2012-05-20 | 13:39:28 | Kategori: You Are My BoyFriend (avlsutad)

Chapter 19 - Run away from home...

Previous:
Det kändes som evigheter innan dom kom ut, den ena polisen hade en tjej i armarna. Hon var medvetslös. Innan jag hann reagera sprang jag till dom och kände tårarna forsa ned för mina kinder. Jag sprang det fortaste jag kunde men det kändes som jag sprang i slowmotion. Jag fokuserade på Katie och tog henne från polismannens armar in till mina.
- Katie! skrek jag och kramade henne, hon öppnade sakta ögonen.
- Jjustin...

Jag tittade henne i ögonen och hon började plötsligt le, jag skrattade lite och log mot henne. Jag kramade om henne löst och pussade henne på kinden.
- Jag har saknat dig, sa jag till henne och hon satte sig sakta upp och log mot mig.
- Jag har saknat dig med.. men kan jag få lite vatten? sa hon till mig och jag skrattade och ställde mig upp och hjälpte henne upp.
- Såklart gumman, sa jag och la min arm på hennes axlar och pussade henne ännu en gång på kinden.
- Katie, vad hände? frågade hennes mamma men Katie brydde sig inte om henne, jag stannade Katie och tittade frågande på henne.
- Vad har hänt mellan dig och din mamma? frågade jag henne, hon skakade på huvudet och fortsatte gå till köket. Jag stannade henne igen och tittade oroligt på henne. Hon suckade och vände sig om.
Katie's Perspektiv
Justin visste inte att mamma hade skrikit att hon inte ville ha en begravning till pappa, jag blev ledsen på henne pågrund av det.
- Hon skrek bara att...
Jag hann inte säga mer föränn en sjukskjöterska bad mig hänga med henne, jag nickade åt henne och tittade sen på justin som stog och tittade frågande på mig.
- Jag berättar sen, sa jag innan jag var ute vid ambulansen och dom undersökte mig.
*
Jag låg på min säng inne i mitt rum och tittade upp i taket när jag plötsligt hörde dörren öppnas och Justin kom in till mig och satte sig jämte mig i sängen.
- Vad tittar du på? frågade han och log mot mig, jag skrattade och pekade på taket, han skrattade och pussade mig lätt på munnen och log mot mig. Jag satte mig upp och tittade frågande på han.
- Varför så glad? frågade jag han och han log större och tog mina händer.
- Skulle du vilja gå på en dejt med mig? frågade han och jag skrattade och log.
- Såklart, sa jag och Justin kysste mig mjukt, jag hade saknat hans läppar. Jag hade saknat hela han, att vara med han gjorde mig lycklig.
- Jag kommer och hämtar dig om 1 timme okej? sa han och jag log och nickade.
- Ta på dig något bara, du är perfekt i allt. Jag älskar dig, sa han och jag kände hur det brände på mina kinder, han skrattade sitt söta skratt och pussade mig på munnen och tittade mig i ögonen.
- Jag älskar verkligen dig, sa han och jag log mot han och kysste han igen, han skrattade och smekte min kind innan han gick ut från mitt rum. Jag log för mig själv och gick till min garderob och rotade runt tills jag hittade den perfekta klänningen. Jag la den på sängen och gick och tog en snabb dusch.
När jag var klar tog jag på mig klänningen och en sjal och borstade håret och tittade mig sen i speglen. Jag log mot klänningen som jag hade köpt på min 16 årsdag.
- Katie, mamma vill prata med dig, hörde jag Liam säga i dörren, jag vände mig snabbt om och suckade.
- Okejdå, sa jag tyst och gick med Liam ned till mamma som satt i soffan, jag ställde mig intill väggen och lutade mig mot den och tittade ned på golvet.
- Katie, varför är du sur? sa mamma och jag suckade för mig själv.
- Mamma, du ville inte ha en begravning för pappa, sa jag surt. Hon suckade och tittade ned.
- Gumman, han var min man. Du kan inte tro..
- Jo, det kan jag! han var också min pappa och inte bara din MAN! skrek jag snabbt och högt, jag hörde snyftningar från mamma och tittade på Liam som stod vid dörren och tittade ledsamt på oss.
- Jag orkar inte mer! varför ska allt handla om dig? sa jag till mamma som satt med ansiktet i händerna och grät tyst.
Snabbt sprang jag upp på rummet och tog alla mina kläder från garderoben och la i min resväska, jag hämtade alla mina saker och la i den också och stängde den. Jag kände tårarna rinna ned för mina kinder men brydde mig inte. Jag ville inte leva med mamma, det var inte bara hon som hade förlorat någon. Jag och Liam hade förlorat våran pappa också. Hon tror att allt handlar om henne!
Jag sprang ned med min resväska till hallen och tittade på mamma och Liam som tittade frågande och oroligt på mig.
- Vart ska du Katie? sa mamma argt, jag suckade och vände mig om.
- Jag ska iväg från dig! sa jag till mamma och gick ut från huset och gick det snabbaste jag kunde tills jag hörde dörren öppnas och stängas och jag hörde mamma skrika mitt namn. Jag kände tårarna ned för mina kinder.
- KATIE!? skrek mamma så det ekade i hela kvarteret, jag började springa tills jag inte orkade mer och såg en bil stannas och ut kom Justin och sprang fort till mig.
- Katie, vad håller du på med? sa han oroligt, jag skakade på huvudet och kramade om han...

Är det för mycket drama eller ingen drama alls?
Glöm inte att gilla facebook sidan här: http://www.facebook.com/Justindbstoriees
Kommentera!
Postat av: Liv

Awesome kapitel!

2012-05-20 @ 17:02:49
Postat av: Anonym

Skit bra! :)

2012-05-20 @ 20:16:09

    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar: