Meant To Be - A Justin Bieber Novel

Jag letade efter någonting som hette klaras, det lät som ett Kafé eller någon restaurang, jag hörde hur alla började skrika Alexis namn och jag tittade oroligt runt mig och satte mig på en bänk, jag tog fram min mobil och ringde till Alexis och försökte höra om det lät någonting, plötsligt hörde jag ett läte som jag kände igen. 

Jag ställde mig upp och följde ljudet tills samtalet avslutades och jag tittade runt mig efter Alexis. 

- Alexis! skrek jag och hörde hur det rasslade i ett hörn vid slutet av gatan, jag gick sakta framåt och vad rädd för att se Alexis, jag var rädd för hur hon skulle se ut, det gjorde allt ännu värre. 

- Alexis? sa jag tyst men ändå så jag skulle höras, jag tände min mobil och såg en katt sitta i mörkret och leta runt i sopor, jag hoppade till och skrattade åt hur rädd jag var. 

- Justin! skrek mamma bakom mig och jag vände mig om och mötte mammas nervösa och oroliga min. 

- Har ni hittat henne? frågade jag och mamma skakade på huvudet och andades tungt, jag kände paniken stiga inom mig igen, vad skulle hända om vi inte hittade henne och hon skulle ligga här ute hela natten och frysa? Även om det inte var så kallt... 

- Justin, vi kommer hitta henne, sa mamma och jag kände en arm på min axel, jag suckade och började gå ifrån hörnet när jag tog upp min mobil och ringde till Alexis igen. 

Hennes ringsignal for genom hela gatan men man kunde inte höra vart den kom ifrån, jag och mamma gick åt varsitt håll för att snabbare hitta henne. 

Plötsligt såg jag hur det lös från en liten gata mellan två stora hus och jag hörde hur hennes mobil var nära, jag gick sakta in genom den mörka och ganska läskiga gatan och tittade runt mig, man såg en skylt tydligt härifrån. Klaras Kafé, jag sprang det fortaste jag kunde in till hörnet och hittade Alexis avsvimmad och kramade om henne, hon var kall men jag kunde höra hur hon andades höga och djupa andetag, jag la min jacka om henne och bar upp henne i min famn när jag såg hur hennes ansikte såg ut, det var helt förstört, hon hade massor av blåmärken och en stor blåtira på hennes vänstra öga, jag gick det snabbaste jag kunde ut där det var helt upplyst och skek på mamma och Sooter som var och letade runtomkring oss. 

Jag la Alexis på marken och försökte väcka henne men det var precis som om hon vägrade vakna pågrund av hur ont hon måste ha, jag tittade upp och såg mamma springa det snabbaste hon kunde fram till oss och ringde en ambulans, jag höll Alexis nära mig och försökte värma henne så mycket det gick, jag skulle aldrig låtit henne gå på stan helt ensam... 

 

Jag satt otåligt i den långa och vita hallen med några stolar på sidorna medans mamma hämtade något att äta och dricka ifrån maskinerna ett hörn bort, mina händer skakade och jag var för trött för att fatta vad som hände, det gick förbi massor av läkare och sjuksköterskor som inte brydde sig om mig som gjorde så jag kände mig ensam och nervös över allt som kunde hända. Tankarna forsade runt och min kropp var svag och hängig, jag behövde sova men tillät inte att jag skulle tycka synd om mig själv när Alexis ligger inne i ett vitt kallt rum med båmärken över hela hennes kropp, hur kunde jag låta det hända? Vilka var det? Var det fans? Var det Haters? 

Alla frågor som åkte upp och ned gjorde mig ännu tröttare, varför skulle detta hända när vi hade det så bra? 

Mamma kom och satte sig jämte mig och gav mig en kopp varm chocklad och en snickers, jag log tacksamt mot henne och drack lite av chockladen men la ned snickers:en på bordet. 

- Justin, du måste äta, sa mamma och jag tittade på henne men skakade på huvudet. 

- Jag kan inte äta när jag inte är hungrig, sa jag och tittade ned på golvet men snabbt upp på alla som gick förbi för att se om någon var på väg till oss, men alla stod och pratade eller sprang runt för att göra sitt jobb som gjorde mig irriterad och ännu mer orolig.

- Ta det lugnt, vi hittade Alexis och jag lovar att hon inte kommer dö av detta, sa mamma och jag tittade på henne, hon hade oroliga ögon men ett svagt leende på hennes läppar som gjorde mig lite mer lugnare. 

- Försök sov, Justin, sa mamma medans hon tittade in i mina trötta ögon men jag skakade på huvudet, hon suckade och ställde sig upp. 

- Du kan väl ta lite frisk luft med mig? frågade mamma och jag tittade runt mig innan jag ställde mig upp. 

- Okej, sa jag och följde med mamma...

 

Mina ögon öppnades och jag for upp ifrån min liggande ställning, mitt hjärta slog hårt och jag kände hur kallsvetten rann ned ffrån min panna... Det var bara en dröm... det var bara en dröm...

Innan jag visste ordet av det kände jag hur mina revben stack till och jag kastade mig ned själv i den ställningen som jag var innan, bara nu kände jag hur hela min kropp värkte och jag kunde få upp mitt ena öga men det andra såg jag väldigt lite med, jag tittade chockat runt mig men hela rummet var tomt och jag kände mig förvirrad och orolig. 

Plötsligt kom en sköterska in och såg att jag var vaken, hon kom fram till mig och tittade på alla maskiner som lät. 

- Alexis, du ligger på sjukhus och är väldigt skadad, känner du någon smärta? frågade hon och det tog ett tag innan jag fattade vad hon sa, jag nickade. 

- Över-allt, sa jag tyst och skakigt, hon nickade och gav mig smärtstillande innan hon gick ut och snart kom hon in igen med Justin och Pattie efter sig, jag försökte le men det sved till i mitt ansikte och jag suckade.

- Alexis, hur mår du? sa Justin oroligt och jag såg honom flytta sig snabbt ifrån dörren till min sida och smekte min hand sakta, jag nickade som gjorde att han log sitt raka och perfekta leende...

---

 Så, kapitle är uppe och jag hoppas att ni tycker om det,