde jag mamma säga och jag öppnade snabbt ögonen och så att jag hade somnat i soffan, jag satte mig snabbt upp och tittade på klockan. Den var halv 7 på kvällen.

- Har Katie kommit hem? frågade jag mednas jag ställde mig upp, mamma skakade på huvudet och tittade ledsamt på mig.

Jag tog snabbt fram min mobil och ringde till Katie.

Det gick 5...6...7...8.. signaler och sen kom telefonsvararen, jag blev orolig och började gå runt i huset och ringde henne om och om igen om hon inte svarade.

När jag hade ringt 5 gånger hade hon inte svarat än, jag hade blivit ledsen, besviken och orolig på samma gång. Jag höll till och med på att gråta för jag visste inte vart hon var eller vad hon gjorde.

Plötsligt ringde min mobil och jag tittade spänt på skärmen och såg att det var Katie, snabbt svarade jag.

- Katie! Vart är du!? sa jag snabbt och oroligt, jag hörde Katie prata med någon annan.

- KATIE! skrek jag och då slutade dom att prata...

---

Jag blir så glad av alla era kommentarer och det är därför jag har börjar att göra 6 kommentarer för mer och sånt :)