Meant To Be - A Justin Bieber Novel

När filmen var slut så satt jag och Sarah och grät åt vad som hände, men Chaz och Ryan tittade frågande på oss medans Justin kramade om mig bakifrån. Killar förstod inte kärleksfilmer. Bara skräckisar.

Jag kände att Justin pussade mig på kinden och jag vände mig om och tittade han i ögonen och log svagt, han log också och pussade mig lätt på munnen.

Plötsligt började det ringa och jag hoppade till men började skratta att jag hade blivit skrämd av en ringsingnal. Jag gick fort fram till telefonen och svarade.

- Hej, det är Katie, sa jag och jag hörde att den i andra luren var stressad.

- Är det Katie Jackson? frågade han.

- Ehh, Ja, sa jag och tittade frågande på alla andra som tittade nyfiket på mig.

- Du behöver komma till sjukhuset snabbt, dina föräldrar har varit med om en bilolycka, sa han i andra luren och jag blev chockad och kände stressen samlades inuti mig. Jag tittade på Chaz, Ryan, Sarah och Justin och kände tårarna bakom ögonlocken.

- Ja.. jag kommer direkt, sa jag innan jag snabbt stängde av och sprang till dom andra och bar upp Lilly.

- Mamma och pappa har varit med om en bilolycka, sa jag snabbt innan jag sprang till dörren och tog snabbt på mig mina skor med Lilly i mina armar. Jag hörde att alla började springa till dörren efter mig. Jag gick snabbt ut till bilen och satt Lilly i baksätet och skulle precis hoppa in i förarsätet innan Justin hindrade mig och hoppade in själv.

- Jag kör, sa han och jag nickade och hoppade snabbt in på andra sidan och la mitt ansikte i mina händer. Vad skulle hända? Om jag skulle förlora mina föräldrar så har jag ingen kvar, Liam är på läger och vet inget om vad som hade hänt mamma och pappa.

Tårarna rann ned för mina kinder och jag kände flera händer på mina axlar, tänk om jag skulle förlora mina föräldrar? Det skulle inte funka, jag.. jag skulle inte kunna leva utan dom!

- Katie, det kommer bli bra, hörde jag Justins röst säga. Jag lutade mig mot fönstret och tittade ut när vi åkte förbi massor av träd och hus.

*

Jag sprang snabbt till receptionen med tårarna som åkte ned som regn från mina kinder, Justin och alla andra var bakom mig.

- Varr äär mamma occh pppappa, stammade jag fram och hon tittade oroligt och frågandes på mig. Justin sprang snabbt fram till henne och sa vad jag hette och vilka som var mina föräldrar. Mina tårar forsade ned för mina kinder och jag satte mig sakta ned på golvet och började gråta ännu mer, Sarah kom och satte sig jämte mig och kramade om mig.

- Katie, det kommer bli bra, sa hon.

Efter en stund kom Justin och satte sig jämte mig också och pussade mig i pannan och kramade om mig.

- Gumman, viskade han i mitt öra och jag tittade på han ledsamt och la mitt huvud på hans axel.

- Dina föräldrar är på operation, dom krockade med en lastbil. Sa han och det kändes i mitt hjärta, jag började plötsligt att gråta hysteriskt igen och Justin kramade hårt om mig.

- Gumman, jag är så ledsen, sa han och pussade mig på håret och lyfte upp mig i hans knä, jag grät på hans axel och kände hur hela den började bli blöt. Han smekte mitt håret och inte långt efter hade jag somnat.

*

Jag såg hur hennes ögon blev mer och mer tyngre och tillslut somnade hon, jag tyckte så synd om henne. Vi hade haft så roligt tills sjukhuset ringde och sa att hennes mamma och pappa hade varit med om en olycka.

- Har hon somnat? frågade Sarah och jag nickade och tittade på alla sjuksköterskor som sprang runt med sprutor och sängar.

Chaz och Ryan kom gåendes mot mig och satte sig jämte mig och log lite mot mig, jag log svagt tillbaka.

- Du har fått tillbaka henne va? frågade Chaz och jag nickade och tittade på Katie som sov sött.

- Vi såg det på er hos Katie, du pussade henne hela tiden på kinden, sa Ryan och log, jag slog till han på armen och han skrattade.

- Ni är.. gulliga, sa han sen och då skrattade jag lite och tittade på Katie igen.

- Jag vet hur jag känner och jag hoppas att Katie känner samma sak, jag dras till henne, sa jag och Ryan och Chaz nickade och tittade på Sarah som gick till receptionen och frågade om Katies föräldrar. Hon stelnade till och tittade chockat på oss, jag tittade oroligt på henne. Hon kom sakta gåendes mot oss med en chockad min.

- Det var verkligen alvarligt, sa hon och jag tittade på Katie och sen på henne.

- Hur alvarligt? sa jag och tittade oroligt på henne....

---

Hoppas att den blev bättre än den förra :)