Meant To Be - A Justin Bieber Novel

 

 Justin's Perspektiv

Jag steg av planet, detta skulle inte vara sista gången jag skulle se Alexis. 

Jag sprang fort tillbaka till ingången och satte mig i min bil, jag såg blixtar från kameror överallt medan jag körde till konserten som skulle vara mitt i frankrike. Det enda stället jag skulle hitta henne idag var där, om hon fortfarande var kvar. Eller om hon ens åkte med hennes klass dit, jag brydde mig inte om hon fortfarande var där eller inte. Om hon in inte är där ska jag åka till hennes hotell, hon förkänar att veta sanningen om vad jag tycker om henne. Jag har inte ens fått veta var hon bor än. 

- Jag orkar inte med all väntan, kan bussen starta eller inte? Kan ingen säga det? sa jag till James, han tittade på mig med förstående blick. 

- Gå, Alexis. Jag såg din bild med Bieber, dessutom vet jag att det är han du har tänkt på hela kvällen. Hur du reagerade när Becky sa att han åkte, hur du reagerade när jag frågade dig om något var fel. Alexis gå, gå och träffa honom, jag ser att du känner något för honom, sa James och jag tittade chockat på honom, hur kan han veta att jag är lite förtjust i Justin? Jag menar.. inte lite, hans fylliga läppar och otroliga hasselbruna ögon. Hur kan man inte gilla Justin?

Jag ställde mig upp och log mot James. 

- Jag vet at jag inte kan gömma något för dig, men... än så länge, säg inte något om kärlek, det är faktiskt du som inte har haft en flickvän på... flera år? sa jag och log ännu större, han ryckte på axlarna och skrattade. 

- Gå nu... innan det är försent, sa han och jag skrattade och gick ut ur bussen.

Jag vet inte om jag älskar Justin, men jag vet att jag känner något för honom som jag inte har känt för någon annan innan. Kyssen, hur hans läppar mötte mina. Hur det började pirra i min mage när jag såg in i hans ögon för första gången. Det är något pågång som inte ens jag vet om vad det är!

Jag tog av mina klackarskor och började springa det fortaste jag kunde till flygplatsen, jag följde skyltarna som då och då kom upp annars gick jag bara på magkänsla. 

Ibland stoppade jag för att ta luft men det som fick mig att springa det fortaste jag kunde var Justin, det är någonting... Bara... någonting.

 

Jag stannade utanför flygplatsen och tittade upp på skylten, jag hoppas att hans flyg inte hade gått. Snälla, låt mig få denna chansen... snälla.

Snabbt gick jag in till receptionen och frågade henne om Justin Biebers flyg hade gått, hon tittade frågande på mig.

- Snälla, jag har hans nummer, jag måste få veta om hans flyg har gått, sa jag och hon skakade på huvudet och tittade på mig med en läskig min och hennes otrevligt gröna ögon. 

Jag suckade och satte mig på en bänk, jag skulle ha gått på den dåliga "träffen" med Justin.. varför kallar jag den fortfarande "träff" det var en dejt och inte bara jag vet det!

Jag lutade mig tillbaka och blundade, ännu en gång snubblade jag på tråden med den kille jag gillar. Det har hänt mig så många gånger så jag inte ens kan minnas. Jag missar antingen flyg, jag tror han vill något som han inte vill eller så är jag helt enkelt en idiot som låter killen vänta. Jag skulle aldrig ha hängt med mina vänner, jag skulle gått på dejten med Justin!

- Alexis? hörde jag Justin säga, jag tittade chockat upp och såg honom stå rakt framför mig med svett rinnandes ned för hans kinder, jag ställde mig upp och gick närmre honom. Ett stort och underbart leende kom upp och jag skrattade.

- Jag trodde du hade flygit iväg, sa jag och stannade mitt framför honom, det var bara några centimeter från oss. 

- Jag trodde jag aldrig skulle få se dig igen, sa Justin och jag log och la min hand på hans kind och torkade bort svetten, han mötte mina ögon och allt runomkring oss bara försvann. Det kändes som vi var i en bubbla, bara jag och Justin som jag har velat sedan första gången jag såg honom. 

- Jag... sa jag men Justin la sitt finger på mina läppar och flyttade sig sakta så vi stod bara några milimeter ifrån varandra. Justin la sin hand på min kind och närmade sig mina läppar, innan något hann hända hörde vi en massa tjejer skrika och paparazzis ta foton så man trodde att det blixtrade där ute. Jag tittade chockat bak och såg att minst 10 tjejer började springa efter oss. Justin tog min hand och vi började springa det fortaste vi kunde ut ifrån flygplatsen och in till skogen. 

Vi svängde och sprang rakt fram, svängde och sprang rakt fram, det kändes som det tog år innan vi hittade en stor soptunna, Justin öppnade den och jag hoppade fort in, Justin kom snart efter mig. Vi hörde hur tjejerna skrek "vart är dem?" och jag tittade chockat på Justin som inte kunde hålla dig för skratt, tillslut började jag också skratta men typiskt mig ska jag skratta lika högt som en varg ylar. Justin la sin hand hårt på min mun medans jag inte kunde hålla tyst. Han skrattade också men såklart kunde han skratta tyst.

Efter ett tag hörde vi inte tjejerna längre och Justin släppte min mun, jag log stort och skrattade medans Justin gjorde samma sak. 

- Jag kände på mig att det skulle hända, sa Justin och log mot mig, jag skrattade innan jag kände lukten som gjorde så mitt huvud nästan exploderade och jag kände mig illamående. 

- Vi sitter i sopor... sa jag och Justin började skratta ännu mer, jag tittade frågande på honom och gjorde en äcklad min, han kunde inte sluta skratta. 

- Det är inte roligt, jag kommer lukta skit, sa jag och luktade på min klänning och hoppade till av äckelhet. 

- Okej, jag måste hem och ta en dusch, sa jag och försökte ställa mig upp men hade fastnat med klacken i en soppåse, jag skrek och gjorde äckelmagade ljud. 

Justin hjälpte mig ut ur den stikande stora soptunnan och hoppade sen ut själv, när han kom ut kände han hur vi båda luktade och gjorde lika konstiga grimaser som jag gjorde, jag skrattade och log mot Justin som också skrattade.

- Kom, vi åker till mitt hotell, du får duscha där om du vill, sa Justin och jag log tacksamt mot honom.

- Gärna, sa jag innan vi började gå mot Justins hotell...

 Det har hänt något nu men jag vill att ni ska svara sanning. Tycker ni att det inte händer så mycket i denna novellen, att novellen är tråkig eller att ni har tröttnat på att läsa samma dag i flera kapitel nu?