2012-07-03 | 16:43:54 | Kategori: You Are My BoyFriend (avlsutad)

Chapter 38 - You Again...

Previous:
Jag kan inte förlora en till förälder! Innan trodde jag att allt skulle vara helt perfekt här i LA men nu vill jag hem, hem till Liam och min mamma som har fått en hjärtattack.
Jag öppnade mig inte för Justin, jag bara körde därifrån och lät han vara själv ute i skogen. Vad var det för fel på mig? 
- Hey, hur är det? frågade någon bakom mig...
Jag vände mig om och tittade frågande på han som stod bakom mig, jag kunde inte se ansiktet och jag började bli nervös.
- Katie? sa han och gick närmre mig och då såg jag att det var Nate som stod framför mig, jag suckade och vände mig om. 
- Varför skulle du bry dig, sa jag och tittade ned på marken och försökte ta bort tårarna som rann ned för mina kinder. 
- Du vet att jag bryr mig, sa han och jag skrattade och skakade på huvudet. 
- I alla fall inte om min relation med Justin, sa jag och tittade snabbt på han men lika snabbt ned för att han inte skulle se mina tårar, Jag kände en arm på min axel och suckade tyst för mig själv. 
- Jag är ledsen att jag var en besvikelse för  dig, Katie. Men jag bryr mig om min bästa vän, sa han och jag tittade fotfarande ned i marken för att inte han skulle märka tårarna som fortfarande rann ned för mina kinder. 
- Nate, du förstörde nästan min relation med Justin bara för att du var för omogen att fatta att jag faktiskt har växt upp, sa jag och började gå ifrån han. Nate stoppade mig och ställde sig framför mig och lyfte upp mitt huvud. 
- Varför gråter du? frågade han och tittade oroligt på mig, jag skakade på huvudet och skrattade. 
- Jag kan inte fatta att jag säger detta men.. mamma ar fått en hjärtattack. Jag måste hem, Nate, sa jag och  tittade han i ögonen inna jag gick runt han och började att gå. Vart visste jag inte men jag kunde inte stanna kvar här och prata ut med Nate. Den ända jag borde göra den med är Justin...,
- Jag kan köra dig, sa Nate och jag vände mig om och tittade chockat på han, han ryckte på axlarna och log svagt mot mig. 
- Okej, men jag bara åker med dig! sa jag och tittade alvarligt på Nate när han nickade och la sin arm på mina axlar. Jag skrattade tyst och tog ned den och tittade på han. 
- Lägg av, sa jag och började att gå ut i ingenstans, jag hörde Nate skratta och jag suckade och vände mig om och tittade frågande på han. 
- Min bil är där, sa han och pekade på det hållet jag inte gick, jag tittade chockat på han och skrattade tyst för mig själv. 
- Det visste jag, sa jag och började gå det hållet, Nate skrattade och började gå bakom mig. 
Jag tittade runt mig och såg bara en bil, jag gick närmre den och väntade sen på Nate som snart kom fram till mig. 
- Vill du ha nya kläder, kanske? frågade han och jag tittade ned i golvet och skrattade tyst.
- Nej, sa jag och tittade på han med en irriterad min, han tog upp sina händer och skrattade. 
- Förlåt för att jag frågade, sa han och började gå till sin sida av bilen, jag skrattade irriterat och öppnade dörren. 
- Det borde du vara, sa jag och satte mig sen i bilen och skulle ta upp min mobil när jag märkte att jag lämnade den där ute med Justin. Jag fick skuldkänslor och suckade för mig själv, allt ska hända mig. 
Jag tittade på Nate som startade bilen och började köra, jag visste inte ens vilket håll vi skulle. Det skulle säkert ta några timmar att åka till stratford, jag hade redan tröttnat...
*
- Katie, är du vaken?  vaknade jag av och öppnade sakta ögonen och tittade surt på Nate som tittade frågande på mig. 
- Nej, jag är vaken men vilar mina ögon, sa jag och tittade ut, Nate skrattade och öppnade bildörren. 
- Vi ska äta här, sa han medans han gick ut ur bilen, jag suckade och öppnade bildörren och gick ut. Vi hade stannat vid McDonald's, jag tittade fortfarande surt på Nate som tittade på mig och log. 
- Jag hatar McDonald's, sa jag och började gå till ingången med Nate bakom mig. 
Där inne var alla bordet fulla av folk som pratade högt så jag fick ont i huvudet, jag suckade för mig själv och tittade på Nate som stod bakom mig. 
- Jag går till bilen, vi äter medans du kör! Beställ till mig, sa jag och började gå ut när det blev tyst, alla började viska till varandra och jag blundade. 
- Hoppas inte det är un ungdomar som är ett fan av Justin, viskade jag till mig själv och jag tittade bak och såg alla titta på mig, vissa log och vissa såg arga ut. Jag började le ett svagt leende och började att gå ut, Nate skrattade och kom efter mig. 
- Dom bara tittade på dig, det är väl ingen... Åh, sa han och jag tittade ned i marken och suckade. 
- Kan du bara köpa mat till oss nu? Och skynda dig! sa jag innan jag satte mig i bilen igen och väntade på att Nate skulle komma. 
