Meant To Be - A Justin Bieber Novel

Jag vaknade av att någon skrek på TVn, då märkte jag att jag låg i Justins knä sovit. Jag satte mig sakta upp och råkade väcka Justin. Jag log mot han. Han var så snäll och gjorde detta för mig, allt han hade gjort idag var helt fakastiskt.

- Tack för att du gjorde detta för mig, Justin. Jag vet inte hur jag skulle kunna göra mig själv glad, sa jag till Justin som satte sig närmre mig och tittade på mig med sina gulliga ögon.

- Jag skulle kunna göra allt för min prinsessa, sa han och jag log, i Justins närhet kände jag mig som en prinsessa, han var så gullig mot mig och behandlade mig som en.

Jag kysste han mjukt och log sen mot han och han skrattade och log mot mig med.

- Du är mitt allt, sa han och kysste mig igen, jag log.

- Jag älskar dig också Justin, sa jag och log mot han, han skrattade och smekte min kind.

Vi stördes av min mobil som började ringa, jag hoppade till men tog snabbt upp den från bordet och tittade på skärmen. Det var Liam.

- Skulle inte ni vänta vid flygplatsen? var det första jag hörde och jag tittade på klockan och sen på Justin.

- Jag trodde du inte hade kommit än?

- Jag kom för några minuter sen bara, jag glömde att ringa dig, sa han och jag log lite och tittade på Justin som hade en nyfiken min.

- Vi kommer på direkten!

- Okej, sa han och vi la på, jag tittade på Justin och log lite.

- Liam har kommit till flygplatsen och väntar på oss där, sa jag till Justin, han började le och ställde sig upp och tog min hand och hjälpte mig upp.

Jag tittade ned på klänningen jag hade på mig och sen på Justin.

- Jag kankse borde by..

- Neej, du är vacker som du är nu, sa Justin och tog min hand och gick ut med mig till hans bil och hoppade in.

Det tog inte så långt tid till flygplatsen, bara en kvart eller 10 minuter, jag var riktigt uppspelt för att träffa min bror igen men också för jag var nervös över vad som kunde hända bara idag eller imorgon med mamma elller pappa.

- Hur är det? frågade justin i bilen och tittade oroligt på mig, jag tittade ned i mitt knä.

- Jag är okej, sa jag och fakelog mot han, såklart märkte han det och tog min hand och tittade ledsamt på mig men snabbt på vägen igen.

- Katie, allt kommer gå bra! sa han och jag nickade och log mot han och tittade sen snabbt ut på vägen och såg flygplatsen komma närmre och närmre. Ju närmre den kom steg nervositeten, jag hade en nervös känsla i magen att något skulle hända men jag visste inte vad...

*

Vi gick sakta in på flygplatsen och jag tittade runt mig och såg Liam några meter bort, jag log och sprang fram till han och kramade om han. Han besvarade kramen och släppte sin resväska och kramade om mig ordentligt. Att ha min bror nära mig gjorde mig glad och att se att han var okej.

Jag släppte han och log mot han men när jag såg hans min blev jag ledsen igen, den var inte speciellt glad utan mer ledsen.

- Hur mår dom? frågade Liam och tittade oroligt på mig, jag tittade ned på golvet.

- Jag vet inte, båda ligger i koma och jag kan inte direkt ta kontakt med dom. Jag får bara be och hoppas att allt kommer bli okej, sa jag till Liam och han nickade sakta och tittade ned på golvet. Jag kramade om han, Liam var bara 14 år. han är inte så stor och får gå igenom detta, vi båda är för unga för att förlora någon!

Jag tittade bak på Justin som hade huva på sig och solglasögon, han kunde inte visa sig här inne. Det är massor av olika ungdommar som man inte vet om dom är "Beliebers".

Han kom gåendes mot oss och ställde sig jämte mig och log mot Liam som log tillbaka. Han skulle precis säga något men stördes igen av min mobil som ringde, jag tittade snabbt på skärmen och det var okänt nummer.

- Hej, det är Katie, sa jag och tittade ned på golvet.

- Jag är ledsen att säga detta men...

---

Var det bra slut?

Jag har planer men vill ni att det ska vara mycket drama nu eller vill ni bara ha lite?