2013-05-06 | 19:12:00 | Kategori: You Are My Destiny (avslutad)

Chapter 35 - In The City...

Previous:
- Vi kommer, sa Justin medans han skrattade och ställde sig upp och tog min hand, Pattie suckade men hade ett leende på hennes läppar som gjorde så jag också log. 
- Ta nu era kläder så ni kan åka hem och... sova, sa hon och Justin tittade på mig och började att le stort, jag tog min jacka och gick snabbt ut och snart kom Justin och Pattie efter mig... riktigt pinsamt...
Jag kände en lätt puss på min kind och öppnade sakta ögonen, plötsligt såg jag Justin sitta och titta på mig med ett mjukt och svagt leende på hans läppar. 
- Hur mycket är klockan? frågade jag samtidigt som jag satte mig upp och kände hur mitt huvud kändes tungt, jag tog mig för pannan och blundade. 
- Vad är det? frågde Justin oroligt, jag skakade på huvudet och tittade upp på honom. 
- Inget, bara lite huvudvärk, sa jag och log svagt, han tittade fortfarande lika oroligt på mig men jag brydde mig inte mer om det. 
- När ska konserten vara idag? frågade jag och ställde mig upp och började leta runt på vad jag skulle ha på mig, jag hörde hur Justin gjore samma sak och då log lite svagt för mig själv.
- Klockan 6 precis som igår, sa Justin och jag nickade och fortsatte att rota igenom mina kläder.
- Alexis, sa Justin och jag suckade medans jag ställde mig upp och vände mig om så jag stod bara några centimeter ifrån Justin.
- Är du säker på att du är okej? frågade han och jag skrattade tyst och smekte hans kind. 
- Justin... jag har bara ont i huvudet, sa jag och log svagt mot honom, han suckade och tittade ned innan han mötte min blick igen och hade ett större leende på sina läppar. 
- Jag ha en intervju idag... vill du hänga med eller vill du göra något på stan? frågade Justin och jag tänkte till, om jag hängde med Justin på intervjun skulle jag bara få sitta och lyssna på massor av frågor om oss och Justins tour. 
- Är det okej om jag tittar runt här i Utah? Jag har aldrig varit här förut, sa jag och Justin skrattade och nickade precis innan han kysste mig mjukt. 
- Såklart är det okej... men gå inte vilse, sa Justin och log mot mig, jag skrattade och kysste honom hårt innan jag satte mig ned på huk igen och letade ännu en gång igenom min resväska. 
 
Efter några minuters letande bestämde jag mig för att ta en vit klänning och en militärgrön kort jacka med ett par vita converse och några armband. 
- Så, nu är jag klar, sa jag och log mot Justin som satt på sängen och väntade otåligt på mig, han tittade på mig och log stort. 
- Ska det vara din nya... outfit? frågade Justin och jag tittade chockat på honom och började skratta, han skrattade också och gick fram till mig och la sina händer på mina höfter. 
- Egentligen var inte det roligt... sa jag och Justin himlade med ögonen och nickade sakta, jag log svagt och la mina armar på hans axlar och kysste honom mjukt, Justin besvarade kyssen och flyttade sina händer ifrån min höft till min midja och tryckte mig närmre honom medans jag la min ena hand på hans nacke och den andra på hans rygg. 
Plötsligt började jag att le som gjorde så att kyssen avlsutades, Justin tittade frågande på mig. 
- Vad är det? frågade han, jag ryckte på axlarna och vände mig om och gav honom hans tröja, han tittade frågande på mig och sedan ned på sig själv som gjorde så han skrattade. 
- Jag glömde att sätta på mig min tröja, sa han och jag nickade och skrattade, han log stort mot mig och satte på sig den som gjorde så att jag var tvungen att bita mig i läppen. 
- Ska vi gå? frågade Justin mig och jag nickade och tog hans hand medans vi gick ut ur hotellrummet och ned till lobbyn där Scooter och Pattie stod och väntade på oss. 
 