*
Efter några minuter satt vi båda i bilen och åt våran mat. 
- Kan du inte bara köra? sa jag och tittade frågande på Nate som skakade på huvudet och bet av en bit från sin hamburgare. 
- Okej... då får jag gå själv, sa jag och öppnade dörren och kastade ut maten och gick ut ur bilen och började gå. Jag brydde mig inte om hur långt det var hem, jag ville hem och ingen kunde stoppa mig från att åka eller gå dit! 
- Katie! Kom igen, hoppa in! skrek Nate bakom mig och jag skrattade och vände mig om och stannade. 
- Som om du bryr dig, det är ju synd att du måste göra dig tjock istället för att köra mig hem och göra lite nytta! skrek jag tillbaka till han och började gå igen, jag hörde bilen bakom mig och några sekunder senare stod den framför mig så jag inte kunde gå vidare. 
- Du kan inte hindra mig från att gå hem! sa jag och tittade argt på han genom bilfönstret som han hade öppnat. han ryckte på axlarna och hoppade ut ur bilen och gick fram till mig. 
- Nej, men jag kan hindra dig från att gå, sa han och lyfte upp mig och la mig på hans axel, jag blev förvånad av hur stark han var. 
- SLÄPP NED MIG! skrek jag i hans öra men han brydde sig inte utan gick vidare till bilen och satte mig i sätet och spände fast mig. Allt hände på bara någon sekund och jag hann inte reagera. 
- Du ska åka till Stratford som kommer ta hela natten, sa han och stängde dörren och hoppade snabbt in på hans sida. Jag suckade och tittade ut medans jag surade, jag visste att jag inte kunde komma ifrån detta.. 
 *
- Katie, viskade Nate i mitt öra och jag öppnade snabbt ögonen och tittade på Nate som var bara några centimeter ifrån mitt huvud. 
- Bort med ditt huvud, sa jag och puttade ifrån mig det och jag hörde hur Nate skrattade tyst, jag suckade och tittade ut. Det var ljust och jag tyckte att jag kände igen området. 
- Vart är vi? frågade jag tyst och Nate log.
- Vi är i stratford, sa han och tittade själv ut, jag satt som förstelnad när jag hörde att vi var hemma. Nu var det dags att möta Nate och mamma som ligger nedsövd för att inte ha vaknat upp när dom opererade henne. Jag har väntat på detta men det känns fel att komma tillbaka, jag sa inte ens något till Justin!
- Vill du gå in på sjukhuset finns det här, sa han och pekade framför bilen och jag tittade snabbt fram och suckade. Dags att gå in. 
Jag gick ut ur bilen och började gå till sjukhuset när Nate kom bakom mig. 
- Nate, bara gå. Det är min familj, inte din! sa jag och tittade på han, han suckade och tittade på mig. 
- Faktiskt har jag min familj där också, sa han och jag stannade och tittade frågande på han. 
- Va? sa jag och han tittade ned i marken och sen upp på mig igen. 
- Ja, jag var i LA för att hälsa på min gamlamormor som bor där, mamma, pappa och min lillasyster ligger därinne av en brand som hände när inte jag var hemma, sa han och jag tittade fortfarande frågande på han, han började le svagt. 
- Okej, förlåt. Jag ville inte.. sa jag och började att gå vidare in till sjukhuset...
Inne på sjukhuset började jag bli riktigt orolig, jag gick till receptionen och möttes av ett stort leende. 
-  Susie Jackson? frågade jag henne och hon nickade och skrev in något på datorn och tittade sen på mig igen. 
- Den personen är privat, sa hon och jag nickade och tittade på Nate som stod jämte mig och jag suckade igen. 
- ..Jag är hennes dotter, sa jag och jag kände hur min röst blev svag, det var länge sen jag sa det..
Hon nickade. 
- Rum 209, sa hon och jag nickade och tittade på Nate igen.
- Kan du stanna här? frågade jag han och han nickade och jag började gå till rummet där mamma låg, min nervositet höjdes av varje steg jag gick. Jag hoppades att min familj skulle vara okej. 
När jag var utanför rummet stannade jag och andades ut och blundade, det kommer bli okej. 
Jag öppnade dörren och där inne satt Liam i en stol med händerna för ansiktet, jag kände hur tårarna rann ned för mina kinder....

 Äntligen kom det ut, jag är riktigt ledsen för att det har tagit långt tid men jag har inte hunnit!  
Någon som ska till Justins konsert den 22 april 2013? Jag är bara nyfiken, ni behöver inte svara på frågan! :)
7 Kommentarer för mer! 
Jag ändrar för att jag redan har kapitel 39 klart!
Postat av: Becka

Bra :)

2012-07-03 @ 20:17:52
URL: http://beckagoesrandom.blogg.se
Postat av: arlinda

skiit braa

2012-07-04 @ 15:58:01
Postat av: nora

meer

2012-07-04 @ 15:58:18
Postat av: arta

meeer, skriv oftare snällaa

2012-07-04 @ 15:58:47
Postat av: linda

skriv oftaree!

2012-07-04 @ 15:59:05
Postat av: alberina

meeeeeeeer

2012-07-04 @ 15:59:19
Postat av: Aisha

Jätte bra! Älskar din novell! Skriv meeeeera!!!!

2012-07-05 @ 21:49:41

    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar: