Meant To Be - A Justin Bieber Novel

- Justin, vad är det? sa Katie i telfonen, jag tittade ned på golvet och skakade på huvudet.

- Vem är Nate? frågade jag henne, det tog en stund för henne att svara.

- Han är min barndomsvän, sa hon och jag suckade.

- Kan du inte bara komma hem? frågade jag henne.

- Justin, jag har roligt med Nate, klockan är bara 7...

- Jag blev orolig, Katie. Kan du inte bara komma hem!? sa jag snabbt och argt, Katie suckade och plötsligt avbröts vårat samtal, jag tittade på telefonen innan jag slängde telefonen på soffan och hörde hur den landade på golvet istället.

Jag satte mig på soffan och gömde mitt huvud i mina händer, jag kände en hand på min axel och tittde upp. Det var Sarah som hade satt sig jämte mig.

- Jag vet hur du känner dig, ensam och besviken. När Katie lämnade oss för att vara med Nate visste jag att hon skulle stanna med han länge, jag känner inte ens han. Det var innan hon träffade oss hon lärde känna Nate.. sa Sarah och tittade ned i sitt knä.

Plötslig öppnades dörren och Katie kom in och tittade snabbt på mig innan hon började gå till trappan, jag sprang snabbt fram till henne och stoppade henne.

- Katie, sa jag och hon tittade ned, jag lyfte upp hennes haka.

- Kan jag få sova i ett eget rum ikväll? sa hon med en min som jag inte kände igen, helt tom.

- Va? sa jag och hon suckade och backade undan mig, jag tog hennes hand men hon släppte den. Jag visste inte vad jag skulle göra, vad har jag gjort?

- Okej, jag sover i soffan, sa hon och tittade mig snabbt i ögonen innan hon gick upp till toan och låste, jag tittade på Sarah som tittade på mig med en orolig och ledsam blick, jag tittade ned på golvet och visste att jag hade gjort något som jag skulle ångra...

*

Jag vaknade av att jag låg på golvet vid soffan, jag suckade och ställde mig upp. Snabbt tittade jag runt mig om Justin eller någon var uppe men såg ingen, jag pustade ut och satte mig ned på soffan.

Jag som trodde att det skulle bli en rolig tid i LA, men igen blir allt skit!

Sakta började jag gå till trappan och upp till Justins rum, jag kallade det så nu för att jag inte sov där längre. Det gjorde ont men.. jag vet inte..

Jag gick in och gick till garderoben när jag hörde någon ställa sig upp och känd en blick på min nacke, jag vände mig om och möttes av Justin som tittade ledsamt på mig. Jag skakade på huvudet och tog kläderna jag skulle ha och började gå ut. Innan jag hann halvägs tog Justin tag om min arm och stoppade mig, jag stod och tittade på dörren som om den skulle öppnas när jag tittade på den.

- Katie, prata med mig! sa Justin och jag kämpade för att inte titta på han.

- Jag är ledsen för vad jag gjorde men du kan inte bara ignorera mig! sa han och jag bet mig själv i läppen för att inte börja gråta av hur han verkligen led av vad han hade gjort.

- Snälla, titta på mig, sa han och jag tittade ned i marken och ryckte mig loss av hans grepp och gick ut från rummet och in på toan och satte mig på toalocket. Jag kände tårarna bakom ögonlocken men ville verkligen hålla dom inne.

Jag satt och stirrade in i väggen och tänkte på vad mycket Justin har gjort för mig, åkt hit för jag ville åka ifrån allt och han har varit allt för mig. Vad gör jag?

Jag skakade bort alla mina tankar och satte på mig kläderna jag hade valt ut och låste upp toaletten och gick ut, jag mötte ingen på vägen och hörde inget från rummen.

Snabbt sprang jag ned och tittade runt mig, ingen. Jag pustade ut och satte mig på kökstolen och la mina händer för mitt ansikte. Jag förlorade min mamma, Liam, pappa och snart Justin. Hela mitt liv faller samman och jag klarar inte av allt som händer mig!

Plötsligt stördes jag av att jag fick ett SMS, jag tittade på skärmen och såg att det var Nate. Jag la ned telefonen igen men tog upp den lika snabbt.

Jag skakade på huvudet och puttade mobilen ifrån mig.

- Katie, hörde jag Pattie säga, jag tittade upp på henne och såg att hon var i trappan.

- Vad hände med er igår? frågade hon och satte sig jämte mig, jag skakade på huvudet. Hon la sin hand på min axel och log svagt mot mig.

- Jag vet inte, sa jag tyst och tittade ned i bordet igen.

- Alla måste bråka någon gång! annars har man inte ett bra förhållande, sa hon och jag tittade på henne och log tacksamt.

- Hur mår Justin? frågade jag henne hon tittade ned och sen upp på mig med ledsen min.

- Han ångrar vad han har gjort, sa hon och log mot mig innan hon började göra frukost.

Jag gick till min mobil som var vid andra sidan av bordet och svarade påm SMSet.

Skrev jag in och läste om den många gånger innan jag skickade det...

---

Det kanske inte är det bästa kapitlet menmen, ni får ett i alla fall :)