Justin pussade mig på kinden när vi hade kommit fram till Centrum och jag log svagt mot honom. 
- Är det okej att jag ringer när jag behöver hämtas? frågade jag Justin och han nickade och kysste mig mjukt, jag besvarade kyssen och tittade in i hans ögon. 
- Ta det lugnt, jag ringer om det är någonting, sa jag och steg ut ur bilen och tittade mig runt, det var inte så mycket folk men ändå tillräckligt för att man skulle kunna gömma sig bakom alla långa personer, vilket jag kände mig trygg av att veta, 
Jag vinkade till Justin som sakta åkte iväg från min syn och gjorde mig ganska nervös, det var ändå många personer här som lätt kan samlas runt mig och fråga en massa frågor som jag inte vill svara på. 
Jag började gå närmre folkmassan och såg snart massor av affärer som låg bara runt hörnet, det kändes som om man var hemma fast mer affärer och mycket mer folk.
Jag kände några blickar i nacken men brydde mig inte så mycket, jag vill vara här för att titta runt i stan, inte för att vara orolig om fans som är nyfikna.
- Är du Alexis Stanford? hörde jag en liten flicka säga, jag tittade ned jämte mig och såg en flicka i ungefär 5 års åldern hålla i ett papper och en penna, hon hade ett litet svagt leende på hennes läppar som gjorde henne riktigt gullig.
- Ehh... ja? sa jag och tittade nervöst ned på henne,. hon gav mig pappret och pennan och tittade blygt på mig. 
- Skulle jag kunna få din autograf? frågade hon och jag log svagt och skrev ned mitt namn i fin skrivstil på pappret och tittade på henne. 
- Vad heter du? frågade jag henne. 
- Molly, sa hon och jag skrev ned " Till Molly ifrån" ovanför mitt namn och gav pappret till henne, hon sken upp som en sol och kramade om mig. 
- Tack, sa hon innan hon sprang iväg till sin mamma, jag hörde hur både mamman och Molly skrattade medans jag log stort åt deras håll, min första autograf... 
 
 
Efter någon timme hade jag tröttnat att gå runt i stan så jag satte mig på en bänk och tog upp min mobil ur fickan, jag hade fått 3 missade samtal ifrån Justin och 1 ifrån James. Jag suckade och klickade på Justin som snabbt svarade. 
- Hej, är allt okej? frågade Justin och jag skrattade av hans nervositet. 
- Ta det lugnt, jag har bara stött på en liten flicka som ville ha en autograf, sa jag och jag kunde höra hur Justin skrattade tyst på andra sidan luren. 
- Altså... din första autograf? frågade Justin och jag nickade sakta. 
- Nu fattar jag varför du gillar att skriva på autografer, sa jag och Justin skrattade igen. 
- Vill du hem än? frågade Justin och jag log svagt. 
- Gärna, jag orkar inte vara här mer, sa jag och jag hörde Justin pratade med någon innan han kom tillbaka till luren. 
- Vi är redan påväg, hittar du till där vi lämnade dig? frågade Justin och jag tittade åt alla håll. 
- Jag tror det, sa jag innan vi la på och jag ställde mig upp och försökte tänka ut det hållet som jag kom hit ifrån, plötsligt hörde jag massor av killskratt och ryckte till. 
- Titta! Det är biebers flickvän! skrek den ena och jag tittade chockat på dem medans jag snabbt började gå framåt och inte bry mig om dem mer, men när jag började gå snabbt började killarna bakom mig gå snabbare och snart nästan sprang dem efter mig. Jag blundade och kände en arm på min axel so, tryckte mig bakåt och vände mig om, jag mötte ett par mörkbruna ögon som stirrade in i mina. 
- Du ser rädd ut, sa han och fick ett leende på sina läppar. 
- Lämna mig ifred, sa jag och vände mig om med trycktes tillbaka av honom. 
- Skulle du kunnna hälsa din... pojkvän... att han suger? sa han och alla andra skrattade, jag tittade oroligt på alla som samlades runt mig, jag såg bara 5 stycken men det kändes som tusen som tryckte in mig i en hörna.
Plötsligt fick jag en smäll på min kind som gjorde så jag skrek till lite och kände hur hela mitt halva ansikte sved till precis som om jag hade fått en brännskada. 
De puttade mig bakåt och jag såg hur deras leende blev större och större, plötsligt fick jag en till klapp på andra kinden som gjorde så jag lutade mig ned och då fick jag ett slag på ryggen som gjorde så hela jag blev stel, jag kunde inte prata, jag var helt stum av min rädsla som forsade genom min kropp. 
- Hur går det? Ska du skrika på din pojkvän nu? skrek en annan och slog till mig på magen, jag hostade ut luft som brände i min hals, jag tittade upp på alla som skrattade medans jag kunde höra mina djupa smärtsamma andetag som tog emot i magen. 
Jag hörde tyst hur alla skrek på mig och det blev snurrigt för mina ögon, jag kunde höra smällen ifrån näven som landade på mitt öga och som gjorde så jag ramlade ned på marken, innan jag visste ordet av det blev allt svart...
 
