Meant To Be - A Justin Bieber Novel

Jag sprang tillbaka till henne när jag såg hur Justin stod där i dörren till trappan och tittade chockat på oss, jag tittade minst lika chockat på honom som han tittade på oss.

- Varför.. är du här? sa jag och han skrattade tyst och tittade ned på golvet. 

- Jag ska på en intevju här, sa han och jag nickade sakta och plockade upp min väska som låg på golvet, jag gick till trappan och vände mig om för att titta på Becky som var så inne i Justin... igen. 

- Kommer du? frågade jag Becky och hon nickade sakta och gick sakta fram till mig, jag suckade och vände mig precis om när jag hörde Justins röst.

- Här, sa han och höll fram en vit lapp, jag tog den och öppnade. Det var ett nummer, jag skrattade och gav honom den igen. 

- Varför ska jag ha ditt nummer? frågade jag honom, han ryckte på axlarna och gav mig det igen. 

- Det är bäst så, om... jag menar...ni fastnar igen, sa han och gick vidare till en dörr och knackade på den, jag suckade och la ned den i min väska innan vi gick ned. Vi hade säkert missat bussen...

 

När vi kom ned hade vi som jag hade trott missat bussen. 

- Vad ska vi göra nu? sa jag och suckade igen, jag satte mig  på en bänk och rotade igenom min väska efter... jag vet inte. Jag bara letade igenom min väska, detta  var ärligt talat min otursdag. 

- Det måste finnas något vi kan göra, sa Becky och satte sig jämte mig, jag ryckte på axlarna och ställde mig upp och tittade ned på henne. 

- Vi kan först och främst öppna vårat hotellrum och ringa James, sa jag och gick in för att fråga efter någon som kunde öppna vårat rum. 

Det kom en blond hårig kille som gick med oss upp och snabbt öppnade dörren, vi tackade honom innan vi gick in och tog våra telefoner.

Jag slog in James nummer men efter flera signaler så gav jag upp och la på, han svarade inte. Ska vi bara sitta här hela dagen och vänta på att dem ska komma tillbaka eller ska vi ta en taxi och åka till de? 

- Nu när vi har tid...kommer du ihåg... vi köpte en film igår.. sa Becky och visade mig "What to expect when you're expecting" jag suckade och satte mig ned på sängen och nickade mot DVD spelaren. 

- Sätt igång den, sa jag och hoppades på att det inte skulle ta så långt tid för James att förstå att vi var kvar här, varför hade han inte sagt till Annie att vi inte var med? Han skulle väll märka om vi var borta... Eller?

Plötsligt hördes en hård knacking på dörren och jag hoppade nästan upp för att se om det var antingen James eller Annie, men en frågande min kom upp på mitt ansikte när jag såg vem det var. 

- Ni måste hjälpa mig! Ehhh.... hej, sa Justin snabbt och oroligt, jag började undra varför han just hade kommit hit och inte till rummet brevid oss... eller mittemot oss....

- Jag är ledsen att störa er men jag måste ha hjälp, intevjuaren har ont i typ... hjärtat och min livakt är där nere. Hissen funkar tydligen inte och dörren in till trappan är plötsligt låst och... Justin andades ett djupt andetag innan han tittade rakt in i mina ögon och då såg jag hur orolig han egentligen var. 

- Snälla, ni måste hjälpa mig. Jag vet inte hur man kan hjälpa honom, sa Justin och jag nickade sakta och försökte komma ihåg vad sjuksköterskan sa i skolan... hand hand, mun 3 andetag... typ något sånt... Eller?

- Okej, men jag kan inte något om sånt, hur ska vi kunna hjälpa? frågade jag medans vi tog rumskortet, stängde dörren och började springa till rummet där Justins intevju var. 

- Jag vet inte... men det fanns ingen annan i rummen jämte er, sa han och öppnade rummet in till intevjuaren. 

- Jag visste inte vad jag skulle göra, så jag sprang ut och letade upp någon, sa Justin och jag tittade på intevjuaren som satt och höll för hjärtat... jag lovar... jag kommer inte ihåg hur man ska göra. 

- Vad ska jag göra? sa jag tyst och Becky tittade på mig och ryckte på axlarna. 

Jag suckade och gick fram till mannen som såg ut att vara i 50 års åldern, han tittade upp på mig och man såg att han hade väldigt ont. 

- Kan du andas? frågade jag honom lugnt och han andades sakat in men man såg att det gjorde ont. 

- Okej... håll upp ena armen och försök hålla den uppe, sa jag och jag såg hur handen sjöng ju längre han höll den uppe, jag kände på mig att detta inte var bra. 

- Becky, ring ambulansen, Justin... försök öppna trappdörren, sa jag och tittade in i Justins ögon, han nickade och sprang ut innan jag hann se hans min.

Becky började prata med SOS snabbt och oroligt medans jag försökte göra så mannen skulle lugna ned sig och försöka andas, jag visste inte hur man skulle göra. Jag bara gissade. 

Jag sprang in på toan och hämtade vatten åt mannen som han drack upp, det var inte mer jag kunde göra. Det enda vi alla kunde göra var att vänta på ambulansen. 

Efter en kvart kom Justin in genom dörren och nickade mot mig. 

- Den är öppen och jag hör sirenerna, sa Justin och jag pustade ut, mannen lever fortfarande och ambulansen är här.

 

Efter att ambulansen hade tagit om mannen kom ambulansföraren fram till mig och log svagt. 

- Tack vare dig kommer han veta att han ska ta det lugnt i framtiden, det du gjorde var fantastiskt. Du höll honom vid liv, sa han och jag tittade chockat på honom. Han  bara log och skakade min hand.

- Du skulle vara en bra doktor, sa han innan han gick in i ambulansen och körde iväg, jag stod fortfarande och tittade mållöst på ambulansen när Justin kom fram till mig.

- Jag är faktiskt chockad, du höll ärligt talat honom vid liv, tur att jag gick till er och ingen annan, sa Justin och log, jag skrattade och tittade ned i marken.

- Jag höll inte honom vid liv, han kämpade... det gjorde inte jag. Dessutom var det du som fixade dörren, sa jag och Justin suckade och skrattade.

- Du kan inte förstå att det var du som räddade mannens liv, men det gjorde du, sa han och mötte min blick, jag log svagt och nickade sakta. 

Jag tog upp en lapp från min väska och skrev mitt nummer på den, sedan gav jag den till Justin. Han tittade frågande på mig. 

- Jag förstår inte, du har ju mitt nummer, sa han och jag skrattade. 

- Behåll det, du kanske behöver mig igen, sa jag och vände mig om och gick in till hotellet...

---

 Klart! Bättre uppdatering va? 

Jag hoppas bara att jag kan hålla det också, dessutom. Jag vet att nummret på bilden längst upp inte riktigt är ett nummer. Men bilden passade ändå... tycker jag! :)

Vad tyckte ni om detta kapitlet? Gick det för snabbt, skulle det vara mer spänning... Tell me!