Meant To Be - A Justin Bieber Novel

Jag lämnade Alexis rum med tårar rinnandes ned för mina kinder, det ända jag kunde tänka på var hur jag lämnade Alexis där... utan att ens bry mig om hur hon skulle känna sig efteråt. Jag vet att jag inte skulle gjort så, men jag vill att Alexis ska veta att jag ångrar det så himla mycket. 

- Justin! skrek James bakom mig och jag stannade och vände mig sakta om, James stod där med en frågande min, jag tittade ledsamt på honom och visste inte vad jag skulle säga. Skulle jag säga sanningen? Det skulle göra det ännu värre och James skulle säkert börja hata mig efter det, men jag måste berätta för honom vad jag gjorde. Han vet inte vad som hände och det måste göra honom riktigt förvirrad. 

- Kan du berätta för mig vad som händer? Jag har aldrig sett Alexis så här ledsen i hela mitt liv, jag vet att hon började gilla dig första gången hon såg dig... men hon är riktigt ritkigt ledsen... ni hade bara träffats för någon vecka sedan när vi åkte hem hit igen... vad hände? sa han när han hade kommit fram till mig, jag suckade och skakade på huvudet. 

- Jag och Alexis hade bestämt att vi skulle mötas på familjetoan, både hon och jag ville säga hejdå och inte bara på SMS. Så när jag hade kommit in på flygplatsen och stod vid Gaten mötte jag Alexis blick och snart stod vi inne på toan båda två. Hon hade ett stod leende på hennes läppar, man såg på henne att hon var glad att se mig och jag vara lika glad över att se henne... men jag hade något att berätta för henne som jag visste att hon skulle bli ledsen över, jag skulle åka ut på tour om 3 dagar och hon visste att jag inte skulle komma hem förrän 2 år eller mer, hon blev riktigt ledsen när jag sa det... inte så hon började gråta utan... hon tittade ned på sina händer och blev irriterad på mig, hon sa till mig att vi skulle ses om 2 år och sa ett snabbt "hejdå"... men jag tog tag i hennes arm och stannade henne innan hon hann gå ut ifrån toan, sedan gav jag henne ett val... Mig och touren... eller dig och hennes familj, hon tvekade riktigt länge och man såg på henne att hon var orolig och ledsen på samma gång, tillslut tittade hon upp på mig och mötte mina ögon. Hon sa "Justin... hur kan du tvinga mig att göra ett val mellan er? Du vet att det är omöjligt..." Medans hon fortsatte tänkte jag på hur det skulle vara med henne på touren... jag skulle vara stressad och inte orka med att göra något alls, jag vet hur det är att toura och man blir riktigt trött, jag ville inte att Alexis skulle bli ensam... men jag visste också att det inte var mitt beslut att ta... men jag brydde mig inte, snart hade jag ångrat att jag frågade henne... jag var så självisk...

Innan hon hann säga något mer tittade jag in i hennes ögon och suckade, sedan sprang jag ut och försvann bort till min gate, jag bara lämnade henne där, utan en förklaring, utan ett hejdå, sa jag och nu hade både jag och James satt oss ned på väntstolarna i korridoren, han tittade på mig med tom blick. Jag kunde inte läsa av vad han tänkte eller vad han skulle göra men jag kände på mig att han var ledsen. 

- Varför har ingen av er berättat för... någon? sa James och jag tittade ned på mina händer och kände en till tår på min kind.

- Jag har skuldkänslor... jag vet att det är dumt gjort och jag ångrar det så mycket, jag önskar bara att Alexis visste hur mycket jag har tänkt på och ångrat mitt beslut, det var bara dumt, sa jag och ställde mig upp och tittade ned på James som mötte min blick. 

- Jag är ledsen, jag ska inte störa er mer, ingen av er, sa jag och sprang ut ifrån sjukhuset och åkte därifrån med en känsla av skuld och orolighet, jag skulle bara vilja få det beslutet ogjort...

 

Jag satt och tänkte på det Justin hade sagt, bara nu fattar jag varför Alexis har varit som hon har varit. Hon har varit så ledsen över att han bara lämnade henne där... hur kunde jag inte förstå när min egen syster behövde prata med någon och gråta ut om det hon har varit med om?

Jag ställde mig upp och gick in i Alexis rum, hon låg i sängen och sov tungt, man hörde hennes djupa andetag från andra sidan rummet.

Jag satte mig jämte henne och la min hand på hennes och suckade.

- Jag är så ledsen för att jag inte har förstått, men Justin är riktigt ledsen... han vill att du ska veta att han ångrar sitt beslut så mycket så han är villig att lämna dig ifred för alltid, hör du det? Föralltid, jag tror att du aldrig har haft en kille som är så villig att göra vad som helst för dig, speciellt inte lämna dig ifred när jag ser i hans ögon att han verkligen verkligen gillar dig... jag tror att han faktiskt har riktigt starka känslor för dig.... men vad vet jag? Jag är bara din storebror, sa jag och jag hörde Alexis skratt, det var så länge sedan jag hörde den fina stämman som lät precis som mammas. 

- Sa han det till dig? frågade Alexis och jag nickade och tittade på dörren precis som om Justin skulle stå där, Alexis suckade och satte sig sakta upp. 

- Kan inte jag åka hem nu? frågade hon och jag ställde mig upp och log svagt. 

- Det kan du och Becky har gjort klart alllting där hemma, du ska inte stressa mer. Därför har vi hyrt dina favvo filmer och köpt chips, popcorn, godis och allt möjligt faktiskt. Vi vill att du ska ha roligt med oss igen, sa jag och gav henne hennes kläder som hon hade valt ut innan, hon vill ju såklart inte åka hem med en "sjukhusklänning" på sig. 

 

Efter att Alexis hade bytt om och borstat tänderna var vi påväg hem, det tog ungefär 10 minuter hem och innan vi hade kommit hem hade Alexis skrattat mer än vad hon har gjort på flera veckor. Det gjorde mig otroligt glad att se hennes leende igen, man kunde verkligen se hur hon hade roligt. 

Jag stannade bilen utanför vårat hus och gick ut för att öppna Alexis dörr innan hon hann göra det själv, hon log stort mot mig och tog hennes väska i bagaget innan vi gick in till Becky, men jag var rktigt nervös över vad hon skulle gilla om överaskningen där inne...

 

---

 Äntligen är kpitlet uppe! Jag hoppas att ni gillar att jag har en gif i kapitlet också, jag tycker att det får kapitlet att bli lite mer "levande"...

I alla fall hoppas att ni tycker om det och jag hoppas att nästa kommer upp snart också, kanske inte idag menmen...