Meant To Be - A Justin Bieber Novel

Jag satt i väntrummet oroad över vad de gjorde inne hos Alexis, hon hade bara svimmat. Vad doktorn än säger tror jag inte att det är på grund av hennes hjärnskakning, hon kan väl inte bara svimma så? Det är väl inte normalt?

Massor av tankar snurrade runt i mitt huvud, varför hon hade svimmat. Vad som hade hänt innan idag... men det som jag mest funderade över vad Alexis och Justin, vad kan det ha varit som splittrade på dem? Justin bad Alexis välja mellan mig och Justin... men det måste ha varit något mer... 

Mitt i mina tankar kom Doktorn till Alexis och ställde sig framför mig, jag tittade upp på honom och mötte hans blick. 

- Det är inget fel med Alexis, men hennes hjärna är äldigt överhettad och hon behöver vila. Har det hänt massor av saker i hennes liv? Det känns som om hon har haft för mycket att tänka på så hon blandade det med alkohol och då blev det bara värre, sa han och jag tittade ned på mina händer och pustade ut, Alexis var okej, hon behövde bara vila. 

- Kan hon åka hem? frågade jag och Doktor nickade medans han gick närmre mig och satte sig på stolen jämte mig. 

- Hon kan åka hem men du får lova att hon tar det lugnt, det kan leda till massor av farligare saker om hon överarbetar sig själv just nu, hjärnskakningen gjorde det ännu värre än vad det var från början, sa han och jag nickade och kände mig lättad men ändå lite orolig över Alexis, hon har mycket pågång just nu men hon måste ta det lugnt, det kanske inte var en så bra idé att ringa hit Justin i alla fall. 

- När kan hon åka hem? frågade jag doktorn som nu var påväg att gå. 

- Idag, men vi måste bara ta lite fler tester först, sa han och jag nickade och ställde mig upp för att skaka hand med doktorn.

Jag vaknade upp med ett bultande huvud, snabbt stängde jag ögonen igen för att minska det starka ljuset ifrån lamporna. 

Jag hörde hur någonting prasslade i slutet av sängen och kikade för att se vem det var, jag fick se James äta lite chips ur en påse som man kunde köpa ur de jobbiga maskinerna som alltid fastnar, jag har alltid hatat maskiner som dem. 

- Finns det lite till mig också? sa jag hest och han tittade upp och skrattade. 

- Såklart, sa han och satte sig på stolen jämte sängen istället för fotöljen mittemot mig. 

Han höll upp påsen så jag kunde ta några små chips, jag stoppat in chipsen i munnen och plötsligt började min mage kurra riktigt högt så jag nästan skrattade. James tittade chockat på mig medans jag log svagt. 

- Jag är riktigt hungrig, sa jag och satte mig sakta upp, James nickade sakta och log. 

- Tur att du kommer få åka hem, doktorn sa att han bara ska ta ett till blodprov sedan är du fri och kommer få åka hem, jag har bett Becky fixa det riktigt mysigt hemma så att vi alla får plats i vardagsrummet, detta kommer låta löjligt... men vi kommer få sova över i vardagsrummet! sa James och jag skrattade och tog några till chips. 

- Okej... är... Justin här än? frågade jag och James tittade på klockan och sedan på mig. 

- Nej... men han kommer komma när som helst, han tog ett flyg hit för... några timmar sedan, sa James och jag nickade och rättade till min kudde. 

- Jag är ledsen över att jag har varit... borta, men jag... jag var så ledsen över allt med Justin och... jag kunde inte hjälpa det, jag är riktigt ledsen, sa jag och James tog min hand och tittade oroligt på mig. 

- Du behöver inte säga förlåt, den ända som du skadade var dig själv, du gjorde bara mig riktigt orolig, sa han och jag tittade ned på mina händer och upp på James igen när jag stördes av en syn som jag nästan hade glömt bort. 

På Tvn var Justin live när han gick in här på sjukhuset, det kom en pirr ifrån min mage... och denna gången var det inte av hunger, när jag såg hans ansikte var det som ett stick ifrån mitt hjärta. 

- Han är här nu, sa jag och släppte inte Tvn med mina ögon men i ögonvrån såg jag James tittade på Tvn och tillbaka på mig igen.

 Jag suckade och kände hur hela jag skakade, vad skulle jag säga till honom? "Hejsan, förlåt för att jag..."

Mina tankar stördes av att en sköterska kom in i rummet, hon log mot mig och tog fram några saker som jag knappt vet var det var.

- Detta är det sista blogprovet sen kan du åka hem, dessutom så har du besök, sa hon och jag gav henne min hand och väntade på det lilla sticket som man brukade få. 

Innan jag hann reagera på sticket var det klart och sköterskan gick ut, direkt när hon var ute kom ett bekant ansikte upp i dörren. 

- Hej... Alexis, sa Justin och jag mötte hans underbara ögon, att se han i verkligheten igen var att tvinga fram flera minnen ifrån flygplatsen när jag... lämnade honom. 

- Alexis, om du gör dig klar så... kommer jag och hämtar dig om en... stund, sa James och jag tittade tacksamt mot honom innan jag satte mig upp på kanten av sängen och drog ned "sjukhusklänningen" så jag inte skulle visa för mycket.  

- Du borde inte ha kommit Justin, sa jag och tittade ned på mina händer, jag hörde en suck bakom mig och ville bara vända mig om och titta in i hans ögon och säga att jag var ledsen över vad som hände på flygplatsen. 

- Jag var orolig för dig, James sa att du... var... är sårad, sa Justin och jag ställde mig snabbt upp och vände mig om.

- Varför tror du att jag är sårad? är det för att du gav mig ett val som är helt omöjligt att välja mellan eller tror du att det var för att jag verkligen kände något för dig och du brydde dig inte? Jag sa till dig att jag verkligen kände något speciellt för dig och du ryckte på axlarna, hur kunde du? nästan skrek jag, men jag ville inte få all uppmärksamhet hit så jag dämpade rösten lite. 

- Jag blev inte bara sårad, jag har aldrig känt en sådan rädsla som jag kände när du gick iväg utan att ens krama mig eller säga hejdå, sa jag och kände hur mina ögon börjde vattna sig.

- Jag visste inte a... 

Jag kände tårar ned för mina kinder när Justin tittade ned i golvet efter att han själv inte hade kunnat säga klart hans mening, jag antar att det var för svårt för honom att ens visa sina känslor.

- Vet du vad... Justin? Åk tillbaka med ditt stora lyxiga flygplan och sjung för dina fantastiska fans istället för att bry dig om en tjej som verkligen... verkligen behövde dig... och du ville inte vara med henne, få tillbaka dina okänslosamma dagar tillsammans med ditt crew och ha roligt tillsammans med dem, skratta och ät på fina restauranger medans jag får vara här... sårad och rädd att om jag visar några känslor igen... kommer det häda samma sak i mitt huvud... dina steg ifrån mig när du steg på ditt äckliga stora flygplan... hur du bara lämnade mig... utan att jag fick svara på ditt DUMMA val! skrek jag med tårar forsandes ned för mina kinder och huvudet som dunkade för hårt att vara sant. 

- BARA GÅ! skrek jag och sprang in på toan och smällde igen dörren så hårt jag kunde medans jag knappt kunde se av mina tårar som nu hade runnit ned på min brännande varma hals, det var bara en tanke som flög runt och gjorde ett stort frågetecken efter sig i min hjärna just nu..."Hur kunde han?"

Jag är så ledsen över att jag inte har lagt upp på... 2???!!!! veckor. 

Jag ska inte bli så sjuk igen! Jag lovar!