Meant To Be - A Justin Bieber Novel

- Har han inte ringt än? frågade Becky mig och jag skrattade och tittade på hennes nyfikna men samtiding oroliga min. 

- Becky, jag gav honom mitt nummer, han behöver inte ens ringa, sa jag och gick framåt i kön, vi stod i kön till ett museum. Annie var tvungen att hålla koll på oss extra mycket bara för att vi har blivit inlåsta... två gånger, men hon var också väldigt stolt för att en av hennes elever sägs ha räddad en person av att ge den vatten och säga till den att andas djupa andetag...

- Åhh, jag vill bara träffa honom igen. Det skulle vara ett plus om ni två skulle gå på en dejt, då skulle jag träffa honom såå ofta! sa Becky och började drömma om Justin, jag skrattade och skakade på huvudet. 

- Becky, jag gav honom mitt nummer för att jag skulle vilja lära känna honom mer och såklart retas med honom... men ändå, jag vill inte bli tillsammans men honom, sa jag seriöst och hämtade mina och Beckys biljetter innan vi gick in till museumet. 

- Du är så tråkig, du kan inte säg att han inte ser bra ut och defenitivt att han inte är snäll och trevlig, varför skulle du inte vilja bli tillsammans med honom?

- Nej, han ser bra ut och är väldigt snäll och trevlig, jag skulle inte ha något emot att bli tillsammans med honom... Men... 

Jag hann inte säga mer innan vi var inne i ett mörkt och läskigt rum, detta skulle vara ett museum... inte ett spökhus!

Vi hade gått runt i museumet i flera timmar när vi äntligen satte oss på en restaurang och beställde mat till oss, hela klassen var här men jag och Becky satte oss långt ifrån dem, hoppandes på att ingen skulle märka att vi var med dem... våran klass är inte helt normal...
- Jag kan inte fatta att vi skäms över våran klass, jag menar... alla är inte normala men.. vi är inte så normala heller, sa becky och tittade upp på servitrisen som hade kort mörkt hår med mörkbruna stora ögon. Han såg inte ut att vara fransk. 

- Är du fransk? frågade jag honom och han tittade upp på mig och log. 

- Nej, jag kommer från Amerika, sa han och jag log tillbaka svagt mot honom, han hade ett väldigt fint rakt leende som man inte kunde glömma. 

Innan jag hann säga något mer hade han gått.

Plötsligt började min mobil att vibrera, jag fiskade upp den ur min väska och tittade på skärmen. Det var okänt nummer, det är säkert någon som har ringt fel. 

- Hej det är Alexis, sa jag snabbt och väntade på svar. 

- Hej, det är Justin... Justin Bieber, jag undrade bara om du skulle vilja äta middag med mig... kanske ikväll? hörde jag Justin säga, jag tittade chockat på Becky och skakade på huvudet. 

- Va? sa jag chockat, jag trodde inte att han skulle ringa och fråga om vi skulle äta middag.
- Om du inte vill är det helt okej men... 
Jag tog bort min mobil ifrån mitt öra och tittade chockat på Becky som tittade på mig men en frågande min, jag tittade på mobilen och sen på henne. 
- Han bjöd ut mig, viskade jag och Beckys ögon blev så stora så jag nästan skrattade, jag hörde hur Justin sa mitt namn flera gånger men jag ville inte lyssna mer för jag visste att han skulle bli ledsen om jag sa nej... varför skulle jag säga nej? Han ser ju bra ut och jag menar... Nej! Jag vill inte ha kameror rakt upp i mitt ansikte varje gång jag går ut. 
Jag klickade honom och la ned mobilen i min väska igen. 
- Vad gjorde du? frågade Becky oroligt men jag såg på henne att hon förstod att jag klickade honom, jag skakade på huvudet och suckade. 
- Jag vill inte vara på första sidan i varje tidning! sa jag och såg hur den snygga servitrisen kom till oss med våran mat, jag log mot honom innan han gick iväg och Becky började prata mer om hur taskig jag var mot Justin och att han förkänar en sån bra person som mig som kan stötta honom till 100%. Jag lyssnade knappt utan tänkte bara på hur Justins min var när han insåg att jag faktiskt klickade honom... jag klickade ju inte honom direkt... Jag väntade ju... lite. Han kan inte bli arg på mig... Jag vet inte hur han är så jag fattar inte om han blir ledsen,arg eller glad... hur knäppt det ändå skulle vara så ja... Han kan bli glad av det. 
Jag ställde mig snabbt upp och tittade på becky.
- Jag måste bara... göra en sak, var här med klassen och James, jag kommer tillbaka... ganska snart, sa jag innan jag hade gått ut ifrån restaurangen och tog en taxi till det ända stället jag kan tro att Justin är... Hotellet jämte vårat. Jag har inte inbillat mig att jag såg honom gå ut där när han släppte av oss första gången han träffade mig och Becky. 

Jag betalade taxi chauffören innan jag sprang in till receptionen, det såg inte ut att vara ett billigt hotell. Det förvånar mig inte om det bara bodde artister här, vanliga människor skulle inte haft råd att bo här mer än 1 dag. Men vad vet jag, man kan inte se hur mycket det kostar från hur det är möblerat och hur tapeterna ser ut. Jag bara gissar och jag tror faktiskt att jag kan ha rätt. 
- Vad kan jag hjälpa dig med? frågade receptionisten, jag tänkte efter. Om jag skulle sagt "Vart bor Justin Bieber" skulle hon trott att jag var ett fan så vad skulle jag kunna säga då?
- Jag ska ha en intervju här... med Justin Bieber, sa jag men jag visste att det var en väldigt dålig lögn, jag hoppades verkligen på att receptionisten inte var så smart att hon skulle lista ut det. 
- Okej, Justin ska ha en intervju här i rum... 2547, sa hon och gav mig ett kort, jag kan inte fatta att hon inte genomskådade min lögn. Jag är inte en bra lögnare... men jag var tydligen det för henne. 
Jag gick fram till hissen och tryckte på våningen som hon skrek till mig precis innan jag gick in i hissen, våning 9. Hissen började sakta röra på sig och jag började tänka på varför jag egentligen var här... För att jag ville prata med Justin, eller för att jag ville säga ja till honom utan att Becky skulle veta? Nej, eller kanske... 
Mina tankar snurrade runt som ett hjul när jag kom fram till våning 9, hissen öppnade sig och jag klev ut med förvirrade tankar. Även om jag var förvirrad ville jag träffa Justin, varför... har jag inte funderat ut än.. 
Jag knackade försiktigt på dörr 2547 och hoppades på ett svar när jag hörde ett ja. Jag öppnade dörren med kortet och gick fram ur hallen för att se om Justin stod där. 
Han hade ett hoodie på sig och satt med sin mobil och SMSade, jag log svagt men leendet dog snabbt när jag förstod att jag log. 
- Vem är de... 
- Hej, Justin, sa jag och mötte hans ögon, han ställde sig snabbt upp och la ned mobilen i sin ficka. 
- Vad gör du här? frågade han mig och jag suckade och gick fram till honom, jag tittade ned på mina händer och sen upp på Justin och mötte ännu en gång hans blick. 
- Innan... när du ringde, jag blev så förvirrad... förlåt...men...
Mer hann jag inte förrän jag kände ett par mjuka läppar möta mina... 

---

 Jag har verkligen fått skrivlust igen, men jag vill inte som ni vet lägga ut för många. Jag kanske blir för stressad igen då. Så jag hoppas att ni svarar på om det går bra varannan dag... 

I alla fall, vad tyckte ni om detta kapitlet? Var det en bra "come-back"?