Det var helt tyst när jag försökte öppna ögonen men kunde bara få upp ena, hela mitt ansikte sved och jag kunde känna den plågsamma smärtan ifrån min brutna näsa, allt var svart så jag förstod inte om jag ens tittade eller om jag fortfarande inte fick upp mina ögon, jag kände på mina fickor och tog sakta upp min mobil och såg hur skärmen lyste upp. 
Sakta tryckte jag in på kontakter och hittade Justin. 
- Alexis? Är du okej? Varför kom du inte? Vi hittar inte dig! nästan skrek Justin i telfonen och jag satte den sakta mot örat. 
- F-ör-örlå-åt, sa jag tyst och rassligt innan jag kände hur min kropp inte ville andas, det blev helt tyst i telefonen men snart hördes Justins röst igen.
- Alexis? frågade Justin och jag kunde höra hur orolig han var. 
- Ja? svarade jag och försökte låta pigg men egentligen kände jag mig som om jag hade en stor flera kilos sten på mig. 
- Vad har hänt? Nej, var är du? jag hörde hur Justin började springa runt och skrek till alla att de behövde hitta mig, hur jag lät och möjligheter om vad som skulle kunna ha hänt mig.
- Alexis, var är du? hörde jag Pattie säga i telefonen, jag flyttade huvudet sakta och tittade runt mig, jag såg knappt någontig , allt var suddigt men en sak kunde jag se klart. 
- J- ag... ve-t.. inte, Kl-ar-as, sa jag innan jag tappade mobilen och kände hur jag ännu en gång höll på att svimma...
Justin's perspektiv
Jag såg hur mamma sa Alexis namn flera gånger och då fick jag panik, vad kan ha hänt henne? Hon lät helt förstörd, precis som om hon hade strypts, jag kände hur jag hade gråten i halsen när mamma vände sig om med oroliga ögon. 
- Hon sa Klaras, sa hon och jag tittade panikslaget på henne, vadå klaras? Jag ställde mig upp och tog mina bilnycklar och började springa ut till min bil och brydde mig inte om alla fans, det ända viktiga nu var Alexis, vad kan ha hänt med henne?

 Så, nu är kapitlet uppe och min dator har kommit så jag slipper oroa mig över att inte lägga upp kapitel i tid längre, dessutom... vad tror ni kommer hända? 
Jag vet att det har blivit långtråkigt att läsa denna novellen nu efter ett tag av kapitel som det händer väldigt lite i men nu har jag ganska många idéer som jag hoppas kommer göra er glada!
Kommentera! Kommentera! Kommentera!!
 
 
 
 
Postat av: Arlinda

Riktigt spännande!!

2013-05-07 @ 22:05:25
Postat av: okänd

Meeer skit bra

2013-05-08 @ 18:22:07
Postat av: Anonym

Jag kan inte vänta längre på andra kapitlet, skriv så fort du har tid snälla haha

2013-05-08 @ 18:47:19
Postat av: Hanna

Åhh, sjukt spännande. Kan knappt vänta tills nästa kapitel, skriv när du har tid. Novellen är bäst!

2013-05-08 @ 21:49:51

    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar: